Miljöskadliga tillsatser i betong och färg lakas ut
Vissa kemiska tillsatsmedel med miljöskadlig karaktär avges från betong. Det konstaterar ÅseTogerö på Chalmers i sin doktorsavhandling. Ämnena avges långsamt under driftstiden, men vid krossning kan hastigheten öka. Också från utomhusfärger som används för träfasader lakas miljöskadliga ämnen ut – biocider – som dock behövs i färgen för att förhindra påväxt av mikroorganismer.
– Kemiska medel, så kallade tillsatsmedel, till betong fyller viktiga funktioner; de gör att betongen tål frost bättre, blir mer lättflytande eller förändrar betongens härdningstid. De innehåller emellertid en del miljöskadliga ämnen som tidigare ansetts stanna kvar i materialet och därmed inte innebära någon risk för miljön. Många som arbetar med miljö i byggbranschen har ändå varit osäkra på om dessa tillsatsmedel är skadliga. I min studie, som ingått i forskningsprogrammet “Sustainable Building”, har jag därför studerat urlakning av ämnen som anses vara miljöskadliga, och som finns i vanliga betongtillsatsmedel, säger Åse Togerö.
Resultaten visar att tillsatsmedlen i betongen lakas ut ganska långsamt men att processen pågår under lång tid. Vid krossning av betongen lakades en betydande andel av tillsatt mängd ut. Det kan betyda att man bör vara försiktig vid användningen av krossat material, exempelvis i närheten av vattentäkter. Hur stor effekt detta har på miljön är dock svårt att säga, det behöver utredas närmare.
Även betong med industriella restprodukter i form av flygaska och slagg, har testats. De materialen betraktas som farligt avfall eftersom de innehåller höga halter av bland annat tungmetaller. För att lösa avfallsproblemen och minska cementandelen i betong vill man använda dessa material i betong i större utsträckning, men man är osäker på om detta medför en högre och okontrollerad avgivning av tungmetaller.
Avgivningen av tungmetaller från flygaska och slagg är långsam så länge betongen är hel, och den ligger på samma nivå som lakningen från betong utan tillsatser. Det beror troligen på att flygaskan och slaggen gör betongen mer tät, vilket minskar lakhastigheten. Också vid krossning är skillnaden liten mellan de olika betongsorterna. Resultaten talar alltså inte för att det skulle vara någon större miljörisk att använda flygaska och slagg i betong, jämfört med att bara använda cement.
Färger som används på träfasader har också testats. De innehåller vanligen låga doser av biocider för att inte mikroorganismer ska börja växa på färgskiktet. De flesta biocider är mycket skadliga för vattenlevande organismer, men få undersökningar har gjorts av hur mycket av biociderna som kommer ut i naturen. I en fältstudie analyserades allt regnvatten från fyra olika röda färger som är vanliga i Sverige. Urlakningen var ganska hög, speciellt av bly ifrån en av färgerna. I ett senare laktest i laboratoriemiljö, var lakningen generellt sett lägre, men avtog inte med tiden på samma sätt som utomhus. Det är alltså svårt att simulera lakning från regn. Efter ett accelererat test av en sorts färg, gjordes analyser av själva färgprofilen. Skillnaden mellan före och efter regntestet var mycket tydlig, och visade på en nära nog halverad mängd biocid efter en tid som motsvarar många års lakning. Kanske kan dessa tester, som tagits fram inom projektet, vara värdefulla hjälpmedel när biociders miljörisker skall utvärderas framöver.
Avhandlingen “Leaching of Hazardous Substances from Concrete Constituents and Painted Wood Panels” försvaras vid en offentlig disputation den 19 november 2004 kl 10.15 i sal VH, Sven Hultins gata 6, Chalmers, Göteborg.
Kontaktinformation
Mer information:
Åse Togerö, Byggnadsteknologi, Chalmers,
tel: 046-222 4277 eller 0709-360607
e-post: ase.togero@bt.chalmers.se
