26 mars 2018

Slumpens betydelse för arters överlevnad

Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

I en omfattande undersökning har biologer vid Lunds universitet studerat slumpens betydelse för om en art överlever eller dör ut. Forskarna konstaterar att naturvårdande insatser kan rädda arter som är på fallrepet, men att sådana insatser ibland tillmäts större betydelse än de faktiskt har.

Arter som skiljer sig mycket åt ekologiskt har sällan problem att leva nära inpå varandra på samma plats. De konkurrerar inte om samma naturresurser. När däremot två likartade arter lever sida vid sida och är beroende av samma föda, boplatser och andra resurser, så leder det enligt traditionell ekologisk teori ofta till att den ena arten konkurrerar ut den andra.

Slumpen som mekanism till att arter dör ut är långt ifrån lika väl undersökt som konkurrens. Tills nu har det därför funnits begränsade empiriska data. Studien som gjorts är en av de mest omfattande hittills. Den bygger på experiment och datorsimuleringar kombinerat med observationer och fältstudier.

Resultaten visar att slumpen har viss betydelse, och att det inte i förväg går att säga vilken av två samexisterande arter som kommer att dö ut lokalt.

Spindelnät

Forskarna har dessutom studerat en faktor som motverkar slumpen, så kallat negativt frekvensberoende. Mekanismen kan beskrivas som ett gummiband som sträcks ut men som drar tillbaka när en art blir ovanlig. Detta eftersom de kvarvarande individerna inom den ovanliga arten drar fördel av bland annat minskad konkurrens och aggression från andra individer. Effekten blir att den ovanliga arten blir vanligare igen.

– Men ibland fungerar inte gummibandet eller drar tillbaka för sent. Då dör arten ut lokalt, säger Erik Svensson, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.

Naturvårdande insatser kan bidra till att rädda arter och därmed bevara lokal biologisk mångfald. Enligt Erik Svensson kan tilltron till sådana insatser ibland vara för stor.

– Den sortens insatser är definitivt inte meningslösa. Men världen är heller inte helt förutsägbar och i vår studie visar vi att slumpen är en faktor som har viss betydelse för om en art överlever lokalt eller inte. Kanske är det så att vi människor kan påverka mindre än vi ofta tror, säger han.

Han har gjort studien tillsammans med Hanna Bensch och Miguel Gomez, båda verksamma vid biologiska institutionen i Lund, samt Anais Rivas Torres, Vigo University i Spanien. De har studerat två närbesläktade arter av jungfrusländor: den blå (Calopteryx virgo) och den blåbandade (C. splendens). Dessa två ekologiskt likartade arter lever sida vid sida vid samma vattendrag i södra Sverige och stora delar av Europa.

Calopteryx virgo och splendens