Artikel från Linköpings universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

6 november 2002

Linköpingsrön ger ny bild av sjöarnas näringsväv

Syrefri nedbrytning i sjöar har tidigare ansetts vara både långsam och ointressant vad gäller dess betydelse för sjöarnas ekosystem. Men detta är fel: den syrefria nedbrytningen av organiskt material kan ha stor betydelse, hävdar vattenforskaren David Bastviken från Linköpings universitet.

Hans studier i laboratoriet och i naturen tyder på att nedbrytningen av organiskt material och den bakterietillväxt som blir följden kan vara likartad i både syrerika och syrefattiga sjömiljöer. De visar också att metan – en produkt av syrefri nedbrytning – kan vara en viktig näringskälla för livet i många sjöar.

Organismerna i en sjö har ansetts få sitt kol från bara två källor: från växtplankton i vattnet, som tar sin energi från solljuset, och från organiskt material som förs till sjön med tillrinnande vatten. Men David Bastvikens studier pekar på en tredje, hittills ouppmärksammad kolkälla.

– Bakterier i syrefria bottnar bildar metan, som flyttar sig till syrsatta vattenlager och äts av andra bakterier. Dessa i sin tur äts av djurplankton och så vidare, säger han.

– Metan har tidigare setts som ointressant i näringssammanhang. Jag tror tvärtom att metan spelar en stor roll. På vintern kan produktionen av metan från syrefria bottnar vara väldigt viktig för livet i vissa sjöar.

Ett annat nytt fynd rör hur organiskt material (kolföreningar) bevaras i sedimenten för att med tiden förvandlas till fossilt kol och olja. Enligt den gängse synen är det den syrefria miljön som gör att kolföreningarna bevaras och inte bryts ner. David Bastviken visar nu att det i själva verket pågår en hel del nedbrytning även i syrefria miljöer, och att det i stället beror på typen av kolförening vad som bryts ner eller inte bryts ner.

Tidigare studier av nedbrytning i syrefria miljöer har oftast ägt rum i havsmiljöer. Det är ett skäl till att linköpingsforskaren med sina studier av sötvattensmiljöer kommit fram till resultat som ifrågasätter etablerade “sanningar”.

Avhandlingen heter Anoxic degradation of organic matter in lakes – implications for carbon cycling and aquatic food webs. Disputationen ägde rum den 1 november. Opponent var dr Joseph M Gasol från Barcelona. David Bastviken träffas på tel 011-36 33 64 (miljövetarprogrammet i Norrköping), davba@ituf.liu.se.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera