Nya vägar mot smärtlindring
Kronisk smärta är ett stort och växande problem. Det drabbar dels den enskilde patienten, men också samhället, med ökade kostnader för behandling, sjukfrånvaro och rehabilitering. Kroppen har flera sinnrika inbygga system för att lindra smärta och i en aktuell avhandling från Karolinska Institutet studeras några av dessa system.
Under sjukliga förhållanden som leder till kronisk smärta, t ex inflammationer, nervskador eller cancer, ökar kroppens egen produktionen av smärtlindrande substanser som ett försvar mot för mycket smärta. Några av de smärtlindrande ämnen som är av betydelse har studerats i Stefan Grass avhandling.
Endomorphin-1 och -2 och nociceptin, kroppsegna opioider som binder till opioidreceptorer (mottagarmolekyler för opioider), har visats ha smärtlindrande egenskaper. Även morfin, ett av de mest använda starka smärtlindrande läkemedlen, binder till opioidreceptorer. Efter nervskada minskar eller förlorar morfin sin förmåga att åstadkomma samma smärtlindring som före skadan, varför är ännu oklart. De nya studierna visar att nociceptin tycks bevara, och kanske tom öka sin förmåga att lindra smärta just efter en nervskada. Därför kanske nociceptin kan ersätta eller utgöra ett komplement till morfin i en framtida behandling av smärttillstånd efter nervskada.
I avhandlingen presenteras också resultat som tyder på att genetiska skillnader kan ligga bakom den förlorade känsligheten för opioidernas smärtlindrande effekter efter nervskada.
Även ämnet galanin, som produceras i kraftigt ökad mängd efter en nervskada, har visats vara smärtlindrande och särskilt efter nervskador. Man har hittat bevis för att galanin är effektivt som smärtlindring även under inflammatoriska tillstånd genom att bromsa smärtnervernas signaler i ryggmärgen. Studier av möss med överproduktion av galanin, ett tillstånd liknande efter en nervskada, visar att de har en avsevärt minskad retbarhet i ryggmärgen. Detta studeras genom att stimulera nerverna hos en sövd mus. Mössen har visats kunna blockera det tillstånd av ökad retbarhet som ses i ryggmärgen vid kroniska smärttillstånd, då smärtsignalen trissas upp i styrka, så kallad “wind-up”. Detta är ytterligare ett bevis på galaninets smärtlindrande effekt.
Slutsatsen av studierna är att kroppens egna smärtlindrande substanser verkar i oerhört komplicerade miljöer, där det kan vara svårt att förstå hur kroppen gör för att bibehålla balansen mellan smärta och smärtlindring. Genom att förstå kroppens egen smärtlindring kan dock förhoppningsvis nya läkemedel tas fram, med bättre behandlingsresultat och mindre biverkningar.
Avhandlingens titel:
Neuropeptides and spinal antinociception: Studies on galanin, nociceptin and endomorphin
Författare:
Stefan Grass, Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet,
tel 08-585 870 29 eller mail: stefan.grass@labmed.ki.se
Disputation:
Torsdag 19 juni 2003, kl. 9.00, föreläsningssal R64, Huddinge Universitetssjukhus.
Se också: http://diss.kib.ki.se/2003/91-7349-580-8/
