Tema

Gener inom interferonsystemet viktiga vid SLE

Två gener med mycket stark koppling till sjukdomen SLE har identifierats av ett forskarlag som letts av forskare från institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet. Resultaten publiceras idag på den mycket välrenommerade tidskriften American Journal of Human Genetics websida.

– Sannolikt är dessa resultat de första genetiska bitarna i ett stort ”interferon-pussel”, med hjälp av vilket man kommer att klarlägga sjukdomsmekanismerna vid SLE, och kanske även vid andra autoimmuna sjukdomar på molekylär nivå, säger professor Lars Rönnblom.

– Det är anmärkningsvärt att vi genom att undersöka endast elva av de cirka 200 gener som anses tillhöra interferonsystemet, lyckades identifiera två gener med en så tydlig koppling till SLE, säger professor Ann-Christine Syvänen.

För några år sedan var Lars Rönnblom och professor Gunnar Alm vid SLU ganska ensamma om att påstå att interferonsystemet, som är involverat i kroppens försvar mot bland annat virus, även driver den autoimmuna sjukdomen SLE. Sedan dess har de i en serie arbeten visat på interferonsystemets betydelse. Detta har lett till att hypotesen det senaste året erkänts och idag utgör ett mycket hett forskningsområde som läkemedelsindustrin intresserar sig mycket för. Bilden stärks nu ytterligare av de nya genfynden – resultatet av ett multidisciplinärt och internationellt samarbete av världsledande expertis inom interferonsystemet, immunologi och sjukdomen SLE kombinerat med världsledande kompetens inom teknologi för storskaliga genetiska analyser och statistik. De genetiska och statistiska analyserna utfördes av doktoranden Snaevar Sigurdsson och professor Ann-Christine Syvänen vid Centrum för klinisk medicinsk forskning vid Uppsala universitet.
I studien, där närmare 2000 personer ingår, visas att två gener inom interferonsystemet har en mycket stark association till sjukdomen SLE. Den ena genen kodar för ett så kallat tyrosinkinasenzym, vars uppgift är att förmedla signaler från interferon utanför cellerna till cellkärnan.

– Vi fann att genetiska varianter av tyrosinkinaset skyddar mot SLE. Sannolikt har det en störd funktion som innebär att interferoneffekten uteblir. Man kan därför tänka sig att utveckla behandlingsmetoder för SLE som bygger på att man blockerar tyrosinkinasenzymets funktion, förklarar Lars Rönnblom.

Den andra genen kodar för en transkriptionsfaktor, som också har en viktig roll vid regleringen av interferoneffekten. För att klarlägga de molekylära verkningsmekanismerna i detalj behövs ytterligare funktionella analyser.

Förutom reumatologkliniken Akademiska sjukhuset i Uppsala, bidrog sjukhusen i Umeå och Lund, samt flera sjukhus i Finland och ett sjukhus i Reykjavik till projektet med DNA-prover och diagnostisk information från SLE-patienter.

FAKTA
SLE (systemisk lupus erythematosus) är en reumatisk systemsjukdom som drabbar framförallt kvinnor i fruktsam ålder. I Sverige beräknas det finnas över 5000 patienter och hos dessa kan de flesta organen drabbas av inflammation. Orsaken är att kroppens immunsystem reagerar mot patientens egen vävnad och SLE anses vara prototypen för sk autoimmun sjukdom.

Läs artikeln på: http://www.journals.uchicago.edu/AJHG/journal/issues/v76n3/41895/brief/41895.abstract.html

Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Professor Ann-Christine Syvänen, Institutionen för medicinska vetenskaper, tel. 018-6112959, 070-7813411, eller e-post Ann-Christine.Syvanen@medsci.uu.se

Professor Lars Rönnblom, Institutionen för medicinska vetenskaper, tel. 070- 5459338, eller e-post Lars.Ronnblom@medsci.uu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Gener inom interferonsystemet viktiga vid SLE

 lästid ~ 2 min