Homocystein är associerat med ökad risk för stroke orsakat av blödning

Rubbningar i omsättningen av aminosyran homocystein har föreslagits som en riskfaktor för stroke och hjärtinfarkt, även om orsakssambandet inte är bevisat i tillbakablickande studier. Homocystein i plasma och vanliga varianter i genen för enzymet metylentetrahydrofolatreduktas (MTHFR) har visat sig tyda på ökad risk, framför allt i tillbakablickande studier. De mer sällsynta framåtblickande studierna har inte varit lika entydiga. För att belysa detta ytterligare studerades homocystein i studier med framåtblickande design.

I studierna visade sig homocystein och MTHFR vara prediktorer för förstagångsstroke orsakad av blödning i hjärnan men inte hos de med ischemisk stroke (blodpropp i hjärnan). Det visade sig också att en förstagångs hjärtinfarkt inte orsakade en ökning av homocysteinnivån, vilket ibland hävdats. När förändringar av homocystein över tiden studerades sågs inga förändringar av homocysteinnivån, eller av andelen med förhöjt homocystein, under en nio års uppföljningsperiod. Detta är i motsats till vad som tidigare antagits och har betydelse för folkhälsan och sannolikt även för bedömningen av behovet av vitamintillskott då homocysteinnivån stiger framför allt vid brist på B-vitaminerna B12 och folsyra. Ytterligare studier krävs för att klarlägga huruvida homocystein är en riskfaktor som har orsakssamband med hjärtkärlsjukdom.

I en studie av förstagångsinsjuknande i stroke visade sig risken öka exponentiellt för varje kvartil av ökat homocystein för de med stroke orsakat av blödning. Detta var oberoende av högt blodtryck och body mass index (BMI). Risken ökade också för de med MTHFR CT- och TT-varianter. Dock sågs ingen effekt på den större gruppen med ischemisk stroke (blodbropp i hjärnan), där samband setts i andra studier. Den aktuella studien var en prospektiv fall-kontroll-studie inom Västerbottens Interventions Programmet (VIP) och WHO MONICA i Västerbotten och Norrbotten, där 60 fall av blödningsstroke och 312 fall av ischemisk stroke ingick.

Effekten av en förstagångs hjärtinfarkt på homocysteinnivån följdes hos 50 individer som utvecklade hjärtinfarkt och hos 56 kontroller. Prover var tagna drygt två år innan och cirka sex år efter tidpunkten för hjärtinfarkten. Kontrollernas prover var tagna vid samma tidpunkter som fallens. Homocystein ökade något i båda grupperna men ingen skillnad sågs mellan grupperna. En hjärtinfarkt visade sig alltså inte ge en förhöjning av homocystein, vilket har påståtts tidigare. Studien var en åtta års uppföljningsstudie inom VIP och MONICA-kohorterna.

För att kunna utreda hur homocystein ändras över längre tid gjordes en studie av individer som donerat prover inom ramen för MONICA-projektet 1990 och 1999. Analyserna gällde olika faktorer som påverkar homocystein. I studien deltog 510 individer, 250 män och 260 kvinnor, 25-64 år gamla vid första provtagningen 1990. Den tidigare konstaterade ökningen av homocystein med ökande ålder kunde verifieras i tvärsnittsstudier av proverna både från 1990 och 1999. Dock sågs ingen förändring av homocystein över nio års tid om man följde individerna, varken för kvinnor eller för män. Inte heller sågs någon ökning av antalet individer med förhöjt homocystein. Detta står i motsats till tidigare antaganden. Markörer för nedsatt njurfunktion, cystatin C och kreatinin ökade under nio år medan albumin minskade. I multivariata modeller hängde nivåerna av albumin, kreatinin och cystatin C, samt till viss del inflammationsmarkören hs-CRP, ihop med nivån av homocystein vid uppföljning, men skillnader mellan könen sågs. Ålder påverkade inte förändringen av homocystein över nio år påtagligt.

Fredagen den 27 maj försvarar Johan Hultdin, Institutionen för medicinsk biovetenskap, klinisk kemi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Homocysteine in cardiovascular disease with special reference to longitudinal changes. Svensk titel: Homocystein vid kardiovaskulär sjukdom, särskilt i relation till förändringar över tiden.

Disputationen äger rum kl 09.00 i sal Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Bertil Kågedal, Institutionen för biomedicin och kirurgi, klinisk kemi, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Johan Hultdin är uppvuxen i Umeå där han också har studerat medicin. Han är nu verksam som överläkare vid Laboratoriemedicin, klinisk kemi, Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Han nås på e-post johan.hultdin@medbio.umu.se eller telefon 090-785 12 60 alternativt 070-348 12 60. En svartvit porträttbild på Johan Hultdin kan laddas hem från http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder.