Tunströms Sunne – ett förlorat paradis
I Göran Tunströms (1937 – 2000) författarskap intar födelseorten Sunne en särskild plats. Den lilla platsen rymmer allt och alltet. Härmed anslås ett dubbelt perspektiv på Sunne som ett mikro- och ett makrokosmos. Denna tudelningsprincip har Skans Kersti Nilsson tagit fasta på i sin avhandling om de fyra så kallade Sunneromanerna – Sunne som ett episkt universum.
Tunström har beskrivit Sunne som en “livmoder ur vilken mina karaktärer klev ut i världen, Sunne blev det membran på vilket de skulle dansa, Sunne blev, för att tala med Rilke, ’en själarnas underliga gruva’”. Orden vittnar om Sunnes betydelse, inte bara som födelseort (“livmoder”), utan också som scen (“membran”) och som poetisk plats (genom hänvisningen till Rainer Maria Rilke). Sunne görs därmed till skådeplats och centrum för skapelsemysterium, myt och tragedi.
Tudelningens princip är genomgående i de fyra så kallade Sunneromanerna: De heliga geograferna (1973), Guddöttrarna (1975), Juloratoriet (1983) och Tjuven (1986). Avhandlingsförfattaren behandlar Sunne som yttre och inre rum, där topografin har en mental och mytisk motsvarighet. Hon tar även upp tidens dimension genom Bibelns typologi, genesis och apokalyps, som ett inträde och ett utträde ur Sunne. Romanernas relation till två litterära förebilder, Selma Lagerlöf och Lars Ahlin analyseras. Nilsson visar också hur detta episka universum skrivs fram, en “Sunneromanernas poetik”. Tunströms verksamhet inom poesi och dramatik har satt spår i prosan.
En särskild betydelse intar “omvändningens rörelse”, en retorisk figur, som här gestaltar överskridande, igenkänning, identifikation och medvetenhet. Omvändningens rörelse kastar även ljus över förhållandet till den litterära traditionen som här beskrivs som parodi. I denna tudelning finns också ett centrum, en “tröskel”. Det är denna tröskel, “mellanrummet”, som avhandlingen ställer i fokus. Tröskeln är en specifik inre position, som uppmärksammar frågan om kreativitet och skapande i Tunströms Sunneromaner.
Avhandlingen mynnar ut i en diskussion om hur ett filosofiskt och etiskt förhållningssätt kan beskrivas genom denna “tröskelposition”: “Hur blir och förblir man en sann och levande människa?” Analysen visar att det handlar om att bli varse relationen mellan fantasin, som subjektiv, inre föreställning och drivkraft, och verkligheten som objektiv och gällande för flertalet. Varken den ena eller den andra riktningen kan skapa autenticitet: det handlar om ett “både – och”, som i sin tur skapar humor och kreativitet utifrån det egna livets förutsättningar och villkor, en möjlig väg ur tudelningens “antingen – eller”.
Avhandlingens titel: Det förlorade paradiset. En studie i Göran Tunströms Sunneromaner.
Disputationen äger rum fredagen den 21 november 2003 kl.13.15
Opponent: professor Hans H. Skei
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Skans Kersti Nilsson tel. 033-16 40 76 (arb.), e-post kn@adm.hb.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
