Tema

Mobilköpet sätter spår i planeten

Använder du din mobil tills den går sönder? De flesta väljer att köpa en ny fast den gamla fungerar. Den ”gamla” går i bästa fall i arv. I nästa bästa till återvinning. I värsta fall åker den rakt ner i hushållssoporna.

Att kassera en fungerande mobil, får ur alla perspektiv ses som ett oerhört slöseri, då tillverkningen av en enda smarttelefon ger upphov till 86 kilo avfall. Det är lika mycket som en fullvuxen människa väger.

Anledningen till den stora mängden avfall beror på att en smarttelefon innehåller i snitt 68 olika metaller samt plast och andra material. Olika delar av mobilen innehåller olika metaller:

Elektroniken innehåller bland annat koppar, guld, silver och titan. Skärmarna innehåller indium och tenn och lamporna som lyser upp skärmen innehåller flera olika sällsynta jordartsmetaller. Batterierna innehåller bland annat kobolt och litium, sladdarna stora mängder koppar och själva ”skalet” på smarttelefonen innehåller bland annat magnesium.

Malakit är ett grönt kopparhaltigt mineral som har en sammansättning mellan kopparkarbonat och kopparhydroxid.

All utvinning har konsekvenser

I princip samtliga metaller utvinns genom gruvdrift. Detta är både tidskrävande och dyrt och generellt ett högriskprojekt även om det finns bolag som menar att att just deras metod är extra försiktig och miljövänlig. Men enligt Hampus André, doktorand i energi- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola, medför all industriell verksamhet risker, bland annat i form av utsläpp, lakning och mobilisering av metaller. Den är också resurskrävande.

– Vissa metaller finns i högre koncentrationer i malmen och då krävs inte lika mycket energi för att utvinna det, men vanligtvis är de flesta metaller i låga koncentrationer. Det gör att man behöver mycket energi och kemikalier för att få den ren.

Många metaller är konfliktmineraler

En metall som har fått mycket uppmärksamhet på senare tid är kobolt som används i mobilbatterier och som utvinns i framförallt Kongo. Under 2019 rapporterade medier från flera koboltgruvor om bedrövliga förhållanden där barnarbete var mer regel än undantag. Det framkom också att köpare som Tesla, Volvo och Apple omöjligt kan ha någon som helst koll på att just deras kobolt inte utvinns av barn.

Liknande rapporter finns från guld-, tenn-, bly- och zinkgruvor runt hela världen. Många av dem ingår i gruppen ”konfliktmineraler”, vilket innebär att utvinningen och försäljningen av dem finansierar strider, möjliggör internationell kriminalitet och allvarligt kränker mänskliga rättigheter.

Läget verkar inte vara riktigt så illa vad gäller utvinningen av bland annat magnesium och koppar, men eftersom det krävs så stora mängder sker en stor miljöpåverkan. Förra året kunde till exempel Swedwatch visa att miljöföroreningar från koppargruvdriften påverkar lokalbefolkningens hälsa, möjligheter till försörjning och tillgång till rent vatten.

Samma sak gäller för utvinningen av litium som främst sker i den så kallade litiumtriangeln i saltöknarna i Chile, Bolivia och Argentina. Utvinningen av sällsynta jordartsmetaller sker främst i Kina och är enligt flera miljöorganisationer förenat med stora miljökonsekvenser.

Jordartsmetaller

Sällsynta jordartsmetaller är metalliska grundämnen vars föreningar förekommer relativt sparsamt i naturen. Hit brukar räknas periodiska systemets grupp 3, skandium, yttrium och lantanoiderna – det vill säga lantan samt de fjorton lantaniderna. De sällsynta jordartsmetallerna förekommer ofta tillsammans. Världsproduktionen 2018 domineras av Kina. I Sverige undersöks möjliga fyndigheter framför allt i Norra Kärr i närheten av Gränna och som utvinning ur gruvavfall i Kiruna. Källa: Wikipedia

Inhemsk metallproduktion?

Många av metallerna som ingår i smarttelefoner finns uppsatta på EU:s lista över kritiska material, vilket betyder att vi i Europa är beroende av dem, men inte producerar dem själva. Således är vi i händerna på exportörerna och sårbara om det skulle uppstå en konflikt som stoppar deras export.

– I dessa tider är det viktigt att känna till sina tillgångar. Idag står till exempel Sydafrika, Ryssland och Kina för en stor del av världsproduktionen av vanadin, men vi kan inte lita på att vi alltid kommer att få köpa av dem. Exempelvis har Putin tidigare använt naturgas som påtryckning för olika politiska beslut. Därför finns metallen med på EU:s lista, säger Erik Jonsson är statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning och adjungerad professor i mineralogi vid Uppsala universitet.

Enligt EU är det önskvärt att se över den inhemska metallproduktionen för att inte vara så beroende av importer. Det verkar dock vara lättare sagt än gjort, då initiativ till provborrningar efter bland annat vanadin på Österlen och grafit i Vittangi har mötts av stora protester.

Mikrochip är en klimatbov

Ur klimatsynpunkt verkar det dock inte vara metallproduktionen som är den största boven. Enligt Hampus André släpper metallproduktionen förvisso ut tungmetaller som påverkar vår hälsa negativt, men produktionen av mikrochip är betydligt mer resurskrävande än metallutvinningen.

– För att tillverka komponenter som mikrochip krävs avancerade fabriker som drar mycket energi. Produktionen kräver också hög renlighet av kemikalierna, vilket är väldigt energikrävande. Dessutom gör vår efterfrågan på snabbare och smartare mobiler och datorer att tekniken snabbt blir gammal och nya fabriker måste byggas.
Livslängden för en fabrik som producerar komponenter är enligt honom 10-15 år. Det verkar således vara billigare att bygga nya fabriker anpassade till de nya produktionsprocesserna än att modernisera de gamla.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Tre tips för hållbarare mobilbruk

  1. Tänk på hur du konsumerar mobiltelefoner. Använd din mobiltelefon så länge som möjligt, reparera i första hand och lämna in uttjänta mobiler till betrodda insamlingsalternativ. Spara inte uttjänta mobiltelefoner i byrålådan.
  2. Fråga när du byter in en uttjänt mobil mot en ny vad som händer med den inlämnade.
  3. Efterfråga hållbara alternativ från mobiloperatörerna, så som återställda andrahandsmobiler.

Källa: Rapporten Kortsiktigt Kretslopp (pdf)

Så mycket el-skrot slänger vi

  • I EU, Norge och Schweiz slängs varje år cirka 10 miljoner ton elektronik och 2 miljoner ton batterier.
  • I genomsnitt äger varje person i EU 250 kilo elektronik, 17 kilo batterier och nästan 600 kilo fordon.
  • I Sverige slänger vi drygt 22 kilo elavfall per person och år.
  • Av detta samlar vi in cirka 12 kilo elavfall från hushåll per person och år. Resten slängs i hushållssoporna trots att det är betraktat som farligt avfall.
  • Vad gäller insamlad mängd småelektronik (hushållsapparater, leksaker, belysning och elverktyg) är insamlingsgraden väldigt låg. Endast 10-25 procent samlas in och återvinns. En enda smartphone innehåller runt 40 kritiska och knappa metaller, med en koncentration av guld som är 25-30 gånger högre än de rikaste guldmalmerna.
  • I EU:s, Norges och Schweiz fordonsflotta 2015 fanns cirka 30 ton guld i nya bilar som sattes på marknaden, cirka 400 ton guld i bilar i användning, och cirka 20 ton guld i uttjänta bilar.

Källa: ProSUM Project, SMED och Naturvårdsverket

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Mobilköpet sätter spår i planeten

 lästid ~ 5 min