Signaler från GPS-satelliter övervakar jordens klimat

Resultat som visar trender i mängden vattenånga i atmosfären, uppmätta med GPS-mottagare i Sverige sedan 1993 presenteras i en doktorsavhandling på Chalmers av Lubomir Gradinarsky.

Den tid det tar för radiosignaler att färdas från GPS-satelliter till mottagare på marken påverkas av atmosfären. Mätningar av radiosignalens ankomsttid kan med hjälp av matematiska modeller och kännedom om lufttrycket användas för att bestämma mängden vattenånga i atmosfären ovanför GPS-mottagaren. Denna information är viktig både för väderprognoser och klimatforskning. Dessutom medför kännedom om mängden vattenånga att själva GPS-tekniken närmar sig noggrannheter på millimeternivå när den används för positionsbestämning.

Data har samlats in från 20 GPS-stationer i Sverige under de senaste nio åren och indikerar en långsam ökning av mängden vattenånga i atmosfären. Trenderna är dock inte lika i alla delar av landet, och det skiljer sig också mellan sommar och vinter.

Metoden ger en bättre information i både tid och rum jämfört med vad som idag är tillgängligt från vädertjänsternas observationer. Forskning pågår också för att utveckla metoden ytterligare då det gäller att ta fram information om vattenångans tredimensionella fördelning i atmosfären.

Avhandlingen “Sensing Atmospheric Water Vapor Using Radio Waves”, försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers i december 2002.

Kontaktinformation
Mer information:
Lubomir Gradinarsky, Radio- och rymdvetenskap, Chalmers tekniska högskola, tel: 031-772 5575, e-post: lbg@oso.chalmers.se