Tvärt kast i skolansvaret ger konsekvenser
I början av 90-talet fick kommunerna det fulla ansvaret för skolan och tvingades att snabbt ställa om organisationen till ett nytt sätt att tänka. Tidigare hade skolans likvärdighet garanterats av statligt reglerade tjänster, öronmärkta bidrag och samma ekonomiska resurser till kommunerna. 1991 släpptes regleringarna i statsbidragen och det blev upp till varje enskild kommun att fördela medel för att nå samma mål och resultat i skolan som riket i övrigt.
Denna förändring var en dramatisk omställning snarare än ett steg i en kontinuerlig process, och det medförde att skolans personal inte hann anpassa sig till de nya spelregler som höll på att skapas. Det framkommer i Ninni Wahlströms doktorsavhandling “Om det förändrade ansvaret för skolan – Vägen till mål- och resultatstyrning och några av dess konsekvenser.”
Avhandlingen är i huvudsak en historisk studie, som analyserar hur frågan kring ansvarsfördelningen mellan stat och kommun för den svenska grundskolan har diskuterats i olika offentliga utredningar från 1946 års skolkommission fram till “Skola för bildning” från 1992. Tre centrala begrepp står i fokus, nämligen kommunalisering, decentralisering och målstyrning.
Wahlströms avhandling visar att samma ord har olika betydelser vid olika tidpunkter. Innebörden i begreppet “kommunalisering” har förändrats från att vid mitten av 1900-talet betyda att kommunen verkställer statens beslut, till 90-talets innebörd att kommunen i huvudsak har allt ansvar och beslutsrätt för skolverksamheten. Begreppet “decentralisering” har förändrats från 70-talets en ökad lokal bestämmanderätt över vissa delar av resurser och undervisningsorganisationen till 90-talets konstaterande att kommunerna har ett eget självständigt ansvar och beslutsrätt över skolan. Innebörden av “målstyrning” har på dessa decennier flyttats från övervägande regelstyrning till utpräglad mål- och resultatstyrning med fokus på att “uppnå resultat”. Ninni Wahlström menar att målstyrning är det som har kraft och utvecklingspotential som styrinstrument för skolans verksamhet. Men ju mer resultatdelen betonas och definieras, ju mer snävas olika in och vägen öppnas för en mera ofullständig och förenklad syn på lärandet.
Ninni Wahlström, som är studierektor vid pedagogiska institutionen vid Örebro universitet har en bakgrund som lärare, rektor och skolinspektör i Stockholm. Hon disputerar för filosofie doktorsexamen torsdag 28 februari 2002, klockan 10.00 i Hörsal F i Forumhuset, Örebro universitet.
För mer information, kontakta Ninni Wahlström, telefon 019-30 11 55, 0158-204 90 eller 0705-41 41 20.
