Vatteninsekt blir taggig – undviker att bli uppäten
Alla vet vi hur bra kaktusars taggar är som försvar, men hur fungerar insekters taggar? Frank Johansson, forskarassistent vid Umeå universitet, har visat att vatteninsekters taggar är ett utmärkt skydd mot attackerande fisk. Om det finns rovfisk i närheten ändras dessutom taggarnas form. De blir längre och effektivare.
Trollsländor är mycket vanliga i alla svenska sjöar och deras larver lever ett år i vattnet innan de kläcks till en vuxen slända. Larverna utgör en viktig föda för fisk, men trollsländelarverna vill naturligtvis inte bli uppätna och gör därför nästan allt för att försvara sig. Ett sätt är att ha stora taggar, för “vem vill äta en kaktus”? Taggarnas längd varierar dessutom. Trollsländelarver i sjöar med fisk har mycket längre taggar än larver från sjöar utan fisk.
Genom att odla trollsländelarvaer i akvarier med och utan fisk har Frank Johansson visat att fisk inducerar större taggar hos trollsländelarver. Fiskarna avsöndrar nämligen kemiska substanser som insekterna uppfattar och därefter bildar de ännu större taggar. Taggarnas form och längd är också en ärftlig egenskap, det vill säga föräldrar med långa taggar får barn med stora taggar. Eftersom ryggtaggslängden är ärftlig kan detta leda till evolution av större eller mindre ryggtaggar hos trollsländelarverna i framtiden.
Experimentet har också genomförts i sjöar. Genom att ta bort fisk från två sjöar minskade längden på trollsländelarvernas taggar åren efter det att fisken tagits bort från sjöarna.
Om det nu är så bra med långa taggar varför har då inte alla trollsländelarver superlånga taggar? Förklaring är att det finns en kostnad med att ha långa taggar. Exakt vilken kostnad det rör sig om är ännu oklart, men Umeåforskarna testar för närvarande en intressant hypotes. Det kan vara så att långa taggar är en nackdel om vatteninsekterna blir attackerade av små rovdjur som till exempel andra insekter i vattenmiljö. Små rovdjur får kanske tag i trollsländelarverna lättare om de har stora taggar.
Ett intressant resultat från undersökningen är att individer varierar i sin respons att utveckla taggar då fisk finns. Vissa får extremt långa taggar andra får inte fullt så långa taggar. Eftersom individerna varierar i sin respons är det möjligt för en evolution av styrkan i tagglängdsrespons. Det vill säga, om miljön förändras kan styrkan på responsen också förändras. Närvaro eller frånvaro av fisk är en förändring som äger rum väldigt snabbt. I en värld där ständiga miljöförändringar sker är kunskap om hur detta påverkar organismer av stor betydelse.
Resultaten är publicerade i två artiklar i tidskriften Canadian Journal of Zoology.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Frank Johansson, forskarassistent vid institutionen för ekologi och geovetenskap
Telefon: 090-786 66 37
E-post: frank.johansson@eg.umu.se
