Miljövänliga båtfärger som förhindrar påväxt
Marin påväxt på båtar är ett stort problem. I dag blandas metallföreningar och organiska biocider (bekämpningsmedel) i båtbottenfärger, som sedan läcker ut i havet. Tennföreningar har nyligen förbjudits, och flera länder har nu infört restriktioner för användandet av koppar och organiska biocider i marina färger. En avhandling från Göteborgs universitet visar att det är möjligt att skapa miljövänliga färger som förhindrar att havstulpaner sätter sig på båtskroven.
Havstulpaner sätter sig gärna på allt som är under vatten, till exempel båtskrov. Påväxten gör att båtarna blir tyngre, rostar fortare och bromsas när de skall glida fram i vattnet. Forskningen för att hitta nya, miljövänliga lösningar på problemet är intensiv och svensk forskning ligger långt framme med flera innovationer inom området.
Marine Paint är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram som finansieras av Stiftelsen för Miljöstrategisk Forskning, MISTRA. Syftet med programmet är att hitta ett ekologiskt godtagbart sätt att förhindra påväxt av i första hand havstulpan på båtar. Programvärd för Marine Paint är Göteborgs universitet, och Mia Dahlström är den första doktoranden inom programmet som försvarar sin avhandling.
I havstulpanens larvstadium ger den sig ut för att hitta någonstans att sätta fast sig, för att sedan genomgå omvandlingen till vuxen havstulpan. För att kunna undersöka ytan och så småningom sätta sig fast utsöndrar larven ett limmande cement från två cementkörtlar ut genom sina antenner till underlaget. Cementkörtlarna är kopplade till nervbanor. Farmakologiska blockare som interagerar med receptorer i dessa nervsystem skulle därmed kunna hindra cementkörteln från att utsöndra sitt lim.
Avhandlingen visar att blockaren medetomidine förhindrar att larven utsöndrar något lim och kan därför inte sätta sig på någon yta. Substansen verkar reversibelt, det vill säga då larven efter att ha blivit utsatt för substansen flyttas till rent havsvatten, kan den sätta sig och genomgå metamorfos. Den exakta mekanismen genom vilken substansen verkar är dock ännu inte känd.
Medetomidine-molekylen binder sig dessutom till fasta ytor av polystyren, och bindningen är tillräckligt stark för att stå emot omfattande sköljning av ytan men tillräckligt svag för att larven ska kunna ta upp den. Därmed finns goda förutsättningar för att molekylen skulle kunna användas i båtfärger.
Försök med medetomidine i två olika färgformuleringar visade att den färg som läckte minst medetomidine till omgivningsvattnet var den mest effektiva i att minska rekryteringen av havstulpaner på ytan. Något som förmodligen beror på medetomidines förmåga att adsorbera till ytan, en förmåga som kan spela spelar en avgörande roll för effekten av molekylen i en färgformulering, genom att den vid ytan är tillgänglig för undersökande larver.
Pressmeddelandet finns också att läsa här: http://www.science.gu.se/press/2004/mia_dahlstrom.shtml
Mia Dahlström, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, avser att disputera för att avlägga filosofie doktorsexamen i ytbiofysik vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: “Pharmacological agents targeted against barnacles as lead molecules in new antifouling te chno logies”.
Disputationen äger rum onsdagen den 19 maj kl 2004 kl 10.00 i hörsalen, Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
För mer information, kontakta:
Mia Dahlström,
Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
Tel: 0526-686 50
E-post: mia.dahlstrom@gmm.gu.se
Kontaktinformation
Camilla Carlsson, informatör
Göteborgs universitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Tel: 031-773 48 57
Fax: 031-773 48 39
