När barn berättar om våld i hemmet leder det långt ifrån alltid till att de får hjälp. Deras upplevelser tas ofta inte på allvar i socialtjänstens utredningar.
En avhandling har undersökt hur socialtjänsten hanterar ärenden om fysiskt våld och sexuella övergrepp, och vilka möjligheter barn har att få skydd och stöd.
Sara Quarles van Ufford, socionom och jurist, har analyserat socialtjänstakter baserade på 291 anmälningar om våld och övergrepp under ett års tid. Hon har även intervjuat 16 arbetsledande socialsekreterare.
– Barn berättar om våld som påverkar deras livssituation, men deras röster ”försvinner” ofta och ges inte den tyngd de förtjänar i beslutsprocessen. Det innebär att barn riskerar att stå utan det skydd de har rätt till, säger Sara Quarles van Ufford i ett pressmeddelande från Högskolan Dalarna.
Få ärenden ledde till insatser
Resultaten visar att även om mer än hälften av barnen berättade att de utsatts för våld, avslutades över 70 procent av utredningarna utan skydds- eller stödinsatser. Endast åtta procent ledde till insatser som direkt riktades mot våldet.
– Det är viktigt att se att tystnad inte är huvudproblemet, utan att barn inte ges förutsättningar för meningsfull delaktighet och att de inte erkänns som kunskapsbärare. Det krävs ett organisatoriskt ansvar och resurser för att säkerställa barns rättigheter, säger Sara Quarles van Ufford.
Forskningen har genomförts inom ramen för Socialtjänstens utvecklingscentrum Dalarna (SUD), en samverkan mellan Högskolan Dalarna och 15 kommuner.
Avhandling:
Violence against children, children’s rights, and society’s response: Implications of child welfare services’ handling of abuse for children’s access to protection and support, Högskolan Dalarna.
