Hur stamcellsforskningen i USA blev politiskt gångbar
Inom stamcellsforskningen undersöker man celler som har förmågan att utvecklas till många – eller t.o.m. alla – de organ och vävnader som fostret och den vuxna kroppen består av. När forskare 1998 presenterade stamceller som tillverkats från embryon (befruktade ägg) ledde detta till heta debatter i USA. Skulle skattebetalarnas pengar användas till denna forskning eller skulle det förbli den privata sektorns ansvar? Morten Sager har granskat de amerikanska debatterna 1998-2001 och fann fler gemensamma nämnare mellan meningsmotståndarna än han väntat. Genom att spåra dessa bakåt i tiden fann han en delvis ny bild av hur stamcellsforskningen blev som den blev under denna tid.
Trots det starka motståndet mot forskning på embryon var det få som ifrågasatte provrörsbefruktning och de rutiner som innebar överproduktion, nedfrysning och småningom kassering av tiotusentals embryon. Ett annat gemensamt drag i dispyterna gällde uppfattningen att transplantationsbehandlingar av vissa sjukdomar, såsom Parkinsons och ungdomsdiabetes, var både möjliga och viktiga. Sager noterar att både transplantationsbehandlingarna och provrörsbefruktningen (inklusive dess överskottsembryon) redan var en verklighet för många människor när de embryonala stamcellerna kom in i hetluften. Frågan han ställer sig är hur denna verklighet kom till.
I mitten av 1980-talet fanns det begränsat forskningsmässigt stöd för att använda transplantation av aborterad fostervävnad som behandlingsform. Ändå blev det inom några år – trots hårt motstånd och endast preliminära resultat – ett hållbart koncept politiskt. Under ungefär samma tid började de mestadels privat drivna fertilitetsklinikerna sätta i bruk de teknologier som så småningom ledde till överproduktion av embryon. Paradoxalt nog verkar det som att abortmotståndarnas och därmed den federala regeringens avståndstagande i båda fallen medförde att alternativa vägar inte prövades på allvar.
När de embryonala stamcellerna introducerades 1998 så knöts de till överskottsembryon både i laboratoriet och i etiska paneler. En kör av forskare, etiker, politiker och patienter hävdade att stamcellerna var extra lämpliga för transplantationsbehandlingar i kraft av sina biologiska egenskaper, dvs. sin “pluripotens”. Utifrån samma medicinska behov och biologiska egenskaper argumenterade motståndarna för en ökad satsning på andra stamceller som inte krävde embryon. Genom att granska hur termen “pluripotens” och de embryonala stamcellerna definierades ömsesidigt under denna tid klarlägger avhandlingsförfattaren en positioneringsprocess. Definitionen av “pluripotens” skedde i direkt relation till kampen om federala medel.
I augusti 2001 tillkännagav president Bush sitt beslut att skattepengar kunde användas till forskning på vissa redan producerade embryonala stamceller. Det var ett anmärkningsvärt steg för en republikansk president och abortmotståndare. Han hade dock stöd av ett flertal centrala republikaner i kongressen. Alla hänvisade de till transplantationsbehandlingar, överskottsembryon och de embryonala stamcellernas speciella “pluripotens”.
Avhandlingens titel: Pluripotent Circulations: Analyzing Articulations of Stem Cells in the USA prior to 2001.
Opponent: Professor Andrew Webster, York, Storbritannien
Disputationen äger rum fredagen den 16 december 2005 kl. 13.15
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Morten Sager, tel. 031-773 47 22 (arb.),
031-775 97 99 (hem), 0708-775 979 (mobil), morten.sager@theorysc.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
