Nu är det dags igen för FN:s årliga klimattoppmöte, COP28. Med start den 30 november möts världens länder i två veckor för att diskutera det globala klimatsamarbetet och hur klimatmålen från Parisavtalet 2015 ska kunna nås.
Denna gång hålls mötet i Dubai i Förenade Arabemiraten.
Lunds universitet ställde fem frågor till Markku Rummukainen, professor i klimatologi på Centrum för miljö- och klimatvetenskap och Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC.
1
Vilka är de viktigaste punkterna på årets klimatmöte?
– Det finns alltid många agendapunkter. I Dubai är det ändå särskilt angeläget med slutsatser från den så kallade globala översynen. Den är ett slags avstämning av klimatarbetet som utgångspunkt för ambitionshöjningar, och en central mekanism i Parisavtalet. Därtill finns agendapunkter om pågående arbetsprogram om utsläppsminskning och anpassning, och den överenskomna fonden som avser att finansiera hantering av skador och förluster i sårbara länder.
2
På vilket sätt har COP28 betydelse?
– Med tanke på hur bråttom det är för klimatåtgärder spelar varje möte roll. Det står klart att den hittills beslutade politiken inte når upp till de globala klimatmålen som alla länder kom överens om i Paris 2015. Det krävs mer och snabbare åtgärder av alla, vad gäller ambition och genomförande i utsläppsminskning, anpassning och av att arbeta tillsammans.
Parisavtalet
Parisavtalet är en internationell överenskommelse som slöts under FN:s klimatkonferens 2015 i Paris (COP21) och som började gälla året därpå. Genom avtalet, som ses som en historisk milstolpe i det globala klimatarbetet, förbinder sig de 191 undertecknande länderna att arbeta för att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 grader, med ambitionen att den ska stanna vid 1,5 grader. Avtalet, som består av 29 artiklar, berör också frågor som klimatanpassning, klimatfinansiering, tekniköverföring, skador, förluster, med mera.
3
Något annat centralt som världens länder behöver diskutera?
– Klimatfinansiering för åtgärder är en viktig fråga som får mycket uppmärksamhet. Det handlar om hur mycket stöd som kan mobiliseras till att möjliggöra klimatarbete i utvecklingsländer, varifrån medlen ska komma och hur de ska hanteras. En annan pågående diskussion handlar om det som kallas artikel 6 i Parisavtalet. Den avser ett specifikt regelverk för olika typer av internationellt samarbete om att genomföra utsläppsminskningsåtgärder.
4
Hur är förväntningarna inför mötet?
– Framstegen inför större beslut i klimatförhandlingar är ofta gradvisa. Varje möte är viktigt, men det återstår förstås att se hur samtalen landar denna gång.
5
Vad betyder värdskapet?
– Värdskapet för COP-mötena delas mellan världens länder, denna gång är det Förenade Arabemiraten som är COP-ordförande. Ordföranden har givetvis en viktig roll i att mötet blir bra. Den avsedda personen, Sultan Ahmed Al Jaber (chef för landets nationella oljebolag samt ordförande för Abu Dhabis inititativ för förnybar energi, reds anm), har varit lite i blåsväder med tanke på sina kontakter med fossilindustrin. Det har också funnits viss oro kring förutsättningar för civilsamhällets medverkan under mötet, det är viktigt att det landar bra.
Nollnettoutsläpp och klimatneutral – vad är skillnaden
Nettoutsläpp är skillnaden mellan de utsläpp man faktiskt gör och det man gör för att minska utsläppen.
Bruttoutsläpp: de faktiska utsläppet av växthusgaser.
Nollnettoutsläpp: Om man till exempel släpper ut 1000 ton koldioxid på en bilresa och planterar träd som binder upp 1000 ton koldioxid blir det 1000-1000=0.
Klimatneutral används ofta synonymt med nollnettoutsläpp, men betyder egentligen att en person, företag eller produkt inte åstadkommer någon klimatpåverkan överhuvudtaget. Då räknas förutom växthusgaser, också biogeofysiska effekter – exempelvis att skogsplantering gör jordytan mörkare och därmed sämre på att reflektera solens strålning.
Klimatpositiv: används för en person eller ett företag som klimatkompenserar för mer än 100 procent av sina utsläpp. Det kan misstolkas som att en en så kallad klimatpositiv produkt per automatik är bra för klimatet, trots att den ger höga bruttoutsläpp av växthusgaser.
Kolsänka: När upptaget av koldioxid i träd och mark är större än den mängd växthusgaser som avges (på grund av till exempel avskogning, skogsbränder eller naturlig nedbrytning).
Negativa utsläpp kallas det när man med hjälp av teknik tar upp mer koldioxid från atmosfären, än man släpper ut. Exempel på negativa utsläppstekniker är skogsplantering, koldioxidinlagring från biobränsle (Bio-CCS) och infångning av koldioxid från luften (DAC).
Allt fler får sina korta arbetsuppdrag, eller gig, förmedlade via digitala plattformar. Ändå vet vi i dag väldigt lite om gigarbetarnas hälsa, välmående och säkerhet. Men det söker forskarna i GIG-HEALTH-studien* vid Karolinska institutet svaren på.
17 plattformsarbetare har under två månaders tid tagit foton av sin jobbvardag, och sedan diskuterat i grupp hur de fångade ögonblicken relaterar till deras hälsa.
– En bild säger mer än tusen ord brukar man ju säga, och det stämmer verkligen här. Att det också är arbetarna själva som fotar resulterar i starka berättelser, säger Nuria Matilla-Santander, ansvarig forskare för GIG-HEALTH-studien.
* GIG-HEALTH-studien är finansierad av forskningsrådet Forte.
Okänt antal gigarbetare i Sverige
Hur många som ”plattformsarbetar” i Sverige i dag är svårt att säga, berättar forskaren Nuria Matilla-Santander, för definitionen av plattformsarbete skiljer sig åt mellan olika mätningar.
– Innan pandemin var uppskattningen att tio procent av alla arbetare i Sverige utförde plattformsarbete tre gånger eller mer under ett år. Nu sammanställs ny statistik och troligen handlar det om betydligt fler i dag.
Bud, taxichaufförer och frilansare utgör de största grupperna. Men andra grupper växer, till exempel de som utför jobb hemma hos privatpersoner. Den större kvantitativa enkätstudien kommer att inkludera många olika typer av plattformsarbetare.
Bra och dåligt med plattformsarbete
Fotobok lyfter resultaten. Omslag till fotobok bra och dåligt med plattformsarbete. Rati Kupatadze är ett av de bud som deltagit i studien.
Informationen från fotostudien ger nu forskarna underlag för en större storskalig enkätstudie som är på gång, den första i sitt slag. Målet är att ringa in det som fungerar bra i plattformsarbetares jobb, men också att få fram starkare rekommendationer för att förbättra deras anställnings- och arbetsförhållanden, hälsa och välbefinnande.
– Många plattformsföretag har slogans som ”Var din egen chef och ha ett flexibelt jobb.” Stämmer det med verkligheten? De utvidgade resultaten från studien har vi nästa år.
Resultaten från GIG-HEALTH-projektets fotostudie har samlats i boken Bra och dåligt med plattformsarbete. Här finns ett urval av arbetarnas foton, med en kommentar från arbetarnas diskussioner till varje bild. Boken innehåller också giggarnas rekommendationer som ska ge dem en bättre arbetsmiljö.
Arkitekt från Georgien kör cykelbud
Rati Kupatadze på bokens omslag kom till Sverige från Georgien för ett och ett halvt år sedan. I tio månader har han jobbat som bud för två olika företag i Stockholm.
– Liksom de flesta av mina kollegor så ser jag det här som ett tillfälligt jobb. Jag är utbildad arkitekt men det är svårt att som ny i Sverige få in en fot på arbetsmarknaden. Så nu pluggar jag Svenska för invandrare vid sidan om. Drömmen är att, efter folkhögskola och en master på universitet, jobba som arkitekt även i Sverige.
Rati gillar att fota och skriva och är stolt över att ha fått vara med i fotostudien.
– Det bästa har varit att få dela min historia, bli lyssnad på och få utbyta erfarenheter med de andra buden.
Med den svartvita tröjan vill Rati lyfta hur han ofta döljer sina negativa känslor för kunderna.
Monotont och ensamt jobb
– Men jag försöker se det ljusa i jobbet också. Det är ändå flexibelt och lätt att få. Fast det finns mycket som kunde bli bättre. Det är ett monotont och ensamt jobb, och det finns inget ställe där vi kollegor kan träffas och umgås. Lyckas du ändå lära känna en kollega lite grann är risken stor att jobbarkompisen snart slutar. Arbetsgruppen förändras hela tiden. Det gör att arbetsgivarna inte behöver bry sig om oss så mycket – de kan lätt hitta ny personal.
Gigarbetare om jobbvardagen
På fotostudiens diskussionsträffar enades taxichaufförerna, frilansarna och buden om några teman som de ansåg påverkade jobbvardagen för just sin yrkesgrupp. Några teman var Hälsa och säkerhet, Villkoren i kontraktet, Trick och strategier och Appar och teknik. Under varje tema finns ett antal foton samlade:
Tema trick och strategier: en stunds värme från bilavgaserna.
1
Knep för att må bättre i stunden
Buden hade väldigt många sätt för att försöka hantera jobbets mentala och fysiska påfrestningar. Bilden visar ett trick för att hålla sig varm under kalla dagar: luften bakom bussen är varm och ger en stunds respit från kylan, men kan vara hälsofarlig att andas in. Fotografens kommentar: ’Det är så här vi håller oss varma och glada för ett ögonblick.”
Fotot ingår i temat appar och teknik.
2
När din arbetsgivare är en app
Att kommunicera med arbetsgivaren via en app kan vara utmanande tyckte taxichaufförerna, särskilt om det uppstår en konflikt. Bilden summerar två viktiga diskussioner: en notis om en försäkring som behöver förnyas symboliserar administrativ stress och ständigt förändrade krav från plattformen. Den andra notisen handlar om ett ekonomiskt incitament som bidrar till ökad motivation.
Mötet med trevliga kunder minskade stressen i trafiken, menade gigarbetande taxi-chaufförer. Tema utrymmet i staden i studien.
3
Taxi riskfyllt och stressigt Motorväg med bilar och varningsskylt för att en olycka inträffat. Fotot ska symbolisera risken för trafikolyckor och hur detta bidrar till stress. ”En förare delade med sig att han brukar tänka ’tur att det inte var jag’ när han ser sådana här varningsskyltar”. Vad chaufförerna däremot tyckte minskade jobbstressen var möten med trevliga kunder, eller att få komma till smultronställen i stan.
Tema Tid och plats till vänster: jobb vid köksbordet, det är för dyrt att ha ett särskilt arbetsutrymme. Tema Jobba för att få uppdrag till höger: arbete när andra sover på grund av klienter i en annan tidszon.
4
Gränsen mellan jobb och fritid suddas ut Ett bord dukat med tårta till vänster och en säng till höger. Frilansarna beskrev hur deras möjlighet att jobba hur och var de vill ger dem frihet och njutning. Men att det också kan vara utmanande. Under temat Tid och plats lyfte de till exempel hur hemmet, på grund av höga hyror och brist på kontorsplatser, måste anpassas till olika behov. ”Att inte ha något separat eget och professionellt utrymme i vardagen kan påverka ens mentala hälsa negativt.”
Fotot från ett sovrum hör till temat Jobba för att få uppdrag. Fotografen behövde arbeta när hennes man sov, på grund av klienter i en annan tidszon, och reflekterar: ”Det har hänt många gånger och har fått mig att ifrågasätta mitt arbete – är det värt det?”
Arbete i dåligt väder. Ur temat som fick heta Hälsa och säkerhet på jobbet.
5
Bud i ur och skur Deltagarna beskrev arbete i dåligt väder som svårt, riskabelt och smärtsamt, samt oroade sig för att bli sjuka eller skada sig.
– Jag har slagits av hur lätt det skulle vara att åtgärda en del av de problem som buden uttrycker att de brottas med varje dag, och som påverkar deras hälsa så negativt. Till exempel att ordna bättre kläder till dem, säger forskaren Nuria Matilla-Santander.
Vill du veta mer?
Alla rekommendationer och fler foton hittar du i fotoboken som kan laddas ner på svenska eller engelska på gighealthproject.com.
Text: Ylva Hermansson, Forte magasin
Plattformsarbetares rekommendationer för en bättre vardag
I GIG-HEALTH-studien har varje grupp av plattformsarbetare tagit fram rekommendationer för en bättre arbetsmiljö som är riktade till plattformsföretagen, fackföreningar eller beslutsfattare:
Buden efterlyser till exempel gränser för dagens sista uppdrag så att tid med familj och vänner inte ska begränsas av långa arbetsdagar och obetalda timmar. ”Plattformsföretagen borde implementera en praxis att skicka sista beställningen 30 minuter innan skiftet avslutas, eller max 2 km bort.”
Taxiförarna vill att deras rättigheter ska ses över: ”Plattformsföretagen borde ha bättre koll på att förare får tillräcklig vila mellan arbetspassen.”
Frilansarna i sin tur vill till exempel ha förbättrad sjukförsäkring: ”Försäkringskassan borde se över sjukersättningssystemet för frilansare och basera nivån av ersättning på omsättning i stället för vinst.”
Alla rekommendationer och fler foton hittar du i fotoboken som kan laddas ner på svenska eller engelska på gighealthproject.com.
Att leka med sin hund är en god idé, och inte bara med tanke på hunden. Hundägare får en dos oxytocin, som även kallas för ”må-bra-hormonet”, bara genom att klappa, titta sin hund i ögonen och att leka med den.
– I flera olika studier har man kunnat se många olika positiva aspekter hos både människa och hund, bland annat lägre blodtryck och mindre stress, förklarar Lina Roth som forskar om beteende, välfärd och sinnesförmågor hos hundar.
*Oxytocin är viktigt för anknytning och gör oss mer sociala samt dämpar oro och smärta. Hormonet är viktigt för sociala relationer hos både människor och djur. När du klappar och pratar med din hund så ökar oxytocin i blodet både hos dig och hunden. Hjärtfrekvensen sjunker såväl som blodtrycket och nivån av stresshormonet kortisol.
Ju mer lek desto mindre stresshormon
I tidigare studier har hon mätt hundars långtidsstress, med hjälp av stresshormonet kortisol från hårstrån. Det visade sig att långtidsstress hade ett samband med ägarens stress – men även med lek.
– Vi har mätt hårkortisolkoncentrationer hos hundar av olika raser och hundar med olika livsstilar, som vanliga sällskapshundar, tävlingshundar, samt arbetande hundar hos polisen och försvaret. Det första sambandet vi hittade var med hur mycket hunden fick leka. Ju mer lek desto lägre hårkortisolnivåer fann vi.
I uppföljande studier såg hon också en skillnad mellan raser där vallhundar tycktes följa sin ägares nivå av långtidsstress, vilket man inte såg på samma sätt hos jakthundsraser. Forskarna tror att det kan beror på att vallhundar avlats för ett nära samarbete med människan.
Orolig hundägare gör hunden lugnare
Forskarna lät också hundägarna fylla i enkäter både om sin egen och hundens personlighet, som visade att ägarens personlighet tycktes spela roll. Med det kanske lite förvånande resultatet att en person som var lite mer orolig i sig själv hade en hund med lägre stressnivå.
– Vi tror det beror på att de mer oroliga personerna är mer benägna att ha hunden som ett stöd. Det leder till mer ögonkontakt och klappar, vilket i sin tur leder till den positiva effekten hos hunden, förklarar Lina Roth.
Det visade sig också att synkroniseringen i långtidsstress och troligen även relationen mellan hund och ägare var starkare om de tränade och tävlade aktivt inom någon hundsport.
– En förklaring är att när vi interagerar med våra hundar blir vi tajtare. Här kan man också koppla till leken, fortsätter Lina Roth.
Lek stärker banden mellan dig och din hund.
Lek med din hund
Avsätt tid varje dag när du och din hund har roligt tillsammans. Inomhus eller utomhus. Det kan vara kurragömma i skogen, leka med en boll eller dragkamp med ett rep. Kanske gillar din hund när du smyger och sedan hoppar till så den får springa i väg i full galopp? Anpassa leken efter vad som passar er båda och var lite påhittig.
Att det är oerhört viktigt för hundar, och även andra djur att leka, råder det ingen tvekan om, enligt Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Leken är kostsam både i tid och energi, men hundarna prioriterar den ändå. Detta ett bevis på hur viktig den är, menar han.
– Det som är intressant är faktiskt att ingen vet exakt varför djur leker, men vi vet att det har en mycket viktig funktion.
Forskarna kämpar med att ta reda på vilken funktion leken har. Tidigare har man trott att det handlar om att till exempel träna upp motorik eller jaktförmåga. Men mycket lite av forskningen stödjer den teorin.
– Nu lutar det mer åt att det handlar om att etablera och befästa sociala relationer, säger Per Jensen.
Det har också visat sig att domesticerade* djur ofta leker mer. Detta kanske kan ha en koppling till att våra husdjur känner sig tryggare?
– Det kan vara så, det är en av våra teorier. Lek är ett speciellt beteende som är avslappnat, friskt och fritt från stress, säger Per Jensen.
*Domesticerade djur är från början vilda djur som människan förändrat genetiskt genom avel över tid och som har blivit våra husdjur. Man har avlat på djur med önskvärda egenskaper, som till exempel hanterbarhet, tillväxt eller mjölkproduktion.
Vi har levt sida vid sida i minst 15 000 år
Hundar är på många sätt unika. Att de sägs vara människans bästa vän är knappast en slump. Hunden har följt människan i minst femtontusen år, något som har haft en avgörande roll för såväl hundar som oss människor.
Relationen mellan människa och hund är unik i djurvärlden. Ett förhållande där båda parter lever i symbios. Det vill säga båda arterna lever i samspel och gynnar varandra. Alla domesticerade djur ingår i någon slags symbios med oss, men relationen till hunden liknar inget annat.
– Den typen av mycket nära symbiotiska samexistens som man ser mellan människa och hund ser man inte mellan några andra däggdjur, förklarar Per Jensen.
Hundar och människors har medfödd förståelse för varandra. Bild: Cassidy Dickens, Unsplash
Det unika med hund och människa
Hundar är våra äldsta husdjur. Det har funnits gott om tid för det som kallas samevolution – hundar och människor har utvecklats sida vid sida i 15 000, kanske 35 000 år. Därför har vi fått en medfödd förmåga att tyda subtila signaler i den andra artens kroppsspråk. Hundar förstår till exempel mycket snabbt när människor pekar, det gör inte en schimpans eller en varg. Och att en snegling åt ett visst håll har samma innebörd. Det gör hundar oavsett var de växt upp.
Människor har också utvecklats tillsammans med hundarna. Vi kan alla, oavsett om vi är hundägare eller inte, urskilja olika sorters skall. Bara genom att lyssna vet vi om en hund befinner sig i en aggressiv situation eller skäller mer för nöjes skull. Hundar har utvecklat sitt skällande i samexistensen med människor. Och de flesta har en stor uppsättning skall som de använder vid olika tillfällen. Vargar har däremot i stort sett bara ett enda, ett varningsskall.
Det är också en anledning till att Per Jensen i sin forskning, utgår från att leken i första hand handlar om att utveckla relationer och knyta sociala band.
– Jag tror mest på teorin att leken handlar om en kognitiv* stimulering för att utveckla omvärldsförståelse, men också för att upprätthålla fungerande sociala strukturer, säger Per Jensen.
Hundar och människor har samma behov
Hunden förbereder sig på att lösa problem man stöter på senare i livet, både i den sociala och den fysiska miljön. De lever i samma komplexa miljö som vi människor, och har precis som vi behov av att utvecklas kognitivt hela livet.
– De leker också gärna långt upp i vuxen ålder, precis som människor gör, med våra spel, sporter och charader.
*Kognition är en psykologisk term och handlar om hur hjärnan tar in, lagrar, plockar fram och bearbetar information.
Hypotesen att lekens funktion har att göra med sociala relationer kan också kopplas till olika djur och hur mycket de leker.
– Jämför man så leker hundar och vargar mer än till exempel prärievargar och schakaler som inte är lika sociala. För mer sociala djur blir det viktigare att leka. Det stärker grundtron att det handlar om att knyta de sociala banden, säger Lina Roth.
Ju mer lek, desto mindre långtidsstress hos hunden, visar forskning.
Kom igen, nu leker vi – så markerar hunden att det är på lek
Hundar sticker ut jämfört med andra djur med sin metakommunikation (kommunikation om kommunikation). Inte minst genom det som forskare kallar lekbugningen – när hunden har frambenen stödda mot golvet och rumpan upp i luften. Med den signalerar den att andra signaler som bett eller morrningar från och med nu inte är på riktigt, nu är det bara på lek.
– Det är en uppmaning till lek, en metakommunikation som visar att man vill leka, nu har vi kommit överens om att det inte är på allvar, nu skojar vi, säger Per Jensen.
I framtiden kan leken också få betydelse för djurens välfärd. Länge har samhällets fokus på djurvälfärd nästan bara handlat om att djuren inte ska utsättas för lidande eller fara illa.
– Men tänk om vi vänder på myntet och faktiskt tänker att djur ska må bra och faktiskt få ut något positivt av livet. Djur som leker mår bra, säger Per Jensen.
Forskning som gjorts på kycklingar visar att kycklingar som haft mycket stress och varit med om negativa upplevelser blir påverkade av detta en lång tid i sitt liv. Men när man gett dem chans till och stimulerat dem att leka tycks det ha gjort att kycklingarna mår bättre. Det är möjligt att det även lett till att kycklingarna hanterat stress bättre
– Leken tycks alltså ha haft en buffrande effekt, säger Per Jensen som hoppas kunna använda kunskapen om kycklingarna i arbetet med hundar.
Forskargruppen har ett nära samarbete med Hundstallet, dit många hundar kommer med ett tungt bagage och dåliga erfarenheter. Han hoppas att det i framtiden ska bli möjligt att testa en form av ”lekterapi” på hundarna där, för att få dem att må bättre. Personalen ska då se till att hundarna får ha lekstunder med jämna mellanrum, precis som man har för barn på sjukhus. Lekstunderna ska fungera som en frizon där hundarna får vara glada och släppa stress.
– Detta skulle till exempel kunna göra att omställningen till ett nytt hem blev enklare.
Hundar leker gärna mycket även långt upp i åren, vilket de flesta hundägare vet. Men de leker även mer än gärna med oss människor, något som faktiskt också gör dem unika.
– Det är faktiskt den enda arten där man har belägg för att djur aktivt leker med en annan art i en ömsesidig lek. Forskningen har också visat att lek kan stärka relationen mellan ägare och hund. Att leka med sin hund är mycket viktigare än många tror, säger Per Jensen.
Lina Roth håller med.
– Ja och varför har man hund om man inte vill leka med den? Det har så många positiva aspekter och ju mer man sätter in på relationskontot desto bättre är det!
Text: Kim Tigerstedt på uppdrag av forskning.se
Därför ska du leka med hunden
Lek hjälper hunden att släppa stress.
Både du och hunden får en dos oxytocin – ”må-bra-hormon”.
Lek utvecklar förmågan att lära och bearbeta information.
Lek gör kroppen smidigare och mer flexibel.
Den stärker banden mellan dig och din hund.
Skift- och nattarbete har länge förknippats med allvarliga hälsorisker. Det har däremot varit osäkert hur stor betydelse dygnsvilan har för hälsan. Men med hjälp av unika arbetstidsdata* har forskare vid Karolinska institutet kunnat visa att det finns en ökad risk för hjärtsjukdom om återhämtningen mellan arbetspassen är för kort.
– Fördelen med den här studien är att vi har exakta data om hur folk har jobbat. Vi kan se det timme för timme och dag för dag sedan 2008. Det är en väldig fördel just när det gäller att titta på hälsoeffekter av skiftarbete, säger Per Gustavsson, överläkare och professor på Karolinska institutet.
Forskare undersöker också om felaktigt utformade scheman kan öka risken för graviditetsstörningar, psykisk ohälsa, bröstcancer och diabetes typ 2.
Flera nätter i rad ökar risken att föda för tidigt
Per Gustavsson har studerat kopplingen mellan nattarbete och graviditetsstörningar inom forskningsprogrammet ATOHS, Arbetstider och Hälsa i Sjukvården. Resultaten visar att omfattande nattarbete under graviditeten ökar risken för att föda för tidigt, så kallad prematur födsel.
– Men det som var mest tydligt var att Det verkar vara farligare att klumpa ihop nätterna än att sprida ut dem.
Resultaten visar även att gravida som har långa arbetspass eller en kortare dygnsvila än 28 timmar mellan nattpassen löper en större risk för att föda för tidigt.
– Det finns en rekommendation från nordiska experter att gravida inte ska jobba mer än en natt per vecka. Om man följer det så skulle det skydda mot de effekter som vi ser i den här studien, säger Per.
*Studien bygger på detaljerade uppgifter om arbetstider kopplat till data från olika sjukvårdsregister. Forskarna har studerat hur de obekväma arbetstiderna påverkat hälsan för drygt 30 000 sjuksköterskor, undersköterskor och annan omvårdnadspersonal i Region Stockholm.
Forskning har visat att skift- och nattarbete stör den naturliga dygnsrytmen vilket verkar öka risken för bland annat hjärtsjukdomar, stroke och graviditetsstörningar.
För kort dygnsvila ökar risken för hjärtsjukdom
I en annan delstudie inom ATOHS-programmet har Carolina Bigert, forskare på Karolinska institutet och överläkare vid Centrum för arbets- och miljömedicin i Region Stockholm, undersökt sambandet mellan nattarbete och hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt. Även här visar resultaten att de som arbetar natt i stor utsträckning riskerar att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.
De som ofta jobbar flera nätter i rad eller har kortare återhämtning än 28 timmar efter nattpass har dessutom en ökad risk för cerebrovaskulär sjukdom, som exempelvis stroke.
Ett annat resultat av hennes forskning är att de som ofta har en kortare dygnsvila än elva timmar efter att ha jobbat eftermiddags–kvällspass har en ökad risk för hjärtsjukdom.
– Det kan till exempel vara att man jobbar eftermiddag–kväll och sedan har ett tidigt morgonpass. När jag själv jobbade inom vården jobbade man till nio på kvällen och sedan började man ganska ofta igen sju på morgonen. Det är väldigt kort tid. Man hinner knappt hem och lägga sig innan man ska upp igen.
Kort dygnsvila ökar risk för hjärtsjukdom
Enligt Göran Kecklund, professor på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, är resultaten av studierna väldigt intressanta. Han har forskat om skiftarbete, sömn och dygnsvila i över 30 år.
– Tidigare har jag sagt att skiftarbete där man växlar mellan dag och kväll egentligen inte innebär några allvarliga hälsorisker. Utan de risker som finns är att man kan få problem med sömnen men inte så mycket mer, säger han och fortsätter:
– Men nu måste jag nog börja revidera den uppfattningen, för om man växlar mellan dag- och kvällsarbete och ofta har kort dygnsvila verkar det som att det kan innebära ganska allvarliga hälsorisker, bland annat en ökad risk för hjärtsjukdom.
Var femte arbetstagare jobbar skift
Drygt var femte arbetstagare i Sverige jobbar skift där arbetstiden är förlagd till olika tider av dygnet. Enligt EU:s arbetstidsdirektiv har arbetstagare rätt till elva timmars sammanhängande vila per dygn. Men i vissa branscher i Sverige, särskilt inom vård och omsorg, har man kunnat kringgå den regeln genom kollektivavtal.
EU-kommissionen har ifrågasatt de här undantagen och från 1 oktober 2023 skärps och förtydligas reglerna. I fortsättningen får undantag bara göras om det finns särskilda skäl i verksamheter med ansvar för liv, hälsa och säkerhet. Arbetstagare som har fått sin dygnsvila inskränkt har också rätt till kompenserande vila.
Arbetsscheman som minskar risk för sjukdom
– I grunden är det bra att vi tänker på återhämtning för det är en av de viktigaste faktorerna för vår långsiktiga hälsa och för att vi ska må bra i största allmänhet. Men jag ser också att det kan få ganska stora konsekvenser för schemaläggningen som behöver anpassas. Det brukar också vara så att när man måste ändra arbetstider reagerar många ganska negativt, säger Göran Kecklund.
På Karolinska institutet pågår ytterligare delstudier om kopplingen mellan skift- och nattarbete, schemaläggning och hälsorisker. En studie handlar om psykisk ohälsa och om arbetsscheman kan utformas för att minska den risken. Dessutom har Per Gustavsson gjort en studie om sambandet med bröstcancer som kommer att redovisas under våren, och Carolina Bigert driver en studie om diabetes typ 2.
– För diabetes vet man att det är kopplat till risker med att jobba natt. Där kan vi titta lite noggrannare på skiftscheman och hur det har påverkat risken, nu när vi har så bra data i det här projektet, säger hon.
Text: Krister Zeidler, Forte magasin
Forskarna i artikeln har tagit fram guiden ”Att planera skift- och nattarbete i vård och omsorg”.
Råd för hälsosamt skiftarbete och schemaläggning:
Undvik skiftscheman med fler än tre nätter i rad.
Återhämtning är viktigt, minst 11 timmar mellan pass och minst 28 timmar vid byte från nattarbete till annat skift.
Se till att det finns en bra erfarenhetsmix i samma schema så att nyanställda kan få stöd från erfarna kollegor.
Se till att bemanningen vid nattskift är tillräcklig även vid plötsliga arbetstoppar.
Gravida kvinnor bör inte arbeta mer än ett nattpass i veckan.
Medicinska kontroller ska erbjudas vid nattarbete.
”Ja må hon leva uti hundrade år” – en sång inte sällan framförd när någon fyller år. Men att bli hundra år är lättare sagt än gjort. Åtminstone än så länge. För i takt med att jordens befolkning blir äldre försöker forskare världen över ta reda på var det är som gör att vissa åldras bättre, och i vissa fall blir äldre, än andra.
En avgörande faktor är våra gener, men till och med generna kan man påverka menar Olle Melander, professor i internmedicin och överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Han och hans forskarteam har förhoppningsvis kommit en bit på väg när det gäller att förstå hur man får en bra ålderdom.
– De flesta tänker att generna inte går att ändra på. Men vi har kartlagt vilka olika genvarianter som ger sjukdom och för tidigt åldrande och det finns goda chanser att motverka de dåliga genernas effekt på hälsan.
Det speciella med Olle Melander är att han använder sig själv som ”försöksdjur” i sin forskning. Eftersom flera släktingar har dött i förtid av åldersrelaterade sjukdomar*, har han förstått att han har oddsen emot sig.
– På min pappas sida har många gått bort tidigt i hjärt-kärlsjukdomar och när min pappa gick bort kände jag att nu måste jag ta tag i det här. Genernas betydelse blir tydliga när man ser problemen i sin egen släkt, säger han.
Bästa tricket – att aldrig äta sig helt mätt
Olle Melander är 53 år men planerar att bli minst 85 år gammal. För att bli det har han vidtagit en rad olika åtgärder som han menar minskar risken för åldersrelaterade sjukdomar. Bland annat har han minskat hur mycket han äter samt ökat hur mycket han motionerar.
* Exempel på åldersrelaterade sjukdomar: diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar, benskörhet (osteoporos), stroke, demenssjukdomar.
– Vår forskning syftar till att hindra det biologiska åldrandet genom att bromsa de sjukdomsdrivande processerna som både förkortar livet och gör livskvaliteten sämre. Där har vi bland annat kunnat se att kalorirestriktion har tydlig påverkan. Att äta långsamt och sluta äta när man är cirka 80 procent mätt är något som bevisat kan förlänga livet.
Icke proppmätta möss levde längre
Ett av de mest kända studierna på detta är den så kallade Okinawa Centenarian Study som studerar 100-åringar på den japanska ön Okinawa. Invånarna på ön når ofta en anmärkningsvärt hög ålder och löper hela 80 procent mindre risk att drabbas av hjärtsjukdomar jämfört med västerlänningar. Och en av de viktigaste faktorerna bakom detta är enligt Olle Melander just att de inte äter sig helt mätta. Även förekomsten av prostatacancer och demens är mycket lägre på Okinawa än på de flesta andra håll i världen.
Vetenskapliga studier på möss bekräftar Okinawastudien – när amerikanska forskare begränsade mössens kaloriintag visade sig dessa blev både äldre och höll sig friskare jämför med de möss som fick äta sig mätta. Möss som fick mindre mat levde helt enkelt längre.
Sociala aspekter är lika viktiga som motion för ett friskt åldrande. Umgås med vänner och familj till exempel. Att skratta och att förkovra sig i studier är annat som gör gott för hälsan.
Rätt livsstil får dåliga gener att ändra sig
Att äta mindre och träna mer är ett nyårslöfte som få lyckas hålla, men Olle Melander tycker inte att det har varit jobbigt att ställa om.
– I dagens samhälle tenderar vi att äta tills vi blir mätta, men att sluta lite innan man känner att det inte går att få ner mer mat, innebär inte att man plötsligt blir hungrig igen. Mättnadskänslan går att påverka och vänja sig vid, precis som det går att vänja sig av med salt i maten.
Inte heller den ökade mängden motion har varit jobbig att anpassa sig till, något Olle Melander tror beror på att han ser det som en tävling mot sig själv och strävar efter att bli bättre och bättre, men också för att det faktiskt gäller livet.
Generna betyder inte allt, enligt Olle Melander. Ungefär 50 procent av vår hälsa beror på genetik, resten på miljön. Men så kallade dåliga gener – det vill säga gener som går i arv och som innehåller mutationer som kan ge upphov till sjukdomar, till exempel hjärtinfarkt, diabetes och demens – kan ha stor betydelse för hur gammal en människa blir.
– Vi ärver olika varianter av gener. En ”dålig gen” ökar risken för en viss sjukdom. Säg att det innebär att just den genen är mer aktiv, då går det att med en livsstilsförändring påverka uttrycket hos genen. Det går inte att förändra genens dna-sekvens, men man kan påverka hur genen kopierar sig vidare och därmed hur aktiv den är.
Fem sätt att förlänga livet
1
Ät dig bara nästan mätt. Att äta långsamt och sluta äta när man är cirka 80 procent mätt minskar de sjukdomsdrivande processerna som förkortar livet.
2
Skippa rökning. Rökning kan förkorta livet med upp till fem år, visar forskning.
3
Låt dig peppas av dina ”dåliga gener”. Ju större ärftlig belastning desto större är utdelningen med en livsstilsförändring. Det är en missuppfattning att det är kört bara för att man har ofördelaktig genetisk profil.
4
Var aktiv. Fysisk aktivitet och kognitiv stimulans är grundläggande för den långsiktiga hjärn- och kroppshälsan. Det finns forskning som visar att 30 minuters snabb gång varje dag ger tre extra år.
5
Fyll ditt liv med något som är meningsfullt, att känna mening med livet är lika viktigt som motion.
Källa: Olle Melander, Lunds universitet och Okinawa Centenarian Study
Rökning förkortar livet
Förutom motion och minskad mängd mat spelar tobak och alkohol viktig roll i hur hälsosam ens ålderdom blir. Rökning kan till exempel förkorta livet med upp till fem år, enligt forskning.
– Det finns förvisso de som röker 60 cigaretter varje dag hela livet och blir gamla, men de är få och har uppenbarligen gener som skyddar mot rökningens skadliga effekter, säger Olle Melander.
Alkohol då? Okinawa-studien visar att ett måttligt intag motsvarande ett till två glas vin om dagen är det bästa. Både större och mindre doser alkohol ökade risken för hälsorelaterade komplikationer. Men råden om hur mycket man ska eller får dricka för att boosta hälsan tenderar svänga med jämna mellanrum. Studier kommer fram till lite olika.Till exempel uppmuntrar den Nordiska näringsrekommendationen, som presenterades i början av sommaren, total avhållsamhet från alkohol.
Oklart samband mellan åldrande och vikt
Något annat som påverkar hur hälsosamt vårt åldrande blir är vikten, men exakt hur stor påverkan och exakt hur stor (över)vikt är ännu inte fastställt. Klart är i alla fall att ett bmi under 18 är ohälsosamt och tidigare studier har slagit fast att ett bmi över 25 också kan ha negativa effekter på hälsan.
Nyligen kom forskning som visar att en viss övervikt inte är så farligt som man först har trott och att överviktiga ofta lever längre än normalviktiga. Men att peka ut vikten som en enskilt viktigaste faktorn vill inte Olle Melander.
– Det absolut viktigaste om man vill bli gammal är att börja motverka de dåliga generna i tid och då handlar det om de klassiska livsstilsfaktorerna: kost, fysisk aktivitet, tobaksbruk och sociala faktorer (se faktaruta)
Just sociala faktorer är en viktig aspekt som kan påverka hur hälsosam en ålderdom blir. Återigen går det att titta på Okinawa centenarian study: fler åldringar på ön Okinawa är socialt aktiva och anser att det finns en mening med livet – jämfört med västerlänningar i samma ålder.
– Jag kallar det sökandet efter meningsfullhet. Kaloribegränsning och andra fysiska faktorer är viktiga, men för att förstå varför man ska bry sig om det, behöver man känna att livet har en mening och att man vill leva det.
Det säger Lars-Christer Hydén, professor i socialpsykologi vid Linköpings universitet och föreståndare för Centrum för demensforskning. Han menar att sökandet efter mening i tillvaron och dialoger om meningen med livet har stor betydelse för människans välbefinnande och livskvalitet. Det behöver dock inte vara ett andligt sökande utan handlar snarare om en slags aptit på livet, till exempel att ta hand om ett husdjur, att ingå i en familj eller vara en del av en grupp av vänner.
Vägar till välbefinnande, enligt forskning:
Umgås med vänner och familj
Trädgårdsarbete
Fysisk aktivitet
Volontärarbete
Förkovra sig i studier
Ta hand om husdjur
Religion/andlighet
Källa: The Okinawa Research Center for Longevity Science
– Det är viktigt att som äldre fortsätta att vara aktiv i sociala sammanhang, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det är när man förlorar sitt sammanhang som det blir problematiskt. Man har även sett att de höga suicidtalen hos äldre hör ihop med känslan av social isolering, säger Lars-Christer Hydén.
Men det krävs inte särskilt stora ansträngningar för att öka känslan av psykiskt välbefinnande.
– Man behöver inte tillbringa dagar i sträck med andra människor, Poängen är inte att det ska vara intensivt. Det kan räcka med att gå med i en bok- eller studiecirkel som sätter igång hjärnan. Det viktigaste är en slags regelbundenhet.
Aldrig för sent – men helst före fyrtio
Det är aldrig för sent att börja tänka på en hälsosam ålderdom. Att följa de så kallade klassiska påverkans-faktorerna gör nytta i alla åldrar, enligt Olle Melander.
.
– Det finns jättemycket forskning som visar att det gör enormt stor nytta även efter att man har haft till exempel en hjärtinfarkt. Men ur befolkningshälsoperspektiv är det viktigt att veta att ju tidigare man tar tag i sin livsstil desto större nytta gör man.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Artikeln skrevs mars 2022 och aktualiserades oktober 2023. Kristina Bondjers är psykolog och forskare vid Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress i Norge och vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, Uppsala universitet.
Hur hanterar vi oro i krissituationer?
Kristina Bondjers forskar om hur plötsliga och oväntade livsomständigheter påverkar människor.
– Det finns en stor variation i hur vi hanterar situationer som kan upplevas som hotfyllda eller som skapar oro.
– Dels handlar det om skillnader i hur ängsliga vi är vanligtvis och hur lätt vi har att reagera med rädsla och oro. Dels finns det skillnader i våra förutsättningar att hantera såväl vår praktiska situation som våra känslor kring situationen.
– En del kan tycka att det som händer känns avlägset, overkligt och svårt att ta in. En del kan känna sig bedövade och avtrubbade medan andra kan känna stark oro, bli väldigt upptagna av dagsläget och läsa mycket nyheter. Man kan även reagera med viss oro men ändå tycka att livet ungefär är som vanligt.
Hur påverkar kriser det mänskliga psyket?
– Generellt återhämtar sig de allra flesta bra på lång sikt efter svåra och stressfyllda situationer. Som situationen är i Sverige nu tror jag att de allra flesta här kommer att klara sig ganska bra. En del kanske märker att de börjar tänka annorlunda kring egna förberedelser eller krisberedskap även på sikt. Men för de allra flesta kommer såväl oro som vardag att övergå till något mer normalt igen. Det finns dock även här en individuell variation, dels beroende på tidigare sårbarhet och dels på erfarenheter vi har av svåra situationer.
Hur kan man handskas med vardagslivet samtidigt som man är orolig?
– Generellt ska man försöka hålla vardagen vid liv så gott det går. Vi mår bra av rutiner även om vi kanske inte märker det direkt. Effekten av att gå upp på morgonen, äta regelbundet och att göra sådant som får oss att må bra är ganska stor för de flesta. Även regelbunden fysisk aktivitet på en nivå som passar en själv är hjälpsamt för välmående. Samtidigt ska man inte förneka att det kan kännas jobbigt. Det handlar om att hitta en balans mellan att vara snäll mot sig själv och ha acceptans för att det är tungt just nu, att man känner sig påverkad, rädd och orolig.
– Det är också bra att dra lärdomar från hur man hanterade coronapandemin, vad som gick bra eller dåligt för en. Om man till exempel märkte att det spelade stor roll för ens välmående att hålla uppe sin träningsrutin – fortsätt göra det nu. Rent generellt är det viktigt att planera in luckor för återhämtning, och att identifiera det som gör det möjligt att återhämta sig.
– Om man märker att man blir mycket stressad av att titta på nyheter och spendera tid på sociala medier är det klokt att begränsa konsumtionen. Man kanske kan sätta en viss tid per dag att spendera på sociala medier eller med att läsa nyheter, och försöka fylla övrig tid med andra aktiviteter.
Vissa känner skuldkänslor för att man inte tycker att man har ”rätt” att vara orolig när andra har det mycket värre. Hur hanterar man det?
– Skuldkänslor är en svår känsla, och liksom andra svåra känslor brukar ett effektivt sätt för de flesta att hantera dem på vara att prata med andra om sina tankar och känslor. Det kan hjälpa till att ge perspektiv och nya infallsvinklar. En del kanske kan känna skuld över att man inte orkar följa med i all rapportering. Det kan vara klokt att påminna sig om att man inte behöver läsa och veta allt. Man behöver finna en balans mellan att engagera sig och återhämta sig.
– Kom ihåg att lidande är individuellt. Även om hotet är större ju närmare man är en kris eller katastrof, förtar det inte oro och lidande man känner när man är en bit bort. Det är viktigt att påminna sig om att jag får lov att vara rädd och ängslig, men också att jag än så länge är ganska trygg. Det blir inte tryggare eller bättre för någon annan om du har skuldkänslor på grund av att du känner dig rädd här.
Hur ska man tänka framåt?
– Det som framkommit under pandemin är att vår nyhetskonsumtion kan påverka hur vi mår. En del personer kan uppleva det som hjälpsamt att läsa mycket nyheter. Men för många blir det besvärande och leder till mer oro, även på sikt. Det är värt att fundera över; är det jag håller på med verkligen hjälpsamt för mig eller är det värt att lägga ner mobilen och minska skrollandet?
Hur rustar man sig mentalt?
Försök att hålla igång vardagen. Vi mår generellt bra av rutiner. Det är klokt att försöka fortsätta med dem så långt det går, även i svåra situationer.
Låtsas inte som att du är opåverkad av situationen. Det går att hålla i sina rutiner och samtidigt vara snäll mot sig själv när det känns trögare och svårare att göra det.
Påminn dig om att vi precis gått igenom en annan svår kris – coronapandemin. Ha förståelse för att det kan göra dig mer känslig för stress. Använd dig samtidigt av de erfarenheter du gjort om vad som kan hjälpa dig att känna dig lugnare.
Sök socialt stöd hos vänner, familj eller andra bekanta som du känner trygghet med eller förtroende för. Be om hjälp om du sliter med svåra känslor.
Prioritera mat, sömn och fysisk aktivitet. Det ger dig bättre förutsättningar för att hantera svåra situationer.
Det kan kännas meningsfullt att hjälpa andra i den mån det är möjligt. Kan du bistå med någon hjälp eller har du någon organisation du vill stötta?
Försök att undvika katastroftankar, om det går och om du kan. Undvik ”tänk om”-tankarna och försök att se vad vi vet och var vi är just nu.
Reglera din mediekonsumtion, fundera på hur mycket du faktiskt mår bra av. Om du märker att du mår sämre av skrollandet är det värt att fundera över om din nyhetskonsumtion verkligen hjälper dig att hantera situationen.
Om du mår mycket dåligt kan du söka professionellt stöd. På 1177.se kan du hitta information om var du kan vända dig.
Kristina Bondjers forskningsfokus är hur stressande, plötsliga och oväntade livsomständigheter påverkar människor på längre sikt. Vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri handlar hennes forskning om bedömning av posttraumatisk stress efter allvarliga händelser, långtidsförlopp av posttraumatisk stress och om allmänpopulationens mående under pandemin.
Text: Liisa Medin på uppdrag av forskning.se
Människor med demenssjukdom har ofta svårt att hantera tid. Idag lever omkring 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom och antalet väntas öka med en åldrande befolkning.
Förmågor som ofta påverkas vid demens är tidsuppfattning och tidsplanering. Den drabbade vet till exempel inte längre vilken veckodag det är och har ingen uppfattning om hur lång en kvart är. Att planera sina aktiviteter för att vara färdig en viss tid kan vara omöjligt.
– Att inte ha kontroll över sin tid skapar ofta oro och en känsla av maktlöshet. Personen gör sitt bästa, men ändå blir det fel, säger Gunnel Janeslätt som är doktor i arbetsterapi vid Uppsala universitet och legitimerad arbetsterapeut.
Hon är projektledare för forskningsprojektet Hantera tid vid demens som hon driver som forskare vid Region Dalarna. Projektet som fått medel av forskningsrådet Forte undersöker vad så kallade tidshjälpmedel betyder för demenssjuka och deras närstående.
Elektronisk kalender och personliga mål
Den enklaste formen av tidshjälpmedel är en elektronisk kalender som visar tid, veckodag och datum. Sådana har arbetsterapeuter sedan länge kunnat ge till personer med demenssjukdom.
– Uppfattningen inom äldreomsorgen är att tidshjälpmedlen gör nytta, men i vårt forskningsprojekt har vi velat undersöka i vilken utsträckning de hjälper patienter att uppnå mål som de själva sätter upp.
Målen handlar om hur väl de ska kunna utföra olika vardagliga aktiviteter, säger Gunnel. Hon samarbetar med forskare vid Högskolan i Dalarna och en enhet vid Danderyds sjukhus som är kopplad till Karolinska institutet. Arbetsterapeuter i Mellansverige hjälper henne också med att bland annat samla in data.
Koll på tiden gjorde dementa mer sjävständiga
Forskarnas preliminära resultat visar att tidshjälpmedel gör patienterna mer självständiga.
– Patienterna som fått ett tidshjälpmedel klarar av sina mål bättre än patienterna i kontrollgruppen som inte fått något sådant. Det är häftigt att se att förmågorna faktiskt ökat när man följer upp efter tre månader, trots att demens är en sjukdom som förvärras över tid.
Att få hem tidshjälpmedel tidigt i demensförloppet är viktigt förklarar Gunnel för att hinna etablera en vana, men en del patienter är ovilliga att ta emot hjälpmedel i början.
Tidshjälpmedel kan göra människor med demenssjukdom mer självständiga, visar forskning. Bild: Alex Gruber/unsplash
Arbetsterapeuterna behöver mer tid
– Vi ser i studien att arbetsterapeuter skulle behöva ha mer tid med patienterna för att hinna gå igenom fördelarna med att börja i god tid. Arbetsterapeuterna skulle också behöva ha tid att följa upp hur hjälpmedlet används.
Det finns också mer avancerade tidshjälpmedel på marknaden, där dagens nästa aktivitet för de demenssjuka – till exempel ”lunch” – är skriven på en skärm eller en slags whiteboard.
– Sådana skulle vi vilja studera närmare framöver, men det är inte säkert att mer avancerade hjälpmedel är bättre för alla. De kräver ofta mer stöd av en närstående för att fungera bra, säger Gunnel.
Tidsuppfattning som ett mått på demens
Ett av de resultat som kan komma att spela störst roll i framtiden dök upp som en överraskning för forskarna. För att mäta patienternas tidsuppfattning utvecklade de särskilda tester och frågeformulär.
– Det visade sig finnas ett starkt samband mellan individernas resultat på vår mätning av tidsuppfattning och deras nivå av demenssjukdom. Det här öppnar dörrar till något nytt. Vår metod att mäta tidsuppfattning skulle kanske kunna användas som ett sätt för att fånga demenssjukdom tidigt. Det skulle i sin tur ge möjlighet att sätta in insatser tidigt.
Olika uppfattning om att komma i tid
För att kunna göra kulturella jämförelser om tidshjälpmedel samarbetar de svenska forskarna med forskare i Indien och Japan. Bland annat har den elektroniska kalendern översatts till engelska och i Indien till språket kannada. Än har inte forskarna där fått fram några färdiga analyser, men vissa skillnader blev tydliga redan från början.
– Vi fick till exempel modifiera frågeformuläret för att passa i Indien. Frågan ”Brukar du komma i tid när du blir bortbjuden på middag?” är obegriplig där. Värdinnan ställer en gryta på spisen och sedan droppar gästerna in mellan klockan 17 och 23.
Text: Eva Annell
Två exempel på hjälpmedel för demenssjuka
1
Bildstöd underlättar samtal. En samtalsmatta är ett visuellt verktyg som hjälper personer med kognitiva nedsättningar att delta i samtal. Till mattan finns en uppsättning bilder som symboliserar det samtalet gäller. Personen ges till exempel en bild på aktiviteten duscha och får sedan själv placera ut bilden under ”klarar själv”, ”behöver lite hjälp” eller ”behöver mycket hjälp”.
Forskning pågår nu om samtalsmattor kan hjälpa personer med demens att bli mer delaktiga i samtal med biståndshandläggare om sitt behov av hemtjänst.
− Vi hoppas och tror att samtalsmattor ska visa sig vara ett bra verktyg för att ge personer med demenssjukdom mer inflytande och delaktighet. Mattorna används sedan länge i arbetet med personer med funktionsnedsättning, men äldreomsorgen ligger efter. Alla röster är dock värda att höras, oavsett ålder, säger Anna Dunér som är professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet och ansvarig för det Forte-finansierade forskningsprojektet. Projektet bedrivs i samarbete med forskare vid Högskolan i Borås och tre kommuner i Sjuhäradsbygden och förväntas vara färdigt 2024.
2
Min pärm är namnet på ett nytt informationsmaterial från Svenskt Demenscentrum. Pärmen innehåller lättillgängliga texter med svar på många av de frågor som personer som får diagnosen demenssjukdom brukar ha. Informationen bygger på lagar, myndighetsregler, forskning och samlad kunskap från workshops med experter i olika delar av landet.
− Vårt mål är att alla läkare ska ge patienterna Min pärm när de får sin diagnos. Patienter och anhöriga kan sedan ta in informationen hemma i lugn och ro och slå upp saker varefter frågor uppstår, säger Wilhelmina Hoffman som är vd för Svenskt Demenscentrum.
I pärmen finns många konkreta tips, som att fet fisk är bra för hjärnhälsan och att det kan vara en god idé att rensa hemma för att skapa överblick. Andra avsnitt handlar om vad som gäller om man fortfarande förvärvsarbetar, hur länge man bör köra bil och hur man kan tala med anhöriga om sjukdomen.
Bakom den sista fliken finns plats för kontaktuppgifter och egna viktiga dokument som hör till sjukdomen, till exempel medicinlista och vårdplan. Sådant kan annars vara svårt att hålla reda på när man har kognitiva svårigheter.
− Målet med Min pärm är att patienten ska kunna fortsätta leva på ett bra sätt. Hittills har vi bara fått positiv respons på den, säger Wilhelmina Hoffman.
– Jag har frågat folk runt mig och flera nämnde faktiskt vatten och offentliga toaletter och saker som akvedukter, säger arkeologen Irene Selsvold, Göteborgs universitet. Hon forskar om hur människor begravdes under senantiken.
Vad mer kan man tänka på med romarriket?
Irene Selsvold, forskare vid Göteborgs universitet.
– Det finns en tanke hos många, tror jag, att romarna för länge sedan hade teknologi och seder som är så lika våra. Och om man ser sig omkring finns ju spår av romarna överallt. Vi har romerska ruiner i stora delar av Europa, man hittar romerska mynt i utgrävningar i Skandinavien. Vår konst, litteratur och våra lagar har romarriket som bakgrund och inspiration.
Skälet till den generella fascinationen med romarriket kan delvis förklaras med filmen ”Gladiator”. Det tror antikvetaren Cecilia Olovsdotter, Svenska Institutet i Rom. Hon forskar om konst från den romerska kejsartiden.
– Filmen Gladiator kom 2000. Det var en fantastisk film, även för oss med kunskap om romarriket. Researchen de hade gjort var bra. Filmen har säkert bidragit till mångas intresse och påverkar fortfarande. Sedan kom tv-serien Rome, som blev otroligt framgångsrik. Och efter det datorspelet Rome och diverse populära krigsspel.
Och serierna om Asterix och Obelix, kan de ha påverkat?
– Ja, de spelar säkert in. Och det var ju Asterix och Obelix-generationen som senare blev ansvarig för uppkomsten av Gladiator och Rome.
Romarriket framställs som ett intresse hos främst män. Ligger det något i det?
Cecilia Olovsdotter, forskare vid Svenska Institutet i Rom.
– Jag har funderat över det. Man kan tänka sig att många män fascineras av tanken på ett av historiens största och mest långlivade imperier, med starkt manliga ideal och en imponerande krigsapparat. Det finns ett utbrett intresse för romerska vapen och rustningar. Och romarriket är ju fortfarande närvarande i stora delar av vår värld genom ett rikt materiellt och visuellt kulturarv, säger Cecilia Olovsdotter.
Hon tillägger att intresset för romarriket dock är stort oavsett kön. Som ett exempel kan nämnas att det på sociala medier finns ett nyväckt intresse för den romerska segergudinnan Victoria. Nyskapande bilder av Victoria publiceras och i inlägg från framför allt kvinnor talas om ritualer och altaren till gudinnan.
– Det handlar om ett slags nutida gudinnedyrkan, där ritualer syftar till att göra en framgångsrik.
Vad tänker du på när du tänker på romarriket?
– Personligen tänker jag mycket på romarrikets fall och parallellerna till dagens värld, säger Irene Selsvold.
Vilka paralleller har vi till romarrikets fall?
– Via tvärvetenskaplig forskning vet vi nu att romarrikets fall kan ha hängt ihop med både klimatförändringar och en stor pest-pandemi på 500-talet. Klimatförändringarna började 536 med ett stort vulkanutbrott och det finns texter som beskriver att solen inte värmde längre, skördarna dog och vinet blev surt. Det fanns också stora migrationsvågor kopplade till romarrikets fall. Allt detta är väldigt dagsaktuella teman.
– Jag har tänkt på att det kanske inte är en slump att intresset för romarriket på sociala medier är stort precis nu under 2022 och 2023, med tanke på Rysslands invasionskrig mot Ukraina, säger Cecilia Olovsdotter.
Hur menar du då?
– Ryssland är ju en gammal militär stormakt och vi ser nyheter om kriget varje dag. Hjärnor tenderar att associera saker med varandra och jag tror att vi associerar, medvetet eller omedvetet.
Irene Selsvold drar en annan parallell till krig, då som nu.
– Att referera till det romerska har skapat legitimitet i historien. Det har till exempel varit tradition i litteraturen att referera till Cicero och andra romerska författare.
– Det här sättet att söka legitimitet har även gällt alla västliga försök att skapa imperier efter romarrikets tid. Karl den Store och Napoleon var tydliga i sin inspiration från romarriket. Hitler var också inne på det spåret och vi kan nog räkna Putin dit också.
Text: Lisen Forsberg på uppdrag av forskning.se
Bronsstaty av Julius Ceasar (100-44 f kr), ansedd som en av världshistoriens mest framgångsrika fältherrar. Bild: Ilona Frey/unsplash
Cecilia Olovsdotters boktips om romarriket:
Skönlitteratur:
Augustus av John Williams
Caesar av Colleen McCollough
Lindsey Davis bokserier om Marcus Didius Falco och Flavia Albia, detektiver i kejsartidens Rom och riket runt (på engelska).
Det romerska riket: Romarrikets födelse, storhetstid och undergång. En kulturhistorisk skildring av kejsarna, krigen och samhället, Hilding Thylander.
Romarriket runt – en fiktiv resa i den antika verkligheten, Emin Tengström.
Det romerska imperiet i närbild, Patricia Vanags med flera.
Irene Selsvolds boktips om romarriket:
Roms öde: klimatet, sjukdomarna och imperiets undergång, Kyle Harper.
The fall of the Roman Empire: a new history of Rome and the barbarians, Peter Heather.
Emperor of Rome, Mary Beard.
Byzantium: the surprising life of a Medieval Empire, Judith Herrin.
Om forskarna
Irene Selsvold, forskare vid Göteborgs Universitet, Institutionen för historiska studier, samt vid University of Leicester, School of Archaeology and Ancient History Har tidigare forskat om: Kristnandet av den romerska stadsmiljön i senantiken. Forskar nu om: Förändringar i romerskt gravskick i senantiken och hur gravskick används i berättelser om historisk förändring.
Cecilia Olovsdotter, forskare vid Svenska Institutet i Rom. Har tidigare forskat om: Bland annat den konsulära bilden i senantikens Rom och Konstantinopel, arkitektur som statusmarkör och triumfal inramning i senromersk och tidigbysantinsk bildvärld. Forskar nu om: Den mångskiftande visualiseringen av segergudinnan Victorias kvinnlighet i romersk bildkonst, Victoria i det kristnade romarrikets kosmiska bildprogram och kvinnogestalter som illustrationer till krigisk erövring i romersk bildkonst.
Var femte person i Sverige lider av långvarig smärta, det vill säga smärta som har varat längre än tre månader. Hur den känns varierar starkt – en patient har till exempel beskrivit den som ”en elchock”, en annan som ”att vara i en myrstack” – men gemensamt är ofta att det gör så ont att det påverkar livskvaliteten. I svårare fall är det därför inte ovanligt att personer blir deprimerade, får sömnproblem och svårigheter att delta i sociala sammanhang.
Smärta kan ha många orsaker
Långvarig smärta är tyvärr svårbehandlad. Den kan uppstå av biologiska, psykologiska och sociala skäl, ibland i kombination – men inom vården har erfarenheten varit att det ofta är svårt att hitta orsakerna. När smärtan orsakar stort lidande brukar man därför tillämpa något som kallas multimodal rehabilitering, MMR. Det är en behandlingsform som angriper problemet från flera håll genom att kombinera till exempel fysisk träning, psykoterapi, läkemedel och arbetsträning. Behandlingarna koordineras av specialister från olika vårdprofessioner som arbetar utifrån en gemensam plan.
Nyare forskning visar dock att effekterna av MMR är begränsade i jämförelse med enklare behandlingar. Ett skäl tros kunna vara patienturvalet – vården behöver bättre förstå när MMR kan vara en bra behandling genom att identifiera de patienter som faktiskt kan bli hjälpta av MMR.
Långvarig smärta kan uppstå av biologiska, psykologiska och sociala skäl, ibland i kombination. Men ofta gör den så ont att den påverkar hela tillvaron.
Långvarig smärta – utbredning och kostnader
Cirka 4000–5000 patienter remitteras årligen till smärtspecialistkliniker i Sverige för att utredas för multimodal rehabilitering, MMR. Av dessa erbjuds ungefär hälften sådan behandling. Under pandemin har det dock handlat om färre patienter.
Ytterligare ett antal tusen personer behandlas i primärvården.
Ungefär 70 procent av de behandlade är kvinnor, och cirka hälften är i åldersspannet 30–50 år. Vad långvarig smärta kostar samhället går inte helt säkert att säga. Men inom EU uppskattades kostnaden 2013 till svindlande 5 200 miljarder kronor.
Källa Europaparlamentet
Skräddarsydd smärtbehandling bättre
En annan orsak till att MMR inte gett så bra resultat tros vara att behandlingarna inte har varit tillräckligt individanpassade. Symtomen kan förändras över tid för dem som lider av långvarig smärta, vilket kräver återkommande utvärderingar och anpassningar.
För att råda bot på sådana problem utvecklar en forskargrupp från Högskolan Dalarna, finansierad av forskningsrådet Forte, på ett digitalt beslutsstödsystem som kommer att kombinera stora datamängder om bland annat ålder, fysisk funktion och smärtintensitet från ett antal olika patientregister med artificiell intelligens, AI.
– Enkelt förklarat hoppas vi att beslutsstödet på ett ögonblick ska hjälpa behandlingsteamet att föreslå MMR eller inte, berättar Björn Äng, professor i medicinsk vetenskap och ledare för projektet.
– Vi hoppas även på sikt utveckla ett beslutsstöd som föreslår vilken sammansättning av olika insatser och ”dos” som fungerar bäst.
Uppdaterad data om hur smärtpatienter mår
Beslutsstödet ska vara dynamiskt, så att nya och kontinuerligt inkommande data fortsätter utveckla det. På sikt ska systemets AI klara att ta emot och behandla information om hur patienten mår och även kunna vara ett stöd vid justering av en pågående behandling.
Björn berättar att AI:n kommer att tränas successivt på data från över 60 000 patienter som tidigare har remitterats till svensk specialistvård för kroniska smärtor. Det ger möjligheten att upptäcka hittills okända faktorer och samband, så att man lättare kan avgöra vilka som är bäst lämpade för behandlingarna och hur de ska skräddarsys. För att utvärdera själva AI-systemet planerar forskarna att längre fram genomföra en så kallad randomiserad och kontrollerad studie, där en grupp patienter kommer att erbjudas en vanlig MMR medan den andra gruppen patienter får en behandling utformad med hjälp av beslutsstödet.
Projektet är i en första utvecklingsfas till 2025, och om allt går som planerat hoppas forskarna att beslutsstödet kan testas ute i klinisk verksamhet från och med 2026.
Text: Anton Dilber
Var femte svensk lider av långvarig smärta, det vill säga smärta som varar längre än tre månader.
AI kan förbättra diagnostik
Artificiell intelligens (AI) är ett samlingsbegrepp för datorsystem som har förmågan att som vi människor resonera, lära sig, planera och vara kreativa. Datorn tar emot stora mängder insamlad information, behandlar den och kan ge svar på olika frågor.
Under de senaste åren har det skett stora genombrott kring AI tack vare utvecklingen av datorernas prestanda, tillgången till enorma mängder information och nya algoritmer (räkneoperationer). AI används i dag inom allt fler områden, från sökmotorer till drönare och cybersäkerhet.
Inom hälsa och sjukvård blir AI-stöd allt vanligare för att till exempel analysera stora mängder hälsoinformation och se mönster som kan leda till nya upptäckter inom medicin och förbättra individuell diagnostik.
Svensk-franska fysikprofessorn Anne L’Huillier delar priset med forskarna Pierre Agostini, USA och Ferenc Krausz,Tyskland. De belönas för att ha gett mänskligheten nya verktyg för att utforska elektronernas värld inuti atomer och molekyler.
Mycket kort går prestationen att beskriva så här:
Inuti atomer sker förändringar ofta på skalor av några tiotal attosekunder. En attosekund är en oerhört kort tid – en miljarddels av en miljarddels sekund. För att uppfatta händelser som när elektroner i en atom förflyttar sig eller ändrar sin energi, krävs speciell teknik.
Pristagarnas arbeten har gjort det möjligt att utforska förlopp som sker på så kort tid att de tidigare var omöjliga att följa, skriver nobelprize.org i ett pressmeddelande.
– Vi kan nu glänta på dörren till elektronernas värld. Med attosekundfysiken har vi möjlighet att förstå mekanismer som styrs av elektroner. Nästa steg blir att också utnyttja dem, säger Eva Olsson, ordförande för Nobelkommittén för fysik.
Var mitt i en föreläsning
– Jag visste ingenting, Det blev en chock, berättade Anne L’Huillier vid en presskonferens på Lunds universitet strax efter tillkännagivandet.
För Anne L’Huillier började det som en vanlig dag på jobbet. När Kungliga vetenskapsakademien ringde upp var hon mitt i en föreläsning och hörde inte signalen. Hon fick beskedet i en paus, men fortsatte ändå att undervisa, utan att berätta något för studenterna.
– Jag sa att jag skulle avsluta en kvart tidigare, sa hon.
Anne L’Huillier har forskat inom samma fält i trettio år. På frågan om vad som händer nu svarade hon:
– Nästa steg är att stanna där jag är. Målet är att fortsätta forska på samma vis med min forskargrupp.
Det går fortfarande att upptäcka nya saker hela tiden. Jag är väldig passionerad för min forskning, säger Anne L’Huillier i ett filmklipp från Lunds universitet:
Nobelpriset i fysik har bara gått till fyra kvinnliga forskare tidigare, sen det delades ut första gången 1901. Marie Skłodowska Curie (1903) och Maria Goeppert-Mayer (1963). Donna Strickland 2019 för banbrytande uppfinningar inom laserfysik och Andrea Ghez 2020 för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum.
Nu går alltså 2023 års Nobelpris i fysik till Sverige genom Ann L´Huille vid Lunds universitet. Hon delar priset med:
Pierre Agostini är verksam vid The Ohio State University, Columbus, USA.
Ferenc Krausz på Max-Planck-Institut für Quantenoptik, Garching och Ludwig-Maximilians-Universität München, Tyskland
Experimenten som ledde till Nobelpriset i fysik 2023
Anne L’Huillier upptäckte 1987 att ett stort antal olika övertoner av ljus uppstod när hon sände infrarött laserljus genom en ädelgas. Varje överton är en ljusvåg med ett visst antal hela svängningar för varje svängning i laserljuset. De uppstår genom att ljuset från
lasern växelverkar med atomer i gasen och ger vissa elektroner extra energi, som sedan avges som ljus. Anne L’Huillier fortsatte utforska fenomenet, och
visade vägen för de genombrott som följde:
År 2001 lyckades Pierre Agostini framställa och undersöka en serie sådana ljuspulser efter varandra, där varje puls bara var 250 attosekunder lång.
Vid samma tid arbetade Ferenc Krausz med en annan sorts experiment, där han kunde isolera en enskild ljuspuls som varade i 650 attosekunder.
Mer om Nobelpristagarna i fysik:
Pierre Agostini, född 1941(82 år) i Tunis. Fil.dr 1968 vid Université Aix-Marseille, Frankrike. Professor vid The Ohio State University, Columbus, USA.
Ferenc Krausz, född 1962 (61 år) i Mór, Ungern. Fil.dr 1991 vid Technische Universität Wien, Österrike. Director vid Max-Planck-Institut für Quantenoptik, Garching och professor vid Ludwig-Maximilians-Universität München, Tyskland.
Anne L’Huillier, född 1958 (65 år) i Paris, Frankrike. Fil.dr 1986 vid Université Pierre et Marie Curie, Paris, Frankrike. Professor vid Lunds universitet, Sverige.
Pristagarna delar lika på en prissumma om 11 miljoner svenska kronor.
Källa: nobelprize.org
Snart blir coronaviruset ett förkylningsvirus bland andra, menar forskare. Men hur vet vi att coronaviruset inte muterar till något dödligare innan dess?
I snart fyra år har mänskligheten kämpat mot det nya coronaviruset och den sjukdom, covid-19, som det orsakar. Ända sedan starten har forskare antagit att viruset förr eller senare övergår till att bli ännu ett förkylningsvirus. Är det dags nu?
I juli var första gången sedan pandemin startade som ingen med covid-19 vårdades inom intensivvården. Samma månad försvann ytterligare två av Folkhälsomyndighetens restriktioner, (1) att stanna hemma och undvika nära kontakt vid sjukdom, (2) att ovaccinerade i vissa riskgrupper ska vara försiktiga.
Tidigare under våren 2023 beslutade WHO att covid-19 inte längre ska betraktas som ett internationellt hot mot människors hälsa. Samtidigt fortsatte nya varianter av viruset att skapa rubriker som ”Mutation bevakas: hög spridningsrisk” (Aftonbladet). Så var står vi idag, nästan fyra år efter det första kända fallet av covid-19? Vad har vi lärt oss under den här tiden? Och när kommer nästa pandemi?
Nästa pandemi kommer närmare för var dag, menar svenska virusforskare som listat sina 59 viktigaste lärdomar av pandemin, som beredskap inför nästa.
För varje dag som går kommer vi en dag längre bort från utbrottet av covid-19. Samtidigt, för varje dag som går så kommer vi också en dag närmare nästa pandemi, skriver virusforskaren Niklas Arnberg i rapporten.
Fyra av 59 lärdomar inför nästa pandemi
1
Att utveckla antivirala läkemedel är kritiskt för att kunna skydda mänskligheten, så kallade bredspektrum-antiviraler kan skydda mot flera virus samtidigt.
3
Kunskapsutvecklingen går otroligt snabbt när forskare över hela världen samarbetar. För att vara beredda inför nästa pandemi bör resurserna inom virusforskningen kartläggas löpande.
4
Det behövs effektiva och prisvärda diagnostiska verktyg som kan användas på platser där många människor rör sig, som flygplatser och tågstationer.
4
Vi behöver veta mer om hur virus fungerar och beter sig. Virusforskningen behöver mer resurser, framför allt till grundforskning.
Magnus Gisslén har nyligen tillträtt (11 september 2023) tjänsten som statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten och var tidigare professor i infektionssjukdomar vid Göteborgs universitet:
– Att ingen vårdas på intensivvården är en symbolisk milstolpe för det har varit en extrem period, hur extrem kan vara svårt att förstå om man inte jobbat inom sjukvården.
Men även om milstolpen står där tror Magnus Gisslén att det dröjer innan sars-cov-2 kan betraktas som ett vanligt förkylningsvirus.
– Det är en gradvis övergång. Som det är nu är det väldigt få som är svårt sjuka som inte också har andra sjukdomar. Jag har svårt att tro att nya varianter kommer att ändra på det, eftersom immuniteten är så bra, säger Magnus Gisslén.
Det kommer nya varianter
Visserligen kan det under en period bli kraftigare vågor och fler som blir sjuka, menar Magnus Gisslén. Men om ett antal år kommer sars-cov-2 att bli som andra förkylningsvirus med en topp under vinterhalvåret.
– Samtidigt har vi aldrig varit med om att kunna följa ett virus så här. Det vi vet är att det kommer att komma nya undervarianter. Men jag har svårt att tro att vi får en variant som ger svår sjukdom hos en immun person.
27 december 2020 vaccinerades de första personerna i Sverige mot covid-19.
Vad har vi lärt oss av pandemin?
Både samhället, framförallt sjukvården, och forskningen har dragit lärdomar av pandemin, menar Magnus Gisslén.
– Där har vaccinutvecklingen varit exempellös och där hade vi tur att det fanns ett koncept som stod färdigt att utveckla, säger han.
Konceptet, eller plattformen, togs fram av forskare som försökte producera ett vaccin mot två andra coronavirus, sars och mers. Tack vare den forskningen fanns kunskap om bland annat spike-proteinet, den spikformade delen som viruset använder för att fästa vid våra celler. Den kunskapen bidrog till att vaccin kunde forskas fram på rekordtid.
Nya sätt att få in vaccinet i kroppen
Forskningen om vaccin har fortsatt, bland annat undersöker forskare nya sätt att få in vaccinet i kroppen. Ett problem med coronavaccinen är att de visserligen skyddar mot svår sjukdom, men inte lika bra mot att bli smittad. Ett vaccin som tas som nässpray skulle kunna lösa det problemet.
Anna Smed Sörensen, docent och forskargruppsledare vid enheten för immunologi och allergi vid Karolinska institutet, studerar vad som händer i luftvägarna vid en infektion av covid-19:
– De vaccin som tas i armen är bra mot svår sjukdom men kan kompletteras med en nässpray som ger antikroppar även lokalt. Det ger ett bättre skydd vilket gör att man kanske inte ens blir infekterad och smittar andra. Det pågår studier men det är inte så enkelt att formulera om från spruta i armen till att ge vaccinet som nässpray. Det saknades läkemedel för de svårt sjuka Men även om vaccinen togs fram i rekordfart fick människor finna sig i att klara sig utan vaccin i nästan ett år.
– En sak har vi lärt oss är när det gäller virussjukdomar. Vi behöver ha beredskap för behandling med antivirala läkemedel som har bred effekt, för att kunna behandla svårt sjuka innan det finns ett vaccin, säger Magnus Gisslén.
En fråga som diskuterades flitigt under pandemin var nyttan med att bära munskydd. Magnus Gissléns företrädare Anders Tegnell var länge skeptisk till munskydd. Han har själv påpekat att det påverkade folks benägenhet att följa Folkhälsomyndighetens rekommendation om att bära munskydd i kollektivtrafiken – som kom i januari 2021.
– Det fanns väldigt lite data som visade på en effekt av att använda munskydd, och det finns fortfarande väldigt lite forskning om det. Så där har vi inte riktigt utnyttjat situationen för att undersöka hur effektivt munskydd är i en verklig pandemi, säger Magnus Gisslén.
Magnus Gisslén, och många med honom, blev redan från början överraskad av virusets förmåga att plötsligt börja mutera på flera platser samtidigt.
– Det som överraskade mig var de snabba skiftningarna, från början var det en variant som spred sig och sedan utvecklades nya mutationer. De här skiftningarna från den ena varianten till den andra gick snabbt, på veckor, och nu har vi flera subvarianter som sprider sig samtidigt.
I februari 2021 startade svenska virusforskare Pandemifonden med syftet att via forskning bekämpa virusorsakade infektioner och framtida pandemier. Niklas Arnberg är generalsekreterare i Pandemifonden och professor i virologi vid Umeå universitet. Också han blev överraskad av det nya virusets effektivitet:
– Vi har haft luftburna pandemier förut men i modern tid har det alltid handlat om influensavirus. Att det inte bara är influensa som orsakar pandemi, är något vi behöver ta höjd för i framtiden, säger han.
Men att just det här viruset ska fortsätta att överraska, i betydelsen bli farligare, tror inte Niklas Arnberg. Risken att vi ska drabbas av en ny, dödligare våg, som med spanska sjukan, är väldigt liten. Framför allt för att viruset inte tjänar på att bli väldigt farligt eller dödligt då det minskar spridningen. Då är det mer sannolikt att SARS-CoV2 är på väg att bli ett vanligt förkylningsvirus.
Sannolikheten att coronaviruset muterar till något farligt är liten, enligt forskarna, Det tjänar inte på att bli väldigt farligt eller dödligt då det minskar spridningen. Bild: SJ Objio, Unsplash
Influensa eller covid?
Det finns tre typer av influensavirus som smittar mellan människor, A, B och C. Influensa A orsakar de största epidemierna och kan delas in i olika subtyper beroende på varianter av ytantigenerna hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). Svininfluensan kallades till exempel för H1N1. Influensa B ger också typiska influensasymtom. Influensa C-virus orsakar endast lindrig förkylning.
Coronavirus delar in i fyra undergrupper, alfa-, beta-, gamma- och deltacoronavirus. De virusvarianter orsakar de allvarligare infektionerna tillhör alla betacoronavirusgruppen, till exempel SARS-CoV, MERS-CoV och det aktuella SARS-CoV2.
SARS-CoV2 har under pandemin muterat och bildat flera undergrupper. I slutet av 2021 och början av 2022 tog undergruppen Omikron över och spred sig över världen. Under sommaren har en ny variant av Omikron, kallad Eris, blivit dominerande. Den nya varianten Eris förväntas ge en mild sjukdom hos de flesta som blir smittade och Folkhälsomyndigheten har inte tagit fram några nya restriktioner.
– Vi är nära den punkten där vi kan säga att det är ett säsongsvirus i högre utsträckning än vad det är ett pandemiskt virus. Pandemiskt är ett virus som få eller inga har immunitet mot, som kan spridas snabbt. Säsongsvirus är endemiskt virus som vinterkräksjuka eller rs eller säsongsinfluensavirus, säger Niklas Arnberg.
Hur vet man att coronaviruset inte går bananas?
– Jag vet inte om det finns något klart definierat läge. Det är Världshälsoorganisationen WHO som beslutar om pandemiläge eller inte, nu har de avlyst det globala folkhälsonödläget, men inte sagt att vi är ute ur pandemin. De vill antagligen försäkra sig mot att det kan bli ytterligare vågor som man såg i spanska sjukan, då det inte var första vågen som var värst utan den som kom ett par år senare. Man kan inte utesluta den risken, men måste säga att den är väldigt liten.
Och Karin Tegmark Wisell, generaldirektör på Folkhälsomyndigheten, kommenterade WHO:s beslut om att avlysa det globala folkhälsoläget i ett pressmeddelande:
– Det är ett befogat beslut utifrån att det nu globalt finns en grundimmunitet mot covid-19, och vi vet att de nya virusvarianterna har varit mildare. Vi har vacciner som ger ett bra skydd mot allvarlig sjukdom och död och det finns både antiviraler och andra behandlingsstrategier etablerade.
Niklas Arnberg kallar den snabba utvecklingen av vaccin för en av de största vetenskapliga landvinningarna som har gjorts. Men precis som Magnus Gisslén pekar han på behovet av antivirala läkemedel som kan lindra sjukdomen när den bryter ut.
– På samma sätt som vi har antibiotika skulle vi behöva antivirala läkemedel med ett brett spektrum. Hade vi haft det från dag noll så hade vi inte haft 20 000 döda i Sverige utan 200.
Varför fanns det inga antivirala läkemedel?
– Virusforskning är ett ganska ungt område och har inte utvecklats i takt med behoven. Vi virusforskare får ta oss i kragen för vi har inte pratat om pandemihoten. Nu har vi ett ansvar att prata om vad vi kan lära oss av den här pandemin, det är därför som vi har startat Pandemifonden.
Anna-Lena Spetz är professor i immunologi vid Stockholms universitet. Ett par veckor före de första rapporterna om ett nytt virus sökte hon forskningsanslag för att utveckla nya antivirala läkemedel.
– Då var det inga virusprojekt som fick anslagen utan projekt som jobbade mot bakterier, säger Anna-Lena Spetz.
Från utbrottet i Wuhan till pandemi – på drygt två månader
2 januari 2020: Rapporter om ett lokalt utbrott av lunginflammation i Kina, 27 personer har insjuknat av ett okänt virus, samtliga fall kopplas till en fisk- och djurmarknad i staden Wuhan.
5 januari: 44 personer har nu insjuknat, för 11 av dem är läget kritiskt.
9 januari: Viruset är ett coronavirus, bekräftar kinesiska myndigheter. Myndigheter i Sverige börjar med dagliga presskonferenser om corona-läget i landet.
11 januari: Kina rapporterar det första dödsfallet – en 61-årig man som regelbundet besökt fisk- och djurmarknaden i Wuhan.
21 januari: De tre första europeiska corona-fallen i Frankrike.
31 januari: Det första konstaterade corona-fallet i Sverige – en patient på Länssjukhuset i Jönköping.
11 februari: Sjukdomen får namnet covid-19.
26 februari: fall nummer två av covid-19 i Sverige. Personen har varit i norra Italien.
27 februari: Ytterligare fem personer i Sverige bekräftas smittade.
2 mars: Transportstyrelsen återkallar trafiktillståndet för Iran Air, på grund av omfattande utbrott i Iran.
3 mars: Covid-19 fortsätter att spridas i de norra delarna av Italien.
6 mars: Utrikesdepartementet (UD) avråder från resor till Italien.
10 mars: Risknivån höjs till den högsta ”Mycket hög risk för samhällsspridning i Sverige”!
10 mars: Folkhälsomyndigheten uppmanar alla med symtom, även lindriga, att avstå från att träffa andra människor.
11 mars 2020: WHO meddelar att covid-19 är en pandemi. Samma dag rapporteras det första svenska dödsfallet. Sjukdomen finns nu i 114 länder, antalet bekräftade fall med covid-19 är mer än 120 000 och omkring 4 000 människor har dött.
Källa: Folkhälsomyndigheten
När utbrottet kom, och världen skrek efter botemedel, förändrades villkoren. Anna-Lena Spetz kontaktade forskare i Europa, som i sin tur kände andra, och snart fanns tre olika forskargrupper som arbetade med att ta fram antivirala läkemedel med brett spektrum.
Forskning för att utveckla antivirala läkemedel är kritisk för att skydda mänskligheten. Det är en av Pandemifondens slutsatser i rapporten Till nästa gång, Samlade lärdomar från en viruspandemi.
– I en pandemisituation där man inte vet innan vilket virus som är aktuellt vill man ha olika läkemedel med brett spektrum för att se vilket som har effekt.
Vem vill lagerhålla läkemedel på utifall att?
Den molekyl som Anna-Lena Spetz arbetar med nu är inte inriktad mot covid-19, men det pågår forskning bland annat i Tyskland. Ett problem som måste lösas är finansieringen. Det kan ta lång tid innan nästa pandemi är över oss och frågan är vem som ska bekosta utvecklingen och stå för lagerhållningen av ett läkemedel som kanske, någon gång i framtiden, kommer att efterfrågas.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Under pandemiåret 2020 växte antalet sålda digitala böcker med 35 procent och passerade för första gången antalet tryckta böcker. Därefter har tryckta böcker minskat i försäljning ytterligare medan de digitala har fortsatt att öka.
Mest har ljudböckerna ökat, något som har givit upphov till en debatt där framför allt litteraturvetare och författare menar att det är stor skillnad mellan att lyssna på och läsa en bok.
Alexandra Borg, forskare och lektor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, är en av de som har deltagit i debatten:
– Skillnaden ligger på en teknisk nivå. Annars skulle jag säga att det inte är någon skillnad på att läsa eller lyssna till en bok, om vi talar om kognition, utan att det handlar om vana.
Läsa eller lyssna på bok – sak samma för hjärnan
– Föreställningen att personer som inte kan läsa tryckt text utan i stället lyssnar på den, låt säga på grund av synnedsättning, inte skulle förstå en text lika bra som en person som läser texten i tryck, finner jag märklig och inte så lite förolämpande, säger Alexandra Borg.
– Sedan kan ju intrycket och upplevelsen av boken färgas av att det är en skådespelare som läser upp boken, men texten och innehållet är samma. När det gäller en tryckt text kan ju faktorer som papperskvalitet och typsnitt påverka. Det finns studier som visar att samma centra i hjärnan aktiveras när man läser respektive lyssnar på en text, att det är samma typ av processer som sker när texten avkodas.
Snobbig inställning till ljudböcker
Alexandra Borgs forskning handlar om hur digitaliseringen påverkar vår litterära och bokliga kultur. Men det finns flera forskare som också jämfört vad som händer i hjärnan när vi lyssnar på respektive läser en text.
I en av studierna, som publicerades i augusti 2019 av forskare vid University of California, hade forskarna placerat nio personer, sex män och tre kvinnor, i en magnetkamera.
Där hade de först fått lyssna till en text, sedan läsa samma text, alltmedan maskinen registrerade vad som hände i hjärnan. Resultatet blev en 3D-karta över hjärnan som visade vilka områden som aktiverades av de ord som tog sig in via ögonen respektive öronen.
Det viktigaste är inte hur du läser boken, utan att du faktiskt läser den och förstår innehållet. Bild: Kuo-Chiao Lin/Unsplash
Visserligen hade forskarna förväntat sig en viss överensstämmelse mellan ”läs-kartan” och ”ljud-kartan”, men inte att den skulle vara så stor. Kartorna var i stort sett identiska.
Studien blev omskriven i medier i flera länder. Och brittiska The Telegraph spådde i sin rubrik att detta var slutet på, vad de menade, en snobbig inställning till ljudböcker.
Vi minns tre sekunder bakåt i tiden
Mikael Roll är professor i neurolingvistik vid Lunds universitet. Med hjälp av EEG har han och hans kollegor tagit reda på vad som händer i hjärnan när vi läser. En upptäckt var att läsaren försöker skapa fraser som är 2,7 sekunder långa. Det är också så långt som det auditiva korttidsminnet sträcker sig, det vill säga vår förmåga att lagra och bearbeta ljudbaserad information i minnet.
– Om du lyssnar på någon som pratar kan du komma ihåg exakt vad som sades i upp till tre sekunder, efter det kan man komma ihåg innebörden men minns inte ordföljd och grammatisk form. Det verkar vara samma sak när vi läser tyst, att man aktiverar formen av det man läser de första sekunderna. Man kan säga att vi har ett tidsfönster på två, tre sekunder bakåt då man kommer ihåg mer exakta ljudupplevelser och det gäller även läsning av text.
Ljud och text har olika förutsättningar
Men även om lyssning och läsning orsakar likartade processer i hjärnan handlar det om två olika format med olika förutsättningar.
– Det man kan se konkret är att när man adapterar fackböcker för ljudformatet tar man inte med alla notapparater och källhänvisningar utan hänvisar till hemsidan, säger Alexandra Borg.
Ljudboken har inte heller möjlighet att använda fetstil eller VERSALER för att markera vissa delar av texten. Här kan å andra sidan uppläsaren komma in och – med sin röst som verkningsmedel – stötta det författaren haft som avsikt att förmedla.
Adaption innebär en överföring av en berättelse från ett medium (till exempel bok) till ett annat (till exempel ljudbok). Bild: Distingué CiDDiQi/Unsplash
Viktigt att läsa böcker också
Samtidigt som Alexandra Borg påpekar att det ökade lyssnandet på ljudböcker för det positiva med sig att allt fler läser böcker, varnar hon för det minskande läsandet av tryckt text.
– Något som jag tycker är viktigt och alarmerande är att läsandet av tryckt text går ner så mycket som det gör. När du läser en tryckt text ser du ju också hur orden stavas, du relaterar ljudet till en ordbild, som du sedan har med dig när du själv skriver. Om du bara lyssnar på text försvagas ju i förlängningen ditt skriftspråk.
Läsa genom att ”se” eller ”lyssna”
Elisa Tattersall Wallin är universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap på Högskolan i Borås. Hennes avhandling handlade om hur ljudböcker konsumeras, men det fanns också en teoretisk del.
– När jag började doktorera 2017 fanns inte mycket forskning, så jag har utvecklat ett koncept för hur vi kan prata om ljudböcker.
De begrepp hon föreslår är reading by seeing och reading by listening. Hennes forskning bygger dels på intervjuer med unga vuxna, dels på data från de appar som används för att lyssna på böcker.
– Apparna används väldigt mycket på dagtid så det finns uppenbarligen en möjlighet att lyssna när man är i skolan eller på jobbet. De används mycket mindre på helger och tidig kväll, sedan går användandet upp igen på kvällen när man ska somna.
Ljudböcker drar till sig nya läsare, visar forskning.
Ljudböcker gör tråkiga sysslor roligare
De unga vuxna som intervjuades använde ljudböcker i samband med hushållssysslor och träning för att göra den typen av måste-sysslor lite roligare. Men lyssnandet kunde också användas för att lindra stress och hantera negativa känslor. Under pandemin, när lunchrasten inte var ett tillfälle att umgås med kompisarna, kunde den lediga tiden tillbringas med en ljudbok.
– Man kanske la sig på sängen och vilade ögonen, för det var mycket skärmtid. Ljudboken blev ett slags ersättning för kompisarna, säger Elisa Tattersall Wallin.
Enligt Elisa Tattersall Wallin drar det nya formatet också in nya läsare.
– Jag ser två tendenser i min forskning. En är att ljudböcker används av folk som älskar läsning och det här är ett nytt format. Den andra kategorin användare är personer som ogillar tryckta böcker, alternativt har lässvårigheter. Jag skulle säga att ljudböckerna möjliggör en ny sorts läsning och ökar tiden som folk spenderar med böcker.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Artikeln uppdaterad: 2023-09-04
Ljudböcker krävde mer av eleverna
Forskningsstudien ”Läsning mellan medier” har undersökt hur barn i en dansk skola upplever digitala verktyg, som till exempel ljudböcker. Resultatet förvånade forskarna.
– Vi antog att många elever kanske skulle tycka en ljudbok var enklare att ta till sig än att läsa en fysisk bok. Men det stämde inte – många saknade verktyg för att kunna lyssna ordentligt, de hade svårt att koncentrera sig och visste inte vad de skulle göra medan de lyssnade. Att läsa en ljudbok eller en interaktiv applikation krävde mer av eleverna, även man skulle kunna tro att det är enklare att läsa så, säger Maria Engberg, docent i medieteknik vid Malmö universitet.
Ljudböckerna kräver ett annat angreppssätt, visar studien. Att tänka på för den som ska lära via ljudböcker:
Att lyssna på en bok stimulerar andra sinnen än när du läser. Läsrösten har också betydelse för hur man upplever texten.
Det går inte att skumma igenom en ljudbok på samma sätt som en vanlig bok, och inte heller granska ljudbokstext på samma sätt som när man har en tryckt bok i handen.
Att stanna upp då och då, dela och prata om en uppläsningssekvens med andra, är bra för lärandet med ljudböcker. Tänk på att det går att individualisera den text man lyssnar på, genom att sänka eller öka hastigheten på uppläsningen.
Att återställa våtmark är en effektiv metod för att minska utsläpp av klimatgaser. Det är de flesta forskare inom klimat och markanvändning överens om. Men det gäller att fokusera på de marker som står för de största utsläppen, det vill säga torvmarker som dikats ut för att bli jordbruksmark.
Idag kan markägare också få pengar för att skapa nya våtmarker, till exempel skapa dammar för att öka fågellivet och gynna grodor. Eller sköta om redan befintliga våtmarker. Åtgärder som gör nytta för miljön men inte nödvändigtvis minskar utsläppen av växthusgaser.
Markägare kan få av pengarna för att skapa våtmarker på marker utan läckande torvlager, och för andra projekt som inte har med klimatutsläppen att göra. Vissa av åtgärderna kan till och med generera ökade utsläpp, säger Åsa Kasimir, våtmarksforskare vid Göteborgs universitet.
– Ur klimatsynpunkt är det bättre att satsa på att återväta torvmarker.
Utdikningen började redan på 1700-talet
Utdikningen av våtmarker var ett gigantiskt projekt för att minska den tidens plågor, fattigdom och hunger. Med hjälp av statsbidrag, och med spaden och spettet som verktyg, gick svenskarna ut och grävde diken för att öka mängden jordbruksmark. I slutet av 1800-talet blev trävaror mer efterfrågade och dikningen riktade in sig även på skogsmark för att öka tillväxten.
Dagens stora plåga, klimatförändringarna, har förvandlat den tidens lösning till ett problem då de utdikade våtmarkerna, numera torrmarker, står för 20 procent* av Sveriges totala utsläpp av klimatgaser, vilket är lika mycket som personbilstrafiken.
Så vad göra? I november 2022 meddelade regeringen en höjning av anslagen för återvätning av våtmarker till 200 miljoner kronor per år från och med 2023. Forskare reagerade med en debattartikeln, som kritiserade regeringen för att inte öronmärka pengarna för åtgärder som verkligen minskar klimatutsläppen. Incitamenten för markägarna att åtgärda torvmarker – som står för de största utsläppen per hektar – måste bli bättre, menade man.
Under de senaste 100 åren har en fjärdedel av Sveriges våtmarker dikats ut för jordbruk och skogsbruk. Dikena breder ut sig på en sträcka motsvarande 22 varv runt jorden. Bild: SeppVei, Public domain, via Wikimedia Commons
En miljon kilometer diken
De numera torrlagda torvmarkerna, de som i olika hög utsträckning släpper ifrån sig koldioxid, omges av totalt nästan en miljon kilometer diken, en sträcka som motsvarar 22 varv runt Jorden. Vid en restaurering pluggas diket igen för att vattnet åter ska kunna höja sig.
Hur mycket torrlagd torvmark är möjligt att återställa?
– Det beror på vem man frågar. Det som har dränerats bör gå att återställa, men vad som är möjligt i praktiken är en annan sak, säger Åsa Kasimir.
En del av hindren för att återställa våtmarker är juridiska och byråkratiska. Som att ett system av diken kan ägas av flera olika dikesföretag där alla måste komma överens för att igenpluggningen ska bli av. Ett dikesföretag, som också kallas markavvattningsföretag, ägs gemensamt av flera markägare.
Ett annat hinder kan vara att skogsägare vill vänta med utdikningen tills skogen är avverkad. Eller rädsla för att förlora odlingsmark.
Det var behovet av att producera mer mat och skog som orsakade den massiva utdikningen av våtmarker från början. Riskerar nu matproduktionen att minska om jordbruk på dränerad torvmark återväts?
– Vad man kan göra är att ha betesmark och foderproduktion under blötare förhållanden än idag, säger Åsa Kasimir. Det går då inte att ha lika många djur per hektar och inte lika hög produktion. Men det får man acceptera. Den största vinsten ligger i att återväta jordbruksmarkerna för det är där de största utsläppen sker.
Våtmarker skyddar mot bränder, renar vatten och ökar biologisk mångfald…
Därför är våtmarker så viktiga:
Nordliga våtmarker har lagrat kol från atmosfären i årtusenden. Och är unika kolsänkor eftersom biomassa (växtdelar) inte bryts ner på grund av de syrefria förhållandena i den fuktiga marken
Under de senaste seklet har antalet våtmarker minskat kraftigt. De har diktas ut för att användas som jordbruks- och skogsbruksmark. När vattnet sjunker i torvmarken når syre fram, och växtdelar börjar brytas ner. I stället för att binda kol läcker den torrlagda torvmarken koldioxid och lustgas.
Att återväta en torvmark ökar kortsiktigt utsläppen av metan, men minskar utsläppen av koldioxid och lustgas. I slutändan blir klimateffekten positiv.
Men våtmarker utgör inte bara kolsänkor:
Återställning av dränerade våtmarker reducerar också utsläppen av fosfor och kväve, vilket minskar övergödningen och kan ha en positiv effekt på den biologiska mångfalden.
Att våtmarker behåller vatten i landskapet innebär också en minskad risk för skogsbränder, översvämningar och uttorkning.
De bidrar dessutom positivt till grundvattennivåer…
…och är en av de absolut artrikaste miljöerna som finns. I Sverige är runt 600 hotade djur och växtarter beroende av våtmarker som livsmiljö.
Källa: Naturvårdsverket
Det blev inte som forskarna trodde
Men det finns också forskare som efterlyser mer forskning om effekterna av restaurering.
I dag vet vi mycket om hur viktiga våtmarkerna är. Och vilken negativ effekt torrläggningarna har haft för klimatet och den biologiska mångfalden, men också för vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag, menar Hjalmar Laudon, skogsprofessor vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– Men vad effekten egentligen blir av att restaurera våtmarkerna vet vi för lite om.
För fem år sedan inledde han och hans kollegor ett stort forskningsprojekt om effekterna av restaurering av en näringsfattig myr, som är den vanligaste våtmarkstypen i Sverige.
– Min utgångspunkt var att det skulle vara positivt för miljön men våra resultat går stick i stäv mot både vad jag trodde från början, och den generella synen på våtmarksrestaureringens betydelse, säger han.
Experiment på en myr i norr
Resultatet visar att den torvmark som restaurerats två år senare är en nettokälla av koldioxid, alltså att den ger ifrån sig mer koldioxid än den tar upp. Dessutom började den läcka metan, vilket är en mycket starkare växthusgas.
– Så ur klimatsynpunkt var det olyckligt, det är ju inte det vi vill med restaurering. Men hur lång tid den negativa effekten kommer att sitta i har vi ingen aning om. Vi är precis i början av effektstudien, poängterar Hjalmar Laudon.
Studien på en myr nära Vindelälven, Trollberget Experimental Area, är än så länge opublicerad, och inget bevis för att återvätning av torvmark skulle vara dåligt ur klimatsynpunkt. Men det behövs mer forskning för att förstå effekterna av en återvätning och det finns mycket få andra studier i svenska förhållande om vilken effekt återställning av vårmarker har på kolbalansen, enligt Hjalmar Laudon.
Historiskt har våtmarkerna varit en viktig kolsänka som pågått under tusentals år och därför kan det framstå som logiskt att återställa dem:
– Men då glömmer man bort att det finns en tidsfaktor, att det kan ta tio, eller hundra år, innan den positiva effekten återuppstår. Det kan också gå snabbare, men det vet vi heller inte i nuläget.
Laudon menar inte att de pengar som satsas på våtmarkerna är bortkastade. Men han vill varna för att i sämsta fall kan en restaurering orsaka mer problem än nytta.
– Återställningsverksamheten går otroligt långsamt, men om den ska dra igång storskaligt måste man veta vad man gör.
Återställning i snigelfart
Ett mått på hur långsamt det går med att återställa våtmarker finns i en rapport från Skogsstyrelsen från januari 2023:
För 2021 fick myndigheten 50 miljoner kronor för att återväta våtmarker, men lyckades bara göra av med 6,1 miljoner.
Av 2022 års medel på 70 miljoner kronor förbrukade den 16,4 miljoner kronor.
Skogsstyrelsen förklarar den låga takten med att återvätning är en ny verksamhet, att det är juridiskt komplicerat och svårt att rekrytera såväl personal som konsulter. Dessutom har intresset bland markägarna varit lågt.
Kvicksilver kan komma i omlopp
Mats Öquist, forskare vid samma institution som Hjalmar Laudon, är projektledare för ett forskningsprojekt som ska undersöka negativa effekter av restaurering av våtmarker. Förutom eventuellt ökade utsläpp av växthusgaser handlar det om risken för en ökad metylering av kvicksilver. Undersökningen ska ske genom provtagning av orörda, dikade och restaurerade våtmarker.
Metylkvicksilver är en form av kvicksilver som har mycket högre biotillgänglighet än kvicksilver och tas lättare upp av olika slags djur. Metyleringen sker främst när syrehalten är låg, som när marken täcks av vatten.
– Metylkvicksilver är extremt toxiskt och ackumuleras i näringskedjan, säger Mats Öquist.
Vad är egentligen en våtmark?
Våtmark är mark där vatten under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan. Eftersom vattenytan inte alltid syns kan det vara svårt att bedöma vad som är våtmark. I de flesta fall kan istället vegetationen användas för att skilja våtmark från annan mark. Minst hälften av vegetationen bör tycka om vatten, vara vattenälskande, för att ett område ska klassas som våtmark. Bottnar i sjöar, hav och vattendrag som tillfälligt torrläggs och som saknar vegetation räknas också som våtmark. Definitionen kommer från den Svenska Våtmarksinventeringen.
Återvätning inte alltid en kvickfix
Det är ett känt faktum att en restaurerad våtmark, som delvis täcks av vatten, kommer att öka produktionen av metan, som är en kraftfullare men mer kortlivad växthusgas än koldioxid. Och för att utsläppen ska minska totalt sett, måste den återställda våtmarken binda mer koldioxid än den släpper ut metan.
– Vi hoppas att kunna säga någonting om hur snabbt restaureringen går, om vi får vinster för klimatet om tio, tjugo eller hundra år. Ofta vill man göra restaurering som en quick fix men det är inte säkert att den är så effektiv som man tror, säger Mats Öquist.
Mer forskning kan också avgöra vilka våtmarker som är mest lämpliga för restaurering om man vill undvika negativa konsekvenser, enligt forskaren.
Svårt beräkna utsläpp från marken – markens egenskaper avgörande
De utdikade torvmarkerna står för 20 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser, eller lika mycket som den från personbilstrafiken. I siffror handlar det om 11,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter, enligt beräkningar som forskare gör. Men att uppskatta utsläpp från marken är mer komplicerat än att mäta utsläpp från fabriker eller avgasrör:
Som grund för uppskattningen finns ett antal så kallade emissionsfaktorer som beror på vilka egenskaper marken har. Näringsrik torv avger till exempel mer växthusgaser än näringsfattig.
Mattias Lundblad, forskare vid Institutionen för mark och miljö vid SLU är ansvarig för beräkningen av utsläppen av klimatgaser, och uppskattar att faktorerna har en osäkerhet som varierar mellan 35 och 100 procent beroende på vilken marktyp och växthusgas det handlar om.
Just nu pågår en översyn av faktorerna så siffran över utsläpp kommer sannolikt att justeras. Arbetet kommer att pågå åtminstone hela 2023.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Åre augusti 2023. Dramatiska inspelningar visar hur kraftiga skyfall får vattendraget i centrala Åre att svämma över. Vattnet forsar fram längs gatorna och jord, stenar och träd skjuter fram som projektiler i strömmen. När stormen har lagt sig kommer kritiken: skidorten har prioriterat turisterna framför miljön och det här är resultatet.
Skidbackar är kalhyggen
Hjalmar Laudon, professor i skogslandskapets biogeokemi vid SLU, vill inte kommentera Åre specifikt, men menar att avverkade skogar och brist på träd längs sluttningar ofta får katastrofala konsekvenser.
– Skidanläggningar har vanligen stora trädlösa kalhyggesliknande skidnedfarter. Det kan leda till en mycket snabb avrinning. Plötsligt kan man få en extrem väderhändelse när det regnar intensivt. Hade det då funnits fler träd hade de kunnat stoppa upp en del av vattnet, och bundit jorden bättre så att inte lika mycket sediment hade följt med, säger han.
Träd kan bilda armé mot översvämningar och andra effekter av extremväder.
Träd kunde ha hindrat förödelse
Åre är på inga sätt unikt. Det är inte heller bara skidorter som drabbas av översvämningar. Malmö 2014, Bjuv 2016, Kristianstad 2021 och Gävle 2021 – det är några exempel på orter som har drabbats av förödande översvämningar det senaste decenniet som resultat av extrema skyfall.
Majoriteten av översvämningarna hade enligt Hjalmar Laudon sannolikt kunnat mildras och kanske till och med hindrats om det hade funnits fler träd och annan växtlighet.
– Träd skapar ett utrymme i marken för att ta upp mycket av vattnet. I en stadsmiljö där det finns begränsat med träd och istället gott om hårdgjorda ytor sker avrinningen blixtsnabbt.
Nästan allt regn avdunstar
Förutom att binda vatten till jorden och därmed minska risken för både översvämning och torka spelar träd en viktig roll i det hydrologiska kretsloppet. Det handlar främst om två processer:
1
När det regnar ”fångas” en del av vattnet upp av trädens löv där det sedan avdunstar tillbaka till atmosfären.
2
Träden transporterar också vatten från jorden genom stam och grenar till löven där vattnet sedan transpirerar, det vill säga avdunstar. Man skulle nästan kunna säga att löven svettas ut vatten.
Dessa två processer kallas evapotranspiration och enligt Hjalmar Laudon svarar den för att 50-70 procent av den nederbörd som faller återförs till atmosfären. På sommaren gäller det en ännu större andel av regnet.
– Det sker nästan ingen återtagning av grundvattenmagasinen under sommaren eftersom det mesta av nederbörden avdunstar. Men om man tar bort träden, till exempel genom avverkning, minskar evapotranspirsationsprocessen och avrinningen och risken för översvämning ökar.
Städerna har fått färre träd
Det finns drygt 87 miljarder träd i Sverige. Det är tillräckligt många, menar Erik Glaas som är klimatforskare vid Linköpings universitet och klimatanpassningsstrateg vid Gävle kommun. Enligt honom handlar klimatanpassning inte om att öka antalet träd i Sverige, utan om att träden ska stå på rätt ställen och i rätt typ av jord- för att minska effekterna av värmeböljor och översvämningar
– Det är ironiskt. Vi får ju fler och fler träd i Sverige i och med att skogsarealen ökar, men vi får färre träd i städerna, säger han.
Träd och annan växtlighet är också viktiga för att minska de negativa effekterna av extrem värme – ännu ett extremväder som har blivit allt vanligare. Dels skänker träd skugga, vilket skapar ett mikroklimat som är mycket svalare än oskuggade ytor, dels kyler växterna luften runtomkring genom att avge vattenånga (transpiration).
Städer tenderar att ha färre träd jämfört med omgivningen till förmån för fler hårdgjorda ytor, exempelvis torg, vägar och parkeringsplatser, och förtätning. Resultatet är att städer under somrar kan vara flera grader varmare än en närliggande by. Generellt gäller att ju tätare och mer hårdgjord en yta är, desto fler träd behövs det.
– Träden behöver planteras där det är viktigast att kunna ta emot vatten, vid till exempel vägar och parkeringsplatser som lätt översvämmas. Vad gäller värme är det träd i söderläge som gäller, säger Erik Glaas.
Träd på taken i stället för AC?
Träd kan skydda genom att fånga upp vatten, skänka svalka och binda jorden. Det är människor vetat sedan urminnes tider. Att plantera träd och anlägga trädgårdar är en flera tusen år gammal metod för att sänka temperaturen i ett mikroklimat*. I Indien under förhistorisk tid anlade man trädgårdar på taken eftersom växtlighet skyddar mot värme genom att skänka skugga, men också för att den absorberar en del av solinstrålningen. Dessutom kyler växterna luften runtomkring genom att avge vattenånga. Under antiken fyllde romarna sina atriumgårdar med växter, träd, dammar och fontäner. Förutom att vara sköna för ögonen skänkte växterna och vattnet skugga och svalka under sommaren.
Skelettjord räddar träd från vattendöden
Flera större städer har börjat plantera sina träd i så kallad skelettjord. Skelettjord är jord som är uppblandad med makadam och med ett lager ännu grövre makadam undertill. Detta för att träden växer bättre när rötterna får mer plats att breda ut sig, men också för att den porösa jorden kan ta emot stora mängder vatten och därför minskar risken för översvämning.
– Träd i skelettjord är också mindre känsliga för vattensjuka marker. Träd som står i en vattensjuk mark riskerar att skadas och då måste man ta ner dem, säger Erik Glaas.
Om man tvingas ersätta äldre träd med yngre får de inte alls samma effekt mot värme och översvämningar eftersom unga träd inte tillnärmelsevis tar upp lika mycket vatten eller ger lika mycket skugga, säger Erik Glaas.
Plantera reservträd i god tid
Enligt honom är därför den bästa klimatanpassningen, att ersätta skadade träd med äldre träd. Och att i god tid plantera reservträd just för det ändamålet.
– Tänk 25 år gamla träd istället. Så har man till exempel gjort i Norrköpings kommun där man tidigt insåg att man skulle behöva ersätta alléerna och började plantera efterträdare.
Vilka träd som är bäst på att förhindra översvämningar och effekterna av värmeböljor beror på i vilken miljö de står, se faktaruta. Men det är bättre med lövträd än barrträd, säger Erik Glaas, eftersom de är mindre känsliga för stormar.
– Kollar man på stormskador är det främst tall och gran som faller eftersom de är vintergröna och därmed har ett stort vindfång, medan lövträd som har tappat löven inte har lika stort vindfång.
Bara plan för p-platser
Trots att extremväder med översvämningar och värmeböljor har blivit allt vanligare och enligt olika klimatscenarier kommer att bli ännu vanligare inom snar framtid, saknas planer för klimatanpassning på både nationell och lokal nivå, visar forskning. Och det finns en osäkerhet kring vad lagarna säger.
I plan- och bygglagen finns till exempel specificerat hur många parkeringsplatser ett nybygge ska tillhandahålla, men hur många träd som bör planteras eller lämnas kvar, står det ingenting om. Miljöhänsyn saknas och det är ett uppenbart problem, menar Erik Glaas.
– Jag önskar att det fanns tydligare styrmedel för grönska och träd. Det är en sak att våga ställa krav i större städer där de som bygger vet att de får ut vad de vill för marken, men i många mindre kommuner vågar man inte ställa samma krav på byggherrarna i rädsla för att de ska dra sig ur.
Träd på stans bästa ställen
Forskare vid LTH och SLU kom 2019 fram till att stadsdelen Augustensborg i Malmö, som de senaste decennierna byggts om till en grön ekostad med bland annat fler träd, gröna tak, dammar och öppna dagvattensystem har lett till mindre översvämningsskador vid kraftigt regn. På rätt plats skyddar träd och grönska mot översvämningar. Det ska vara:
Träd längs gator och vägar
Träd längs sluttningar
Fler träd i parkerna
Gröna innergårdar
Diken
Kanaler
Gröna tak
Regnbäddar (en nedsänkt planteringsyta anpassad för att kunna ta upp vatten)
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Larver som krälar i ett sår kan instinktivt kännas både fel och äckligt, som ett tecken på vanvård. Men faktum är att vissa larver har utmärkta egenskaper vad gäller att rensa sår och påskynda läkning, säger Christina Lindholm, professor emerita i klinisk omvårdnad och sårforskare.
Larvterapi används sparsamt i svensk vård – trots att den kan vara bättre än både antibiotika och kirurgi. I vissa fall har behandling avbrutits för att patienten känt sån avsmak. Och det finns fler exempel på hur larver kan hjälpa mänskligheten, om de bara får:
Världen över blir vi fler, och fler får det gott ställt. När medelklassen växer ökar också efterfrågan på kött. På många håll leder det till skogsavverkning för att ge djur bete, stora belastningar på klimatet och en köttindustri där antibiotika används inte bara för att behandla sjuka djur, utan för att driva på deras tillväxt. På andra håll hotar livsmedelsbrist och hunger.
Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, krälar, kryper och surrar lösningen på de här problemen delvis närmare än vi tror. Insekter är proteinrika, nyttiga och ger mycket litet koldioxidavtryck – de kan dessutom livnära sig på organiskt avfall.
Den vanliga mjölbaggens (Tenebrio molitor) larver kallas för mjölmask. Mjölmaskar får säljas som mat i affärer i alla länder i EU. De kan bli upp till 30 milllimeter långa och är i början vita men ändras så småningom till en mer gul glansig färg.
Mjölbaggen godkänd som föda
Insekter kan användas som djurfoder, eller malas ner till livsmedel för människor. I många länder ingår insekter i viss mån i den traditionella kosten, men i Europa är det något nytt. Först 2021 godkände EU-kommissionen en insektsart som livsmedel i EU, larver av vanlig mjölbagge.
I Sverige är larver som föda i dag så pass kuriöst att det ingår i ”menyn” i smakbaren på Disgusting Food Museum i Malmö. Genom att visa och servera mat från hela världen hoppas museets grundare kunna utmana besökarnas uppfattning om vad som är ätbart och oätbart.
Kan vi börja äta miljömässigt hållbar mat i framtiden genom att utmana vår uppfattning av äckel? Det är också en fråga som intresserar Patrik Lindenfors, evolutionsforskare knuten till Institutet för framtidsstudier, och aktuell med boken Äckel.
Äckelkänslor skyddade oss från smitta
Äckel är en emotion, en känsla: en snabb och intuitiv helhetsbedömning som kroppen både tillhandahåller och reagerar på, filtrerad genom allt vi har lärt oss. Precis som med rationellt genomtänkta bedömningar baserar sig äckel på en stor mängd information, berättar Patrik Lindenfors.
– Vi behöver emotioner för att över huvud taget kunna orientera oss i världen, de tillhandahåller snabba överslagsbedömningar och motiverar oss att handla. Men ibland är de verkligen dåligt grundade och skulle behöva bortses ifrån.
När det gäller larver och insekter finns det evolutionära skäl till avsmaken, menar han. Många av våra äckelreaktioner verkar skräddarsydda för att undvika de spridningsvägar som finns för mänskliga smittämnen. Bland djur är vissa insekter, som kackerlackor, och råttor starkt förknippade med smittspridning, något som präglar vår bild av dessa arter.
Det finns en koppling mellan äckel och rädsla inför djur, visar forskning.
Kulturellt betingat äckel
Men vad vi äter och inte äter är till minst lika stor del en fråga om kultur, säger Patrik Lindenfors. Och den kan förändras.
– Det handlar om inlärning – vi har växt upp i ett samhälle där normen har varit att vi inte äter insekter. I många andra kulturer äter man insekter, det är högst tjänlig föda. Det går att ställa om sådana här preferenser, men det kräver lite ansträngning. I min barndom åt man inte rå fisk i Sverige. Nu anses sushi och sashimi vara delikatesser.
Ett inhemskt exempel är surströmming. Någon uppväxt med surströmmingskalas kan bli lyrisk av doften från en nyöppnad burk, medan någon som inte är van vid den fermenterade fisken kastar upp av bara lukten.
Vad vi äter och vad vi tycker är för äckligt att äta är en fråga om inlärning. Här är en tallrik feta larver av den svarta palmbaggen, Rhynchophorus palmarum. En delikatess i Peru.
Japaner äter gärna getingar
Det är framförallt i tropiska länder som insekter är en del av kosten. Enligt FAO äter människor i Afrika ungefär 250 olika insektsarter, 549 arter är omtyckta i Mexiko, 180 i Kina och 160 i Mekongområdet.
Även i Japan som inte är ett tropiskt land finns det ett antal populära mat-insekter, särskilt bland getingarna.
Sammanlagt finns det alltså fler än 1900 nu kända ätbara insektsarter, de viktigaste inom insektsordningarna: Coleoptera (skalbaggar), Lepidoptera (fjäril och malar), Hymenoptera (bin, getingar och myror), Orthoptera (gräshoppor och syrsor), Isoptera (termiter), Hemiptera (halvvingar) och Homoptera (cikador).
Helena Hörnfeldt, docent i etnologi vid Stockholms universitet, har i sin forskning bland annat berört kopplingen mellan äckel och rädsla inför djur. I samband med ett projekt kring rädslor hos barn kopplat till klimatförändringar frågade hon också förutsättningslöst barnen vad de var rädda för.
– Jag intervjuade barn från 7 och till 18 år. Alla, alla, nämnde djur de var rädda för. Jag kände att det var något jag ville fördjupa mig i.
Vissa djur återkom oftare än andra i barnens utsagor: Fåglar, insekter, björnar, ormar, hajar. Många av de djur som barnen uppfattade som läskiga ansåg de också vara äckliga.
– Det kunde vara att de var slemmiga, oberäkneliga, att djuren har kroppsliga detaljer som vi själva inte har, svans, vingar och klor, många sådana detaljer kom upp.
Det finns ett kulturellt rädslonarrativ som anger vilka djur det är acceptabelt att vara rädd för, menar Helena Hörnfeldt. Det är något vi får till oss tidigt, bland annat genom populärkultur. Just insekter har varit en stor inspirationskälla i konstruktionen av monster.
Skaldjur delikatesser trots sitt läskiga yttre
– Insekter upplevs ha ögonen på fel plats, man vet inte hur man ska få kontakt med djuret för blicken är åt fel håll. Insekter är ofta små, man vet inte var man har dem och man får en känsla av att de kan nästla sig in och ta sig in i kroppen. Dessutom finns idén om att de bär på sjukdomar eller gift, vilket ju vissa också gör.
Helena Hörnfeldt tycker att skaldjur är intressanta i relation till insekter.
– Räkor och kräftor har det där utseendet som vi borde uppfatta som äckligt, men det gör vi inte. Jag har inget svar på varför, mer än att det är en tradition med en tillvänjningsfas. Ska vi börja äta insekter behöver de presenteras på ett sätt som gör att vi accepterar det. Om man maler ner insekter så är det helt plötsligt mindre problem att äta dem, till exempel.
Larver renade sår långt innan antibiotikan
Inom medicinen spelade larver under lång tid en viktig roll vid sårrengöring. Det bruket försvann i många delar av världen när verksam antibiotika kom på 1940- och 50-talet. Men i takt med att antibiotikaresistenta bakteriestammar blivit vanligare har det uppstått ett behov av alternativa behandlingsmetoder, och intresset för larver har i viss mån vaknat på nytt.
– Larver som renar sår har funnits i många kulturer. Det finns beskrivet redan i Jobs bok. Vi vet att aboriginer dränkte trasor med koblod för att det skulle komma flugor och lägga ägg, varpå man tog dem och använde larverna. Mayafolket gjorde på liknande vis. Det är en vitt spridd metod sedan årtusenden, som då och då poppar upp.
Spyflugor äter såret rent
Under tidigt 1900-talet kartlades metoden vetenskapligt. De larver som kan användas för upprensning av sår hör till några olika arter av spyflugor. Dessa äter bara död vävnad och har också andra egenskaper som är gynnsamma för sårets rening och läkning. Bland annat utsöndrar de ett sekret som innehåller enzymer som bryter ned den döda vävnad de sedan äter.
– I dag använder vi metoder som innebär att såret görs så rent som möjligt för att kunna läka. Det bildas något vi kallar biofilm i sår som står öppna ett tag, och i den har man också kunnat se att det finns svamp. Det ger upphov till ett slags skelett som bakterier fångas i. För att såret ska läka behöver man få bort biofilmen. Och det är något fluglarver förmår, säger Christina Lindholm
Larver av flugan Lucilia sericata äter upp död vävnad i sår – och lämna det friska i fred. På så vis kan larverna rena ett svårläkt sår på några dygn.
Larvterapi rår på kroniska sår
För att ett sår ska läka måste den döda vävnaden bort. Flugan Lucilia sericata är lite mindre än en vanlig husfluga, och dess larver mästare på biologisk rening av sår. När de nykläcka millimterstora larverna placeras i patientens sår – oftast i en liten påse – äter de upp de döda vävnaden i såret och lämnar den friska i fred. Dessutom utsöndrar de antibakteriella och läkningsstimulerande ämnen. Forskning visar att larverna inte har några käkar utan i stället löser upp den döda vävnaden med hjälp av ett proteinnedbrytande enzym, för att sen suga upp de döda vävnaderna med allt sitt bakterieinnehåll.
Sahlgrenska sjukhuset slutade odla larver
I några av de mer moderna studier som har gjorts på larvterapi har man inte bara tittat på sårläkningen, utan också patienternas upplevelse. I några fall rapporteras patienterna ha känt sådan avsmak att de avbrutit behandlingsmetoden, eller avstått den.
I Sverige används larvterapi i dag sparsamt och då främst för svårläkta sår, exempelvis bensår, ofta hos äldre patienter. Larver för medicinskt bruk odlades tidigare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, men får sedan ett antal år importeras från andra länder. Christina Lindholm har en positiv bild av metodens verkan och har inte heller mött någon patient som har motsatt sig den.
– Man tror att patienterna ska tycka att det är äckligt, men de tycker att det är helt okej, bara det kan få såret att läka. En del kan känna att det kryllar lite, men de är fascinerade och de hamnar i centrum för allas intresse. Väldigt bra metod, även om den är lite opraktisk. Det är viss olägenhet att hantera larverna.
Spyflugelarver fixar såret på tre dygn
Larverna arbetar i såret i tre dygn. Under den tiden växer de från någon millimeter till cirka 1 centimeter.
– När man ser den effekt behandlingen har blir man ödmjuk. Man känner nästan sympati för de där små fluglarverna som har gjort så stor nytta. När de är klara ska de gå hädan, in i en plastpåse och begravas i soporna, säger Christina Lindholm.
Text: Jenny Damberg på uppdrag från forskning.se
De senaste åren har forskning visat att tomatplantor ”skriker” när de klipps av, att växter lär sig att en del beröring inte är farlig samt att de varnar varandra för hot. Är växter smartare än vi trott – och vad betyder det i så fall för hur vi behandlar dem?
Växter, träd och andra organismer kommunicerar med varandra genom ljud, ljus, beröring och inte minst genom kemiska signaler – som dofter både ovan och under jord. Genom sammankopplade nätverk av rötter och svamptrådar sänder exempelvis starkare träd näring till svagare träd.
Nyligen kom en studie från universitetet i Tel Aviv i Israel som visade att tomat- och tobaksplantor avger högfrekventa ljud när de utsätts för torka eller klipps av – ljud som forskarna först spelade in med ultraljudsmikrofoner och sedan spelade upp i ett långsammare tempo så att människor kunde höra dem som ett klickande.
Tomater som lider av torka avger högfrekventa ljud – som inte ett människoöra kan höra. Plantorna börjar ge ljud i från sig innan det syns på plantan att den är torr. Kanske skulle ultraljudsmikrofoner i en tomatodling kunna fungera som ett varningssystem, menar forskare.
Så undviker rötter att krocka
Även växters rötter ger ifrån sig högfrekventa ljud. När de växer och möter motstånd i jorden går rötternas toppar av. Ljudet hjälper växter att undvika sina egna och andras rötter. Rötterna avger också kemiska ämnen som andra växter kan förnimma. Dessutom uppfattar växter hur solljus reflekteras från en grannväxts blad – vilket berättar hur nära grannen står.
Allt detta är exempel på hur växter kan uppfatta sin omgivning, reagera på signaler ifrån den och ändra sitt beteende för att få konkurrensfördelar. Till exempel kan plantor undvika att växa i riktning mot en granne och istället växa mot en ledig yta.
– För att bemöta sina konkurrenter kan växter inte flytta på sig och välja en annan miljö, utan de måste anpassa sig till sin omgivning så fort som möjligt. Allt som växter gör kan bli en signal till andra växter. Om de kan identifiera dessa signaler kan de anpassa sin tillväxt fortare, säger docent Velemir Ninkovic vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, en av dem som forskat längst på växtkommunikation i Sverige.
Bra personkemi mellan potatis och lök
Det som Velemir Ninkovic har studerat mest är de dofter, eller luftburna kemiska ämnen som växter avger, och hur de kan minska behovet av besprutning i jordbruket. Hans farfar, som var framgångsrik odlare utanför Belgrad, brukade berätta att det blev färre bladlusangrepp när potatis och lök odlades tillsammans. Flera decennier senare kunde barnbarnet bekräfta observationerna i experiment, där antalet bladlöss minskade med 50–60 procent.
– Samspelet mellan arter förändrar potatisens luftburna signaler så att de blir mycket mindre attraktiva för bladlöss, säger Velemir Ninkovic.
Majsplantor blir rädda när något, eller någon, rör vid andra plantor i omgivningen.
Han och hans kollegor har också studerat beröring som en form av kommunikation. Ninkovic stal sin frus nya sminkborste och forskarna borstade på majsplantorna i en minut. Sex minuter senare reagerade växterna kraftigt genom att avge stora mängder luftburna ämnen. Men efter sex dagar av samma behandling avgav plantorna helt andra ämnen och reaktionen dröjde i nästan 100 minuter. De tycktes ha vant sig vid beröringen och lärt sig att den inte var farlig.
Växter kan ignorera hot som gällde andra
Forskarna undersökte också om majsplantor, som inte utsattes för beröring, reagerade på de luftburna signalerna. Det visade sig att de orörda växterna reagerade ännu kraftigare än de som utsattes för sminkborsten.
En förklaring kan vara att de fick signaler om ett hot, men inte visste vad hotet var. Över tid blev dock effekten tvärtom – de borstade plantorna förändrade sina gener som ett svar på stressen, medan de andra plantorna lärde sig att hotet aldrig kom och behövde därför inte ta det på lika stort allvar.
Studier av andra forskare visar att krukväxten Mimosa pudica kan minnas olika slags beröring, att svampar kommunicerar med mönster av elektriska impulser som kan tolkas som ord, samt att de köttätande växterna venusflugfällor kan räkna till fem.
Venusflugfällan – en växt som räknar till fem innan den smälter en insekt.
Växter kan räkna
Venusflugfällornas fällor slår bara igen om två av håren på ytan berörs inom ett kort tidsintervall. Och först när ytterligare fem hår har vidrörts sätter växten igång att producera enzymer som kan bryta ner insekten. Mekanismen förhindrar att andra föremål – som till exempel kommer flygande med vinden – löser ut fällan och växtens matsmältning helt i onödan. Venusflugfällornas sofistikerade infångningssystem används ofta som ett exempel på växters förmåga att minnas och att räkna.
Är växter intelligenta?
På senare år har också böcker som ”Trädens hemliga liv” av Peter Wohlleben och ”Intelligenta växter” av Stefana Mancusco och Alessandra Viola gjort succé med berättelser om hur växter har personligheter, sover och matar andras avkommor.
Betyder då allt detta att växter är intelligenta? Ja, menar Cecilia Åsberg, som är professor i genus, natur och kultur vid Linköpings universitet. Dock beror det på hur intelligens definieras.
– Människor har fantastiska förmågor, som att kommunicera, läsa av situationer, problemlösa och förbättra miljön runt oss, som vi verkar dela med andra arter. Och det är bra om vi får en bredare definition av intelligens som kan inkludera det icke-mänskliga, säger hon.
– Vi behöver förstå att människor, även om vi är en speciell art, inte är exceptionella varelser utan en del av och beroende av ekologiska system.
Växter kan känna och minnas
Velemir Ninkovic menar att termer som ”intelligens” och ”minne” inte går att överföra rakt av till växter.
– Om intelligens bara är kopplad till neuroner och hjärnor som bearbetar information för att komma fram till ett beslut så kan jag inte se att växter är intelligenta. Å andra sidan säger vi ibland att växter är väldigt enkla eftersom de inte kan tänka, men växter är mycket mer levande och aktiva organismer än vi har trott hittills, som reagerar dynamiskt på sin omgivning, säger han.
Båda forskarna svarar ja på frågan om människor och växter kan kommunicera med varandra.
– Absolut. Vi gör det hela tiden, men inte med vanliga ord. Våra sinnen läser alltid av miljön omkring oss. Pollen gör oss kanske allergiska, det är bara ett inte så njutbart exempel på en biologisk kommunikation med miljön. Vi kan bli mer medvetna om den omgivning som vi gjort till bakgrundsbrus eller passiv naturresurs genom att lära oss att läsa av andra beteenden eller behov, knyta an och förstå, som när och hur hästen vill bli kliad eller tomatplantan vattnad, säger Cecilia Åsberg.
Prata med blommor – växer de bättre då?
Även Velemir Ninkovic tror att växter och människor kan ha en tvåvägskommunikation.
– Den senaste forskningen visar att växter kan producera ljud som är så högfrekventa att människor inte kan höra dem. Vi kanske kan producera högfrekventa ljud som kan påverka växter?
Däremot är han tveksam till teorier som att pelargoner växer bättre om vi pratar snällt med dem. Det beror nog mer på att odlare som är vänliga mot sina växter generellt tar bättre hand om dem, säger han.
Mimosan slutar att reagera om samma typ av beröring upprepas tillräckligt många gånger, vilket forskare tolkar som att växten minns att just den typen av kontakt inte var farlig.
Växter mer lika människor än vi tidigare trott
Att växter kan minnas, räkna, göra aktiva val, ge ifrån sig ljud och andra signaler samt tolka signaler från andra växter visar att de är mer lika oss människor än många tidigare har trott. Det kan hjälpa till att luckra upp andra skarpa gränser mellan natur och människor, hoppas Cecilia Åsberg.
– Kommunikation är en grundpelare i kultur. Att växter kan kommunicera, varna varandra och vara altruistiska visar att människor inte är ensamma om att ha kultur. Det ger en känsla av att världen inte så lätt låter sig uppdelas i antingen mänsklig kultur eller naturen som passiv resurs av råvaror. Vi får större och starkare förståelse av oss som en samexisterande del av världen – inte som något som finns ovanpå den, som för att dominera den.
Att odla tomater och prata med pelargoner kan hjälpa oss att vidga vår omsorg, sympati och fantasi till att omfatta både människor och arter som är väldigt olika oss själva. Det kan leda till ett slags ödmjukhet inför våra olikheter och i förlängningen även inför annat som vi inte fullt ut vet eller förstår – inte minst när det gäller hur naturen fungerar. En sådan ödmjukhet och öppenhet är en viktig del av ett mer hållbart samhälle, enligt Cecilia Åsberg.
– Instinkten till sympati med andra levande varelser tror jag att vi har i oss och kan kultivera bättre. Det man älskar tar man hand om, säger hon.
Text: Abigail Sykes på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
– Om man märker att man blir mycket stressad av att titta på nyheter och spendera tid på sociala medier är det klokt att begränsa konsumtionen. Man kanske kan sätta en viss tid per dag att spendera på sociala medier eller med att läsa nyheter, och försöka fylla övrig tid med andra aktiviteter.
