Mäns väg till heroin går genom gruppen – kvinnors genom partnern, visar ny studie
Mäns väg till heroinmissbruket går oftast genom gänget, kvinnors går genom en kärlekspartner som redan missbrukar. Det framkommer i forskaren Bengt Svenssons nya bok “Heroinmissbruk.” Han tycker att diskussionen i Sverige måste handla mer om att hur man kan minska skadeverkningarna av knarket. Då hade liv kunnat räddas. Sprutbytesprogram, information kring överdoser till missbrukarna och ambulansutryckningar utan polis är några av hans förslag. Dessutom är en kraftigt utbyggd, lättillgänglig narkomanvård viktig.
Bengt Svensson började som socialarbetare i början på 70-talet i Malmö. Sommaren -75 såg han något radikalt hända mer eller mindre utanför fönstret på Slottsgatan där han arbetade. Till missbrukarna i parken mitt emot kom en ny drog – heroinet.
– Så man kan säga att jag har följt heroinet i Malmö redan från början. Och Malmö är svårt drabbat, bland annat för närheten till kontinenten, säger han.
VÄGEN IN I MISSBRUK
Han började forska i slutet av åttiotalet och är idag lektor i socialt arbete vid Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Han skrev 1996 den uppmärksammade boken “Pundare, jonkare och andra” och har därefter bland annat skrivit två böcker om tvångsvård. I sin nya bok fokuserar han på heroinet igen – den heter “Heroinmissbruk” och är en kartläggning av vägen in i missbruk och livet som missbrukare.
– Vi har gjort intervjuer med heroinister, eftersom det är missbrukarens perspektiv jag är intresserad av. Sedan för jag samman deras erfarenheter med den senaste forskningen kring heroinmissbruk, berättar han.
Mäns väg in i heroinmissbruket går oftast genom vad Bengt Svensson kallar kompisvägen; de debuterar tillsammans med kamrater. Kvinnor hamnar oftast i heroinmissbruk via den så kallade partnervägen: genom en missbrukande pojkvän. Däremot stämmer inte alltid bilden att det är pojkvännen som vill att kvinnorna ska testa, menar han.
– Kvinnorna säger ofta att de själva tagit initiativet, under mer eller mindre motstånd från pojkvännen. Eftersom heroinet är så viktigt inslag i pojkvännens liv så vill de veta “vad det är som är viktigare än jag i hans liv?” De vill dela hans upplevelse, säger Bengt Svensson.
Gemensamt för de allra flesta missbrukarna är dock den sociala bakgrunden med trasiga hem och trassliga uppväxter.
PÅVERKA DEBATTEN
Bengt Svensson hoppas att hans bok ska ha effekter på den svenska debatten kring missbruk och narkomanvård. Sverige måste rikta in sig på att minska skadeverkningarna hos dem som missbrukar, inte bara som idag fokusera på att hindra människor att börja knarka, menar han.
– Inställningen i Sverige är att det ska vara så svårt att knarka att ingen ska börja. Och visst, det har säkert hindrat några från att börja. Men samtidigt skapar det hårda klimatet stora problem bland dem som faktiskt är i ett missbruk. Det är svårt att få vård, till exempel. Och när det gäller vilken vård som ska ges lyssnar man alldeles för lite på missbrukaren själv, men de har ofta en bra uppfattning om vilken vård de vill ha. Man har exempelvis dröjt alldeles för länge med att bygga ut underhållsbehandling med metadon och subutex för heroinmissbrukarna, trots att de själva velat ha sådan vård och vården har stöd av vetenskap och beprövad erfarenhet, säger Bengt Svensson.
SPRUTBYTEN
Också det så kallade sprutbytesprojektet är viktigt, menar han.
– Det är bara i Sverige som en sådan verksamhet ses med oblida ögon, det ses som att man underlättar missbruket. Men ingen börjar knarka för att det går att få tag i rena sprutor, det visar inte minst min egen forskning. Och sprutbytesprogram är en effektiv metod för att hindra smittospridning bland injektionsmissbrukare.
I boken föreslår Bengt Svensson också åtgärder som skulle kunna minska dödsfallen av överdoser.
– Det handlar om att gå ut med information till missbrukarna om hur de kan undvika överdoser och vad de ska göra om en kompis får en. Det gäller också myndigheternas agerande. Ringer man efter en ambulans idag vid en överdos så larmas på många ställen i Sverige polisen automatiskt, vilket ofta hindrar knarkare från att ringa. Om de kunde ringa efter en ambulans utan polis skulle kompisen kunna räddas. Med svenska ögon ses sådana här förslag av vissa som att man uppmuntrar folk att knarka genom att underlätta för dem. Men åtgärderna skulle rädda liv bland missbrukarna, utan att för den skull fler hade börjat använda narkotika, säger Bengt Svensson.
Boken “Heroinmissbruk” ges ut av Studentlitteratur i Lund.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Bengt Svensson, 040 – 6657463
