Olika sorters siklöjor i svenska vatten – genetiska skillnader styr var de leker

Löjrom från siklöjan ses av många som en delikatess. En ny studie visar att det finns olika sorters siklöjor i svenska vatten, genetiskt anpassade till sött, salt eller bräckt vatten. Genetiken styr också var siklöjan leker. Den nya kunskapen kan användas för att se om siklöjans lekplats påverkar kvaliteten på löjrommen.

Siklöjan är en mindre laxfisk som förekommer i tre olika varianter. Som ren sötvattensfisk finns den i bland annat Vänern och Mälaren. Som anadrom fisk lever den i Bottenviken och vissa andra delar av Östersjön och vandrar upp i älvar och leker i sötvatten precis som lax. Den tredje varianten både lever och leker i Bottenvikens svagt bräckta vatten. Det är den senare formen av siklöja som producerar den mest eftertraktade löjrommen.

Forskare vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms Universitet och Naturhistoriska riksmuseet har tagit fram en referensatlas med en beskrivning av alla gener som finns i siklöjans arvsmassa.

– Kartläggningen av olika arters arvsmassa är ett redskap både för att studera en arts biologi och hur arten är uppdelad i olika subpopulationer inom artens utbredningsområde. Denna kunskap är särskilt viktig hos arter som vi människor utnyttjar till exempel för livsmedelsproduktion. Det ger oss möjlighet att övervaka hur arten påverkas av vårt nyttjande, säger Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.

Genetiska skillnader i sött och salt vatten

Studien visar att det finns två huvudtyper av siklöja i svenska vatten. Det finns en huvudgrupp som förekommer i några sjöar på det sydsvenska höglandet och en annan typ som förekommer i övriga Sverige.

Det är mycket troligt att de båda grupperna representerar siklöjor som var åtskilda under den senaste istiden och därefter koloniserade olika områden i Sverige.

– Våra resultat visar tydliga genetiska skillnader mellan siklöjor som leker i sötvatten och de som leker i Bottenvikens bräckta vatten, samt mellan vårlekande och höstlekande siklöjor. De allra flesta siklöjor leker under hösten, men i sjön Fegen, på gränsen mellan Västergötland och Småland, finns både vårlekande och höstlekande populationer, säger Bo Delling, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet.

Flera av generna som visar skillnaderna mellan populationer som leker i sötvatten respektive bräckt vatten har tidigare identifierats som viktiga för salttolerans hos andra arter. Sedan är gener som bidrar till reglering av dygnsrytm tydligt överrepresenterade bland de gener som visar skillnader mellan vårlekande och höstlekande populationer.

Om lekplatsen påverkar kvaliteten på löjrommen vet forskarna inte i dag.

– Vi såg tydliga genetiska skillnader mellan de anadroma siklöjor som leker i Kalixälven jämfört med de som leker i Bottenvikens bräckta vatten. Det skulle vara intressant att undersöka om det finns samband mellan kvaliteten på löjrommen och lekplats. Det kan påverka hur siklöjan i Bottenviken förvaltas framöver, säger Leif Andersson.

Vetenskaplig artikel:

Genetic Adaptation to Brackish Water and Spawning Season in European Cisco, Molecular Ecology.