Ekologin hos marina tusensnäckor
I en doktorsavhandlig som presenteras på fredag behandlas ekologin hos de två svenska arterna av marina tusensnäckor i släktet Hydrobia. Dessa snäckor är mycket vanliga på sandiga och leriga stränder längs hela svenska kusten,från Bohuslän till Bottenhavet. Snäckorna kan förekomma i tätheter på upp till 70 000 individer per kvadratmeter, men på grund av att de är små – skallängden är mellan 1 och 5 mm – är det få som lägger märke till dem. Snäckornas stora täthet gör att de är de viktiga betare på bottenlevandemikroalger. De kan därför vara betydelsefulla som föda för större djur som till exempel fåglar och fiskar. Snäckornas betydelse som föda för fisk påverkas av att snäckorna lever i de grunda områden som är uppväxtmiljö för många olika fiskar.
Inom ekologi finns ett antal centrala teorier om hur djur och växter påverkar varandra. Vissa av dessa har att göra med hur två arter som konkurrerar om samma föda kan påverka varandra. En viktig fråga är vad som avgör om konkurrerande arter kan samexistera eller inte. Ett generellt svar
på frågan är att ju mer lika de är, desto svårare har de att leva tillsammans. Det har därför föreslagits att två arter kan påverka varandra så att de blir mer olika. I avhandlingen undersöks om storleksvariationen
inom tusensnäckearterna är en effekt av konkurrens om föda från individer av den andra arten. Då de två arterna lever tillsammans är de nämligen mer olika i storlek än då de lever var för sig. Man har förklarat detta med att
konkurrens från den andra arten leder till en evolutionär förändring av storleken. Detta fenomen kallas för karaktärsförskjutning och storleksskillnaderna hos tusensnäckorna har länge betraktats som ett av de
bästa exemplen på karaktärsförskjutning som ett ekologiskt fenomen. En grundläggande förusättning för att karaktärsförskjutning ska kunna uppstå är att likstora individer har mer lika födoval och att de därmed konkurrerar
hårdare än olikstora individer. I avhandlingen dras dock slutsatsen att storleksskillnaden mellan arterna, då de lever tillsammans, inte kan ha orsakats av karaktärsförskjutning. Ett skäl till denna slutsats är att
konkurrensen vid experiment inte påverkades av snäckornas storlek. Ett annatskäl är att experiment visade att arterna har en genetisk skillnad i tillväxthastighet som leder till att de alltid blir olika stora om de lever i samma miljö.
I avhandlingen undersöks också hur starkt arterna konkurrerar med varandra och hur konkurrensen påverkas av olika miljöfaktorer som till exempel bottentyp (sand eller lera) och salthalt. Resultatet var att en av arterna
verkar vara konkurrensstarkare i alla undersökta miljöer. Det betyder att den konkurrenssvagare arten för att kunna leva vidare måste ha någon annan fördel. Endast den konkurrensstarkare arten har ett larvstadium och
experiment visade att dess larver är känsliga för låg salthalt. En låg salthalt kan därför gynna den konkurrenssvagare arten, även om resultat tyder på att den också måste ha andra fördelar för att kunna leva vidare.
Johan Grudemo, Zoologiska institutionen, Ekologisk zoologi, Göteborgs universitet avser att disputera för att avlägga filosofie doktorsexamen i ekologisk zoologi med avhandlingen “Ecology and competition in the marine
mudsnails Hydrobia ulvae and H.ventrosa” fredagen den 26 oktober 2001, kl. 10.00. Platsen är Zoologiska institutionen, Föreläsningssalen, Medicinaregatan 18, Göteborg.
Johan Grudemo, Göteborgs universitet, Zoologiska institutionen, Ekologisk zoologi
Telefon: 031-775 9002, E-post: johan.grudemo@zool.gu.se
Tanja Thompson, Informatör, Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg, Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
