Tema

Fall och höftfrakturer kan förebyggas även bland sköra äldre

När insatser sätts in mot flera olika riskfaktorer samtidigt och när olika yrkesgrupper samverkar är det möjligt att minska andelen fall och höftfrakturer även bland sköra äldre. Det visar den avhandling som Jane Jensen försvarar vid Umeå universitet den 14 februari.

Syftet var dels att kartlägga omständigheterna kring och konsekvenserna av fall, dels att utvärdera effekten av ett preventionsprogram som genomfördes av flera personalkategorier och som riktades mot olika fallriskfaktorer.

Under en treårsuppföljning föll 121 personer – 63 procent av alla pensionärer i ett särskilt boende – 428 gånger varav 118 fall (28%) resulterade i någon form av skada. Mer än var tionde fall resulterade i en fraktur. Ungefär en fjärdedel av fallen inträffade under natten. Lika många inträffade i anslutning till toalettbesök och i samband med akut sjukdom.

För att utvärdera ett preventionsprogram för fall och skador genomfördes en randomiserad studie bland alla 439 pensionärer som bodde i något av nio utvalda särskilda boenden. Ungefär hälften deltog i interventionen och de andra deltog som kontroller. Exempel på åtgärder var att utbilda personal, att minska riskfaktorer i omgivningen, att träna styrka, balans, gång och säkra förflyttningar, att granska medicinering och sjukdomssymtom samt att erbjuda höftskyddsbyxor. Alla personalgrupper deltog i interventionen. När ett fall hade inträffat gjordes en särskild fallutredning.

Resultatet visade statistiskt signifikanta skillnader mellan interventions- och kontrollgruppen i både antal fall och antal personer som föll samt i antal lårbensfrakturer. Fortsatta analyser visade att preventionsprogrammet var effektivt för äldre med god eller måttligt nedsatt kognition (varseblivning, minnesfunktion m.m.). I gruppen med mer uttalad kognitionsnedsättning noterades ingen minskning av fall, däremot betydligt färre lårbensfrakturer. Träningsprogrammet gav förbättrad rörelseförmåga bland de äldre oavsett kognitionsnivå och effekten kvarstod lång tid efter avslutad träning. Förbättringen i rörelseförmåga visade dock inget signifikant samband med minskad fallrisk. För att också minska fallrisken för sköra äldre med större kognitiv nedsättning är det viktigt i den fortsatta forskningen att utveckla effektiva preventionsprogram.

Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik och sjukgymnastik, och har titeln ”Fall and injury prevention in older people living in residential care facilities”.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsoppponent är professor Sirkka-Liisa Kivelä, Institute of Clinical Medicine, Turku university, Åbo, Finland.

Kontaktinformation
Jane Jensen är sjukgymnast och finns vid enheten för sjukgymnastik, tel. 090-785 87 13, e-post Jane.Jensen@germed.umu.se

Fall och höftfrakturer kan förebyggas även bland sköra äldre

 lästid ~ 2 min