Uppbrott och förändring

I dag växer barn med utvecklingsstörning upp i familjen och förväntas, liksom andra ungdomar, flytta hemifrån. Men i motsats till när andra unga människor lämnar föräldrahemmet utgör inte den första egna lägenheten en vuxenfri zon, eftersom ungdomarnas funktionshinder gör dem beroende av stöd i vardagslivet. Trots att den svenska handikappolitiken betonar vikten av att personer med funktionshinder skall ha möjlighet att erhålla autonomi och inflytande i vardagslivet visar författaren, att det fortfarande är en öppen fråga hur dessa intentioner skall omsättas i praktisk handling. Elisabeth Olin, som under flera år följt en grupp ungdomar med lindrig och måttlig utvecklingsstörning som flyttat från föräldrahemmet in i en egen lägenhet i en personalbemannad boendeverksamhet, belyser olika aspekter av denna process.
Att flytta hemifrån innebär en stor omställning för de unga och deras familjer. Ungdomarna är glada över att ha en egen lägenhet. De visar stor uppfinningsrikedom för att värna om bostadens privata karaktär, bland annat genom att kontrollera vilka människor som skall få vistas där. Ungdomarna har också fått större möjligheter att umgås med jämnåriga kamrater än tidigare, även om deras inbördes relationer är av motsägelsefull karaktär. De kan utgöra en potential för frigörelse och stöd men kan även bidra till upplevelsen av ökad utsatthet. I förhållande till sina föräldrar har ungdomarna ett ambivalent förhållande. Man skulle vilja ha större självständighet samtidigt som man är mycket beroende av föräldrarnas stöd och omsorger.
Men de unga utsätts också för reglerande krav som inte brukar associeras till unga människors begynnande vuxenliv. Det fordras av dem att de noggrant sköter sina lägenheter och olika hushållsgöromål, att de inte slarvar med maten och det kan även vara svårt att i vardagslag få umgås med sina kamrater på det sätt man önskar. Detta är alltså förhållanden som den enskilde unge har svårt att påverka. Men vid de tillfällen då det är fest eller då personal och ungdomar åker bort tillsammans ökar handlingsutrymmet. Dessa situationer medför att ungdomarna får nya erfarenheter och de får även större möjligheter att umgås med varandra på ett åldersadekvat sätt.
De skilda sätt varpå vardagslivet organiseras i familjen och i boendet får konsekvenser för ungdomarna. I familjen fungerade relationerna mellan familjemedlemmarna som ett kitt som fogade in ungdomarnas behov av hjälp i en vardaglig struktur. I boendeverksamheten ersätts relationens koordinerande roll av olika administrativa rutiner, vilket splittrar upp ungdomarnas vardagsliv och det finns även en risk att hjälpberoendet får en mer statisk karaktär.

Avhandlingens titel: Uppbrott och förändring – När ungdomar med utvecklingsstörning flyttar hemifrån
Avhandlingsförfattare: Elisabeth Olin, tel. 031-19 94 97(bost), 031-773 57 80(arb.)
e-post: Elisabeth.Olin@socwork.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Fil. dr Karin Barron, Uppsala
Tid och plats för disputation: Fredagen den 16 maj 2003 kl. 09.15, Malmstenssalen, Handelshögskolan, Vasagatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg

tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se