Bisfenol A

BPA, vad är det?
— Bisfenol A, eller BPA som den förkortas, används dels som en tillsats i andra plaster för att göra dem hårdare. Dels används den som monomer, en byggsten vid tillverkning av polykarbonat (PC) vilket är en glasklar värmebeständig hårdplast där bisfenolet är i länkat i långa kedjor. Vid förslitning och upphettning släpper de enskilda bisfenolmonomererna. Ju äldre plast, desto lösare sitter molekylerna och då riskerar vi att få i oss dem, säger Monica Lind, miljötoxikolog och docent i miljömedicin vid Institutionen för medicinska vetenskaper, Arbets- och miljömedicin, Uppsala universitet.

Det finns få kemikalier man vet så mycket om och forskning har bedrivits sedan 1930-talet. Monica Lind berättar att det från början fanns ett medicinskt syfte med bisfenol som bland annat var tänkt att ges till gravida för att deras bebisar skulle växa bättre.

— Man hittade bisfenol redan 1938 i jakten på syntetiska östrogener. Dock fick man fram en mycket effektivare syntestisk östrogen och därför blev aldrig bisfenol ett läkemedel.  När en kemist sedan upptäckte att bisfenol gick att polymerarisera gick kemikalien ett annat öde till mötes.

På vilket sätt är den farlig för människor?
— Eftersom bisfenol är östrogen påverkar den östrogena vävnader och att experimentera med hormoner är alltid riskfyllt. Några nyligen publicerade epidemiologiska studier har visat att det finns en koppling till diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar hos vuxna och beteendestörningar som aggressivitet hos barn. Påverkan av bisfenol ger en tillväxt av bröstvävnad och prostatavävnad och skulle därmed kunna leda till bröst- och prostatacancer.

Hur kan vi få i oss kemikalien?
— Bisfenol finns till exempel i den plasthinna som sitter på insidan av klassiska konservburkar och eftersom upphettning är en del i konserveringsprocessen så finns det bisfenol i innehållet. Samma sak med nappflaskor och matlådor om dessa är gjorda av polykarbonatplast.
 
Finns bisfenol i fler produkter?
— Det är en av världens tio mest producerade kemikalier och användningsområdena är många. Tandfyllning, matlådor, mobiltelefoner, bonvax, självkopierande papper och även vanliga moderna kassakvitton innehåller bisfenol. På kassakvitton och självkopierande papper sitter bisfenol löst bundet och man kan därför få i sig ämnet direkt via huden på samma sätt som vi får i oss östrogen genom östrogenplåster. Naturligtvis kan man även få i sig ämnet antingen om man slickar på fingrarna eller om man tar i livsmedel som man sedan äter. Man pratar annars om exponering och innehåll i nanogram, men för just kassakvitton gäller i stället milligram per kvitto.

Flera länder har ju infört förbud mot BPA i nappflaskor, är restriktioner på väg även i Sverige?
— Jag vet inte säkert, det kanske är på g efter Andreas Carlgrens utspel för ett par veckor sedan men hittills har man inväntat direktiv från EU. Bisfenol är en väldigt lönsam kemikalie, så självklart finns det ett visst motstånd. Vi forskar ju för att ta reda på effekter men kemikalieindustrin stretar emot. Det är en hård kamp mellan forskare som är oberoende och som är beroende, det vill säga forskare som är betalda av industrin för att göra studier. Sedan kan man inte förbjuda allt, BPA är en jättebra plasthärdare och vi behöver den i en massa produkter, men jag tycker att man kan undvika att få i sig den via maten. Plast och mat hänger inte riktigt ihop.

— Jag tycker att man borde använda sig av försiktighetsprincipen eftersom det finns många studier som visar att bisfenol är skadlig vid låga doser. Därför borde vi undvika att bisfenol har direktkontakt med mat, både vad gäller bisfenol i nappflaskor och i andra livsmedelsförpackningar.
 

Text: Elin Melin, forskning.se