Spridning av aska i skog minskar kadmium i gran
Vissa växter är känsligare mot giftiga tungmetaller än andra.
En ökad kadmiumbelastning i skog skulle därför kunna förändra skogens artsammansättning, men det visar sig att spridning av aska i skogen minskar kadmiumhalten i granstammar. Effekten kan delvis förklaras av askans höga kalciuminnehåll. I sin avhandling, som läggs fram vid Botaniska institutionen, Stockholms universitet föreslår Ann Helén Österås att spridning av aska kan användas för att minska risken för att kadmium förändrar skogens artsammansättning.
Kadmium har ökat i svenska skogsmarker. Försurningen i skogsmarken leder till att kadmium blir mer lättillgängligt för växter, som därmed tar upp mer kadmium. Tillförsel av näringsrik aska i skogen skulle bromsa försurningen och tillföra näring till skogsmarken. Ann Helén Österås har undersökt hur aska från skogsindustrin påverkar metallhalten i stammen hos skogsträd. Vidare har hon studerat olika trädarters kadmiumkänslighet och funnit att gran är känsligare än tall och björk.
Metaller konkurrerar om platser att binda till i växtvävnaderna. Om tillgängligheten av en metall ökar kan detta därför minska halten av andra liknande metaller i växter. Ann Helén Österås visar att när kalciumhalten ökar så minskar halten av kadmium, zink och mangan i granstammar. Orsaken till att askan minskar kadmiumupptaget i träden föreslås därför vara att askans höga kalciumhalt hindrar trädet från att ta upp kadmium.
Doktorsavhandlingens titel: Interactions between calcium and heavy metals in Norway spruce – Accumulation and binding of metals in wood and bark.
Disputationen äger rum fredag den 16 april kl.10.00 på Botaniska institutionen, Lilla Frescativägen 5. Opponent är professor Douglas L. Godbold, School of Agricultural & Forest Sciences, University of Wales, Bangor, United Kingdom.
Ann Helén Österås kan nås på telefon 08-520 187 33, e-post osteras@botan.su.se
