BMI inget bra mått för hur många kilo fett kroppen består av

Vid undersökningar av kroppssammansättningen mäts hur många kilo olika vävnader i kroppen väger. Kunskap om kroppssammansättning och hur stor del av kroppsvikten som består av fett är viktig för att förstå sambanden mellan fetma och andra sjukdomar. Body Mass Index, BMI, det vill säga kroppsvikten i kilo delat med den kvadrerade kroppslängden i meter (kg/m2), är det i särklass vanligaste klassificeringsmåttet på normalvikt med hänsyn till längd och vikt. Ett BMI på mellan 18.5-24.9 indikerar att personen är normalviktig, BMI 25.0-29.9 att personen är överviktig och ett BMI på 30 eller högre att personen lider av fetma. Trots det utbredda bruket av BMI har få studier utförts om i hur hög grad BMI är relaterat till hur många procent av kroppsvikten som består av kroppsfett.

Klinisk näringsfysiolog Ingrid Larssons avhandling baseras på data från en slumpmässigt utvald grupp av 1 135 kvinnor och män i åldern 37 till 61 år. Hennes resultat visar att vid BMI 25 hade männen 24 procent kroppsfett medan kvinnorna hade 36 procent kroppsfett. Normalintervallet för andel kroppsfett har tidigare ansetts vara 15-20 procent för män och 25-30 procent för kvinnor. Både män och kvinnor hade alltså i Ingrid Larssons studie en större andel kroppsfett än vad forskarna tidigare ansett som normalt. Det innebär att de övre gränsvärdena har varit något låga om BMI 25 ska anses som den övre gränsen för normalvikt.
– Jämfört med normalintervallet för procent kroppsfett hade mer än hälften av dem i med ett BMI mellan 18.5 och 24.9 för hög andel kroppsfett, säger Ingrid Larsson.

Hennes studie ger inga svar på vad det kan beror på, men en tänkbar orsak kan vara att den slumpmässigt utvalda gruppen var ganska fysiskt inaktiv.
– En person som är normalviktig kan ha en stor andel kroppsfett om han eller hon inte rör på sig regelbundet, säger Ingrid Larsson.

Apparatur för att mäta kroppssammansättningen har ofta begränsad tillgänglighet och är dyr att använda. I avhandlingen har därför ekvationer tagits fram för att göra det möjligt att beräkna mängden kroppsfett utifrån en persons längd och vikt. Resultaten visar att vikten dividerad med längden är det optimala vikt-längdförhållandet för att förutsäga mängden kroppsfett uttryckt i kilo, medan BMI bäst förutsåg hur många procent fett som finns i kroppen. Medan vikten dividerad med längden var linjärt relaterat till kilo kroppsfett, det vill säga en vikt/längd-enhetsökning var associerad med samma kroppsfettsökning vid både höga och låga vikt/längd-värden, var BMI kurvlinjärt relaterat till procent kroppsfett. Vid höga BMI ökar procentandelen fett således obetydligt. Ett tak för hur stor andel fett kroppen kan innehålla uppnås vid 50 till 60 procent kroppsfett.

För att kunna värdera kroppssammansättningsdata från olika studiematerial behövs referensvärden från slumpmässigt utvalda grupper av människor. De referensdata som tagits fram till Ingrid Larssons avhandling kan också utgöra jämförelsematerial för framtida studier av kroppssammansättningen av medelålders i Sverige, samt användas vid jämförande studier av kroppssammansättningen hos olika etniska grupper.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för invärtesmedicin, avdelningen för kroppssammansättning och metabolism
Avhandlingens titel: Human body composition. Reference data and anthropometric equations. The metabolic syndrome and risk
Avhandlingen försvaras måndagen den 13 juni 2005 klockan 13.00 i hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
klinisk näringsfysiolog Ingrid Larsson, telefon: 031-342 67 36, 0701-72 20 43, e-post: ingrid.larsson@medfak.gu.se

Handledare:
professor Lars Sjöström, Sahlgrenska akademin