Tema

Att se in i sitt eget inre

Kan man ”titta” in i sitt eget inre och betrakta sina egna upplevelser på ett sätt som liknar vanlig varseblivning? Hur gör man i så fall? Och vad är det vi tittar på? Dessa frågor diskuterar Susanna Radovic i sin doktorsavhandling och kommer bland annat fram till att om det vi kallar medvetande egentligen är detsamma som hjärnan så är det inte genom någon form av tittande som vi får kunskap om vårt eget inre.

Vad menas då med introspektion? Tänk dig att du står och tittar på några kor som betar på en sommaräng, det börjar bli varmt i solen, du känner dig dåsigt tillfreds och rofylld men sugen på jordgubbar med mjölk. Men så börjar du intressera dig – inte för korna och solen och den pastorala idyllen – utan för dina egna upplevelser av alltihop. Du riktar uppmärksamheten mot dina sinnesintryck av svart-och-vit-brokig boskap, surrande flugor och brännande solhetta. Du känner efter hur det känns att känna sig så där dåsigt tillfreds och jordgubbssugen. Kort sagt, du börjar introspektera, d.v.s. du riktar din uppmärksamhet ”inåt” mot de upplevelser, tankar och känslor du just nu har.

Hur gör du det? ”Tittar” du på dina egna upplevelser av korna? Eller tittar du bara lite extra noga på kossorna? Vad tittar du i så fall på när du ska introspektera hur det är att vara sugen på jordgubbar? Vad får du veta när du introspekterar? Lär du dig något nytt om hur din upplevelse är beskaffad? Eller blir du bara medveten om vilka upplevelser du just nu har? Hur säker kan du vara på det du får reda på genom introspektion? Kan du t.ex. ta fel på hur det känns att vara dåsigt rofylld när du känner efter? Kan det rentav vara så att du egentligen känner dig stressad och hyperalert?

I samtida medvetandefilosofi är det vanligt att man betraktar våra tankar, känslor och sinnesintryck som representationer av vår omvärld, på samma vis som ordet ”ko” representerar ett visst fyrbent djur eller en bild på ett svart-och-vit-brokigt djur kan representera en ko. Sinnesintryck är enligt dessa teorier tillstånd i hjärnan som representerar saker och händelser som sker runt omkring oss och i vår egen kropp. Om det förhåller sig på det viset verkar det som att vi genom att ”titta på” dessa neurofysiologiska tillstånd kan få reda på hur det känns att vara dåsigt rofylld eller sugen på jordgubbar, men är det verkligen möjligt?

Susanna Radovic presenterar olika försök att beskriva introspektion givet att det vi introspekterar i sin tur är representationer av något annat, men kommer fram till att inget av dessa försök har lyckats fånga det lika alldagliga som gäckande fenomenet introspektion.

Avhandlingens titel: Introspecting Representations.
Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Att se in i sitt eget inre

 lästid ~ 2 min