Hemma hos Eskil Degsell och hans familj finns en kortlek. Inte vilken kortlek som helst, utan en med 37 påståenden med syfte att få igång ett viktigt samtal – ett samtal om att dö bra. Påståendena handlar om saker som kan vara viktiga vid livets slutskede, som ”att vara fri från smärta”, ”att vara ren och snygg”, eller ”att inte känna oro eller ångest”.
När Eskil Degsells fru, endast 33 år gammal, drabbades av en elakartad hjärntumör, förstod de snabbt att prognosen var dålig. De visste att hon först skulle bli allt sämre för att till sist, oundvikligen, ryckas bort från man och son alldeles för tidigt.
– Jag var väldigt orolig. Vi förstod att när min fru dör så är det till följd av sjukdomen eller av effekter av behandlingen, säger han.
Tv-dokumentär väckte frågor
En dag tittade de på en tv-dokumentär om en patient med en obotlig hjärntumör som hade bestämt sig för att avsluta sitt eget liv.
– Det fick oss att börja prata om vad som är livskvalitet när man har en dödlig sjukdom, men också om vad som är kvalitet kring själva döendet, minns han.
Frågorna hopade sig. De vände sig till sjukvården för stöd, men det var en återvändsgränd. Det här samtalsämnet, fick de veta, skulle de lägga på is. Kvalitet i samband med döendet skulle de få prata om när hon skrevs in i den palliativa vården.
– Vården kändes generellt rädda för att prata om döden, säger Eskil Degsell.
De var förtvivlade. De visste att de skulle stå inför viktiga val långt innan hon skrevs in i den palliativa vården – hans fru kanske inte alltid ville tacka ja till behandling.
– En hjärntumör kan ha kognitiv påverkan och som närmast närstående kändes det väldigt viktigt för mig att prata om framtiden, så att vi som familj skulle kunna göra det så bra som möjligt för min fru, säger han.
En kortlek om döden
Av en slump hörde Eskil Degsell talas om forskningsprogrammet DöBra – och om DöBra-kortleken, som ska underlätta reflektion och diskussion om värderingar i livets slut. Han lyckades få tag på en kortlek, tittade på de 37 påståendena och försökte lista ut hur han trodde att hans fru skulle ha prioriterat – och rangordnade korten efter viktigast först.
– Jag trodde att jag kände henne väl. När min fru såg kortleken ändrade hon och donade med den i en hel vecka innan hon bestämde sig för sina viktigaste prioriteringar. Och då slog det mig att hon inte alls hade valt som jag hade trott, säger han.
Lekmän och vårdpersonal delar kunskap
Forskningsprogrammet DöBra inleddes 2014 av Carol Tishelman, professor i innovativ vård och omsorg vid Karolinska Institutet, tillsammans med Olav Lindqvist vid Umeå universitet. En viktig del av forskningsprogrammet är samarbete och kunskapsutbyte med en rad organisationer och föreningar, som Demensförbundet, PRO och Hjärntumörföreningen.
– Kunskapsutbyte mellan lekmän och vårdpersonal är nyckeln. Med kunskap och erfarenhetsbaserad kompetens kan vi lättare hantera döendet känslomässigt, men också praktiskt, säger Carol Tishelman.
Minska onödigt lidande
Det är möjligt, menar hon, att minska onödigt lidande i samband med döende. För anhöriga kan det till exempel bli lättare att fatta beslut när det väl gäller om de börjar prata med sina närstående i tid.
– Jag menar inte att vi alla borde prata mer om döden. Många vill inte fundera på den förrän de har en anledning. Men vi är olika, för några av oss är det nyttigt att prata mer, säger hon.
Hon håller med Eskil Degsell om att vården, i stället för att uppmuntra till diskussion, många gånger undviker att tala om död och sorg.
– De flesta blir tagna på sängen när de själva eller en anhörig blir svårt sjuk. I dag vet många inte ens vart de ska vända sig eller vilka rättigheter de har kring palliativ vård eller vård i hemmet. Det är viktigt för folkhälsan att fler får den kunskapen, säger hon.
Används inom äldreomsorgen
DöBra-kortleken, ett av flera verktyg som forskargruppen har tagit fram, har en amerikansk förlaga, men är översatt och anpassad till svenska förhållanden. Den har sålts i drygt 3 000 exemplar genom samarbete med ett bokförlag. Forskarna gör dock ingen ekonomisk vinst. I ett av fem doktorandprojekt inom ramen för forskningsprogrammet undersöker forskaren Åsa Olsson nu effekten av att införa tidiga samtal med hjälp av kortleken inom äldreomsorgen.
– Äldreförvaltningen i Stockholms stad har spridit kortleken till alla särskilda boenden, säger Carol Tishelman.
Får fram värderingarna bakom
När man använder kortleken får man inte bara fram individens prioriteringar, utan också värderingarna bakom – förutsatt att man också diskuterar varför personen har gjort dessa val. Är det viktigt för någon att vara fri från smärta ger det bra vägledning om man tar reda på varför det är viktigt. Det behöver inte alltid handla om smärträdsla utan kan lika gärna bero på annat, som att man vill att anhöriga ska slippa se lidandet.
Malin Eneslätt har också bedrivit forskning inom programmet. Hennes doktorandprojekt syftade just till att undersöka hur man kan utforma tidiga samtal om värderingar och prioriteringar inför kommande vård i livets slutskede.
– I en tidigare doktorsavhandling visade Malin Eneslätt att prioriteringarna kan skifta något, men att individens värderingar och sätt att resonera på är sig likt över tid, säger Carol Tishelman.
Kan företräda sin fru
Åtta år har passerat sedan Eskil Degsells fru fick diagnosen och hon har blivit allt sjukare.
– Samtalen som vi har haft tack vare DöBra-kortleken har stärkt vår relation. Hon vet att jag kan företräda henne, hon känner ett lugn inför det. Och jag tycker att det är så skönt att hon har uttryckt vad hon tycker är viktigt. Jag slipper ha ångest nu över att inte veta hur hon skulle vilja göra, säger han. Hans fru vill till exempel vara ren och snygg, och det hade han själv inte kommit på.
I dag har hans fru så allvarliga kognitiva nedsättningar att hon inte skulle klara av att framföra den önskningen och kan heller inte fatta andra viktiga beslut kring sin egen vård, förklarar han.
– Kortleken guidar mig i nästan alla diskussioner med vården just nu. Att vi har pratat om döden och hennes preferenser tror jag gynnar kvaliteten på döendet, säger han.
Han är ändå orolig. Tänk om vården inte kommer att lyssna på fruns preferenser när slutet närmar sig.
– Det är så viktigt att man diskuterar och tar med patientens egna preferenser när man väljer behandling. Ibland kan det vara att inte behandla alls, säger han.
Få dagar är så förknippade med själsligt uppvaknande och nytändning som den första vårdagen. När solen äntligen visar sig och bländar yrvakna övervintrare, när gruset sopas bort från vägarna och påskliljorna prunkar i rabatterna. Och över stad och land hänger en angenäm doft av jord.
Den välbekanta doften har inte bara att göra med böndernas nyupptagna aktivitet på åkrarna utan beror även på mikroskopiska jordbakterier av släktet Streptomyces. Huvudkomponenten i jorddoften är det flyktiga organiska ämnet geosmin (från grekiskans geō som betyder jord och osmḗ som betyder lukt) som vårt luktsinne är väldigt känsligt för.
– Vi kan känna tio nanogram per liter, det är som en droppe i en olympisk swimmingpool, säger Paul Becher, docent i kemisk ekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Människan både gillar och ogillar denna doft (och i förlängningen smak). Till exempel är geosmin orsaken till att vissa fisksorter upplevs ha en dyig smak och i sötvatten ger geosmin en oönskad bismak, vilken vi människor tolkar som dålig vattenkvalitet. Men det är också geosmin som ger rödbetor dess karaktäristiska jordiga smak och lukten används även inom parfymtillverkning.
Bakterien bakom lukten
Trots att forskare länge har känt till att geosmin produceras av bakterier är det först nyligen som de har fått ett svar på varför de tillverkar substansen. Paul Becher och hans kollega Klas Flärdh, professor i mikrobiologi vid Lunds universitet, ingår i den internationella forskargrupp som nyligen knäckte koden och kom fram till doftämnets syfte för bakterierna.
Mikroskopbild av bakterien Streptomyces hygroscopicus. Bild: Wikimedia Commons CC-BY-SA-4.0
Streptomyces: Är ett släkte på drygt 500 olika sorters bakterier som växer i främst jord och vatten. Streptomyces producerar två tredjedelar av all antibiotika och används även för att framställa svamp- och parasitdödande läkemedel. Vissa sorter kan dock orsaka sjukdom hos människor. Källa: Science direct
Fäste elektroder på hoppstjärtarna
– Eftersom geosmin är en välkänd doft som alla streptomyceter producerar tänkte vi att det kunde vara av allmänt intresse att ta reda på anledningen, säger Klas Flärdh och fortsätter:
– Vi upptäckte att bakterierna bara producerar geosmin när de bildar sporer och att doften attraherar insektsliknande organismer som kallas hoppstjärtar, som äter bakterierna och sprider sporer som fastnar på deras kroppar.
Genom att fästa elektroder på hoppstjärtarnas antenner, där doftsinnet sitter kunde forskarna se att de reagerade starkt på geosmin.
– Man kan likna det vid fåglar som sprider frön och kärnor i naturen, eller vid bin som sprider pollen. Både bakterierna och hoppstjärtarna har funnits i hundratals miljoner år, så det är en mycket gammal interaktion. Det är alltså möjligt att det finns fler funktioner än de vi hittills känner till, säger Klas Flärdh.
Klotformig hoppstjärt. Bild: Wikimedia, Tim Evison CC-BY-SA-3.0
Hoppstjärtar är en millimeter stora leddjur som finns i alla världsdelar, inklusive Antarktis. De är över 400 miljoner år gamla och antalet arter uppgår till cirka 8 800. Kroppen kan vara täckt av fjäll eller hår och undertill på bakkroppens första segment sitter en hoppgaffel. När djuret slår sin hoppgaffel mot marken slungas det framåt och uppåt. Källa: Anticimex och Blomsterfrämjandet
Sommardofter har vingar
Det är inte bara våren som har en speciell doft. Vem har inte reagerat på den starka doft som ett lätt sommarregn för med sig? Denna doft kallas petrichor och består dels av geosmin, dels av doftpartiklar (aerosoler) som växterna ger ifrån sig när det regnar. Eftersom det finns mest växtlighet när det är sommar är petrichor tydligast när det är varmt ute. Dessutom sprider sig dofter lättare vid hög temperatur.
– Ju varmare det är desto flyktigare blir partiklarna. En doft som förgasas får vingar och värme gör att växterna avger mer, säger Johan Lundström, luktforskare på institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
Han liknar det med vad som händer med parfym när vi är svala respektive varma. Först när vi studsar loss på dansgolvet blommar doften ut till fullo. Hur flyktig en doft är beror också på luftfuktigheten – ju högre luftfuktighet desto mer kan näsan lukta. Slemhinnorna är mindre torra och kan känna mer och fler lukter.
Därför doftar åskan
– När det regnar ökar luftfuktigheten samtidigt som växter släpper ut mer doft. Dessutom blir jorden fuktig och släpper ifrån sig geosmin, därför doftar det mycket efter ett sommarregn.
En annan säsongsbunden doft är den av åskväder (som är vanligast under sommarhalvåret). Den friska och något skarpa lukten uppstår när elektriska urladdningar klyver syre- och kväveatomer i atmosfären. Istället bildas kväveoxid som i sin tur reagerar med andra kemikalier och bildar ozon. För den som genast måste veta hur blixtar luktar, men sörjer att det inte är åsksäsong kan ställa sig vid en kopieringsmaskin där det också bildas elektriska urladdningar som skapar ozon.
Snö samplar lukter
Varm och fuktig miljö innebär alltså mycket växtlighet som kan avge dofter, och att näsans slemhinnor blir i topptrim. Det omvända gäller på vintern när det är kallt och torrt ute: ingen växtlighet = inga dofter, samt att kall luft gör näsan mindre känslig. Men, kanske vissa utropar, snö luktar ju?!
– Ja, men inte så mycket. Snö i sig har inte mycket lukt utan drar främst till sig andra luktpartiklar, till exempel lättflyktiga organiska föreningar. Vad du egentligen känner är förändringen i luftfuktighet och lufttryck, säger Johan Lundström.
Lövens sista andetag
Sist ut av årstidernas dofter är hösten. Återigen är det den sjunkande temperaturen som gör sig påmind och sänker både växtlighetens och ditt luktsinnes aktivitet. Specifika dofter tenderar då att sticka ut mer, till exempel löv som förmultnar och svampar som ploppar ur jorden.
När löven faller av träden avger de aromatiska gaser, bland annat terpen och terpenoider, genom mikroskopiskt små öppningar, klyvöppningar, som finns på växternas blad, framför allt på undersidan.
Klyvöppningarnas funktion är att reglera hur snabbt bladet utbyter gas med omgivningen, och när löven bryts ner frigörs partiklar som avger den typiska lövhögsdoften.
En klyvöppning på en tomatplantas blad, fotograferad med svepelektronmikroskop. Ur luft som kommer in genom klyvöppningen kan bladet utvinna koldioxid som används vid fotosyntes och/eller syrgas som används vid cellandning.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
På den amerikanska rymdorganisationen Nasa pågår förberedelser för att skicka upp en farkost stor som en tennisplan, solpanelerna inräknade, till asteroiden 16 Psyche. Den drygt 22 mil stora, potatisformade himlakroppen upptäcktes 1852 av den italienska astronomen Annibale de Gasparis, som döpte den efter själens gudinna.
I 21 månader ska satelliten kretsa kring asteroiden för att ta reda på vad som finns i gudinnans inre. I spekulationer har nämnts att hon bär på en metallskatt, framför allt nickel, järn och guld, till ett värde av hisnande 10 000 triljoner dollar.
Ingenjörer vid Nasa Jet Propulsion Laboratory monterar en sensor till en magnetometer i rymdfarkosten Psyche. Bild: Nasa
Psyche kan lösa gåta
Mikael Granvik, professor i rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet, var med som sakkunnig när Nasa bestämde sig för att utforska asteroiden 16 Psyche och även göra ytterligare en expedition, Lucy.
– Det är en olöst gåta vad de här så kallade M-typens asteroider består av. Studiet av Psyche kan lösa den här gåtan, säger han.
Teorin är alltså att 16 Psyche, och flera andra asteroider, till stora delar består av metall (därav typen M), eventuellt till följd av kollisioner med andra himlakroppar som lämnat kvar en kärna av metall.
I februari 2022 publicerade forskare från universiteten Brown och Purdue, USA, en studie som visade att 16 Psyche kanske inte består av så mycket metall som man tidigare trott. Enligt forskarna kan asteroiden istället till stor del bestå av olika bergarter och metallen har hamnat på ytan som ett resultat av att vulkaner har spytt ut dem.
Men för att verkligen veta krävs att man tar sig dit, och att bekanta sig med den gåtfulla asteroiden är ett tekniskt komplicerat uppdrag. Startskottet för Psyche-farkosten, som skulle ha påbörjat sin fyra år långa rymdfärd i augusti 2022, har skjutits fram på grund av problem med leveranser av mjukvara och testutrustning.
Rymdfarkosten Psyche drivs fram av en supereffektiv elektrisk raketmotor. I motorn förvandlas xenongas, en neutral gas som används i bilstrålkastare och plasma-TV, till xenonjoner. När xenonjonerna accelereras ut ur motorn drivs rymdfarkosten framåt. Bild: Nasa
Dyrbart vatten kan bli bränsle
De metalliska skatterna är inte det enda, inte ens det första, som människan hoppas kunna utvinna på asteroiderna. De kan också få betydelse för infrastrukturen i rymden och underlätta framtida expeditioner.
– Det första som utvinns är vatten som kan användas som strålningsskydd och för att få bränsle till rymdsonder och satelliter, säger Mikael Granvik.
På jorden är vatten än så länge en billig råvara. I rymden, när fraktkostnaden räknas in, kan ett kilo vatten kosta mellan 5 och 10 000 euro.
16 Psyche är långt ifrån den enda asteroiden som kan vara värd att studera närmare.
– Den råkar vara den största och är därför den mest kända men finns andra också, tillräckligt för alla som vill utforska dem, säger Mikael Granvik.
Lucy in the Sky with Diamonds
Expeditionen Lucy är döpt efter det fossilerade skelett som hittades i Etiopien 1974 och som antas vara kvarlevorna av en människoart som levde för 3,2 miljoner år sedan (när arkeologerna firade sitt fynd lyssnade de på Beatles låt Lucy in the Sky with Diamonds).
Rymdversionen av Lucy ska utforska två bälten med asteroider som har fastnat i en omloppsbana runt solen i sällskap av planeten Jupiter. Ett bälte rusar fram före den gigantiska gasplaneten, det andra följer planeten i hasorna. Forskarna betraktar asteroidbältena som tidskapslar som kan lära oss om hur solsystemet uppstod för fyra miljarder år sedan. Lucy skickades upp i oktober 2021 och beräknas anlända till asteroidbältet i april 2025.
Asteroider nära jorden
I vårt närområde finns enligt Nasas Jet Propulsion Laboratory drygt 800 kända asteroider som är större än en kilometer och 10 000 som är större än 140 meter. Att de befinner sig i närområdet innebär att de har en omloppsbana vars minsta avstånd från solen är högst 195 miljoner kilometer.
– En modell som jag och mina kollegor har utvecklat visar att det finns ungefär 960 närasteroider med en diameter på över en kilometer och ungefär 25000 närasteroider med en diameter på över 140 meter. Men vi har inte ännu hittat alla, säger Mikael Granvik.
Tillräckligt många befinner sig så nära jorden att det blir intressant att studera dem också av en annan orsak: för att kunna knuffa bort en närgången asteroid måste vi veta vad den består av.
– Densiteten skiljer sig och kan påverka vilka teknologier man kan använda för att knuffa undan den från banan mot jorden. Beroende på teknik är det viktigt att veta vad ytskiktet består av och om den är solid eller mer porös, säger Mikael Granvik.
I begynnelsen fanns planetesimaler, himlakroppar på någon kilometer i diameter. Genom kollisioner och med hjälp av gravitation kunde de samla på sig massa och övergå till protoplaneter, ett förstadie till planeter.
Tack vare kollisioner och en hög koncentration av radioaktivt material smälte delar av protoplaneterna och de tyngre grundämnena sjönk mot kärnan medan de lättare la sig närmare ytan. Fortsatta kollisioner slog bort mycket av ytan och kvar blev en kärna av metall. De vanligaste metallerna är järn och nickel.
Teorin är att Psyche och flera andra asteroider till stora delar består av metall och i så fall vara så kallade protoplaneter. Genom att studera dem hoppas forskarna också få mer kunskap om kärnan i vår egen planet, jorden.
Olika himlakroppar
En meteorit är ett objekt från rymden som når jordytan utan att brinna upp. Om objektet brinner upp kallas det meteor.
En asteroid är större än en meteorit och kretsar i en omloppsbana runt solen. De flesta finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
Heavy Metal i rymden
Men det första som kommer att utvinnas på asteroiderna är varken metaller eller vatten, utan information.
Jan-Erik Wahlund, docent i rymdfysik vid Uppsala universitet, planerar just nu en expedition kallad Heavy Metal. Han beskriver den som en arkeologisk utgrävning av hur solsystemet bildades.
Heavy Metal är ett av åtta förslag som har klarat första fasen i den europeiska rymdorganisationen ESA:s urvalsprocess. Det troliga målet är asteroiden 216 Kleopatra, 27 mil lång och formad som ett hundben.
– På 216 Kleopatra verkar ändarna mer metalliska än själva mitten. Det är intressant om vi kan få reda på det. Mycket är spekulation, den befinner sig långt borta och man måste åka dit för att få reda på vad den består av och hur den har uppkommit, säger Jan-Erik Wahlund.
Att komma dit tar tid. Planen är att farkosten, som kommer att väga ett ton, ska skjutas upp år 2036. Med sig har den cirka 150 kilo vetenskapliga instrument.
– Vi vill undersöka så mycket som möjligt men det finns begränsningar för vad man kan ta med sig, säger Jan-Erik Wahlund.
En datormodell illustrerar den rejäla rymdbumlingen 216 Kleopatra. Med sina 27 mil i diameter motsvarar asteroiden en yta stor som norra Italien. Bild: Wikimedia Commons/CC BY 4.0
Den här rymdfarkosten kommer att släppa ut en liten satellit-farkost som kan ta sig mycket nära 216 Kleopatra och två av dess månar, kanske bara några hundra meter.
Det gör det enklare att mäta upp innandömets struktur och magnetfält som genereras av järn i asteroiden. Samtidigt kommer den stora rymdfarkosten att ta bilder på avstånd med bland annat en infraröd kamera, en ultraviolett spektrometer och en radar*. Med spektrometern vill forskarna mäta den tunna gasen runt asteroiden och förhoppningsvis hitta metalliska joner som natrium, kalium och syre.
* En UV-spektrometer kan hitta bland annat metaller genom att leta efter specifika färger. En radar används för att läsa av ytmaterialet och avgöra metallhalten.
Industrin ser potential i rymdmetaller
Jan-Erik Wahlund tror att gruvbrytning på asteorider kan bli verklighet om kanske 40-50 år. Innan brytningen kan komma igång behövs en infrastruktur med transporter, kanske med små baser i omloppsbanor. De människor som ska jobba med brytningen behöver mat, kläder och rekreation.
– Det är mest industrifolk som vädrar morgonluft och ser potentialen för att bryta. Jag är rymdforskare och är intresserad av att utforska och på så sätt är jag väl en del av prospekteringen.
Metoder utvecklas för gruvbrytning i rymden
En grupp forskare från University of Arizona fick förra året 4,5 miljoner kronor i stöd från Nasa för att utveckla metoder för gruvbrytning i rymden.
Forskarna har bland annat tagit fram en elektrokemisk process som borrar genom berg fem gånger snabbare än konventionella borrar. De ska också ta fram ett system med robotar som ska arbeta tillsammans och lära sig samarbeta genom det som kallas maskininlärning.
Robotarna kommer att läras upp på jorden med målet att påbörja gruvbrytning på månen.
Metaller även viktiga för teorier om liv
Metaller i rymden kan också ge ledtrådar till hur liv har bildats. Anna Neubeck är forskare i geokemi och astrobiologi vid Uppsala universitet. Hon och hennes kollegor har tillverkat en meteorit i ett laboratorium med syftet att få veta mer om hur liv uppstår.
Det finns två teorier. Antingen uppstod liv på jorden, eller så uppstod det någonstans i rymden och föll ner på jorden.
– Det vi testar är en tes där en meteorit slår ner på jorden utan att exponeras för solljus. Just nu tittar vi på meteoriter med järn, nickel och fosfor, säger Anna Neubeck.
Utgångspunkten är att metallerna fungerar som katalysatorer, till exempel för att få fart på produktionen av aminosyror som är en förutsättning för det vi kallar liv.
– Metaller är extremt bra katalysatorer för olika saker. Man kan tänka sig en värld utan syre där det är väldigt varmt och att det smäller ner en stor metallbit som startar olika reaktioner, säger Anna Neubeck.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
De fäster sig på stenar och hällar nära vattenytan. Med kantiga vassa skal och sin storlek är de japanska jätteostronen lätta att skada sig på när man badar. Men framför allt konkurrerar de ut andra ostronarter.
Det japanska jätteostronen är goda och växer snabbt, och har blivit en av världens mest odlade marina arter. De kom drivande som larver till svenska vatten, troligen med havsströmmar söderifrån. Nu har de funnits på Västkusten i femton år, men ingen har ännu hittat en metod som kan stoppa deras kraftiga utbredning. På vissa platser växer de i bestånd på över 1 000 jätteostron per kvadratmeter.
Det försöker marinekologen Åsa Strand och hennes kolleger i det så kallade dynamoprojektet att råda bot på. Forskarna där försöker hitta flexibla sätt att hantera främmande arter som hotar att ta över, men som liksom det goda jätteostronet också har ett kommersiellt värde.
– I stället för att ha en och samma strategi för hela Västkusten försöker vi ta fram en dynamisk förvaltning. I söder är målet att ostronet inte ska spridas och komma in i Östersjön. Längre upp längs kusten är det att minimera skadorna, säger hon.
Lupinen är, liksom till exempel vresros, en vacker växt som många drar sig för att bekämpa. Men bägge är invasiva och ett hot mot den biologiska mångfalden.
Vad är en invasiv art?
En invasiv art är en art som med människans hjälp förflyttat sig från sin ursprungsmiljö, sprider sig snabbt och hotar slå ut arterna i den nya miljön. Enligt EU:s förordning om främmande invasiva ska sådana arter utrotas. Just nu finns 66 växter listade som inte får importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas levande i något EU-land. Det finns också många arter som räknas som invasiva i Sverige, till exempel det japanska jätteostronet.
Den hårdföra hanteringen av invaderande arter har sina skäl. De tränger undan arter med samma ekologiska nisch (det levnadsrum där en art kan överleva och fortplanta sig), men räknas också som invasiva om de utgör en fara för människors hälsa och ekonomi. Invasiva arter är ett växande problem och ett av de absolut värsta hoten mot biologisk mångfald i Sverige och i världen.
Källa: EU, Naturvårdsverket
Japanskt jätteostron går att äta, men …
Att få bort en invasiv art kan vara mycket svårt när den fått fäste, men åtgärder kan också vara svåra att sätta in när olika regelverk strider emot varandra.
Uppskattningsvis finns 285 000 ton vilda jätteostron i norra Bohuslän, men för att få plocka de goda ostronen, måste markägaren ge tillstånd. Ett annat hinder för konsumtion är att ostronen måste finnas inom godkända produktionsområden för vattenbruk.
Jätteostronet måste alltså odlas på en godkänd plats för att kunna bli skördade för konsumtion, samtidigt som myndigheterna inte kan godkänna odling av en i Sverige invasiv art. Ändå är forskarna optimistiska om att kunna hitta en lösning.
– Vi hoppas att kommersiella aktörer ska kunna medverka till att hålla nere populationerna, med exempelvis skörd av vilda ostron eller gastronomisk safari där matgäster både plockar och äter ostron, säger Åsa Strand.
Men det är inte alla invasiva främmande arter som går att äta (parkslide kan förvisso tillagas, och det finns släktingar till blomsterlupin som odlas som mat).
Invasiva växter i trädgården
Faktum är att flesta av dagens invasiva arter är förrymda trädgårdsväxter. Många kommer in via näthandel och sprids med trädgårdsavfall (medan marina arter kommer in framför allt via båtskrov och fartygs barlastvatten).
Vresrosor hot mot inhemska växter
Vresrosor är väl inget hot mot den biologiska mångfalden? Jo, det är just vad de är. Liksom andra invasiva arter, tränger de ut våra inhemska växter. Har du vresrosor i trädgården och vill ha dem kvar, kan du ändå göra en insats för att hindra spridningen. Ta bort blommorna innan de bildar nypon, eller gör soppa på nyponen. Hör med din kommun var du kan lämna växtmaterial från invasiva arter, så att det säkert hamnar rätt.
Globalisering och klimatförändringar skyndar på utvecklingen
I takt med globalisering och klimatförändringar blir de invasiva växterna allt fler – även om främmande växter förts in åtminstone sedan 1700-talet då bland annat gräset jättegröe och ryssgubbe kom hit. Dock räknas bara de som kom efter 1800 som invasiva främmande arter i lagens mening.
Det finns nu 66 arter på EU:s lista över främmande invasiva arter. Den här sommaren (2022) kommer den att uppdateras med ytterligare 22 arter, bland annat en afrikansk klogroda och snokarten Lampropeltis getula som finns i Sverige som husdjur.
Jättebalsamin, jätteloka och signalkräfta
En trio på EU:s lista som skapar stora problem i Sverige är jättebalsamin, jätteloka och signalkräfta. De två växterna slår ut andra arter och minskar den biologiska mångfalden, medan signalkräftan sprider en pest som dödar andra kräftarter. Jättelokans växtsaft kan också, i kombination med solljus orsaka svåra blåsor på huden. Värstingar som ännu inte finns på EU:s lista är bland andra blomsterlupin och trädgårdsmarodören mördarsnigel.
Jättebalsamin är frösprättaren som har kommit hit ända från västra Himalaya. Här har den smitit från trädgårdarna och trivs alldeles för bra i det fria. Den är spridd i nästan hela landet. Eftersom den är EU-listad är det förbjudet att både sprida och ha den.
6 viktiga råd till trädgårdsägare
Det bästa sättet att stoppa invasiva växter är att de aldrig får etablera sig överhuvudtaget. Här har privatpersoner en viktig uppgift att fylla. Framförallt handlar det om att göra rätt i sin trädgård:
Skaffa kunskap om vilka arter som är invasiva främmande arter
Undvik att köpa och plantera okända arter från utlandet.
Ta inte hem okända arter från utlandet.
Upptäcker du en invasiv art i trädgården, ta bort den direkt. Det är både enklare och billigare.
Se till att entreprenörer du anlitar (till exempel för grävning eller trädgårdsanläggning) har kunskap om invasiva arter så de inte sprider dem när de gör sitt arbete.
Var uppmärksam och frågvis när du köper jord och fröblandningar så att de inte innehåller invasiva främmande arter.
Fisken svartmunnad smörbult sprider sig i Östersjön söderifrån och har på drygt tio år nått Gävle. Sedan 1990-talet har den totalt tagit över Gdanskbukten i norra Polen. På land är parkslide både utbredd och avskydd, och lupinen skapar nu problem över hela landet.
Lupinen är, liksom till exempel vresros, en vacker växt som många inte vet är invasiv och bör bekämpas, exempelvis läggas i sopsäckar och köras till bränning. Men även transporter kan oavsiktligt sprida arter om inte avfallet förpackats väl. Det gäller att agera tidigt, även om det är en kostnad för markägaren. När arterna spridit sig blir kostnaden ännu högre, både ekonomiskt och för naturen.
Tycker att lupiner är fina
– I delar av Värmland och Dalarna är det totalkatastrof, där större delen av skogslandskapets betesmark övergivits för länge sedan. Där strider byalag för att få kommuner att agera hårdare. Men där lupinen just kommit in, som i Jämtland och Uppland, tycker många att den är fin och vill sprida den ännu mer, säger Jörgen Wissman, forskare vid Centrum för biologisk mångfald på SLU.
Han och kollegor föreslår i Botanisk tidskrift hur lupiner kan bekämpas flexibelt: större bestånd vid bebyggelse kan få stå kvar till att börja med, mindre bestånd tas bort för att minska antal bestånd och bara garanterat lupinfria jordmassor får användas i exempelvis vägkanter.
När det gått för långt kan man i undantagsfall få tillstånd att bekämpa lupiner med växtgifter, framför allt glyfosat som EU fasar ut med viss fördröjning. Det har också fungerat mot jättelokor längs banvallar, där Trafikverket testat. Genom att pensla lite på bladen skrumpnar växterna utan att omgivningen påverkas. För att ta bort jättelokorna från alla banvallar i Sverige skulle någon liter räcka.
Parkslide injicerades med glyfosat
Ett liknande försök har gjorts i Gagnef 2021, där glyfosat injicerades i parkslide, som sprider sig med jordstammar och är mycket svår att få bort. Försöket har inte utvärderats men ser lovande ut, enligt Jörgen Wissman. Troligen förbjuds glyfosat inom ett par år, därför behövs andra sätt att bekämpa de invasiva växterna.
Smal vattenpest växer i slingor ner till ett par meters djup och kan bilda täta bestånd som gör det svårt att bada eller åka båt. Den hindrar också solljuset att tränga ned i vattnet vilket påverkar livsvillkor för andra växter och djur. Bild: Susanne Eriksson
Invasiva arter i svenska vatten
Det finns ungefär ett hundratal främmande arter i våra hav, sjöar och vattendrag. Av dessa är nästan hälften invasiva främmande arter med hög risk att negativt påverka eller skada den biologiska mångfalden och ekosystem. Ytterligare cirka 80 främmande arter finns i våra närområden. De flesta av de arterna riskerar att etablera sig i våra vatten och kallas för dörrknackararter.
Bete: Får och getter som betar späda plantor av jätteloka besväras inte av växtsaften, som är giftig för människor. I Härryda kommun har grisar satts in för att äta upp parksliden.
– Vi vill studera ifall grisarna verkligen äter upp parksliden eller om de bara bökar runt – då kan de tvärtom sprida den mer, säger Tina D’Hertefeldt, som leder ett forskningsprojekt vid Högskolan i Halmstad och Lunds universitet.
2
Värmebehandling: Metoden fungerar dödande på invasiva växter i labb, visar försök som pågått i många år. Nu ska försök göras i fält med parkslide.
– Det är en helt annan sak när man ska gå flera meter ner i marken. Hur långt måste värmen tränga ner? Bland annat det tittar vi nu på, säger Tina D’Hertefeldt.
3
Tidig upptäckt: Göteborgs universitet har tagit hjälp av bland annat ”medborgarforskare” som fått lära sig sig känna igen olika arter av krabbor. Forskarna berättar om projektet i bland annat skolor.
– Barn är våra bästa spanare, de känner igen arten direkt när de går i strandkanten och fångar krabbor. Till skillnad från den sexkantiga strandkrabban har de nyare arterna fyrkantiga kroppar, förklarar Björn Källström vid Göteborgs marinbiologiska laboratorium
4
Datorsimulering: Modeller av havsströmmar kan förutspå spridning av invasiva arter Chalmers, SLU, SMHI och Göteborgs marinbiologiska laboratorium.
Samma projekt om förra.
5
Bekämpning i barlastvatten: Forskare vid Stockholms universitet jobbar med att hitta en metod för att upptäcka ägg och larver av invasiva främmande arter av ryggradslösa djur i barlastvatten på fartyg för att sedan bekämpa dem på plats.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Varför finns fästingar?
Lars Lundqvist, docent vid Zoologiska samlingarna, Lunds universitet.
– De finns av samma anledning som vi och alla andra organismer finns, genom att ha selekterats fram av evolutionen. De har anpassat sig till sina omgivningar och anpassat sitt sätt att äta, därmed föder de ungar och överlever.
– Många tänker sig kanske ekosystemet som ett klockverk, där en art påverkar en annan art. Men så är det inte, man kan både mista och behålla de flesta arter utan att ekosystemet kollapsar. Om en art dör ut tar någon annan över deras roll. Alla individer överlever inte, men tillräckligt många för att arten också ska finnas nästa år. Det viktiga är att sprida sina gener till nästa generation, om de lyckas med det blir de framgångsrika i evolutionen.
Men gör fästingar någon nytta?
– Om man ska ge fästingen en roll blir det som parasit och vektor. En vektor är en organism som bär och sprider bakterier och virus. Bakterier har svårt att sprida sig på egen hand. De lever i blodomloppet på smågnagare och har svårt att ta sig till ett annat blodsystem. Det enda sättet att göra det på är via en vektor; de blir uppsugna av en parasit och insprutade i nästa värddjur.
Hur ser livet ut för en fästing?
– Under vintern ligger fästingarna nere i marken i hålor och vilar. När det blir tillräckligt varmt, runt fem till tio grader, blir fästingarna aktiva. Då klättrar de upp i vegetationen och väntar på att ett värddjur ska passera, vilket det ytterst sällan gör. Eftersom de under tiden blir utsatta för solljus och vind torkar de ut. Då måste de gå ner till marken igen för att pumpa upp sig själva med hjälp av fukt från marken. Sedan kan de klättra upp i vegetationen och återigen invänta ett värddjur. Om de hittar ett värddjur sätter de sig fast, suger sig fulla med blod och trillar sedan ner till marken, och övergår till nästa stadium.
Dör fästingar av kyla eller om det blir en hård vinter?
– De tål att bli infrysta om det inte blir väldigt kallt, men oftast ligger det snö på marken som isolerar. Då får man en ganska jämn miljö vad gäller temperatur vilket gör att fästingar klarar sig ganska bra.
Hur kallt måste det bli?
– Det vet jag inte, men den vanligaste arten, Ixodes ricinus, finns i trakter där det kan bli rejält kallt på vinter, till exempel på höga berg på kontinenten. De klarar nog vinterkyla men inte sommarkyla. Det vill säga, på sommaren vill de ha många dagar med värme och lagom fuktigt.
Vilka är fästingarnas livsstadier?
– Äggen kläcks till larver som sedan blir till nymfer, och till sist vuxna. I vart och ett av stadierna ska fästingarna hitta ett värddjur, men i sista stadiet är det bara honorna som suger blod. De suger blod tre gånger under sitt liv medan hanarna bara suger två gånger. Hanarnas uppgift i sista stadiet är att söka upp en hona som sitter fast på ett värddjur och para sig med henne. När honan är full med blod och parad, faller hon ner till marken och dör ganska omgående. Samtidigt som hon dör lägger hon alla sina ägg.
Menar du bokstavligt talat att honan dör och lägger ägg samtidigt?
– Ja, hon är inte bara full av blod, utan mer full av ägg – omkring 2–3 000. Äggen svullnar upp allt eftersom de mognar och då spricker honan upp. Sedan börjar processen om igen, äggen kläcks till larver och så börjar de söka nya värddjur. Hela processen kan ta upp till fem år, vilket är ganska anmärkningsvärt för ett litet djur.
Du sa innan att ingen art är omistlig, men vad skulle hända om fästingen försvann?
– Om man på något sätt kunde utrota alla parasiter och fästingar tror jag att skogarna skulle översvämmas av små möss och sorkar. Gnagarna är de huvudsakliga värddjuren och jag tror att fästingar sprider väldigt mycket gnagarsjukdomar som vi inte har så mycket koll på.
Finns det något med fästingar du tycker det borde forskas mer om i framtiden?
– Det är många som undrar om fästingarna blivit fler. Det vet vi väldigt lite om, eftersom det är svårt att få riktig kontroll på hur många de är. Många aktar sig för naturen för att de är rädda för fästingar, därför tror jag att det skulle vara intressant för människor att veta hur många fästingar det finns och var de finns.
– De riktigt intressanta forskningsfälten ligger förstås kring fästingarna och deras samspel med värddjuren, som inte enbart är smågnagare utan också större djur som rävar och rådjur. Men även samspelet med patogenerna, virus och bakterier. Tre organismer i samspel, det blir komplicerat.
Ixodes ricinus
Fästingfakta i korthet
Det finns ett tiotal fästingarter i Sverige, utspridda över hela landet. Den vanligaste och mest uppmärksammade fästingarten i Sverige heter Ixodes ricinus och finns i Götaland, Svealand, upp längs Norrlandskusten, samt fläckvis i Norrlands inland (det kan hända när fästingar har råkat sätta sig på en fågel som på vårkanten migrerat och flugit norrut).
Fästingburna sjukdomar
Fästingar kan sprida flera olika sjukdomar. I Sverige är TBE och borrelia vanligast.
TBE är en virussjukdom, de flesta som smittas får lindriga besvär och blir friska efter några dagar. Upp till en tredjedel kan däremot få en inflammation i hjärnan eller hjärnhinnorna. TBE är allra vanligast i Stockholms, Södermanlands och Uppsala läns kusttrakter och runt Mälaren.
Borrelia är en bakteriesjukdom, de flesta får lindriga besvär och blir friska efter behandling med antibiotika. Ibland kan sjukdomen sprida sig till nervsystemet och lederna, då kan det ta längre tid att bli frisk. Borrelia förekommer i nästan hela Sverige men risken för att smittas är störst längs kusterna. Framför allt i de sydöstra delarna av Sydsverige och Mellansverige.
Fästingar kan också överföra en annan bakterie som kan ge fästingfeber. Det är en sjukdom som är vanlig bland djur, men som även kan smitta människor.
Text: Liisa Medin på uppdrag av forskning.se
Den 16 mars i år hände något som informationsexperter och medieanalytiker länge varnat för. Ett videoklipp dök upp på internet där Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj uppmanade sina landsmän att lägga ner sina vapen.
”Läget är hopplöst,” förklarade presidenten, ”och det är lika bra att lägga ner vapnen och bege sig hem. Det ska jag själv göra.” Detta var den ungefärliga kärnan i hans tal.
Det dröjde inte många timmar innan klippet och budskapet var grundligt dementerat av de ukrainska myndigheterna och västerländsk press. Klippet var falskt, konstruerat, fejkat. Det var en så kallad deepfake – ett datorskapat videoklipp där en verklig person kan fås att göra eller säga vad som helst, som om det vore på riktigt.
Klippet visar vad som ser ut att vara den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj stående på ett podium i grön t-shirt. Det är en så kallad deepfake, där datorteknik använts för att manipulera bilder eller videor för att i det här fallet få den att se ut och prata som presidenten. Det mest framträdande tecknet på att klippet har skapats digitalt är att Zelenskyjs huvud är för stort för kroppen.
Första skottet i informationskrig?
Klippet blev dock rejält uppmärksammat och betraktades av många som det första avlossade skottet i ett informationskrig mellan Ryssland och Ukraina där man förväntade sig en flod av påhittade händelser som skulle skölja över oss via nätet, en ström av information där det skulle bli omöjligt att skilja på sanning och lögn. Men den kom aldrig. Åtminstone inte i den formen. Varför det inte blev så är en intressant fråga i sig, men först:
Vad är en deepfake, och hur lätt är det att bli lurad?
Den som vill se bra exempel på falska videoklipp behöver bara göra en enkel sökning på nätet. Det finns massor. Några av de mest uppmärksammade visar till exempel hur drottning Elisabeth av England håller ett lite annorlunda jultal från Buckingham Palace – en form av satir från ett brittiskt tv-bolag.
De hittills kanske mest omtalade är ett antal klipp där skådespelaren Tom Cruise beter sig lite, ska vi säga, störigt och oförutsägbart. Varken drottningen eller Cruise har haft något med de här videorna att göra, men de är förvillande verklighetstrogna.
Idag finns det en mängd datorprogram som kan skapa deepfakes, från de mycket avancerade som används i påkostade Hollywoodproduktioner, till enklare appar som kan laddas ner till en mobiltelefon för privat bruk.
Vad betyder deepfakes?
Ordet deepfake är en sammanslagning av fake, alltså förfalskning, och begreppet Deep Learning vilket betyder datorsystem som kan lära sig automatiskt och därför själva blir bättre och bättre på det de gör.
De falska klippen används ofta som underhållning och satir, som i fallen med drottning Elisabeth och Tom Cruise. Enligt en rapport från det nederländska analysföretaget Sensity så fördubblas antalet klipp som använder tekniker av den här typen var sjätte månad.
Idag finns det tiotusentals deepfakes på internet enligt rapporten. Den helt övervägande andelen är pornografiska. Vanligtvis är det kvinnor som får sina ansikten inklistrade i sexuella scener. Flera kända kvinnor har försökt agera mot filmerna, men företeelsen har visat sig svår att komma åt, eftersom deepfakes ofta produceras helt anonymt.
Men hur gick det då med president Zelenskyjs budskap om att ge upp?
Klippet skapade trots allt inte så mycket oro, och uppståndelsen lade sig efter kort tid. Det har nog tre huvudorsaker, säger Thomas Nygren, docent i historia och lektor i didaktik, konsten att undervisa, vid Uppsala universitet.
– I det här fallet – med Zelenskyj – så kom klippet i ett läge då det lät lite konstigt att Ukraina skulle ge upp. Det gick tvärtom ganska bra för de ukrainska trupperna som kämpade för att försvara Kyjiv. Dessutom hade myndigheterna tidigt varnat för att den här typen av propaganda skulle dyka upp, och det ser ut att ha tagit udden av försöket till desinformation.
Många kommentatorer har också påpekat att videon med Zelenskyj helt enkelt är dåligt gjord. Och tittar man noga så kan man ana några konstiga konturer i bilden och en onaturlig stelhet i kroppen på Ukrainas president.
– Men man ska komma ihåg att en sån här film är gjord för att ses på en mobiltelefon. Då granskar man inte detaljer på samma sätt, säger Thomas Nygren.
Därför trodde få på deepfake med Zelenskyj
Den hade dålig kvalité,
innehållet var alltför orimligt
och folk var förvarnade om att liknande propaganda kunde vara i omlopp
Hur ska man då veta vad som är sant och inte?
– Det har visat sig att om man redan vet att något är fejk, kan ett proffs på området ibland hitta avslöjande detaljer, som dålig läppsynk eller någon onaturlig rörelse i håret. Men så sanrt det blir lite sämre bildkvalitet eller om klippet kommer i ett flöde av information tror vi på det, det ser vi i våra studier, säger Thomas Nygren.
Rimligheten en bra kontrollstation
Han har tillsammans med kollegor tittat på hur svenska gymnasieelever lyckas med att avgöra om en nyhetsuppläsare på video är verklig eller en datorskapad deepfake. Slutsatsen är att det inte går.
– Det hjälper inte heller med träning. Det är väldigt svårt att avslöja en falsk video med blotta ögat. Men det här med rimlighet är en viktig nyckel. Om det man ser eller hör strider allt för mycket mot det förväntade, då ska man dra öronen åt sig, menar Thomas Nygren.
Drottning Elizabeths uppmärksammade jultal 2020 (Channel 4), eller mer korrekt den deepfake som såg ut att vara drottning Elisabeth, skapades med hjälp av den professionella skådespelerskan Debra Stephenson. För att skapa den här typen av manipulerade bilder måste så kallade neurala nätverk tränas med så mycket bilder som möjligt av den person som ska förfalskas. När det är gjort kan ”förståelsen” av hur motivet ser ut användas för att ”lägga” det ursprungliga ansiktet till någon annans.
Hur avslöjar man en deep fake?
Numera är de flesta deepfakes väldigt välgjorda. I de bäst gjorda filmsekvenserna har man använt en imitatör eller skådespelare för att återge huvudpersonens röst och kroppsspråk.
– I mänsklig kommunikation använder vi så mycket. Och att få allting att stämma överens är inte helt lätt. Kroppsspråk och minspel, men även belysning måste vara rätt. Så tittar man noga, går det det ibland att se att det är fejk, säger Mårten Björkman, docent i datalogi på KTH i Stockholm.
Är det en deepfake? Var vaksam på:
Suddiga konturer runt ansikten.
Dålig överensstämmelse mellan tal och munrörelser.
Konstiga eller onaturliga blinkningar.
Kroppsspråk som inte känns rätt.
Ljusreflektioner i ögonen som är fel jämfört med hur ljuset faller in på andra föremål.
Bakgrunder som inte ser ut att stämma med den övriga bilden.
Det finns datorprogram som är gjorda för att avslöja deepfakes. Men, säger Mårten Björkman, det är som så mycket annat: Om tekniken att avslöja går framåt så kommer förfalskningstekniken att hitta vägar runt det.
– Det man kan titta på och analysera är till exempel om alla delar i ett klipp kommer från samma tillfälle, eller om någon del är inklippt i efterhand, eller om det är olika typer av data som förts samman. Men mycket forskning oågår om hur det går att jämna ut sådana kontraster.
Källa: Mårten Björkman
”Största risken är att ingen längre tror på någonting”
– Det finns inte jättemycket forskning om hur vi påverkas av deepfakes. Det har gått så fort från det att man kunde se när det var fusk till idag när det blivit näst intill omöjligt. Forskningen har inte hängt med.
Det säger Lisa Molin vid Göteborgs universitet, forskare i tillämpad informationsteknologi.
Hon har följt klasser av högstadieelever för att se vad skolans undervisning kan göra för att öka elevernas förmåga att hantera och bedöma deepfakes och annan information på nätet.
Inse att filmklippet kan vara fejkat
Det finns ingen självklar strategi att följa, säger hon. Men till att börja med måste man ta med i beräkningen att det förekommer förfalskningar, att det är en möjlighet att filmklipp på nätet är helt konstgjorda.
– Ett sätt är också att följa diskussionen på nätet. Nya klipp genererar snabbt kommentarer, och där finns ofta antydningar om trovärdigheten eller misstankar om fusk.
Vad gör då den här nya tekniken med vår bild av verkligheten och hur vi ser på nyheter och annan information?
– Det är svårt att säga, säger Lisa Molin. Vad händer om vi står mitt i en kris, exempelvis ett krig, och inte ens vet om det går att lita på ett videoklipp där statsministern uttalar sig. Hur reagerar vi då? Det vet vi inte.
– Jag tror vi måste arbeta med det som kallas källtillit, alltså att veta när information är mer trovärdig, vilken typ av källor det går att lita på, till exempel etablerade medier eller granskad forskning, där det finns lagar och regler. Det här är saker man behöver lära sig – att allt inte är påhitt.
Att ljuga med text och bild är en gammal konst
Vi har ju kunnat ljuga med text och bilder länge. Och ofta även med film – även om tekniken förfinats. Retuscherade fotografier där personer suddats ut eller klippts in har funnits i decennier, och ett bandat samtal kan klippas om så att den talande kan fås att säga helt nya saker.
Vilken är egentligen den stora skillnaden med dagens sofistikerade deepfakes?
– Jag vet faktiskt inte exakt vad de gör för skillnad, svarar Thomas Nygren.
– Den stora oron är att det ska uppstå tvivel på bildbevis. Man kan fortfarande använda rörliga bilder som bevis på att något har hänt. Men det kan uppstå en tveksamhet kring dem. Samtidigt gör detta att man kan börja ifrågasätta allt som finns på bild, även det som är sant och äkta. Och det är ju inte bra.
Thomas Nygren pekar på det fenomen som kallas ”liar’s dividend” på engelska, det vill säga ungefär lögnarens vinst. Om deepfakes blir allt vanligare så blir det samtidigt möjligt att hävda att filmbevis på ett brott eller övergrepp är en deepfake, även när det är äkta. Alltså att allt kan ifrågasättas.
Risken att alla börjar tvivla på allt
Men Thomas Nygren vill också tona ner riskerna med just deepfakes.
– De avgör inte krig eller val. Den stora faran, som jag ser det, är när alla börjar tvivla på allt, när man slutar bry sig eftersom det är så mycket falsk information som dyker upp. Men det kan man åstadkomma med andra mer traditionella metoder också, vilket vi kan se till exempel i kriget i Ukraina nu.
– Det är inte i första hand deepfakes som sprids under kriget i Ukraina, i stället försöker man ljuga på andra sätt, till exempel genom att använda bilder tagna ur sitt rätta sammanhang eller att påstå att döda och skadade personer är skådespelare.
Deepfakes – så gör man
Tekniken bakom deepfakes är olika system av så kallade neurala nätverk. Nätverken är självlärande, vilket betyder att de hela tiden blir lite bättre på det de gör. De kan sätta ihop stora mängder data, till exempel många olika bilder av ett ansikte, och skapa ”levande” modeller av dem.
Den datorskapade modellen kan sedan användas till exempel i ett videoklipp där man
byter ut ansiktet på en person i en video till ett datorskapat ansikte från en helt annan person – så kalla face swap.
Det går med samma teknik att skapa en konstgjord modell av en existerande människa; En modell som rör sig och ser ut som sin verkliga förebild, och som sedan kan användas exempelvis som nyhetsuppläsare i tv utan att förebilden överhuvudtaget är inblandad. Det är bara den datorskapade modellen som agerar. Det har man till exempel gjort med ett välkänt nyhetsankare i Sydkoreansk tv.
Idag finns det gott om tips och instruktioner på nätet om vilka program som finns och hur de kan användas för att skapa en deepfake. Den som är lite händig med datorgrafiken och har de rätta digitala verktygen kan alltså få vem som helst att säga vad som helst i ett videoklipp. Förutsättningen är bara att man har ett bra bildmaterial på personen ifråga.
Det är också fullt möjligt att, med de rätta AI-programmen, ersätta sitt eget utseende med någon annans, kanske någon celebritets, och sedan låta datorn förvandla rösten till en kopia av en annan persons, och sedan i realtid delta i ett videosamtal i rollen som någon annan.
Under extremsommaren 2018 registrerades temperaturer på över 30 grader runt 200 gånger på olika orter i Sverige.
Djur och människor svettades och led i den extrema värme. Från maj till september rådde torka, vilket förvandlade frodiga åkrar till dystopiska ödelandskap. Samtidigt härjade skogsbränder i stora delar av Mellansverige, delvis som en effekt av den extrema torkan.
Man skulle kunna tänka sig att somrar fyllda av klimatrelaterade trauman gjort att svenska myndigheter fått upp ögonen för hur viktigt det är att vara förberedd på – och att lära sig hantera – extremväder. Nope, konstaterar Nationella expertrådet för klimatanpassning i en rapport från februari 2022:
”Sverige saknar kunskap om konsekvenserna för befolkningens hälsa i händelser av värmeböljor, översvämningar, torka och andra klimatrelaterad händelser”, menar expertrådet. Deras främsta kritik är att bristen på ett sammanhållet ansvar.
Översvämning i Kållered, Göteborg 2006. Bild: David Nyrén – Eget arbete, Public Domain
Men kanske är det inte så konstigt egentligen?
Förvisso har vi i Sverige upplevt värmebölja, översvämning och skogsbränder förr, men inte på samma sätt som de senaste åren och vi kan därför sägas vara nybörjare på att leva med ett mer oberäkneligt klimat.
Det tror i alla fall Erik Glaas, klimatforskare vid Linköpings universitet som har undersökt beslutsfattares försök att öka samhällens beredskap kring olika katastrofväder. Enligt honom kan det svenska samhället liknas vid någon som nyligen har vaknat och sömndrucket famlar efter sina glasögon.
Ovana att hantera höga temperaturer
– Vårt samhälle är inte anpassat för att hantera höga temperaturer utan till att stänga ute och skydda oss från kyla. Idag är skyfall och värme de klimatvariabler som pekas ut som mest skadliga för oss. Värme och värmeböljor har absolut störst påverkan på vår hälsa, men skyfall och översvämningar i tätorter har kapacitet att ha störst ekonomisk påverkan.
På Linköpings universitet pågår just nu ett samarbete med fastighetsägare i Gävle kommun, där forskarna undersöker konsekvenserna av de översvämningar som drabbade staden 2021.
Forskarna har analyserat en del av de skadade byggnaderna, och drygt 9 000 skadeärenden har hittills dokumenterats. De visar att de ekonomiska konsekvenserna av översvämningar kan bli enorma.
Värmen är värst
Yrvakenheten till trots anser Erik Glaas att Sverige är mer förberett för översvämningar än för värmeböljor och torka.
– Det är fortfarande väldigt mycket kvar att göra, men eftersom det alltid är någon tätort varje sommar som får svåra skador på grund av skyfall har många kommuner idag ett pågående arbete som kopplar till kraftiga regn och översvämningar. Det hjälper mycket om man har upplevt extremt väder, det gör ofta att man börjar agera.
– Det finns också en uppsjö av tekniska lösningar för att hantera översvämningar, säger han.
Hans spaning bekräftas av Nationella expertrådet för klimatanpassning som i sin rapport skriver att bara en tredjedel av Sveriges kommuner har tagit fram checklistor eller handlingsplaner för värmeböljor. Och av dem kan en tredjedel peka på konkreta åtgärder kopplade till värmehotet.
Allra vanligast är att installera luftkonditionering och fläktar på äldreboenden.
Näst vanligast är skuggning, till exempel solskydd på skolgårdar.
Men bara ett fåtal kommuner säger att de tar hänsyn till värmeböljor när de bygger nya vårdboenden och förskolor.
Även på ställen där det är viktigt med en låg inomhustemperatur, till exempel sjukhus, kommer höga utomhustemperaturer ofta som en chock. Exempelvis fick Visby lasarett under sommaren 2021 ställa in operationer på grund av för hög temperatur och luftfuktighet som bland annat påverkade sterilt material.
Träd är lösningen
Fler och värre översvämningar, värmeböljor och skogsbränder – det är lätt att bli nedstämd och oroad med tanke på att det är ett faktum. Men det finns hopp.
Det må vara för sent att snabbt få till en drastisk minskning av koldioxidutsläppen och således undvika ytterligare ökningar av den globala medeltemperaturen. Men även relativt små åtgärder för att minska klimatrisker kan få stor effekt.
För att hantera översvämningar, torka och värmeböljor handlar det enligt Erik Glaas främst om att plantera träd.
– Det går att lösa ganska många av problemen med samma sak – mer grönska och infiltrerande ytor. Vi har till exempel sett att träd har en jättestor effekt på temperaturen i tätorter, ibland kan träd medverka till tio grader lägre temperatur än omgivningen.
Planera för träd vid nybyggen – ännu inte ett krav
I plan- och bygglagen finns specificerat hur många parkeringsplatser som ska tillhandahållas vid ett nybygge, men det står ingenting om hur många träd som bör planteras.
Miljöhänsyn blir alltså sekundärt. Ett uppenbart problem, enligt Erik Glaas.
Men även om det gick att ställa krav på att plantera tillräckligt många träd för att mildra effekterna av en översvämning, kan de aldrig ersätta de träd som huggs ner för att ge plats åt nybygget.
– Det inte samma sak att ersätta 100 år gamla ekar som kan suga upp massor med vatten med nyplanterade träd. Det börjar finnas behov av att rädda almarna igen, säger Erik Glaas, och syftar på händelsen då tusentals människor slöt upp för att hindra nedsågningen av flera hundraåriga almar i Kungsträdgården, maj 1971.
Hängmattor hängdes upp som skydd mot nedhuggning under Almstriden i Kungsträdgården maj 1971. Bilden är från en manifestation 50 år senare. Bild: Frankie Fouganthin, CC BY-SA 4.0
Träd skyddar mot extrema temperaturer
Att plantera träd och anlägga trädgårdar är en flera tusen år gammal metod för att sänka temperaturen i ett mikroklimat. I Indien under förhistorisk tid anlade man till exempel trädgårdar på taken eftersom växtlighet skuddar mot värme, dels genom att skänka skugga, dels eftersom växter absorberar en del av solinstrålningen. Dessutom kyler växterna luften runtomkring genom att avge vattenånga (transpiration).
Under antiken fyllde romarna sina atriumgårdar med växter, träd, dammar och fontäner. Förutom att vara sköna för ögonen skänkte växterna och vattnet skugga och svalka under sommaren.
Det finns resurser för att klara konsekvenserna av extremväder, men för att göra det framgångsrikt krävs det oerhört mycket samverkan och samarbeten, menar Erik Glaas.
– I vissa nya områden finns det jättesmarta klimatlösningar. Problemet är att det är få som kan dra nytta av dessa investeringar. Idag planerar vi för dem som har pengar. Vi måste omprioritera och fördela resurserna till de som behöver dem mest, till exempel äldreboenden, förskolor och i miljonprogramsområden utan grönska.
Utbränt vrak av bil vid länsväg 668, året efter skogsbranden i Västmanland 2014. Bild: Holger.Ellgaard, Wikimedia Commons CC-BY-SA-4.0
Dags att öva skogsbrand
Ett hetare klimat innebär ökad risk för skogsbränder. Eftersom många svenskar bor nära skogsområden eller flyttar ut till sina sommarstugor, ökar risken för att möta en skogsbrand.
Detta är vi inte förberedda på enligt Enrico Ronchi, forskare i brandteknik och evakueringsmodellering vid Lunds tekniska högskola.
Till exempel finns det ofta bara en väg för att ta sig ut ur ett samhälle, och om den brinner blir läget snabbt kritiskt. I pressade situationer tenderar människor också att fokusera på det omedelbara hotet snarare än att analysera all tillgänglig information och därefter välja det mest logiska alternativet. Och därför är det, enligt Ronchi, hög tid att börja öva evakuering!
Hur ska utrymningsvägarna från byn eller samhället se ut?
Hur tränar man bäst invånarna så att så många liv som möjligt räddas?
Hur förbereder man sig så att bebyggelse inte skadas mer än nödvändigt?
– Många länder som ofta drabbas av skogsbränder har program som är till för att förbereda invånarna för sådana katastrofer. I USA och Kanada har man till exempel tränat invånarna mentalt så att de snabbt kan packa en väska med rätt grejer, alltid ha bilen fulltankad och ha koll på vilken väg som är bäst att ta i en nödsituation.
Vi i Sverige har inte haft lika stora problem med skogsbränder och står därför handfallna. Tyvärr är det så att de som dör i skogsbränder är de som inte är förberedda, enligt Enrico Ronchi.
– Men vi måste räkna med att bränder liknande de 2018 kommer att hända igen och då måste vi vara förberedda.
Satellitbild på skogsbränderna i Hälsingland 2018. Bild: NASA
Verktyg för att öka beredskapen för skogsbränder
Förutom evakueringsplaner har exempelvis Kanada utvecklat nationella guider för att minska konsekvenserna av skogsbränder nära samhällen. Nu försöker Ronchi och hans kollegor, med stöd av bland annat kanadensiska samarbetspartners, att utveckla ett liknande digitalt verktyg som ska användas för att kartlägga sårbara områden inom Sverige. Forskarna har även utvecklat ett virtual realityspel som visar hur det är att köra bil i rök.
– Det är som ett vanligt datorspel, men förbereder spelaren på en verklig situation. Vi hoppas att den kan gå hem speciellt hos den yngre generationen.
Enligt Enrico Ronchi går det inte att begära att ansvaret för att människor är förberedda när skogen väl brinner ligger på en och samma instans. I slutändan är det upp till var och en, speciellt när det handlar om att inte starta skogsbränder överhuvudtaget.
– Det bästa är om bränderna nära bebyggelse inte startar alls. Därför är det viktigt att ta ansvar och följa instruktionerna. Råder eldningsförbud – respektera det. Tyvärr ser vi ofta att det räcker med ett dåligt beslut för att det ska få katastrofala konsekvenser.
Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
När forskning.se frågade följare på sociala medier vad de skulle vilja fråga en forskare om, kom det här som första önskemål: Vad i utbildningssystemet har betydelse för en lyckad integration av immigranter?
För att få ett svar frågade vi Ali Osman, som är verksam vid Institutet för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet och vars forskningsfokus berör just utbildning och integration.
Vad i utbildningssystemet har betydelse för en lyckad integration av immigranter?
– Det är en komplex fråga, för immigranter är inte en homogen grupp. Den består till exempel av EU-migranter, asylsökande med uppehållstillstånd och arbetskraftsinvandrare, och alla kommer från olika länder med olika utbildningssystem. Sedan beror det på om det är barn, unga vuxna eller vuxna vi pratar om.
Om vi pratar om barnen, vad har betydelse för dem?
– När det gäller barn beror det på när de kommer till Sverige och hur deras föräldrars utbildningsbakgrund ser ut. De med föräldrar som har högre eller någorlunda bra utbildning klarar sig bra i skolan, det visar olika studier.
Finns det några faktorer som är betydelsefulla för hur bra det går för barnen i skolan?
– En vårdande hemmiljö som genererar ett emotionellt stöd och engagemang för barnens skolgång, och som får dem att göra sitt bästa i skolan. Ett personligt, emotionellt och akademiskt stöd från lärare som uppmärksammar och inspirerar eleven att göra sitt bästa. Samt likasinnade kamrater med liknande ambitioner och mål i sikte.
Finns det några barn som klarar skolan sämre?
– Det kan bli problem för dem som kommer till Sverige när de är tonåringar. De placeras i klasser efter sin biologiska ålder och inte utifrån kunskapsnivå. Efter en kort tid i förberedelseklass för att lära sig lite svenska hamnar de med elever som varit i Sverige sedan de föddes, och riskerar då att hamna efter i skolarbetet.
Varför blir det problem när tonåringar placeras i klasser utifrån ålder?
– Utbildning är som en industri, man kan se det som att det finns olika stationer. Om du är född i Sverige börjar du din utbildningsresa på förskolan, sedan i skolan, och så vidare. Det finns olika stadier och du måste prestera på varje stadium. Men om du inte hänger med i lågstadiet kommer det att påverka din kunskapsnivå på mellanstadiet och även i högstadiet, med efterföljande risk att inte bli behörig till något gymnasieprogram.
– Den som kommer till en svensk skola som 13-åring och inte har svenska som modersmål eller andraspråk är svagt rustad till att klara de nationella proven inom 2–3 år.
Hur tycker du man borde göra i stället?
Ali Osman, docent i pedagogik vid Stockholms universitet.
– Enligt mig ska det inte spela någon roll vilket år barnen kommer. Det ska på något sätt finnas en parallellutbildning för alla nyanlända barn och tonåringar, och att de kan slussas in i det ordinarie skolsystemet när de faktiskt är redo. Systemet, som det är uppbyggt i dag, gör att de som kommer som tonåringar i stor utsträckning misslyckas.
I stället skulle skolan satsa på deras språkkunskaper, att höja deras kunskapsnivå och förbereda dem för det svenska utbildningssystemet. Därefter kan de bli integrerade i vuxenutbildning på Komvux eller folkhögskola för att få gymnasiebehörighet eller en yrkesutbildning. Jag tycker att en ung människa inte bör bli ett offer för ett system som inte tar hänsyn till migranters förutsättningar.
Vad innebär egentligen en ”lyckad integration”?
– När man pratar om integration reducerar man det ofta till att integration är lika med arbete. Har man kommit in i arbete är man lyckad. För mig är det mycket mer än så, att vara integrerad är att vara en aktiv medborgare. Om jag ska definiera en god integration är det att kunna delta i samhället när och hur man vill. Man ska kunna vara en del av en gemenskap och kunna vara med och påverka den. Du kan vara en aktiv medborgare, trots att du är inte yrkesarbetar, genom att delta i olika aktiviteter som främjar det gemensamma goda.
Vad skulle du vilja fråga en forskare? Berätta på vår Instagram @forskning.se eller skicka ett mejl till red@forskning.se.
Text: Liisa Medin på uppdrag av forskning.se
Rysslands invasion av Ukraina väcker många frågor. Här har vi samlat artiklar med forskare inom bland annat medie- och kommunikationsvetenskap, juridik och rysk säkerhets- och utrikespolitik.
Sidan uppdateras löpande.
Podd: Hur kan ukrainska forskare stöttas?
Forskare hotas allt oftare, både i Sverige och i världen. Lyssna på Vetenskapsrådets podd där Karolina Catoni från Scholars at Risk berättar hur man stöttar forskare från Ukraina.
Ryska affischer porträtterar författaren Astrid Lindgren som nazist. Det kommer inte att förändra ryssars kärlek till hennes karaktärer, tror Lisa Källström som forskat om Pippi Långstrump.
Kan jag lita på att den film jag just sett från Ukraina är sann? Rysslands krig har återigen riktat ljuset mot vikten av källkritik, inte minst för alla som använder sociala medier.
När Ryssland invaderade Ukraina stred det mot folkrätten, som reglerar hur stater ska agera mot varandra. Men vad händer när ett land struntar i reglerna?
I sociala medier kan desinformation spridas – men samma kanaler kan också bidra till att människor känner sig delaktiga, visa solidaritet och organisera sig.
När Sverige ska elektrifieras för att klara klimatmålen riktas blickarna neråt – mot berggrunden. Där finns många av de idag så eftertraktade metallerna. Men motståndet mot gruvor är stort,. Och frågan är om framtidens elbilar kommer att ha batterier med metaller från svensk berggrund
För 1,5 miljarder år sedan steg magma upp från jordens mantel vid det vi idag kallar för Norra kärr, strax öster om Vättern. Det mesta kristalliserades på stort djup, men en liten rest trängde upp genom jordskorpan och stelnade till en bergart som kallas för grännait. En halv miljard år senare smälte en del av bergarten igen och flyttade på sig en aning.
Sällsynta jordartsmetaller ett måste mobilen
Sedan dess ligger den där den ligger. Med tiden har området fått en sjö och människor har bosatt sig där, lärt sig bruka jorden och använda mobiltelefoner och elbilar. Länge ovetande om att berget de bor på innehåller höga halter av de metaller som krävs för att tillverka bland annat batterier.
Kanadensiska Leading Edge Materials har ägnat de senaste 13 åren åt att få till stånd en gruva i Norra kärr. Processen har kantats av protester. Det finns farhågor att en gruva skulle förgifta Vättern som är Sveriges andra största dricksvattentäkt. Bild: Niklas Jonasson/unsplash
Idag klassas Norra kärr som en av världens största fyndigheter av så kallade sällsynta jordartsmetaller. Det handlar dessutom om tunga sådana, vilka är mer sällsynta än de lätta.
– Om man tittar på fyndigheter i världen som har hög andel tunga jordartsmetaller, så är Norra kärr den fjärde största, säger geologen Axel Sjöqvist vid iGöteborgs universitet som har skrivit en avhandling om bergarterna öster om Vättern..
Jordartsmetallerna är helt nödvändiga i smarta mobiler, surfplattor och datorer. Efterfrågan är därför stor. Inte undra på att det kanadensiska bolaget Leading Edge Materials har ägnat de senaste 13 åren åt att få till stånd en gruva i det svenska området.
Sedan bolagets första provborrningar 2009 har de byråkratiska kvarnarna malt på. Det senaste beskedet kom i maj 2021 då Bergsstaten, den myndighet som handlägger ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral, avslog en ansökan om bearbetningskoncession.
En bearbetningskoncession ger den sökande rätt att utvinna materialet, men inte rätt att bryta fyndigheten. För att få göra det krävs ett tillstånd utfärdat av bergmästaren*, som är chef för Bergsstaten. Därutöver krävs ytterligare ett tillstånd enligt 9 och 11 kapitlet miljöbalken, som meddelas av mark- och miljödomstolen.
Höga halter kobolt i Bergslagen
Kobolt, en silvergrå metall som används i batterier, bryts i Kongo och raffineras i Kina. Rapporter om barnarbete, tvångsförflyttningar av människor och svåra arbetsförhållanden har gett upphov till begrepp som blodsmetall och blodsbatterier.
Sedan början av 1900-talet sker ingen gruvbrytning av kobolt i Sverige. Men metallen finns i den svenska berggrunden, bland annat i Bergslagen, Kiruna och det så kallade Skelleftefältet.
Myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning har undersökt förekomsten av kobolt i Bergslagen – inom ett regeringsuppdrag att kartlägga ”innovationskritiska mineral och metaller”. Förutom höga halter av kobolt hittades också ovanligt höga halter av sällsynta jordartsmetaller.
Massor med metaller i svensk berggrund
Med innovationskritiska menas material som är nödvändiga för att utveckla vindkraft och solkraft, energilagring (batterier) och högteknologiska produkter som datorer och mobiltelefoner. Man brukar också kalla dem omställningsmetaller – metaller nödvändiga för klimatomställning.
Kobolt gör att legeringar blir mycket hårda, hållfasta, och får hög smältpunkt. Och används därför vid konstruktion av bland annat jetmotorer, rymdskepp och turbiner. Batterier är ett annat användningsområde för kobolt. På grund av hög efterfrågan och osäker tillgång ligger kobolt på EUs lista över kritiska råvaror.
Idag använder Sverige cirka 500 ton kobolt varje år och efterfrågan beräknas öka inte minst från de batterifabriker som ska byggas på flera platser, bland annat i Skellefteå där företaget Northvolt i ett utspel i ,augusti 2021, efterlyste brytning av kobolt i Skelleftefältet.
– Det vore ju idealiskt för batteriindustrin att ha en koboltutvinning så nära inpå. Men det faller ändå alltid tillbaka på de geologiska förutsättningarna; vi måste först veta var fyndigheterna som lämpar sig för brytning finns, säger Nils Jansson, biträdande professor i malmgeologi vid Luleå universitet.
Svårt att starta gruva i Sverige
Även om kobolt bröts i Sverige under 1700-talet, är dagens kunskap om metallens förekomst låg. Enligt Nils Jansson beror det på att den prospektering som utförts under 1900-talet har fokuserat på metaller som koppar, zink, guld och järn. Att ta fram bra prospekteringsunderlag för nya metaller tar tid och är dyrt.
– Det finns ett stort intresse just nu, framför allt från mindre bolag att prospektera kring de gamla gruvorna, men de små bolagen har begränsade resurser och provborrningar tar lång tid.
Samtidigt har viljan att investera i Sverige minskat.
– Flera av de privata källorna till riskkapital, som tidigare har varit villiga att investera, ser det nu som en risk. Det är många projekt som har kört fast i Sveriges ineffektiva och oförutsägbara tillståndsprocess för gruv- och prospekteringsärenden, säger Nils Jansson.
Den bilden bekräftas av Erika Ingvald, enhetschef vid SGU. Hon hänvisar till Fraser Institute i Kanada som rankar länder efter hur attraktiva de är för gruvbolagen. Från att ha legat på topp tio har Sverige nu rasat till plats 36.
– Det beror på att den svenska tillståndsprocessen är osäker och inte transparant, enligt företagen. Man kan få ett beslut i en länsstyrelse, och ett annat i ett annat län. Jag upplever att företagen är måna om att det ska vara en hård lagstiftning för att kunna säga att deras produkter är framtagna på så hållbart sätt som möjligt, men det är svårt att komma dit när de inte vet vad som krävs, säger Erika Ingvald.
Gruvan inverkar på rennäringen
En av de gruvor som har kommit längst är Vittangi i Kiruna där företaget Talga Group vill bryta grafit för att tillverka batterianoder. I september 2021 påbörjade företaget en provbrytning där de ska utvinna 25 000 ton grafit. Målet är att producera 100 000 ton om året, vilket skulle göra Talga Group till den största anodproducenten i världen utanför Kina. Men först måste Mark- och miljödomstolen i Umeå pröva företagets ansökan.
Bolagets planer på grafitbrytning i Vittangi har också orsakat protester från lokalbefolkningen och Naturskyddsföreningen. Gruvan befaras påverka miljön negativt och inverka på rennäringen. Även den långa processen kring en eventuell gruva i Norra kärr vid Vättern har kantats av protester. Bland annat kedjade ett tiotal aktivister fast sig vid en borrmaskin. Här handlar protesterna bland annat om risken att gruvan ska förgifta Vättern som är är Sveriges andra största dricksvattentäkt.
Rennäringen har påverkas mest av gruvnäringen. Bild: Emma Waleij/unsplash
Metall i marken? – svårt säga nej till prospektering
När någon tror sig kunna hitta metall eller mineraler under jorden har markägaren inte mycket att säga till om.
– Att motsätta sig prospektering är svårt, även om du orsakar skada och intrång har du rätt att göra den, men mot ersättning. En markägare kan egentligen inte motsätta sig prospektering om det inte finns motstående intressen som väger tyngre, säger Lars Bäckström, universitetslektor i juridik vid Luleå tekniska universitet som forskar om minerallagstiftningen.
Motstående intressen kan vara att den tänkta gruvan ligger i närheten av ett skyddat område, till exempel ett natura 2000-område. Då sker en prövning där tillståndet kan förenas med vissa villkor.
Hittills har de flesta gruvor startats i norra Sverige och de som påverkas mest är samebyar. I området Kallak, Gàllok på samiska, har dragkampen mellan rennäring och gruvbolag pågått i mer än tio år. I mars 2022 beslutade regeringen att riksintresset mineralbrytning i det här fallet går före riksintresset rennäring och gav det brittiska bolaget bearbetningskoncession.
Frågan är om den framtida fossilfria fordonsflottan kommer att drivas av batterier med metaller från svenska gruvor. Erika Ingvald tror att det skulle kunna gå, under förutsättning att de utredningar som pågår kommer med förslag som kan göra människor tryggare.
– Jag tycker att förståelsen för varför man behöver gruvor, och de här metallerna, har ökat de senaste fem åren. Gemene man har fått bättre kunskap om värdekedjorna och en ökad förståelse för att metallerna annars bryts någon annanstans. Mer kunskap om hur en modern gruva fungerar och om ett specifikt projekt som ligger nära skulle också bidra till förståelsen.
Riskerna med att förlita sig på andra länder
Riskerna med att förlita sig på mineral och metaller från gruvor i andra länder blev tydliga när Ryssland bestämde sig för att invadera Ukraina i februari 2022. Båda länderna producerar flera material på EU:s lista över kritiska ämnen. Kriget har bland annat fått priset på nickel att rusa och London Metal Exchange har vid flera tillfällen stoppat handeln.
– Rysslands invasion tydliggör att det som fram till den 24 februari ”bara” setts som en risk också blir en verklighet som påverkar oss alla. Det blir tydligt hur komplexa våra värdekedjor är och hur många beroenden det finns, säger Erika Ingvald.
Sverige kan bli guldgruva för metaller
Industrin och merparten av alla vägtransporter måste elektrifieras om Sverige ska klara målen vi förbundit oss till i Parisavtalet, skriver Regeringen i Nationell strategi för elektrifiering (2022). Elektrifiering kräver till exempel batterier, och batterier metaller. Litium, indium, de sällsynta jordartsmetallerna, grafit och kobolt är metaller som anses oumbärliga för klimatomställningen.
EU förbrukar en fjärdedel av alla metaller i världen, men står bara för omkring tre procent av produktionen. För närvarande bryts inga omställningsmetaller i Sverige, men EU pekar ut Sverige som ett av de länder i Europa där chanserna att hitta metallfyndigheter är stora.
Här finns metaller viktiga för klimatomställning:
Litium har hittats i små fyndigheter på flera platser i Sverige, bland annat i Varuträsk, utanför Skellefteå och i Bergby, mellan Söderhamn och Gävle. Men det finns sannolikt på fler platser.
Grafit finns framförallt i nordligaste delen av Sverige, men också på andra platser i landet. Grafit har brutits tidigare i Sverige och återöppning av gruvor i till exempel Vittangi, Kiruna kommun, är på tapeten. Grafit används vid tillverkning av stål, batterier och bilar.
Vanadin är eftertraktat och priserna ökar. Metallen har hittats, bland annat i Jämtland, Härjedalen och Skåne. Vanadin finns också som en spårmetall i Sveriges stora järnmalmer och kan i framtiden bli en värdefull biprodukt.
Kobolt gör att legeringarna kan bli mycket hårda och hållfasta, med en hög smältpunkt, och är efterfrågade inom konstruktion av bland annat jetmotorer, rymdskepp och turbiner. Batterier är ett annat användningsområde. Kobolt har hittats på flera platser i Sverige, bland annat i Kleva gruva i Småland, Venafältet i Bergslagen, Kiskamavaara i Kiruna och kring Lainjaur i Skelleftefältet.
Hur påverkar gruvor miljön?
Gruvor tar mark i anspråk och påverkar landskapsbilden. Dagbrottsgruva för järnmalmsbrytning vid Kiruna.
En gruva är enligt lag en miljöfarlig verksamhet. Gruvan tar mark i anspråk och påverkar landskapsbilden.
Gruvnäringen är den näringsgren som producerar mest avfall i Sverige. En stor del av avfallet består av den så kallade anrikningssanden som transporteras till stora dammar.
Brytningen och avfallshanteringen kan orsaka utsläpp av metaller och andra ämnen, framför allt till vattendrag. När malm och gråberg som innehåller sulfidmaterial sprängs och mals sker en reaktion med syre som kan skapa ett surt lakvatten som kan förorena yt- och grundvatten.
Den största mängden avfall betraktas som ”icke-farlig”. Men vad som betraktas som farligt avfall är inte självklart. Hur stora utsläpp som kan accepteras beror på vilka ämnen det handlar om. Vissa ämnen kan vara farliga också i mycket små koncentrationer.
Återvinning av kritiska mineral och metaller sker än så länge i liten skala. Enligt SGU kommer det att dröja till år 2100 innan återvinning kan stå för hälften av den mängd sällsynta jordartsmetaller som världen kommer att behöva då.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Pandemin är knappt avslutad innan det utbryter krig i Ukraina. Bara en månad senare blir två lärare mördade av en elev på en gymnasieskola i Malmö och som ett ständigt pågående hot finns klimatkrisen. Och oavsett typ av kris, berörs skolan.
– Alla samhällskriser kommer att påverka skolan, säger Magnus Persson, före detta gymnasielärare som forskar om läraryrket, vid Linnéuniversitet.
– Tidigare generationer fick kriser serverade i ett lägre tempo och av etablerad media som dagstidningar och tv. Idag översköljs eleverna av information från en rad osorterade källor.
Bilder från ett sönderbombat Mariupol i Ukraina flödar på internet. Bilder som också kommer att finnas i elevernas mobiler. Precis som rapporter från skolattacker eller filmer från brinnande skogar i Australien.
Bild: Sharon McCutcheon, Unsplash
– I Sverige har vi dessutom börjat tala om att höja beredskapen, nu kommer ryssen och det skrämmer barn, säger Magnus Persson.
Skolan ska hjälpa barn att hantera oro
– Eleverna behöver hjälp att tolka informationen. De kommer att ta med sina frågor och oro till klassrummet. Och de ska hamna där. Skolan bör fungera som en plats som hjälper barn och unga att hantera vad som händer. Både när det gäller att förstå krisen och att hantera den känslomässigt, säger Magnus Persson.
De direkta hoten mot lärare och elever har också ökat. Under 2000-talet skedde det elva våldsattacker på skolor. Åtta personer har dödats och flera har skadats. Innan 2000-talet inträffade den typen av händelser knappt en gång per decennium.
Aida Alvinius, docent i ledarskap vid Försvarshögskolan forskar om hur skolan drabbas av samhällskriser. Hon menar att skolan är en institution som befinner sig i frontlinjen när en kris inträffar.
– Skolan har varit en fredad plats men vi har ett förändrat läge där skolan måste vänja sig att hantera olika former av kriser. Vid en knivattack till exempel, är personal och elever både offer och de som är först på plats.
Bild: Chuttersnap, Unsplash
Så kan skolor förbereda sig på kris
Öva innan. Forskning visar att övning ger både bättre krishantering och återhämtning efter en kris.
Inrätta en krisstab med tydliga roller som kan leda arbetet vid en krissituation.
Våga fatta obekväma beslut som till exempel att larma om en elev visar aggressiva tendenser.
Var beredd på känslomässigt arbete under lång tid sedan den akuta krisen är över.
Källa: Aida Alvinius, Försvarshögskolan
Lärare hanterar kriser dagligdags
Hon har intervjuat lärare om vilka kriser de har upplevt. Det visade sig alla ha hanterat en rad allvarliga händelser.
– I det lilla kan det vara att skolan måste stänga på grund av oväder. Men de hade också mött självmord, våld och hot och att elever dött i Tsunamikatastrofen.
Aida Alvinius och Magnus Persson är överens om att medvetenheten om att skolan är en aktiv aktör när kriser slår till borde öka. Både personal i förskolan och skolan behöver adekvat utbildning och krishantering bör ingå i lärarutbildningen.
Regler underlättar krisförebyggande arbete
– Att vara förberedd gör att hela kedjan från hantering av den akuta krisen till återhämtning blir bättre. Utan utbildning skapas i värsta fall en känsla bland personal, elever och vårdnadshavare att skolan är en otrygg plats, säger Aida Alvinius.
Inövade rutiner kan också göra att våldsdåd kan undvikas, menar Aida Alvinius. Vid samtliga fyra knivattacker som inträffat på skolor sedan 2014, fanns personer som innan lagt märke till att gärningsmannen betett sig konstigt och som varit oroliga för att något allvarligt skulle kunna inträffa.
– De har låtit bli att signalera för att de har varit rädda att göra fel. Men med hjälp av tydliga riktlinjer för den typen av situationer hade utgången kunnat bli en annan. Reglerna flyttar beslutet från den enskilda individen till skolan som institution och då är det lättare att agera.
Dessutom behöver förskolor och skolor vara beredda på att man kan behöva stänga in sig på förskolan och skolan. Då krävs att man vet att det finns tillräckligt med mediciner, mat, vatten och värme.
Fånga upp samhällskriser i undervisningen
Vid sidan av den akuta krisberedskapen menar Magnus Persson att lärare också behöver beredskap för att fånga upp samhällskriser i undervisningen.
– Jag tror att de ständigt befinner sig i någon form av beredskap för att hantera plötsliga samhällsförändringar i skolan. Till exempel när det gäller kriget i Ukraina. Dels behövs källkritisk beredskap, vilka källor använder eleverna? Men också didaktisk beredskap, hur förklarar jag kriget för 10-åring?
I studier har man sett att lärare väljer att göra på väldigt olika sätt och att det till sist är den enskilde lärarens erfarenhet som avgör hur frågorna hanteras.
– Givet att lärarutbildningarna inte inkluderar de här aspekterna så kommer lärarna att ta de aktuella frågorna på olika sätt, säger han.
Locket på under metoo-krisen
Ett exempel är metoo-rörelsen. Magnus Persson ser det som en lång, lågintensiv kris med en direkt koppling till skolans värdegrund och jämställdhetsarbete. Trots det pratade vissa skolor överhuvudtaget inte om metoo, säger han.
– Men om skolan inte gör det, hur ska vi då kunna lära oss något av de erfarenheter som kvinnorna beskriver? Hur ska då de här strukturerna förändras?
– Det finns avgörande problem om vi stoppar huvudet i sanden. För det första tror jag att kriser skrämmer och människor som är rädda agerar inte rationellt. Vilket i synnerhet gäller för barn som har svårare att värja sig. I förlängningen kan det leda till att eleverna vänder sig till källor som pläderar för odemokratiska lösningar.
Samtidigt som krisen i Ukraina går att följa i mobilen får elever runt om i Sverige nya skolkamrater som flyr kriget. Precis som det tidigare kommit barn från krig i Syrien och Somalia.
– Till slut blir krigen något som inte bara är på TikTok eller Youtube, det blir en person som sitter bredvid barnen i klassrummet, säger Magnus Persson.
Aida Alvinius och Magnus Persson har tillsammans med Frida Linehagen skrivit boken Skolans värld möter samhällskriser.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
I en varmkompost omvandlas matrester och trädgårdsavfall till näringsrik jord med hög mullhalt. Att kompostera beskrivs ofta som en win-win: utmärkt odlingsjord alldeles gratis samtidigt som man tar hand om sitt avfall på ett miljövänligt sätt.
Men är det så miljövänligt att kompostera?
Nja. Forskning visar att komposten släpper ifrån sig växthusgaser, i synnerhet om den inte sköts på rätt sätt. Och att sköta den rätt är inte helt enkelt.
Evgheni Ermolaev, som har forskat i kretsloppsteknik vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), berättar:
– En studie som vi gjorde visade att en varmkompost har potential att släppa ut växthusgaser, bland annat metan, när avfallet bryts ner. Hur mycket beror på hur komposten sköts. Till exempel gjorde höga temperaturer, för mycket avfall på kort tid och att kontinuerligt röra om i komposten att utsläppen ökade. Den största påverkan berodde dock på hur mycket vatten avfallet innehöll – ju blötare matavfall, desto högre metanutsläpp.
Kan man kalla komposten för en klimatbov?
– Nej, kompost är en klimathjälte, men kanske inte i Sverige, där man kan utnyttja matavfallet bättre. Om man jämför utsläppspotentialen med deponi, vilket är en av de vanligaste metoderna för avfallshantering globalt, kan kompostering minska utsläppen 16 gånger. Om man hade komposterat istället för att deponera skulle man alltså minska sina utsläpp från cirka 50 kilo till 3 kilo koldioxidekvivalenter* per person och år, förutsatt att man producerar 97 kg matavfall per år. Storskaliga komposter skiljer också från hemkomposter och kan ha mindre utsläpp.
*Koldioxidekvivalent
Växthusgaser har olika förmåga att bidra till växthuseffekten och därmed påverka klimatet. En koldioxidekvivalent är ett mått på utsläpp av växthusgaser som anger man hur mycket koldioxid som skulle behöva släppas ut för att ge samma verkan på klimatet. Genom att uttrycka växthusgasutsläpp i koldioxidekvivalenter kan man jämföra hur de enskilda gaserna påverkar växthuseffekten.
– Om man har tillgång till en centralinsamling i kommunen där biogas produceras ser jag inte någon fördel för klimatet med hemkompostering. Vid biogasproduktionen tar man tillvara på den energi som produceras vid nedbrytningen, men som går förlorad vid kompostering. Möjligen finns det en poäng med att hemkompostera för att använda jorden till att producera grödor som man själv äter.
Möjligen finns en sådan poäng säger du, men det är inte helt säkert; hur tycker du att man ska tänka som hobbyodlare?
– Jag tycker att det är jättesvårt. Naturvårdsverket skriver i en redovisning av EU:s avfallspaket att ”hemkompostering även i fortsättningen ska vara tillåten”, men ”har valt att inte fokusera på ökad hemkompostering ” eftersom man i en kompost bara återanvänder näringsämnena i avfallet och inte tar tillvara biogasen. Jag håller med om det, men när man pratar om effekter måste man titta på hela systemet. Vad händer om vi tar bort hemkomposterna och människor istället åker och köper jord som är baserad på torv, som enligt Naturvårdsverket i de flesta sammanhang räknas som ett fossilt bränsle*? Då blir effekten negativ. Men om man istället köper kommersiellt tillverkad kompostjord, då kanske effekten blir annorlunda, det är det ingen som har undersökt.
Kan man göra något för att komposten ska släppa ut så lite växthusgaser som möjligt?
– Ja, det är viktigt att komposten inte blir för blöt och att den har lagom processhastighet, det vill säga att den inte blir väldigt aktiv, och därmed för varm. Komposten producerar en del metan hela tiden, men det är mindre vid låga temperaturer och lägre fukthalt. Om temperaturen stiger över 40 grader är det större risk att metanet släpps ut.
Hur tar man hand om sin kompost rätt?
– Om man har mycket matavfall, till exempel om man är många personer i hushållet, är det bättre att ha flera komposter. När man fördelar matavfallet i flera behållare blir komposten inte lika aktiv och därmed inte lika varm. Vi såg i våra studier att en vanlig kompostbehållare på cirka 400 liter räcker för ett hushåll på upp till tre personer. Det är också viktigt att inte blanda komposten för ofta, varannan eller var tredje vecka räcker, och ha lagom fukthalt. En blöt kompost kan inte luftas ordentligt och då blir den syrefattig och producerar mer metan.
Hur vet man att komposten inte är för blöt?
– Man kan ta upp lite kompostmaterial och krama det till en boll med handen. Det ska inte komma ut någon vätska när man kramar, om det gör det är komposten för blöt. När man öppnar handen ska bollen hålla ihop. Om den faller isär när man petar på den är komposten för torr.
Finns det något annat sätt att ta hand om sitt matavfall?
– Det finns en typ av kompost som kallas bokashi, som innebär att matavfallet fermenteras innan nedbrytningen fortsätter under jord. Det finns inte många studier gjorda på ämnet, men en visade att bokashi har förmågan att binda mer kol i det nedbrutna materialet, men att effekten är kortvarig. En annan studie undersökte utsläppen av växthusgaser medan fermenteringen pågår i bokashihinken.
Vad är bokashi?
Bokashi är en japansk metod för att fermentera sitt organiska avfall. Med hjälp av mikroorganismer omvandlas matavfall till jordförbättring som kan användas i rabatten och kökslandet.
Proceduren innebär att man varvar organiskt hushållsavfall med en blandning av jästar och bakterier i form av eget ymp, bokashiströ eller kli i en lufttät hink.
När hinken är fylld låter man den stå och fermentera i rumstemperatur i två–tre veckor. Under tiden tappar man ur vätska ur hinkens botten då och då, vätska som kan användas som gödningsmedel till krukväxter eller i trädgården.
När de två–tre veckorna har gått blandar man det fermenterade avfallet med jord och gräver ner det i ett trädgårdsland, en pallkrage och täcker med ett lager jord.
Efter ytterligare några veckor har det jästa materialet blivit näringsrik jord.
Släpper bokashi ut mindre växthusgaser?
– Ja, enligt mina beräkningar ger en vanlig hemkompost ifrån sig tre kilo koldioxidekvivalenter per person och år och bokashi, baserat på studier gjorda vid SLU, släpper bara ifrån sig 86 gram. Komposteringsprocessen i varmkomposten sker under mycket längre tid och därför är det större risk för utsläpp. Bokashiprocessen är ganska tidsbegränsad och snabb. Vi vet visserligen inte vad som händer med utsläppen när man gräver ner bokashin i marken, men jag kan inte tänka mig att det kan komma så mycket mer metan från det. Däremot finns det andra problem med bokashi.
Vad är det för problem?
– Eftersom det kan vara svårt att ta hand om bokashin på vintern, när det inte går att gräva ner den i jorden, låter man ofta hinkarna stå i väntan på våren. Det kan hända att det kommer utsläpp då, det vet vi inte, det behövs mer studier.
– Ja, om man odlar rekommenderar jag bokashi under vår, sommar och höst. På vintern kan man, om kommunen har central hämtning av matavfall, lämna sitt avfall dit. Om man däremot slänger allt i samma soppåse, som det är i många kommuner, är det bättre att använda varmkomposten på vintern. Den når inte så höga temperaturer när det är kallt ute och släpper därför ifrån sig mindre växthusgaser.
Så ditt råd till odlare är att använda sig av bokashi hellre än kompost?
– Ja, min hypotes är att det ger mindre utsläpp. Jag har varit ganska skeptisk till bokashi förut men när jag gjorde själva beräkningarna såg jag att utsläppen är väldigt små. Det är också mycket mer som kan gå fel med hemkompostering, och då får man större utsläpp.
Vad tycker du skulle vara intressant att forska mer om inom det här området?
– Det hade varit intressant att undersöka hur många människor i Sverige som faktiskt hemkomposterar och hur stor del av matavfallet som hamnar i komposten. Den senaste analysen gjordes 2011 så det är på tiden att det görs en ny. Jag hade också velat undersöka kvaliteten på matavfallet från hemkomposter med det centralt insamlade matavfallet för att jämföra hur det är sorterat och sedan undersöka vilken metod som innebär en förbättrad jordkvalitet. Jag hade också velat undersöka hur stora utsläpp bokashi ger upphov till när den grävs ner.
Varmkompost och kallkompost
Det finns generellt två typer av komposter: varmkompost och kallkompost, även kallad trädgårdskompost. Varmkompost är till skillnad från en kallkompost isolerad mot kyla och skadedjur vilket gör att man kan kompostera året runt. Varmkomposten behåller således värmen bättre och kan därför hålla igång nedbrytningsprocessen även när det är kallt ute.
Beroende på typ av behållare tar komposteringsprocessen olika lång tid. En isolerad behållare kan mogna på sex månader medan det kan ta upp till ett år för samma material att mogna i en oisolerad behållare.
Varmkompostering av hushållsavfall måste ske i en sluten behållare som dock ej ska vara lufttät. God syretillförsel är a och o för att nedbrytningen ska fungera.
*Torv bildas på våtmarker när ny mossa växer ovanpå äldre mossa. Den äldre mossan hamnar allt djupare, bryts delvis ner, och blir till torv. I torven finns stora mängder kol inlagrat. Enligt Naturvårdsverket räknas torv i de flesta sammanhang som ett fossilt bränsle även om det nybildas mycket snabbare än kol, olja och naturgas. FN:s klimatpanel IPCC skriver i sina riktlinjer: ”Notera att torv behandlas som ett fossilt kol i dessa riktlinjer eftersom det tar så lång tid att ersätta skördad torv.”
Text: Izabella Rosengren/Sara Tuncel på uppdrag av forskning.se
Evgheni Ermolaev är teknisk utredare på Stockholm Vatten och Avfall, och har under många år forskat inom kretsloppsteknik vid SLU.
Det finns inga objektiva mått för psykiatriska diagnoser. Men forskning pågår om en rad olika metoder. De som ligger närmast är blodprov för utmattningssyndrom och psykologtester som möjliggör skräddarsydd behandling.
Idag bygger en psykiatrisk diagnos på det patienten berättar om sina besvär. En deprimerad patient kan till exempel säga: ”jag har ingen matlust, jag sover uselt, har mycket ångest och känner att allt känns meningslöst”.
Läkaren observerar också patientens kroppsspråk, exempelvis att hen går och talar långsamt och har utslätad ansiktsmimik. Ibland används också skattningsskalor då patienten får ange med en siffra hur starkt ett symtom är, för att läkarens ska kunna bedöma sjukdomens svårighetsgrad. Även information från anhöriga kan vara till hjälp i bedömningen.
Psykiatrisk diagnostisering bygger på bedömning av beteende. Patientens egen, anhörigas och psykiatrikerns. Bild: Nicolas Lobos, Unsplash
Men det finns inga lab- eller röntgenundersökningar som kan hjälpa till att ställa en diagnos, som högt blodsocker vid diabetes eller avvikande slätröntgen vid benbrott.
– De psykiatriska diagnoser vi har baseras på internationell konsensus om vad vi kallar depression, schizofreni och så vidare, en diskussion som pågått i 100 år, säger Lars Farde, som är professor i psykiatri vid Karolinska Institutet.
I svensk sjukvård används idag diagnosklassifikationen ICD-10 parallellt med DSM-5, se faktaruta.
Schizofreni kan vara flera olika sjukdomar
– I arbetet med patienter skulle mätbara biologiska markörer vara till stor hjälp, både för att sätta rätt diagnos och för att avgränsa olika psykiska sjukdomar ifrån varandra. Det är till exempel fullt möjligt att det vi idag kallar schizofreni kan visa sig vara en rad sjukdomar med likartade symptom men med olika orsak. På så sätt skulle biomarkörerna i sig kunna ge avgörande ledtrådar för att äntligen identifiera sjukdomarnas orsaker, säger Lars Farde.
Han har i 40 år använt positronemissionstomografi, PET, för att bland annat försöka ta reda på den biologiska grunden för schizofreni. I dagsläget bygger diagnosen, som andra psykiatriska diagnoser, på att patienten har tillräckligt många av de symtom som man kommit överens om ska gälla för diagnosen.
Tvärsnittsbilder av hjärnan från MR.
PET-kamera visar hjärnan i 3D
I blodet injiceras ett ämne som är märkt med kortlivad radioaktivitet och som letar sig in
i hjärnan och binder till olika receptorer för signalsubstanser. Med PET-kameran registreras radioaktiviteten, så att man får en tredimensionell bild av hur receptorerna är fördelade i hjärnan och kan följa förändringar över tid.
Magnetkamera visar hjärnans nätverk
I magnetresonanstomografi, MR, används en magnetkamera för att skapa tvärsnittsbilder av hjärnan. Funktionell MR mäter förändringar i syrehalten i hjärnans olika delar, då hjärnan aktiveras genom att personen utför olika test.
I studier där grupper av patienter med schizofreni jämförts med grupper av friska kontrollpersoner har man sett en större frisättning av signalsubstansen dopamin hos patienter än friska. Patienterna har också en ökad kapacitet att omvandla förstadiet L-dopa till dopamin. Men nivåerna växlar stort i båda grupperna och det finns en överlappning mellan sjuka och friska. PET går därför inte att använda i klinisk diagnostik än.
– Sannolikt beror det på att schizofreni är en grupp av sjukdomar som har likartade symtom, men olika orsak. Några patienter har ett överaktivt dopaminsystem, andra inte. Så vi kan inte förvänta oss att hitta en diagnostisk markör som är användbar för alla.
Mindre serotonin hos deprimerade
Man har också på gruppnivå sett att en av receptorerna för signalsubstansen serotonin finns i mindre mängd hos deprimerade personer än friska, men problemet är detsamma här: överlappningen med friska gör att testet inte kan användas i diagnostik.
– Den nyaste PET-forskningen utforskar kopplingar, synapser, mellan nervceller i olika
delar av hjärnan. Två inledande studier talar för sänkt synapstäthet vid schizofreni. Flera studier pågår världen över, säger Lars Farde.
Predrag Petrovic är psykiater och forskare vid Karolinska Institutet. Han samarbetar nu med forskare i Oxford i studier av hur hjärnans olika delar kommunicerar med varandra, så kallad konnektivitet. Det finns en hierarki: alla delar kommunicerar inte med alla och man ser skillnader mellan friska och sjuka.
Ett exempel är att ju högre risk för bipolär sjukdom, desto mindre är ett område långt fram i hjärnan som är en viktig sambandscentral, så patienten får en sämre konnektivitet med resten av hjärnan. Området är dessutom viktigt för upplevelsen av jaget.
– Hypotesen är att sämre funktion i detta område gör att hjärnan inte signalerar att man beter sig avvikande från sitt normala beteende. Men som med PET-forskningen är problemet överlappningen med friska. Men på sikt kommer vi att kunna se individuella mönster i hur delarna kommunicerar med varandra och alltså hur personen fungerar.
Bild: Cassidy Dickens, Unsplash
AI lär sig känna igen schizofreni
Ett annat hett forskningsfält är maskininlärning, det vill säga en typ av artificiell intelligens. När man matar in hjärndata kan datorn lära sig hur en schizofren persons hjärna ser ut och sedan leta efter samma mönster hos nya patienter. Den kan då med stor sannolikhet förutsäga om personen har schizofreni.
– Men det används inte kliniskt än. Träffsäkerheten är för dålig och våra diagnoser är för inexakta. Och sjukdomar är inte heller antingen eller, utan en glidande skala från få symtom till fullskalig sjukdom. Men maskininlärning kommer att komma även inom kliniskt arbete.
Kognitiv test kan visa på problem
Men något som redan finns är psykologiska test för att beskriva den kognitiva profilen, vilket innebär en kartläggning av hur bra du är på olika mentala förmågor som till exempel att lösa problem, anpassa dig dynamiskt och reglera känslor. Du kan vara jättebra på en del sådana förmågor, medelbra på en del och dålig på andra.
– Alla människor har olika kognitiva profiler. Testerna finns redan, men används alldeles för lite kliniskt. Till exempel vid adhd kan testen visa om individen främst har problem med regleringen av uppmärksamhet eller känslor, så att vi kan hjälpa hen mer precist.
Hörseltest vid adhd- och autismutredning
Barnpsykiatern Emma Claesdotter-Knutsson tycker att barnpsykiatrins utredningar ibland är alltför subjektiva, vilket medför både över- och underdiagnostik av autism och adhd. Hon har därför utforskat metoden hjärnstamsaudiometri, ABR, som skulle kunna användas som komplement i utredningarna.
Unga som söker sig till BUP fick genomgå både hjärnstamsaudiometri och sedvanlig BUP-utredning med neuropsykologiska test. Alla barn med adhd hade tre ABR-avvikelser jämfört med kontrollgruppen. Patienterna med autismspektrumdiagnos hade en avvikelse.
– Studien visar att ABR skiljer ut adhd- respektive autismgruppen från normala kontroller. Då vi har tittat på skillnader på gruppnivå, kan vi inte dra slutsatser om den enskilda individen. Det behövs mer forskning, säger Emma Claesdotter-Knutsson.
En vidareutveckling av hörseltest för nyfödda kan vara till hjälp vid utredningar om adhd och autism.
Hjärnstamsaudiometri
Används bland annat för att testa nyföddas hörsel. Med elektroder på pannan och bakom öronen mäter man hjärnstammens automatiska respons på klickljud, då ljudimpulsen färdas från trumhinnan mot hjärnbarkens hörselcentrum. En avvikelse jämfört med standardkurvan visar var förändringen i hjärnstammens reaktion finns. I forskningen om adhd och autism har en vidareutveckling av metoden använts.
Utmattningssyndrom syns i blodprov
Marie Åsberg är professor emerita i psykiatri vid Karolinska Institutet. Hennes forskargrupp har visat att patienter med utmattningssyndrom har fragment i blodet av astrocyter, en typ av stödceller som finns bara i hjärnan. De har också förhöjda nivåer av proteinet aquaporin4 som är kopplat till hjärnan.
– Det är väldigt intressant, för det talar för hjärnpåverkan. De här två biomarkörerna skiljer tydligt ut utmattade från deprimerade och friska. De skulle kunna användas kliniskt, men kostar pengar och man måste känna till dem och tycka att de är bättre än en klinisk bedömning.
Gruppens nyaste studie visar att det neuropsykologiska testet MapCog, som mäter förmågan att vidmakthålla och snabbt skifta uppmärksamheten, också skiljer väldigt tydligt mellan utmattningssyndrom och friska kontrollpersoner. Testet görs på en surfplatta och skulle kunna utföras av en undersköterska på vårdcentralen.
Ökad självmordsrisk syns i ryggmärgsvätska
Det finns också studier av djupt deprimerade patienter som visat att låga nivåer i ryggmärgsvätska av 5-HIAA, en nedbrytningsprodukt av serotonin, är förknippat med förhöjd självmordsrisk. Men testet används inte kliniskt för att det kräver att patienten är medicinfri. Antidepressiv medicin sänker 5-HIAA-nivåerna.
Vad skulle objektiva mått betyda för patienterna?
– Jag tror att det vore viktigt för många. De skulle bland annat respekteras mer av
omgivningen, i stället för att få höra ”det där är bara psykiskt” och andra förnedrande, svepande omdömen, säger Lars Farde.
Marie Åsberg håller med.
– Många patienter har funderingar som ”vad är det för fel på mig, är jag en dålig människa?”. Det okända fasar vi för. En diagnos är en förklaringsmodell som reducerar ångest. Så länge vi inte har det försöker hjärnan förstå, säger hon.
ICD-10 och DSM
ICD-10, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems , har utvecklats av WHO och listar alla sjukdomsdiagnoser. Det finns drygt 100 psykiatriska diagnoser, indelade i tio huvudgrupper, såsom schizofreni och andra psykoser, förstämningssyndrom (till exempel depression och bipolär sjukdom) och beteendestörningar (exempelvis hyperaktivitetsstörningar). ICD-systemet används brett inom svensk sjukvård och varje diagnos har en kod som matas in i olika sammanhang.
DSM-klassifikationen, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder s, utvecklades av det amerikanska psykiaterförbundet och var inledningsvis i huvudsak avsett för forskning. Tanken var att om man i USA publicerar en studie om schizofreni ska kriterierna vara desamma som i Sverige eller Japan, vilket inte var fallet på 1960- och 70-talet. DSM har uppdaterats efterhand och idag används den femte versionen, DSM-5.
De båda systemen är överlappande och det har funnits en interaktion genom åren.
I DSM beskrivs de olika symtom en sjukdom kan ge. Patienten behöver ha ett visst antal av dem för att få diagnosen. Till exempel för depression anges nio olika symtom och patienten behöver ha fem av dem för att uppfylla kriterierna för depression.
Många svenska psykiatrer sätter diagnos enligt DSM och ”översätter” sedan till ICD för att det ska passa in i sjukvårdens administrativa system. Källa: Lars Farde
Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se
Fixar vi maten, fixar vi planeten – eller kommer i varje fall en rejäl bit på vägen. En viktig del i arbetet är att få stopp på det enorma matsvinnet.
När miljöprofessor Johan Rockström 2018 lite överraskande släppte kokboken Eat good – recept som förändrar världen motiverade han det med att maten är den största enskilda orsaken till våra globala miljöproblem. Fixar vi maten, fixar vi planeten, sa han i intervjuer.
All den forskning han lett visar att matproduktionen i världen är den enskilt största utsläppskällan av växthusgaser, den enskilt största konsumenten av färskvatten och den enskilt största orsaken till övergödning.
Att livsmedelsproduktionen har så stor miljöpåverkan är något som även Fredrik Wikström, professor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet, sett i sin forskning.
Människors mat bakom klimatpåverkan
– Hela kedjan med matproduktion och matkonsumtion står för en tredjedel av all mänsklig klimatpåverkan. Den står dessutom för merparten av all antibiotikaanvändning och för mer än 90 procent av all artutrotning, säger Fredrik Wikström och nämner skövlade regnskogar och användandet av bekämpningsmedel som ett par av de bakomliggande orsakerna.
– Vår mat är kort sagt den enskilt största faktorn som håller på att slå sönder ekosystemen på jorden, fortsätter han.
Att vi då dessutom slänger en stor del av den mat vi producerar är riktigt alarmerande. Detta matsvinn uppstår i alla delar i livsmedelskedjan. I primärproduktionen ute på lantbruken, i industrin, i butikerna, i storköken och inte minst hos hushållen. Exakt hur stort svinnet är vet forskarna inte riktigt.
Nästan bara estetiskt perfekta grönsaker kommer till butiken för försäljning.
Så mycket mat slänger hushållen
Det kastas mycket mat innan den ens når hushållen. När det gäller den mat som faktiskt köps hem av hushållen ser matsvinnet ut så här:
Varje person slänger i snitt 19 kilo ätbar mat per år. Det som oftast blir matsvinn är frukt, grönsaker, bröd och matrester.
Dessutom häller vi ut 18 kilo mat och dryck ut i vasken per person och år, mest kaffe, te och mejeriprodukter.
I jämförelse: ett matsvinn på 19 kilo motsvarar över 40 måltider per år för en person. Och ett matsvinn på 18 kilo som hälls ut i vasken motsvarar cirka 90 koppar kaffe.
Källa: Livsmedelsverket
– Det är ett forskningsområde som är ganska nytt och därför är det svårt med data. Men man uppskattar att ungefär en tredjedel av all mat som produceras slängs. Troligen är det mer, säger Fredrik Wikström.
Att det kan röra sig om mer beror på vad man definierar som matsvinn. Mattias Eriksson, docent på SLU och forskare inom matsvinn, säger att framför allt jordbruket utgår från en väldigt smal definition.
– Det är bara det som lämnar gården som avfall som kategoriseras som matsvinn. Allt som plöjs ner på åkern eller går till gårdens egen biogasanläggning är med den definitionen inte matsvinn och hamnar inte i statistiken, säger han.
Osnygga salladshuvuden plöjs ner direkt
Mattias Erikssons egen forskning har bland annat visat att ungefär 65 procent av den odlade isbergssallaten kasseras och plöjs ner direkt på fälten. Det kan bero på skadedjur eller låg efterfrågan, men också på att sallaten helt enkelt inte uppfyller de estetiska kraven på hur sallat ska se ut.
– Den sallaten hade ju kunnat bli mat om man skördat den. Nu blir den till matsvinn, även om den alltså inte kategoriseras som det, säger han.
En orsak till matsvinnet är alltså de krav som både butiker och konsumenter har på hur maten ska se ut. Det är i huvudsak bara det som ser perfekt ut och har en perfekt kvalitet som når konsumenterna.
Butiker bra på att sälja inköpta livsmedel
Butikerna lyckas dock sälja det mesta som de köper in, enligt Mattias Eriksson vars doktorsavhandling just handlade om matsvinnet i butikerna. I köttavdelningarna ligger svinnet på en procent. När det gäller mjölk kan svinnet vara så lågt som en tiondels procent. Vissa köttartiklar är dock mer problematiska än andra. För en exklusiv nötchorizo kan svinnet vara så stort som 50 procent.
– Även om svinnet är lågt inom kött tycker jag ändå att det är för högt. Det bör införas åtgärder för att minska den här procenten till en ännu lägre siffra med tanke på hur dåligt kött är för klimatet, säger Mattias Eriksson.
Bröd i för stora förpackningar
Produkterna som det blir mest svinn av i butikerna är frukt och grönt samt bröd.
– Bröd är ett problemområde. Det ska alltid vara superfärskt och det är bra marginaler. Det kan alltså vara lönsamt att baka för mycket. En del av det överblivna brödet skänks till organisationer som jobbar med välgörenhet, men de får så mycket att de inte kan ta emot allt.
Det här är matsvinn
Matsvinn är livsmedel som producerats i syfte att bli mat men som av olika anledningar inte äts eller dricks upp, utan kastas. En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs, enligt FN:s organisation för livsmedel och jordbruk. Matsvinn uppstår i hela livsmedelskedjan och den största delen uppstår i hushållen.
All produktion av mat orsakar utsläpp av växthusgaser. När maten efter sin färd från jord till bord ändå slängs har växthusgaserna mer eller mindre släppts ut i onödan. Matsvinn står för mellan åtta och tio procent av alla utsläpp av växthusgaser globalt. Om matsvinn var ett land skulle det vara den tredje största utsläpparen av växthusgaser i världen, efter Kina och USA.
Källa: Livsmedelsverket, Jordbruksverket, SLU med flera
När det gäller rotfrukter och grönsaker har handeln gjort försök att trotsa normerna för hur de ska se ut.
– För några år sedan var det trendigt att sälja krokiga morötter i butikerna. Men sedan gick det tyvärr över. Ett tag var det brist på svenska äpplen. Då kom man överens om att sälja lite fulare äpplen till konsumenterna. Och det gick jättebra, men sedan slutade man även med det, säger Mattias Eriksson.
Sinnena säger mer än datum på förpackning
Datummärkningen är en annan orsak till att vi slänger mycket mat, enligt Fredrik Wikström.
– Vi förstår inte vad ”bäst före”-märkningen står för. Den mat som är märkt med ”bäst före” kan du alltid lukta och smaka på utan att vara rädd för att bli sjuk. Dina sinnen kommer att tala om för dig att en produkt är dålig långt innan den faktiskt är farlig att äta. På det här området behövs en stor folkbildningsinsats, säger han.
Storpack kan bidra till matsvinn
Att vi inte hinner äta upp all vår mat innan den nått sitt bäst före-datum hänger ofta samman med ett annat problem – att vi lockas att köpa hem för mycket.
– När vi står där i butiken tänker vi att vi tjänar på att köpa storpack. Men sedan när vi måste slänga maten har den plötsligt inget ekonomiskt värde längre, säger Fredrik Wikström.
– Vi gjorde exempelvis en behovsanalys på hur mycket sallad man använder i ett hushåll. Det är mindre än hälften av vad som finns i en vanlig påse. Så då var vi med och tog fram småpåsar med sallad som är lagom till en måltid.
Fredrik Wikström hävdar att förpackningar spelar en stor roll för att minska matsvinnet. Hade inte förpackningarna funnits som skyddar råvarorna under lång tid hade matsvinnet varit ännu större. Men det borde finnas fler småförpackningar, anser han.
Plast är inte alltid av ondo, den förlänger hållbarheten på livsmedel. En inplastad gurka håller 6 dagar längre.
En bra förpackning…
..skyddar innehållet och bidrar till minskat matsvinn.
..innehåller inte mer material än vad som är nödvändigt för att skydda innehållet.
..är gjord i ett material som producerats med så liten miljöpåverkan som möjligt. Glas är sämre är kartong.
..har design efter behov. Runda konservburkar genererar dubbelt så många lastbilar vid transport jämfört med samma produkt i fyrkantig kartongförpackningar.
..är inte för stor. Köp inte storpack för att det är billigare, om du inte kan äta upp allt.
..går att återvinna lokalt. Saknas möjlighet till återvinning spelar det ingen roll om förpackningen är återvinningsbar.
– Jag har exempelvis frågat mjölkproducenter varför det är så stor prisskillnad på en liter mjölk och tre deciliter. För en pensionär som vill ha lite mjölk till kaffet kan det löna sig att köpa en hel liter och slänga hälften jämfört med att köpa en tredecilitersförpackning.
Jag tycker att producenterna kunde ta lite mer ansvar för att få in mindre förpackningar på marknaden genom bättre prissättning.
– Men ska vi ha mer småförpackningar blir det ju mer förpackningsmaterial per kilo mat och det är många miljöengagerade personer och organisationer emot. I stället slänger vi mat vilket är värre, tycker Fredrik Wikström .
En annan orsak till matsvinnet kan vara att maten aldrig kostat så lite som nu jämfört med vår inkomst. I varje fall när man tittar på priserna i butiken.
Det kostar för lite att slänga mat
– Det har blivit så att vi skattar för maten i stället. Halva EU:s budget är jordbrukssubventioner. Priserna är artificiellt låga för att vi betalar maten via skattsedeln. Egentligen hade det kanske varit bättre om vi inte hade några jordbrukssubventioner, utan betalade det fulla priset när vi handlar, säger Fredrik Wikström.
Mattias Eriksson tror att det går att minska matsvinnet. Men då krävs det handlingskraft och beslut från politiskt håll.
Matsvinnet ska halveras till 2030
Matsvinnet ryms under FN:s globala hållbarhetsmål nummer tolv som syftar till att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster på planeten. Till 2030 ska människorna i världen halvera det globala matsvinnet per person både i butik och hushåll, och minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan från jord till bord, även förlusterna efter skörd. Klarar vi det?
– Det är väl det som är politikens roll: att ändra spelreglerna så att det blir dyrare att slänga mat. Ett problem är att resurser är ganska billiga och arbetskraft ganska dyrt. Det är billigare att kasta bort bröd jämfört med att kasta bort medarbetarnas tid. Arbetskraften borde vara billigare och resurserna dyrare. Då blir det optimalt att ta vara på resurserna och slösa lite mer på tiden, säger han.
Till slut blir vår inställning till mat en fråga om etik.
– Har vi rätt att alltid äta det vi vill äta? Att aldrig äta samma mat två dagar i rad? Kan vi kräva att få äta mat från alla jordens hörn dagligen? Har vi rätt att slänga mat bara för att vi tröttnat på den? säger Mattias Eriksson.
För den som vill se över sitt eget matsvinn har Fredrik Wikström ett enkelt råd.
– Mitt bästa tips är att föra dagbok under en vecka och skriva upp all mat man kastar i soporna. Då förstår man vad man slänger och om man kan göra något åt det.
Han har gjort flera studier där personerna fått aha-upplevelser.
– Jag minns exempelvis en kvinna som slängde mandariner hela tiden. Hon brukade köpa hem mandariner till sin dotter som flyttat hemifrån. Trots att dottern flyttat fortsatte kvinnan att köpa mandariner av gammal vana. Hon slängde dem utan att reflektera så mycket över det. Det visar hur mycket av vanedjur vi är.
Ett hårdkokt ägg håller ungefär en vecka i kylskåpet, men kan ta smak av andra matvaror om skalet fått en törn. Äggvitor, och äggulor, som blir över går att frysa in. Källa. Livsmedelsverket
Släng inga ägg i påsk
Så länge ägg luktar och ser ut som de ska, går de bra att äta. Med rätt förvaring – i kylskåp med cirka 4 °C – kan råa ägg hålla i veckor efter att bäst före-datumet. Och om de förvaras med den spetsiga delen nedåt kan de hålla upp till tre månader. Datumet på äggförpackningen syftar till förvaring i rumstemperatur.
Hur färskt är ägget? Så här testar du:
Lägg det i en kastrull med vatten. Ett pinfärskt ägg lägger sig i botten av en kastrullen. Ett ägg som är ungefär en vecka gammalt reser sig lite upp och ett gammalt ägg flyter upp till ytan.
Text: Nicklas Nordström på uppdrag av forskning.se
Fel diagnos leder till lidande, längre sjuktid och dödsfall, och är orsaken till omkring hälften av alla allvarliga patientskador inom akutsjukvård och primärvård.
Fall ett: En kvinna i 50-årsåldern bokar tid på vårdcentralen. Hon är trött, känner inte igen sig själv. På vårdcentralen tas rutinprover, bland annat blodvärde. Kvinnan hör inget om provsvaren och tolkar det som att allt är bra – men i själva verket är det ingen som har bedömt svaren.
Läkaren som ordinerade proverna har slutat och vårdcentralen har inga fungerande rutiner för att bevaka provsvar. Kvinnan får inte veta att hon har blodbrist.
Tre månader senare är hon tillbaka på vårdcentralen, fortfarande trött – och magen har börjat krångla också. Den här gången ser vårdpersonalen de tidigare provsvaren och utredningen drivs vidare. Det visar sig att kvinnan har tjocktarmscancer.
Försenad diagnos och för sent att operera
Fall två: En 40-årig man spelar badminton när det plötsligt smäller till i den ena vaden – och det gör ont! Mannen kan gå, men haltar. Han ringer 1177 Vårdguiden som ger lugnande besked: ”Sök vård om det blir sämre, du har nog sträckt dig”. Två veckor senare bokar mannen tid på vårdcentralen. Läkaren bedömer att hälsenan delvis kan ha gått av och skickar remiss till magnetkameraröntgen. Ytterligare fyra veckor senare kommer svaret: Hälsenan är helt av – och nu är det för sent att operera. Mannen riskerar att aldrig bli fullt återställd.
De två patientfallen ovan är typiska diagnostiska fel, enligt Rita Fernholm, distriktsläkare och forskare vid Karolinska Institutet i Solna.
– Tjocktarmscancer och ändtarmscancer ligger i topp bland de diagnostiska fel som leder till allvarliga följder inom primärvården. Inom akutsjukvården är frakturer vanligast.
Fel diagnos behöver inte vara katastrof
Alla diagnostiska fel leder inte till skada. En bakterieinfektion som misstas för en virusinfektion får till exempel ingen betydelse alls om infektionen läker av sig själv och patienten blir frisk. Ingen kommer ens veta att diagnosen var felaktig.
I andra fall riskerar konsekvenserna att bli omfattande.
För patienten kan det handla om ökat lidande, förlängd vårdtid, förvärrad sjukdom, mer svårbehandlad skada, försämrad livskvalitet och – i värsta fall – död.
För sjukvården är det resursslukande, både i form av vård och tid. Diagnostiska fel kan också göra att den vårdpersonal som varit inblandad mår dåligt. – Det är därför man inom forskningen kallar vårdpersonalen för second victim. First victim är patienten som har drabbats, säger Rita Fernholm.
För samhället leder det till ökade vårdkostnader. – Det är mycket dyrare att behandla patienter i ett sent skede. Det kräver större resursåtgång, men hur mycket det handlar om vet vi inte. Det är svårt att beräkna.
Bra vårdpersonal i dåliga system
Forskningsfältet om diagnostiska fel är relativt nytt. Internationellt tog patientsäkerhetsforskningen fart 1999, när amerikanska Institute of Medicine publicerade rapporten “To Err is Human” (Att fela är mänskligt).
Rapporten ansågs bryta tystnaden kring hur många som dör på grund av misstag inom sjukvården, samtidigt som den betonade att problemet inte är att det är dåliga människor som arbetar inom sjukvården – det är bra människor som arbetar i dåliga system som behöver bli säkrare.
– Det blev ett startskott för många forskare i världen att ägna sig åt det här, säger Rita Fernholm.
2015 hade Institute of Medicine bytt namn till National Academy of Medicine och publicerat ännu en rapport, den omfattande “ Improving diagnosis in medicine ” som inspirerade fler forskare att ägna sig åt fältet. Ungefär samtidigt påbörjade Rita Fernholm sin forskarutbildning och blev den första i Sverige att forska specifikt om diagnostiska fel.
Därför får patienter fel diagnos – tre vanligaste orsakerna:
Kognitiva faktorer, till exempel när man som läkare håller fast vid det man trodde först, utan att fundera över andra tänkbara diagnoser.
– Vi läkare för ju våra tankar vidare i vårdprocessen via journalen, och vi är lite dåliga på att ompröva våra diagnoser, säger Rita Fernholm.
Systemrelaterade faktorer, till exempel ineffektiv organisation av vårdpersonalens arbete, brister i kommunikation och information, hög arbetsbelastning, tidsbrist och stress hos läkare.
– Arbetsmiljön är tätt kopplad till patientsäkerhet. Är man stressad är man inte en lika bra diagnostiker, säger Rita Fernholm.
Kunskapsbrist, till exempel bristande erfarenhet eller otillräcklig utbildning och träning hos läkare.
– Om man som läkare inte har koll på andra möjliga diagnoser som det skulle kunna vara kan man inte heller ställa dem, säger Rita Fernholm.
Fel diagnos hade gått att undvika
En av delstudierna i Rita Fernholms avhandling undersökte vilka diagnoser som berörs av diagnostiska fel på vårdcentraler och akutmottagningar i Sverige, se faktaruta.
Studien identifierade 4 830 fall av allvarliga och undvikbara skador från primär- och akutvård under åren 2011–2016.
64 procent av lex Maria-fallen, som anmäls av sjukvården, gällde diagnostiska fel. Totalt sett, när lex Maria-fallen och patientrapporterade vårdskador till regionernas ömsesidiga försäkringsbolag Löf lades samman, var 46 procent av fallen undvikbara diagnostiska fel.
Försenad cancerdiagnos kan bli fatal
Ytterst handlar diagnostiska fel om patientsäkerhet
– Under de senaste åren har den här delen av patientsäkerhetsområdet vuxit enormt eftersom vår möjlighet att ställa diagnoser har blivit så mycket bättre. Nu kan vi undersöka patienter med datortomografi och magnetkameraröntgen, vi kan bota flera cancerformer, förhindra allvarliga effekter av stroke och handlägga hjärtinfarkter bättre, säger Rita Fernholm.
Det är betydelsefulla framsteg. Samtidigt gör de att konsekvenserna av en felaktig diagnos riskerar att bli så mycket större, påpekar hon:
– En försenad cancerdiagnos kan numera innebära skillnaden mellan liv och död.
3 frågor till din läkare – som minskar risken att få fel diagnos
Vad är det förväntade sjukdomsförloppet?
Vad ska jag vara uppmärksam på?
När behöver jag söka vård på nytt?
Tre-regeln bra mot feldiagnostisering
För att komma åt problemet krävs mer forskning, konstaterar hon – men det finns redan nu metoder som brukar lyftas fram som hjälpsamma.
Den så kallade tre-regeln är en. Den innebär att man som läkare tänker: “Om det trots allt inte är det här som jag tror, vilka andra två diagnoser skulle det i så fall kunna vara?”
På så sätt minskar man risken att låsa sig för tidigt vid en diagnos och håller istället sinnet öppet för att ompröva diagnosen. Att som läkare diskutera med kollegor – “Tänker jag rätt?” – anses också vara värdefullt, liksom att se patienten och patientens närstående som viktiga resurser att lyssna på.
Diagnoser har alltid en viss grad av osäkerhet
Rita Fernholm och hennes forskargrupp arbetar nu med ”safety netting advice”, en metod från Storbritannien som innebär att läkaren avrundar konsultationen genom att berätta för patienten att diagnoser aldrig är hundraprocentiga, att de alltid har en viss grad av osäkerhet.
– Läkaren berättar också hur sjukdomens förlopp förmodligen kommer att se ut – kanske “Du har sökt för huvudvärk, jag bedömer att det är spänningshuvudvärk, du kan ta Alvedon vid behov, om det inte går över på två veckor ska du söka vård här på vårdcentralen igen och om du börjar kräkas ska du åka till akuten”.
Därefter ber läkaren patienten att återberätta vad hen har fått för information, så kallad teach back: “Jag har förmodligen spänningshuvudvärk, jag kan ta Alvedon, om det inte går över på två veckor ska jag …”
Strukturerade råd som gör patienten klokare
Sådana strukturerade råd kan vara ett sätt att öka förståelsen hos patienten, och eftersom patienten får veta när hen behöver söka vård igen minskar risken för att en felaktig diagnos ska leda till vårdskada, menar Rita Fernholm.
Finns det något man kan göra som patient, för att minska risken för att få en felaktig diagnos?
– Ja, om läkaren inte har tagit upp safety netting-informationen kan man själv ställa frågorna: “Okej, du tror att jag har X. Vad är det förväntade förloppet? Vad ska jag vara uppmärksam på? Och när behöver jag söka vård på nytt?”
Marcela Ewing är adjungerad universitetslektor vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet, och forskar om hur allmänläkare på ett säkrare sätt kan identifiera patienter med förhöjd risk för cancer.
Fyra besök på vårdcentralen innan cancerdiagnos
För några år sedan disputerade hon med sin avhandling, baserad på fyra studier med sammanlagt 4 562 cancerpatienter och 17 979 kontrollpatienter utan cancer. Det visade sig att de flesta som diagnostiserades med de sju vanligaste cancersjukdomarna hade sökt för olika besvär inom primärvården året innan de fick sin cancerdiagnos.
Mer än hälften behövde göra fyra eller fler läkarbesök på vårdcentralen innan diagnosen ställdes, trots att flera av dem sökte för symtom som var associerade med cancer.
– Patienten kunde ha diagnostiserats att ha ett ofarligt födelsemärke som senare visade sig vara hudcancer, malignt melanom, eller en prostata kanske bedömdes vara förstorad innan det visade sig vara prostatacancer, säger Marcela Ewing.
Cancer är en vanlig sjukdom, men en ovanlig diagnos för allmänläkare. Av tusen patientmöten för en enskild läkare i primärvården leder kanske bara fyra till en cancerdiagnos, enligt Marcela Ewing.
– Symtom som kan signalera cancer beror i de allra flesta fall inte på cancer. Istället misstänker läkaren, ofta med rätta, att patienten har en vanligare och godartad sjukdom. Men patienten behöver alltid utredas för att bekräfta eller utesluta cancermisstanken.
Beslutsstöd hjälper läkare att upptäcka tidig cancer
Allmänläkare behöver ett beslutsstöd i vardagen, anser Marcela Ewing – ett som hjälper läkaren att bedöma vilken risk för cancer en enskild patient har.
Inom ramen för hennes avhandling utarbetades ett riskvärderingsinstrument för tidig tjock- och ändtarmscancer. Sedan ett par år tillbaka leder Marcela Ewing en forskargrupp som validerar och vidareutvecklar instrumentet på patienter i region Stockholm.
– Vi hoppas kunna utveckla en metod; skapa en algoritm som läser av information i patientjournalen och larmar om cancerrisken är förhöjd så att läkaren kan vidta rätt åtgärder. På så sätt kan patienter med ännu odiagnostiserad cancer fångas upp tidigare, säger hon.
Diagnoser som berörs av diagnostiska fel (på vårdcentraler och akutmottagningar i Sverige):
Cancer utgjorde den största delen (37 procent) av de diagnostiska felen i databasen med sjukvårdsrapporterade vårdskador från primärvården. De tre vanligaste cancerformerna var tarmcancer, hudcancer samt njur- eller urinblåsecancer
Näst vanligast var hjärtsjukdomar (8,4 procent), där drygt hälften gällde hjärtinfarkt
Frakturer, infektioner (vanligast var sepsis, blodförgiftning), lunginflammation och tuberkulos förekom också
Även i den patientrapporterade databasen utgjorde cancerdiagnoserna den största andelen vårdskador:
Tarmcancer, hudcancer och lungcancer var vanligast.
Frakturer, infektioner och bristningar eller skador i musklereller senor förekom också.
På akutmottagningar var de vanligaste patientanmälda diagnostiska felen:
Frakturer, framför allt hand- och handledsfrakturer
Bristningar och andra skador i muskler och senor (extra vanligt var det med skador i fingersenor)
Infektioner (där blindtarmsinflammation var vanligast)
Diagnostiska fel definieras som uteblivna, försenade eller felaktiga diagnoser som hindrar att patienten får adekvat och snabb behandling i rimlig tid.
Omkring hälften av de diagnostiska felen brukar gälla uteblivna diagnoser, det vill säga diagnoser som aldrig ställts.
Omkring 20 procent handlar om försenade diagnoser, 10 procent om felaktiga diagnoser och de återstående 20 procenten om olika kombinationer av dessa kategorier.
Om patienten till följd av det diagnostiska felet drabbas av lidande, sjukdom, kroppslig eller psykisk skada eller avlider, och om det hade kunnat undvikas med adekvata åtgärder, räknas det som en vårdskada. Källa: Socialstyrelsen
Scenariot skulle kunna se ut så här (enligt en simulering av forskare vid Princeton University):
Det börjar som ett konventionellt krig, med Nato på ena sidan och Ryssland på den andra. För att stoppa Natos framryckning skickar Ryssland iväg en kärnvapenmissil med kärnvapen från en bas utanför Kaliningrad. Nato svarar med samma mynt, ett så kallat taktiskt kärnvapen.
Från taktiska till strategiska kärnvapen
Konflikten eskalerar till ett krig med taktiska kärnvapen i Europa: Ryssland skickar iväg 300 kärnvapen med missiler från flygplan och Natos flyg släpper ifrån sig 180 kärnvapen.
Resultatet: 2,6 miljoner döda inom tre timmar.
Sedan fortsätter vansinnet. Nato skjuter iväg de större, stategiska kärnvapnen från amerikansk mark mot Ryssland, som hinner svara innan det är för sent. Därefter ger man sig på varandras största städer och bombar sig fram till en slutnota på 34 miljoner döda och 57 miljoner skadade.
Den drygt fyra minuter långa simuleringen, eller Plan A som den kallas bygger på data om de kärnvapen som finns färdiga att använda idag: om vilka vapen som kan nå vilka mål, i vilken ordning de skulle avfyras och hur de drabbar.
Strategiska och taktiska kärnvapen
Gränsen mellan strategiska och taktiska kärnvapen är inte helt tydlig. Men de som brukar kallas strategiska kärnvapen kan ofta skjutas längre sträckor, som från en kontinent till en annan. Budskapet till den andra sidan är att vi kan alltid nå er. Taktiska kärnvapen kan användas i vanliga vapensystem med den skillnaden att stridsspetsen innehåller en kärnladdning.
Båda vet att kärnvapen ger total förstörelse
Utgångspunkten för händelseförloppet är att någon, i det här fallet Ryssland, kliver över den osynliga tröskel som ska förhindra att något land använder kärnvapen. Tröskeln brukar kallas MAD, Mutual Assured Destruction, och bygger på den ömsesidiga övertygelsen om att användning av kärnvapen skulle leda till total förstörelse på båda sidor.
Låt oss stanna där, alldeles på andra sidan tröskeln, när Ryssland nyss skickat iväg ett första kärnvapen mot – ja, vad?
Ett scenario är att Ryssland undviker att träffa en stor stad och därmed bryta mot någon av de Genèvekonventioner, som ska förhindra alltför stora civila offer vid krig.
– Säg att Ryssland skulle slå mot något mål som inte innebär alltför stor mansspillan, som en radaranläggning eller liknande, bara för att markera och visa att man faktiskt är beredd att använda dem, säger Martin Goliath, forskare på enheten för kärnvapenfrågor på FOI.
Vad skulle responsen från Nato bli?
– Det är just det, säger Martin Goliath.
Är det möjligt att stanna här, precis på andra sidan tröskeln, i ett krig där kärnvapen visserligen används – men begränsat?
– Det är den stora frågan som har sysselsatt strateger sedan 1960-talet. Utgångspunkten för avskräckningen är att det inte är möjligt, säger Martin Goliath.
I juni 1983 arrangerade USA:s dåvarande president Ronald Reagan ett avancerat krigsspel kallat Proud Prophet. Spelet involverade 200 personer som under tolv dagar skulle reda ut vad som skulle hända om USA eller Sovjet skulle använda kärnvapen. Många av deltagarna var verkliga beslutsfattare, på höga poster, vilket gjorde spelet otäckt realistiskt.
Slutsats: Möjligheten att föra ett begränsat kärnvapenkrig existerar inte. 500 miljoner människor beräknades dö.
Stridsspets med sprängkraft som en halv Hiroshima-bomb
Det nedslående resultatet har dock inte hindrat varken USA eller den andra sidan, idag representerad av Ryssland, att utveckla allt mer avancerade, ”begränsade” kärnvapensystem.
Dagen före Rysslands invasion av Ukraina 24 februari 2022, publicerade de amerikanska kärnvapenforskarna Hans M Kristensen och Matt Korda en artikel där de uppskattade att Ryssland har tillgång till 1 912 taktiska kärnvapen.
Fyra år tidigare hade regeringen Trump anklagat Ryssland för att öka antalet icke-strategiska kärnvapen liksom möjligheten att transportera och avfyra dem. Som ett svar utvecklade Trumpadministrationen den mindre stridsspetsen W76 Model 2, med en sprängkraft motsvarande en halv Hiroshima-bomb, som blev en del av vapenarsenalen i slutet av 2019.
Nya ryska möjligheter att svara med kärnvapen
I juni 2020 skrev Putin under ett dekret som inte bara gav Ryssland möjlighet att använda kärnvapen som ett svar på en kärnvapenattack mot det egna landet, utan även om landet attackerades med konventionella vapen på ett sätt som hotade dess existens.
Det är mot den bakgrunden världen lyssnade på Putins tal i början av kriget där han hotade de västmakter som övervägde att lägga sig i, med konsekvenser som aldrig tidigare skådats. Han sa också att han hade satt ryska förband med kärnvapenkapacitet under höjd beredskap.
Kärnvapen byggs för att användas
Uttalandena väckte oro, avsky och förvåning bland världens forskare och politiker. Men vad hade egentligen förändrats i Rysslands strategi?
– Jag tror inte det har förändrats så mycket, det är snarare vår perception som har förändrats. Sysslar man med kärnvapenhot är det här inget förvånande på något vis, man utgår ifrån att de som har kärnvapen också har planer och infrastruktur för att använda dem, säger Martin Goliath.
– Det har funnits något slags bild av att kärnvapen är ett politiskt vapen som bara används när det gått överstyr och utplåning är det enda alternativet, men man har alltid planerat både från öst och väst att använda kärnvapen, det var så man avsåg att stoppa Warszawapaktens pansarvagnar om de kom in i västeuropa.
* Warszawapakten bildades den 14 maj 1955 som en motvikt till västmakternas Nordatlantiska fördragsorganisation (Nato).
Martin Goliath kallar det för flexibel respons, förmågan att svara med tillräcklig men inte för stor kraft. Med det målet rustade Nato upp de konventionella vapnen medan Ryssland valde en annan väg.
– Mitt intryck är att Ryssland förlitade sig på att behålla kärnladdningar som ett alternativ, man pratade mycket om det efter Sovjets fall att den konventionella förmågan är underlägsen väst och att det behövdes kärnvapen för att kompensera för detta, och inte bara för att avskräcka på global nivå utan även på andra nivåer.
Duga (ryska: Дуга, ”båge” på svenska) var en del av det Sovjetiska missilförsvaret. Duga-3 var en OTH-radar (Over-The-Horizon) som sände ut den ökända ”Ryska hackspetten”, en signal som kunde höras på kortvågsradioband runt om världen mellan juli 1976 och december 1989.
Thomas Jonter, professor i internationella relationer vid Stockholms universitet, påminner om att det inte är första gången som Ryssland hotar med kärnvapen. I ett tal i augusti 2014, när konflikten i Ukraina var begränsad till Krim-halvön, varnade Putin andra länder för att jävlas med Ryssland och påminde om att landet var en av de ledande kärnvapenmakterna.
Kort efter Putins senaste uttalande sa Vita Husets pressekreterare Jen Psaki att det ingick i ett mönster av tomma hot.
– Jag ser inte kärnvapen som logiskt i nuvarande konflikt, däremot kan det eskalera om andra parter som Nato dras in, säger Thomas Jonter.
Vad gör att risken för kärnvapenkrig ökar?
– Natos styrkor är ju mycket större och då skulle Ryssland kunna frestas att använda kärnvapen, men det blir ju spekulationer.
Hur svårt är det att hantera den här typen av scenarior?
– Det är oerhört svårt. Under kalla kriget var det mer förutsägbart men nu har vi en helt annan geopolitisk situtation där USA och Ryssland inte är jämnstarka som de var under kalla kriget. Vi vet inte heller hur utvecklad kontakten mellan länderna är om något skulle gå fel. Det vill säga det man under kalla kriget kallade ”heta linjen”.
Vår förmåga att göra en uppskattning av hotet försvåras av att beslutsprocesserna är extremt hemliga, av förståeliga skäl. Vad vi vet med säkerhet är att besluten fattas av människor som kan göra misstag.
Den brittiska tankesmedjan Chatham House publicerade 2014 en rapport där forskarna gick igenom tidigare hemligstämplade dokument i jakt på tillfällen då världen varit nära ett kärnvapenkrig. De hittade 13 händelser där missförstånd, tekniska fel eller en eskalerande konflikt sånär hade fått någon att trycka på knappen.
Slutsats: Möjligheten att hindra ett kärnvapenkrig kommer alltid att vara beroende av information som kan påverkas av tekniska fel och mänskliga felbedömningar.
Stanislav Petrov – mannen som räddade världen
Stanislav Petrov 2016. Bild: Queery-54, CC BY-SA 4.0
I Moskva sitter en sjuk och paranoid före detta KGB-chef med makten över landets kärnvapen. Det är 1983 och relationen till USA är minst sagt frostig. Medan Juriij Andropov satt högst upp i beslutskedjan befann sig Stanislav Petrov en bra bit längre ner, som officer vid avdelningen för luftförsvar i Serpuchov-15.
Egentligen skulle Stanislav Petrov inte ha jobbat den natten det hände, men hoppade in för en sjuk kollega. En kvart efter midnatt började datorsystemet varna för att USA hade skjutit iväg en kärnvapenmissil. Enligt instruktionen skulle Petrov då skicka varningen vidare uppåt i beslutskedjan, med resultatet att Sovjet besvarade attacken. Men Petrov, som var matematiker, tvivlade på datorprogrammet. Istället för att berätta om en ankommande missil lyfte han luren och rapporterade falskt alarm. Vilket skulle visa sig stämma.
Datorn hade feltolkat solkatter som ett missilanfall. Varken Sovjet eller Ryssland gav Petrov, som avled 2017, något erkännande för sin insats. Men i resten av världen är han känd som mannen som räddade mänskligheten från förintelse.
Under den senaste veckan (vecka 13 2022) tycks risken för en eskalerande konflikt ha minskat. Visserligen har USA:s president Joe Biden uttryckt sig på ett sätt som kan ha retat upp hans kollega i Moskva, men samtidigt har Ryssland antytt att de kan nöja sig med att ”befria” regionerna Donetsk och Luhansk.
Båda parter har också sagt sig vara villiga att kompromissa och Ryssland har sagt att de inte längre strävar efter att ”avnazifiera” Ukraina och kan låta landet gå med i EU. Och i måndags intervjuades den ryska talespersonen Dmitry Peskov i amerikanska public service-bolaget PBS. När han pressades i frågan om när Ryssland kan tänkas använda kärnvapen sa han att ingen överväger ens idén att använda kärnvapen.
Förutsatt att konfliktnivån fortsätter att minska kanske vi i framtiden kan få veta hur nära det var den här gången.
Kärnvapen i världen – nio stater har kärnvapen
Nio länder i världen har kärnvapen. USA (1800 + 3750), Ryssland (1625 + 4630), Storbritannien (120 +105), Frankrike (280+10), Kina (350), Indien (156), Pakistan (165), Israel (90) och Nordkorea (*40-50). Siffrorna över hur många kärnvapen varje land besitter är osäkra, men fredsforskningsinstitutet Sipri gör varje år en uppskattning. I den senaste, från juni 2021, räknar Sipri antalet kärnvapen till 13 080. Av dem fanns 3825 utplacerade i operativa förband. Cirka 2000, framför allt ryska och amerikanska, hölls i högsta beredskap.
Antalet utplacerade stridsspetsar + övriga stridsspetsar inom parantes.
*Siffrorna för Nordkorea är SIPRI:s beräkningar för antalet stridsspetsar landet skulle kunna tillverka av det klyvbara material som producerats. Det finns inga allmänt tillgängliga bevis på att Nordkorea tillverkat en operativ kärnstridsspets för en interkontinental ballistisk missil, men landet kan ha ett mindre antal stridsspetsar för missiler med medellång räckvidd. Siffrorna för Nordkorea är högst osäkra och är inte inkluderade i totalen.
1942: USA startar Manhattanprojektet för att utveckla det första kärnvapnet. 1945: USA genomför den första provsprängningen, i New Mexico i juli. Och
släpper två atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan i augusti. Vid årets slut hade 200 000 människor dött av till följd av bomberna. 1949: Sovjetunionen provspränger sitt första kärnvapen, i nuvarande Kazakstan. Därmed startar kapprustningen: 1952: Storbritannien provspränger sitt första kärnvapen, i Australien. 1952: USA provspränger den första vätebomben, vid Marshallöarna. 1954: USA genomför provsprängning av Bravo, en vätebomb om 17 megaton, vid Bikiniatollen. 1960: Frankrike genomför sin första provsprängning, i Saharaöknen. 1961: Sovjet genomför en provsprängning av världens hittills största bomb, Tsarbomben, över Novaja Zemlja i norra Ryssland. 1962: Kubakrisen: USA upptäcker att Sovjet placerat robotar på Kuba. Ett kärnvapenkrig är nära att utbryta. 1963: Det partiella provstoppsavtalet undertecknades, ett traktat som förbjuder kärnvapenprovsprängningar i atmosfären, i rymden och under vatten. Heta linjen, en krypterad telefonlinje mellan Moskva och Washington ska motverka att någon startar ett kärnvapenkrig av misstag. 1964: Kina genomför sin första provsprängning, i Xinjiangprovinsen. 1967: Latinamerika blir kärnvapenfritt genom ett fördrag. 1974: Indien genomför sin första provsprängning, i Tharöknen. 1985: Oceanien blir kärnvapenfritt genom ett fördrag. 1986: Experter drar slutsatsen att även Israel har kärnvapen, efter information publicerad i Sunday Times. 1987: USA och Sovjet skriver på INF-avtalet, ett avtal om att avskaffa medel- och kortdistansrobotar, landbaserade robotar med mellan 500–5 500 kilometers räckvidd. 1995: Länderna i Sydostasien skapar en kärnvapenfri zon. 1996: Afrika blir en kärnvapenfri zon. 1996: Ukraina överför sina kärnvapen till Ryssland för destruering. 1998: Belarus överlämnar sin sista kärnvapenrobot till Ryssland för destruering. 1998: Pakistan genomför sex kärnvapentest som svar på indiska provsprängningar. 2006: Nordkorea genomför sin första provsprängning. 2018: USA beslutar att lämna INF-avtalet, med hänvisning till att Ryssland ändå inte följer det. Ryssland gör samma sak, med hänvisning till att USA inte följer avtalet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
