Tema

Litiums biverkningar inte tillräckligt uppmärksammade

Resultat från en studie vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet understryker behovet av regelbunden kontroll av litiumpatienters njur- och bisköldkörtelfunktion. I de fall behandlingen ger allvarliga biverkningar bör man finna alternativ till litium.

Patienter som behandlats med litium, såväl kort som lång tid, har studerats och forskarna har funnit att njurskador utvecklas och att kalciumbalansen är störd. Kännedom om dessa biverkningar är av betydelse för psykiatriker och patienter för att kunna undvika psykisk och fysisk
försämring eller ­ i värsta fall ­ livsfarliga fysiska komplikationer. Kännedom om dem är därför av betydelse för psykiatriker och patienter.

Litium är ett av psykiatrins viktigaste och äldsta läkemedel sedan drygt 50 år på grund av sin förmåga att förebygga återfall i manodepressiva sjukdomstillstånd. Risken för sådana återfall är livslång, litiumbehandlingen ofta likaså. Kunskap om dess biverkningar på lång sikt är därför betydelsefull.

Forskningsprojektet, som påbörjades 1978, har studerat en grupp med 162 patienter med i genomsnitt 6 års behandlingstid, vid två tillfällen under ett decennium, och en grupp med 142 patienter med i genomsnitt 19 års behandlingstid. Den senare gruppen är fortfarande unik i världen genom att endast omfatta patienter med minst 15 års behandlingstid och genom att förmodligen vara representativ för långtidsbehandlade patienter i allmänhet.


Bland de korttidsbehandlade patienterna fanns ingen med allvarlig njurskada. Andelen med nersatt njurfunktion hade däremot mer än fördubblats vid den andra undersökningen, bland de 58 procent som då fortfarande stod på litium. 44 procent av de långtidsbehandlade patienterna hade nedsatt förmåga att koncentrera urinen, vilket var dubbelt så många som bland dem i den korttidsbehandlade gruppen. Skadan
var påtaglig i jämförelse med kontrollpatienterna och ingen förbättring skedde under ett litiumuppehåll. 21 procent hade nedsatt förmåga att filtrera blodet, vilket var tre gånger mer än bland dem i den korttidsbehandlade gruppen, men försämringen var inte mycket större än kontrollernas. Risken för förhöjd blodkalknivå var ökad liksom risken
för godartad tumöromvandling av bisköldkörteln.

Leg läkare Hans Bendz, tel arbete 046-17 78 11, tel hem 046-18 84 16, mobil 070-21 65 703, e-post: bendz@bredband.net

Handledare: Professor Jerker Hetta, tel 031 – 342 42 03 och professor emeritus Mattias Aurell, tel 031 – 342 17 71
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Institutionen för klinisk neurovetenskap. Avhandlingens titel: Renal and parathyroid function in psychiatric patients on lithium treatment (Njurars och bisköldkörtlars funktion hos psykiatriska patienter under litiumbehandling)
Avhandlingen försvaras måndagen den 18 november 2002, klockan 09.00 i Samlingssalen, SU/Sahlgrenska.

Kontaktinformation
Carina Elmäng
informatör
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
tel 031-773 35 77
mobil 0708-77 33 57

Litiums biverkningar inte tillräckligt uppmärksammade

 lästid ~ 2 min