Nya rön om isen i Arktis presenteras i tidskriften Nature

Vid den svenska Oden-expeditionen 1996 till centrala Arktiska oceanen genomförde bl. a. geologen Martin Jakobsson vid Stockholms universitet eofysiska mätningar från Lomonosovryggen, en bergskedja på havsbotten ca 25 mil från Nordpolen. Den s.k. Chirp-sonartekniken användes för att skapa ljudbilder av sedimentlagren på havsbotten. En ställvis mycket knagglig bottenyta var svårtolkad. Ett sätt att förklara knaggligheten var att botten skrapats av isberg ner till 1000 meters vattendjup. Förslaget väckte sådan uppmärksamhet att forskare från USA beslöt titta närmare på Oden-expeditionens undersökningsområde. En atomubåt som utrustats med geofysisk utrustning svepte över området under några dagar i maj 1999. Resultatet var uppseendeväckande: det kritiska området var som krattat av stora isberg, som skapat fåror i bottensedimenten som var flera hundra meter breda och tiotals meter djupa.

När nu bildbevisen fanns ställdes en serie kritiska följdfrågor om bl. a. när och var sådan tjock is bildats i Arktisområdet och att den kunnat kratta det Arktiska djuphavsgolvet ända ner till 1000 meter under dagens havsyta.

Detta beskrivs av ett antal forskare, bl.a. Martin Jakobsson, i det nummer av den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature som kommer ut 22 mars under rubriken Ice shelves in the Pleistocene Arctic Ocean inferred from glaciogenic deep.sea bottoms

Martin Jakobsson disputerade för en tid sedan vid Stockholms universitet om sin forskning kring havsbotten under Nordpolens is.

För ytterligare upplysningar kontakta professor Jan Backman vid Institutionen för geologi och geokemi, tfn 08-16 47 20, e-post backman@geo.su.se
re