Storleken spelar ingen roll hos skräddare
Parningssäsongen är nu i full gång för skräddarna, alltså de insekter som kan gå på vattnet. Stora skräddarhanar parar sig oftare än små. Men en avhandling vid Göteborgs universitet visar att stora hanar trots detta inte befruktar fler ägg än små hanar. En parning är nämligen ingen garanti för att hanen kommer befrukta honans ägg.
En skräddarhona parar sig med flera olika hanar och spermierna från de olika hanarna tävlar sedan inuti honan om att befrukta hennes ägg. Hur mycket avkomma en hane får beror därför dels på antalet honor han parar sig med och dels på hur många av varje honas ägg han befruktar. Stora hanar parar sig oftare och därmed med fler honor, men nya resultat visar att små hanar befruktar fler ägg vid varje parning. Med experiment i laboratorium visar vi
även att sammantaget får stora och små hanar lika mycket avkomma. Jorden har begränsade resurser och endast de individer som är väl anpassade till sin miljö överlever och kan producera avkomma. Denna process burkar kallas det naturliga urvalet och genom att vissa individer får mer avkomma än andra kommer arters egenskaper successivt förändras. Skräddares storlek är dock en egenskap som inte verkar påverkas av det naturliga urvalet eftersom stora och små hanar får lika mycket avkomma. Med andra ord har stora och små hanar lika stor chans att föra sina gener vidare till kommande generationer.
Små hanars parningar varar längre än stora hanars och detta är orsaken till att små hanar befruktar fler ägg per parning. Våra försök visar att en hane som parar sig länge med honan överför fler spermier till honan och befruktar fler av hennes ägg än en hane som genomför en kort parning. Resultaten indikerar att små hanar genom att överföra fler spermier ökar sina chanser att befrukta honans ägg, på samma sätt som vinstchansen ökar ju fler lotter man köper i ett lotteri. Stora hanars parningar är sannolikt korta på grund av spermiebrist. Efter en parning tar det tid för hanen att fylla på spermieförråden. Stora hanar parar om sig ofta och vi har kunnat visa att en hane som parar om sig snabbt överför färre spermier till honan än en hane som haft ett längre uppehåll mellan parningarna.
Honornas beteende är orsaken till att stora hanar har större parningsframgång. Honor uppvaktas ständigt av parningsvilliga hanar. Till skillnad från hanar så får honor inte mer avkomma genom att para sig många gånger. Mängden avkomma en hona får beror istället främst på hur många ägg hon kan producera. Överflödiga parningar är kostsamma för honorna och de gör därför ofta motstånd mot uppvaktande hanar. Stora hanar lyckas oftare än små övermanna honor och får därmed para sig oftare.
Antalet parningar används ofta som ett mått på hur mycket avkomma en hane får. Resultaten i den här avhandlingen visar att man för att ta reda på mängden avkomma även måste beakta hur framgångsrikt en hanes spermier konkurrerar med andra hanars spermier inuti honan efter parningen.
Ingela Danielsson, Zoologiska institutionen, disputerade för filosofie doktorsexamen i ekologisk zoologi vid Göteborgs universitet den 26 april 2002. Avhandlingen har titeln “Sexual selection before and after copulation
in waterstriders”.
Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2002/ingela_danielsson.shtml
Ingela Danielsson
Göteborgs universitet
Zoologiska institutionen, Ekologisk zoologi
Telefon: 031-773 3656
E-post: ingela.danielsson@zool.gu.se
Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
