Tema

En bit i det epigenetiska pusslet

Anna Birve, Umeå universitet, har studerat en relativt nyupptäckt gen som kan ge ökad förståelse för bland annat embryonalutveckling och uppkomst av cancer.

I alla våra celler i kroppen har vi samma uppsättning gener, samma genotyp. Trots detta kan olika celler ha väldigt olika funktion och utseende i en organism Detta beror på att gener uttrycks olika i olika celler beroende på deras uppgift. Således måste vissa gener vara aktiva/på och andra inaktiva/av. Ibland kan specifika gener hållas antingen påslagna eller avslagna i ett mönster som ärvs genom celldelning efter celldelning. Studiet av hur dessa mönster upprätthålls kallas epigenetik.

Hos bananflugor studeras flera epigenetiska fenomen. Ett sådant är hur vissa geners aktivitet regleras under embryonalutvecklingen. Det tidiga embryot är segmenterat, både hos bananflugor och människor. Varje segment har en specifik identitet och denna styrs av uttrycket av de homeotiska generna. Dessa måste hållas på- eller avslagna i ett specifikt mönster för att segmenteringen ska bli rätt.

Det finns två grupper av gener som ansvarar för detta, Polycomb-gruppen och trithorax-gruppen. Den första ansvarar för att de homoetiska generna är avstängda där de ska vara avstängda och den andra ansvarar för att de hålls aktiva där de så ska vara. Mutationer i någon av de här generna ger s.k. homeotiska transformationer hos embryot, d v s ett visst segment kommer att få fel identitet och likna ett annat segment.

En del av dessa gener är väl studerade andra vet man väldigt lite om. Den gen Birve studerat, Suppressor of zeste 12, är en relativt nyupptäckt Polycomb-grupp-gen. Den är alltså ansvarig för att hålla de homeotiska generna avslagna.

Ännu vet vi mycket lite om hur genprodukten fungerar, men Anna Birve har visat att den ingår i ett stort proteinkomplex, som binder till vissa specifika ställen på kromosomerna och där ser till att gener hålls avstängda. Andra forskare har också funnit att genen är involverad i olika former av cancer. Studier av gener som denna är värdefull för att ge förståelse om hur geners aktivitetsmönster upprätthålls genom flera celldelningar, kunskap som kan tillämpas för förståelse av bl.a. embryonalutveckling och uppkomst av cancer.

Fredagen den 30 maj försvarar Anna Birve, institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln, Suppressor of zeste 12, a Polycomb group gene in Drosophila melanogaster; one piece in the epigenetic puzzle.Svensk titel: Suppressor of zeste 12, en Polycomb-grupp gen i Drosophila melanogaster; en bit i det epigenetiska pusslet.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Major Groove, Molekylärbiologi, byggnad 6L.
Fakultetsopponent är Prof. Allen Shearn, Johns Hopkins University, Baltimore, USA.

Kontaktinformation
Anna Birve nås på:
institutionen för molekylärbiologi
Tel: 090-785 67 69
E-post: Anna.Birve@molbiol.umu.se

En bit i det epigenetiska pusslet

 lästid ~ 2 min