Tema

Sjuksköterskans pedagogiska roll inom barnhälsovården speglas i ny avhandling

– Att arbeta som sjuksköterska i barnhälsovården innebär även att undervisa. Det handlar om att vägleda, lära, kommunicera och medvetandegöra föräldrarna mer allmänt om folkhälsa. Men det handlar även om att vägleda, anpassa och relatera till den enskilda familjens situation och individens hälsa och utveckling. Det säger Ewy Olander som 18 december disputerar på avhandlingen ”Hälsovägledning i barnhälsovården – syntetisering av två uppdrag” vid Lärarutbildningen på Malmö högskola.

– Min nyfikenhet att undersöka distriktsköterskors pedagogiska arbete väcktes när jag mötte personal ute i primärvården eller när personal kom för fortbildning. Det blev ofta diskussion om hur man informerar, undervisar och vägleder på bästa sätt. Rollen som pedagog var otydlig och det finns inte heller mycket skrivet om detta.

– Syftet med avhandlingen är att öka förståelsen för distriktsjuksköterskornas hälsoarbete i barnhälsovården och se vad som är angeläget i detta hälsoarbete och utifrån detta skapa en användbar teori.

Ewy Olander är utbildad barnsjuksköterska, vårdlärare och distriktsköterska. För närvarande arbetar hon som lärare på Blekinge tekniska högskola inom sjuksköterskeprogrammets specialistutbildning till distriktsjuksköterska.

– I mina tidigare studier har jag bl.a. undersökt styrdokument vid ett speciellt landsting i förhållande till distriktssköterskors uppfattningar om vad hälsovägledning är och då konstaterat att hälsovägledning ska vara en hälsofrämjande och föräldrastärkande process med ett individinriktat arbetssätt. Den ska vara kunskapsförmedlande och föräldrarna ska bli medvetna om hälsoaspekter ur ett samhällsperspektiv och hälsovägledningen ska ske i samspel mellan föräldrar, barn och distriktssköterska. Det handlar även om att stärka föräldrarnas självkänsla och självtillit.

TEORIBYGGE
I sin studie har Ewy Olander gått ett steg längre för att förstå vad som sker i barnhälsovården och skapa ett djupare teoretiskt resonemang.

– För att se hur det ser ut på barnhälsovårdens öppna mottagningar d.v.s. BVC samlade jag data genom videoobservationer när föräldrar kom med sina barn till barnavårdcentralen. Sedan gjorde jag efterföljande intervjuer med distriktssköterskorna. Jag gjorde även fältanteckningar och anteckningar från gruppdiskussioner och enskilda intervjuer. Även mina tidigare studier har använts. Tanken var att samla så mycket data som möjligt för att sedan analysera, gå tillbaka till data , analysera på nytt o.s.v. och så småningom bygga teori.

DUBBELT UPPDRAG
Den viktigaste slutsatsen i studien är att sjuksköterskor i barnhälsovården är angelägna om att förena folkhälsouppdraget med familjehälsouppdraget, menar Ewy Olander.

– Folkhälsouppdraget innebär bl.a. att ge allmänna och samma hälsoupplysningar till hela befolkningen exempelvis i en broschyr till föräldrarna. Familjehälsouppdraget däremot utgår från var och ens behov som individ och därför tar sjuksköterskan hänsyn till familjen och familjesammansättningen när hon ger exempelvis olycksfallsprofylax vid 8 månaders ålder. Jag har även konstaterat att styrdokumenten talar om olika saker. I exempelvis det undersökta landstingets verksamhetsplan betonas både folkhälsouppgiften och att utgå från den enskilda patienten och på liknande sätt men mer övergripande görs i hälso- och sjukvårdslagen. Där talas om befolkningens hälsa och individens delaktighet.

– Sedan har jag även gått steget längre och försökt att i en modell beskriva spänningsfältet mellan familjehälsouppdraget och folkhälsouppdraget och visa det på en x och en y-axel. Jag har sedan analyserat fram fyra dimensioner beroende på om familjehälsouppdraget respektive folkhälsouppdraget varit svagt eller starkt. I det ideala förhållandet, d.v.s. starkt folkhälso- och familjehälsouppdrag där följer distriktsköterskan barnhälsovården program och riktlinjer om allmän hälsoupplysning samtidigt som hon utgår från den enskilda familjens behov. I det, enligt modellen, sämsta fallet d.v.s. svagt folkhälsouppdrag och svagt familjehälsouppdrag där sköts hälsoövervakningen slentrianmässigt och sätts inte i relation till det som är normalt för befolkningen i stort och relaterar inte heller till det enskilda barnets utveckling.

– För att ta sig an dubbelsidigheten i hälsouppdraget skapade sjuksköterskorna på den undersökta vårdcentralen olika mönster. Allt detta ger underlag för den teori som utvecklades.

Utbildning
Ewy Olanders förhoppning är att hennes avhandling kommer att användas i utbildningar och av personal i barnhälsovården så att man på allvar får syn på och börjar diskutera komplexiteten i de bägge uppdragen; folkhälsoupplysning i relation till den enskilda familjens och individens hälsosituation.

– Det gäller ju att få ihop de här bägge uppdragen och förstå att det är en utmaning. Därför tror jag även sjuksköterskorna i verksamheten skulle ha nytta av min teori och på så sätt få en bättre teoretisk grund att stå på.

– Egentligen är min teori lika användbar inom skolhälso- och företagshälsovården där man också brottas med dubbla uppdrag. Ja, egentligen gäller det hela skolverksamheten där man å ena sidan har ett allmänt stoff att lära ut men å andra sidan måste utgå från den enskildas behov.

Kontaktinformation
För mer information kontaka Ewy Olander, ewy.olander@bth.se eller tfn: 0455-38 54 13.
Avhandlingen kan beställa via Lärarutbildningen, Malmö högskola: bestallning@lut.mah.se.

Sjuksköterskans pedagogiska roll inom barnhälsovården speglas i ny avhandling

 lästid ~ 4 min