I ett stressat samhälle är det lätt att falla för lättköpta kommersiella budskap när vi inte orkar gå på djupet och fatta välgrundade beslut med både känsla och förnuft. Därför leder logiken på dejtingsajter oss fel i vårt sökande efter kärlek, enligt Emma Engdahl, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.
– Kärlek är förmågan att vila i den andra. Men många kan inte, för vi vet inte vem den andra är. Vi är fullt upptagna med att förverkliga oss själva och klå grannarna med finare hus och större pool, som vi kan fota oss själva vid och visa på sociala medier.
Den något deprimerande bilden är hårdragen, men innehåller korn av sanning. Framför allt illustrerar den att det finns oerhört mycket att förhålla sig till för att dagens relationer ska fungera. Den kanske viktigaste är arenan: världen. När allt vi gör visas upp på sociala medier i ett förskönande ljus är våra relationer långt ifrån några undantag.
Dejtingsajter leder lätt till stress
En kanske lika viktig faktor är att de flesta första kontakter idag tas på dejtingsajter, inför öppen ridå med tusentals konkurrenter. Den som lever ett redan stressat liv med verkliga eller upplevda prestationskrav får ännu ett projekt att genomföra, och det på en digital arena. Det är inte ovanligt att det utmynnar i ännu en kravlista som ska uppfyllas – på partnern.
– Utgångspunkten för dokusåpan ”Gift vid första ögonkastet” är fel. Vi måste acceptera att vi inte kan kontrollera valet av partner med rationella överväganden. När vi öppnar oss för världen och den andre utsätter vi oss för ett motstånd som vi inte kan förutse, det utlöser emotioner, säger Emma Engdahl som riktar in sin forskning på just sådana.
– Den emotionella erfarenheten uppstår aldrig om inte något skaver, om vi inte vänder blicken mot oss själva.
Oavsett hur noga vi specificerar kraven på vår tänkta partner fungerar det sällan digitalt. När forskare visar bilder av alldagliga respektive attraktiva enligt någon idealbild väljer försökspersoner nästan alltid de snygga – även om de alldagliga tillskrivs alla de egenskaper som man önskar. Det är inte insidan som räknas, hur mycket vi än säger det.
Nya normer för kärlek
En populär uppfattning inom sociologin är att vi är osäkra i våra krav på partner och relationer för att gamla normer luckrats upp. En relation kan ta slut när som helst, löften om evig kärlek är omoderna, ett äktenskap är inte längre någon garanti, kvinnan är inte längre ekonomiskt beroende av mannen.
Men vi lever inte alls i normlöshet, visar Emma Engdahls forskning, där hon tittat på vilka bilder som finns i dag av hur mannen och kvinnan ska vara.
– Vi har nya regler och normer som smyger sig på, vilket jag beskriver i min bok ”Depressiv kärlek”. Framför allt kvinnor idealiserar depressiv kärlek, att bara den som sörjt på riktigt kan älska på riktigt, säger hon.
Förutsättningen för verklig kärlek är dock inte lidande, utan fortfarande förmågan att visa sig sårbar och svag. Där sätter dagens idealbild av en människa med ständig koll på läget käppar i hjulet. Den som inte genast kan säga vad man vill ha ut av en relation anses inte ha någon koll och kan därmed inte uppnå målet, enligt Emma Engdahl.
Fler väljer att gifta sig
Även om det är vanligast att vara sambo har allt fler valt att gifta sig sedan millennieskiftet. Mest ökade antalet äktenskap mellan 2001 och 2008, för att sedan plana ut, enligt Statistiska centralbyrån. Men nu har de tvärtom minskat, berättar Ann-Zofie Duvander, professor i demografi vid Stockholms universitet och professor i sociologi vid Mittuniversitetet.
– Det har gått ned ganska rejält de senaste åren. Med corona har det inte blivit de stora festerna och många kan ha skjutit upp sina bröllop. Fast nedgången började redan några år tidigare, så forskningen har inte helt lyckats fånga upp skälen ännu.
Mer tillåtande syn på samlevnad
Framför allt är det högutbildade som väljer att gifta sig. Trenden med allt fler äktenskap har många velat förklara med en traditionell tidsanda, men det finns inget stöd för det i forskningen, enligt Ann-Zofie Duvander. Hon ser i stället att normerna är mer tillåtande än förr, det finns en större variation för samlevnad. Den gamla norm som en majoritet länge gjort avsteg ifrån har blivit en form bland många andra och inte längre något att medvetet ta avstånd från.
I sin forskning har Ann-Zofie Duvander bland annat kartlagt skälen till varför människor gifter sig. Det är till exempel oftare som kvinnans vilja väger tyngst i par där båda har högre utbildning. För par med lägre utbildning är det tvärtom mannens.
– Det är jätteintressant! Man kan tänka sig att det vore lågutbildade kvinnor som skulle ha störst anledning att gifta sig, av ekonomiska skäl. Men samtidigt har de kanske mindre att säga till om i ett förhållande. Vi tror ofta att jämställdheten ser ungefär likadan ut i olika grupper, men så är det inte alltid.
Romantiken är viktig
Precis som Emma Engdahl lyfter Ann-Zofie Duvander fram tidsandan där man vill visa upp ett lyckat liv för andra. Ett stort sagobröllop visar för andra att ens relation är viktig, menar hon. Romantik i både vardag och fest ingår i bilden. Att det skulle tyda på mer traditionella värderingar ser Ann-Zofie Duvander däremot inte i sin forskning.
Relationerna som håller
Detta krävs enligt sociologisk forskning för att parrelationer ska bli långvariga:
Jämställt förhållande med god maktbalans.
Ömsesidigt ansvarstagande.
Ömsesidigt ge uttryck för sin sårbarhet.
Frivilligt och intresserat lyssnar på den andra.
Tillsammans komma på kreativa lösningar.
Svara positivt på partnerns idéer fem av sex gånger.
Komma med konstruktiv kritik den sjätte gången.
Man måste ”idealisera” varandra.
Källa: Emma Engdahl
– Det finns inga indikationer på att de som tycker jämställdhet är viktigt skulle vara mer negativt inställda till att gifta sig. De som gifter sig gör det för att de är nöjda med relationen, oavsett hur jämställd den är.
Pappor mer engagerade idag
Den som ingått en relation, äktenskap eller ej, och är missnöjd med hur ansvaret fördelas i hemmet har däremot en större benägenhet att lämna den, visar en studie. Fokus vid en separation ligger ofta på ansvaret för barnen.
– Det har förändrats mycket under de senaste 30 åren. I dag är det givet att pappor ska vara engagerade och att de vill vara det. Många män som inte varit det säger efteråt att det gått miste om något. Ibland kan det repareras efter en separation om barnen bor växelvis, även om det verkligen inte gäller alla, säger Ann-Zofie Duvander.
– Det är stor skillnad över tid på vad som förväntas av en pappa, medan mammarollen inte alls är lika förändrad.
Längre liv för dem i parrelation
Ett ideal som kommit på skam är att en parrelation ska vara livslång. Men att de som lever tillsammans med någon blir äldre är välkänt sedan länge. Detta är oförändrat, rent av stärkt, enligt Statistiska centralbyrån.
En kvinna som fyller 65 år kan förväntas bli 85 år om hon är sammanboende, men 83 år om hon är singel. Motsvarande för en man är 82 år respektive 80 år, enligt de senaste siffrorna, som gäller 2019.
Ändå väljer allt fler äldre att skilja sig, vilket förvånat Ann-Zofie Duvander och andra forskare. Medan antalet skilsmässor upp till 50 är ganska stabilt över tid har de ökat för äldre par, särskilt för dem över 60, de senaste tjugo åren.
– Förr spelade det kanske mindre roll, man räknade inte med att ha så många år kvar. I dag har de flesta ganska många friska år kvar, och kvinnorna har en bättre ekonomi. De som har energi och kraft ser ingen anledning att stanna kvar i något som inte är bra: ”Måste jag sitta och glo på den här människan dagarna i ända?”
Seminariet är en del i serien Offentliga samtal, som arrangeras av Vetenskapsrådet och Institutet för framtidsstudier.
Har du svårt att följa restriktionerna som kommer av pandemin? Det är i så fall inte förvånande. Enligt beteendepsykologin går restriktionerna mot vår natur. I grunden är vi sociala vanedjur som ogärna bryter rutiner.
Att hålla avstånd, att bära ansiktsmask och att undvika att röra vid andra människor är främmande för oss som biologiska varelser. Vi är evolutionärt utvecklade för att leva nära varandra och att kommunicera med beröring och gester.
– Restriktionerna går emot vår sociala och psykologiska natur. Vi klarar det en kort tid men långsiktigt blir det extremt svårt, säger Magnus Lindwall, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Han forskar om motivation och beteendeförändringar och har skrivit boken Motivationsrevolutionen.
– Det är svårt att följa Folkhälsomyndigeten rekommendationer eftersom starka krafter inom oss drar åt ett annat håll. Vi vill umgås och vi vill kramas. Att om och om igen hålla tillbaka de normala impulserna är ett jäkla maratonlopp.
På psykologispråk kallas det självreglering, säger han. Förenklat innebär det att varje gång känslorna skickar signaler om vad vi ska göra, ska vi rationellt ta beslutet att behärska oss och ibland göra motsatsen. Det är krävande.
Klistermärken på golvet ska hjälpa till att påminna.
Förändring behöver ge belöning
Dessutom utmanar restriktionerna vår jakt på belöning. Att samarbeta med hjärnans belöningssystem och att vara medveten om de drivkrafter som styr oss, är a och o för att orka ändra en djupt rotad vana.
– Från hälsoforskningen är det välkänt att för att lyckas göra en beteendeförändring behöver förändringen ge någon form av belöning och helst en belöning som kommer inifrån. Som att ge sig ut och springa fast det tar emot men man gör det ändå, för man vet att det känns bra efteråt. Den belöningen får vi inte av att följa restriktionerna.
Så vi kommer att slarva, är Magnus Lindwalls slutsats. Och det kommer att bli jobbigare ju längre tiden går.
Vilken betydelse har då informationen från myndigheterna haft för att vi ska följa restriktionerna? Inte så stor. Det menar Magnus Fredriksson, medieforskare vid JMG, Göteborgs universitet, som studerar myndigheters kommunikation i krissituationer. Ett tydligt mönster är att när krisen slår till är det inte kommunikationen som framförallt styr vårt beteende. Istället är det vardagslunken som tar kommandot.
– Vi vet från forskningen att människor ofta är betydligt mindre panikartade i en kris än vad man kan tro. Vi håller fast vid rutiner för att det är vad som skapar trygghet. Så under corona, precis som i andra samhällskriser, gör vi väldigt mycket för att upprätthålla det vi brukar göra. Och det är svårt att informera bort människors vardagsliv, konstaterar Magnus Fredriksson.
Det kan förklara varför det har varit trögt att få gehör för rekommendationer att avstå från att resa bort på skollov eller träffa släkten vid högtider.
– Jag är övertygad om att alla de som valde att åka till fjällen på påsklovet vet att det är dumt. De har all information om riskerna. Men man brukar ju alltid åka och det finns en stark drivkraft i att det är något man brukar göra. Precis som att fira jul eller andra stora helger. Det är viktigt för oss. Här har människan en förmåga att rationalisera: det är ju bara jag, det här är så viktigt för mig.
Vi människor vill röra varandra.
Inte brist på information
Ett annat exempel är överdödligheten i utsatta grupper. Där har en vanlig förklaring varit att många av de drabbade har svaga kunskaper i svenska och att de därför saknat information om sjukdomens risker.
– Men när man kommer närmare deras vardagsliv visar det sig att det är människor som bor trångt och som måste åka till jobbet med bussen varje dag. Att de blir sjuka beror alltså inte på brist på information. Det har strukturella orsaker.
Samtidigt framhåller Magnus Fredriksson att Folkhälsomyndigheten gjort mycket rätt. I början av en kris finns det största informationsbehovet och myndigheten axlade då sitt ansvar.
– De tog den expertroll de ska ha. De dagliga presskonferenserna skapade en lägereldseffekt där Sverige samlades. Det blev en trygghet. Anders Tegnell har gett myndigheten ett ansikte och har dessutom haft förmågan att uttrycka sig enkelt. Myndigheten har varit tillgänglig för frågor och de korta budskapen: håll två meters avstånd, tvätta händerna, var hemma om du har symtom har fungerat bra.
Men, säger Magnus Fredriksson, för att få till de stora beteendeförändringarna måste åtgärderna vara genomgripande och kollektiva. Som att stänga arbetsplatser eller införa åtgärder på äldreboenden.
– Informationen från Folkhälsomyndigheten om vad som ska göras behöver då riktas till ansvariga chefer. Samtidigt som det också är viktigt att myndigheten är tillgänglig så att chefer kan få svar på sina frågor. Det är betydligt mer verkningsfullt än att gå ut med information till varje enskild individ om att man bör jobba hemma.
Kollektiva åtgärder har större utsikter att lyckas. Som att stänga ner hela arbetsplatser för att minska trängsel i kollektivtrafiken.
Förbud är fel väg
Ja, Sveriges sätt att hantera pandemin är på det stora hela bra. Det tycker också Magnus Lindwall. Att stänga ner hela samhället för att stoppa smitta går tvärtemot vad man vet inom beteendeforskningen, säger han.
– Förbud, tvång och hot är fel väg om man vill ha långsiktig hållbarhet. Det kommer att ge resultat kortsiktigt. Men det fungerar bara så länge folk är väldigt rädda för viruset eller så länge de är rädda att bli bestraffade. Över tid kommer människor att hitta genvägar och bryta mot förbuden.
Ska vi orka underkasta oss restriktionerna under lång tid måste de istället vara förankrade i oss själva.
– Om det finns en känsla av självbestämmande i botten är sannolikheten större att beteendeförändringen blir hållbar över tid. Därför var Sveriges strategi, med frivillighet som bas, rätt.
Inkonsekvens gör oss rebelliska
Men han pekar också på misstag. Framförallt för att restriktionerna har upplevts som motsägelsefulla. Som att det är okej att trängas i kön i affären samtidigt som det inte är tillåtet att gå på en fotbollsmatch med begränsad publik på en stor arena. Eller att en teater där platserna kan kontrolleras inte får ha öppet när det är fullsatt på flyget.
Regler som uppfattas som inkonsekventa gör oss förvirrade och rebelliska, menar han.
Dessutom hade det varit bättre att från myndighetshåll redan från start säga att det kommer att bli jobbigt att leva med coronaregler. Att det är onaturligt i ett fritt demokratiskt samhälle. Det hade ingett större förtroende.
– Och nu är vi trötta på det här. Man talar ibland om coronatrötthet. Vad är det egentligen? Kanske är det känslan att vi nu har sprungit så länge i det här pandemiloppet att vi har mental mjölksyra överallt. Att vi under så lång tid har tvingats avstå från mycket av det som är värdefullt i livet?
Ödmjuk inför kommunikationens möjligheter
Så, när vi ser tillbaka på ett år med restriktioner. Vad finns att lära?
– Att man ska ha en ödmjuk inställning till kommunikationens möjligheter, den har inte den betydelse som vi ofta hoppas på, säger Magnus Fredriksson.
Och att trots att en allvarlig sjukdom sprids i samhället blir inte människor så oroliga, fortsätter han.
– Vardagens kraft är stark. Och i stort sett har vardagslivet upprätthållits. På individnivå finns absolut människor som farit väldigt illa , det får vi inte glömma. Men om man tittar ut över Sverige under pandemiåret så pågår väldigt mycket på ungefär samma sätt som det alltid har gjort.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Vaccin brukar beskrivas som den medicinska uppfinning som har räddat flest liv. Idag har de flesta vacciner en sak gemensamt: De ska ges till friska människor. Därmed blir toleransen mot att vacciner kan ge biverkningar extremt låg. Så det är inte underligt att det finns en skepsis mot de ingredienser som ingår i vaccin, oavsett om de tagits fram för att bekämpa mässling, hepatit eller covid-19. Men det går en fin gräns mellan sund skepsis och ett reflexmässigt motstånd mot allt vad vaccin heter.
Rädsla för det främmande
Mikael Klintman, professor i sociologi vid Lunds universitet, har skrivit boken Knowledge resistance: How we avoid insight from others. Han menar att motståndet mot vaccinering grundar sig i en instinktiv rädsla för det främmande.
– För motståndarna handlar ju vaccinationer om att läkemedelsindustrin och experter lobbar för att en främmande person med en spruta ska föra in en farlig substans i mitt barn. Vaccinförespråkarna är medlemmar ur andra grupper än vår egen, som vi inte känner och därmed inte har kunnat utveckla en tillitsfull relation till.
Risken ligger i kroppens reaktion
En risk med vaccinering är att det goda man vill uppnå, i sällsynta fall kan stimulera reaktioner man inte vill ha, enligt Karin Loré, professor i vaccinimmunologi vid Karolinska Institutet.
– Så fort man sparkar igång immunförsvaret finns en risk, punkt. Autoimmuna sjukdomar kan ibland utvecklas vid en infektion, och det kan även hända vid en vaccination – liksom vid vilken infektion som helst – och ju mer man sparkar igång immunsystemet desto mer ökar risken, säger hon.
Trots det handlar diskussionen om vaccinernas skadlighet ofta om ingredienser, och ofta andra än den verksamma substansen. Vissa framhålls som skadliga, andra bara motbjudande. Några exempel är formaldehyd, kvicksilver, aborterade foster och kylarväska. Som ofta finns det i flera fall ett litet korn av sanning i påståendet att vaccinen innehåller de här ingredienserna:
Nej, foster används inte för att framställa vaccin. Däremot odlas vissa vaccin i välkända cellkulturer, där cellerna har ursprung i foster som aborterats för flera decennier sedan, men som sedan länge växer helt av sig själva. Astra Zeneca använder sig av en sådan cellkultur för sitt vaccin.
Embryonala celler från 1973
Den virusvektor (läs mer nedan) som Astra Zeneca använder i sitt sars-cov-2-vaccin kallas ChAdOx1-S och är framställt i något som kallas genetiskt modifierade humana embryonala njurceller, eller HEK 293-celler. HEK 293 är en cellinje som togs fram 1973 och ofta används i forskning och härrör från ett foster som troligen var av kvinnligt kön.
Nej, formaldehyd är inte en ingrediens i vaccin. Påståendet härrör troligen från att formalin kan användas för att avdöda eller inaktivera vissa beståndsdelar i vissa vacciner. Spår av formaldehyd kan till exempel finnas i vaccin mot stelkramp, hpv och hepatit. Enligt Folkhälsomyndigheten är mängden försumbar och det finns inga belägg för att formalin kan utlösa en allergisk reaktion.
Nej, vaccin innehåller inte kylarvätska. De kan däremot innehålla polyetylenglykol som till skillnad från glykol (kylarvätska) inte är giftigt. Det har dock förekommit allergiska reaktioner mot vaccin som innehåller polyetylenglykol, däribland Modernas vaccin mot covid-19. Enligt en artikel i Läkartidningen (2021) är det oklart om de allergiska reaktionerna kan kopplas till polyetylenglykol.
Nej, vaccin innehåller inte kvicksilver. Tiomersal, en kvicksilverförening, användes tidigare som konserveringsmedel i flera vacciner. Enligt Läkemedelsverket innehåller inget vaccin idag tiomersal.
Men vilka ingredienser ingår då i vacciner?
Det beror på hur de är konstruerade. De vaccin mot covid-19 som nu distribueras, eller är på väg ut på marknaden, använder antingen mRNA, virusvektorer eller proteiner för att sparka igång kroppens immunsystem.
Tre vaccintyper mot coronavirusets ytprotein
Gemensamt för dem alla är att de utgår från det spikliknande protein som sitter på ytan av coronaviruset och hjälper viruset att ta sig in i våra celler.
mRNA är en budbärarmolekyl som innehåller ett slags arbetsbeskrivning för coronavirusets spikprotein, och får våra kroppar att själva börja producera det. Därmed kan det egna immunförsvaret agera mot spikproteinet – utan att behöva möta hela viruset.
Virusvektorvaccin använder ett avväpnat virus som transporterar själva genen för spikproteinet – en bit dna som sedan översätts till mRNA. Därefter fungerar det likadant som mRNA-vaccin.
Proteinvaccin ger direkt immunförsvaret främmande substanser att agera mot.
Så funkar mRNA-vaccinet
mRNA-vaccin började utvecklas på 1990-talet. RNA står för ribonukleinsyra, en kod eller ett recept för att tillverka olika proteiner. ”M” är en förkortning av ”messenger”, budbärare. Ett problem för den här typen av vacciner är att mRNA är instabilt och snabbt bryts ner i kroppen. Lösningen blev att packa in mRNA i en fettdroppe.
Ett mRNA-vaccin innehåller inte någonting av det virus som kroppen ska lära sig att försvara sig mot, utan bara ett recept som ska få cellen att själv tillverka ”fiendetrupper”, de så kallade spikproteinen på virusets yta. När kroppens immunförsvar upptäcker fienden startar produktionen av antikroppar. mRNA tillverkas syntetiskt i ett laboratorium genom att virusets genetiska sekvens knappas in i syntetiseringsmaskin.
Den genetiska sekvensen för sars-cov-2 publicerades i mitten av januari 2020. Två månader senare hade Moderna tagit fram en vaccinkandidat och påbörjat kliniska studier på människor. Även vaccinet Pfizer/Biontech bygger på mRNA.
Så funkar virusvektorvaccin
Virusvektorvaccin använder samma princip som mRNA-vaccinen men börjar i steget före. Ett oskadliggjort virus, ofta ett förkylningsvirus, får bära med sig genen för coronavirusets spikprotein in i kroppen. Cellerna läser av dna:t och producerar det mRNA som sedan bygger spikproteinet. Spikproteinet triggar sedan igång immunförsvaret.
Både det ryska Sputnik V och Astra Zenecas vaccin använder adenovirus som vektor, eller bärare, för spikproteingenen.
– Det finns många adenovirus som infekterar människan, så vi har utvecklat en viss immunitet. Därför använder Astra Zenecas ett adenovirus från schimpanser som är nytt för immunsystemet hos människor, säger Karin Loré vid Karolinska Institutet.
Så funkar proteinvaccin
Den tredje typen av vacciner är de som kallas proteinbaserade, helt enkelt för att de innehåller en grupp av de proteiner som immunförsvaret ska lära sig att bekämpa.
– Proteinvacciner är mycket vanligare och det finns redan flera som är godkända mot andra virus. Man sätter ihop ett kluster av protein som gör att immunsystemet reagerar. Problemet är att reaktionen kan bli för svag och då måste man ha en adjuvans.
Än finns inga godkända proteinvacciner mot covid-19, men flera är på väg.
Adjuvanser förstärker vaccinet
Adjuvans är en ingrediens som används för att förstärka effekten av ett proteinvaccin och få immunsystemet att vakna till. Varken virusvektorvaccin eller mRNA-vaccin behöver någon adjuvans. Det proteinvaccin som tillverkas av företaget Novavax innehåller en adjuvans, Matrix M, som har sitt ursprung i forskning på Sveriges Lantbruksuniversitet. Adjuvanset har använts länge inom veterinärmedicinen, bland annat i influensavaccin för hästar.
Det andra proteinbaserade vaccinet mot sars-cov-2 som tas fram av företagen Sanofi och Glaxo Smith Kline, innehåller samma adjuvans (AS 03) som ingick i Pandemrix, vaccinet mot svininfluensa. Enligt en studie i tidskriften Vaccine (maj 2019), var risken för narkolepsi i samband med Pandemrix inte direkt kopplad till AS 03.
Tillsatser skyddar vaccinet
Förutom förstärkande adjuvanser innehåller vaccin tillsatser som ska förhindra att de verksamma ingredienserna förstörs:
Salter tillsätts för att behålla PH-värdet.
Socker tillsätts för att parera förändringar av ljus och värme.
Emulgeringsmedel kan tillsättas för att se till att fett och vatten blandas utan att skära sig.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Minst en miljard människor i världen beräknas ha hål i tänderna (karies) eller tandlossning (parodontit). Sötsaker ökar risken, men hur munnens bakterieflora ser ut spelar också stor roll. Pågående forskning kan leda till snabbtest som avslöjar om man riskerar att drabbas.
– I Sverige drabbas cirka tio procent av allvarlig karies eller tandlossning och andelen förväntas öka framöver på grund av den stigande andelen äldre i samhället, säger Gunnel Svensäter.
Hon är professor i oral biologi vid odontologiska fakulteten, Malmö universitet, och leder ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, FORESIGHT, för att hitta metoder som kan förutsäga vilka patienter som löper stor risk att drabbas.
Beror på bakterier och socker
Att vi får hål i tänderna beror på kariesbakterier på tändernas yta som bryter ner kolhydrater i maten, framför allt socker. Då bildas syra i munnen som fräter på emaljen och rotytan. Om tänderna ofta utsätts för syraangrepp kan det bildas hål, så kallad karies.
Svenskt sockersug värst i världen
Svenskar lär äta mest godis i världen – speciellt lösgodis – och allra mest äter vi till påsk. Drygt 15 kilo per person och år sätter vi i oss. För en familj på fyra personer blir det 1,1 kilo i veckan, enligt preliminära siffor från jordbruksverket (2019). I varugruppen sötsaker ingår socker, sylt, honung, choklad och godisbitar av olika slag.
Bästa sättet att äta påskgodis
Om du ska äta sötsaker i påsk:
Gör det med hull och hår. Ät allt på en gång. Småätande innebär en lång syraattack på tändernas emalj.
Var försiktig med påskmusten. Den innehåller både socker och syra. Syran fräter på tänderna.
Välj godis som inte stannar i munnen så länge. Choklad är bättre för tänderna än karameller, klubbor och kola, eftersom den sköljs bort från tänderna snabbare.
Ost, mjölk och annan basisk mat som exempelvis nötter kan hjälpa till att neutralisera syran i munnen.
Ät utan ångest. En enstaka helg med mycket socker gör inga hål. Det är de långsiktiga vanorna som får karieskonsekvenser.
Källa: Folktandvården
Det är alltså viktigt att se upp med sockrad mat och söta drycker, men det handlar också om vilka bakterier vi har i munnen.
Enligt den rådande förklaringsmodellen ”den ekologiska plackhypotesen”, uppstår tandproblemen när det blir en obalans i det orala mikrobiomet, det vill säga bakteriefloran i munnen. Detta innebär att det inte är närvaron av bakterier, eller specifika bakterier i sig, som ger upphov till karies eller tandlossning – bakterier gör ju generellt stor nytta i munnen. I stället handlar det om sammansättningen av bakterier och deras specifika egenskaper i munnens biofilm – det yttre skyddande skiktet med bakterier.
Vad tror man spelar spelar störst roll: sockerintaget eller bakterierna?
– Det enkla svaret på en komplicerad fråga är att utan bakterier blir det ingen karies. Men det är sockerkonsumtionen som bestämmer vilka bakterier som trivs i munnen, säger Gunnel Svensäter.
Letar sätt att upptäcka riskfaktorer
Så frågan är: hur ska man upptäcka dessa bakterier med specifika egenskaper?
I FORESIGHT-projektet utgår forskarna från de ”biomarkörer” som bildas i biofilmen där bakterierna kan samarbeta metaboliskt. Biomarkörer är ofta olika enzymer som bakterierna producerar. Kan man upptäcka dessa biomarkörer hos patienter innan sjukdomen brutit ut, kan preventiva insatser sättas in i tid.
Den svenska tandvården beräknas kosta cirka 10 miljarder kronor år 2021. Kan man få bort över- och felbehandlingar finns det stora pengar att tjäna.
Räknas som folksjukdomar
De orala sjukdomarna karies (hål i tänderna) och parodontit (tandköttsinflammation/tandlossning) klassas som folksjukdomar eftersom de drabbar mer än 1 procent av befolkningen.
Karies, hål i tänderna, eller tandröta, är en infektionssjukdom som orsakas av olika bakterier, framför allt Streptococcus mutans och laktobaciller. Bakterierna lever normalt i munhålan, där de producerar en svag syra, mjölksyra, som i sin tur sänker pH-värdet och fräter på emaljen. Obehandlad karies kan leda till ”hål i tänderna”, och kan i förlängningen leda till tandvärk om nerven i tanden blivit inflammerad.
Parodontit innebär en fortlöpande nedbrytning av benvävnaden runt tänderna. Detta kan leda till tandlossning och tandförlust om den lämnas obehandlad.
Källa: Wikipedia, 1177 Vårdguiden
För att hålla tungan rätt i munnen här är det kanske bäst att beskriva angrepp och resultat för tandlossning respektive karies var för sig:
Tandlossning (parodontit)
– Om vi tittar på tandlossning så letar vi efter tänkbara biomarkörer som antingen kommer från mikrobiella biofilmer i munnen eller från våra egna proteiner som finns i tandköttsfickan. Eller både och. Men det kommer inte vara endast en biomarkör utan en serie. Det här är alldeles för komplext för att bara en biomarkör ska kunna förutsäga sjukdom, säger Gunnel Svensäter.
I FORESIGHT-projektet, som pågått i två år, ingår forskare från olika odontologiska ämnesområden, men också inom biomedicinsk teknik, hälsoekonomi och medicinsk riskbedömning.
Pilotstudie avslöjar specifika proteiner
Hittills har en klinisk pilotstudie med två patientgrupper genomförts på 100 patienter: hälften av dem bedöms ha en hög risk för tandlossning och hälften låg risk. Faktorer som ingår i bedömningen är bland annat tidigare tandlossning (benförlust), pågående inflammation runt tänderna, plack på tänderna och förekomst av allmänsjukdomar som diabetes och rökning.
– Här har vi hittat vissa proteiner som är unika för personer med hög risk, men även andra som är unika för personer med låg risk. Vi har även tittat på hela mikrobiomet hos dessa patienter. Där ser vi att vissa bakterier är gemensamma, medan andra endast finns hos respektive grupp.
Provinsamling till denna studie pågår i ytterligare två år men arbetet med att utveckla undersökningstekniker med olika samarbetspartners har redan påbörjats.
Mäter bakteriernas aktivitet i munnen
Ett forskarlag vid Linköpings universitet har till exempel utvecklat en prototyp av en sensor som kan mäta bakteriernas aktivitet i munnen direkt på patienten: ett så kallat ”chair-side test”.
– Det är en optisk sensor, där den viktigaste delen kan sitta på en liten pappers- eller plastbit, modifierad med nanopartiklar som påverkas av den proteolytiska aktiviteten och ändrar färg, säger Daniel Aili, professor i molekylär fysik, och forskningsledare vid Linköpings universitet.
Tekniken har tre komponenter: ett litet sensor-chip med biomolekyler som reagerar på aktiviteten, rapportörer som består av guld som ändrar färg när biomolekylerna bryts ner, och så slutligen en känslig avläsare, som tandläkaren kan ha vid sin sida, som mäter färgförändringen.
De tittar även på en lösning där man med hjälp av fiberoptik kan registrera bakteriernas aktivitet direkt i tandfickan.
Möjliga biomarkörer för tandlossning
På bakteriesidan har strålkastarljuset hamnat på det proteinnedbrytande enzymet ”gingipain”, ett så kallat proteas som verkar kunna förutsäga sjukdom.
Man har även upptäckt att en handfull olika cytokiner vars funktion är att bära kemiska signaler – i kombinationen med gingipains kan fungera som biomarkörer.
Ett tredje spår är att titta på bakteriernas proteinnedbrytande aktiviteter. Här är det inte förekomsten av specifika bakterier som är det intressanta. Här tittar man på hur olika bakterier, i samverkan, påverkar aktiviteten i tandköttsfickan.
Karies
När det gäller karies utgår Gunnel Svensäters forskningsprojekt från hypotesen att risken ökar med ökad andel syratoleranta bakterier i munnens slemhinna. Antagandet bygger på följande tanketråd: Bakterierna i munnen producerar syra från de kolhydrater vi stoppar i oss. Syran sänker pH-värdet, och det är vid lågt pH som emaljen upplöses och karies kan slå rot. De bakterier som är syratoleranta kan dock fortsätta producera syra, även när pH sjunker, vilket leder till längre och mer utdragna pH-fall.
– Tidigare har man varit inne på specifika bakterier som ger karies, men här är approachen alltså en helt annan, säger Gunnel Svensäter.
En annan studie som ingår i Foresight blev klar i slutet av 2020 och materialet kommer att sammanställas under våren 2021.
Snabbtest för specifik molekyl
Här har Börje Sellergren, professor vid Biofilms Research Center på Malmö universitet, kopplats in. Målet är att ta fram ett snabbtest där tandläkaren direkt kan avläsa hur hög koncentration av ett visst enzym är hos patienten. Utmaning ligger i att utveckla en sensor som kan upptäcka en specifik molekyl.
– Det som är spännande här är ju den flervetenskapliga ansatsen. Att det är från ax till limpa. Vi är alla beroende av varandra. Daniel och Börje kan ju inte göra nånting om de inte får några förslag från den biologiska biten, säger Gunnel Svensäter.
Hur ska riskanalysen användas?
En annan aspekt av forskningsprojektet handlar om riskbedömning. För om det via ett snabbtest går att få en indikation på om det föreligger en framtida risk för karies eller tandlossning. Vem avgör då om en insats, eller en utebliven insats, står i proportion till ett eventuellt lidande. Är det samhället, tandläkaren eller patienten?
Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet, funderar på dessa spörsmål i projektet:
– Ett beslut grundar sig alltid på en kombination av just osäkerhet och värderingar, men även om kunskapsöverföring, om hur den kunskap som tandläkaren besitter ska kommuniceras till patienten. En patient kan ju vara väldigt förnöjsam med sitt tillstånd och inte alls vara intresserad av en förebyggande åtgärd så länge hon inte har ont, säger Nils-Eric Sahlin.
Text: Magnus Erlandsson på uppdrag av forskning.se
Vissa måste äta mer socker för att känna söt smak
Personer med en speciell variation i genen SL2CA4 behöver äta mer socker för att känna söt smak, och får också mer karies i tänderna, visade en studie vid Umeå universitet. Det kan bero på att människor med mindre känsla för söt smak behöver sockra mer för att få samma upplevelse av sötma som andra. Och därför får mer karies. Det skulle i så fall vara möjligt att via gentest identifiera de med genvariationen, och sätta in förebyggande åtgärder. Men studien visar bara på ett samband mellan en variation i genen SL2CA4, mindre känsla för söt smak och fler hål i tänderna. Inte vad som orsakat vad. Kariesgåtan är komplex och detta är mer en bekräftelse på att genvariationen har något med karies att göra, menar Linda Eriksson, tandläkare och den som gjort studien.
– Tandhälsa handlar om ett samspel mellan ärftlighet, bakterieflora, kostvanor och munhygien. Våra gener kan vi inte påverka, men det är bra att vara medvetna om dem för att i gengäld kunna göra mer åt det som vi kan påverka, nämligen kost och munhygien.
I slutet av 2016 publicerade Jon Olauson och tre kollegor vid Uppsala universitet en artikel i tidskriften Nature Energy. Artikelns utgångspunkt var ett Sverige som helt förlitar sig på förnybara energikällor. Slutsatsen, som den kom att refereras i media, blev att det är fullt möjligt.
– Budskapet blev att vi kan ha hundra procent förnybart och så blev det en debatt om det. Det var inte den bästa formuleringen och tog fokus från det viktiga, säger Jon Olauson.
Vad var då det viktiga? Jo, att en helt förnybar energiförsörjning kan klara variationer i produktionen på kort och lång sikt, alltså ett par dagar eller över en säsong. Åtminstone i teorin, under förutsättning att det finns batterier som kan lagra el och mata ut den under ett par dagars dipp i produktionen.
Det är mellanperioden, en eller ett par veckor av låg produktion, som kan ställa till det.
Viktigt för el i ledningarna
Frekvensstabilitet: Det måste hela tiden råda balans mellan produktion och användning om elsystemet ska fungera. Frekvensen är ett mått på och resultat av denna balans. Den måste ligga mellan 49,9 Hz och 50,1 Hz, allra helst på 50 Hz. Faller frekvensen under 49 Hz blir det stora störningar i eldistributionen. I värsta fall kan ett sådant frekvensfall leda till att stora delar av Sverige mörkläggs och slocknar.
Svängmassa: En stor del av den svenska elproduktionen består av kärnkraft och vattenkraft som har stora och tunga turbiner som vid ett fel fortsätter att snurra en stund, vilket gör att frekvensen inte faller lika snabbt vid en störning. Med färre tunga turbiner kommer den här så kallade svängmassan att minska.
Effektbalans: El kan idag inte lagras i någon större omfattning. Det innebär att vi i varje ögonblick måste producera lika mycket el som används.
Idag är Jon Olauson anställd på Svenska kraftnät och arbetar med ett nordiskt samarbete för att ta fram kortsiktiga prognoser. Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk som ansvarar för att el kan transporteras från en plats till en annan. Transporten sker med ljusets hastighet och eftersom konsumenten idag inte kan lagra elen måste den produceras i samma ögonblick som den konsumeras.
Hur mycket el behövs om 20 år?
Hur mycket el som behövs om 20 år är en av de faktorer som påverkar möjligheten att förse konsumenterna med enbart förnybar el. Att göra den prognosen är som att skjuta på ett rörligt mål. Det vet Svenska kraftnät, som vartannat år publicerar en långsiktig marknadsanalys. Den senaste blev offentlig i januari 2019.
I de tre scenarier som togs fram i marknadsanalysen varierade den totala beräknade elkonsumtionen mellan 141 Twh (låg) och 179 Twh (hög).
I den nya analysen, som ska publiceras före sommaren, har den beräknade elkonsumtionen beräknats till som mest 265 Twh. En ökning med nästan 50 procent. Nästan hela ökningen beror på ny industri samt fler elbilar.
– Det är en mycket stor ökning, säger Kristin Brunge, elmarknadsanalytiker på Svenska kraftnät.
Varifrån kom elen 2020?
Under 2020 producerades 159 terawattimmar(TWh) el i Sverige. Industrin stod för 36 procent av förbrukningen. En terawattimme är tusen miljarder (1012) wattimmar. Merparten av elen kom från vattenkraft och kärnkraft, resten mest från vindkraft, kraftvärme och kondensvärme:
Vattenkraft 45%
Kärnkraft 30%
Vindkraft 17%
Kraftvärme 8%
Källa: Ekonomifakta och SCB
Varifrån kom elen 2021?
2021 ökade både elproduktionen och elförbrukningen i Sverige (båda med ungefär 4 procent). Sverige har ett elöverskott sett över tid (producerar mer än vi förbrukar) och 2021 uppgick nettoexporten (export minus import) till 25,6 TWh (jämfört med vindkraften som producerade 27,4 TWh).
Fördelningen av elproduktion för kraftslag:
Vattenkraft: 42 % (70,6 TWh) marginellt mindre än år 2020.
Kärnkraften: 31 % (51 TWh) en ökning jämfört med 2020.
Vindkraft: 17% (27,4 TWh) mest i oktober, minst i juni
Kraftvärme: 9 % (15,5 TWh)
Solkraft: 1 % (1,1 TWh) en ökning med 40 procent från 2021
Endast en liten del av elproduktionen i Sverige kommer från förbränning av fossila bränslen (ca 1 %).Över 3 0 procent av elen som produceras i EU varje år kommer från fossila bränslen, främst från kol och naturgas. Inom OECD är andelen runt 50 procent.
Varför ökar elbehovet?
En stor post som tillkommit är det så kallade hybrit-projektet, ett samarbete mellan SSAB, LKAB och Vattenfall för att tillverka stål helt utan fossil energi. Planen är att ersätta den kol som idag används med vätgas som har tagits fram med förnybar el.
Att också kemiindustrin vill använda vätgas, för att ta fram gröna bränslen, skruvar upp den beräknade konsumtionen ytterligare. Till det kommer ett okänt antal serverhallar och en ökning av antalet elbilar.
Samhället ska helt enkelt elektrifieras. Och när kärnkraften fasas ut och vindkraften tar över blir systemet mindre stabilt.
– Min driftschef brukar säga att dagens system är som en sumobrottare. Om något knuffar till det kanske det dallrar till lite men det står stadigt, säger Kristin Brunge.
Framtidens system blir betydligt spinkigare. Det beror på att vattenkraft och kärnkraft har synkront kopplade generatorer som kan parera när det uppstår en plötslig störning i produktionen. När kärnkraften byts ut mot vindkraft måste den tänkta brottaren stödjas på andra sätt.
– Vi arbetar med att öka våra systemtjänster, det är olika produkter där vi ber om bud från de som vill vara med och hantera de här snabba förändringarna, säger Kristin Brunge.
Vindkraft från andra länder
Vattenkraften kan till viss del hantera både de här sekundsnabba förändringarna och en eventuell nedgång i produktionen av vindkraft. Men de flesta av Sveriges vattenkraftverk kommer de närmaste åren att genomgå en ny miljöprövning, något som kan innebära begränsningar. Dessutom är det oklart hur vattenkraften kommer att påverkas av klimatförändringarna.
– Då är frågan om vattenkraften räcker till, säger Kristin Brunge.
Så vad gör vi när vinden mojnar, molnen täcker himlen och kylan slår till?
Enligt Lennart Söder, professor i elkraftsystem vid KTH, är det ett problem som inte ska lösas på den svenska marknaden utan den nordiska, eller rentav den Nordeuropeiska.
– Vi får räkna med att också andra länder kommer att ha vindkraft och om det inte blåser här kan vi importera från till exempel Tyskland, säger Lennart Söder.
Men när vinden mojnar överallt
Men då återstår frågan vad som händer när vinden mojnar i flera länder samtidigt. Vilka ska de som har överskott sälja till? I år planeras en ny kabel mellan Norge och England att tas i drift, North Sea Link.
– Då kanske Norge tjänar mer på att sälja till England, säger Lennart Söder.
De lösningar som kan hanteras inom landets gränser kan delas upp i två grupper, att lagra energi och att anpassa konsumtionen. När det gäller lagring hoppas många kunna använda vätgas.
– Jag var på ett vätgasseminarium för någon månad sedan där Vattenfall pratade om att producera vätgas när det är gott om el. De räknar med att kunna ha upp till 14 dagars vätgaslager, säger Lennart Söder.
För att anpassa konsumtionen, det som brukar kallas efterfrågeflexibilitet, finns en mängd möjliga men inte utforskade alternativ. Ett är att använda elbilarna, som förväntas bli fler.
– Elbilar måste bli flexibla i framtiden. Ta ett bostadsområde, om alla har elbil och ska ladda på natten när det är 20 grader kallt kommer det lokala elnätet att braka ihop. Man kan inte dimensionera för det.
Eftersom bilar står stilla mer än 90 procent av tiden skulle de kunna bidra till en stabilare elproduktion. Tekniken vehicle-to-grid(V2G) innebär att elbilar laddas från elnätet, men också kan ge energi tillbaka. Man kan då balansera belastningen i nätet, det vill säga ta ström då det är billigt och återföra mot ersättning då priset är högt.
I den bästa av världar skulle elbilar kunna användas för att mata tillbaka el till systemet när brist uppstår, det som kallas vehicle-to-grid. Hur länge elbilarna skulle kunna lagra el beror på hur framtidens batterier ser ut.
Lennart Söder tror att det kommer att finnas fler möjligheter för konsumenter, små som stora, att bidra till den här flexibiliteten.
Möjligheter och tvivel
– Det finns en massa tekniker och sätt att lösa de här frågeställningarna, någonting måste göras och frågan är vilka som blir de billigaste lösningarna.
Om Lennart Söder är positivt inställd till möjligheterna att lösa de problem som uppstår är Staffan Qvist, teknologie doktor vid Berkley, mer skeptisk. De två har vid flera tillfällen debatterat frågan, bland annat på Second opinion, branschorganisationen Energiföretagen i Sveriges debattforum.
Staffan Qvist tvivlar på att konsumenterna kommer att kunna anpassa sin elkonsumtion under någon längre tid.
– Du kan välja att under en kortare tidsperiod inte ladda din elbil, men du vill ju kunna köra nästa dag och inte vänta en vecka. Du kan vänta med att ha rätt temperatur i huset, men du kan kanske inte vänta ett par dagar eller ett par veckor, säger Staffan Qvist.
Flexibel industri
Men de stora problemen uppstår när industrin ska bli en del av den här flexibiliteten.
– På kort sikt kan man få betalt för att inte köra sin fabrik men den stora kostnaden på lång sikt är att när man har ett opålitligt kraftsystem så väljer man att inte investera i det landet.
Staffan Qvist är också kritisk till möjligheterna att hantera variationer genom att importera el.
– Även om det alltid skulle blåsa någon annan stans när det är vindstilla här så kan man inte anta att de har så mycket kapacitet installerat att de kan ta både sin egen last och nordeuropas.
Manuell förbrukningsbortkoppling
Enligt Staffan Qvist så kommer den lagringsmöjlighet som förs fram, att lagra el med hjälp av gas, att åtminstone till en början vara beroende av naturgas, som är ett fossilt bränsle. Han hänvisar till länder som Belgien och Tyskland, som satsar stort på förnybar elproduktion. Belgien har precis ansökt om att bygga nya gaskraftverk och Tyskland är med och bygger en gasledning, Nordstream, mellan Tyskland och Ryssland genom Östersjön.
– Det finns planer och diskussioner kring att bygga ut vätgaskapaciteten och det kommer säkert att ske, men det som händer just nu är att man använder naturgas, säger Staffan Qvist.
Det alla är överens om är att någonting måste göras för att skapa stabilitet i en framtida, helt förnybar elproduktion. Sverige har aldrig tidigare behövt ta till det som kallas manuell förbrukningsfrånkoppling, alltså att helt sonika koppla bort ett eller flera områden. Men den risken beräknas öka. I den senaste marknadsanalysen skriver Svenska kraftnät: ”Manuell förbrukningsbortkoppling har ännu aldrig behövts göras i Sverige men marginalerna sjunker framöver.”
Överenskommelsen
I juni 2016 tog Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna fram den så kallade energiöverenskommelsen. I ett sju sidor långt dokument beskrev partierna målen för Sveriges långsiktiga energipolitik. Ett mål är en 100 procent förnybar elproduktion till år 2040.
Källa: Överenskommelsen om den svenska energipolitiken
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Många går genom livet ovetande om vilken blodgrupp de tillhör. Men studier visar att blodgruppen kan påverka både hur sannolikt det är att smittas av vinterkräksjuka och risken att bli svårt sjuk i covid-19.
I samma sekund som coronapandemin var ett faktum började människor att leta efter förklaringar till att vissa drabbades allvarligare än andra av corona. Ålder visade sig vara en faktor, likaså rökning och kön. Snart kom rapporterna om att även blodgrupp kan påverka om du blir sjuk i covid-19, alternativt hur sjuk du blir.
En sanning med modifikation menar Johan Nordgren, docent i medicinsk mikrobiologi vid Linköpings universitet.
– Vad man har sett hittills är att blodgrupp 0 är underrepresenterad hos covidpatienter. Vi vet inte varför, men en hypotes är att de med blodgrupp 0 har mindre risk att bli sjuka om de utsätts för viruset från en person med blodgrupp A eller B, eftersom de redan har antikroppar mot dessa blodgrupper, säger han.
Tidigare studier har visat att blodgrupp A är överrepresenterad bland covidsjuka. I höstas visade också en kanadensisk studie att Rh-negativa personer verkade ha ett något bättre skydd. Förutom det naturliga antikroppsskyddet spekuleras det i om skillnaderna i blodgruppernas mottaglighet för viruset beror på att olika blodgrupper har olika sockermolekyler som binder olika bra till cellvävnaden, i exempelvis lungorna. Det kan också bero på att personer med blodgrupp 0 löper mindre risk för vissa hjärt- och kärlsjukdomar, vilka i sin tur ökar risken för att bli allvarligt sjuk i covid-19.
Vilka blodgrupper finns det?
En vuxen människa har mellan fyra och sex liter blod i kroppen. Blodet består av blodplasma innehållande röda och vita blodkroppar och blodplättar, och har till uppgift att bland annat transportera syre, näring och slaggprodukter, samt bekämpa infektioner.
Vårt blod delas in i olika blodgrupper, oftast enligt systemen AB0 och Rh. Det som avgör är vilka molekyler som sitter på ytan på de röda blodkropparna, något som i sin tur bestäms av generna.
Blodgrupp A är vanligast i Sverige, därnäst kommer blodgrupp 0. Blodgrupperna AB och B är ganska ovanliga.
I blodgrupp A har man ytmolekylen/antigenet/markören A, i B har man antigenet B, i AB har man båda, och i 0 har man ingen av dem. Det antigen man själv saknar har man istället antikroppar mot, just eftersom det inte är kroppseget. Vid blodtransfusion är det därför viktigt att ge blod av en grupp som matchar ens egen
Trots att alla människors blod har ungefär samma innehåll, finns det omkring 350 olika blodgruppsmarkörer. Dessa delas in i omkring 35 olika blodgruppsystem, bland andra Kidd, Kell och Duffy.
Källa: 1177 Vårdguiden, geblod.nu
Trots dessa resultat har blodgrupperna inte någon större betydelse för varken mottaglighet eller behandling av covid-19, enligt Johan Nordgren.
– Man kan fortfarande bli allvarligt sjuk med blodgrupp 0, även om risken verkar vara lite, lite mindre. Exempelvis är ålder en mycket större riskfaktor för covid än blodgrupp.
Blodgrupp B och vinterkräksjukan
Det finns dock andra virus, liksom bakterier och parasiter, som man med större säkerhet vet använder sig av blodgrupper för att infektera kroppen. Ett exempel är noroviruset, som ligger bakom vinterkräksjukan, som infekterar med hjälp av blodgrupper i tunntarmen. Tidigare studier har visat att personer med blodgrupp B insjuknar i mindre utsträckning än de som har blodgrupp A eller 0.
Det är värt att påpeka att för varje studie som visar på ett samband finns det också någon studie som visar på icke signifikanta samband, och det behövs således mer forskning innan forskarna kan ge ett definitivt svar.
I blodgrupp A har man ytmolekylen/antigenet/markören A, i B har man antigenet B, i AB har man båda, och i 0 har man ingen av dem. Det antigen man själv saknar har man istället antikroppar mot, just eftersom det inte är kroppseget. Vid blodtransfusion är det därför viktigt att ge blod av en grupp som matchar ens egen.
Skyddar mot malaria
Att det överhuvudtaget finns olika blodgrupper beror troligtvis på att dessa skyddade mot olika infektioner som var vanliga i våra förfäders specifika utbredningsområden. Speciellt tydligt blir det om man tittar på malaria, som vissa forskare tror har varit drivande i utvecklingen av olika blodgrupper.
Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet, är en av flera forskare som menar att utvecklingen av olika blodgrupper, samt olika typer av malaria har skett parallellt. En slags co-evolution.
– Parasiten som orsakar malaria har försökt att infektera oss och vi har försökt att skydda oss. Med tiden föddes barn med en viss mutation som gjorde att de överlevde och kunde föra sina gener vidare. Om en befolkning ser lite olika ut kan inte infektionen slå ut alla på en gång.
Den farligaste malariaparasiten, Plasmodium falciparum, stöter på mest motstånd hos personer med blodgrupp 0, vars röda blodkroppar inte har lika lätt att klumpa ihop sig och fastna i kapillärerna. Normalt binder en infekterad röd blodkropp till sig andra röda blodkroppar och bildar ”rosetter”, men med blodgrupp 0 blir klumparna mindre vilket ökar chansen för överlevnad.
– Barn med blodgrupp 0 klarar sig enligt stora studier bättre än andra och det är anledningen till att man tror att den blodgruppen är vanligare i malarians utbredningsområde. Om man ska ge en transfusion som ibland kan behövas vid malaria, kanske man bör ge blodgrupp 0 för att minska risken för komplikationer.
Ett annat exempel är blodgruppen Duffy som i princip saknas hos befolkningen i Västafrika. Anledningen? Duffys antigen, fy, fungerar som receptor för en annan typ av malaria, Plasmodium vivax. Evolutionen har sett till att göra sig av med den blodgruppen för att minska risken för att insjukna. De som hade den blodgruppen har helt enkelt inte överlevt.
Utvecklingen av blodgrupper kan sammanfattas så här: om en mikroorganism tar sig in i kroppen genom att binda sig till blodgrupp A, så svarar evolutionen med att premiera människor med blodgruppen B för att öka chansen för överlevnad.
Tidigare användes blodgrupper, speciellt ovanliga sådana, även för att lösa brott.
– Blodgrupper var en av de första genetiska markörerna och fungerade som en ställföreträdande dna-profil. Man kunde till exempel avgöra blodgruppen utifrån saliv eller en spermafläck och på så sätt utesluta eller lägga till misstänkta, säger Martin L Olsson.
Gener bättre verktyg än blod
Förutom vid blodtransfusioner, transplantationer och graviditet används kunskapen om blodgruppernas olika egenskaper inte i särskilt stor utsträckning. Men det betyder inte att det inte finns användningsområden.
Numera går det att titta direkt på gensekvenserna, som ger en mycket bättre upplösning än ett blodprov, för att identifiera olika blodgrupper.
– Om man har en viss blodgrupp som man vet är tydligt kopplad till risk för en viss infektionssjukdom kan man vara extra försiktig och till exempel vaccinera sig mot den. Man har också sett att vaccin mot rotavirus (som ger barndiarré) inte fungerar lika bra hos dem med en viss blodgrupp, säger Johan Nordgren.
Kunskapen om hur ett visst virus, eller en viss bakterie, binder in till de röda blodkropparna, kan användas för att tillverka syntetiska molekyler som de binder in till i stället, och därmed hindra infektion av cellerna.
Text: Isabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Forskningen kring kärnkraft har gått på sparlåga de senaste decennierna, men nu startar ett projekt där målet är att bygga en liten reaktor av en modell som är ny för Sverige.Den ska bli mindre, billigare och säkrare än de traditionella reaktorerna, är det tänkt.
Om allt går enligt planerna ska en första modell för forskningsbruk vara igång i Oskarshamn om lite drygt tio år. Stiftelsen för Strategisk forskning har lagt femtio miljoner på att driva den första fasen av projektet.
Satsning på småskalig kärnkraft
– Vad jag vet så är det här den största enskilda satsningen på kärnkraftsforskning sedan man byggde landets första forskningsreaktor R1 här på KTH 1954, säger Pär Olsson, professor i fysik och samordnare av projektet som går under namnet Sunrise.
Tanken är att många små reaktorer ska komplettera eller ersätta de stora anläggningar som idag står i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn.
Flygbild över Forsmarks kärnkraftverk. Bild: Anders Sandberg, WikiMedia, CC-BY-2.0
En nyckelfigur i projektet är Janne Wallenius, reaktorfysiker vid KTH i Stockholm. Han har under flera år arbetat med att ta fram en reaktor av just den här typen, och nu är hans tänkta reaktorkonstruktion en central del av Sunrise-projektet.
Vad betyder då ”liten” i det här sammanhanget?
För den som inte är hemma i reaktorvärlden kanske den låter stor; det ska bli en cirka fem meter hög och ungefär lika bred cylinder. Den är alltså ungefär som en mindre stadsbuss i storlek, och är därmed betydligt mer hanterbar än ett vanligt kärnkraftverk.
– Det här är en ”snabb” reaktor, en så kallad brid-reaktor, säger Janne Wallenius. Det innebär att den utnyttjar uranbränslet effektivare och att den skapar nytt bränsle i form av plutonium.
En snabb reaktor ger därmed ifrån sig mindre mängder farligt avfall, och kallas för kärnkraftens generation 4.
4:e generationens kärnkraftverk
I ett kärnkraftverk utnyttjas den värme som frigörs när grundämnet uran klyvs i en kedjereaktion. Värmen hettar upp vatten, som bildar ånga som i sin tur driver en turbin. Och på turbinaxeln sitter en generator som omvandlar rörelseenergin till elektricitet, enligt samma princip som i kraftverk som eldas med fossila bränslen.
Dagens kärnkraft använder uran-235 som bränsle för kärnreaktionerna. Kvar efter klyvningsprocessen blir andra radioaktiva ämnen som plutonium, americium och curium. Detta radioaktiva avfall måste lagras någonstans, och kan fortsätta att stråla i bortåt 100 000 år.
Uranbränslet är mycket energirikt, men bara en bråkdel av energin kan utnyttjas idag.
Den fjärde generationens kärnkraftverk innefattar flera olika reaktordesigner. Ofta en helt ny typ av ”snabb” reaktorkonstruktion, där man inte bromsar de neutroner som frigörs i klyvningsprocessen utan låter dem fortsätta klyvningsprocessen i de nya ämnen som bildas.
Målet är billigare och säkrare kärnreaktorer, minskad mängd långlivat avfall och minimerad risk för spridning av material för kärnvapenbruk.
– Det viktigaste med snabba reaktorer är att de kan tillverkas i serier, och därmed konstrueras billigare och snabbare än ett traditionellt kärnkraftverk, säger Janne Wallenius. Man slipper också allt det som följer med de stora byggen som dagens kraftverk innebär, där varje projekt är unikt med stora kostnader för finansiering, tid för alla tillstånd, med mera.
En sådan här snabb reaktor kan göras liten, men den kan inte kylas med vatten, som en traditionell kärnreaktor. Vattnet fångar nämligen in de neutroner som driver kedjereaktionen i uranet, den process som frigör energin. Så med vatten kring härden, som i dagens vanliga reaktorer, stannar kärnreaktionen av. Man behöver alltså ett alternativt kylmedel.
Flytande bly som kyler
En beprövad idé är att använda flytande natrium för kylning. Det fungerar, men skapar risker. Natrium reagerar våldsamt med både vatten och luft, och kan vara besvärligt att hantera.
Den lösning som Wallenius sedan flera år har jobbat med är att använda flytande bly som inte alls är lika reaktivt. Det låter kanske främmande att använda en smälta av het metall som kylmedel, men det är en fråga om temperaturskillnader.
Det flytande blyet är runt 400 grader varmt och reaktorhärden är flera hundra grader varmare. Det flytande blyet tar upp värme från härden och värmer sedan vatten till ånga, som i sin tur driver en ångturbin – som i traditionell kraftverksteknik.
Blyet ger också högre säkerhet är det tänkt. Eftersom bly, som används för att kyla reaktorn skyddar mot strålning så skulle bara en minimal mängd radioaktivitet läcka ut vid en eventuell olycka. Det flytande blyet är också självcirkulerande runt reaktorhärden, vilket innebär att kylningen inte är beroende av elförsörjning utifrån – det gör att man inte riskerar en händelse som den i Fukushima 2011, när elektriciteten till kylningens vattenpumpar försvann och reaktorn överhettades.
Nytt stål skyddar blyet
Men det är materialet där blyet cirkulerar som är den känsliga frågan och en nyckel till att lyckas med hela projektet. Problemet är att blyet äter sig in i metallrören, de korroderar.
– Vi hade kunnat bygga sådana här reaktorer för längesen om det inte var för korrosionsproblemet, säger Peter Szakalos, materialforskare vid KTH i Stockholm och en annan av de centrala personerna i projektet.
– Tekniken är känd sedan 1960-talet, men det har varit svårt att hitta ett material till kylrören som håller.
Men sedan ett par år har Peter Szakalos och hans kolleger tillsammans med metallexperter på verkstadskoncernen Sandvik tagit fram ett nytt stål innehållande krom och aluminium samt lite andra tillsatser som skapar ett självläkande tunt och starkt skyddande skikt av aluminiumoxid som tål det korroderande blyflödet upp till 800 graders värme, och det ska räcka, anser man.
Det som återstår att göra är bland annat att göra materialet hårdare så att det tål trycket i ledningarna. Testningar av stålet och de svetsningar som behövs ska göras vid KTH och Luleå Tekniska Universitet.
Flera steg till färdig reaktor
Sunrise-projektet är det första steget mot en fungerande reaktor och innefattar förberedelser, planering och tester av material.
Det andra steget är att bygga en reaktor med den här tekniken fast utan uranbränsle, en blykyld elektriskt uppvärmd prototyp, en testmodell utan radioaktivt bränsle där material och konstruktion kan prövas under drift.
Det tredje steget är en fullskalig reaktor som drivs av uranbränsle och som man i projektet föreslår kan placeras i Oskarshamn, även om inga tillstånd för det finns dag.
– Än så länge räcker anslaget till den första fasen, säger projektsamordnare Pär Olsson. Om vi får finansiering på ytterligare 200 miljoner så kan vi ha den eldrivna prototypen klar om ungefär fem år. Sen tar det tio till femton år att bygga en färdig forskningsreaktor, troligen det senare. Det som tar mycket tid är själva tillståndsprocessen. Kostnaden för en fungerande forskningsreaktor blir drygt en miljard.
Men kärnkraft är en omstridd fråga i Sverige.
Ja, nja eller nej till kärnkraft
Kärnkraft är en omstridd teknik i Sverige. Efter årtionden av strider och kompromisser kring energiformen har vi från och med år 2021 sex reaktorer igång som producerar fyrtio procent av vår el.
Ett argument mot att fortsätta med de traditionella reaktorerna är frågan om säkerheten och risken för haverier med radioaktiva utsläpp. Efter den allvarliga reaktorolyckan i Fukushima i Japan 2011 beslutade man till exempel i Tyskland att stänga ner kärnkraften i landet till år 2022.
En annat argument gäller det farliga högaktiva avfallet som måste förvaras säkert i 100 000-tals år. Ännu är inte allt klart med den stora slutförvarsanläggning som ska byggas vid Forsmark i Östhammars kommun.
Ett tredje motargument som ofta förs fram är att de kan bli väldigt dyra att bygga – vilket visat sig i de länder som satsar på att bygga nytt, till exempel Storbritannien och Finland. Kärnkraft blir olönsam jämfört med vind och solkraft, menar man. Sol, vind och vatten ska bli framtidens fossilfria energimix, är tanken.
Å andra sidan är det många som tvivlar på att de förnybara energislagen kan ge den stadga och kontinuitet som hela energisystemet kräver. Kärnkraft kan stå för basen i elproduktionen medan vind och sol är mer känsliga för vädrets nycker.
Och där ungefär går debatten idag.
Även om de nya reaktorerna är säkrare och ger mindre farligt avfall så finns det en kritik mot att satsa på ny kärnkraft. Nu handlar det inte så mycket om säkerhetsfrågor utan mer om att några nya reaktorer kommer att dröja så länge innan de är i kommersiell drift, kanske trettio år, och då täcks vårt elbehov av allt billigare vindkraft och elektricitet från solceller. Det skulle då bara bli en dyr lösning på ett problem som inte längre finns, har det sagts.
Men Pär Olsson håller inte med om det.
– De som säger så underskattar kostnaderna och problemen med att ställa om hela vårt elsystem till de förnybara energislagen. Det finns ekonomi i ny kärnkraft, anser jag. Och det behöver inte ta så mycket som trettio år att utveckla de nya reaktorerna om man bara driver på utvecklingen. Dessutom är det så att det här inte bara handlar om Sverige. Den teknik som vi utvecklar kan ersätta fossilenergi globalt, till exempel gamla kolkraftverk i andra länder, säger Pär Olsson.
Text: Tomas Lindblad på uppdrag av forskning.se
Sunrise är ett projekt som löper på sex år. Det samordnas från KTH i Stockholm och drivs i samarbete med Uppsala universitet, Luleå tekniska universitet och ett antal företagspartners, till exempel Sandvik.
Fas 1 som är finansierad med 50 miljoner kronor från Stiftelsen för strategisk forskning handlar om planering, förberedelser och tester. I de följande faserna finns vill forskarna bygga först en eldriven prototyp av den blykylda reaktorn, och sedan en urandriven forskningsreaktor för placering i Oskarshamn om tio – femton år.
Hösten 2020 var ozonhålet över Antarktis större än på länge. Och på våren varnade SMHI för ett rekordtunt ozonlager även över norra Sverige. Vad hade hänt?
I maj 2018 upptäckte amerikanska forskare förhöjda halter av CFC-11 atmosfären. Ämnet är en av de freoner som bryter ner ozonskiktet. CFC-11 används bland annat som kylmedium och har länge varit förbjudet. Men nu hade alltså någon, eller några, använt CFC-11 i något slags produktion. Men var? En månad senare publicerade New York Times en granskning som pekade ut fabriker i Kina som källor till utsläppen. Ett år senare kunde brittiska, sydkoreanska och amerikanska forskare bekräfta Kina som källa och konstatera att utsläpp från Kina stod för 40-60 procent av ökningen av CFC-11 mellan 2014 och 2017.
Freoner som kylmedel
När de första kylskåpen dök upp på marknaden under 1920-talet hade de en stor nackdel: de var farliga. Som kylmedel användes ammoniak, svaveldioxid och andra giftiga och brandfarliga gaser. Men den amerikanske kemisten och uppfinnaren Thomas Midgley Jr kom snart med en lösning: difluorklormetan, en av de klorföreningar som senare kom att säljas under handelsnamnet freon, CFC. För att bevisa gasens ofarlighet stod han inför en sammanslutning med kemister och andades in den och lät den sedan sippra ut över ett tänt stearinljus, som slocknade.
Först 50 år senare upptäckte andra kemister att freoner är så stabila att de kan ta sig upp till stratosfären där de bryts ner till kloratomer och förstör ozonet.
Idag används i stor utsträckning så kallade f-gaser (fluorerande växthusgaser) som ersättning för freoner som kylmedel. Utsläppen av f-gaser inom EU fördubblades 1990-2014 och nu pågår ett arbete med att ersätta dem med miljövänligare alternativ som koldioxid, kolväten, vatten och luft.
Vilka som står för den andra halvan av utsläppen är oklart. Bara de kinesiska utsläppen beräknas ha fördröjt återhämtningen av ozonskikten över de två polerna med ett decennium.
Stort hål upptäcktes på 1980-talet
Det var på 1980-talet som forskare upptäckte att ozonlagret över Antarktis var oroväckande tunt. Under ett möte i Montreal, Kanada, skapades det så kallade Montrealprotokollet för att fasa ut produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen. Montrealprotokollet betraktas som en av de mest framgångsrika internationella överenskommelserna. Men det kräver att de 197 länder som har skrivit under avtalet ser till att producenter inte använder freoner, trots att de ofta är billigare och effektivare än alternativen.
Det rekordtunna ozonskikt som uppmättes över Antarktis i höstas kan dock inte skyllas på de kinesiska utsläppen, utan beror på naturliga väderförändringar. En ovanligt stark polär virvel över Antarktis hade fått temperaturen att sjunka kraftigt. I den polära virveln samlas rikligt med ozonnedbrytande ämnen, samtidigt som den låga temperaturen gynnar förekomsten av polärstratosfäriska moln. När solen återkommer efter vintern startas reaktioner på molnpartiklarna som resulterar i en nedbrytning av ozon.
Året dessförinnan, 2019, var däremot ozonhålet över Antarktis det minsta på över 20 år.
Ozonskiktet mäts över hela världen
Ozonskiktet mäts med ett världsomspännande nätverk av mätstationer. Två av de så kallade ozonspektrofotometrarna finns i Sverige; en i Norrköping och en i Vindeln i Västerbotten. Övervakningen sköts av SMHI, där Thomas Carlund är meteorolog.
– I april 2020 var ozonskiktet riktigt tunt över Sverige, när vi ser på Norrköping blev det ett nytt bottenrekord för april. Det har aldrig varit så lågt, inte ens på 1990-talet.
Orsaken är att det då skapades ett ozonhål även över den norra polen, Arktis, och SMHI rekommenderade skidåkare att ta på solskyddsmedel. Precis som i söder berodde det på en kombination av en stark polär virvel och låga temperaturer som har skapat polarstratosfäriska moln.
Giftigt ozon som skyddar oss
Ozon är en gas som består av syreatomer. Molekylen består av tre syreatomer, O3, till skillnad från den vanliga syrgasen, O2, som vi andas. Ozon bildas huvudsakligen på hög höjd över ekvatorn och förekommer naturligt i atmosfären. Marknära ozon är giftig och farligt för människor, djur och växter, men högre upp i atmosfären skyddar gasen oss mot från skadlig UV-strålning.
Det skyddande skiktet hindrar årligen upp till två miljoner människor från att få hudcancer, enligt WMO (World Meteorological Organization). Skiktet skyddar även mot ögonsjukdomar som grå starr och har positiva effekter på människors immunförsvar.
Ett ozonhål är ett underskott av gasen ozon som uppstår i ozonlagret i jordens atmosfär. Hålet, som egentligen är en förtunning av ozonskiktet, uppträder säsongsvis över polartrakterna, främst Antarktis, då mängden ozon där reduceras kraftigt till följd av den höga halten klor som i sin tur orsakas av utsläpp av freoner (CFC).
Ozonskiktet har slutat minska
Ozonskiktet har en stor naturlig variation, vilket gör att det krävs mätningar under lång tid för att se åt vilket håll utvecklingen går. Vad mätningarna visar är att ozonskiktet åtminstone inte minskar som det gjorde fram till 1990-talet.
– Det har i alla fall upphört att minska globalt sett, men vi kan inte säga med signifikans att vi börjar se en ökning, säger Thomas Carlund.
Trots årets tunna ozonskikt vid polerna är det där läkningen beräknas ske framöver, medan de lägre breddgraderna vid ekvatorn kommer att drabbas av ett tunnare ozonskikt. Det beror delvis på klimatförändringarna som gör att mängden ozonrik luft från tropikerna till polerna kommer att öka.
– Det är på sätt och vis oroväckande för där är UV-strålningen högre, säger Thomas Carlund.
Även ozonnedbrytande ämnen mäts
Men det är inte bara ozonskiktet som är föremål för internationell övervakning – de kemiska ämnen som är ozonnedbrytande mäts på 17 olika platser i världen. Johan Mellqvist, biträdande professor vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers, har sedan 1994 övervakat de mätningar som sker vid Harestua norr om Oslo.
– Vi mäter ozon men vi mäter också de ämnen som förstör ozon, framför allt klor som kommer med freonerna, säger Johan Mellqvist.
Sammanlagt övervakas tolv olika ämnen, de flesta med något slags inverkan på ozonet. Det handlar dels om de ämnen som ersatte freonerna när de fasades ut, dels om andra och mer problematiska ämnen.
– När man pratar om ozonhålet får man intrycket att det är ett problem som är löst, men det är inte riktigt så, säger Johan Mellqvist.
Ett av ämnena som bevakas är HCFC-22 som togs fram som en ersättning för de mer skadliga freonerna, som CFC-11. Nu är även HCFC på väg att fasas ut, enligt Montrealprotokollet.
– Nu kan vi på flera stationer se en avklingning och det stämmer med att utsläppen har minskat, säger Johan Mellqvist.
Nya kylmedel måste brytas ned snabbt
Ett problem med de freonerna som nu fasats ut är att de har långa nedbrytningstider, vilket gör att de hinner vandra den långa vägen via ekvatorn och upp till stratosfären utan att brytas ner. HCFC-22 har en kortare nedbrytningstid och de ämnen som ska ersätta den måste brytas ner ännu snabbare.
Gemensamt för de flesta av de ämnen som fasats ut med hjälp av Montrealprotokollet är att de ingår i olika produkter, bland annat kylskåp och luftkonditioneringsapparater, och kan ersättas av andra, mindre skadliga ämnen.
Svårare är det med dikväveoxid, även kallat lustgas, som också bryter ner ozon, förutom att vara en potent växthusgas (300 gånger starkare än koldioxid).
– Man brukar säga att lustgasen är nästa århundrades ozonnedbrytande ämne. Den är inte lika lätt att bli av med, säger Johan Mellqvist.
Lustgasutsläppen ökar
Konstgödsel innehåller viktiga näringsämnen, framför allt nitratsalter av grundämnet kväve. Det har revolutionerat jordbruket och bidrar till att försörja världens befolkning med livsmedel. Men en av baksidorna är att konstgödsel ger upphov till biprodukten dikväveoxid – lustgas. Växterna tar bara upp ungefär hälften av den kväve som förs in i jorden med konstgödslet. Överskottet får mikroorganismerna ta hand om, genom att omvandla nitrat till kvävgas i en process som kallas denitrifiering.
Problemet är att vissa mikroorganismer inte kan slutföra det sista steget i processen, omvandlingen från dikväveoxid till kvävgas. Lustgasen tas istället upp i atmosfären. Över 60 procent av den lustgas som skapas antas komma från gödslad jordbruksmark. Lustgasutsläpp kommer också från energisektorn, industriprocesser och produktanvändning samt hantering av avloppsvatten. I Sverige har utsläppen av lustgas minskat med 18 procent sedan 1990, medan de globala utsläppen har ökat med 30 procent de senaste 40 åren.
Källa: SLU
Problemet är att den främsta källan för utsläpp av lustgas, konstgödsel, samtidigt hjälper till att försörja mer än hälften av världens befolkning med mat från de grödor som odlas. Lustgasen har en livslängd i atmosfären på 120 år och regleras inte i Montrealprotokollet.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Jordens atmosfär med olika lager. Bild: NASA
Atmosfärens lager
Atmosfären är en gasblandnig i flera lager som omger jorden och består av kväve och syre – luft.
Termosfären. Sträcker sig 600 kilometer upp. I detta lager kretsar satelliterna. Det är här norrsken uppstår och meteorer börjar bromsas in av jordens atmosfär.
Mesosfären. Sträcker sig upp till 85 kilometer är den kallaste delen av atmosfären.
Stratosfären. Sträcker sig 50 kilometer upp. I mitten ligger ozonskiktet som absorberar och sprider solens ultravioletta strålning.
Troposfären. Börjar vid jordens markyta och sträcker sig mellan 8 till 14,5 kilometer upp. Här sker det mest väder.
Källa: Rymdstyrelsen
Ibland visar sig det som först kunde tolkas som Parkinsons sjukdom bero på något annat och betydligt mer aggressivt. Forskarna kallar det atypisk parkinsonism och jobbar intensivt med att förstå de bakomliggande mekanismerna.
De flesta av oss vet ungefär vad Parkinson är. Sjukdomen uppstår när kroppen inte klarar att producera tillräckligt med dopamin, en signalsubstans som hjärnans celler använder för att kommunicera inbördes. Dopaminbristen påverkar i sin tur de nerver som styr rörelser och leder till skakningar i vila (tremor), att musklerna blir stela (rigiditet) och en allmänt sämre rörelseförmåga (hypokinesi).
– Upprepade skalltrauman och exposition för tungmetaller ökar risken medan vissa antioxidanter i stället tycks ge ett visst skydd. Men i grunden vet vi inte varför man får Parkinson, säger Per Svenningsson, professor i neurologi vid Karolinska institutet i Stockholm.
Parkinson – en kronisk neurologisk sjukdom
Parkinsons sjukdom är en kronisk neurologisk sjukdom. De första symtomen kommer vanligen efter 55 års ålder.
Dopamin är en signalsubstans som hjärnan använder för att skicka signaler mellan hjärncellerna. Vid Parkinsons sjukdom förstörs de nervceller som tillverkar dopamin, framför allt i substantia nigra, ett lager av mörkt gråfärgad materia i den lägre delen av mitthjärnan. Hjärnan får då svårare att kontrollera de nervsignaler som styr kroppens rörelser.
Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd. Det finns förmodligen flera samverkande orsaker.
Utöver förlusten av nervceller förekommer en utbredd ackumulering av intracellulärt alfa-synukleinprotein i flera av hjärnans delar och i det perifera nervsystemet. Dessa bildar så kallade Lewykroppar och i ett sent skede även en patologi innefattande proteinerna tau och ß-amyloid – plack som annars är karakteristiska för Alzheimers sjukdom.
Ungefär en av hundra personer över 60 år får Parkinsons sjukdom. Det finns inga botemedel mot sjukdomen, men det finns olika behandlingar och läkemedel som kan minska besvären.
Sjukdomen är uppkallad efter den brittiske läkaren James Parkinson, som gjorde den första noggranna beskrivningen av sjukdomen 1817.
Ungefär sex miljoner människor i världen lider av Parkinsons sjukdom, fler män än kvinnor. Men när diagnosen väl är ställd finns flera behandlingar att sätta in och det kan ta mellan 15 och 20 år innan problemen blir riktigt allvarliga.
Läkemedel som innehåller levodopa (även kallat L-dopa, ett ämne som kroppen omvandlar till dopamin) ger oftast bra symptomlindring. Om medicineringen inte räcker kan också så kallad deep brain stimulation, DBS, användas. Det innebär att en generator i bröstet, som står i förbindelse med en tunn tråd i den skadade delen av hjärnan, skickar pulser som blockerar oönskade nervsignaler. Via en fjärrkontroll utanför kroppen kan man sedan styra systemet.
Sämre prognos för atypisk parkinsonism
Så är det inte för dem som drabbas av det som kallas atypisk parkinsonism, tillstånd som påminner om Parkinson men har en väsentligt sämre prognos. Fler delar av hjärnan slås ut, förloppet är snabbare och det enda som erbjuds är symptomlindring; en viss effekt av L-dopa kan ibland uppnås till en början men avtar i regel. Även här bildar proteiner klumpar i hjärnan, så kallade plack, som sedan förstör cellernas membran och får dem att dö men omfattningen av skadorna är mycket större. Intensiv forskning pågår dock och flera genombrott är på gång.
Till atypisk parkinsonism räknas diagnoserna:
multipel systematrofi (MSA),
progressiv supranukleär paralys (PSP) och
corticobasal degeneration (CBD).
Även om sjukdomarna är mycket ovanliga – omkring 2 per 100 000 drabbas – så innebär de stort lidande för både de drabbade och deras anhöriga, och förkortar livet.
Parkinsonismer
Multipel systematrofi (MSA)
Alfa-synuklein bildar trådliknande strukturer i hjärnan som sedan ger en rad funktionsbortfall. Två undergrupper finns – MSA-P med parkinsonliknande bild och MSA-C om symptom från lillhjärnan, cerebellum, överväger. Lika många män som kvinnor får MSA, däremot är MSA-P dubbelt så vanligt som MSA-C. De flesta insjuknar när de är drygt 50 år.
Tidiga och ospecifika tecken är för män erektionsproblem och för båda könen störningar av REM-sömnen, med en extrem inlevelse i drömmarna. Senare tillkommer ataxi (oförmåga att samordna muskelrörelser), tal- och röstanomalier, dystoni (krampaktig muskelspänning i ansikte, nacke eller extremiteter) samt inkontinens, förstoppning och ortostatism (yrsel när man reser sig).
Progressiv supranukleär paralys (PSP)
Även känd som Steele–Richardson–Olszewski-syndromet, där proteinet tau aggregeras. Patienterna är i genomsnitt 65 år. Klassiskt förekommer tidigt en balansstörning som leder till fall och därmed ofta ortopediska skador, den förvärras dessutom av vertikal blickpares, alltså svårighet att rikta ögonen nedåt. Nedsatt blinkning, stirrande blick och ofrivilligt blundande hör också till bilden liksom svårigheter att svälja, sluddrigt tal, problem med uppmärksamhet och planering samt minskat verbalt flöde och en allmän passivitet, till synes paradoxalt tillsammans med impulsivitet.
Corticobasal degeneration (CBD)
Debutåldern ligger mellan 60 och 70 år. Motoriska störningar utgörs av ideomotorisk apraxi (oförmåga att utföra vissa rörelser på uppmaning), myoklonus (snabba sammandragningar av muskler följda av avslappning), dystoni (kramp, som vid MSA), ”alien limb”-fenomen (att en lem ofrivilligt rör sig) samt bulbär dysfunktion (andnings-, svälj- eller talsvårigheter). Kortikal (av cortex = hjärnbark) påverkan sätter ned de fem sinnena, språkförmågan och kognitionen. Möjligheterna att med synens hjälp orientera sig i rummet (visuospatial färdighet) försämras.
– Att åtminstone kunna bromsa den neurodegenerativa processen vore ett genombrott, säger Per Svenningsson.
Behandlingar som ger hopp
Stort hopp sätts till behandling med immun- eller stamcellsterapi (se faktarutor) som, om den blir framgångsrik, också skulle kunna hjälpa vanliga Parkinsonpatienter. Problemet är dock att den så kallade blod-hjärnbarriären, de mycket tätt sammanfogade kapillärväggarna i hjärnans blodkärl som skyddar hjärnan mot ämnen utifrån, hindrar antikropparna från att nå målmolekylerna i tillräcklig omfattning. Och även om vissa stamceller verkar kunna ta sig igenom barriären är oron för att orsaka mer skada än läkning samtidigt stor.
Men Tobias Granberg, specialistläkare i radiologi och forskargruppsledare vid Karolinska institutet, är optimist. Att behandla via ryggmärgsvätskan som omger hjärnan skulle kunna vara ett alternativ och en framkomlig väg. Dessutom håller man på att lära sig vilka ämnen som tolereras.
– Vi använder så kallad farmakologisk PET-undersökning och kan följa vad hjärnan ”spottar ut” och vad den förmår behålla, säger han.
I dagsläget får läkarna ändå förlita sig mest på punktinsatser. En sådan är att ge diabetesmedicin till patienter med MSA, berättar Per Svenningsson:
– Det verkar nämligen som om de områden i hjärnan som skadas mest vid MSA visar större tecken på något som verkar vara insulinsresistens än de som skadas mindre.
En annan är att försöka förhindra klumpbildningen av proteiner. När allt fungerar som det ska får ett protein sin specifika tredimensionella form, och därmed sin unika funktion, genom en process som kallas veckning. I den hjälper andra proteiner, så kallade chaperoner, till och denna interaktion hoppas man kunna styra så att den inte går fel.
Man testar också att hämma den neurodegenerativa, nedbrytande, processen genom att störa aktiviteten hos de enzymer som påskyndar processen.
Text: Carina Östman på uppdrag av forskning.se
Behandlingar på gång
Stamcellsterapi
En stamcell är en cell som kan skapa exakta kopior av sig själv men också utvecklas till olika specialiserade celler i kroppen. Man brukar skilja på embryonala och vuxna stamceller och på deras olika potensgrad, alltifrån de pluripotenta som kan bli vilken typ av cell som helst till de unipotenta som bara kan bilda en enda. Användandet av embryonala stamceller har förstås skapat en intensiv etisk debatt då de tas från aborterade foster eller ägg som blivit över vid provrörsbefruktningar.
Immunterapi
Immunterapi är ett samlingsnamn för olika behandlingsmetoder där kroppens eget immunförsvar utnyttjas för angrepp på sjukliga förändringar och vid de neurodegenerativa sjukdomarna är det alltså de patologiska proteinaggregaten som är måltavlor. Molekylärgenetiska fynd har nämligen givit starka belägg för att de inte är ett sekundärt fenomen.
Immunterapi kan vara aktiv eller passiv. Vid den aktiva vaccineras med det icke önskvärda ämnet, så att immunförsvaret stimuleras att utveckla antikroppar mot det. Vid den passiva förs i stället redan färdiga antikroppar in.
Men det finns ändå skäl att oroas. Segregationen i skolan gör att skillnaderna i ungas skrivförmåga växer mellan de elever som skriver bra och de som ligger långt efter.
Skriver unga sämre än tidigare generationer?
Frågan är komplex och svår att svara på, det beror på vad man undersöker, säger Maria Westman, docent i didaktik med inriktning mot svenska vid Uppsala universitet.
– Idag har alla tillgång till skrift på ett sätt som är historiskt unikt. Alla har också möjlighet att uttrycka sig offentligt på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt. Dels i sociala medier men också för att man kan skriva i kommentarsfälten på vilken dagstidning som helst. På så vis vill jag säga att unga skriver mycket mer idag och att de genom att skriva kan delta i samhällsdebatten på ett helt nytt sätt. Demokratiskt sett är det en revolution.
Skrivundervisningen har blivit bättre
Skrivundervisningen på gymnasiet har också förbättrats, framhåller Maria Westman. Tidigare generationer fick vänja sig vid att få ett tomt papper och en rubrik och sedan börja skriva.
– Nu får eleverna lära sig att skriva i olika genrer och för olika sammanhang. Vi vet hur framgångsrik skrivundervisning ska bedrivas och elever får också sådan undervisning. Många studenter är riktig duktiga skribenter redan när de börjar på högskolan.
Men samtidigt finns de som har så svaga kunskaper att högskolestudierna är svåra att klara. De studenterna har Maria Westman också mött.
– Ja för en del blir högskolan tuff. Men vi ska komma ihåg att högskolan har byggts ut enormt. Vi släpper in grupper som inte alls har samma studievana som tidigare när vi hade striktare intagningskrav. Det leder till att vi får ett bredare spektrum av olika nivåer.
Hur många studerar på högskola?
Det har aldrig tidigare varit så många gymnasieelever som fortsätter på högskola och universitet:
Av cirka 81 500 elever som gick ut gymnasiet 2018 med behörighet att läsa vidare på högskola, hade 20,1 procent börjat på högskola eller universitet inom ett år.
2013 var motsvarande siffra 21,8 procent och 1998 var den 16,7 procent.
2019 hade 44 procent av befolkningen läst vidare efter gymnasiet. År 2000 var det 28 procent.
Källa: Skolverket, SCB
Maria Westmans bedömning är att studenternas skrivförmåga är bättre på vissa delar och lite sämre på andra. Ofta fokuserar den allmänna debatten på brister i stavning, särskrivningar och hur stor bokstav används, säger hon. Men att kunna skriva handlar också om att förstå en genre eller att hävda sig retoriskt i text, och det är delar som många unga är skickliga på.
Finns det brister, säger hon, så kommer de flesta ungdomar att förbättras när de möter högre krav. Oavsett om det är på en arbetsplats eller på högskolan. Det gäller både dagens 22-åringar och gårdagens.
Det går alltid att bli bättre på att skriva
– Skrivande och att förstå skrivkulturen i den miljö man befinner sig, är något som man måste öva sig i. Det handlar om att komma in i en miljö, lära sig hur den typen av texter ser ut och så småningom lära sig att skriva funktionellt för skrivsituationen. De flesta klarar det om de får möjlighet att öva. Det som är så bra med språkutveckling är att den förbättras under hela livet.
Skrivförmåga mäts inte i några internationella undersökningar vilket gör det svårt att veta exakt vilka brister och förtjänster unga vuxna har. Frågan är knepig, säger Ulf Fredriksson, docent i pedagogik vid Stockholms universitet och tidigare ansvarig för att tolka de svenska resultaten i läsning, i den stora internationella kunskapsmätningen PISA. Men statusen på eleverna läsförmåga kan ge en fingervisning om hur det står till även med skrivförmågan.
Läsa och skriva hör ihop
– Det är vissa grundläggande saker vi behöver kunna både för att läsa och skriva som förmågan att kunna omvandla bokstäver till ljud. Så när läsförmågan försämras gäller det även skrivförmågan. Enligt PISA gick läsförmågan ner mycket 2012 och var sedan något bättre 2018 men den är fortfarande betydligt sämre än när den första PISA-undersökningen gjordes 2000.
Svenska elever utmärker sig också genom att tillhöra de länder där unga tycker att det är allra tråkigast att läsa. Det framgår av en PIRLS, en annan internationell studie som mäter fjärdeklassares kunskaper och attityder till läsning.
– Då kan man utgå från att eleverna inte tycker att skrivning är kul heller, säger Ulf Fredriksson.
Samtidigt skriver unga sms i massor, de skriver på chattar och i sociala medier. Skrivandet har i hög utsträckning ersatt telefonsamtal och blivit det främsta kommunikationsmedlet.
– Visst skriver ungdomar mycket idag men framförallt är det korta, komprimerade meddelanden med många förkortningar. De texterna saknar ofta djup och ger inte samma träning att uttrycka sig skriftligt som texter gör som kräver mer eftertanke. Risken är att deras språk blir fattigare, mindre nyanserat och mindre utvecklat, säger Ulf Fredriksson.
Men det största hotet mot ungas skrivkunskaper är att skolan blir alltmer segregerad, menar både Ulf Fredriksson och Maria Westman.
Skillnaden mellan skolor har ökat
– Vi vet från PISA-undersökningarna att skillnaden i kunskaper mellan skolor har ökat. Om du har många svaga elever i en klass så innebär det att eleverna sällan ser klasskamrater som är riktigt duktiga, de får inte den stimulansen som det innebär att ha högpresterande kompisar. Ännu värre är att det också kan leda till att läraren vänjer sig vid en lägre nivå och inte ser att man kan ställa högre krav. Det där är ett stort frågetecken inför framtiden, och kan påverka både elevers läsning och skrivförmåga, säger Ulf Fredriksson.
Maria Westman säger att de stora skillnaderna mellan olika grupper av elever i grunden är ett demokratiproblem. Skolan kan inte längre kompensera för att eleverna kommer till skolan med olika utgångsläge.
– Det måste gå att få tillgång till andra språkliga kontexter än bara den man föds in i. Men ju mer segregerad skolan blir desto svårare blir det. Idag riskerar stora grupper elever att aldrig möta den typ av språk man behöver för att klara högskolestudier. Segregationen gör att de fastnar i sin egen språkbubbla. Då blir det svårt att kunna göra en klassresa.
Skrivkris? Nu igen.
Att det finns en skrivkris är ett återkommande larm i media sedan decennier. Det menar Martin Malmström, filosofie doktor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet. Han har gått igenom synen på skrivande i mediedebatter under 70-talet, 90-talet och 2010-talet.
– Artiklarna följer ofta samma mönster. Första krisropet är relativt neutralt sedan blir formuleringarna skarpare och krisen skildras som allt allvarligare, säger Martin Malmström.
Finns det något gemensamt som är den utlösande faktorn?
– Det finns alltid en bättre grogrund för skrivkris när det finns krisdiskussioner i stort . Under 70-talet riktades mycket kritik mot den nya gymnasieskolan. Då hade alla gymnasiala former för första gången samlats i en skolform och många fler elever kunde gå gymnasiet. En utlösande faktor i krisdiskussionen då var att standarden på undervisningen antogs ha sänkts.
– På 90-talet var grunden för skrivkrisen att skolan förändrades på en rad områden som kommunalisering, friskolereform och skolpeng.
– 2013 startar debatten med att en grupp högskolelärare skriver en artikel som de kallar ett nödrop, för att så många studenter inte klarar högskolans krav på skrivkunskaper. En faktor som kan spela roll är att antalet studenter fördubblades på cirka tjugo år. Kulmen nåddes runt 2010. Det innebar att det fanns en stor spridning av studenternas förkunskaper.
Hösten 2020 var debatten om skrivkris igång igen. Då hade den kommit i gång av ett tv-program som påstod att unga skriver så dåligt att de inte klarar arbetsgivarnas krav.
Vad hängde den debatten ihop med?
– Det är svårt att säga för den är så färsk. Men när det sker samhälleliga förändringar i stort kommer de att bli synliga även i utbildningsinstitutioner. I de senaste skrivkriserna fungerar skrivande ofta som illustration på ett allmänt utbildningsförfall. Kanske beror den senaste skrivkrisen på att utbildning blivit en så het politisk och medial fråga, inte minst eftersom intresset ökat för internationella mätningar som PISA.
Hur påverkar debatten om skrivkris samhället?
– Risken är att när man börjar använda starka begrepp som ”analfabetism” så leder det tankarna fel. Det skapas en föreställning om att allt har blivit väldigt mycket sämre. Men det är inget vi vet och det är svårt att ta reda på. Legitimiteten för utbildningsväsendet i stort kan påverkas negativt och leda till ogenomtänkta reformer.
Finns det skrivkris?
– Det finns en del som inte når upp till samhällets krav på skrivande men det är inte ett nytt fenomen. Om skillnader är större idag jämfört med tidigare, det vet jag inte.
Trots decennier av debatt och politiska mål kring hållbarhet, har den förändring som krävs i samhället inte skett. Enligt Christine Wamsler beror det just på att fokus främst har legat på yttre faktorer som ekosystem, socioekonomiska strukturer, teknik och politik, både i praktiken och i utbildning och forskning.
Hon är professor vid Lunds universitet och en pionjär inom forskning och undervisning när det gäller att förena hållbarhet med inre omställning. Christine Wamsler ser den inre omställningen som avgörande för att göra samhället hållbart. Hon definierar begreppet som förändringar i människans inre dimensioner, exempelvis vår världsbild, våra värderingar, tankesätt och övertygelser. Det handlar också om relaterade kognitiva och känslomässiga förmågor som självmedvetenhet, medkänsla och empati.
Inre dimensioner en nyckel
– Inre dimensioner är nyckelpunkter för förändring eftersom de ligger till grund för många hållbarhetsutmaningar. De påverkar hur vi relaterar till varandra, andra, miljön och framtiden. Inre omställning kan förstås som frigörandet av människans potential att engagera sig, bry sig och skapa förändring för ett bättre liv, säger Christine Wamsler.
Det finns en stor brist i dagens sätt att förhålla sig till hållbarhet, och människans inre dimensioner försummas. Men nu ökar intresset för inre omställning inom den akademiska världen, menar Christine Wamsler, som tagit initiativ till flera forskningsprojekt och en universitetskurs som undersöker den inre omställningens roll i hållbarhet.
Flera forskningsfält berörs
Det finns en rad teorier och empiriska studier som visar på samband mellan inre omställning och hållbarhet, inom både hållbarhetsforskning och andra fält som social neurovetenskap, psykologi och beteendeekonomi. Det handlar bland annat om upplevt välmående, klimatförändringar, hållbar konsumtion, kopplingen mellan människa och natur, rättvisefrågor samt social aktivism.
Kurs om hållbarhet och inre omställning
Målet med kursen Hållbarhet och inre omställning vid Lunds universitet är att undersöka den inre omställningens roll i hållbarhet, exempelvis inom hållbar konsumtion, klimatanpassning, social aktivism och stadsutveckling. Den ingår i masterprogrammet i miljö- och hållbarhetsvetenskap och har beskrivits av internationella gästföreläsare som unik i världen. Varje vecka möts studenterna i rådslag för att lyssna aktivt på varandras reflektioner kring kursens aktiviteter och innehåll. Det ingår också en frivillig ”praktiklabb” för studenterna med övningar i allt från andningstekniker till mindfulness, medkänsla och meditation.
– Inre omställning kan ses som en förutsättning för att utveckla inre attityder och förmågor som medkänsla, och innebär en fundamental förändring i hur människor tänker på och agerar kring ekonomiska, sociala och ekologiska kriser på både lokal och global nivå, säger Christine Wamsler.
”Det inre och yttre hänger ihop”
Vid Malmö universitet pågår ett nytt forskningsprojekt, Sorg och hopp i omställning, där inre och yttre omställning ses som lika viktiga.
– Det inre och det yttre hänger ihop. Vi behöver komma ifrån den uppdelningen. Den har placerat oss där vi är i dag, säger Li Jönsson, en av de fyra forskare vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation som deltar i projektet.
I höstas startade arbetet med att samla in och bearbeta fossilfria framtidsvisioner från människor på den skånska landsbygden. Ansvarig för projektet är Kristina Lindström, som berättar att forskarna bland annat vill problematisera den teknikoptimism som ibland blir ett svar på klimatkrisen.
Handlar inte bara om teknisk utveckling
– Vi vill poängtera att omställning inte bara handlar om teknisk utveckling, utan kommer också att innefatta förluster eller uppoffringar. Det är viktigt att erkänna att vissa aspekter av omställningen kommer att vara jobbiga, svåra och kanske innefatta ett slags sorg – och att tillåta det, säger hon.
En viktig inspirationskälla är boken ”Hope and grief in the Anthropocene” av den australiska forskaren Lesley Head, som bland annat beskriver det ”modernistiska hoppet” som idén att teknisk innovation kommer att rädda oss.
– Vi försöker att iscensätta och beskriva ett annat hopp i vårt projekt, säger Li Jönsson.
Det hoppet bygger inte på optimism – något som forskarna menar lätt kan slå över i ett slags förnekelse eller passivitet. Istället handlar det om ett mer riskabelt hopp som inte nödvändigtvis kommer att uppfyllas. De pratar även om hoppet som något en gör, som att odla tillsammans, istället för en känsla som en har.
Workshop om visioner
Tanken med projektet är också att koppla hopp till framtidsvisionerna. Det finns politiska beslut om att Sverige ska bli fossilfritt, och det finns färdplaner för hur näringslivet ska ställa om. Men enligt forskarna saknas visioner av vad omställningen innebär för invånarna.
– Vad finns det för tankar och historier kring det här? Vi ska undersöka tillsammans vad som verkar som hoppfulla framtider, eller vad framtiden behöver göra om. En kan tänka att det är som en kreativ medborgardialog kring det här, säger Li Jönsson.
Utöver att samla in berättelser ordnar forskarna workshoppar med allmänheten, där deltagarna tillsammans skapar fossilfria framtidsvisioner som är mindre knutna till teknikoptimism och som har plats för både hopp och sorg. Den sorgen kan handla om allt från att arter försvinner till att inte längre kunna flyga till Thailand, tänker forskarna. De har bland annat bjudit in deltagare att måla av något de är rädda att förlora, kommer sakna eller önskar bevara i ett framtida fossilfritt samhälle.
Varför forskar ni om förlust och sorg?
– Vi är nyfikna på varför det inte pratas så mycket om uppoffringarna vi behöver göra och vad det spelar för roll att det inte gör det. Vissa saker kan vara jobbiga och svåra att prata om men det kan också vara kulturer som premierar mer positiva berättelser. Just därför är det kanske viktigt också att ta itu med det som är lite jobbigt, säger Kristina Lindström.
Hon tar även upp forskning inom området degrowth, eller nerväxt, som handlar om ett samhälle utan tillväxt. Där är inställningen ofta är att det är bättre att förbereda sig för förlust än att den kommer påtvingad. Annars riskerar förlusten både att bli mer smärtsam och att drabba befolkningen mer orättvist.
Ska bli en utställning
Ett sista steg i projektet blir att gestalta de olika framtidsvisionerna i en vandringsutställning. Att forskningsprojektet lyfter fram berättelser och visioner – som är viktiga komponenter av inre omställning – ser de båda som självklart.
– Berättelser och olika former av gestaltningar kan spela stor roll i arbetet med att skapa visioner för en fossilfri värld. Det är inte bara ett tekniskt problem, säger Kristina Lindström.
Redan på 1800-talet varnade astronomer för himlaglim. Ordet är vackert, men innebörden är dyster. Himlaglim innebär att det ljus människan skapar på jorden slår ut det från avlägsna stjärnor. Stjärnhimlen blir grumlig.
Människan är ett utpräglat ljusberoende djur. Till skillnad från djur som fladdermöss, vissa fåglar och ormar kan vi inte navigera i mörker. Våra ögon är inte gjorda för det.
Så när vi har kunnat, har vi satt upp belysning. Ljusföroreningarna har tilltagit allt eftersom. I Nordamerika och Europa lever i dag 99 procent under en ljuspåverkad himmel. Men det är inte bara stjärnhimlen som störs.
Nattaktiva djur far vilse
Havssköldpaddor är ett välkänt exempel på hur viktigt ljus och mörker är inom djurvärlden. De nykläckta sköldpaddorna söker sig mot gryningsljuset vid horisonten. När gryningen övertrumfas av artificiellt ljus från städer och byar i närheten går sköldpaddorna åt fel håll, och dör.
Under århundraden har de nattaktiva fladdermössen sökt sig till kyrkvindar och kyrktorn. På 1980-talet fanns fladdermuskolonier i två tredjedelar av de undersökta kyrkorna i Västergötland. 30 år senare följde Johan Eklöf och Jens Rydell upp studien. Forskarna klättrade i torn, kröp omkring på vindar och lyssnade på kyrkogårdar. När de var klara hade de bara hittat fladdermöss i en tredjedel av kyrkorna. Förklaringen var entydig. Under den tid som gått mellan undersökningarna hade vissa kyrkor försetts med fasadbelysning, andra inte. Där mörkret bestod bodde fladdermössen kvar.
– Det var en aha-upplevelse. Det är självklart att ljuset jagar bort dem, men jag hade inte tänkt på det tidigare, säger Johan Eklöf, biolog och aktuell med boken ”Mörkermanifestet”.
För vissa fladdermusarter är belysning ett större problem än för andra. De som är långsamflygande och fångar byten nära växtlighet är mest ljuskänsliga.
– De snabbflygande som jagar i fria luften är inte lika känsliga. De vågar plocka insekter under gatlyktor, även om de aldrig skulle välja att bo där, säger Johan Eklöf.
Påverkas negativt av artificiellt ljus
Ungefär 40 procent av världens alla insektsarter beräknas vara hotade av utrotning. Insekter påverkas också mycket tydligt av ljusföroreningar. Den nyzeeländska wetan undviker exempelvis i nio fall av tio att leta mat i en artificiell upplyst miljö.
– En fågel kan kanske i viss mån påverkas negativt av uteblivet mörker men samtidigt dra nytta av ljuset så till vida att de hinner leta mat under en längre stund. För insekter är det annorlunda. Vid en viss ljusnivå rör de sig och vid en annan gör de det inte. Rör de sig inte ute, hittar de inte en partner.
För vissa insekter är hormonsystemen programmerade för att gå i gång vid vissa ljusnivåer. När skiftet mellan ljus och mörker uteblir kommer de aldrig in i parningsläge, säger Johan Eklöf.
Ljusföroreningar – orsak och verkan
Ljusföroreningar är artificiellt ljus från belysning som sprids där det inte behövs och som kan få negativa konsekvenser för människor, djur, miljö och klimat. En annan aspekt är energieffektivitet, eftersom ljusföroreningar per definition är ett slöseri av energi.
Olika djurarter är olika känsliga för ljusföroreningar. Tydligast störs överlag de som är nattaktiva, däribland många insekter.
Ljusföroreningar är ett ämne som omfattar många discipliner, från astronomi till ekologi, ljusdesign, hälsa och trafiksäkerhet.
Globalt sett beräknas ljusföroreningar öka med 4 till 6 procent per år. Offentliga, kommersiella och privata utomhusmiljöer är i allt högre grad belysta under dygnets alla mörka timmar. Anledningen är en tre bokstäver lång förkortning: LED. Lampor av typen Light Emitting Diode består av små högintensiva lysdioder i stället för glödtrådar. De är energieffektiva, hållbara och därmed billiga i drift.
Påverkar våra biologiska system
2014 gick Nobelpriset i fysik till forskarna bakom dioden för blått LED-ljus det den mänskliga blicken uppfattar som naturligt ljus. Det blå ljuset är samtidigt det vi bör vara mest varsamma med, eftersom det genom sin likhet med dagsljus påverkar de biologiska systemen mer än exempelvis gult och rött ljus. Det säger Annika Jägerbrand, universitetslektor i miljövetenskap vid Högskolan i Halmstad som forskar inom belysningsområdet och på ljusföroreningar.
Vanliga, och onödiga, sätt att använda ljus är att lysa uppåt på fasader, att överbelysa med reklamskyltar och att belysa gröna områden och träd.
– Det är lätt att glömma bort att träden och gröna områden är viktiga habitat för många olika organismer. Om de djur som bor i träd blir exponerade för ljus måste de hitta nya träd att bo i. På så vis kommer belysningen att leda till en allt mindre yta för många arter att leva på. Därför bör man tänka på hur man använder belysningen både hemma och i samhället. Nära vatten och i vatten där det finns fisk och andra skyddade arter som är mycket ljuskänsliga bör man undvika att belysa, säger Annika Jägerbrand.
Även träden påverkas. Rönnar och lönnar belägna bredvid gatlyktor kan vara lövtäckta tre veckor längre än de artfränder som får växa i naturligt ljus, har botaniker konstaterat.
Olika slags ljus
Vilket slags ljus som används spelar roll. Kall-vitt ljus med mycket våglängder i blått, som i modern LED-belysning, upplevs som det mest naturliga. Därmed ställer det också till mest problem.
För människor är det välkänt att de blå våglängderna i ljuset försvårar insomningen och bidrar till att rubba dygnsrytmen. Till viss del handlar det om sådant vi kan styra själva, som att släcka lampor och skärmar i tid. Men också de omgivande ljusföroreningarna spelar in. Exakt vad som har störst betydelse kan vara svårt att särskilja, säger Annika Jägerbrand, eftersom det beror på exponeringen och hur känslig man är som person.
Så skadas vi av ljusföroreningar
För lite ljus, vilket är vanligt i Sverige under vintermånaderna, kan leda till årstidsbunden depression för en del människor. Men även för mycket ljus, och fel sorts ljus vid fel tillfällen, har visat sig vara förknippat med hälsorisker.
Det vita ljuset från LED-belysning liknar dagsljus och gör oss mer alerta än det gula ljuset från äldre lysrör eller glödlampor. Vi möter det både i form av skärmar och belysning. Sömnbrist, rubbad dygnsrytm, övervikt, vissa cancerformer, diabetes och psykiatriska diagnoser har kopplats till en rubbning av kroppens interna tidsuppfattning. Elektriskt ljus spelar in, men hur stor del av påverkan som kommer från inomhusbelysning respektive ljusföroreningar utomhus är oklart.
2019 kunde forskare vid University of Florida för första gången visa att smittrisken för en infektionssjukdom påverkas av konstgjord belysning. Nilfeber är en virussjukdom som främst infekterar fåglar, men som också kan påverka människor och hästdjur. Nattlig belysning ökade dramatiskt risken för vilda fåglar att smittas av sjukdomen.
Överlag finns många frågetecken kring de mer exakta effekterna av ljusföroreningar och därmed även kring möjligheterna att minska dem. För tillfället deltar Annika Jägerbrand i ett större tvärvetenskapligt projekt som syftar till att kartlägga effekter av ljusföroreningar och hur de kan mätas. Forskargruppen ska bland annat undersöka hur mycket enskilda installationer bidrar till ljusföroreningar.
Nationella restriktioner för nattljus
Men även om de exakta effekterna är svåra att fastställa är det tydligt att överflödig belysning har oönskade konsekvenser. I flera länder, däribland Frankrike, Italien och Tyskland, har man därför infört nationella restriktioner för användningen av ljus på natten. Det saknas i Sverige. Däremot slår vissa kommuner fast i sina detaljplaner att naturligt mörka miljöer ska värnas.
Biologen Johan Eklöf berättar att han börjat få frågor från kommuner som undrar hur de ska tänka kring ljushantering och ekologi, exempelvis när ett nytt elljusspår ska anläggas.
– Det är något nytt, fram till nyligen har man inte tänkt på det. Rörelsedetektorer är den enklaste lösningen i dagsläget. Har vi lampor som bara går i gång när någon är där, så blir det bara ljust en stund. Ju senare det blir och ju mörkare det ska vara – desto färre är det ju också som rör sig.
Mörker som turistattraktion
Världen över har nattmörker blivit så sällsynt att det kommit att utgöra en attraktion. Organisationen International Dark Sky Association utnämner så kallade ”dark sky communities”, samhällen där man aktivt arbetar med att värna mörkret. De flesta ligger i USA, men även danska Møns klint och Nyord har kvalificerat sig.
Johan Eklöf tycker att det är ett lovvärt initiativ. ”Mörkermanifestet – om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm” handlar om ljusföroreningar de problem de medför, men också om vad vi kan upptäcka om vi låter mörkret omfamna oss.
– Det är mer intressant att lyfta mörkret än att dissa ljuset. Det är rätt skönt när det är mörkt ibland. Allt har sin plats.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Fotnot:
Annika Jägerbrand forskar för tillfället i det tvärvetenskapliga projektet ”Energieffektiv utomhusbelysning för minskade ljusföroreningar”, som pågår 2020–2022 i samarbete mellan Högskolan i Halmstad, RISE och Pennstate University i USA.
Sporrade av politiskt tryck jobbar förpackningsbranschen hårt med att ta fram alternativ till snabbmatslådor och muggar i plast. Samtidigt försöker forskare världen över, hitta sätt att återvinna och återbruka, oavsett material. I Sverige pågår flera försök med pant på förpackningar. Med ekonomisk morot och förbättrad information kan återvinning och återbruk öka, resonerar forskare.
– Vi har intervjuat människor om vad som skulle få dem att källsortera förpackningar som man tar med sig – som en kaffemugg eller snabbmatsförpackning. Det är de villiga att göra om det finns en återvinningsstation inom rimligt avstånd. Tydlig information om hur man ska sortera är viktig. Och så gärna en pant, säger Kristina Wickholm, projektledare på forskningsinstitutet Rise.
Viktig med tydlig information
Mycket förpackningar i papper och glas lämnas in för återvinning, men det är sämre med dem i plast. Bara cirka en tredjedel av förpackningsplasten återvinns. Det beror bland annat på att många är osäkra på hur de ska källsortera olika typer av plast.
En tredjedel av hushållsavfallet återvinns
Totalt hanterades 4,8 miljoner ton hushållsavfall i Sverige 2019, enligt branschorganisationen Avfall Sverige. Av det gick hälften, 2,4 miljoner ton, till förbränning, och knappt en tredjedel, 1,5 miljoner ton, till materialåtervinning. 97 procent av hushållen uppger att de återvinner papper och tidningar.
Hushållen uppger att de lämnar:
88 procent av glasförpackningar till återvinning,
84 procent av tidningarna,
81 procent av metallförpackningarna,
71 procent av pappersförpackningarna och
omkring 71 procent av plastförpackningarna.
Källa: Återvinningsbarometern 2020 från Förpacknings- och tidningsinsamlingen
Försök startas vid årsskiftet
Med bland annat attitydundersökningen bland konsumenter som utgångspunkt, valde Rise att satsa på ett projekt med pant på kaffemuggar i Örnsköldsvik. Det fick nyligen finansiering av Vinnova och vid årsskiftet 20/21 startar förberedelserna. Muggar ska utformas med information om panten, en app för administration av panten ska anpassas för projektet och återvinningsstationer sättas upp.
– Vi planerar att informera i många olika kanaler, det är en nyckel till lyckat resultat. På försäljningsställena så klart, men även på själva muggen.
Utöver det ska personal på försäljningsställena utbildas och kriterier för utvärdering av försöket tas fram. Exempelvis ska man med plockanalyser se hur mycket som sorteras rätt. Panten kan vara en morot till att källsortera muggarna, hoppas Kristina Wickholm.
En bonus blir att de åtta återvinningsstationerna kommer att kunna användas även för vanlig källsortering. Därmed kommer muggarna att hamna i det gängse systemet för att gå till materialåtervinning, inte förbränning.
Målet är skyhögt: 90 procent av muggarna ska källsorteras.
– Vi vill att människor ska känna att de kan påverka. De som pantar en mugg ska ha möjlighet att säga vad de tycker, via en länk till kommunens hemsida. De ska även kunna få feedback via appen och se sin miljönytta, säger Kristina Wickholm.
– Vi kommer också att använda oss av gamification, lite som ett spel. Användarna ska inte nödvändigtvis tävla mot andra, men kunna se ”Så här mycket nytta gör vi tillsammans”.
Utrymme att återvinna mer plast
Plastförpackningar står för omkring 40 procent av EU:s totala plastmängd.
I Sverige användes 238 500 ton plastförpackningar på konsumentmarknaden. 26 000 ton var PET-flaskor med pant.
Något mindre än hälften av plasten gick till materialåtervinning. Drygt 126 000 ton gick till energiåtervinning, det vill säga förbränning i värmekraftverk. Därmed finns en stor potential att återvinna fler plastförpackningar, enligt Naturvårdsverket.
Ett liknande projekt drivs av IVL Svenska Miljöinstitutet, som sedan ett år testar ett system för återanvändning av matlådor till restaurang. På så sätt kommer man ett steg högre upp i ”avfallstrappan” än med materialåtervinning.
– Kunden betalar en gång vid registrering för att få rätten att använda en flergångsmugg eller låda. När man lämnar in den på restaurangen eller kaféet igen får man en digital token i en app, ett värdebevis, för nästa användning, berättar Annelise de Jong, projektledare på IVL.
Principen är densamma som i Rises projekt: konsumenten får ett ekonomiskt incitament att lämna tillbaka förpackningen. Annelise de Jong vill därför inte kalla värdebeviset för pant, eftersom det är ett retursystem som håller förpackningen oförstörd i ett kretslopp.
Att ersätta take away-lådor i wellpapp med plast – visserligen återbrukbar – kan tyckas vara en miljömässig reträtt. Men Annelise de Jong håller inte med.
– Plast i sig behöver inte vara dåligt, bara om man slänger den efter en gång. Kan man använda den tusen gånger och sedan återvinna den är det inte dåligt för miljön. Vi tänker oss också att man kan använda metallådor, som förr i tiden här och fortfarande i andra länder.
Maximalt återbruk bäst för miljön
Att återbruka maximalt är det miljömässigt bästa, men det ställer krav på människors disciplin. Om de köper en egen låda kan den lätt bli liggande hemma i ett köksskåp, och då blir det ändå ingen miljönytta. Därför bygger IVL:s testade lösning på att restaurangerna diskar och förvarar lådorna, så att det verkligen blir ett kretslopp med återbruk.
Pilotstudien gjordes i Stockholm, men har utvidgats med restauranger och kaféer i Göteborg, Södertälje och Uppsala. Fram till sommaren hade flera hundra engångslådor och -muggar sparats in, vilket visar att upplägget kan förändra konsumenters beteende. Men ändå blev inte gensvaret det som forskarna hoppats på.
Corona sätter käppar i hjulet
Att försöken inte kunnat genomföras fullt ut beror framför allt på coronapandemin. Studien påbörjades i februari, sedan kom restriktioner redan i mars. Några av de deltagande restaurangerna tvingades stänga tillfälligt, och sedan kom andra vågen.
– Effekten är fortfarande oklar, eftersom den ska utvärderas genom försäljningssiffror under hela projekttiden. Det skulle utvärderas i november, men vi har förlängt det till slutet av året. Vi hoppas kunna fånga upp fler inspel, säger Annelise de Jong.
Vilka mer långsiktiga effekter corona kommer att få på hygienkrav och konsumenters vilja att använda ”begagnade” kärl återstår att se. Men IVL ser fler alternativ, som att kunder får betala för engångsförpackningar.
Återbruk kräver mer hantering
I förstudien ingick även en genomförbarhetsstudie med affärsmodeller för återbruk i olika branscher. Omställningen till mer återbruk kommer, oavsett corona eller ej, att ta tid.
När Rise gjorde sin förstudie tittade forskarna både på återbruk och materialåtervinning. De bedömde att ett system för återbruk skulle bli mycket mer komplicerat, eftersom det inte räcker att samla in och kunna använda befintlig logistik. Återbruk kräver också mer hantering på restauranger och kaféer.
– Någon måste diska dem. Plus att det i coronatider kan ses som ett hygienproblem att återbruka förpackningar. Många kanske inte vill använda en diskad förpackning. Därför valde vi att gå vidare med materialåtervinning i Örnsköldsvik, säger Kristina Wickholm.
Appar för pant och återvinning
Både IVL och Rise använder appar för att hålla koll på graden av återanvändning respektive källsortering. Det ger dem också möjlighet att kommunicera med användarna och återkoppla om miljönyttan.
IVL samarbetar med företaget Loop-it, som startades för två år sedan med målet att minska mängden engångsmuggar som ligger och skräpar. Ett större mål är att komma bort från engångsekonomin. Med pant via en app kan man förändra våra beteenden, är tanken.
Rise gör försöket i Örnsköldsvik med företaget PantaPå, som började 2016 med pant på plastpåsar. Det har sedan dess utvidgats till vilka förpackningar som helst med streckkod. Användaren skannar koden i appen och sorterar förpackningen i vanlig återvinningsstation.
En viktig poäng med båda apparna är att de ska kunna användas för olika typer av produkter. Pant på allt är också något som forskare ser som ett av flera styrmedel för att generellt öka andelen artiklar som går till återbruk eller materialåtervinning i stället för förbränning.
Cirkulär ekonomi på modet
Återbruk som nästa steg efter återvinning har slagit rot inom politiken, där cirkulär ekonomi blivit ett modebegrepp. Tanken är att förpackningar – och produkterna i dem – ska ingå i kretslopp i stället för att slängas och brännas. Det ska tillverkare ta hänsyn till redan när produkterna tas fram.
Politiska återvinningsmål
I juli 2021 träder EU:s plastdirektiv i kraft, med förbud mot engångsartiklar i plast som bestick, tallrikar, muggar, sugrör och take away-förpackningar där det redan finns bättre alternativ. Sedan trappas det upp med utfasning av plastartiklar, där det saknas enkla alternativ i dag. 2026 ska en mätbar förändring ha skett, enligt EU-direktivet.
Mot bakgrund av det lovar den svenska dagligvaruhandeln att all plast i förpackningar ska kunna återvinnas om två år. 2030 ska all plast i förpackningar vara fossilfri eller återvunnen.
Källa: Naturvårdsverket
Detta ställer tuffa krav på hela kedjan från tillverkning, via transporter till lagerhållning, försäljning, insamling för återbruk och returhantering. För att nå dit införs plastförbud i EU och förslag på plastskatt i Sverige – en chockterapi för att tvinga fram alternativ.
Men att ensidigt stämpla plast som ond är inte den enda eller bästa lösningen, framhåller forskare.
– Förpackningen spelar en viktig roll i att skydda maten. Och maten kan ha mångdubbelt större miljöpåverkan. Vi köper inte produkten ”förpackning”, utan tjänsten ”skydda maten” så att den håller sig fräsch och inte gör oss sjuka, säger Helén Williams, lektor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet som forskar om ”smarta förpackningar” som minskar matsvinnet.
– Vi ser plasten i havet, men glömmer förpackningens roll. Köper vi bubblat vatten ligger hela miljöpåverkan i förpackningen och inget i produkten. Men köper vi kött och ost ligger det mest påverkan i jordbruket med energiförbrukning, gödning och vattenåtgång. Det glöms bort i alldeles för stor utsträckning.
PET-plast är enkel att återvinna tekniskt, men att den är så populär gör att det byggs ett plastberg på grund av överanvändning. För tre år sedan stoppade Kina import av plastavfall, vilket betyder att västvärlden inte längre kan exportera avfallsproblemet. Det är ett av skälen till EU:s fokus på cirkulär ekonomi och kretslopp.
Olika lösningar i olika lägen
I områden med gles befolkning och stora avstånd, som i norra Sverige, kan det till och med vara miljömässigt bättre att bränna plast till fjärrvärme än att återbruka eller materialåtervinna, anser Helén Williams.
– Jag tror inte att vi löser allt med återanvändning, utan måste räkna på vad som blir bäst miljömässigt. Politiker driver det hårt för att det är lätt att kommunicera och man vet att man har konsumenterna med sig. Men de saknar helhetsperspektivet.
Att ersätta matlådor i plast med papplådor är en bra idé på restaurang. Men om matlådor inom exempelvis äldreomsorgen lagras i flera dagar finns risk för att maten inte håller sig fräsch lika länge. Om mer mat slängs blir det en dålig lösning för miljön. Men lådorna i äldreomsorgen har undantagits från förslaget till skatt på engångsartiklar.
I sin forskning har Helén Williams undersökt vilka lösningar som fungerar bäst för olika livsmedel, i stället för att fokusera på att all plast ska bort. Ett exempel är att mat ofta blir dålig för att producenter gör för stora förpackningar, vilket leder till onödigt svinn.
– Det finns för lite studier på detta. Du måste välja rätt systemgränser och hitta lösningar som verkligen ger en lägre miljöpåverkan. Har du matlådor som ska gå i retur kanske du behöver ha en ganska hög pant, för att de ska lämnas tillbaka. Men en tillfällig gäst i en stad behöver kanske en engångslösning, för att den inte kan komma tillbaka, säger hon.
– Man måste vara öppen för hur efterfrågan och kundernas tillvaro ser ut. Det kan bli olika svar på vad som är miljömässigt bäst. Ska vi gå mot en hållbar utveckling får vi inte bestämma det på förhand, innan vi har undersökt beteenden och räknat på olika lösningar.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Handlingsplan för cirkulär ekonomi
Grunden för regeringens Handlingsplan för en cirkulär ekonomi, som lades fram i somras, är de 17 globala målen för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030. Den bygger också på EU-kommissionens handlingsplan från mars 2020.
Målet är ”en klimatneutral och resurseffektiv” ekonomi, genom bland annat lagstiftning om hållbara produkter, med bland annat lagar som begränsar användning av plast och kemikalier.
Produkter i ”den tekniska materialcykeln” kan hanteras genom uthyrning, leasing och retursystem för återanvändning för att förlänga en produkts livslängd.
Innovation och nya affärsmodeller ska främjas. Biobaserade produkter bör ersätta fossilbaserade.
Konkreta mål för utsläpp från vår konsumtion ska tas fram av Miljömålsberedningen.
Både IVL Svenska miljöinstitutet och Rise pekas ut som viktiga aktörer inom forskning på området.
Minkar och människor, grisar och gräsänder. När virus hoppar mellan arter blandas de och riskerar att mutera. Under hösten har smittade danska minkar skapat rubriker världen över, samtidigt kan coronavirus hos grisar i Kina utgöra ett ännu större hot.
Indien drabbades, liksom många andra länder, när svininfluensan drog fram över världen för drygt tio år sedan. Under de två utbrotten 2009 och 2010 smittades nästan 50 000 indier, varav 2 744 dog.
I augusti 2010 förklarade WHO att viruset, H1N1, hade gått in i en post-pandemisk fas och beräknades återkomma som en av flera säsongsinfluensor. Så blev också fallet. Men 2015 tycktes någonting ha hänt. Antalet fall ökade med 39 000 och 2 500 fler indier dog i det årets utbrott av svininfluensan.
Hade viruset muterat?
En studie publicerad i tidskriften PLoS One i december 2016 visade på flera mutationer. Mutationerna ansågs inte ha påverkat effekterna av de läkemedel som används. Däremot antogs de ha bidragit till en ökad virulens, alltså förmåga att framkalla sjukdom hos den som smittas.
Därav det ökade antalet smittade och döda.
De mutationer som observerades i Indien hade skett när H1N1 fick kontakt med andra influensavirus i kombination med en naturlig anpassning.
I somras kom rapporter om en ny, mer oroväckande mutation av H1N1. Den här gången hade mutationen skett i grisar i Kina, grisar som sedan har smittat de som arbetar på grisfarmerna.
Den nya mutationen, kallad G4, är en blandning av H1N1 och två andra virusstammar. Den ena härstammar från europeiska och asiatiska fåglar och den andra är en amerikansk variant av H1N1 med gener från fågel- , human- och svininfluensavirus. Att G4 har en kärna från fågelinfluensavirus är oroväckande, eftersom människan saknar immunitet mot det.
Uppmanade till bevakning av virus
Mutationen fick de tre organisationerna WHO, OIE (World Organisation for Animal Health) och FAO (FN:s jordbruksorgan) att i september publicera ett gemensamt uttalande där de uppmanade världens länder att bevaka och utvärdera vad som händer med detta och andra virus. Bland annat för att kunna ta fram ett vaccin.
Matti Sällberg, professor och biomedicinsk analytiker vid Karolinska institutet, har 25 års erfarenhet av vaccinforskning.
– Det produceras nya influensavaccin löpande och det finns produktionsanläggningar för miljontals doser, säger Matti Sällberg. Det var därför det gick så fort att ta fram vaccin mot det förra svininfluensaviruset.
Men när tillräckligt många olika virus blandas kan förändringen bli så stor att de vaccin som finns inte hjälper.
– Då får man fundera på att producera ett vaccin baserat på den nya mutationen, säger Matti Sällberg.
Vaccin tas fram med hönsägg
Influensavacciner har sedan 1940-talet tagits fram genom att viruspartiklar odlats i befruktade hönsägg. Nu för tiden spjälkas viruspartiklarna vilket ger färre biverkningar. Viruspartiklarna inaktiveras, eller avdödas, för att den som vaccineras inte ska kunna få influensa av vaccinet. WHO ser varje halvår över sina rekommendationer för vilka influensastammar som ska ingår i de vacciner som tas fram.
Källa: Folkhälsomyndigheten: Principer för influensavaccination och typer av vaccin
– Det skulle kunna bli problem att framställa vaccinet om det inte växer i ägg eller inte går att odla, men det verkar som att ägg i flertalet fall är mottagliga. Alternativt kan man börja framställa med en annan metod som bygger på att man plockar ut virusets gener och använder dem, säger Matti Sällberg.
Björn Olsen är professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och författare till boken Pandemi: myterna, fakta, hoten.
– Kombinationen av grisar och fåglar som ankor och höns är olycklig. Det blir som en smältdegel för virus.
Skräckscenario att immunsystemet inte känner igen viruset
Skräckscenariot är att ett virus ska genomgå så stora förändringar att människans immunsystem inte kan känna igen det. Störst risk finns bland influensavirus, som Björn Olsen beskriver som ett ”galet” virus som gärna plockar upp andra gener och som kan sprida sig blixtsnabbt.
– Fåglar som gräsänder cirkulerar de här virusen mellan sig. De kan plocka upp virus från dammar vid grisfarmar och de förflyttar sig väldigt långt, säger Björn Olsen.
En färsk studie publicerad i tidskriften Geohealth pekar ut extremt kallt och blött väder som en av orsakerna till att spanska sjukan blev så dödlig i Europa. Men inte bara vädret i sig utan vad som blev följden av det: att gräsänderna stannade i Europa istället för att migrera till Ryssland. Med änderna kom viruset.
Som ett chassi med nytt innehåll
Björn Olsen liknar det virus som härjade under spanska sjukan vid ett chassi som 1957 (Asiaten) och 1968 (Honkong-influensan) fick ett nytt innehåll.
– Då fick viruset in nya gener och plötsligt kände vårt immunförsvar inte igen det.
I Kina finns 500 miljoner grisar, och det är just i stora djurbesättningar som ett virus kan spridas och förändras, och sedan smitta de människor som arbetar med djuren.
– Grisar är experter på att plocka upp de här virusen, men det hade blivit än värre om de hade haft minkar på de här farmerna, säger Björn Olsen.
Virus muterar snabbt i mårddjur
Minkar och andra mårddjur används ofta för experiment med luftvägsvirus. Orsaken är att virus muterar väldigt snabbt i den här typen av djur.
– De här djurarterna är extremt snabba med att plocka upp virus från människan och är fantastiska virusfabriker som kan gymnastisera upp viruset och skicka tillbaka det till människan i ny variant. Därför är man väldigt noga med säkerheten när man gör djurförsök, säger Björn Olsen.
Säkerheten är inte lika hög när minkarna föds upp, och under den nuvarande pandemin med coronavirus har minkar i flera länder smittats av människor. Det började i Nederländerna i våras när forskare slog larm om att sars-cov-2 hade smittat minkar som i sin tur hade återsmittat flera personer med en ny, muterad variant. Regeringen beslutade att all uppfödning av minkar skulle bort.
Därefter var det Danmarks tur. I början av november fick hela världen veta att sars-cov-2 hade drabbat hundratals minkfarmar på Nordjylland och att en muterad variant hade smittat 200 personer.
Den danska regeringen reagerade snabbt och införde hårda restriktioner i de sju drabbade kommunerna och beslutade att samtliga landets omkring 17 miljoner minkar ska avlivas. Beslutet saknade dock laglig grund och orsakade en politisk skandal där livsmedelsministern tvingades avgå. Regeringen arbetar nu för en lagändring som ska göra massavlivningen laglig.
Corona och influensa
Coronavirus delas in i minst tre olika grupper, alfa, beta och gamma. Viruspartikeln har ett runt hölje med kronliknande utskott som kan fästa vid cellerna. Det finns sju coronavirus som kan orsaka sjukdom hos människor, alla är antingen alfa eller beta. Hittills har tre olika varianter, sars, mers och sars-cov-2, orsakat svårare epidemier med höga dödstal.
Influensavirus finns i fyra olika typer, A, B, C och D. Det är A och B som orsakar det vi vanligen kallar för influensa. På virusets yta finns två molekyler som avgör om immunförsvaret kan känna igen och bekämpa viruset: hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). Både H och N har olika undertyper som avgör hur viruset benämns, som H1N1 och H2N3. Svininfluensan kallas Influensa A(H1N1)pdm09. Det är sammansättningen av H och N som avgör smittsamheten.
Källa: Folkhälsomyndigheten: Sjukdomsinformation om influensa
Svenska minkar smittade
Också svenska minkar har smittats av sars-cov-2. I Sverige finns cirka 600 000 minkar, fördelade på ett 40-tal farmer, varav hälften ligger i Sölvesborgs kommun. När smitta hade konstaterats på tio farmer skrev Björn Olsen och Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, en debattartikel där de argumenterade för att också de svenska minkarna skulle avlivas och minknäringen upphöra.
– Utgångspunkten för vår debattartikel var att vi måste ta det här på allvar, säger Magnus Gisslén.
Frågan om massavlivning togs upp under en frågestund i riksdagen där statsminister Stefan Löfvén sa att han inte är beredd att lägga ner hela näringen. Istället hoppas regeringen att det ska räcka med den planerade avlivning av 80 procent av minkarna som sker i samband med pälstagningen i november. De som inte avlivas är avelsdjur.
– Då blir det färre djur och en lägre risk, säger Magnus Gisslén. Samtidigt är tanken att man ska föda upp nya kullar nästa år och det tycker jag är oförståndigt.
Coronavirus hos grisar
Coronavirus har infekterat också grisar i Kina. Det rör sig dock inte om sars-cov-2 utan sads-cov, ett så kallat alfacoronavirus med ursprung i fladdermöss som ger grisarna akut diarré och kräkningar. Viruset upptäcktes 2016 och har ännu inte hittats hos människor. Men i en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS i oktober visar forskarna att viruset kan föröka sig i mänskliga celler.
– Samtidigt som många forskare fokuserar på det omedelbara hotet från betacoronavirus som sars och mers kan alfacoronavirus visa sig vara ett lika stort om inte större hot mot människors hälsa, säger en av forskarna till ScienceDaily.
Nätmobbning dök upp som begrepp i forskningen i samband med att vi började tillbringa allt mer tid på internet. En vedertagen definition är att det är mobbning som sker via mobilen eller datorn. Det kan vara förödmjukande bilder som delas, filmer tagna i smyg, ryktesspridning eller hot. Men det kan också vara uteslutning; en person som stängs ute från till exempel en chattgrupp.
Men att mekanismerna bakom mobbning på nätet skulle vara annorlunda än den som sker ansikte mot ansikte, det ifrågasätter Linda Beckman, docent i folkhälsovetenskap vid Karlstad universitet, som forskar om barns och ungdomars psykiska hälsa.
– När man började titta på det här så tänkte man sig att det fanns en skillnad. Grunden var att nätmobbning ansågs vara värre än traditionell mobbning och betraktades därför som ett enskilt fenomen.
Fokus på skillnader kan förblinda
– Själv tycker jag att uppdelningen är onödig. Att man fokuserar på det ena eller andra kan till och med innebära en risk. Man ser för mycket till skillnader när vi istället måste komma åt roten till att barn överhuvudtaget mobbas, säger Linda Beckman.
Linda Beckman anser istället att mobbning äger rum på alla de platser där barn befinner sig, även om en del platser inte är fysiska. Den som mobbas i skolan kommer med stor sannolikhet också att mobbas på nätet. Det är heller inte platsen som avgör hur den som mobbas upplever situationen.
– Det har gjorts mycket forskning om hur nätmobbning upplevs jämfört med traditionell mobbning och det verkar inte vara någon skillnad i hur den som är utsatt mår. Det kan vara lika hemskt att bli socialt exkluderad i skolan som att det cirkulerar bilder nätet.
Internetforskaren Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, som bland annat skrivit boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek, kom i kontakt med nätmobbning för ett tiotal år sedan. Attityden till nätmobbningen har förändrats sedan dess men vissa föreställningar lever kvar, säger hon.
Mobbade barn upplever kränkningarna olika
En av dem är just att det skulle vara värre att mobbas på nätet än fysiskt. Populärt anses det ju ibland enklare att hantera att någon klipper till en, jämfört med om någon pratar bakom ryggen, säger hon. Men vad som är smärtsamt kan bara den som är utsatt avgöra, menar hon.
– Jag har själv intervjuat barn om deras upplevelser av mobbning och min slutsats är att hur de upplever kränkningarna varierar väldigt mycket. Det finns de som bara rycker på axlarna och säger : ”ja, det vet ju alla hur lätt det är att skriva sånt där.”
Den andra extremen är att tro att man aldrig kommer att bli fri från vad som skrivits på nätet, även om allt raderats.
Barn som nätmobbas försvarar sig oftare
Samtidigt finns det studier som visar att den som mobbas på nätet oftare försvarar sig än vid traditionell mobbning, säger Elza Dunkels.
– De sa ifrån, gav svar på tal och larmade vuxna. Att be om hjälp är extremt ovanlig vid traditionell mobbning. Ofta känner offret så stor skam att den undviker att berätta vad som hänt.
Elza Dunkels kallar uppdelningen mellan traditionell mobbning och nätmobbning en seglivad myt. Men det är inte den enda föreställning om nätmobbning som behöver omvärderas, menar hon. En annan är att det skulle vara specifikt för nätmobbningen att den följer offret in i hemmet. Men den som utsatts för traditionell mobbning kan säkert uppleva samma brist på trygga zoner, menar Elza Dunkels.
– Det allvarligaste är att det är en föreställning som riskerar att förminska mobbningen generellt.
Vid nätmobbning finns bevisen kvar
En annan myt som Elza Dunkels vill slå hål på är berättelsen om det eviga avtrycket, som hon kallar det – det vill säga att det som finns sparat på nätet skulle ligga oss till last i evighet.
– Nätet har förändrat vårt sätt att tänka. Det som läggs ut på nätet försvinner ofta inte men frågan är hur vi förhåller oss till det. Det som för några år sedan framstod som ett stort hot, till exempel att en arbetsgivare googlar en potentiell anställd, har idag blivit självklart. Att vi finns med i både positiva och negativa sammanhang gäller i stort sett de flesta. Det har blivit naturligt.
Och att det mesta finns lagrat kan i mobbningssammanhang vara en fördel. Nu går det ofta att ta reda på vad som faktiskt hänt, menar Elza Dunkels. I traditionell mobbning gäller istället motsatsen, där står mot ord.
För att komma tillrätta med nätmobbning är receptet detsamma som för att motverka traditionell mobbning.
Mer personal mindre mobbning
– Det finns ingen quick fix utan det handlar om värdegrundsarbete. Man ska prata om mobbning och visa att man tar det på stort allvar. Samma interventioner som gäller vid traditionell mobbning gäller vid nätmobbning, säger Linda Beckman.
Hon pekar på att mer personal i skolan gör att mobbning minskar. En åtgärd för att komma åt nätmobbning kan därför vara att återinföra skolvärdarna.
– De såg små bråk och kunde fånga upp konflikter på rasterna och ingripa direkt, sådant har effekt, säger hon.
Ta tillvara barnens erfarenheter av mobbning
Elza Dunkels framhåller att det finns mycket kunskap hos barnen. Diskutera med dem om hur problemen ska lösas, uppmanar hon.
– Men fokus ska vara på att diskutera, understryker hon. Att ställa öppna frågor, att vara nyfiken och ta barnens åsikter på allvar.
Hur vanligt är nätmobbning?
Det är svårt att få fram exakta siffror på hur vanligt nätmobbning är. Olika studier ställer frågorna på olika sätt och definitionen av nätmobbning skiljer sig också åt mellan undersökningarna. Men gemensamt för alla undersökningar är att för att något ska kallas nätmobbning ska kränkningen vara upprepad och inte bestå av en enstaka kommentar.
Enligt internetforskaren Elza Dunkels visar de flesta undersökningar att mellan en och tio procent av ungdomar under 15 år har utsatts för nätmobbning.
Samtidigt finns tecken på att mobbning generellt har ökat. Linda Beckman, som forskar om barn och ungas psykiska hälsa, hänvisar till Folkhälsomyndighetens återkommande undersökning Skolbarns hälsovanor från 2017 – 2018, som bygger på svar från 4 500 barn 11, 13 och 15 år gamla.
– Under lång tid har mobbningen legat stabilt på cirka fyra procent men i den senaste rapporten har siffran ökat till tio procent. Även om det kan finnas faktorer som gör siffrorna osäkra är det en stor ökning. Det är en oroande indikation och något att ta på allvar, säger Linda Beckman.
Vuxna måste ändra sitt beteende på nätet
Men lika viktigt som att arbeta med barnens värderingar är att vuxna ändrar sitt beteende på nätet, säger Linda Beckman.
– Vi ser i många undersökningar att hatet på nätet blir värre. Ska vi komma åt nätmobbning måste först och främst vuxna skärpa sig. Vuxna kan aldrig vara bra förebilder för barn och unga när de samtidigt skriver elaka saker på nätet. Vuxna kan bete sig fruktansvärt och så länge det sker kan man inte förvänta sig att unga ska sköta sig.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Kan man bygga maskiner som är mindre än transistorerna på ett datorchip? Naturen kan. Vår kropp drivs av miljontals molekylära maskiner. Och kan naturen så bör vi i princip också kunna det.
Precis som delarna i en mekanisk maskin, kan små molekyler i en nanomaskin röra sig i förhållande till varandra: agera hjul och spärrhakar eller flytta runt andra molekyler. Både i Sverige och internationellt utvecklas nu sådana maskiner.
Prisade maskiner
De första försöken att bygga extremt små maskiner gjordes redan på 1980-talet och med 2016 års nobelpris i kemi belönades tre pionjärer för design och syntes av molekylära maskiner. Det var alltså molekyler som innehöll delar som kunde röra sig i förhållande till varandra när man tillförde energi. Nobelkommittén framkastade tanken att kemin nu tagit de första stegen in i en ny värld.
Vad ska vi ha nanomaskinen till?
När flygmaskinen uppfanns undrade folk vad man skulle ha den till. Nanomaskinen är i samma läge nu. Förhoppningen är att de kan användas på cellnivå för medicinska syften. Till exempel för att leta efter cancerceller och leverera läkemedel till exakt rätt plats. En styrbar mikroskopisk motor skulle kunna fungera som en mekanisk borr för att göra rent i åderförkalkade kärl.
Källa: KVA, Forskning och Framsteg
Utvecklingsmässigt befinner sig den molekylära motorn ungefär på samma stadium som den elektriska motorn gjorde på 1830-talet. Då visade uppfinnare med stolthet upp diverse snurrande vevar och hjul i sina verkstäder – utan att ha en aning om att de skulle leda fram till tvättmaskiner, fläktar och matberedare.
Byggs av atomer, dna eller proteiner
Nobelpristagarnas konstruktioner är inte byggda av proteiner utan av ännu mindre molekyler som sammanfogats atom för atom.
Det finns även två andra vägar mot molekylmaskiner. Den ena använder dna som byggmaterial. Den andra försöker efterlikna de naturligt förekommande molekylärmaskinerna som består av proteiner, men det är ett arbete som försvåras av att det fortfarande är så mycket vi inte vet om förhållandet mellan proteinmolekylernas struktur och deras funktioner.
Man vet desto mer om hur dna beter sig. Konsten att bygga komplicerade strukturer av dna brukar kallas dna-origami efter den japanska tekniken att vika fram detaljerade figurer av ett enda pappersark. Arket består i det här sammanhanget av en enkel dna-sträng, som är lätt att framställa. Den kan böjas upprepade gånger genom att man fäster mindre bitar dna vid den.
Maskiner med dna-origami
Sveriges främsta expert på dna-origami är Björn Högberg, professor i biofysik på Karolinska institutet:
– Vi har utvecklat algoritmer som hjälper oss att räkna ut hur de bitar vi behöver för en viss struktur ska se ut. För komplicerade strukturer kan det röra sig om tvåhundra bitar. Själva experimentet är mycket enkelt. Allt tillsätts i en lösning och självorganiserar sig sedan spontant, säger han.
Film: Björn Högberg berättar om DNA origami (1 min, 33 sek)
Björn Högberg har inget emot att man beskriver dna-origamierna som komponenter i framtida maskiner. I hans egen forskargrupp används tekniken främst i grundforskningen. Genom att fästa olika proteiner på origamierna har man till exempel mätt upp inom vilka avstånd vissa cellreceptorer effektivt kan påverka varandra, och hur ett så kallat antigen ska se ut för att antikroppar ska kunna fästa på dem.
– Vi har en mycket större frihet än nobelpristagarna, som behövde syntetisera varje molekyl. Vi sitter vid datorn och designar de former vi vill ha. Å andra sidan är ju dna-strukturerna mycket större och kan till exempel inte tränga in i en cell. De fungerar bäst i en skala på 5-100 nanometer, och när man vill undersöka större sammanhang.
Kopplar om vid kontakt
I två projekt arbetar forskargruppen också med att bygga maskiner. Molekyler som binder till vissa receptorer i cellen, kan inte göra det när de förekommer fritt i en lösning. Det tycks krävas en viss kraft för att det ska ske. Med dna-origami ska forskarna bygga en maskin som vid kontakt med cellreceptorn greppar och drar i den. Detta sker genom att en del av dna-strukturen har en kontakt, eller omkopplare – en tillbakatvingad spänd del som kan utlösas och då dra i cellreceptorn.
Inzoomning på nanovärlden
En mikrometer = en tusendels millimeter
En nanometer = en miljondels millimeter
Ett hårstrå – cirka 100 mikrometer
En amöba – cirka 100 mikrometer
En bakterie – cirka 1 mikrometer
En ribosom (cellens proteinfabrik) – 20 nanometer
En typisk proteinmolekyl – 3-10 nanometer
En vattenmolekyl – cirka en nanometer
En kolatom – cirka 0,14 nanometer
Eftersom det synliga ljusets våglängd ligger på 400-700 nanometer, går det inte att se mindre strukturer än så i vanliga ljusmikroskop.
Forskargruppen planerar också att bygga en sorts ”tunna” av dna, innehållande terapeutiska celler, som kan öppnas vid kontakt med cancerceller och då släppa ut innehållet.
Nanofabrik för dna-armar
I dag är de mest avancerade molekylära maskinerna byggda just med dna-origami. Ett exempel är en hel nanofabrik konstruerad av den brittiske kemiprofessorn David Leigh vid University of Manchester. På en molekylär platta har han lagt ut fyra katalytiskt reaktiva zoner. En dna-arm kan greppa en molekyl och föra den till en eller flera reaktiva positioner där molekylen i fråga förändras. Det är en maskin som gör mer än summan av dess delar, och kan programmeras när det gäller i vilken ordning armen kommer till dess zoner.
Maskiner av proteiner
I naturen fungerar dna som ett minne för arvsmassan. Men cellens proteinmolekyler har andra uppgifter. De är aktiva maskiner som drar, tuggar, sliter och förflyttar.
– Vi har stora kunskaper om dna, och det är lätt att arbeta med. Reglerna är ganska enkla; bara fyra bokstäver – motsvarande dess fyra baser. I motsats till proteiner, som kan bygga enzymer och andra komplexa strukturer, har dna i sig ingen kemisk funktionalitet.
Det säger fysikprofessorn Heiner Linke vid NanoLund, Lunds universitet.
– Proteinerna har 21 bokstäver – aminosyrorna – som i sig är komplexa. Utrymmet för design är så mycket större, men det är fortfarande svårt att förutsäga vilken ”bokstavskombination” som leder till vilken struktur och vilka egenskaper hos proteinet.
Ger proteiner ny funktion
Många funderar över möjligheten att bygga en proteinmotor, men Heiner Linke och hans kollegor tror sig vara ensamma i världen om att verkligen ha gjort detta. I samarbete med forskare i Australien, Kanada och Storbritannien har man arbetat med det i tio års tid.
– Det är för svårt att syntetisera helt nya proteinmolekyler med rätt funktion. Därför har vi tagit i naturen existerande proteiner, och gett dem en annan funktion. Vi vet nu att maskinen finns och att den kan röra sig ett par steg i taget. Men vi är ännu inte fullt nöjda med funktionaliteten, säger Heiner Linke.
Det handlar om en proteinkonstruktion som rör sig längs en dna-molekyl. Den har tre ”fötter” som var och en består av en molekyl som binder till ett visst ställe på dna-strängen. En enkel jon (elektriskt laddad atom eller molekyl) släpps ut i lösningen för att ”foten” ska binda in respektive tas ut när den ska släppa. Det finns en specifik jon för varje fot.
En annorlunda värld
Det ligger nära till hands att föreställa sig att maskiner i nanoskala är en förminskad version av de maskiner vi själva har erfarenhet av. Men i nanovärlden kommer inte kugghjul och vevstakar att bete sig som i vår erfarenhetsvärld. Den brittiske fysiken Richard A. L. Jones exemplifierar detta felslut med sf-filmen Fantastic Voyage. En ubåt med några vetenskapsmän krymps så att den kan injiceras i en människokropp. På sin resa i blodomloppet utsätts besättningen för mordiska jättelymfocyter och andra faror.
Men, konstaterar dr Jones, när ubåten krympts till skalan 1:10000 är vatten tjockare än sirap; farkosten skulle fastna och bli manöveroduglig. Den skulle ändå kastas fram och tillbaka eftersom den skulle bombarderas med nanopartiklar. Alla fria molekyler befinner sig i slumpartad och snabb så kallad termisk rörelse. Omgivningen är dessutom full av klibbiga ytor som gör det möjligt för proteiner att binda sig till varandra. Så ubåtens fönster skulle snabbt täckas av en ogenomskinlig hinna. Slutsatsen är att för den som vill behärska nanovärlden krävs ett nytt slags tänkande.
– Man behöver inte tillföra någon energi för att starta maskinen, säger Heiner Linke. Den stegvisa förflyttningen kommer från den termiska rörelsen, från de molekyler som bombarderar konstruktionen från alla håll. Den energi vi tillför – genom att höja koncentrationen av jonerna – är till för att styra rörelsen.
En biodator med muskler
I väntan på mer avancerade proteinmotorer kan man utnyttja dem som redan finns i naturen. En förbluffande tillämpning är en biodator som ska drivas med muskelkraft. Att det här är fullt möjligt har visats i ett EU-projekt, Bio4Comp. Våra muskler – vare sig de finns på skelettet, i hjärtat eller i kärlväggar – består av miljarder proteinmotorer.
När en muskel sätts i arbete hugger muskelproteinet myosin tag i det trådformade proteinet aktin och drar i det. Aktintrådar, burna och transporterade av myosinmolekyler, rör sig i ett kanalsystem – en motsvarighet till elektiska impulser på kiselchip i en vanlig dator.
För själva motorsystemet har Alf Månsson, professor i fysiologi vid Linnéuniversitetet i Kalmar, och expert på muskler, medverkat.
– Nätverket är avpassat efter det problem som ska lösas. Matematiker och datavetare i projektet räknar ut hur nätverket då ska se ut. Min egen roll är att se till att det finns tillräckligt med motorproteiner och att dessa fungerar och mår så bra som möjligt, säger Alf Månsson.
Lovande tillämpningar
Biodatorn med sina rörliga komponenter är en av de mest lovande tillämpningarna hitintills av molekylära maskinerier. Nära tillhands ligger också medicinska tillämpningar. Som att transportera och leverera läkemedel inuti i kroppen, eller att göra diagnostik med oöverträffad känslighet genom molekyler fästa vid rörliga molekylärmaskiner.
Men även konstruktioner utan direkt praktisk betydelse är ett steg på vägen mot en ny industriell revolution. Det var så den legendariske fysikern Richard P. Feynman såg saken när han sa att man inte förstått något förrän man kan bygga det.
Text: Göran Frankel på uppdrag av forskning.se
Nobelpris för världens minsta maskiner
En väldigt liten hiss, konstgjorda muskler och minimala motorer. 2016 års Nobelpris i kemi gick till fransmannen Jean-Pierre Sauvage, amerikanen Sir Fraser Stoddart och holländaren Bernard L. Feringa för deras formgivning och framställning av molekylära maskiner.
Fraser Stoddarts molekylära hiss. Illustration: Johan Jarnestad
Jean-Pierre Sauvage visade hur man kunde sluta två ringformade molekyler kring varandra som öglor i en kedja. Fraser Stoddart trädde ringformade molekyler på en axel. Elektromagnetiska skillnader mellan ring och axel gjorde att ringen förflyttades som en skyttel mellan två lägen på axeln när värme tillfördes. Stoddart byggde också med hjälp av denna princip en molekylär ”hiss” som kunde lyfta 0,7 nanometer från en yta.
Den tredje pristagaren, Ben Feringa, konstruerade den första molekylära motorn. Två platta strukturer sammanbundna med ett par kolatomer bildade ett par rotorblad. När UV-ljus tillfördes satte sig rotorn i rörelse. När Feringa fick nobelpriset kunde hans rotor göra tolv miljoner varv i sekunden. Han byggde också en ”nanobil” bestående ett molekylärt chassi med fyra motorer vars rotationer satte chassit i rörelse.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
