Hjärnskador och bilkörning
De psykologiska test man idag använder för att undersöka om en hjärnskadad patient kan köra bil borde i många fall kompletteras med praktiska körprov. Det menar neuropsykologen Anna Lundqvist i sin avhandling från Linköpings universitet.
Anna Lundqvist har länge haft i uppgift att göra psykologiska test av patienter med stroke, olycksfallsskador, tumörer eller andra hjärnskador, för att bedöma om de är kapabla att köra bil efter sin sjukdom. Så småningom började hon undra i vad mån de psykologiska testerna kan ge hela svaret, och beslöt sig för att forska kring frågan.
Avhandlingen redovisar bland annat två studier där patienterna fått köra bil i Väg- och transportinstitutets bilsimulator. De har också fått göra ett körprov i trafik som bedömts av en trafikinspektör. Proven har jämförts med resultaten av traditionella psykologiska tester.
Det neuropsykologiska testet klarade i 75-80 procent av fallen att skilja på de patienter som klarade respektive inte klarade det praktiska körprovet. En tredje studie visar att vissa patienter lyckades kompensera sina neuropsykologiska brister genom att bland annat köra långsamt och försiktigt och visa förutseende i trafiken.
– Sådana patienter är troligen acceptabla förare trots sina hjärnskador, säger Anna Lundqvist.
Kombinationen av körprov och test ger alltså information som man inte får med bara endera provmetoden. Att enbart använda körprov räcker nämligen inte heller.
-Andra patienter kan ha en nedsatt uppmärksamhet som trafikinspektören tar som tillfälligheter, men som i det psykologiska testet visar sig tyda på varaktiga skador i förmågan att vara uppmärksam. De är därför olämpliga som bilförare, menar Anna Lundqvist.
Avhandlingen heter Cognitive functions in drivers with brain injury. Anticipation and adaptation. Disputationen äger rum den 30 maj. Anna Lundqvist träffas på tel 013-22 15 70, e-post Anna.Lundqvist@lio.se.
