Vårt “naturliga” kulturarv är hotat – ängens och hagens växter försvinner
Den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet utarmas i takt med att markanvändningen på gamla gräsmarker ändras eller minskar. Förutsättningen för ett högt artantal är att markerna hävdats med slåtter och bete så att inte några få arter konkurrerar ut de övriga.
I en tvärvetenskaplig avhandling vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet har Sara Cousins kopplat samman växternas förekomst idag, landskapets historia och naturlandskapets mönster för att förklara vilka platser som är av stor betydelse för mångfalden. Genom modellering har hon också sökt förstå effekterna av minskat bete i framtida landskap. Tidigare har den här typen av modellering endast använts för frågor kring växters dynamik i skog.
Gräsmarker var tidigare det viktigaste markslaget för jordbrukare fram till modern tid. Då de förlorat i ekonomisk betydelse har de plöjts upp till åker, planterats med skog eller konstgödslats för att öka avkastningen.
Idag är de s k naturliga gräsmarkerna små och ligger ofta isolerade från varandra. Med hjälp av gamla kartor, flygbilder, artinventeringar och geografiska informationssystem har Sara Cousins beskrivit gräsmarksmönster under 300 år. Pollendata användes för att gå ytterligare 4 000 år bakåt i tiden. Hävden tillsammans med tiden har sannolikt bidragit mest till artrikedomen i de seminaturliga gräsmarkerna. Torra gräsmarker hade fler arter än fuktigare. Även enskilda arter visade sig vara relaterade till långvarig hävd, bl a gulmåra, bockrot, ögontröst, kråkvicker och grässtjärnblomma. Många små områden visade sig ha ett ovanligt högt artantal, bl a åkerholmar som inte hävdas idag. Alla dagens åkerholmar hävdades för 300 år sedan som fodermark, och utgör rester av det som då var större gräsmarkskomplex. De är av mycket stor betydelse som “livbåtar” för många gräsmarksarter.
Den gängse uppfattningen i naturvårdssammanhang att ju större yta på habitatet desto fler arter, stämmer dåligt när det gäller naturliga gräsmarker. En till ytan liten gräsmark kan innehålla lika många eller fler arter än en större gräsmark beroende på hävdens längd och markens egenskaper. De artrika områden vi finner idag är delar av ett “fotavtryck” från tidigare landskap. En återupptagen hävd på små fortfarande relativt öppna resthabitat, som exempelvis åkerholmar, skulle bidra till att bevara både artrikedom och ett kulturarv.
Avhandlingens titel: Plant species diversity patterns in a Swedish rural landscape: effects of the past and consequences for the future.
Disputationen äger rum fredag 20 april, kl. 10.00 i De Geer-salen, Geovetenskapens hus, Frescati. Opponent är Dr. Roy Haines-Young, University of Nottingham, Storbritannien.
Sara Cousins kan nås på tfn 16 48 74 eller e-post sara@natgeo.su.se
