Bromerade flamskyddsmedel sprids snabbt och i stor skala
Giftiga bromerade flamskyddsmedel har som bekant konstaterats i fågel, fisk och mänsklig bröstmjölk . Man vet att dessa ämnen stör hormonbalansen hos däggdjur och påverkar nervsystemets utveckling och funktioner. Krav har också rests på att ämnena förbjuds. Men fortfarande är föga känt om hur de sprids. En forskare vid Lunds universitet har nu lyckats mäta förekomsten i luft och nederbörd. Spridningen är minst lika omfattande och snabb som den var för PCB, innan man satte upp restriktioner för användningen.
Arnout ter Schure vid Avdelningen för kemisk ekologi/ekotoxikologi är först i världen med att ha mätt bromerade flamskyddsmedel i nederbörd och en av de få som gjort mätningar i luft. I nederbörden fanns de bromerade flamskyddsmedlen både i löst form och bundna vid små partiklar. Det senare betyder att de kan spridas mycket långt. Över södra Sverige är nedfallet jämförbart med nedfallet av PCB.
PCB användes tidigare på grund av dess värmeabsorberande förmåga. Bromerade flamskyddsmedel har idag delvis ersatt PCBer och tillsätts bl.a. i plast för att skydda mot brand. Produkter som innehåller den typen av bromerade flamskyddsmedel som Arnout ter Schure har studerat, t.ex. teveapparater, datorer och textilier, avger dessa kemikalier. En särskilt tydlig utsläppskälla är förstås anläggningar där man samlar och tar hand om avfall och elektronikskrot; mätningar har gjorts i luft och regn över avfallsbehandlingsföretaget SYSAV i Malmö som bekräftar detta.
– Spridningen av flamskyddsmedlen är omfattande, säger Arnout ter Schure. För att få ett begrepp om spridningen över Östersjön gjorde vi mätningar på Gotska Sandön, och även där fanns de bromerade flamskyddsmedlen i mängder som kraftigt överstiger halterna av PCB.
– Dessutom visar våra mätningar att det är en nyare typ av bromerade flamskyddsmedel som dominerar. Den heter Deca-BDE209. Äldre typer av flamskyddsmedel har enligt ett EU-direktiv börjat fasas ut till förmån för detta ämne. Deca-BDE209 är en ovanligt stor molekyl. Man har ansett att den därför inte skulle kunna spridas lika lätt. Storleken skulle också försvåra upptag hos djur.
– När det gäller spridningen stämmer tydligen inte antagandet. Man har redan påträffat ämnet i människoblod och pilgrimsfalksägg. Och jag tror att det bara är en tidsfråga innan man hittar det i högre halter och hos fler djurarter, slutar Arnout ter Schure.
Kontaktinformation
Arnout ter Schure disputerar den 3 oktober på avhandlingen Polybrominated diphenylethers in the environment. Local and long range transport. Han nås på tel 0708-85 83 57
