– Det mesta talar för att björnar är tvungna att gå i ide för att det inte finns någon mat under vinterhalvåret. För att överleva är det nödvändigt för björnarna att halvera sin ämnesomsättning, för att använda så lite energi som möjligt. Björnen andas långsammare i idet, pulsen sjunker och den tappar 20-40 procent av sin kroppsvikt.
Vad gör en brunbjörn i idet?
– Mest sover de, men eftersom kroppstemperaturen bara sjunker med fyra till fem grader så är det inte någon djup dvala. Björnar kan vakna kortare perioder och röra på
sig lite. Den lilla mängd urin björnarna producerar återabsorberas i kroppen från urinblåsan. Slaggprodukterna används till exempel till att återbygga muskler. Det enda vatten björnarna förlorar under vintersömnen är via utandningsluften.
– Björnhonorna föder ungar och diar dem i idet, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att hon vare sig äter eller dricker under denna period.
Varför kan inte vi människor gå i ide? Det känns som att vi hade behövt det.
Peter Stenvinkel, professor i njurmedicin forskar om björnars kroppsmekanismer. Bild: Ulf Sirborn
– Visst önskar man att det gick att krypa till kojs i november och vakna i april, men eftersom vi idag har så bra tillgång till mat så behövs inte det. Det finns förvisso fynd som visar på att tidiga hominider kan ha varit vilande de delar av året då det var ont om föda, men idag hade människan inte klarat många dagar i idet.
(Hominider är familjen primater där gorillor, schimpanser, orangutanger, bonobo och människa ingår, redaktionens anmärkning)
– Om vi människor skulle ligga stilla utan att äta eller dricka under så många månader som björnen skulle vi bland annat drabbas av kärlsjukdom, muskelutarmning och benskörhet. Men björnar kan överleva hela vintern utan att utveckla någon av dessa komplikationer.
Du studerar kroppsmekanismer hos björnar för att hitta sätt att förhindra och bota sjukdomar hos människor (biomimetik). Vad kan vi lära av björnen?
– Björnar behåller nästan 90 procent av sin muskelmassa under vintersömnen, och trots att de har höga blodfetter och insulinresistens verkar de vara skyddade mot åderförkalkning. För att skydda sig mot komplikationer som till exempel muskelutarmning och kärlsjukdom, verkar de ha utvecklat en naturlig immunisering, nästan som om de hade vaccinerat sig.
– Eftersom björnar har skydd mot muskelutarmning, vill vi försöka hitta skyddande äggviteämnen i björnarnas blod som skulle kunna användas för att behandla patienter som av någon anledning tappar sin muskelmassa. Vi vill även förstå hur björnarnas skelett fungerar för att kunna hitta nya behandlingsstrategier mot benskörhet.
Vad gör en björn så stark?
– Björnarnas motståndskraft kan ha att göra med deras ovanliga matvanor, bland annat den stora mängden bär de äter. En diet med mycket bär verkar skapa en gynnsam sammansättning av tarmfloran och även minska nivåerna av blodfetter.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Vad äter en björn? Svar: Helst blåbär
Björnen är en allätare, men äter mest bär och växter. Och allra helst kråkbär och blåbär. så fort bären börjar mogna övergår björnen nästan helt till en vegetarisk bärdiet. Och på hösten när det gäller att lägga på sig fettlager inför vintern, är det nästan bara blåbär och lingon som gäller, den stoppar då i sig 15 000-20 000 kalorier om dagen, vilket motsvarar 28-30 kilo bär varje dag. Bären är rika på resveratrol och c-vitamin, som skyddar cellerna mot oxidativ stress.
Björnar är ofta rätt dåliga på att jaga, och äter därför kött mest på våren då älgkalvar och renkalvar är lättare byten. Björnen snor också ofta byten från till exempel en varg. På våren äter björnar även myror(främst stackmyror på våren och hästmyror på sommaren) och mycket annat som larver, honung, svampar, hasselnötter, fisk om det finns, men den kan också festa loss på matrester från människornas soptunnor.
Hur länge ligger björnen i ide?
I de nordligaste delarna av landet ligger björnarna i ide från slutet av september till början av maj, det vill säga cirka sju månader. Längre söderut är idevistelsen drygt en månad kortare. Det finns också individuella skillnader på hur länge björnar är i idet. Vuxna hannar lägger sig senare än honorna och honor med ungar går ur idet senare. I Sydeuropa händer det att vissa björnhannar inte går i ide alls – tillgången på föda styr ideperiodens längd.
Var finns det björnar?
Björnen har förutsättningar att klara sig i hela landet, men förekommer i huvudsak från mellersta Värmland, norra Närke, Västmanland och Uppland och norrut. Och framförallt i norra Jämtland.
Hur många björnar finns det i Sverige?
Det finns runt 3000 björnar i Sverige, enligt Naturvårdsverkets populationsberäkning 2017. En spillningsinventeringen 2020 tyder på att Jämtland är björntätast i landet med 700-1000 individer, varav 70 procent lever i skogarna runt om i Strömsunds kommun. Läs mer:Björnspillningsinventeringen 2020
Hur föder björnen sina ungar
Björnar parar sig på försommaren, men implantationen, då ägget fäster i livmodern, sker först i slutet av november eller i december – beroende på hur feta honorna är. För ett mänskligt embryo händer detta fem-sex dagar efter befruktningen. Två månader senare föds ungarna. Björnmamman har inga problem med att föda fram eller ge di till sina små i idet, trots att hon varken äter, dricker eller rör på sig. Björnungar är stora som ekorrar när de föds, men väger 2-4 kilo när de lämnar idet.
Vad är biomemetik? När forskare tar hjälp av naturen.
Biomemetik är när forskare tar naturen till hjälp för att lösa problem. För forskare inom medicin är brunbjörnen som ett vandrande bibliotek av biologisk information. Forskarna studerar björnarnas kroppsmekanismer försöker omvandla kunskapen till sätt att förhindra och bota sjukdomar hos människor – i samarbete med till exempel veterinärer, zoologer och biologer.
Den 15 september år 2008 gick den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers i konkurs. En finanskris drabbade världen. Centralbanker och regeringar pumpade in tusentals miljarder kronor för att rädda banksystem och ländernas ekonomi.
Drygt en månad senare publicerade pseudonymen Sathoshi Nakamoto en datateknisk lösning på det som dittills ansetts omöjligt: att på ett säkert sätt skicka pengar via nätet utan att behöva blanda in en tredje part som banken. Den tekniska lösningen fick namnet Bitcoin.
– Vem eller vilka som står bakom pseudonymen Satoshi Nakamoto är det ingen som vet, säger Andreas de Blanche, universitetslektor vid Högskolan Väst.
Bitcoin förknippas med investering och bedrägeri
Sedan fyra år tillbaka forskar och undervisar han om Bitcoin och den underliggande blockkedjetekniken (se nedan). Bland kursdeltagarna finns människor från vitt skilda yrken – från lastbilschaufförer och livsmedelsbranschen till finansinspektörer och anställda hos polisens nationella operativa avdelning, NOA. De två senare speglar det som Bitcoin ofta förknippas med idag: investering samt kriminella verksamheter som bedrägerier, pengatvätt och olagliga affärer.
– Skurkar är alltid snabba på ny teknik. Även internet förknippades med lurendrejeri när det kom. Men det viktigaste med Bitcoin är att vi fått ett internetbaserat betalningsnätverk för att skicka digitala pengar som inte går att förfalska.
Värdet på bitcoin styrs av efterfrågan
Bitcoin är ett betalningsnätverk för att skicka digitala pengar via nätet utan att behöva gå via en tredje part, som banken. Pengarna i systemet har samma namn, bitcoin, men skrivs med ett litet b.
Värdet på bitcoin styrs av tillgång och efterfrågan av dem som vill köpa dem. När efterfrågan på bitcoin ökar, stiger priset. När efterfrågan minskar, faller priset. För fem år sedan var en bitcoin värd 694 dollar, i skrivande drygt 40 000 dollar. I april 2021 låg kursen på mer än 50 000 amerikanska dollar.
Bitcoin finns bara som digitala pengar men de kan växlas in mot andra valutor som svenska kronor. Det görs i antingen via en kryptobörs eller växlingskontor för kryptovalutor.
Bitcoin kommer väl till pass i länder där banksystemet inte är så utvecklat och många saknar tillgång till ett bankkonto, konstaterar han.
Bitcoin är officiell valuta i El Salvador
Den sjunde september 2021 blev det centralamerikanska landet El Salvador först ut med att införa Bitcoinsystemets valuta bitcoin som officiell digital valuta. Går införandet bra förväntas fler länder i regionen följa efter.
Bild: Eftakher Alam, Unsplash
Så handlar man med bitcoin
För att kunna köpa och använda bitcoin krävs en digital plånbok. Den innehåller en unik bitcoinadress (motsvarar ett kontonummer) samt en privat kryptonyckel som fungerar som en elektronisk signatur.
Plånboken kan sparas i en dator, en separat hårdvarudosa eller som en e-plånbok hos företag som erbjuder såna tjänster.
För att överföra bitcoin anges mottagarens bitcoinadress. Transaktionen signeras med den privata nyckeln och skickas ut i nätverket för att godkännas. Om en användare försöker använda samma bitcoin två gånger kommer nätverket att neka transaktionen. Betalningslösningarna för den digitala plånboken finns även som appar till smarta mobiler.
Källa: Nationalencyklopedin, bitcoin.org
Andreas de Blanche forskar själv på mikrobetalningar med bitcoin från maskiner och andra prylar som kan koppla upp sig mot nätet. Det kan till exempel handla om elbilar som automatiskt betalar för elen direkt när de har tankats.
När bitcoin ska skickas mellan två parter måste transaktionerna kontrolleras och bokföras. Det som i vanliga fall görs av en bank utförs i Bitcoin-nätverket i stället av hundratusentals datorer med olika ägare, spridda över hela världen. De kontrollerar att inte samma pengar används två gånger och sparar historiken över alla tidigare gjorda transaktioner. Transaktionerna verifieras och lagras i block.
Kryptovalutor bygger på blockkedjeteknik
– Varje block kan innehålla runt 2 000 till 3 000 transaktioner. Där står din bitcoinadress, vilka bitcoin som ska användas och till vem de ska skickas, säger Andreas de Blanche.
En transaktion kan vara en eller flera betalningar
En transaktion i bitcoin är oftast en enda betalning. Men de kan innehålla många fler. Ett exempel är när personer tar ut bitcoin från en bitcoinbörs. Flera personers utbetalningar läggs då ofta in i samma transaktion. En transaktion kan då gå till kanske 100 mottagare. Det här gör att antalet betalningar i ett block kan bli fem till tio gånger fler än antalet transaktioner.
Tillsammans bildar blocken en kedja som blir längre och längre ju fler block med transaktioner som läggs till. En kopia av blockkedjan finns i alla datorer som deltar i kontrollarbetet och går inte att ändra.
Vilken dator som får lägga till nästa block i kedjan avgörs i en tävling som går ut på att först hitta ett tal som löser ett kryptoproblem. Datorerna som deltar gissar i rasande fart tal efter tal. Den dator som tror sig ha hittar lösningen skickar ut talet och det nya blocket till de andra tävlande, som kontrollerar att det stämmer. På så sätt uppnås konsensus om blockkedjans innehåll.
”Miners” utvinner nya bitcoins
Alla som deltar i tävlingen med sina datorer kallas för ”miners” eller grävare. Namnet beror på att vinnaren tilldelas transaktionsavgifter samt ett antal nyskapade bitcoin. Det är en kompensation för all el som vinnarens datorer använt under tävlingen. Övriga deltagare blir utan ersättning. Men eftersom varje bitcoin är värd så mycket, i skrivande stund över 400 000 kronor, är det värt att fortsätta. Ett nytt block skapas i snitt var 10 minut. Det är därför bitcoingrävare har stora lagerlokaler fyllda från golv till tak med supersnabba datorer.
Högst 21 miljoner bitcoin kan utvinnas
Det maximala antalet bitcoin som kan tillverkas är 21 miljoner. Det ligger fastställt i algoritmen. Idag finns 18,8 miljoner bitcoin i systemet. Först år 2140 beräknas den sista nya betalningsenheten skapas. Varje bitcoin kan delas upp i 100 miljoner satoshi, som är den minsta enheten.
– Man måste utföra ett tungt beräkningsarbete för att få föreslå en lösning, säger Olov Schelén, professor i distribuerad datakommunikation vid Luleå tekniska högskola och specialist på blockkedjor.
Metoden heter Proof of work och är ett sätt att försäkra sig om att ingen fuskar.
– Vem som helst kan bli en grävare. Man har inte någon koll på vilka de är, om de är pålitliga eller inte. Därför har man en kontrollmodell som gör det väldigt dyrt att fuska. Energikostnader växlas mot tillit.
Vad är en kryptovaluta?
Kryptovalutor är digitala betalningsmedel som använder kryptering och som inte regleras av någon centralbank eller myndighet. Handeln sker direkt via internet utan att någon tredje part, till exempel en bank, är inblandad. Det finns därmed inget ”ägande” utan blockkedjetekniken är utspridd på ett stort antal datorer.
Idag finns drygt 5 000 kryptovalutor. Bitcoin var den första och är störst, följt av Ethereum och Cardano.
Bitcoin använder stora mängder energi
Enligt Cambridge Bitcoin Energy Index i Storbritannien väntas elförbrukningen för Bitcoin hamna runt 100 TWh år 2021. Det är mer än vad Finland med 5,5 miljoner invånare förbrukar under ett helt år. Och sju gånger Google årliga användning, enligt företagets senaste miljörapport.
– En enda transaktion med Bitcoin kräver för närvarande 1 276 kWh. Det är lika mycket energi som krävs för att köra en elbil 800 – 900 mil, säger Olov Schelén.
Energiförbrukningen styrs av svårighetsgraden på det kryptoproblem som måste lösas för att få lägga ett nytt block till kedjan och av antalet grävare. Kursen på bitcoin avgör lönsamheten och styr därmed hur många som deltar.
– Det finns många faktorer som styr energiåtgången, konstaterar han.
För att maximera vinsten placerar sig grävarna ofta i länder där elen är billig. Fram till i våras dominerade Kina. Nu har landets ledning förbjudit användning av el för att utvinna bitcoin. En stor del av elen alstras med kolkraft och utvinningen hotade landets klimatmål. Därför har grävarna börjat flytta.
Bitcoin lightning snabbar på betalningarna
Bitcoin lightning är en teknik där ett antal transaktioner mellan parter i Bitcoin-nätverket sker utanför blockkedjan och sedan summeras ihop till en transaktion i ett block. Lösningen är kryptografiskt säker och ökar kapaciteten samtidigt som energikostnaden per transaktion minskar.
Oro över elanvändningen för kryptovalutor
Finansinspektionen, som enligt sitt regeringsuppdrag ska arbeta för hållbarhet inom finanssektorn, följer utvecklingen. Här finns en oro för att utvinningen av bitcoin ska öka i Sverige. Olov Schelén och hans kolleger i Luleå ser sådana tendenser.
– Det är miljöaspekten av den omfattande elanvändningen som är allvarlig. Bitcoin har inte någon påverkan på den finansiella stabiliteten idag eftersom den saknar starka kopplingar till vårt finansiella system, säger Klas Malmén vid Finansinspektionens innovationscenter.
Tillsammans med Naturvårdsverket följer Finansinspektionen sedan i våras kryptovalutornas elanvändning. Skattesubventioner och förnybar el gör Sverige attraktivt för energikrävande verksamheter som vill blir grönare. Men den förnybara elen ska räcka till mycket i omställningen till ett fossilfritt Sverige.
– Det får inte bli en gökunge som dels äter upp vår kvarvarande koldioxidbudget, dels tränger undan industrisektorn och transportsektorn, säger Per Lagerstedt vid Naturvårdsverket.
Bitcoin påverkar klimatmålen globalt
Hans kollega Flemming Hedén påpekar att problemet är globalt.
– Bitcoin är en extremt energiintensiv verksamhet som förekommer i länder där elproduktionen ofta huvudsakligen är fossilbaserad. Så verksamheten påverkar klimatmålen, oavsett om den sker i Sverige eller någon annanstans.
Alla kryptovalutor drar inte lika mycket el. Allt beror på vilken teknik som används för att uppnå konsensus om att allt stämmer och ingen fuskar.
Forskar på energisnåla blockkedjor
I forskningsprojektet Cloudberry, finansierat av Energimyndigheten, leder Luleåforskaren Olov Schelén ett projekt med målet att göra blockkedjor som är både säkra och energisnåla. Redan idag finns blockkedjor som förbrukar mycket mindre energi än Bitcoin. Kritikerna anser dock att de inte är tillräckligt säkra.
– Vi jobbar med en del intressanta lösningar, men det är för tidigt att gå ut med ett resultat.
I det stora hela handlar det om hur arbetet kan delas upp på ett smartare sätt så att inte alla grävare gör allt, som i Bitcoin.
– Behöver man inte jaga skurkar inuti ett system kan man göra det mycket billigare och energieffektivare, säger Olov Schelén.
Text: Ulla Karlsson Ottosson på uppdrag av forskning.se
Första varuköpet med bitcoin
År 2010 erbjöd en hungrig programmerare i USA 10 000 bitcoin till den som kunde leverera två stora pizzor hem till honom. En ung student nappade. Med dagens kurs motsvarar betalningen drygt 4 miljarder kronor. Det var det första varuköpet som gjordes med kryptovalutan.
– Det som behövs är att man har gjort en upptäckt som Nobelkommittén bedömer som en av de viktigaste upptäckterna de senaste hundra åren. Det kan vara något som har gjort mänskligheten stor nytta, dit räknas till exempel både penicillin och litiumjonbatterier. Eller det kan vara något som genererat viktig ny forskning. Ett bra exempel är gensaxen, en teknik för att ändra i arvsmassan. Priset delades ut 2020 i kemi men redan nu gör gensaxen mycket nytta inom forskningen.
Finns det några egenskaper som utmärker en Nobelpristagare?
– Den enklaste gemensamma nämnaren är att det är människor med en otrolig drivkraft och passion för det de gör. Men sedan handlar det också om att det är människor som förmått att ta tillvara på sina styrkor och att hitta nya infallsvinklar på problem.
– Många pristagare har till exempel haft andra pristagare som handledare. Och då är det inte så att de har valt ut sina handledare på grund av att de har fått Nobelpris utan de som får Nobelpris är de som förmår att hitta handledarna innan handledaren fått Nobelpris.
– Alltså, de har valt handledare som senare fått Nobelpriset och det kan ju tyda på en förmåga att hitta både rätt ämnen att studera och rätt personer att göra det hos.
Beror det på intuition eller intelligens?
– Ja, det är väl tiotusenkronors frågan … men det är människor som är beredda att ta risker och att jobba hårt med något som andra inte tror på. Faktiskt samma egenskaper som också innebär en stor risk för att misslyckas.
De flesta Nobelpristagare är väldigt gamla. Ska man ha varit verksam länge?
– Egentligen inte. Nobelkommittén är noga med att man inte får priset för sin livsgärning eller sitt samlade vetenskapliga arbete. Det är upptäckten, inte personen, som belönas. En förklaring är att det i Alfred Nobels testamente står att ett Nobelpris inte får tas tillbaka. Det gör att man måste vara säker på att upptäckten är korrekt. Därför tar det ofta tid innan priset kan delas ut och pristagarna hinner då bli gamla.
Varför har så få kvinnor fått Nobelpriset; 54 av 950 Nobelpristagare är kvinnor?
– De flesta Nobelpristagare började studera för minst 40 år sedan och då var väldigt få kvinnor verksamma som forskare. Dagens priser speglar helt enkelt situationen inom vetenskapen för 40 eller 50 år sedan.
Vad krävs av samhället för att gynna forskning som kan ge Nobelpris?
– Öppenhet och tolerans. Allt som är konformistiskt är dåligt. Olika sorters människor måste kunna komma in på universiteten, människor med olika bakgrund behöver blandas. Det är tydligt är att många pristagare har rört på sig och flyttat mellan olika universitet och arbetat med människor av olika nationalitet. Påfallande ofta har de också dubbla eller trippla medborgarskap.
Gustav Källstrand, intendent på Nobelprismuseet, doktor i kulturhistoria och aktuell med boken Andens olympiska spel – Nobelprisets historia (Fri Tanke förlag).
Under mossan kryllar det av liv som vi sällan ser. Svamparnas mycel och nedbrytarbakterier ska samsas om utrymmet med småkryp, som hoppstjärtar, rundmaskar (nematoder) och fluglarver. Att en tugga av fel svamp kan döda en människa – men inte en ko – beror på att vår ämnesomsättning liknar svampens fiender under markytan.
I den ständiga kampen om utrymme och näring har de allihopa utvecklat olika metoder att försvara sig eller angripa andra. Den ständiga kampen har tvingat svampar till kemisk krigföring. Men att som svamparna, ta till kraftiga nervgifter mot pyttesmå hoppstjärtar och rundmaskar kan ändå tyckas vara höjden av överdrift. Behövs det verkligen?
Svampar står nakna mot fienden
– Ja. Djur har skinn, päls och taggar, växter har bark och annan kutikula, skyddsskikt. Men svampar växer nakna, i tusendels millimeter tunna hyftrådar under marken. Vad de har är en kemisk fabrik för att hålla insekter och andra djur borta. Doften kan avskräcka, och om någon tuggar på svampen omvandlas vissa ämnen och blir osmakliga, säger Anders Dahlberg, professor i mykologi vid Statens lantbruksuniversitet, SLU.
Medan en del ämnen förgiftar och förlamar hoppstjärtar eller nematoder sätter svamparna in andra ämnen mot bakterier, vilket vi människor dragit nytta av i till exempel penicillin. Men ämnen som aflatoxiner, som utvecklas av mögelsvampar, kan vara mycket giftiga för människan. Så det finns en stor spännvidd i hur svampgifter påverkar oss.
Försvarar sig med kemisk krigsföring
Utöver att skydda sig mot angripare använder svamparna sina kemikalier till att försvara eller utvidga sina territorier. De kan riktas mot andra arter eller mot andra individer av samma art.
Att svampar är individer och har en ”genetisk integritet” började man inse först på 1970-talet, enligt Anders Dahlberg, som på 1990-talet forskade i bland annat hur stora svampindivider kan bli.
En tugga av fel svamp kan bli ödesdiger. Den som ätit vit flugsvamp måste få behandling snabbt.
De fem giftigaste svamparna i Sverige
Vit flugsvamp, Amanita virosa
Innehåller giftet amatoxin, som förstör tarm och lever. Måste behandlas omedelbart när symptom uppträder, vanligen inom 12-24 timmar. Snabb sjukhusvård kan bromsa förloppet, men giftet kan ändå leda till döden.
Lömsk flugsvamp, Amanita phalloides Innehåller också amatoxin.
Gifthätting, Galerina marginata Innehåller också amatoxin. Inga svenska förgiftningsfall är kända.
Toppig giftspindling, Cortinarius rubellus Innehåller giftet orellanin, som skadar njurarna svårt. Växer ibland på samma ställen som trattkantarell.
Orangebrun giftspindling, Cortinarius orellanus Innehåller också orrelanin.
Källa: Giftinformationscentralen
Tittar vi ned under mossan igen och studerar enbart svamparnas mycel skulle vi se ett gigantiskt lapptäcke, om varje art fick sin egen färg. Ett fåtal vanliga svampar skulle breda ut sig i flera kvadratmeter stora lappar, medan ett stort antal andra skulle få små fläckar här och där.
Mycelet fyller hålrum och gångar i olika storlekar som de själva eller småkryp har skapat. Samspelet är ytterst komplext, och enormt i sin utbredning. På liknande sätt ser det ut ovan jord, i till exempel gamla fallna träd, så kallade lågor. Anders Dahlberg har till exempel kartlagt svamplivet i 40 granlågor på olika platser och funnit nästan 2 000 olika arter.
Svamparnas hyfer bygger upp mycel, stora nätverk under markytan.
Hyfer har olika personligheter
Hyfer är långa hypertunna trådar av långsmala celler i enkelrad. De bygger upp en svamp och bildar stora nät, mycel, under marken. Hyfers jobb är att ta upp näring och hjälpa till med förökning.
Vissa mycel växer in i växters levande rötter och lever i symbios (samarbetar) med den andre växten i något som kallas mykorrhiza.
Forskare har också upptäckt att svampar har olika personligheter, och att hyfer beter sig på olika sätt när de utforskar och tar sig fram genom jordens mikroskopiska labyrinter – i jakt på föda.
Mykorrhizasvampar, som växer i symbios med träd och hjälper deras rötter att ta upp olika näringsämnen ur marken, kan bli mycket stora. Hur stora de blir beror på en mängd faktorer, som temperatur och fuktighet. Det har försök i bland annat Lund visat.
Många mykorrhizasvampar har också små, små kristaller på sina hyfer – myceltrådar.
– De bildas för att svampen har en förmåga att lösa upp mineraler genom att bilda till exempel oxalsyra. Kristallerna som bildas kan också fungera som växters taggar, säger Håkan Wallander, professor i markbiologi och miljövetenskap vid Lunds universitet.
Mykorrhizasvamparnas mycel bildar grövre strängar som fäster svampen vid trädens rötter. Om strängarna kapas kan svampen dö, och hos många arter är de därför extra skyddade med kristaller.
Svampgift kan döda en människa
– Svampar är mycket framgångsrika i underjorden. Att de enklare nedbrytarsvamparna evolverat till mykorrhiza betyder att de har utvecklat en massa försvar och blivit ganska bra på det, säger Håkan Wallander.
Några av kemikalierna i svamparnas försvarsarsenal tillhör de giftigaste ämnen vi människor kan få i oss. Detta för att vår ämnesomsättning råkar likna den hos de småkryp som svampen skyddar sig emot.
Lömsk flugsvamp kallas för världens giftigaste svamp. Bild: Archenzo, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons
De allra farligaste svampgifterna är amatoxiner, som finns i bland annat vit och lömsk flugsvamp. Det är ytterst starka cellgifter, som stänger av cellernas syntes av mRNA – en del av arvsmassan som styr produktionen av proteiner. Då börjar cellfunktionen i oss att haverera, vilket märks olika snabbt i olika organ, berättar Erik Lindeman, överläkare vid Giftinformationscentralen.
Lömsk flugsvamp kan få levern att falla sönder
Känsliga läsare varnas för följande scenario:
– Äter du vit eller lömsk flugsvamp får du en hög koncentration gift i tarmen. Inom 12 till 24 timmar får du vattentunna diarréer. Nästa steg är levern, där giftet i stor utsträckning stannar kvar när levern förgäves försöker neutralisera det. Efter två–tre dagar börjar den falla sönder.
Har du ätit riktigt mycket flugsvamp kan inte levern skydda resten av kroppen. Giftet svämmar ut i blodet, skadar samtliga organ och du dör i multiorgansvikt, förklarar han.
Amatoxin finns även i gifthätting, en av våra fem farligaste giftsvampar. Mellan 5 och 10 fall av förgiftning av ämnet bekräftas varje år av Giftinformationscentralen. Levern tar skada, men oftast inte så allvarligt att den behöver transplanteras.
Gifthätting innehåller samma gift som finns i vit och lömsk flugsvamp. Bild: Lebrac, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons
De senaste 20–30 åren har det utförts ett par transplantationer per decennium på människor som ätit vit eller lömsk flugsvamp i Sverige. Det senaste dödsfallet av amatoxin inträffade 2010. Den som fått i sig giftet kan få vård på alla sjukhus i landet, men vid svår leverskada flyttas patienten alltså till en transplantationsenhet.
Det är viktigt att snabbt få i gång urinproduktionen, eftersom diaréerna gör att patienten blir undervätskad och njurarna inte kan utsöndra giftet.
Aktivt kol binder svampars gift
– Giftet går i ett kretslopp via gallan som utsöndras i tarmen och tas upp till levern igen. Med aktivt kol kan giftet bindas, bli kvar i tarmen och utsöndras med avföringen. Det finns också mediciner som skyddar levern och ett motgift som hindrar levern från att ta upp giftet, säger Erik Lindeman.
Ett annat riktigt farligt svampgift är orellanin. Det finns i toppig giftspindling som oerfarna plockare kan förväxla med trattkantarell eller av misstag få med i korgen eftersom de växer i samma miljö. Till skillnad från amatoxin angriper orellanin enbart njurarna, som tar mycket svår skada.
Det märks dock inget förrän tidigast efter tre dagar, då man kan blir illamående och få influensaliknande symptom. Man får ont i flankerna och producerar allt mindre urin.
– Skadan på njurarna är ofta irreversibel, du måste genomgå dialys resten av livet eller transplantera njurarna, säger Erik Lindeman.
Toppig giftspindling växer i samma miljöer som trattkantarell.
Skivling innehåller små mängder arsenik
Vid sidan av de akut giftiga svamparna finns sådana som skadar på längre sikt, som den cancerogena stenmurklan eller ametistskivling, vilken innehåller små mängder arsenik.
Stenmurklan som har omvärderats från läckerhet till giftig innehåller ämnet gyromitrin. Det kan också orsaka akut förgiftning, i svåra fall med neurologiska symptom som huvudvärk och epileptiska kramper. Det har orsakat dödsfall.
En annan art som tidigare betraktats som ätlig är riddarmusseron. Men efter fall i bland annat Frankrike där ett dussintal personer insjuknade och tre av dem avled hissas nu varningsflagg för arten. Giftet har en muskelupplösande effekt. Dock hade personerna ätit stora mängder av svampen i flera dagar. Hur farlig den är vid måttligt intag har inte studerats vetenskapligt.
Champinjoner kan orsaka cancer
Även helt vanliga champinjoner som köps i butik kan orsaka cancer vid för stort intag under längre tid. De innehåller ämnet agaritin, som vid försök på möss visat sig orsaka cancer. Även om mycket försvinner vid upphettning rekommenderar Livsmedelsverket att inte äta mer än ett hekto per månad. Och avråder helt från att äta svamparna råa. Konserverade champinjoner innehåller lägre halter agaritin.
Arterna snöbollschampinjon och kungschampinjon, plockade i naturen, kan innehålla förhöjda halter av kadmium, som även finns i andra livsmedel, till exempel banan. Tungmetallen samlas i njurarna, som kan ta skada vid för stor konsumtion. Och bör ätas högst ett par gånger per år, enligt en sammanställning av svampars hälsoeffekter från Nordiska ministerrådet.
En annan kategori är de så kallade psykedeliska svamparna, som toppslätskivling. De plockas för sina hallucinogena effekter och används som drog, men kan ge symtom som kräver sjukhusvård. Dessutom finns förväxlingsrisk med den mycket giftiga toppig giftspindling.
Däremot finns det forskning som tyder på att ämnet psilocybin i toppslätskivlingen kan vara en kandidat för behandling av depressioner och posttraumatiskt stressyndrom.
Andra giftsvampar tillhör kategorier som nervpåverkande eller mag- och tarmretande. De orsakar inte permanenta skador, utan illamående i olika grad som går över när svampen är ur kroppen. Exempelvis är röd flugsvamp nervpåverkande, och skadar inte cellerna som vit och lömsk flugsvamp.
Men den vanligaste orsaken till ”svampförgiftning” är att man plockat dåliga svampar av vanliga ätbara arter, eller förvarat dem instängda, för varmt eller för länge före tillagning.
Ytterligare ett skäl är att svampen inte tillagats tillräckligt väl, förklarar Michael Krikorev, mykolog vid SLU i Uppsala, och en landet främsta experter på storsvampar. Han är bland annat Giftinformationscentralens jourhavande svampexpert.
Plocka inte! Orangebrun giftspindling är en av våra fem giftigaste svampar. Innehåller liksom Toppig giftspindling det njurnedbrytande ämnet orellanin.
Hantera svampen rätt:
Plocka bara svampar du är helt säker på.
Använd bara svampar som är fräscha. Kassera om den börjar lukta illa, eller känns sladdrig eller slemmig.
Hantera svamp som all färsk mat så den inte blir dålig. Plocka i korg i stället för plastpåse. Rensa och koka in så snart möjligt.
Tillaga alltid svamp väl, hetta upp den i minst 20 minuter.
Svampar bör inte ätas för mycket och för ofta. Hur mycket varierar mellan arter. Livsmedelsverkets riktlinje för champinjoner är högst 100 gram/månad.
Se inte svamp som mat, utan en krydda.
Källa: Giftinformationscentralen, Michael Krikorev m fl.
– All svamp är mer eller mindre hårdsmält. De innehåller bland annat kitin, som ger stadga åt både mycel och fruktkroppar. Det är samma ämne som bygger insekters och skaldjurs skal. Det kan inte kroppen bryta ned, utan det går rakt igenom.
Ännu en orsak till illamående kan vara oro för att man ätit en giftig svamp. Det är en inte alls ovanlig anledning till att människor hör av sig, enligt Giftinformationscentralen.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Sex vanliga missuppfattningar om svamp:
1
Om svampen är maskäten är det lugnt. NEJ! Också dödligt giftiga svampar kan vara insektsangripna.
2
Om svampen är god är den ätlig. NEJ! Flera av de mest giftiga svamparna smakar bra.
3
När rådjur eller kor äter av svampen kan också jag göra det. NEJ! Vit flugsvamp är dödligt giftig för människor, men kor kan äta den utan att ta skada.
4
Svampgift försvinner om jag kokar svampen. NEJ! Svampgifter är oftast inte vattenlösliga. De finns kvar i svampen även om har kokats.
5
Det går fint att äta Röd flugsvamp bara jag flår den, eftersom giftet sitter i hatthuden. NEJ! Giftet finns i hela fruktkroppen.
6
Det går att testa om svampen är ätlig genom att lägga en silversked i den färdiglagade svamprätten. Om silvret svartnar är svampen giftig. Annars går den att äta. NEJ! Många har blivit förgiftade efter att ha följt detta råd.
”Släpp kyrkan fri från partipolitik.” ”Låt kyrkan stå fri från partipolitiken.” ”Hög tid att kyrkan blir fri från partipolitiken.” ”Partierna visar att de ej hör hemma i kyrkan.”
Det här är rubriker från några av de artiklar som har publicerats i svenska tidningar den senaste månaden. Budskapet är detsamma men argumenten kan variera. De handlar om allt från att partipolitiska frågor tränger undan det som handlar om kyrkans vardagliga arbete till mer existentiella frågor. En debattör påpekar att när socialdemokraterna säger sig kämpa för social, ekonomisk och ekologisk rättvisa för att ”rädda världen” går det emot kyrkans bekännelse att den här världen går mot sitt slut och att Jesus ska återvända för att återupprätta en förlorad värld.
Kyrkan ägnar sig åt samhällsproblem
– Kyrkan har allt mer kommit att ägna sig åt samhälleliga problem som klimat, hållbarhet, sociala frågor och genusfrågor, säger Jan Strid, pensionerad universitetslektor vid Göteborgs Universitet, som har forskat om kyrkovalet.
I årets val ger sig ännu ett politiskt parti in i kyrkopolitiken, Alternativ för Sverige, ett högerextremt parti vars partiledare Gustav Kasselstrand har uteslutits ur Sverigedemokraterna. Partiet driver kampanj under rubriken Rösta för Sverige och anser att kyrkan har ägnat sig för mycket åt invandring, vänsteraktivism och HBTQ-frågor.
Kyrkovalet
Den 19 september 2021 går kyrkans medlemmar till val. Då väljs kandidater till för kyrkomötet (nationell nivå), stiftsfullmäktige (regional nivå) och kyrkofullmäktige (lokal nivå). Vid förra valet 2017 blev valdeltagande rekordhögt med 19,08 procent. Största parti blev socialdemokraterna med 30,34 procent, följt av POSK med 17,06 procent.
För att en grupp som vill delta i valet ska kunna registreras som nomineringsgrupp krävs stöd av ett visst antal personer som har rösträtt i valet. Till val i församling eller pastorat måste minst 10 personer stödja en ansökan, till stiftet 100 personer och till kyrkomötet 300 personer.
Källa: Svenska Kyrkan
Bild: Magnus Aronson, Ikon
För 20 år sedan var det ett annat parti på högerkanten, Sverigedemokraterna, då inte mycket större än Alternativ för Sverige är nu, som på allvar drog in partipolitiken i kyrkovalet.
– Det partipolitiska inslaget förstärktes väldigt kraftigt när Sverigedemokraterna gjorde entré. Då gick socialdemokraterna ut med att man måste stoppa Sverigedemokraterna vilka i sin tur sa att socialdemokraternas makt borde minska, säger Jan Strid.
Då hade kyrkan precis skilts från staten, vilket bland annat innebar att kyrkliga organ upphörde att vara myndigheter och kyrkolagen ersattes av en Kyrkoordning som fastställs av Kyrkomötet (kyrkans högsta beslutande organ).
Kyrkan äger mycket av landets skog
Men den som hoppades att staten skulle ta partipolitiken med sig ut genom portarna gjorde alltså det förgäves. Och det finns miljoner, för att inte säga miljarder skäl för partierna att stanna kvar. Svenska kyrkan har 5,7 miljoner medlemmar, äger 400 000 hektar skog (landets femte största skogsägare) och 25 000 byggnader (landets största fastighetsägare).
Jan Strid beskriver det som hände som en kompromiss. Relationen ändrades men brytningen uteblev.
Staten och kyrkan
I början av 1500-talet beslutar riksdagen att kyrkans domsrätt över prästerna och kyrkans skattefrihet ska upphävas. Kyrkliga ämbeten får inte heller tillsättas utan kungens samtycke. Under 1600-talet fullbordades äktenskapet mellan stat och kyrka i och med regeringsformen och den nya kyrkolagen.
Frågan om en separation mellan stat och kyrka togs upp i en statlig utredning som startade 1958. Tio år senare föreslog utredningen att relationen skulle ändras, men ingenting hände. Först 1998 ändrade riksdagen grundlagen för att göra en separation möjlig. Två år senare begravdes statskyrkan och Svenska kyrkan återuppstod som ett trossamfund.
Varför blev det ingen brytning?
– Politikerna ville nog inte tappa kontrollen, för vad skulle kyrkan kunna ta sig till då?
En fråga där kyrkan skulle kunna dra åt ett annat håll om politikerna försvann, är den om vigsel av samkönade par. Nu har prästerna möjlighet att viga samkönade par. Flera politiska partier vill förvandla möjligheten till ett krav, alltså ta bort den så kallade väjningsrätten (prästers rätt att avstå från att viga samkönade par). Vad som skulle hända om politikerna drog sig undan står skrivet i stjärnorna.
– Det här att präster kan viga samkönade, där vet vi inte vad kyrkfolket tycker, säger Jan Strid.
Vigsel av samkönade par en politisk skiljelinje
Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap med inriktning mot historisk teologi vid Linköpings universitet, ser frågan om vigsel av samkönade par som en av de mer känsliga frågor som sätter fokus på skiljelinjen mellan partipolitik och allmänkyrkliga icke- partipolitiska grupper.
– Biskopsmötet har sagt nej till att vigsel av samkönade par ska bli obligatoriskt 2016 och 2017. Redan 2009 när beslutet om att kyrkan skulle viga samkönade par togs sa Kyrkomötet att det inte får omvandlas till en tvingande regel för alla präster. När nu socialdemokraterna och centern, men även Borgerligt alternativ (tidigare moderaterna i Svenska kyrkan), säger att man ska genomföra ett tvång att viga samkönade par bryts de olika ståndpunkterna där det finns en stor grupp som säger att man måste lyssna till kyrkans tradition och på kyrkor i andra länder. Då hamnar frågan om partipolitiseringen i centrum igen.
Biskopsmötet
Biskopsmötet består av Svenska kyrkans biskopar och tar beslut i teologiska och ekumeniska frågor. De skriver också biskopsbrev som pekar ut riktningen i aktuella ämnen. När Ärkebiskopen svarar på remisser sker det i allmänhet efter samråd i biskopsmötet.
Källa: Svenska kyrkan
Det finns flera nomineringsgrupper, kyrkans motsvarighet till partier, som inte har någon förankring i ett parti. POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan), Frimodig kyrka och Borgerligt alternativ har positionerat sig som partipolitiskt obundna. I våras bildades Himmel och jord som fokuserar på miljöfrågor, framför allt skogsbruket.
Både POSK och Frimodig kyrka vill förändra Svenska kyrkans valsystem så att ledamöterna i kyrkomötet inte väljs i direkta val utan indirekta där församlingar eller pastorat utser ledamöterna, något som skulle minska de politiska partiernas inflytande.
Risk att kyrkan blir en sluten värld
Marja Lemne är statsvetare med ett förflutet inom regeringskansliet och kandiderar till kyrkovalet för socialdemokraterna. Hon är förvånad över den debatt som har blossat upp.
– Jag tillhör de som tycker att det är bra med en politisk förankring. Kyrkan är en del av samhället, den är till exempel en av landets största skogsägare, så jag har svårt att de hur man ska kunna ställa sig utanför, säger Marja Lemne.
En fördel med partierna är enligt Marja Lemne att de har en tydlig varudeklaration som de som ska rösta känner igen. Ett annat skäl är att kyrkan annars riskerar att bli en sluten värld.
För Marja Lemne är det skogsfrågan som har fått liv i debatten om partiernas inflytande.
– Det är en stor stridsfråga i arbetet med budgeten och frågan är hur kyrkan ska hantera det.
Tror att partierna avgör kyrkovalet
Trots debatten och en växande skara partipolitiskt obundna nomineringsgrupper tror Jan Strid att också det här valet kommer att avgöras av partierna.
– Det är de som har pengarna.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Nomineringsgrupperna
Nomineringsgrupperna motsvarar det som i riksdagsvalet kallas partier. De som ställer upp i kyrkovalet 2021 är:
Alternativ för Sverige
Arbetarepartiet – Socialdemokraterna
Borgerligt alternativ (bildades 2012 av kyrkopolitiker från moderaterna, kallar sig nu partipolitiskt obunden).
Centerpartiet
Fria liberaler i Svenska kyrkan FiSK
FRIMODIG KYRKA (bildades 2005, partipolitiskt obunden).
Gröna Kristna (bildades 2009, registrerades på riksnivå först 2017).
Himmel och Jord (en nybildad grupp som ställer upp i kyrkovalet för första gången).
Kristdemokrater i Svenska kyrkan
Kyrklig samverkan i Visby stift (regional och partipolitiskt obunden grupp).
Miljöpartister i Svenska kyrkan De Gröna
Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan POSK
Sverigedemokraterna
Vänstern i Svenska Kyrkan ViSK (skilde sig från vänsterpartiet 2004 och kallar sig nu partipolitiskt obunden).
ÖPPEN KYRKA — en kyrka för alla (ÖKA) (bildades 2001, partipolitiskt obunden).
Källa: Svenska kyrkan
Det har länge spekulerats i om den psykiska ohälsan hos unga delvis kan bero på läroplanen som infördes 2011 (LGR 11) tillsammans med en rad andra förändringar i skolan. Numera är det obligatoriskt med betyg i årskurs sex och valbart för skolorna i årskurs fyra. De nationella proven har blivit fler och betygssystemet har detaljerade kunskapskrav. Dessutom finns ett betygssteg för underkänt.
Flera forskningsstudier visar nu att det finns starka belägg för att de förändringarna kan vara en orsak till att unga mår psykiskt dåligt.
– Sedan 1990-talet har det blivit större fokus på betyg och prestationer och elevernas prestationer har också fått större konsekvenser för deras framtida möjligheter i livet. Det upplever elever som väldigt stressande, säger Björn Högberg som är doktor i socialt arbete vid Umeå universitet och forskar om elevers hälsa i förhållande skola och skolpolitik.
Elever i Sverige mer stressade
Han har gått igenom PISA-undersökningar, där det förutom kunskapstester också finns frågor som mäter elevernas känsla av tillhörighet i skolan, samt Folkhälsomyndighetens återkommande undersökning Skolbarns hälsovanor. Elevers svar från perioden 2000–2010 har jämförts med svar från 2012 och framåt.
– Vi ser då en stark försämring för svenska elever efter införandet av läroplanen LGR 11. Vi jämför svenska elever med andra jämförbara länder, och inget annat land kan visa samma nedgång i känsla av tillhörighet och ökning av stress som i Sverige. Andelen elever som anger att de inte känner att de hör hemma i skolan, eller känner stress över skolarbetet, har ungefär fördubblats under perioden.
Betyg i sexan minskar självförtroendet
När forskarna undersökte vilken roll betyg i årskurs sex hade för elevernas välbefinnande var resultatet liknande. Den första gruppen elever som fick betyg i årskurs sex i det nya systemet, jämfördes med elever som gått i det tidigare systemet utan betyg i sexan.
– Studien visar att reformen ökade stressen och minskade elevernas självförtroende. Den ledde också till att eleverna fick fler psykosomatiska symptom och upplevde mindre tillfredsställelse med livet, säger Björn Högberg.
Betyg i årskurs sex minskade livsglädjen
Umeåforskarna har undersökt hur betyg i årskurs sex påverkar elevernas välmående.
I denna studie används data från Folkhälsomyndighetens undersökning Skolbarns hälsovanor. Forskarna jämför elever som går i årskurs sju läsåret 2013 – 2014, som är de första eleverna som får betyg enligt den nya reformen, med elever i årskurs fem och nio som inte fått betyg i sexan.
– Vi ser då att eleverna i sjuan upplever betydligt högre stress och lägre självförtroende än de andra eleverna. Vi jämför också med övriga skandinaviska länder och vi ser bara den här utvecklingen i Sverige, säger Björn Högberg, doktor i socialt arbete vid Umeå universitet.
Eleverna i sjuan har också fler symptom som tolkas som uttryck för dålig psykisk hälsa. Dit hör bland annat sömnsvårigheter, magont, huvudvärk och nedstämdhet.
– Man vet att symptom på psykisk ohälsa ökar ju äldre eleverna blir, men sedan betyg infördes i årskurs sex är sjuorna nu mer lika dem i årskurs nio. Våra analyser tyder också på att elever som fick betyg i årskurs sex fick lägre tillfredställelse med livet.
Minst tillfredsställelse med livet och flest psykosomatiska symptom har lågpresterande och högpresterande elever. Elever på medelnivå är ganska förskonade från den typen av symptom.
Elever med arbetarbakgrund och utlandsfödda elever känner sig mest främmande i skolan. Och flickor, oavsett social bakgrund är mest stressade.
– Flickor känner sig betydligt mer stressade än på 90-talet och skolstressen är också mer skadlig för dem än för pojkarna. Den stress flickorna upplever spiller över på hela deras välbefinnande på ett annat sätt än vad den gör för pojkarna.
Stress i skolan har fördubblats
1997 kände 23 procent av flickorna sig mycket stressade av sitt skolarbete. 2018 har den gruppen vuxit till 50 procent. För pojkar har stressen under samma period ökat från 19 procent till 31.
Flickor drabbas mer av psykisk ohälsa
I en studie från 2019 undersöker en grupp forskare vilken roll skolan spelar för ungas psykiska ohälsa.
Studien bygger på data från Folkhälsomyndighetens undersökning Skolbarns hälsovanor som genomförs var fjärde år. En fråga som ställs är: ”Hur stressad känner du dig av ditt skolarbete?” Andelen elever i årskurs 5, 7 och 9 som svarar att de är ganska eller mycket stressade har sedan 2009/2010 förändrats så här:
– Stressen hos flickorna har alltså fördubblats sedan läroplanen LGR 11, i kombination med att fler nationella prov och tidigare betyg infördes, säger Björn Högberg, doktor i socialt arbete och en av forskarna bakom studien från Umeå universitet.
– Vi anser att den ökande psykiska ohälsan, särskilt hos flickors, delvis beror på ökad skolrelaterad stress, vilket i sin tur kan kopplas till förändringar i skolan. Det är inte den enda orsaken men förklarar en stor del av ökningen.
– Skolan betyder mer för flickors identitet och självkänsla, de har högre ambitioner och är mer beroende av goda studieresultat för sina möjligheter senare i livet. Utbildning är flickors möjlighet att slå sig fram i livet, att få ett bra jobb och tjäna pengar, säger Björn Högberg.
Att elever blir mer stressade och oroliga ser också Alli Klapp i sin forskning. Hon är docent i pedagogik vid Göteborgs universitet och i en studie (som ännu inte är publicerad) jämförs hur elever födda 1998 och 2004 psykologiskt och socialt upplever skolan. Eleverna födda 1998 fick betyg först i årskurs åtta och hade få nationella prov. Eleverna födda 2004 har betyg från årskurs sex, har i perioder haft 13 nationella prov under ett år och får betyg i det nya systemet.
Skolreformerna har lett till större skillnader mellan eleverna
– Vi har enkätdata från 10 000 elever i årskurs nio. De känner mer oro över att inte klara prov och för att få låga eller underkända betyg och de har sämre självförtroende. Det är tydligt att 04-orna mår sämre både psykologiskt och socialt än eleverna födda -98, säger Alli Klapp.
Precis som Björn Högberg ser hon att skolreformerna också lett till ökade skillnader mellan eleverna.
– Våra data stärker bilden av att barn med lågutbildade föräldrar mår sämst. Kön tycks också vara viktigt, flickor känner sig mer oroliga och stressade än pojkarna.
Finns det någon reform som har haft särskilt stor betydelse för att öka stressen hos eleverna?
– Det är flera förändringar som skett sedan 2011 – 2012 som inneburit ökade krav på elevernas prestationer. Men införandet av betyg i årskurs sex tillsammans med skärpta krav för behörighet verkar vara det som påverkat deras välmående mest, säger Alli Klapp.
Det visar också en forskningsöversikt som Alli Klapp gjort tillsammans med tre andra forskare. Studien är en genomgång av svensk och internationell forskning mellan år 2002 och 2014 om hur elever påverkas av betyg.
– Vi hittar då inte några positiva effekter av betyg i årskurs sex. Och för lågpresterande elever ser vi en negativ effekt: De får en sämre betygsutveckling längre fram i skolan om de fått betyg i årskurs sex.
Ökad konkurrens i jakten på bra betyg
Eleverna själva känner ofta att betygen är livsviktiga. Det har Björn Högberg sett i djupintervjuer med elever.
– Redan när de är tio, femton år säger de att ”om jag inte klarar skolan blir jag ingenting som vuxen. Jag blir en nobody”. Akademisk utbildning uppfattas som avgörande för vilka möjligheter man får i livet. Det är en framtidssyn som skapar svallvågor genom hela systemet.
De högpresterande eleverna är stressade för att det blir större konkurrens i toppen när fler vill in på prestigeutbildningar. Och hos eleverna längst ner i prestationshierarkin finns oron för att hamna i samhällets marginaler.
– Där är stressen och osäkerheten allra störst. Utan tillräckligt höga betyg för att komma in på en utbildning eller utan gymnasieexamen tror eleverna att de aldrig får en plats i arbetslivet, säger Björn Högberg.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Hundra patienter sökte vårdcentralen på grund av halsfluss. De fick alla samma penicillinkur. En grupp fick ett vänligt och personligt bemötande av en läkare som tog god tid på sig att undersöka och informera om sjukdomen, hur den skulle behandlas och vad som skulle komma att ske. Läkaren ringde också upp patienterna efter två dagar och frågade hur det gick. Den andra gruppen fick ett mindre artigt och korthugget bemötande. Några dagar senare hade de som fått ett bättre bemötande avsevärt mindre halsbesvär än de andra och de var sjukskrivna kortare tid.
Den här studien, vid Uppsala universitet 1989, illustrerar det som kallas placeboeffekter. Placebo är latin och betyder ”jag kommer att göra gott”.
– Vi sätter ofta vår tilltro till en medicin eller en kirurgisk manöver, men det är mycket omkring som påverkar hur väl en behandling faller ut, säger Karin Jensen, psykolog, neurovetare och forskare vid Karolinska Institutet.
Blev friska med sockerpiller
Placebo innebär positiva förväntanseffekter. Läkaren Henry Beecher publicerade 1955 upptäckten att 30–40 procent av de personer som i olika läkemedelsstudier fått overksam medicin – sockerpiller – tillfrisknade.
– Det beror förmodligen på att de får ”hela paketet” runtomkring och känner det som att de får behandling, säger Karin Jensen.
Motsatsen nocebo betyder ”jag kommer att skada” och används för att beskriva de negativa förväntanseffekter som kan uppstå.
– I en amerikansk studie från 1980-talet fick cancerpatienter antingen cellgifter eller sockerpiller. Alla informerades om biverkningar som håravfall och illamående. Det visade sig att även de som fick placebo fick dessa biverkningar, så vi kan alltså inducera även negativ förväntan, säger Niels Lynöe, som är allmänläkare och professor emeritus i medicinsk etik.
Mätbara effekter
Till en början uppfattades placeboeffekter som ”brus” som skymde sikten för vilken effekt en medicin gav, men efter sekelskiftet 2000 började man intressera sig för placebo som något positivt att dra nytta av.
Det första forskningsområdet var inom smärta. Avbildningar av hjärnan med PET- kamera, en studie gjord vid Karolinska institutet 2002, visade att oavsett om försökspersonerna fick äkta smärtstillande medicin eller koksaltlösning ökade aktiviteten i hjärnans centrum för smärtlindring, jämfört med när de inte fick någon spruta alls.
En annan studie, vid universitetet i Hamburg 2013, har visat att våra förväntningar på en värkmedicin avgör hur stor effekt den får. Magnetkameraundersökning visade att kroppens egna smärthämmande ämnen, endorfiner, kan sättas igång av de positiva förväntningarna.
Så avbildas hjärnan
PET, positronemissionstomografi, bygger på användning av radioaktiva ämnen, som möjliggör tredimensionella bilder av ämnesomsättningen i hjärnan och hur signalsubstanser rör sig i kroppen.
Funktionell magnetresonanstomografi, fMRI, visar med magnetkamera hur olika områden i hjärnan aktiveras genom att mäta förändringar i blodets syresättning.
Källa: Karin Jensen
– Smärta var ett tacksamt symtom att utgå ifrån, för smärtupplevelsen handlar inte enbart om objektiva smärtsignaler, utan hur vi uppfattar smärtan och situationen. Men det visade sig snart att många andra hälsotillstånd också formas av hur vi uppfattar en situation, säger Karin Jensen.
Ett exempel är Parkinsonpatienter som trodde att de fick Parkinsonhämmande medicin, L-dopa, men blev bättre trots att de fick placebo. Mätningar visade att kroppens eget dopamin frisattes.
– De allra flesta behandlingar som ges idag har en placebokomponent som påverkar behandlingens utfall. Men effekten är olika stor för olika diagnoser. Gränsen för möjlig placeboeffekt går vid att symtomet måste stå under hjärnans kontroll, såsom smärta, ångest och vissa allergier. Benbrott kan sannolikt inte påverkas av placebo, säger Karin Jensen.
Placebokirurgi sållar bort onödiga ingrepp
Även vid kirurgi ses placeboeffekter. När kirurgiska ingrepp granskas i studier, genom att hälften av patienterna ovetandes bara får ett snitt och så syr man igen utan att göra den verksamma manövern, har det visat sig att en del patienter förbättras trots att de inte fått det verkliga ingreppet. Det gäller till exempel titthålskirurgi på grund av artros i knä och axel. Även vid ryggsmärta på grund av kotfrakturer, som man brukat steloperera med cement, visade det sig att de patienter som fick koksalt i stället också blev bättre. Den behandlingen har därför omvärderats.
– Placebokirurgi kan användas för att sålla bort onödiga ingrepp som saknar vetenskaplig evidens. Då kan behandlingar som hjälper främst på grund av ospecifika effekter upphöra. För en viss grupp av patienter kan det innebära att en av få metoder som hjälper försvinner, säger Karin Jensen.
Placebo inte kopplat till intellektuell kapacitet
Placeboeffekter är inte beroende av intellektuell kapacitet, som man trott förut. Karin Jensen har i sina studier visat att det inte krävs komplexa mentala funktioner, såsom förmåga att förutse framtid och ta till sig information om behandlingen, för att kunna skapa förväntningar.
– I en meta-analys av läkemedelsstudier såg vi placebo-responser även hos dem med låg IQ. Det verkar finnas enkla inlärningseffekter som kan ske under hjärnbarksnivå, i den äldre, inre delen av hjärnan – ett slags betingningsinlärning som vi delar med djur. Tänk dig Pavlovs hundar, säger Karin Jensen.
Även social påverkan har betydelse, det vill säga andras förväntningar. Detta ses till exempel hos barn, som påverkas av föräldrars förväntningar på ett ingrepp eller en behandling.
Patient-läkarrelationen är helt avgörande
Den kanske viktigaste möjligheten till placeboeffekter är relationen mellan patient och vårdgivare. Niels Lynöe har i en enkätstudie undersökt hur läkarens bemötande påverkade patientens upplevelse av återgång i arbete. Enkäten besvarades anonymt av 6 000 slumpvis utvalda patienter som varit sjukskrivna minst sex månader.
Av dem som hade positiva erfarenheter, kände förtroende och upplevde sig respektfullt bemötta och att läkaren inte ifrågasatte deras besvär, uppfattade 60 procent att det underlättade återgången i arbete. Däremot uppfattade de som upplevt sig dåligt bemötta, inte lyssnade på, inte tagna på allvar och dessutom kände sig kränkta och i värsta fall kände skam, att det hämmade deras återgång i arbete.
– Bemötandet är helt avgörande. Om patienten inte bara upplever sig kränkt utan dessutom känner skam, kan det bli en patientsäkerhetsfråga: antingen slutar patienten att söka vård eller så blir hen en så kallad ”besvärlig” patient enligt sjukvården, för då försöker patienten upprätta sin heder igen, vilket kan leda till en duell med sjukvården, säger Niels Lynöe.
Så fungerar personcentrerat möte i vården
Patient-läkarmötet består av tre delar
Patientens del: Läkaren lyssnar på patientens berättelse, tar reda på hens förväntningar, oro, föreställningar om sitt tillstånd, bekräftar och sammanfattar på slutet, vilket illustrerar att man lyssnat och förstått
Läkarens del: Ställer följdfrågor om medicinska detaljer och undersöker patienten
Gemensam del: Vad ska vi göra? Läkaren sammanfattar igen för att se att hen förstått patienten rätt och kan avsluta med att fråga: vad går du hem och berättar för din sambo? Då upptäcker man eventuella missförstånd
Källa: Niels Lynöe
”Placeboeffekter borde utnyttjas mer i vården”
Placeboforskare har vid två internationella möten kommit fram till tre rekommendationer för hur placebo borde utnyttjas i vården.
Det är viktigt att forma informationen till patienten så att man maximerar placebo- och minskar noceboeffekter så mycket som möjligt.
– Om man informerar om vilka positiva effekter man kan förvänta sig, ökar det chansen att patienten upptäcker de positiva förändringarna. Och när man informerar om biverkningar spelar det roll hur informationen ges: man kan till exempel säga att ”25 procent får någon biverkning” eller ”75 procent får inga biverkningar alls”, vilket ger olika effekt, säger Karin Jensen.
Patient-läkarrelationen bör utnyttjas maximalt. Kvaliteten i relationen är avgörande för att placeboeffekter ska uppstå.
– I ett personcentrerat arbetssätt används det goda förhållningssättet systematiskt, säger Niels Lynöe.
Man har vidare börjat prova att ge placebo öppet, så att patienten vet om att det är ett overksamt piller hen får.
– Preliminära studier har visat effekt vid till exempel känslig tarm (IBS), kronisk smärta och adhd, säger Karin Jensen.
Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se
På vattenytan syns inte mycket mer än bojar och bommar där linorna för odlingen är fästa. Där under gror det. I vattnen utanför Strömstad på den svenska västkusten kan makroalger som sockertare, rörhinna och havsallat växa från millimeterstora embryon till skördeklar gröda på bara några månader.
Underifrån ser odlingarna ut ungefär som upp- och nedhängande skogar. De drar till sig djur som kräftdjur och fiskar.
– Det blir lite mer biologisk mångfald inne i algodlingen än vad det annars skulle finnas på platsen. Odlingarna har en del positiva effekter för miljön, berättar Fredrik Gröndahl, algodlare inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Seafarm och docent i industriell ekologi vid KTH.
Algerna renar havet från övergödning
Algerna växer genom fotosyntes. Utöver vatten och sol tillgodogör de sig kväve och fosfor som läckt ut från övergödning av åkermark.
– Vi har övergödda hav. Det är därför algodling går så bra här. När vi skördar algerna tar de kväve och fosfor med sig upp. Så algodlingen är ett sätt att dammsuga havet på överflödiga näringsämnen, säger Fredrik Gröndahl.
I Sverige äter vi ungefär 13 kilo fisk och skaldjur per person och år. Tre fjärdedelar av dessa livsmedel importeras. Fredrik Gröndahls förhoppning är att vi i högre grad ska bli självförsörjande. Inom forskningscentrumet Blå mat, där han är samordnare, samarbetar flera svenska lärosäten med företag och organisationer för att utveckla det hållbara havsbruket i Sverige. Avsikten är att producera mer mat, och av fler slag.
Centrum för framtidens sjömat, Blå mat
Forskningscentrumet Blå mat syftar till att etablera ett nationellt sjömatscentrum med målsättningen att utveckla svensk hållbar produktion av sjömat. I dag går endast 40 procent av den fisk som tas upp i Sverige till matproduktion. Målet är att det ska bli mer. Därutöver ska Blå mat driva utvecklingen för ett modernt vattenbruk för fisk, skaldjur och alger.
Blå mat koordineras av KTH i samverkan med Göteborgs universitet, Chalmers, SLU, Uppsala universitet, Rise, IVL och Innovatum och ett 70-tal företag och organisationer.
Siktar på mer sjömat till bra priser
– Det vi vill åt är mer sjömat till rimliga priser. Hummer och fiskfilé och sådant kommer alltid att vara dyrt, men det finns så mycket annat.
Utöver alger har djurarter som musslor, sjöpungar och ostron framgångsrikt odlats på västkusten. De fäster sig också till linor, alternativt korgkonstruktioner, som egentligen inte kräver mer än tillsyn då och då. Fredrik Gröndahl är den som har myntat begreppet ”blå åkrar”. Precis som på land är en odling till havs något man måste förhålla sig till. Det går inte att köra rakt över med en båt.
Odling av sjöpung. Bild: Susanne Liljenström
– 71 procent av jordens yta är hav, så det finns plats. Det kommer inte att vara ett stort problem om vi upptar en liten del av den ytan för odlingar, så länge man inte lägger dem enbart inne i skärgården.
Svårt odla alger idag
Inom Blå mat ska forskare och andra aktörer se över hur lagar och förordningar kan uppdateras för att förenkla produktion av sjömat. Regelverken sätter i dag stora käppar i hjulet.
– Sverige behöver bli bättre på att underlätta för dem som ska producera lokal svensk havsmat. Politikerna är medvetna om problemen, men det går långsamt, säger Fredrik Gröndahl.
Förklaringen, menar han, är att vattenbruk är en liten nisch möjlig att ignorera. Särskilt krångligt är det att få odla alger. I miljöbalken nämns specifikt musselodling medan algodling, som har större ekologiska fördelar, i princip bara kan bedrivas som försöksverksamhet i dagsläget.
Energirika alger kan bli både mat bränsle
Alger är Fredrik Gröndahls passion. Det är en gröda med enorm potential. Det är alger, inte fisk, som är upphovet till den livsnödvändiga fettsyran omega-3. Sedan länge används alger för att ge mat färg och konsistens. Blandas rödalgen Asparagopsis taxiformis i kraftfoder minskar de klimatskadliga metanutsläppen från kornas matsmältning. Förutom att algerna går att äta, kan de användas som biomassa för att skapa allt som oljan kan åstadkomma – och lite till, säger Fredrik Gröndahl.
– Det är detta som är den nya oljan. Att odla alger är mer energisnålt än motsvarande jordbruk på land. Algerna är energirika; vi kan använda dem för att framställa både etanol och biogas. De kan också användas för att framställa nedbrytbara plaster och papper – det är egentligen bara fantasin som sätter stopp.
Danska kolonilottor till havs
Forskningscentrumet Blå mat har främst siktet inställt på professionellt fiske och vattenbruk. Men tänk om vi också, var och en, skulle kunna ha en liten havsodling? I Danmark finns i skrivande stund omkring 20 marina kolonilotter, som tas om hand av sammanlagt 1 000 engagerade havsbönder. Föreningen Havhøst, danska för ”havsskörd”, har varit drivande och bland annat utverkat ett slags hobbytillstånd för privata havsodlingar.
Blåmusslor odlas huvudsakligen på rep eller nät i havet. Oftast sker odling inomskärs där vågpåverkan är mindre.
Vid Tjärnö marina laboratorium i Strömstad utvecklar marinbiologen Maria Bodin, inom ramarna för projektet Marint gränsforum Skagerrak, en modell för svenska förhållanden.
– Det är mycket som ska stämma, först och främst det biologiska. Vi kan inte flytta arter hur som helst. I piloten här tittar vi på vilka arter som kan fungera, metoder och tillstånd.
Lotten är placerad vid en befintlig brygga på forskningsstationen. Där har Maria Bodin placerat två bommar och fäst linor med sockertare-skott, band för blåmusslor att sätta sig och olika korgar för att förvara ostron, snäckor och krabbor. Algerna förodlas på laboratorium och sätts sedan på en tråd som lindas runt en lina.
– Alger är extremt olika, de har olika typer av livscykler, säger Maria Bodin.
– Vi vet hur de ser ut, men att odla dem är något helt annat.
Maria Bodin med tång. Bild: Susanne Liljenström
Detta kan odlas på marina kolonilotter
I likhet med odlingszoner på land skiljer sig förutsättningarna åt till havs. I de salta vattnen vid Strömstad där Maria Bodin driver pilotprojekt för marina kolonilotter är blåmussla, europeiskt ostron, sockertare, strandsnäcka, strandkrabba, tångräka och sandräka lämpliga arter.
Restauranger intresserade av marin odling
Odlingarna placeras ut i september och skördas i april–maj. Då är det lågsäsong för fisket, vilket innebär att blå odling skulle kunna komplettera yrkesfiskeverksamhet.
Intresset för den lilla lotten har varit stort. Restauranger har hört av sig: på samma sätt som de har ett trädgårdsland vill de ha en marin odling. Även aktörer inom turismbranschen är intresserade, liksom privatpersoner. Maria Bodin ser en stor potential i små odlingar.
– Livsmedelsproduktionen är en del av detta. Men det handlar också om sammanhanget, om kunskapen om havet, att man vet vad havet innebär och vilka resurser det rymmer, men också att det faktiskt inte är oändligt.
Av Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
I tjugo år har det pågått i skymundan – ett udda och tämligen unikt växtförädlingsprojekt. Ett av mycket få försök i världen att domesticera en vild växt för mänsklig konsumtion. Den heter fältkrassing och är kusin till oljeväxten raps. Projektet startades av Arnulf Merker, professor i växtförädling vid SLU, Alnarp.
Växtförädling på vågat vis
Det var ”ett tokigt projekt” – ingen hade gjort något liknande – men resultatet är en förädlad gröda med fantastisk potential, menar Cecilia Hammenhag, en av forskarna i projektet efter Merker som avled för tio år sedan.
– Fältkrassingen sås på våren, samtidigt med vårkorn och på samma fält. När vi skördar kornet på sommaren ligger krassingen kvar som en bladmatta på marken. Sedan växer den, övervintrar och täcker jorden, för att sedan skördas andra året.
Som tvåårig gröda har den ett djupt och utbrett rotsystem som binder kol i marken, vilket är en stor klimatvinst.
Fältkrassing kan bli norrländsk oljegröda
I norra Sverige är det svårt att odla annat än korn och vallgräs, och stora arealer jordbruksmark ligger i träda. Växtförädlaren Arnulf Merker tyckte norrländskt lantbruk behövde fler ekonomiskt lönsamma grödor som exempelvis raps. Men då raps inte går att odla i övre Norrland och den härdigare rybsen ger dålig avkastning, föddes idén att försöka ”tämja” en vild växt – rapsens kusin fältkrassingen som det också går att utvinna olja ur. Och som tål vinterkyla bättre än både raps och rybs.
Fältkrassing, Lepidium campestre, blir ungefär 25 centimeter hög. En gråhårig och tätbladig ört med utspärrade grenar upptill. Den tillhör familjen korsblommiga växter, och kallas ibland kung Salomos ljusstake. Den går att hitta på åkrar, sandstränder, ibland kvarnar, hamnar, banvallar, vägrenar och soptippar, från Skåne upp till Ångermanland.
Att vid växtförädling utgå från en inhemsk växt, i stället för grödor med ursprung i Afrika eller Mellanöstern har fördelar. Det kräver mindre anpassningar till vår miljö, förklarar Cecilia Hammenhag.
– Ska den biologiska mångfalden bevaras och den odlade mångfalden ökas måste det ske på lokala villkor, inte med global likriktning, säger hon.
Växtförädling utan genmodifiering
Men att ta fram en ny gröda för en så liten marknad som Norden är inget som de stora förädlingsföretagen vill satsa på. De senaste åtta åren har därför Merkers projekt gjort fältförsök med fältkrassingen på Lantbruksuniversitetet i Alnarp:
Traditionell växtförädling sida vid sida med genetiska analyser för att hitta så kallade dna-markörer för vissa egenskaper i växten. Kombinationen av metoder gör att växtförädlingen går snabbare fram än förr, utan att det genetiska materialet genmodifieras.
Men vägen till en ätbar och kommersiellt gångbar gröda är fortfarande lång och mödosam, säger Cecilia Hammenhög.
– Oljan som den ser ut nu är inte lämplig för livsmedel. Det kommer att ta tid innan vi har en olja färdig för konsumtion. Däremot kan dagens olja blandas i diesel som biodrivmedel.
Ett plus i kanten till för fältkrassingen: frökakan som återstår efter det att oljan har pressats ur kan bli till djurfoder. Precis som den från raps.
Urvalsförsök med fältkrassing, SLU Alnarp 2018. Bild: Cecilia.gustafsson1981, CC BY-SA 4.0
Vad är växtförädling? Något människan gjort i tiotusen år
Växtförädling innebär att det genetiska materialet i växten (dna) förändras utifrån människans behov. Växtförädlare letar efter individer, exempelvis muterade sådana, som har de egenskaper man vill ha, och avlar på dem så att egenskapen förstärks över generationerna. Det är vanligt att växtförädla en gröda för att den ska bli resistent mot någon sjukdom, få bättre näringsinnehåll eller ge högre skörd.
Samtidigt som människor började odla växter och hålla husdjur började de också välja ut växtindivider med egenskaper som var människan till mest nytta, kanske en individ av en gräsart där frön inte föll till marken när det mognat utan satt fast på axet så att de kunde skördas. Eller tog tillvara plantor av vildkål som hade svårt att blomma.
Vad är GMO?
I genetiskt modifierade organismer (GMO) har man i stället gjort en medveten förändring av arvsmassan hos en växt. Gener har förändrats, tagits bort eller lagts till med hjälp av genteknik, för att exempelvis ge växten resistens mot skadedjur eller bekämpningsmedel. Källa: Gentekniknämnden
Matförsörjningen i fara – odlad enfald kan leda till svält
– Att grödor för foder, energi och mat konkurrerar om värdefull jordbruksmark är ohållbart i längden, det bästa är om allt kan kombineras i en och samma gröda, menar forskarna i Merkels projekt på Alnarp.
Trenden inom växtförädling mot mer mångsidiga grödor har att göra med miljöhoten. Forskare varnar också för en utarmning av den odlade mångfalden.
Efterkrigstidens jordbruksrevolution byggde på ”hårdförädling” av egenskaper hos jordbruksväxter, som genererade så stora skördar som möjligt. Andra egenskaper – som gjorde växterna tåliga mot skadeinsekter, bakterier, svampar, torka eller temperaturväxlingar – fick stryka på foten.
Idag är över 4 miljarder människor helt beroende av tre grödor – ris, majs eller vete. Slås någon av dem ut till följd av varmare klimat och extremväder, hotar svältkatastrof.
För att öka den odlade mångfalden försöker växtförädlare och genetiker världen över att föra in både vilda arter och gamla odlade kultursorter i framtidens grödor. Och det brådskar, för även om tusentals okända arter beskrivs varje år så dör många andra samtidigt ut.
Två av fem växter i världen hotas av utrotning, enligt rapporten från Kew garden – och om 30 år kan det vara tio miljarder människor på planeten, enligt det scenario Kew arbetar med.
– Vi måste ta tillvara på fler vilda växter innan de dör ut, varnar forskarna.
Frågan är hur mycket tid vi har?
Tiotusentals ätliga växter i världen
Av 42 000 nyttoväxter listas 7 039 som ätliga, i Kew Gardens databas. Av dem äter vi 417 växter i större utsträckning. Ungefär 200 arter har domesticerats, enligt annan forskning. Endast 15 växter står för över 90 procent av människans energiintag globalt. Över 4 miljarder människor är helt beroende av tre grödor – ris, majs eller vete.
Nästan alla ätliga växter är kärlväxter. Bönor är den största gruppen, med 625 arter, sedan palmer (325), gräs (314), malvaväxter med bland annat kakao, ockra, durian (257), korgblommiga växter som solros, maskros och sallader (251).
Under 2019 beskrevs och namngavs 1942 växtarter och 1 886 svampar för första gången. Bland dem finns arter som kan bli värdefulla som mat, dryck, läkemedel eller fibrer.
Runt 148 000 svamparter är kända, men forskare uppskattar att det finns 2-5 miljoner totalt. Många kan sannolikt användas som läkemedel eller för att framställa dem. Samtidigt hotas minst 723 av de växter som redan nu används till medicin av utrotning.
Sex grödor – majs, sockerrör, sojabönor, palmolja, raps och vete – står för 80 procent av världens alla biobränslen. Några av alltså desamma som världens största matgrödor, vilket bidrar till minskad mångfald. Det finns 2 500 andra växtarter som skulle kunna användas till bränsle eller bioenergi.
Det svenska försöket att tämja en vild inhemsk växt till en lukrativ oljegröda, som i fallet fältkrassingen, är unikt. Men det finns andra förädlingsprojekt, som jobbar med att anpassa svenska grödor till ett varmare klimat. Och sedan några år tillbaka görs försök med bland annat det afrikanska sädesslaget kernza, som likt fältkrassing är flerårigt och har djupa rötter.
I Tyskland förädlas en ätbar variant av baljväxten lupin, med provodlingar i bland annat Sverige. Ett annat sätt att få tåligare och mer motståndskraftiga spannmål är att korsa gamla sädesslag som emmer och spelt in i moderna grödor.
Svenska växtförädlarna fokuserar också på gamla sorter av proteingrödor som åkerböna och gråärt – vid sidan av spannmål. Man tittar på foderbaljväxter, klöver och vicker, för att få nygamla gröna proteinkällor.
Förr odlades nypon aktivt i Sverige, till exempel sorten stenros. Då betraktades pimpinellrosor, vilka ger svarta nypon, som värdelösa. Men modet förändras med tiden, och gamla sanningar måste omprövas.
Äldre kulturväxter kan ha värdefulla egenskaper som gått förlorade i dagens växtförädling. Att själv odla äldre sorter i trädgården är ett sätt att bidra till ökad odlad mångfald.
Syftet är att bevara dem, i odlad form, men också att hjälpa till att sprida dem så att fröer och plantor kan göras tillgängliga i handeln igen, förklarar Erik de Vahl, som är genbankskurator för köks-, krydd- och medicinalväxter.
– Vi bevarar ett grönt levande kulturarv, som kan ha värdefulla egenskaper som gått förlorade i dagens växtförädling – som resistens mot olika sjukdomar. Jag jobbar med bland annat potatislök och schalottenlök, som vi odlade innan vi började köpa gul lök i butik.
Plockar nypon som aldrig förr
Vad som är viktiga egenskaper för växterna i framtidens odling, är inte alltid lätt att säga, därför gäller det att bevara en så stor genetisk bredd som möjligt. Särskilt när det gäller växter som sällan odlas professionellt, som till exempel rabarber.
Forskarna är därför beroende av kontakter med amatörodlare.
Ett exempel är nypon. Under pandemin har nypon-plockningen fullkomligt exploderat. I Nationella genbanken finns nu 300 sorters rosor, av vilka hälften ger nypon. Förr odlades nypon aktivt i Sverige, till exempel sorten stenros. Då betraktades pimpinellrosor, vilka ger svarta nypon, som värdelösa. Men modet förändras med tiden, och gamla sanningar måste omprövas.
– Vi har haft en ganska stor kunskapslucka på vissa grödor. Men otroligt mycket frukter och bär odlas i hemträdgårdar, och många som inte odlar funderar på att göra det nu i och med pandemin, säger Erik de Vahl.
Bidra till mångfald i odlingen:
Tipsa om egen odling av arter:
Du som odlar äldre trädgårdsväxter i dokumenterad lång kontinuitet (före andra världskriget) kan kontakta de ansvariga för olika växtslag inom Programmet för odlad mångfald. Du hittar det på slu.se/pom och fliken Kontakt.
Tipsa om vildväxande fynd:
Du kan rapportera dem i Artportalen, som är en del av Artdatabanken vid SLU. artportalen.se
Tipsa om signalarter, som indikerar stor biologisk mångfald:
De kan rapporteras i artfakta.se/rapportera, en annan del av Artdatabanken.
Tipsa om invasiva arter, som hotar biologisk mångfald:
På samma ställe, artfakta.se/rapportera
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
”Giriga idioter!” Så beskrev en bitcoinbedragares advokat nyligen sin klients offer. Det var under en rättegång i Wien där en israelisk medborgare åtalats för att ha lurat tiotusentals personer på hundratals miljoner euro. Hans advokat använde en del av sitt anförande åt att beskriva offren som kicksökare som hade ägnat sig åt dobbel (spel där slumpen avgör utfallet), inte åt investeringar.
Men det är inte girigheten som bedragarna utnyttjar, utan en annan, djupt mänskligt egenskap. Mer om det senare men först en kort beskrivning av hur bedrägerierna fungerar rent tekniskt.
Bedrägerifabrikerna drivs som företag
Mannen i Wien anklagades för att ha drivit en av de bedrägerifabriker som är uppbyggda som vilka internationella företag som helst. Marknadsföringen sker med annonser via mejl eller på Facebook, ofta med kändisar som ”vittnar” om hur de blivit rika på bitcoin. ”Kunden” klickar på en länk och kommer till en hemsida där hen registrerar sig. Snart blir ”kunden” uppringd av en säljare som sitter i ett call-center. Framför sig har säljaren en manual för hur personen i andra änden ska manipuleras. I huvudet har säljaren en påhittad bakgrundshistoria.
Bedrägeriet kan börja.
Ingrid Hernvall är en av tusentals svenskar som har fångats upp av bedragarna. Processen, som slutade med att hon blev av med nästan tre miljoner kronor, beskriver hon som en själslig våldtäkt. När Ingrid Hernvall fick veta att dottern hade klickat på en annons och övertalats att handla med bitcoin, och nu ville ta lån för att fortsätta, avrådde Ingrid sin dotter. Men till slut gick hon med på att prata med den kvinna som dottern hade kontakt med.
– Sedan började övertalningen, säger Ingrid Hernvall.
Övertalades att ta flera lån
Ett par veckor senare hade Ingrid inte bara blivit av med pengarna från en lägenhetsförsäljning utan också övertalats att ta flera lån.
Hur går det till när en annars kritiskt tänkande människa luras på hundratusentals, ibland miljontals kronor? För Ingrid är som sagt inte ensam. Bara i Europa räknas de drabbade i tiotusentals. Bland dem finns högt uppsatta chefer, såväl inom näringsliv som myndigheter, och personer som professionellt arbetar med kritisk granskning.
Maria Konnikova, rysk-amerikansk författare och psykolog, vet en del om att bluffa. När hon gjorde research inför boken The Biggest Bluff, om pokerspel, gav hon sig själv in i spelet och visade sig vara så skicklig att hon vann över 300 000 dollar och inledde en karriär som professionell pokerspelare. Men det är i en annan bok, The Confidence Game, som hon berättar om forskningen om de psykologiska mekanismer som bedragare använder för att lura sina offer. Och, inte minst, vad som får annars kritiskt tänkande människor att ge ifrån sig sina surt förvärvade, eller lånade, pengar.
Bedragarna utnyttjar vår tillit
Den egenskap som bedragarna främst utnyttjar är tilliten, som i grunden är god och framgångsskapande. På en föreläsning på World Economic Forum berättar Maria Konnikova om forskning som visar att den som litar på andra är lyckligare, smartare och lyckas bättre i arbetet. Länder med hög grad av tillit går bättre än andra. Dessutom är tillit naturligt, ett slags default-läge. Det är misstron som måste läras in.
– Människan hade inte överlevt om vi inte hade litat på varandra, så det är en bakomliggande princip, säger Pär-Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Vem som helst kan bli lurad på pengar
The Confidence Game innehåller rikligt med exempel på bedragare och gör en sak klart: Vem som helst kan bli bedragen på hur mycket pengar som helst. Huruvida du är ett lämpligt offer avgörs inte så mycket av vem du är utan var du befinner dig i livet. Riskbenägenhet och impulsivitet är inte stabila egenskaper hos en personlighet utan varierar med livssituation.
Ingrid Hernvall hade precis sålt sin lägenhet och hade därmed pengar att satsa. Dessutom hade hon en dröm, att köpa ett hus i Skåne där hon skulle kunna ha en ateljé. Kvinnan som Ingrid pratade med lämnade snart över till en annan säljare, en man som kunde svenska och kallade sig Ragnar. Han hade två barn, sa han, precis som Ingrid. Han hade länge haft ont om pengar (Ingrid hade sagt att hon sålt en lägenhet och för första gången fått pengar över). När Ingrid berättade om husdrömmarna sa Ragnar att han investerade i fastigheter.
Knep för att bygga förtroende
– Det handlar om att bygga förtroende och det finns olika knep för det, säger Pär-Anders Granhag. En sak är likhet, om den som ska investera har två barn har man själv två barn, bor personen själv så bor man själv. En annan metod är self disclosure (att berätta något privat om sig själv) vilket får dubbel effekt: dels kommer du att tycka bättre om mig, dels uppmuntrar det dig att berätta saker för mig. Man etablerar en relation och då blir det svårare att dra sig ur.
De bedragare som nu bearbetade Ingrid tillhör bara ett av många liknande nätverk. Samtliga använder samma metod för att locka in sina offer och skapa legitimitet. Maria Konnikova kallar metoden lowball, att först be om en mindre summa. En bedragare skulle ju försöka få ut mer. För bitcoin bedragarna är den första investering de ber om nästan alltid 250 euro.
När investeringen är gjord inträder nästa steg, att skapa en illusion av framgång. Den personliga kontakten är etablerad, liksom en grund för tillit som nu ska utvecklas genom att utnyttja en annan mänsklig egenskap; att var och en av oss betraktar sig själv som exceptionell. En konsekvens av den egenskapen är det som kallas optimistic bias, tron att det kommer att gå bra för mig, bättre än för de flesta.
För att underblåsa den här tron använder bedragarna en programvara som skapar illusionen av att investeringen växer. När Ingrids investering växte använde bedragarna den tilliten för att få henne att investera mer. Lockbetet var bättre villkor. Tilliten förstärktes av ett ”kontrakt” som skulle garantera att hon inte kunde förlora mer än en viss andel.
Vi skyddar investeringen hellre än ”misslyckas”
Förväntningarna på framgång påverkar tolkningen av vad som sedan händer. Negativa fakta sorteras bort, positiva förstärks. För Ingrid och alla andra tusentals offer finns det gott om varningstecken i form av negativa recensioner, artiklar och annan information. Men möjligheten att hoppa av i ett tidigt skede och ta förlusten försvåras av det som inom forskningen kallas sunk-cost effect (en kostnad som redan är tagen ligger till grund för framtida beslut trots att den borde vara irrelevant).
Boken The Confidence Game beskriver flera psykologiska experiment som visar att den som gjort en investering tenderar att följa den, trots information som säger att den är värdelös. Att ta förlusten skulle innebära att erkänna ett misstag, och därmed en hög psykologisk kostnad.
För att pressa offret på ännu mer pengar kan bedragaren använda sig av tidsfaktorn:
– En övertalningsmekanism som de använder sig av är att säga att nu har du chansen, inte i morgon, och att investeringen ska överstiga ett visst belopp, säger Pär-Anders Granhag.
De bedragare som lurade Ingrid Hernvall använde sig av ryktena om Facebooks nya valuta Libra.
– De ringde och sa att de skulle berätta något roligt, de sa att de tyckte att jag var seriös och ville hjälpa mig. Sedan berättade de att de hade fått förhandsinformation om att Libra skulle lanseras och att en av dem skulle åka till Schweiz för att få information.
Kontaktade advokat och polis
När Ingrid ville ta ut en del av pengarna kom bedragarna med en mängd ursäkter till varför det inte gick, sedan blev hon hänvisad till en ny person på ”företaget”. Det var han som sedan följde med Ingrid på resan till botten, när investeringen minskade för att till slut försvinna.
Med ett konto som nu stod på minus gjorde Ingrid flera försök att kontakta dem för att få pengarna tillbaka. När mannen till slut ringde sa hon att hon hade kontaktat en advokat och polisanmält.
– Då skrattade han och sa att mina kontrakt var tydliga. Sedan ringde han till min dotter och försökte få henne att investera mer, och till mina föräldrar, säger Ingrid Hernvall.
Mannen som åtalades i Wien dömdes efter rättegången till fyra års fängelse. I maj gjorde polisen i flera länder tillslag mot de bedragare som lurade Ingrid Hernvall och flera andra svenskar. Utredningen, som leds av tysk polis, kommer att pågå under lång tid.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
I Sverige beräknas omkring 80 000 markområden vara förorenade med bland annat oljerester och tungmetaller. Om man ska bygga eller anlägga något nytt måste jorden först saneras. Stora mängder jord schaktas då bort och transporteras till särskilda deponianläggningar som avfall. Nu finns hopp om ett klimatsmart alternativ, där jorden kan saneras på plats med så kallat biokol.
Biokol kan, precis som vanligt grillkol, tillverkas av trämassa, men även av exempelvis matrester eller trädgårdsavfall.
I forskningsprojektet ”Biokol – från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall” grävde forskare vid Statens Geotekniska Institut ner biokol i förorenad mark. Resultaten var tydliga. För organiska miljögifter, så kallade polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) som finns i bland annat eldningsolja och äldre asfalt, minskade spridningsrisken med hela 99 procent. Och det redan vid en liten tillsats av biokol, berättar forskningsledaren Anja Enell vid Statens Geotekniska Institut.
Miljögifter minskade nästan helt med biokol
– Redan vid en tillsats på tre procent biokol lyckades vi få ner spridningsrisken för organiska miljögifter med 99 procent. Även för tungmetaller som koppar och zink fungerar det bra.
Kolet tar inte bort gifterna, utan binder dem till sig. De stannar där de är i stället för att lakas ur och hamna i vattendrag och grundvatten. Men det gäller inte alla föroreningar. Biokol fungerar sämre för vissa ämnen med negativ elektrisk laddning, och kan till och med öka spridningen av exempelvis arsenik, krom, molybden, antimon och vanadin.
Det är ämnen som är vanliga på gamla industriområden.
Biokol tillverkas genom pyrolys
Biokol har, liksom så kallat aktivt kol, en förmåga att både adsorbera (suga upp på ytan) och absorbera (fånga in och uppsluka) ämnen. Den porösa strukturen och stora specifika yt-arean gör att vissa giftiga ämnen ämnen tas upp.
Biokol tillverkas genom att organiskt material, som textilier, trädgårdsavfall eller trärester, förkolnas genom så kallad pyrolys (upphettning i en syrefri miljö till omkring 500–1 000 grader).
Biokol är väldigt likt det kol som kommersiellt används vid grillning, men för att kunna klassas som biokol får det inte under snabb förbränning omvandlas till koldioxid
Biokolet bra som jordförbättrare
Förmågan att rena bort gifter gör biokolet lämpligt som jordförbättrare. Samtidigt minskar koldioxidhalten i atmosfären. Genom att biokolet bevaras i marken under hundratals till tusentals år utgör det en stabil kolsänka. Biokolet binder fukt och näring, vilket gör odlingar mer motståndskraftiga mot torka. Genom sin porösa struktur skapar det utrymme för mikroorganismer att verka. Kolet binder även vissa skadliga ämnen som annars riskerar förorena vattendrag och grundvatten.
Biokolet kan även användas för att ersätta stenkol i industriprocesser, vilket minskar utsläppen.
– Man måste karaktärisera jorden för att veta vilken föroreningssituation som råder. Så är det med andra reningstekniker också, det finns sällan en metod som funkar för allt, säger Anja Enell.
Det unika med biokolrening är att metoden utöver att rening även kan ha en positiv klimatpåverkan. Biokol binder koldioxid och utgör på så vis en stabil kolsänka.
Kolsänka – ett sätt fånga koldioxid
En kolsänka är en funktion eller process där koldioxid tas upp ur luften och lagras under en lång tid. De huvudsakliga kolsänkorna är världshaven och växande vegetation. Kolsänkor är motsatsen till kolkällor.
Med biokolrening kan jorden ligga kvar och behovet av schaktning, transport och särskilda deponiplatser försvinner. Dessutom slipper man fylla på med ny jord, eller annan fyllnadsmassa.
– Jord är en ändlig resurs som vi måste vara väldigt rädda om. Fin matjord tar det hundratals år att återbilda. Kan jorden vara kvar utan att utgöra någon risk är det bra både för miljön, klimatet och landskapet, säger Anja Enell.
Biokol har störst effekt på dålig jord
Kol kan bevaras i jord i tusentals år. I Amazonas finns extremt bördiga områden med höga kolhalter, så kallad terra preta efter portugisiskans ”svart jord”. Jordbrukskulturer som verkade på platsen myllade ner kol och organiskt avfall i jorden.
Effekten är störst på dålig jord, med låg mullhalt och för tät struktur. Naturlig mull fyller en liknande funktion, med den skillnaden att den bryts ner mycket snabbare än kolet.
Det är inte bara jord som kan bli bättre genom en dos biokol. Även koldioxidutsläppen till atmosfären kan minska – med biokol i djurfoder. I ett försök att förbättra foderkvalitet och samtidigt minska utsläppen av metangas utfordras svenska kor med biokolblandat foder.
Kvigor käkade foder med biokol
Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala pågår studien ”Den ekologiska mjölkgården som kolsänka”, där nyttan av att blanda biokol i foder undersöks. Sommaren 2020 gjorde forskarna ensilage av timotej och rödklöver blandat med 2 till 6 procent pulveriserat biokol i en laboratoriesilo – och undersökte sedan fodrets egenskaper.
Under stallperioden 2021-22 genomförs ett försök i större skala med en grupp äldre kvigor, berättar forskningsledaren Torsten Eriksson.
Ensilage mums för mjölkkor
Ensilage är foderväxter för djur, och har konserverats genom jäsning. Det viktigaste materialet är vallväxter, till exempel timotej och klöver, men ensilage av majs liksom av de vanliga sädesslagen i omoget stadium är också vanligt. Det görs i tornsilor, plansilor och i de plastade balar som syns i odlingslandskapet.
Men äter kor verkligen kol?
– Ja, det gör de definitivt, enligt de studier där det har blandats i fodret, säger Torsten Eriksson. Det finns en kontinuerlig historia ända sedan antiken av användning av biokol i veterinärmedicinskt syfte, mot alla sorters magåkommor och framförallt diarréer.
Förhoppningen är dels att tillsatsen av biokol ska förändra konsistensen på kornas avföring genom att binda fukt så den blir torrare – och djuren därmed renare. Och dels att minska metangasen. I projektet ska även mängden av ammoniak och metan från gödseln kontrolleras. Metan står näst efter koldioxid för det största bidraget till den globala uppvärmningen.
Ekonomiskt värde kan få fler att använda biokol
För en lantbrukare kan inblandningen av biokol i fodret öka effektiviteten i hela kedjan (foder-mjölkproduktion-gödselhantering-odling).
2020 blev biokol godkänt som jordförbättringsmedel i certifierad EU-ekologisk produktion.
Eftersom biokol innebär en investering, är det viktigt att kartlägga vilka värden och mervärden som finns hos produkten i alla led, menar Torsten Eriksson. Hur samhället och slutkunder värderar det klimatsmarta valet har stor betydelse. I Sverige ska Hushållningssällskapet Sjuhärad till 2023 ha tagit fram ett certifieringssystem för klimatkompensation där företag kan köpa kolsänksrätter av svenska lantbrukare som använder biokol i odlingen.
– Finns det ett ekonomiskt värde, antingen genom att kunder är beredda att betala mer eller i form av miljöpremier av något slag, så bidrar det till att fler använder biokol, säger Torsten Eriksson.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Skörd av timotej för inläggning i labsilor. Bild:Torsten Eriksson
Om forskningsprojekten
Biokol – från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall genomfördes 2018-2020. Projektet är ett samarbete mellan Statens Geotekniska Institut, Nordvästra Skånes Renhållnings AB, Sveriges lantbruksuniversitet, Kungliga Tekniska Högskolan och Örebro Universitet, med stöd från det strategiska innovationsprogrammet RE:Source som finansieras av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.
Studien visade att biokol kan vara mycket effektivt för att binda föroreningar i mark, i de fall föroreningarna utgörs av organiska ämnen och/eller tungmetaller. Resultaten ska nu följas upp i fråga om långtidsverkan.
Den ekologiska mjölkgården som kolsänka pågår till och med 2022 vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
Bomull har länge dominerat textilbranschen i världen och står för drygt 25 procent av all textiltillverkning. Sedan några år har bomullsodlingen nått sitt tak och man talar om ” peak cotton”, den gräns där vi inte längre kan tillgodose behovet av bomull hos jordens befolkning utan att belasta grundvattennivåer och miljö för hårt. Odlingen kräver stora mängder vatten och mycket kemikalier, och mängden producerad bomullsfiber ökar inte längre, Det finns därför ett stort behov av att ersätta bomull med andra förnybara fibrer, men hittills är det de syntetiska fibrerna som ökat mest.
Viskos bekvämare än bomull
Att träd ger textil är inte någon nyhet. Viskos är ett sådant material, som blivit alltmer efterfrågat. Fördelarna är flera, menar Anders Persson, forskare och lektor på Textilhögskolan i Borås. Han tycker att viskos kan jämställas med bomull, även om materialen har olika egenskaper och beter sig lite olika.
– Viskos har bättre komfortegenskaper. När vi exempelvis svettas transporterar viskosen fukt bra och gör materialet i det avseendet behagligare än bomull. Viskos är inte lika styvt som bomull och ger tyger med bättre fall. Bomull är mer strävt.
– Eftersom färgen går lättare in i fibern går det åt mindre mängd färg till viskos.
Nackdelen är att det går åt mycket kemikalier för att få ut fibrerna från trädet, enligt Anders Persson.
Fibertillverkningen belastar miljön mest
Enligt Mistras rapport The Fiber Bibel 2 från 2019 är det tillverkningen av textilfibrerna som har störst påverkan på miljön, snarare än själva materialet i sig. Att tillverkningen har mer än dubbel miljöpåverkan beror på att den innehåller många processteg som belastar miljön i alla led, exempelvis elektrisk energi och olika kemikalier. 80 procent av den totala klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppkommer vid produktionen
Råvaran i viskos är så kallad dissolvingmassa och består cellulosa från träd. Av cellulosan spinner man sedan en lång tråd, med rätt dimension och rätt tjocklek och för att kunna göra textilier av viskos.
Så blir träd viskostyg
Viskos tillverkas av dissolvingmassa som består av cellulosa, som i sin tur kommer från träd. I stort sett alla trädslag går att använda, både löv- och barrved. I Sverige används björk respektive en blandning av tall och gran.
Dissolvingmassan tillverkas på ett massabruk där veden flisas, kokas och bleks med olika kemikalier för att få fram en så ren cellulosa som möjligt till klädtillverkningen. Den rena cellulosan torkas i ark och paketeras för att levereras till viskosfabriken.
Cellulosa består av kolhydrater i långa kedjor som bygger upp trädets fibrer. I viskosbruket behandlas cellulosan med kemikalier så att den löses upp till en viskoslösning. Denna lösning pumpas genom ut i en sur lösning som gör cellulosan olöslig igen och man får små trådar. Dessa trådar kapas till så kallade stapelfibrer, ungefär lika långa som en bomullsfiber – cirka 35 millimeter.
Stapelfibern kan sedan spinnas till garn, som färgas och därefter kan man göra tyg, och sedan kläder.
Källa: Hans Grundberg
Processtekniken inom viskosproduktion är gammal. Enligt Hans Grundberg, forskare vid Mo Re Research – ett oberoende forsknings- och utvecklingsföretag som bedriver forskning och utveckling inom skogsindustrin – har det inte skett någon större utveckling. Han vill se ett cirkulärt kretslopp i fabrikerna där viskosen framställs och vid textiltillverkningen. I dag sker detta på olika platser. Dissolvingmassan görs av en massafabrik. Massan skickas sedan till en viskosfabrik som framställer viskos och sedan till en tredje fabrik som färgar in viskosen.
Bättre med sluten process för tillverkning
– Det går att förbättra viskostillverkningen med färre kemikalier, där man bearbetar och färgar materialet i samma process. Det skulle ge en betydligt mer miljövänlig slutprodukt, säger Hans Grundberg.
Idag skickas dissolvingmassan från Sverige till Sydostasien där tillverkningen sker.
Det är bara en fabrik i Österrike som tillverkar viskos i ett slutet system. Om tillverkningen av viskos istället gjordes på samma sätt i Sverige skulle det vara betydligt bättre ur miljösynpunkt. Vid de svenska massabruken sker tillverkningen av pappersmassa i slutna system, som ger en mindre klimatpåverkan, även när man använder giftiga kemikalier som koldisulfid.
Hans Grundberg tror att intresset att tillverka ”grön viskos”, borde finnas hos slutkunderna som H&M och IKEA.
– När man gör dissolvingmassa krävs kyla. Det finns i älvarna norra Sverige på grund av det kalla klimatet, och är betydligt bättre än Sydostasien. Vi har också billig och grön el. Jag hoppas på en ny viskosfabrik i Sverige, säger han.
Två tredjedelar av viskosen tillverkas i Kina
Viskos uppfanns i slutet av 1800-talet.
Produktionen i Sverige kom igång efter 2: a världskriget, men slutade tillverkas 2004 när den gamla fabriken inte längre klarade av miljökraven och det blev för dyrt att bygga om den. Samtidigt blev konkurrensen från Asien för stor.
Cirka 6 miljoner ton viskos tillverkas per år.
66 procent av viskos tillverkas i Kina och 9 procent i Europa.
80 procent av den totala klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppstår vid produktionen.
Det finns ingen miljöcertifiering för viskos.
Kerstin Jedvert vid forskningsinstitutet RISE menar att medvetenheten har ökat hos många konsumenter, och att klimatpåverkan blivit viktigt när det gäller kläder för bland annat friluftsliv.
– För andra sorters textilier, som ull, finns det båda bra och dåliga alternativ, säger hon.
Att investera i ny teknik är dyrt. Kostnaden bygger ofta på ett kortsiktigt perspektiv, istället för långsiktigt.
Tillverkningen av viskos är en komplex och energikrävande process, enligt Kerstin Jedvert. Själva processen skiljer sig åt beroende på var och hur tillverkningen sker.
Svårt att spåra viskosens ursprung
Till skillnad från bomull är viskos inte spårbart, eftersom det ännu inte finns någon standardiserad metod för det. För bomull finns det olika regelverk för miljömärkningar för bomull, exempelvis ekobomull och ”better cotton-initiativ”.
Ett annat problem med viskos är att råvaran blandas från olika håll i världen. Man vet inte vilken typ av viskos som används för att göra ett visst plagg.
– Precis som vid tillverkning av bomull är det viktigt att veta vad man jämför med, säger Kerstin Jedvert.
Skillnaderna vid viskostillverkning beror på fabrikens förutsättningar. I vissa länder är miljökraven låga eller obefintliga.
Vi konsumerar 10 kilo kläder per år
Kläder kan vara gjorda av både naturfibrer och konstfibrer.
Naturfibrer kommer antingen från växtriket, till exempel bomull och lin, eller från djurriket, till exempel silke och ull.
Konstfibrer är just konstgjorda, antingen regenatfibrer eller syntetfibrer. Regenatfibrer är utvunnet ur ett naturmaterial, oftast trämassa från gran. Där är viskos och lyocell vanliga exempel. Syntetfibrer skapas på rent kemisk väg och är en slags plast som ofta utvinns ur petroleum. Där är polyester, akryl och fleece vanliga exempel.
I Sverige konsumerar vi cirka 14 kilo textil per person och år, varav drygt 10 kilo kläder.
Att producera ett kilo textil (bomull, viskos eller polyester) ger utsläpp på motsvarande 15 kg växthusgaser.
Forskaren Hanna de la Motte, RISE, menar att det handlar om ett globalt problem, men är ändå hoppfull. Hon säger att det finns företag med egna miljömål, som har bra koll på sin produktionslinje. I Sverige och i Finland pågår även flera pilotprojekt, där man ser över möjligheten att tillverka mer hållbara textilfiber av cellulosa.
Sverige är ett litet land med höga ambitioner. Ett producentansvar för textil är under utredning i Sverige. Förslaget överlämnades till regeringen i december 2020 och innebär att ansvaret för textilavfallet skulle flyttas från kommunerna till producenterna. Det tror hon kan bidra till en positiv utveckling.
– Det går att optimera produktionen och tillsammans med ett producentansvar, och få bättre kunskap om vad varje företag sätter på marknaden, säger Hanna de la Motte och tillägger:
– Idag är det jättesvårt veta vad som är bra eller dålig viskos i handeln. Inte ens jag som jobbar med det här kan få fram den informationen tydligt. Ta bara detta med miljömärkning av bomullsplagg, det är en djungel. Som konsument är det svårt att veta vad olika märkningar innebär.
Förknippas med fast fashion
Viskos är heller inte lika allmänt känt som bomull. Samma sak gäller lyocell, en släkting till viskos. Anders Perssons uppfattning är att man behöver ändra på varumärket ”viskos” och hitta en annan beteckning.
– Fibertillverkaren Lenzing i Österrike har lyckats skapa ett starkt varumärke som förknippas med låg miljöbelastning och bra egenskaper, så det finns kanske plats för alternativa namn till viskos, där egenskapsprofilen justeras till en högre kvalitet.
Precis som många andra textilmaterial varierar viskos i kvalitet.
– Problemet är att när man gör vanliga kläder så vill man ha material som är så billiga som möjligt. Det finns en väldigt liten strävan att konkurrera med kvalitet. Tyvärr tror jag att man förknippar viskos med fast fashion, som är enkel och kortlivad, säger Anders Persson.
Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se
Ska vi fortsätta att sprida avloppsslam på åkrarna för näringens skull eller sluta på grund av risk för föroreningar, och stå med ett berg av oanvändbar avföring? Frågan om vad som ska hända med svenskarnas kiss och bajs har engagerat i över 20 år.
Vad ska vi göra av allt bajs?
Sveriges befolkning ger upphov till 730 000 ton bajs varje år. Lägg också till 1,5-2 liter kiss per person och dag och du får ett avfallsberg med tillhörande sjö som ska tas om hand om. Inte så konstigt att danskarna ville släppa ut en del av sitt avskräde i Öresund när man ser siffrorna svart på vitt.
Det planerade utsläppet stoppades dock efter protester. Och Sverige har än så länge inte känt sig nödgat att förorena Öresund utan skickar en tredjedel av vårt kiss och bajs till deponier, en tredjedel omvandlas till anläggningsjord, och resterande tredjedel hamnar på åkrarna som gödsel. Åtminstone är det så vi brukade att göra.
Avloppsslam. Bild: U.S. Fish and Wildlife Service, Public domain
Från bajs till gödsel
Till reningsverken kommer allt det som spolas ut från hushållen (bad-, disk- och tvättvatten, fekalier och urin), sjukhus, industrier och andra anläggningar. Väl framme separeras vattnet från slammet, som sedan rötas med hjälp av mikroorganismer. Det rötade slammet ”avvattnas” och liknar sen jord. Det är slammets innehåll av fosfor, kväve och mullbildande ämnen som gör det intressant för jordbruket. Men slammet har också samlat på sig metaller, kemikalier och andra föroreningar från avloppsvattnet.
I takt med att miljömedvetenheten ökat har vi insett att det kanske inte är bra att lägga slammet, som kan innehålla tungmetaller som är skadliga för vår hälsa, direkt på åkrarna. Dessutom innehåller slammet näringsämnen som fosfor, kväve och kalium. Ämnen som är viktiga för grödorna, men som i för hög mängd kan leda till övergödning och försurning.
Frågan om avloppsslammets vara eller inte vara har utretts många gånger de senaste 20 åren och senast i januari 2020 presenterade regeringen ännu ett förslag till hållbar slamhantering.
– Utredningen innehåller två förslag. Det ena innebär ett totalförbud mot spridning på åkermark. Med ett sådant minskar användningsområdena för slammet drastiskt. Det andra innebär att man förbränner slammet och sedan återför fosforn, säger Eva Norlander, forskare i miljöteknik vid Mälardalens högskola.
Separera kiss och bajs
Remissvaren har inte låtit vänta på sig och kritikerna kan delas in i två läger: de som menar att den fortsatta spridningen av avloppsslam på åkrarna går emot miljö- och folkhälsodirektiv, och de som menar att ett förbud sätter käppar i hjulet för den cirkulära ekonomin.
Det finns dock alternativ som varken är svarta eller vita utan väljer en grå mellanväg. Ett sådant är urinåtervinning.
– Vårt mål är att återföra växtnäringen till jordbruket och den största delen av denna näring, till exempel kväve, finns i vårt urin. Idag får växterna näring av konstgödsel som produceras med fossil energi, men vi vill fixera den kväve som redan finns genom att sortera ut och torka urinen, och sen lägga den på åkern, säger Cecilia Lalander, forskare i kretsloppsteknik vid SLU.
Torkat urin.
Eftersom urin består till 90 procent av vatten blir den lättare att hantera om det torkas så att bara näringsämnena blir kvar. Detta ska ske med hjälp av en slags torrtoalett som sorterar kisset från bajset så att bajset åker vidare till reningsverket (precis som idag) medan kisset hamnar i en torkbädd under eller bredvid den urinsorterande toaletten.
– På detta sätt kan man fortsätta att använda de reningsverk vi redan har, men man tar bort den stora kvävebelastningen så att de kan bli mer effektiva. Som det är idag börjar många reningsverk att nå sin maxkapacitet och det innebär att man måste bygga nytt, vilket är jättedyrt.
Just nu finns en prototyp av den sorterande torrtoan på campus på SLU i Uppsala, och ytterligare en ska installeras i Malmö på VA-Syds huvudkontor. Förhoppningen är att detta system ska vara lika självklart och självgående som dagens avloppssystem och att det kommunala reningsverket istället för att få kisset spolat till sig, kommer och samlar upp den torkade urinen.
Bild från ”Spola inte kretsloppet. Bättre hantering av resurser i avlopp”, SLU
– Vi tror absolut att detta är framtiden. Det är dock inte färdigt för storskalig implementering ännu, men efter prototyperna kommer vi att få veta var i utvecklingen vi står.
När Cecilia Lalander inte ägnar sig åt kiss är hon involverad i ett annat avfallsrelaterat projekt som innefattar den lockande kombinationen bajs, fluglarver och foder. Eller, framförallt handlar det om matrester. Matrester som larver av arten amerikansk vapenfluga (Hermetia illucens) får sätta i sig, för att sedan själva bli foder till exempelvis kycklingar och fiskar.
Cirkulärt bajs – när vi är redo
Matresterna skulle dock lika gärna kunna vara människobajs eftersom fluglarverna, som kan öka sin vikt 200 gånger på två veckor, lika gärna festar loss på det. Problemet är att vår lagstiftning inte tillåter att larver blir djurfoder.
– Eftersom fluglarver räknas som produktionsdjur måste man ge dem godkänt foder trots att deras naturliga föda är avfall. Men den biologiska säkerhetsrisken är lätt att kontrollera, och både bakterier och virus inaktiveras i processen.
Flugans larver kan äta bajs – och sen bli djurmat
Den amerikanska vapenflugan (Hermetia illucens) härstammar från södra USA men har spridit sig över hela jordens varma klimatzoner. Deras optimala temperatur är 27–35 grader. Gruppen vapenflugor har inte fått sitt namn av att de är särskilt krigiska, utan av att de har två bakåtriktade taggar på ryggen. En hona kan lägga drygt 700 ägg. Äggen kläcks till larver, som efter två veckor blir till puppor. Efter ytterligare två veckor kommer en fluga ut ur puppan. Flugan blir bara en vecka gammal. Larverna som gärna äter avfall består av drygt 40 procent protein och drygt 30 procent fett. Och är därför utmärkta som djurfoder. Källa: SLU
Rent tekniskt är det alltså redan idag möjligt att låta larver äta vår avföring för att sedan bli foder år de djur som vi själva vill äta upp. Någon mer självklar definitionen av termen cirkulär livsstil går knappast att hitta. Dock gör lagar och regler att denna lösning inte är möjlig.
– Jag har hållit på med detta sedan 2011 och har stött på många hinder. Men många är intresserade av systemet och vill börja att implementera det i stor skala, vilket är jättepositivt. När samhället är redo för de cirkulära lösningarna som behövs för att leva på den här planeten är vi redo, säger Cecilia Lalander.
Bajs kan bli kol
Likt Cecilia Lalander tycker Sebastian Schwede, forskare i miljöteknik vid Mälardalens högskola, att det är en bra idé att utvinna kväve ur alla de ton urin som vi människor producerar. Men istället för att låta larver äta upp bajset föreslår han hydrotermisk karbonisering, HTC, vilket innebär att det slam som används för rötning och biogasproduktion, efteråt utsätts för ett tryck som omvandlar materialet till ett kolmaterial.
– I biogasproduktionen bryts bara 50 procent av det organiska materialet ner och vi har därför möjlighet att fånga in ytterligare kväve, fosfor och kol i det biokolsliknande material som vi får. Då har man dels minskat mängden avfall från rötningen som man idag måste transportera bort, dels tagit tillvara på ämnen som kan återföras till jorden.
Det som blir kvar kan även användas till att värma upp processerna och lokalerna på reningsverket alternativt skickas tillbaka till rötningen för att producera mer biogas.
Ett problem är dock att resultatet av HTC klassas som avfall, vilket begränsar användningsområdena. Även i detta fall är det alltså lagstiftningen som sätter stopp för metoderna.
Ladda mobilen med urin – och andra mer eller mindre rimliga avfallslösningar:
Forskare i Storbritannien lyckades ladda en mobiltelefon med hjälp av urin och elektricitetsalstrande mikrober. Urinen passerade ett gäng mikrobiella bränsleceller som omvandlade urinen till elektricitet med hjälp av sin metabolism, se filmen.
I antikens Rom användes urin som tvättmedel samt för att bleka tänderna. Källa: Smithsonianmag.com
Fram till 1600-1700-talet användes urin även vid färgning av kläder och textilier eftersom det gjorde att färgen lättare bands till materialet. Källa: Smithsonianmag.com
Forskare vid University of Florida lyckades utvinna 290 liter metan ur en grupp astronauters avföring per person och dag vilket teoretiskt var tillräckligt för att transportera astronauten från rymdbasen tillbaka till jorden. Källa: sciencefocus.com
Amerikanska forskare upptäckte 2015 fragment av guld, silver och andra värdefulla metaller i människors avföring. Källa: eurekalert.org.
En annan studie från samma år uppskattar att det finns metaller till ett värde av 13 miljoner dollar i det amerikanska avloppsslammet. Källa: ACS Publication
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Infektioner och epidemier har varit människans följeslagare sedan tidernas begynnelse. Virus och bakterier tillhör jordens äldsta livsformer och har utvecklat extremt framgångsrika strategier för fortplantning. Varje gång en ny typ av virus drabbar oss står vi handfallna.
Men coronapandemin har redan lett till minst två erfarenheter som kan bidra till att stoppa nästa pandemi på ett tidigare stadium – vaccin och restriktioner. Viktigast är den nya vaccintypen mRNA-vaccin, där man klippt ut delar av virusets genetiska kod som får våra celler att tillverka virusets ytprotein, som vårt immunförsvaret sedan lär sig att känna igen.
Fast hur skulle vi tackla pandemier om vaccinet aldrig hade uppfunnits? Delvis har vi redan svaret – från historien, från smittor i tredje världen och från första året med covid-19.
Isolering effektivt mot smitta
Att isolering kan stoppa smitta visste man redan under antiken, då bland annat den justinianska pesten härjade på 500-talet. Att det var mikrober som låg bakom kände man inte till. Men däremot såg man redan då att det är svårt att tvinga människor in i långvarig isolering.
Pest, som orsakas av bakterien Yersinia pestis, har härjat i minst 6 000 år och återkommit i olika skepnader gång på gång ända fram till 1700-talet i Sverige. Än i dag finns pesten kvar i bland annat Asien och Afrika. Det finns ett vaccin, men det är inte särskilt effektivt.
Minst lika länge har influensavirus spridits, även om de grasserat i skymundan av svårare och ständigt återkommande epidemier som difteri, kolera och smittkoppor. Men vilka andra smittor folk dog av, vid sidan av de stora farsoterna, fanns det inte alltid namn för.
Det var barnen och de svagaste äldre som dog först i de svåra infektionerna. I koleran dog de av diarré och uttorkning, medan difteri kvävde offren. Den kallades strypsjuka eller äkta krupp, berättar Kerstin Hulter Åsberg, forskare i medicinhistoria vid Uppsala universitet.
Smittkoppor historiens värsta infektion
– Difteri täpper till luftvägarna upp i halsen. En hel syskonskara kunde stryka med på en vecka. Jag blir nedstämd när jag tänker på hur de hade det, barnen som drabbades och deras föräldrar som blev kvar, säger Kerstin Hulter Åsberg, som också sitter i styrelserna för Medicinhistoriska museet i Uppsala och Läkaresällskapets sektion för medicinens historia.
Historiens värsta infektion är dock smittkopporna. Den är oerhört smittsam och har orsakat flera hundra miljoner dödsfall genom tiderna. Den som smittades fick feber, frossa och svåra ryggsmärtor, följda av kopporna, stora utslag som började i pannan och spred sig över hela kroppen. För barn var döden i stort sett ett faktum. De som inte dog fick vanställande ärr.
– Man säger att 60 miljoner dog i smittkoppor på 1700-talet, 90 procent av dem var barn. Du kunde inte räkna med ett barn förrän det haft turen att överleva smittkopporna. Även i vårt sista utbrott i Sverige, 1963, dog människor. Av de 27 som insjuknade avled fyra, säger Kerstin Hulter Åsberg, som skrivit om farsoten i årsskriften för Uppsala medicinhistoriska förening.
Smittkopporna är också den första virussjukdom som utrotats, vilket WHO konstaterade 1980. Detta tack vare det första vaccinet, som uppfanns för att stoppa just den smittan.
Barn polioympas, april 1957. Bild: Örebrokuriren, Örebro läns museum
Världens första vaccin
Genombrottet kom 1796, då den engelske läkaren Edward Jenner fick höra att mjölkerskor som smittats av ofarliga kokoppor blev immun även mot smittkoppor. Han provade att ympa in var från kokoppor från en mjölkerskas hand till en 8-årig pojke. Denne fick två koppor och feber, som gick över på ett par dagar. Sex veckor senare förde Jenner över utspätt var från smittkoppor till pojken – och inget hände!
Han gav sitt mirakelmedel namnet vaccin efter latinets ord för ko, vacca. Även om det ifrågasattes i England spred det sig snart vidare. 1816 blev Sverige först med ett nationellt vaccinationsprogram där det var obligatoriskt att vaccinera alla barn under två år mot sjukdomen.
Influensavirus bakom de flesta pandemier
De pandemier som drabbat världen sedan slutet av 1800-talet har orsakats av så kallade influensa A-virus, vilka har understammar betecknade HxNy, där x och y är siffror som indikerar olika varianter av två proteiner på virusens yta. Influensa A-virursen är så kallade fågelvirus, vilka sprids av fåglar och däggdjur.
Dagens pandemi är dock ett undantag, då den orsakas av ett coronavirus. Dessa upptäcktes 1937, de första på människan 1967. Andra coronavirus har dock inte dödat lika många och flera sprids än i dag som säsongsinfluensor.
För vanliga influensor ligger dödligheten på cirka 1 promille, 0,1 procent. Varje år kräver de omkring 300 000 liv i världen.
Det första svenska vaccinationsprogrammet startades redan 1816, mot smittkoppor (pågick ända till 1976), och utökades steg för steg till att omfatta även tuberkulos (till 1986), kikhosta, difteri och stelkramp, polio, mässlingen-påssjuka-röda hund och HPV-virus. Barn i riskgrupper vaccineras även mot hepatit B och tuberkulos.
Vaccinering av skolbarn. Bild: Karl H Hernried, Nordiska Museet
Källa: Folkhälsomyndigheten och Wikipedia
Vaccinationsprogram i de flesta länder
Under 1800-talet gjorde vaccinet ett segertåg över världen. Louis Pasteur tog fram vaccin mot först mjältbrand, sedan rabies, en sjukdom som har i stort sett 100 procents dödlighet. I dag har de allra flesta länder nationella vaccinationsprogram.
Framför allt det har bidragit till att ett antal mycket farliga infektionssjukdomar utrotats eller begränsats i omfattning. Andra viktiga orsaker är att allt fler i världen får tillgång till rent vatten och grundläggande hygien, förbättrad sjukvård och läkemedel. Och det finns myndigheter och organisationer som arbetar för att stoppa farliga smittor. Allmänhetens kunskaper har ökats genom tillgång till information, även i utvecklingsländer.
Bilden publicerades i Upsala Nya Tidning 16 maj 1940 med följande bildtext: ”Parkering för vaccinering. Häromdagen kunde Upsala Nya Tidning meddela att uplänningarna och upsalaborna i år visat ökat intresse för skyddskoppympningen och att även småbarnsvaccineringen tagit avsevärd fart. Man låter numera gärna vaccinera småttingarna före 2-årsåldern, vilket enligt läkarvetenskapen är det klokaste och bästa.” Bild: Paul Sandberg, Upplandsmuseet
Men om vaccinet aldrig hade uppfunnits, hur skulle vi då stoppa smittor som covid-19? Den i särklass viktigaste faktorn är fysisk distansering. Mest smittar vi varandra inom våra familjer och på möten inomhus, förklarar Anders Björkman, professor i infektionsmedicin på Karolinska institutet.
– Kunde vi eliminera närkontakt på över fem minuter i slutna rum skulle vi stoppa infektionen. Men människan är en social varelse. Vi behöver vara nära varandra för att vara människor.
Spontan flockimmunitet etiskt omöjligt
Alternativet att låta människor smittas utan åtgärder är etiskt omöjligt. Det skulle leda till oerhört många fler dödsfall än vi sett hittills i covid-19 innan flockimmunitet uppnås. Det skulle också innebära att smittan kommer tillbaka gång på gång med höga toppar innan tillräckligt många är immuna.
Lösningen med munskydd i kollektivtrafik och butiker har begränsad effekt, eftersom bara en mindre del av smittan förs över när vi passerar hastigt intill varandra, påpekar Anders Björkman. Däremot kan de ha effekt på arbetsplatser där man tillbringar dag ut och dag in med sina kollegor, anser han.
En annan lösning kunde vara bromsmediciner, liknande dem mot exempelvis cancer och hiv/aids. Men sådana kan ta lång tid att utveckla. De har en grundläggande nackdel: De verkar mot kroniska infektioner, inte akuta som en influensa eller covid-19.
Profylaktiska mediciner som sätts in på friska för att förebygga smitta – som malariamedicin för resenärer till Afrika – kunde också vara ett alternativ, men mycket dyrt och logistiskt svårt. Dessutom finns alltid risk för läkemedelsresistens.
Vacciner på mot tbc och malaria
Den stora globala utmaningen är att begränsa spridningen av infektioner i länder där det saknas både vatten och basal sjukvård. Malaria, hiv/aids och tuberkulos (tbc) är i dag de sjukdomar som det forskats mest kring för att få fram ett vaccin, men utan större framgång ännu.
– Där hoppas jag mest på tbc, och kanske malaria, gärna med hjälp av den nya genmetoden. Det finns ett tbc-vaccin men det är ett av de sämsta vi har i dag. Det är märkligt, eftersom det funnits i över 100 år. Däremot är jag pessimistisk när det gäller hiv/aids, säger Anders Björkman som främst forskar kring malaria men även medverkat som epidemiolog i internationella insatser mot hiv/aids.
Den genteknik han syftar på är det stora språng som vaccinframställningen har tagit i och med de så kallade DNA- och framför allt mRNA-vaccinerna mot covid-19. Metoden är att klippa ut en bit genetiskt material som styr produktionen av molekyler som finns på de virus, bakterier eller parasiter som sprider infektionen som ska förebyggas.
Vaccinet och restriktionerna är två mycket viktiga lärdomar av pandemin, menar Magnus Gisslén, professor och överläkare i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
– Troligen kommer man att få fram nya vacciner mycket snabbare än tidigare när nästa infektion slår till. Metoden gör det lätt att anpassa vaccinen till nya smittämnen – man stoppar in en ny bit genetiskt material, säger han.
Snabbare och tuffare restriktioner från start, plus snabbare provtagning och karantän för de som rest utomlands kan begränsa nästa pandemi betydligt effektivare, tror Magnus Gisslén. Han framhåller dock att det ännu inte finns någon analys av vilka åtgärder som är effektivast.
Han hoppas också på utvecklingen av antivirala läkemedel i tablettform. Redan nu testas kandidater med effekt mot en stor bredd av virus och kan begränsa nästa pandemis skadeverkningar – oavsett om det är en influensa eller coronavirus. Vad det blir kan man bara gissa, framhåller de tre forskarna.
– Det är också jätteintressant att smittsamheten i andra sjukdomar, som vanlig influensa och vinterkräksjukan har minskat för att vi håller avstånd, tvättar händerna och håller oss hemma när vi är sjuka. Det är en viktig erfarenhet för framtiden, säger Magnus Gisslén.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
De stora pandemierna
En pandemi är en infektionssjukdom som sprider sig över flera världsdelar. De största pandemierna som drabbat mänskligheten i modern tid är:
Ryska snuvan (1889-92) Ett influensa A-virus av stammen H3N8 eller H2N2.
Cirka två miljoner dödsoffer globalt. Det motsvarar ungefär 2 procent av de drabbade.
Spanska sjukan (1918-20) Influensa A-virus (H1N1).
Mellan 50 och 100 miljoner människor dog i världen, 10-20 procent av de smittade.
I Sverige dog cirka 35 000 människor.
Asiaten (1958-60)
Influensa A-virus (H2N2).
4-5 miljoner döda i världen, 3 000 i Sverige. Över 300 000 bekräftat smittade i Sverige, men enligt nyare uppskattningar fanns en översjuklighet under denna period på ungefär 1,1 miljoner människor som kan ha varit smittade av Asiaten.
Av alla smittade dog cirka 0,2-0,25 procent.
Hongkonginfluensan (1968-69)
Influensa A-virus (H3N2).
En miljon döda i världen. I Sverige smittades cirka en miljon.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Svininfluensan (2009-10)
Influensa A-virus (H1N1).
300 000 döda i världen. Dödlighet cirka 0,6 procent, obetydligt högre än vanlig influensa.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Covid-19 (2019-)
Det första coronavirus som orsakat en pandemi.
3,2 miljoner döda i världen (3 maj 2021). 1-3 procent av smittade dör.
Sverige 1 000 000 smittade, drygt 14 000 döda.
Fotnot: Sarsepidemin 2002 och ”fågelinfluensan” 2003 fick endast regional spridning och klassades inte som pandemier av WHO. Sarsviruset som spreds av fladdermöss krävde 750 dödsoffer av 8 000 smittade. I fågelinfluensan insjuknade 800 människor och över hälften dog.
Vacciner utvecklas precis som andra läkemedel i en noggrann process som styrs av ett strikt regelverk. Den stora skillnaden mot andra läkemedel är att vacciner ges till friska människor.
– Det gör att man behöver göra större studier, och har lägre tolerans för biverkningar. En biverkning som kan vara helt acceptabel för ett läkemedel kan göra att man stoppar en vaccinstudie, säger Charlotta Bergquist, som är vaccinsamordnare vid Läkemedelsverket.
Genomgår många tester
Innan ett vaccin godkänns och kan börja användas genomgår det en rad tester, först i celler och djur, sedan i människa. Normalt kan det ta fem till tio år, men vaccinet mot covid-19 har tagits fram på rekordtid. I Sverige började vaccinationerna strax före nyår, knappt ett år efter de första tecknen på att en epidemi hade brutit ut.
– Utvecklingen har gått väldigt fort och det beror på många faktorer: Det är en global satsning, informationsdelning har gjort att många har tillgång till nödvändiga data och läkemedelsföretagen har satsat på stora och överlappande studier, säger Charlotta Bergquist.
Studierna på människa har gjorts på fler personer än vanligt, vilket gör att det har gått snabbare att se effekt. Läkemedelsbolagen har gjort flera så kallade kliniska studier parallellt, i stället för som de brukar, göra klart en studie i en klinisk fas (se ruta nedan) innan de beslutar att gå vidare med nästa. Samtidigt har godkännandeprocessen snabbats på. I vanliga fall skickar bolaget in ansökan till myndigheterna om godkännande när en studie är klar. Nu har myndigheterna granskat arbetet löpande.
Bild: Spencer Davies, Unsplash
Så utvecklas och testas vaccinet
Vaccinerna mot covid-19 testas av läkemedelsbolagen på samma sätt som andra vacciner. För att få starta en vaccinstudie krävs tillstånd av läkemedelsmyndigheten, som också ger slutgodkännande.
A. Preklinisk utveckling. Forskare på (eller i samarbete med) ett läkemedelsbolag tar fram en lovande vaccinkandidat, till exempel en molekyl. De undersöker vaccinkandidaten i labb, för att se hur antikroppar reagerar på den. Därefter gör de försök i djur, till exempel i mus, kanin och apa och undersöker deras immunsvar samt biverkningar. Är vaccinets funktion och säkerhet bra kan man fortsätta med försök i människa, så kallad klinisk utveckling.
B. Klinisk utveckling – kandidaten testas i människa. Alla kliniska studier görs enligt ett i förväg bestämt studieprotokoll, och ska följa den internationella Helsingforsdeklarationen. Innan en studie får starta måste den vara godkänd av läkemedelsmyndigheten och etiska kommittéer i det land där studien ska utföras. Kliniska studier delas in i fyra faser:
Fas I. Första gången ett vaccin ska testas på människa, fas I, testas vaccinet på friska, frivilliga personer, Först på några få unga vuxna, därefter i fler åldersgrupper. De får initialt en låg dos, som successivt ökas efter att säkerheten utvärderas och man vet att det inte ger farliga biverkningar. Vanligen deltar 20 – 100 personer. I den här fasen undersöks kroppens immunsvar på vaccinet (i form av antikroppar som reagerar på vaccinet) och att det inte ger allvarliga biverkningar.
Fas II. Här undersöks vaccinets säkerhet i större grupper, ofta i olika åldersgrupper. I denna fas tittar man också på hur många doser som kommer att krävas, samt intervall mellan doserna. Kroppens immunsvar följs. En grupp deltagare får vaccinet, en ofta lika stor kontrollgrupp får ett verkningslöst preparat, så kallad placebo.
Fas III. Här görs stora studier med upp till tiotusentals deltagare. Det finns modeller för att räkna ut hur många som behöver testas. Läkemedelsbolaget undersöker vaccinets effekt och säkerhet ytterligare. Skyddseffekten kan mätas som skillnad i sjukdomsförekomst mellan vaccin- och kontrollgrupp. En grupp deltagare i studien får vaccinet, en kontrollgrupp får ett verkningslöst preparat.
Om vaccinet uppfyller kraven skickas en ansökan om godkännande in till läkemedelsmyndigheten. Myndigheten gör en bedömning av nytta och risk, baserad på de data som tillverkaren skickar in (se nästa ruta).
Fas IV. Efter att vaccinet börjat användas övervakas det. Läkemedelsmyndigheterna följer effekt och säkerhet så länge vaccinet används. Data från uppåt hundratusentals vaccinerade samlas in.
Prioritering av covid-vacciner
– Alla har prioriterat detta. Både läkemedelsbolag och myndigheterna har jobbat mycket övertid och med speciella procedurer som gör att man kan bedöma data fortlöpande allteftersom de blir tillgängliga, säger Charlotta Bergquist.
Läkemedelsmyndigheterna har också valt att ge villkorade godkännanden, vilket innebär att de kan godkänna ett vaccin när det finns tillräckligt mycket data om effekt och säkerhet – trots att det finns saker som läkemedelsbolagen behöver komplettera. Det handlar då om sådant som inte innebär någon risk för dem som vaccineras.
I de kliniska studierna (sådana som utförs på människor) studerar läkemedelsbolagen vaccinets effekt och att det är tillräckligt säkert. Vad som menas med ”tillräckligt säkert” finns dock inget enkelt svar på. Ger ett vaccin ingen nytta är det inte ens okej att få ont i armen efter sticket, enligt Charlotta Bergquist.
– Det är en bedömningsfråga. Läkemedelsmyndigheterna väger nytta och risk mot varandra när vi godkänner. Vi beskriver hur vi resonerat i vårt beslut, säger hon.
Bild: Mat Napo, Unsplash
Så godkänner läkemedelsmyndigheterna ett vaccin
Vacciner godkänns centralt inom EU, av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, vilket innebär att varje godkänt vaccin har granskats av experter från alla medlemsländer. För varje nytt vaccin som godkänns av läkemedelsmyndigheterna görs en bedömning av nyttan och riskerna, baserad på de data som tillverkaren skickar in.
För att bedöma nyttan tittar man på hur bra vaccinet skyddar mot sjukdomen – hur många färre som insjuknar efter vaccination jämfört med placebo eller annan kontroll.
Riskerna med ett vaccin bedöms utifrån de biverkningar som rapporterats i de kliniska studierna.
Läkemedelsmyndigheterna följer sedan upp säkerheten efter godkännandet för att undersöka om mycket ovanliga biverkningar inträffar som inte är kända vid godkännandet.
EU har hittills godkänt vacciner från Pfizer, Moderna, Janssen och Astra Zeneca. Alla fyra ger gott skydd mot sjukdomen, men de två senare kan ge en mycket ovanlig men livshotande biverkning, en kombination av blodproppar och få blodplättar (drabbar mindre än 1 på 10 000). Risken att drabbas av det är i princip obefintlig om man inte tar vaccinet. Å andra sidan är risken större att dö i covid-19 om man inte vaccineras, en risk som ökar med stigande ålder, enligt bland andra den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA.
Vad är en liten risk – eller stor?
Risk består av två komponenter, sannolikheten för ett dåligt eller negativt utfall och konsekvensen av det. Det kan finnas biverkningar som är sannolika, men inte så allvarliga. Vissa typer av risker är allvarliga – som förtida död. Inte sällan så innebär det att om man undviker en risk så tar man en annan istället. Risken för biverkningar i form av blodsjukdom är liten eftersom sannolikheten är låg. I en annan mening är risken stor eftersom den möjliga negativa konsekvensen är allvarlig.
Enligt Niklas Juth, som är docent i medicinsk etik vid KI, är det här något vi människor har svårt att resonera om.
– Man tar en risk för att undvika en annan risk. Det finns inte riskfria alternativ. Det är en risk att inte ta vaccin, eftersom det ökar sannolikheten att få den sjukdom man inte vaccinerar sig mot. Den allvarliga risken för förtida död är betydligt högre om man inte tar sitt vaccin. Det gäller samtliga vacciner. Därför tycker jag det är korrekt att erbjuda även Astra Zenecas och Janssens vaccin, säger han.
Han pekar på att alla medicinska behandlingar (hit räknas även vacciner) som fungerar – det vill säga har en biologisk verkan – generellt ger biverkningar.
– Det är fullt tänkbart att vi om några månader ser biverkningar som vi inte har märkt än. Det enda sättet att undvika det är att sluta med läkemedelsbehandling och det tror jag inte att vi vill, säger han.
Studier kan avbrytas
För att hitta ovanliga biverkningar, som exempelvis narkolepsi som orsakades av vaccinet mot svininfluensa (läs mer nedan), skulle man behöva testa flera hundratusen personer.
Sådana biverkningar upptäcks därför ofta först i uppföljningen av vacciner, efter godkännande, då en stor del av en befolkning har vaccinerats.
Bild: Kinga Cichewicz; Unsplash
Pandemrix och narkolepsi
Efter vaccination med pandemrix mot svininfluensa 2009-2010 insjuknade ett antal barn och unga i narkolepsi. Det är en neurologisk sjukdom som innebär att hjärnan inte kan styra över vakenhet och sömn.
Narkolepsi är en autoimmun sjukdom. Någon del av immunförsvaret reagerar på en kroppsegen molekyl. Det finns en genetisk förklaring, men för att få sjukdomen krävs ytterligare faktorer som inte är kända.
Det är fortfarande inte klarlagt vad i vaccinet som orsakade sjukdomen. Det fanns inget fel på vaccinet – och det uppfyllde myndigheternas krav. Biverkningen upptäcktes inte när vaccinet testades eftersom den är så ovanlig. Det tog dessutom lång tid efter vaccination innan den upptäcktes. Efter justering mot normalförekomsten av narkolepsi bedömer Läkemedelsverket att cirka 150–200 individer drabbades av narkolepsi till följd av vaccineringen med Pandemrix.
Biverkningar kan vara ett skäl att avbryta utvecklingen av ett vaccin. Astra Zeneca och Janssen har flera gånger pausat studierna, när någon deltagare har blivit sjuk, för att undersöka om det finns någon koppling till vaccinet. När de sedan har tagit upp testerna igen, har beslutet fattats i samarbete med läkemedelsmyndighet.
Testerna avbryts också om ett vaccin inte har någon effekt, eller om det ger så bra skydd, att det är oetiskt att fortsätta ge placebo till patienterna i studien. Det senare hände med Pfizers vaccin. När det stod klart att det gav 95 procent skydd mot covid-19, fick de inte fortsätta ”vaccinera” kontrollgruppen som dittills hade fått placebo, det vill säga ett verkningslöst preparat.
Internationella krav
Samtidigt är fler covid-vacciner på väg från nya håll. EU granskar nu det ryska vaccinet Sputnik för ett eventuellt godkännande. De ska förstås uppfylla samma krav som vacciner från Storbritannien eller USA. Alla kliniska studier ska följa den internationella Helsingforsdeklarationen.
– Det spelar ingen roll var tillverkningen ligger eller var studierna görs, kraven ska vara uppfyllda. Om vacciner efter granskning godkänns i Europa, så uppfyller de kraven som ställs, säger Charlotta Bergquist.
Text: Siv Engelmark på uppdrag av forskning.se
”Individen ska gå före vetenskapens och samhällets intressen”
Helsingforsdeklarationen är en överenskommelse om etiska riktlinjer för läkemedelsprövningar på människor. Den antogs av den internationella läkarorganisationen World Medical Association 1964. En grundläggande princip är att omsorg om individen ska gå före vetenskapens och samhällets intressen. Helsingforsdeklarationen är en riktlinje som inte är juridiskt bindande, men internationella läkarförbundet har förbundit sig att följa den. Deklarationen har uppdaterat flera gånger sedan den skrevs.
Kristina Nyström, medicinsk mikrobiolog vid Sahlgrenska akademin, är i ständig närkontakt med coronavirus. Sedan april 2020 går hon regelbundet in i sitt labb via en luftsluss, med skyddsrock, plastförkläde, plastärmar och dubbla handskar. Andningsskydd och glasögon är självklar utrustning.
Vid laboratoriebänken med luftutsug och effektiva filter låter hon coronavirus infektera celler på odlingsplattor, celler som sväller upp och blir tydligt runda när viruset fått grepp och börjat masskopiera sig.
Frågan som Kristina Nyström söker svar på är om vi redan har ett färdigt, eller möjligen nästan färdig medicin mot corona – ett så kallat antiviralt läkemedel – som på något sätt kan hindra virusets framfart.
Brist på antivirala medel
Idag finns ett fåtal mer eller mindre effektiva, smittbromsande antivirala läkemedel mot hiv, ett par hepatitvirus och enstaka typer av herpesvirus. Men det saknas läkemedel mot över 95 procent av alla virus som orsakar sjukdomar hos människor.
Mot bakterier har vi brett verkande antibiotika, men alltså nästan ingenting mot virus. Hur kommer det sig?
Ett svar är att bakterier har flera gemensamma komponenter än virus. Det har gjort det lättare att utveckla bredverkande läkemedel. Virus är tvärtom väldigt olika varandra.
Ett brett antiviralt medel skulle kunna sättas in direkt när ett nytt virus dyker upp, ungefär som vi använder bredspektrumsantibiotika, mot många olika typer av bakterier.
Antiviralt medel bryter smittkedjor
– Med ett antiviralt läkemedel kan man bryta smittkedjor, och det är ju precis det som nästan allt i en pandemi handlar om. Munskydd, restriktioner och andra åtgärder har i bästa fall begränsad effekt. Hade vi haft ett smittbromsande läkemedel mot coronavirus så hade vi sannolikt inte haft den här pandemin, säger Niklas Arnberg, professor i virologi i Umeå.
Medicin mot ännu okända virus
Antivirala läkemedel inte bara lindrar sjukdom och hindrar dödsfall. De hindrar också viruset att föröka sig och därmed bromsas även smittspridning.
– Vaccin är också jättebra, men vi kan inte utveckla vaccin mot ett nytt virus som vi inte känner till. Det tar i bästa fall ett och ett halvt år att rulla ut vaccin till alla, men om vi redan hade haft ett bra antiviralt läkemedel mot de vanliga säsongsbundna coronavirusen hade det sannolikt kunnat användas från dag ett mot det nya coronaviruset, säger Niklas Arnberg.
De celler som Kristina Nyström vid risklabbet i Göteborg låter infektera med coronavirus kallas vero-celler och kommer ursprungligen från den afrikanska gröna markattan. Hon har tillgång till ett helt bibliotek av substanser, 1500 molekyler, som hon testar systematiskt för att se om något av dem har effekt mot smittan.
Det är framför allt tre olika kemiska strukturer som är intressanta.
– Just nu jobbar vi med att verifiera substanser som visat sig lovande. Det betyder att de har sett bra ut i vero-cellerna, och nu vill vi se om de fungerar också i mänskliga celler. Det vi vet är att ämnena hindrar infektion, vi ser inte nån förökning av nya virus, därmed inte sagt att de inte tar sig in i cellerna, men det blir stopp i systemet nånstans. Vad exakt som är mekanismen bakom är vi väldigt intresserade av att reda ut. Men innan vi säger mer om vilka ämnen det gäller vill vi verkligen verifiera dem så vi vet hur de fungerar.
Virus kan inte odlas utan värdceller som de kan infektera, och är därför svåra att studera. Här har vero-celler infekterats med coronavirus från covid-sjuka patienter. Bild: NIAID, CC BY 2.0
Använda befintlig medicin mot coronavirus
Repurposing – att styra om ett läkemedel eller hitta en ny användning för ett etablerat ämne – har blivit viktigt under coronakrisen. Men det är inget nytt fenomen. Strategin att återvinna läkemedel har historiskt gett många nya behandlingar, inte minst inom cancerområdet. Några exempel är Aspirin, tänkt som smärtstillare men som sedan visade sig effektiv för att förebygga hjärtsjukdomar, Sildenafil från Pfizer som skulle behandla kärlkramp men – när det inte föll väl ut – styrdes om till potensmedlet Viagra och Tretinioin som behandlar både acne och leukemi.
Antiviralt medel som slår brett
Anna-Lena Spetz är professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap vid Wenner-Grens institut, Stockholms universitet. Hon har arbetat mot virus sedan hiv härjade som värst, och nu är hon på jakt efter ett medel som ska få bukt med coronaviruset, men som förhoppningsvis också ska hjälpa mot flera andra virus.
Det kan alltså bli ett antiviralt läkemedel med bred effekt, något som saknas idag.
– Vi har arbetat med en antiviral molekyl i flera år. Det visade sig att den här molekylen stannar upp den process som gör att vissa virus kan tränga in en värdcell. Vår molekyl fördröjer hela den processen, och viruset hålls utanför, åtminstone temporärt. Det här var en upptäckt som vi från början gjorde av en slump, säger hon.
Naturlig antiviral mekanism
Processen kallas endocytos, och innebär att viruset omsluts av den angripna cellens membran, dess skal, som bildar en liten bubbla, och drar in viruset i cellen.
– När jag läste att coronavirus använder sig av samma sätt att infektera celler så såg jag möjligheterna, säger Anna-Lena Spetz.
Den molekyl som forskarna jobbar med är en bit arvsmassa – dna eller rna – som på något sätt gör att cellmembranet inte kan bilda den där välkomnande bubblan som drar in smittan i cellen.
Coronavirus åker med en bubbla in i cellen
Endocytos är en process där celler absorberar material från utsidan – till exempel proteiner – genom att innesluta det med sitt cellmembran. Det sker helt normalt inom en mänsklig cell. Och som även kan utnyttjas av virus för att ta sig in och infektera celler.
Nässpray mot coronavirus
– Vi vet inte exakt hur de ser ut, men det tyder på att vi kan ha identifierat en antiviral mekanism som finns naturligt – en skyddsmekanism som vi bär på. Och nu jobbar vi på att förbättra den.
Anna-Lena Spetz och hennes kolleger har publicerat lyckade resultat med det här medlet på möss med både influensa- och vanliga förkylningsvirus, så kallade rs-virus.
Målet är att skapa en antiviral nässpray eller inhalator, och bland de internationella medarbetarna finns en grupp i Danmark som jobbar med en annan variant av antiviral molekyl och en i Tyskland som undersöker ett ämne som borrar sig in i virusets skal och får det att spricka sönder – ungefär som tvålen gör med coronaviruset när vi tvättar händerna.
Det är först när viruset lyckas tränga in i en levande cell som det förvandlas till en närmast ohejdbar kopieringsmaskin.
Så fungerar virus – till skillnad från bakterier
Det gäller att skilja på virus och bakterier. Bägge är så små att de är osynliga för blotta ögat, och många orsakar sjukdomar hos både människor och djur, men sedan tar likheterna slut.
Bakterier är kompletta encelliga organismer med egen arvsmassa, och som oftast kan föröka sig utanför en värdorganism och i de mest varierande miljöer.
Virus är något mitt emellan liv och död materia. Ett stycke genetisk kod, utan egen cell och ämnesomsättning, men med förmåga att föröka sig, utvecklas och sprida sig över världen.
Det består i princip av en bit arvsmassa insvept i ett skal av proteiner. Ibland har de också ett hölje av fett. Det är först när det lyckas tränga in i en levande cell som det förvandlas till en närmast ohejdbar kopieringsmaskin.
Virus är runt 100 till 1000 gånger mindre än bakterier och det dröjde till 1930-talet innan de upptäcktes. Ett vanligt förkylningsvirus, till exempel, är cirka ettusen gånger mindre än en vanlig hudcell.
Det finns miljontals typer av virus och de fungerar på många olika sätt. Men i grunden handlar det om att viruset använder proteinerna i sitt skal för att haka fast vid en värdcell, öppna den och tränga in.
Väl inne i cellen kapar viruset värdens apparat för fortplantning till sin egen fördel och börjar framställa sig själv i massupplaga. Oftast dör den kapade cellen, som sprängs av alla viruspartiklar och viruskopiorna sprids vidare till andra celler, och till en annan värd.
Text: Tomas Lindblad på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
