Ungdomars anpassning kan relateras till dygnsklockan
Somliga är kvällsmänniskor och somliga är morgonmänniskor. När man känner sig som bäst under dygnet varierar från person till person. I vetenskapliga sammanhang har en forskningstradition utvecklats som kallas Morningness-Eveningness och denna forskning har nyligen börjat behandla utvecklingspsykologiska frågeställningar. I avhandlingen “The Rhythm of Adolescence – Morningness-Eveningness and Adjustment From a Developmental Perspective” granskar Anna-Karin Andersson betydelsen av Morningness-Eveningness för utveckling och anpassning hos ungdomar.
I Anna-Karin Anderssons undersökning har sammanlagt 2 600 ungdomar ingått varav en del av ungdomarna deltar i ett projekt som sträcker sig över två år. Avhandlingen visar att morgonmänniskorna, och majoriteten av ungdomarna som är mittemellan morgon- och kvällsmänniskor, de neutrala, följer en relativt positiv utvecklingsväg genom tonåren. Kvällsmänniskorna, å andra sidan, löper generellt sett en större risk att uppvisa ett mönster av negativ anpassning i olika sammanhang. Men inte alla kvällsmänniskor. Det tycks finnas olika typer av kvällsmänniskor som har olika typer av problem.
I avhandlingen presenterar Andersson nya tankar om hur man kan tolka Morningness-Eveningness i termer av risk- och skyddande mekanismer, där en av huvudpunkterna framhåller det väsentliga i att ta hänsyn till olikheter som finns inom grupper. Det är också viktigt att betona att Morningness-Eveningness inte existerar i ett vakuum. Hur betydelsefullt Morningness-Eveningness är för utveckling och anpassning beror på individens andra egenskaper och karaktärsdrag.
Anna-Karin Andersson disputerar för filosofie doktorsexamen i psykologi fredagen 23 november 2001, klockan 10 i hörsal T, Prismahuset, Örebro universitet.
För mer information, kontakta Anna-Karin Andersson, telefon: 019-30 38 96.
