Superkondensatorer är en typ av energilagringsenhet, likt batterier, men som lagrar energi på ett helt annat sätt. De kan laddas i och ur på några sekunder, kräver mindre underhåll och har betydligt längre livslängd än batterier.
Superkondensatorer används redan idag i vissa industrier, men förutspås spela en allt viktigare roll i framtiden då behovet av energilagring förväntas öka.
För att kunna tillverka superkondensatorer krävs elektroder med hög ytarea, det vill säga stor yta i förhållande till volymen.
En avhandling vid Umeå universitet visar att sådana elektroder kan framställas med hjälp av vattenbaserade blandningar, så kallade dispersioner, av kolmaterial och vatten. Blandningen kan sedan sprejas på en yta för att framställa elektroder till superkondensatorer.
Skogsavfall som kottar och bark
Olika typer av kolmaterial kan användas i de vattenbaserade blandningarna. Här ingår även porösa kolmaterial som framställts från olika typer av skogsavfall, till exempel kottar och bark.
Metoden gör det möjligt att enkelt och miljövänligt finfördela kol i vatten.
– Den vattenbaserade dispersionen har flera fördelar jämfört med dispersioner baserade på organiska lösningsmedel, som oftast är giftiga och dåliga för miljön. Lösningsmedlen är särskilt problematiska i sammanhanget eftersom dispersionerna sprejas på heta ytor och då riskerar att sprida giftig ånga, säger forskaren Andreas Nordenström vid Umeå universitet.
Billigare elektroder till superkondensatorer
Forskarna kunde visa att samma metod som tidigare används för att framställa ”aktiverat grafen” – ett material framställt från reducerat grafenoxid – kan användas för att framställa porösa kolmaterial från förkolnade tallkottar, grankottar och tallbark.
Det porösa kolmaterialet är mycket likt ”aktiverat grafen” och är nästan lika bra som material till elektroder för superkondensatorer, enligt Andreas Nordenström.
– Vi visade att det relativt dyra ”aktiverat grafen” egentligen bara är en annan typ av aktiverat kol och kan ersättas med billiga, högkvalitativa elektroder som framställts från skogsavfall. Våra resultat kan potentiellt vara av stor vikt då efterfrågan på billiga, högkvalitativa elektroder är hög och förväntas öka i framtiden eftersom efterfrågan på energilagringsenheter som superkondensatorer förväntas öka.
Fler projekt kan dra nytta av blandningen
Den vattenbaserade blandningen kan även spela en viktig roll för framtida forskningsprojekt eftersom metoden kan användas för olika typer av kolmaterial som inte är vattenlösliga.
– Porösa kolmaterial är mycket svåra att förbereda i stabila dispersioner. Att blanda kol med vatten fungerar inte eftersom kolpartiklarna sjunker till botten inom några minuter. Genom att använda grafenoxid och kiseloxid som tillsatta komponenter löste vi problemet. Vi har hört från kollegor i industrin att vår dispersion var stabil på deras hyllor i över ett år, säger Andreas Nordenström.
Avhandling:
Egenskaper och tillämpningar av material baserade på grafenoxid, Umeå universitet.
Det är känt sedan tidigare att kränkningar och mobbning på arbetsplatsen kan leda till ökad risk för både emotionell stress, depression och hjärt- och kärlsjukdomar för den som blivit utsatt.
Nu har en ny stor studie, med över 200 000 deltagare, undersökt kopplingar mellan arbetsrelaterat våld eller hot om våld, samt mobbning och självmordsbeteende.
Resultaten visar att personer som varit utsatta för olika typer av våld på arbetsplatsen löper en 1,3 gånger högre risk för självmord eller självmordsförsök.
Men vad menas då med arbetsrelaterat våld? En av forskarna bakom studien förklarar:
– Det finns olika definitioner av våld, och några inkluderar enbart fysiskt våld. I vår forskning har vi utgått från International Labor Organizations definition, där våld kan handla både om fysiskt-, psykologiskt eller genusbaserat våld i arbetsrelaterade sammanhang, säger Linda Magnusson Hanson vid Stockholms universitets stressforskningsinstitut.
Mobbning, trakasserier och verbalt våld
Exempel på fysiskt våld är att bli slagen, biten, riven, puttad, spottad eller sparkad på, eller att bli hotad om fysiskt våld. Exempel på psykologiskt våld är aggressiva handlingar som mobbning, trakasserier och verbalt våld. Genusbaserat våld innebär våld och trakasserier riktat mot personer på grund av deras kön, till exempel sexuella trakasserier.
– Att utsättas för mobbning på arbetet kan alltså räknas som en form av arbetsrelaterat våld. Exempel på mobbning är kritik, isolering, ryktesspridning eller undanhållande av viktig information, säger Linda Magnusson Hanson.
Denna typ av handlingar behöver inte enbart ske på själva arbetsplatsen utan kan även förekomma vid till exempel tjänsteresor. Det kan röra sig om våld eller hot om våld från både chefer, kollegor eller andra personer man har kontakt med i arbetet som klienter, elever, patienter eller allmänhet.
Så gjordes studien
I studien användes data som samlats in över tid från tre olika enkätstudier i Finland, Sverige och Danmark.
Deltagarna rapporterade själva in sina erfarenheter av att utsättas för arbetsplatsvåld och mobbning vid studiens början. Därefter följdes deltagarna upp för självmordsförsök och dödsfall genom att koppla informationen till nationella hälsoregister.
Resultaten jämfördes sedan med tidigare forskning inom området för att få en bättre förståelse för sambandet mellan våld och mobbning på arbetsplatsen och självmordsrisk.
Högre risk för män
I studien fann forskarna att våld på arbetsplatsen var kopplat till en ökad risk för självmord, även när hänsyn tagits till bakomliggande faktorer som utbildning och familjesituation. Forskarna fann också att risken var högre för personer som upplevde våld ofta jämfört med dem som varit med om enstaka incidenter.
– Resultaten tyder på att exponering för arbetsrelaterat våld eller hot ökar risken för självmord eller självmordsförsök, speciellt självmord, och att män har en högre risk än kvinnor. Exponering för arbetsrelaterad mobbning verkar också öka risken för självmord eller självmordsförsök, men sambandet var inte lika tydligt, säger Linda Magnusson Hanson.
Förebyggande insatser är viktiga
Forskarna menar att studien ytterligare belyser vikten av effektiva förebyggande insatser för att säkerställa en trygg arbetsmiljö. Det handlar om att motverka och få bort kränkningar och våld på en arbetsplats för att medarbetarna ska må bra.
– Det är viktigt att inte tolerera den här typen av beteenden på en arbetsplats, för konsekvenserna kan bli mycket allvarliga, konstaterar Linda Magnusson Hanson.
Forskarna planerar nu att undersöka om personer som utsatts för arbetsrelaterat våld, hot om våld eller mobbning har en ökad risk för andra hälsoproblem. De vill också fördjupa sig i orsakerna bakom hur sådant våld kan leda till psykisk ohälsa och hjärt-kärlsjukdom.
– Vi kommer också att studera hur organisatoriska faktorer påverkar exponering för våld och trakasserier på arbetsplatsen för att bättre förstå hur man kan förebygga sådana situationer, säger Linda Magnusson Hanson.
Hjälp vid självmordstankar
Föreningen Mind har en samtalslinje för den som går i självmordstankar eller oroar sig för någon annan. Numret är 901 01.
På 1177 kan du hitta telefonnummer till fler stödlinjer, klicka här. Vissa går det även att mejla och chatta med.
Är det akut, ring 112. Genom dem kan du också få tag på jourhavande präst.
Du kan också ringa 1177 för att få vägledning.
Artikeln är ursprungligen publicerad på Stockholms universitets webbplats.
Linda Magnusson Hanson, docent vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet, linda.hanson@su.se
Havsförsurning är en följd av att haven tar upp en stor del av den koldioxid som släpps ut i atmosfären. När pH-värdet sjunker förändras förutsättningarna för de växter och djur som lever där.
Havet har redan blivit surare och i det värsta scenariot från FN:s klimatpanel IPCC bedöms pH-värdet sjunka ytterligare – från dagens 8,1 till cirka 7,7 i slutet av det här århundradet.
– Det kanske inte låter så mycket, men pH-skalan är logaritmisk så det är en rejäl skillnad. Redan i dag ser vi att kalkbildande arter, som skaldjur, har fått det svårare att klara sig, säger marinbiologen Alexandra Kinnby vid Göteborgs universitet.
Växer snabbare
Hon har i många år studerat blåstång för att se hur arten hanterar klimatförändringarna. Det visar sig att även om blåstången inte är kalkbildande har den påverkats av det allt surare havet.
Blåstången växer visserligen snabbare än förut, men växten blir bräckligare. I förlängningen kan det innebära att de viktiga livsmiljöer längs kusten som fälten av blåstång utgör, riskerar att slitas loss vid kraftiga stormar.
– När jag lät blåstången växa i vatten med ett pH-värde på 7,7 stimulerades fotosyntesen på grund av den högre halten koldioxid. Tillväxten ökade med 34 procent jämfört med i dagens hav. Det skulle kunna vara positivt. Blåstången skapar viktiga habitat för snäckor som äter algerna och för krabbor som i sin tur äter snäckorna. Den ökade fotosyntesen fångar upp mer koldioxid, vilket gör havet till en kolsänka, säger Alexandra Kinnby.
Men för blåstången har försurningen också en stor baksida.
– Blåstången använder sig av kalcium och magnesium i havet för uppbyggnaden av sina celler. Men vid ett lägre pH-värde kan inte blåstången binda in ämnena lika bra. Det gör att växtstrukturen blir mycket svagare. Vid tester behövdes bara hälften så mycket kraft för att dra sönder blåstången vid pH 7,7, jämfört med idag.
Blåstången blir mer porös
I studien har Alexandra Kinnby och forskarkollegor på Göteborgs universitet och KTH även sett stora skillnader i strukturen på blåstången i mikroskop.
Växten får stora håligheter och är mer poröst uppbyggd när den fått växa i surare havsvatten. De som växt i normalt havsvatten är mer kompakta och är därmed slitstarkare när blåstången utsätts för vågor och stormar längs kusterna.
Som en konsekvens av klimatförändringarna bedömer klimatforskarna att extrema väderhändelser, som till exempel kraftiga stormar, blir allt vanligare. Då riskerar mycket mer blåstång att lossna från bottnen och dö, vilket alltså hotar viktiga kustnära livsmiljöer.
– Försurningen i havet har aldrig gått så snabbt som det gör nu. Mig veterligt är vår studie den första som studerar försurningens påverkan på hållfastheten i en icke kalkbildande algart i havet. Jag ska forska vidare för att se om effekterna på blåstången även gäller för andra makroalger, säger Alexandra Kinnby.
Alexandra Kinnby, marinbiolog vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, alexandra.kinnby@marine.gu.se
Contortatallen har planterats sedan 1960-talet, främst i norra Sverige, eftersom den förväntas växa fortare än den inhemska tallen.
Det har dock rapporterats att både växt- och djurliv kan påverkas negativt i områden med contortatall. Renskötare har även rapporterat att renarna inte hittar tillräckligt med föda i dessa bestånd och att de inte kan röra sig fritt.
I en studie har forskare vid Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, analyserat hur renarnas val av betesmark påverkas. De undersökte även om mängden lav skiljer sig i olika skogstyper och på vilka marktyper contortatallen växer.
– Med hjälp av GPS-data från renar insamlat av renskötare i Vilhelmina norra sameby analyserade vi hur renarna rörde sig i landskapet under tre olika vintrar, och undersökte vilka områden de föredrog att vistas i och vilka de helst undvek. Vi var intresserade av att undersöka om vi kunde hitta samma beteende som renskötare observerat, säger forskaren Tim Horstkotte vid Umeå universitet.
Renar undviker plats med höga tallar
Studien visar att trädens höjd var en viktig faktor för hur renarna undviker bestånd med contortatall jämfört med bestånd med inhemsk tall.
– Om contorta-träden var mer än tre meter höga visar våra analyser att renarna väljer bort dessa områden framför andra skogstyper, men där träden var lägre ändrade renarna inte sitt val av skogstyp – oberoende om det fanns contorta inom beståndet eller inte, säger Tim Horstkotte.
Forskarna såg också att mängden marklav var mindre i contortabestånden, trots att contortatallen ofta planteras på torra marker som egentligen är gynnsamma för marklavar.
– Detta kan tyda på att plantering av contorta påverkar lavförekomst negativt trots att förutsättningar i marken borde vara bra, säger Tim Horstkotte.
Contortatallen en utmaning av många
Forskarna pekar på att plantering av contortatall på marker som är lämpliga för marklavar bidrar till en minskning av lavbete för renarna. Det kan leda till att renarna förlorar viktiga betesområden.
Den här typen av studier är viktiga, menar forskaren Jörgen Sjögren vid SLU i Umeå.
– I dagsläget finns contortatall i Sverige på en yta som täcker drygt 600 000 hektar och för att ha så mycket av ett trädslag som inte har sitt ursprung på den här sidan Atlanten vet vi förvånansvärt lite om de ekologiska konsekvenserna. Den här studien bidrar väsentligt till kunskapsläget, säger han.
Tim Horstkotte, förste forskningsingenjör vid institutionen för Ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, tim.horstkotte@umu.se
Jörgen Sjögren, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, jorgen.sjogren@slu.se
Personer med adhd har svårigheter med uppmärksamhet – med eller utan samtidig överaktivitet och impulsivitet. Adhd blir ofta tydlig under barndomen, men de svårigheter som diagnosen medför kan kvarstå även i vuxen ålder.
Samtidigt får väldigt få vuxna idag diagnosen adhd, trots symptom. Det visar en avhandling från Örebro universitet.
– Ett betydande antal vuxna som är 50 år och äldre har milda adhd-symptom. Men många av dem har varken fått diagnos eller behandling, säger Maja Dobrosavljevic, som nyligen har disputerat i medicin vid Örebro universitet.
Resultaten bygger på en sammanställning av internationella registerdata och deltagarbaserade studier över fler än tjugo miljoner individer, inklusive 41 000 individer med diagnosen adhd.
– En anledning till att många äldre inte får diagnosen adhd kan vara att symptomen ofta misstas för åldrandets naturliga förlopp eller demenssjukdomar i ett tidigt stadium, säger Maja Dobrosavljevic.
Ökad risk för flera sjukdomar för vuxna med adhd
Avhandlingen visar också att vuxna med adhd löper högre risk att drabbas av flera åldersrelaterade sjukdomar. Det kan till exempel vara demens, högt blodtryck, hjärtsvikt, stroke, typ 2-diabetes och fetma.
– Personer med adhd hade en signifikant högre risk att drabbas av demens och få lindrig påverkan på förmågan att minnas, ta in och bearbeta information.
Andra psykiatriska tillstånd och missbruksproblem ökade dessutom risken för hjärt- och kärlsjukdomar hos personer med adhd.
– Detta är något läkare kan behöva ta hänsyn till i kombination med andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom som rökning, högt blodtryck och diabetes, säger Maja Dobrosavljevic.
Förbättra hälsa och livskvalitet
Det är idag oklart hur det är att åldras med adhd. Även vuxna med mildare adhd-symptom kan fortfarande drabbas av olika hälsoproblem och ha svårigheter att fungera i vardagen.
– Därför är det viktigt att öka medvetenheten om adhd hos den här gruppen så att fler kan få en korrekt diagnos och lämpliga insatser. På så sätt kan vi förebygga att de drabbas av allvarliga hälsoproblem senare i livet, säger Maja Dobrosavljevic.
Hur kan förebyggande insatser se ut för vuxna med adhd?
– Det kan handla om att hjälpa dem att utveckla hälsosamma kostbeteenden, få bättre sömn, öka fysisk aktivitet, sluta röka eller behandla potentiellt drog- eller alkoholmissbruk.
Ny forskning ger ökat stöd för att det finns en koppling mellan vissa virusinfektioner och utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar*. Dessa används för att identifiera personer som är i riskzonen att utveckla typ 1-diabetes senare i livet.
I en studie, som pågick under coronapandemin, har barn i Sverige deltagit.
– Under pandemin var det få andra virus i omlopp, vilket gav oss möjlighet att studera kopplingen mellan ett nytt virus och utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar. De svenska barnen har gjort ett viktigt bidrag till en internationell studie som ger oss ökad kunskap om hur sjukdomen utvecklas och på sikt kanske kan förebyggas, säger forskaren Helena Elding Larsson vid Lunds universitet.
* En autoantikropp är en antikropp som produceras i kroppen och som är riktad mot kroppens egna vävnader, ofta med vävnadsskada som följd.
Diabetesrelaterade autoantikroppar används för att identifiera personer som är i riskzonen att utveckla typ 1-diabetes. Autoantikropparna bildas mot insulin (IAA), GAD65, IA-2 eller ZnT8.
Ett blodprov med positivt resultat för någon av dessa autoantikroppar tyder på att de celler i bukspottskörteln som tillverkar insulin blir angripna av kroppens eget immunförsvar. Det är först när en person har symtom på sjukdom som diagnos kan ställas.
Störst riskökning i ettårsåldern
Forskarna studerade utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar och antikroppar för coronaviruset hos 885 barn i Tyskland, Polen, Sverige och Storbritannien. Barnen var mellan fyra månader och två år gamla under perioden april 2018 till och med juni 2022. 170 av barnen utvecklade antikroppar för coronaviruset under perioden, vilket tyder på att de har haft covid-19.
De barn som hade haft covidinfektion hade ungefär två gånger så stor risk att utveckla diabetesrelaterade autoantikroppar jämfört med de barn som inte hade blivit smittade av viruset.
Studien visar också att riskökningen var högre hos barn som fick infektionen före 18 månaders ålder. Allra högst var riskökningen hos barn som var runt ett år när de fick covid-19.
– Barn som infekterades vid ettårsåldern hade ungefär fem till tio gånger så stor risk att få diabetesrelaterade autoantikroppar jämfört med barn i samma ålder som inte blev infekterade. Resultaten tyder på att barn med genetisk risk för typ 1-diabetes är särskilt känsliga för vissa virusinfektioner i den åldern, säger forskaren Ezio Bonifacio vid Technische Universität Dresden som lett studien.
Vissa virusinfektioner
Tidigare forskning har visat att det finns en koppling mellan enterovirusinfektion och utvecklingen av autoantikroppar och typ 1-diabetes. Forskarna bakom den nya studien följde även upp antikroppar för influensavirus, men fann ingen koppling mellan influensavirus och utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar.
Det tyder på att det är vissa virus som tycks ha betydelse av utvecklingen av typ 1-diabetes.
– Studien ger ökat stöd för att det finns en koppling mellan vissa virusinfektioner och utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar, som används för att identifiera personer som är i riskzonen att utveckla typ 1-diabetes senare i livet. Samtidigt är det mycket forskning som talar för att det är flera olika faktorer som samverkar i utvecklingen av typ 1-diabetes. Vår nya studie är en pusselbit i pusslet vi lägger för att förstå sjukdomen, säger Helena Elding Larsson
Viktigt att träna immunförsvaret
Immunförsvarets celler finns hos människan redan vid födseln och utvecklas genom att vi utsätts för virus och bakterier. De flesta virus är ofarliga, men i en del fall kan de leda till allvarlig sjukdom. Helena Elding Larsson är samtidigt noga med att påpeka att små barn behöver utsättas för virus för att stärka sitt immunförsvar.
– I vanliga fall behöver föräldrar till små barn inte vara rädda för virus, oavsett om barnet har ökad risk för att utveckla typ 1-diabetes eller ej. Barn ska få infektioner och utveckla sitt immunförsvar. Det kan visa sig att vi behöver skydda barn med förhöjd risk för typ 1-diabetes från vissa virus som ökar risken för att få sjukdomen, men vi behöver göra vaccinationsstudier för att dra säkra slutsatser och utveckla nya behandlingar, säger Helena Elding Larsson.
Mer om studien
Studien bygger på data från den pågående studien POInT, där forskarna undersöker om det går att förhindra utvecklingen av typ 1-diabetes hos barn med genetisk risk att utveckla sjukdomen genom förebyggande behandling med oralt insulin.
Blodproverna som samlas in ger även forskarna möjlighet att studera kopplingen mellan typ 1-diabetes och vissa virus, som exempelvis coronaviruset, för att bättre förstå hur typ 1-utvecklas.
Helena Elding Larsson, professor i autoimmuna sjukdomar och verksam vid Lunds universitet diabetescentrum och chef för verksamhetsområde barnmedicin vid Skånes universitetssjukhus, helena.elding_larsson@med.lu.se
Forskare har nyligen upptäckt ett område med omfattande utsläpp av den kraftfulla växthusgasen metan från bottensedimenten. Området ligger i Landsortsdjupet, cirka 30 kilometer sydost om Nynäshamn. Det här överraskade forskarna.
– Vi vet att det kan bubbla ut metangas från grunda kustnära havsbottnar i Östersjön, men jag har aldrig sett en så intensiv bubbelavgång tidigare och definitivt inte från ett så djupt område, säger forskaren Christian Stranne vid Stockholms universitet.
Det pågående forskningsprojektet syftar till att öka kunskapen om metan med dess källor och sänkor i de syrefria miljöerna i Östersjöns djupare delar.
– Kunskapen kring de faktorer som styr hur mycket metan som produceras i de här djupare områdena och vart metanet tar vägen är bristfällig. Hur reagerar systemet på till exempel övergödning eller ett varmare klimat? Jag visste från ett av mina tidigare projekt att metanhalterna i sedimenten i det här området är högre än på andra ställen i Östersjön, men jag hade aldrig förväntat mig att det skulle bubbla ut metan i havet på det här viset, säger forskaren Marcelo Ketzer vid Linnéuniversitetet.
Bubblor steg över 300 meter
Forskarna fastställde områdets utbredning till cirka 20 kvadratkilometer, som motsvarar nästan 4 000 fotbollsplaner. Området ligger på ungefär 400 meters djup.
Under expeditionen samlades ett stort antal sedimentkärnor och vattenprov in. Nu hoppas forskarna att analyser ska kunna ge svar på varför så mycket metangas släpps ut från just det här specifika området.
En annan upptäckt handlar om hur högt upp genom vattenpelaren metanbubblorna stiger. Till forskarnas förvåning kunde vissa bubblor stiga upp till 370 meter från havsbottnen.
– På de djup som vi jobbar med här kan man förvänta sig att metanbubblorna når som högst kanske 150-200 meter från havsbottnen. Metanet i bubblorna löses upp i havet och därför minskar de oftast successivt i storlek när de stiger mot havsytan, säger Christian Stranne.
Teori om att syrefria bottnar ligger bakom
Forskarna har ännu inte lyckats ta reda på exakt hur högt bubblorna når. Från ekoloden kan de se bubblor till åtminstone 40 meter från havsytan, men det kan vara så att en del bubblor når betydligt högre.
En av förklaringarna kan vara att bubblorna är ovanligt stora, men forskarna har en alternativ förklaring som de anser troligare. Det kan vara kopplat till de syrefria förhållandena i Östersjöns djupvatten.
– Om det inte finns syre så kan halterna av löst metan i havet bli relativt höga, vilket i sin tur leder till att bubblorna inte tappar metan lika snabbt. Det är en hypotes som vi just nu undersöker och om den visar sig vara korrekt kan det få konsekvenser – om syreförhållandena i Östersjön försämras ytterligare skulle det sannolikt leda till en större transport av metan från de djupare delarna av Östersjön, säger Christian Stranne.
Forskarna tror att liknande metangasutsläpp även kan förekomma på andra platser i Östersjön.
Kontakt:
Marcelo Ketzer, professor i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet, marcelo.ketzer@lnu.se
En ny studie från Uppsala universitet har undersökt hur köer utanför vallokalerna under de svenska valen 2022 påverkade deltagandet.
Totalt sjönk valdeltagandet med tre procent mellan 2018 och 2022 – från 87 till 84 procent.
– En av demokratins grundstenar är att alla medborgare ska ha goda och likvärdiga möjligheter att rösta. Att delta i val bör därför inte kräva mer tid och resurser än nödvändigt. Vi ville undersöka hur den ovanligt omfattande köbildningen 2022 påverkade människors benägenhet att rösta, säger statsvetaren Axel Cronert vid Uppsala universitet.
Enligt forskarna är den aktuella studien viktig för att förstå väljarbeteende, men också för diskussionen om det svenska valsystemets utformning.
Långa köer kan avskräcka väljare
Valdeltagandet är traditionellt högt i Sverige, men studier har saknats om hur köer påverkar viljan att rösta. Ett fåtal studier i andra länder har dock visat att långa köer vid vallokalerna kan avskräcka väljare från att rösta.
Forskarna har undersökt hur valdeltagandet förändrades i de valdistrikt som hade stora problem med köer under valdagen, jämfört med liknande distrikt utan köer.
Som mått på köbildningen används uppgifter om hur sent valdistrikten i de 20 största kommunerna behövde hålla öppet innan den sista köande väljaren hade röstat. Detta har kombinerats med uppgifter om köer i enkäter till röstmottagare i tre större kommuner.
– Röstmottagarnas enkätsvar ger relativt gott stöd för att sen stängningstid är sammankopplat med köproblem under valdagen i stort, säger forskaren Marcus Österman vid Uppsala universitet.
Tecken på spridningseffekter
Resultaten visar samstämmigt att minskningen i valdeltagande sedan 2018 var större i de distrikt som hade köproblem än i jämförbara distrikt utan köer. Köernas betydelse för nedgången i valdeltagande uppskattas till cirka en procentenhet i distrikt med köer.
Forskarna ser även tecken på spridningseffekter, det vill säga att köproblem i ett valdistrikt också negativt påverkade valdeltagandet i närliggande distrikt.
– Samtidigt tyder resultaten på att en del av de väljare som avstod från att rösta i sin ordinarie vallokal istället valde att gå till en förtidsröstningslokal som var öppen på valdagen, säger Axel Cronert.
Totalt sett tyder dock studien på att köproblematiken var relativt begränsad. Av de 40 procent av landets valdistrikt som ingår i studien behövde enbart drygt tre procent hålla öppet mer än 15 minuter efter ordinarie stängningstid.
Därför bedömer forskarna också att köernas sammanlagda effekt på valdeltagandet i Sverige var liten. Inte ens den största skattningen i studien talar för att effekten överstiger 0,25 procentenheter, alltså som mest en tolftedel av den sammanlagda minskningen i riket på tre procentenheter mellan 2018 och 2022.
Risk att färre röstar i nästa val
Men en slutsats är att risken för konsekvenser av köproblem bör tas på allvar.
– Våra resultat visar att även i Sverige, där många antas rösta av vana eller pliktkänsla, finns det gränser för hur länge väljarna är beredda att köa. I ködrabbade kommuner finns det skäl att överväga exempelvis fler valsedelställ, stärkt bemanning, och utökade möjligheter till förtidsröstning under valdagen, säger Marcus Österman och fortsätter:
– Om köerna 2022 har skapat en bild bland väljarna att det tar lång tid att rösta i svenska val finns risken att färre deltar även i kommande val, säger Marcus Österman.
Den tasmanska tigern, som även kallas pungvarg, var ett köttätande pungdjur som tidigare fanns på hela den australiska kontinenten och ön Tasmanien.
Den europeiska koloniseringen ledde till artens undergång, inte minst efter att det 1888 utfärdades en skottpeng för varje pungvarg som dödades. Den sista kända levande tasmanska tigern dog i fångenskap 1936 på Beaumaris Zoo i Hobart på Tasmanien.
Den tasmanska tigern brukas lyftas fram i arbetet för att försöka återuppliva utrotade arter och återställa rubbade ekosystem.
Svårt att återuppväcka en art
Eftersom dess naturliga livsmiljö på Tasmanien fortfarande till största delen är bevarad, anses förutsättningar finnas för en ”återintroduktion”.
Men för att återuppliva en tasmansk tiger krävs inte bara omfattande kunskap om artens arvsmassa, dna. Man måste också förstå hur vävnadsspecifika gener uttrycks och hur genreglering fungerade. Det kan bara uppnås genom att studera dess så kallade transkriptom, rna.
– Att återuppväcka den tasmanska tigern eller den ullhåriga mammuten är inte enkelt. Det kommer att kräva en djup kunskap om både deras genom och transkriptomreglering, säger forskaren Emilio Mármol vid SciLifeLab och Centrum för paleogenetik.
Genuttryck kunde spåras
Men nu har forskare bakom en ny studie för första gången lyckats sekvensera transkriptomet av huden och skelettmuskelvävnaderna från ett 130 år gammalt uttorkat exemplar av tasmansk tiger. Djuret har bevarats i rumstemperatur på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Forskarna kunde identifiera vävnadsspecifika genuttryck som liknar de från levande pungdjur och däggdjur med moderkaka.
– Det här är första gången som vi har fått en inblick i förekomsten av regulatoriska gener specifika för tasmanska tigern från en individ som dog för mer än ett sekel sedan, säger forskaren Marc Friedländer vid Stockholms universitet och SciLifeLab.
De återskapade transkriptomen var av så god kvalitet att det var möjligt att identifiera muskel- och hudspecifikt rna, som är inblandat i processen där proteiner bildas.
Kan ge nya möjligheter för forskning
Resultaten har betydelse för försöken att återuppliva utdöda arter som den tasmanska tigern och den ullhåriga mammuten, men även för att studera rna-virus vid pandemier.
– I framtiden kanske vi kan återskapa rna inte bara från utdöda djur, utan också arvsmassan för rna-virus, som till exempel sars-cov-2,och deras evolutionära föregångare från skinnlagda fladdermöss och andra värdorganismer som finns i museisamlingar, säger Love Dalén som är forskare vid Stockholms universitet och Centrum för paleogenetik.
Emilio Mármol-Sánchez, bioinformatiker vid Karolinska Institutet och Science for Life Laboratory, emilio.marmol@scilifelab.se
Marc Friedländer, docent vid institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet och Science for Life Laboratory, marc.friedlander@scilifelab.se
Love Dalén, professor i evolutionär genomik, Centrum för paleogenetik, Stockholms universitet, love.dalen@zoologi.su.se
Under fyra års tid har forskare följt drygt 170 små barn i Sverige som fått behandling för obesitas, det vill säga fetma. Barnen rekryterades till studien när de var mellan fyra och sex år genom barnavårdscentraler i Region Stockholm.
Barnen och deras föräldrar lottades till en av tre behandlingar: standardbehandling, föräldrastöd i grupp eller föräldrastöd i grupp med uppföljande stödsamtal per telefon.
Standardbehandlingen innebar i regel att barn och föräldrar besökte en läkare, barnsjuksköterska och dietist, eller båda. Besöken hade ofta fokus på kost och fysisk aktivitet.
Barnen deltog inte i föräldrastödgrupperna. Fokus låg på hur föräldrar kan främja goda vanor i familjen på ett bra sätt, utan att konflikter uppstår.
– Det kunde handla om sådant som hur man sätter gränser, hur man lär barn nya beteenden och hur man kommunicerar med förskola, mormor, grannar och andra i barnets omgivning, säger Paulina Nowicka som är forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet.
Långsiktig effekt sågs
Efter behandling i föräldrastödgrupper lottades hälften av deltagarna till ett antal extra, stödjande telefonsamtal.
– Det har gjorts studier om små barn som behandlats för obesitas förr. Men de flesta av dem har bara haft en uppföljning på ett halvår eller ett år, så man har inte vetat hur det har gått för barnen under längre tid än så, säger Paulina Nowicka.
Studien tyder på att tidig behandling av fetma har en långsiktig effekt. Alla tre grupper i studien förbättrade sin viktstatus, det vill säga minskade graden av obesitas.
– De barn vars föräldrar fick föräldrastöd har haft bäst resultat, och allra bäst gick det för dem som dessutom fick extra, stödjande telefonsamtal. I den gruppen såg vi även att fler barn nådde en kliniskt relevant förbättring av viktstatus som är kopplat till bättre metabol hälsa, det vill säga bättre nivåer av blodfetter och blodsocker.
De flesta föräldrar vet vad de ska servera för mat till sina barn, konstaterar Paulina Nowicka.
– Den kunskapen finns oftast – men hur gör man det med ett barn som älskar mat, som alltid vill äta, eller med ett barn som ständigt är hungrigt? Hur gör man utan att mat blir till något förbjudet?
Tydlig struktur behövs i hemmet
Enligt Paulina Nowicka är det viktigt att försöka ha en tydlig struktur hemma. Då vet barnet att det kommer att serveras en middag och ett kvällsmål.
– Men också om att göra saker tillsammans för att stärka familjerelationerna, att engagera barnet i matlagningen, att servera grönsaker om barnet är hungrigt och om att inte belöna barnet med mat. Det är viktigt att se till så att mat inte kopplas till känslor och prestationer.
Fetma är svårbehandlat, men studien visar att en intensiv behandling av obesitas är säker och effektiv för barn i förskoleåldern, menar Paulina Nowicka.
– Att behandla barn i den åldern ger en betydligt bättre effekt än om man börjar behandla långt senare i tonåren. Det finns tonåringar som kan bli aktuella för magsäckskirurgi. Vår förhoppning är att det ska kunna undvikas med tidigare behandling, säger hon.
I studien har forskare vid Karolinska institutet samarbetat med forskare vid Uppsala universitet, Warwick Medical School och Oxforduniversitet.
Paulina Nowicka, docent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska institutet, paulina.nowicka@ki.se
De växande effekterna av klimatförändringar på människors hälsa utgör ett akut globalt hot under detta århundrade. Ökningen av vissa typer av extrema väderhändelser påverkar inte bara individer, utan sätter också press på ekosystem som är nära kopplade till vår hälsa.
I ett allt varmare klimat riskerar insektsburna sjukdomar att komma tillbaka till områden där de tidigare varit utrotade, till exempel i Norden.
– Fram till i början av 1900-talet förekom malaria i de nordiska länderna och vi kan dra lärdomar från de historiska utbrotten av malaria för att förbättra motståndskraften i framtiden, säger forskaren Tzu-Tung Chen vid Göteborgs universitet.
Klimatet påverkade dödligheten
Hon har tittat på sambandet mellan väderförhållanden och dödsfall i malaria i Norden under förindustriell tid.
Fynden avslöjar en tydlig påverkan av klimatet på både malariaspridningen och dödligheten i Danmark, Sverige och Finland. Malariautbrott kunde kopplas ihop med varma somrar föregående år, medan en högre dödlighet av alla orsaker följde om våren blev kall. Nederbörden spelade mindre roll i sammanhanget.
– Den högre dödligheten efter en kall vår kan bero på att människorna fick en sämre motståndskraft på grund av matbrist när skördar slog fel. Den varma sommaren föregående år gjorde att fler myggor med malariasmitta hann kläckas, som sedan övervintrade inomhus innan de började sticka människorna nästa år, säger Tzu-Tung Chen.
Uppgifter från kyrkböcker
Sambandet mellan dödsfall i malaria och väderförhållanden togs fram genom att använda data om dödsorsak från kyrkböcker som hölls i varje socken tillsammans med väderdata för den studerade perioden 1749–1859.
Sambandet var tydligt, även om en del andra faktorer som till exempel trångboddhet sannolikt också bidrog till variationerna i dessa komplexa samband.
– Men åtminstone 20 procent av variationen i dödsfall i malaria kan förklaras av klimatet. Det var ganska vanligt att dö i malaria under den här tiden, man bedömer att cirka 1–2 procent av alla dödsfall orsakades av det myggspridna viruset, som ofta benämndes ”frossa” i kyrkböckerna, säger Tzu-Tung Chen.
Sjukdomar sprids norrut
Effekterna av ett varmare klimat i Norden på insektsburna sjukdomar har flera perspektiv. Dels blir det en större yta i Norden som smittan kan etablera sig i, dels blir säsongen då insekterna kan sprida smittan längre och slutligen kan flera sjukdomar etablera sig.
– Vi ser redan att denguefeber, zikavirus och West Nile-virus tar sig längre norrut i Europa när tigermyggorna som bär dessa sjukdomar etablerar sig.
Tzu-Tung Chen, doktorand på Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, tzu.tung.chen@gu.se
Trädgårdar står för den största införseln av främmande växter i Sverige. Uppemot 70 procent av växterna i en vanlig trädgård är hämtade från andra delar av världen.
Trädgårdsägare kan därför göra mycket för att främja biologisk mångfald och bekämpa invasiva växter som annars riskerar att ta över. Men det är inte säkert att de känner till vilka växter som utgör ett hot och hur de ska hanteras.
I en ny studie har forskare därför velat ta reda på om trädgårdsägare förstår de begrepp som används kring invasiva främmande arter och om de kan känna igen arterna.
− Vi ville också veta om de förstår hur klimatförändringarna påverkar hotet från invasiva främmande arter, och hur trädgårdsägarnas egna erfarenheter av invasiva växter påverkar viljan att bekämpa dem, säger forskaren Cecilia Palmér vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Invasiva växter
En invasiv främmande art kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. I sin nya miljö orsakar den skada genom att spridas snabbt och konkurrera ut inhemska arter. Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald. Att bekämpa skador och kontrollera invasiva arter kostar 1,1−4,5 miljarder kronor varje år i Sverige.
I Sverige är Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ansvariga för arbetet med invasiva främmande arter.
− För att en fastighetsägare ska kunna göra något alls åt invasiva främmande växter behöver de veta vad problemet är och vad man kan göra. Alla arter som utgör ett hot kommer inte att kunna regleras genom lagstiftning. Information och befolkningens vilja att bidra är avgörande för att bekämpa invasiva arter, säger Henrik Lange som är samordnare på Naturvårdsverket.
Enkäter till trädgårdsägare
I ett projekt har forskare vid SLU tagit reda på hur kommunikationen kring invasiva arter kan bli bättre för trädgårdsägare.
För att få ökad kunskap har intervjuer och en enkätundersökning gjorts bland personer med och utan trädgårdsintresse. Projektet har genomförts i samarbete med tre av de svenska biosfärområdena*, Blekinge Arkipelag, Voxnadalen och Vänerskärgården med Kinnekulle.
− Genom samarbetet med biosfärområdena fick vi en lokal förankring som var mycket värdefull under projektets gång. Nu efter att projektet avslutats är de en viktig del i spridningen av riktlinjerna som tagits fram i projektet, säger forskaren Kristina Blennow vid SLU.
* Biosfärområden utses av FN:s organ Unesco och är geografiskt avgränsade områden som ska utgöra ett modellområde för hållbar utveckling med människan i fokus.
Alla har inte koll på växterna
Till enkätundersökningen valdes växterna jättebalsamin, blomsterlupin, vresros, parkslide och syren som exempel på invasiva arter.
− Arterna representerar olika livsformer, har olika spridningssätt och det finns en gradient i hur omtyckta de är, säger Cecilia Palmér.
Av de nästan 1000 svar som inkom från de tre biosfärområdena hade drygt hälften av trädgårdsägarna en invasiv främmande växt som de kände igen i sin trädgård.
− Det vi har kunnat se är att den som inte märkt att invasiva främmande arter har lett till en förlust av biologisk mångfald inte heller är benägen att bekämpa dem. Och de som inte vet hur växten ser ut vet inte heller om de har den i sin trädgård. Till exempel var det få som kände till jättebalsamin. Vi såg också skillnader mellan biosfärområdena, vilket visar att geografin har betydelse, säger Cecilia Palmér.
Jättebalsamin. Bild: Gzen92/Wikimedia commons*
Klimatförändringar påverkar spridning
I takt med klimatförändringar kan vissa växter som har betett sig på ett visst sätt få ett ändrat beteende. En växt som tidigare enbart har skjutit rotskott kan börja spridas genom frön. Det har man sett hända med till exempel syren.
− Mycket av det vi 2018 trodde skulle hända om 20−30 år har redan hänt. Klimatförändringens hastighet är klart underskattad, säger Mora Aronsson från SLU Artdatabanken.
SLU Artdatabanken har uppdraget att ta fram en lista på riskklassificerade arter, där arterna bedöms utifrån sannolikheten att de utgör en risk för svensk biologisk mångfald. Den biologiska effekten och invasionspotentialen bedöms och sätts sedan i relation till ett framtida klimatscenario.
− Det är en stor kommunikationsutmaning att få folk att förstå att växter som tidigare har ”skött sig” kommer att bli problem när klimattrösklarna passeras, konstaterar Mora Andersson.
Viktigt att fortsätta informera om arter
Slutsatser från projektet är att det även i fortsättningen är viktigt att informera om olika arter och hur de ser ut, men också att lyfta lokala exempel utifrån de erfarenheter människor har på en plats.
Eftersom majoriteten av trädgårdsägarna inte visste hur en klimatförändring påverkar spridning av invasiva främmande arter är information om detta även en springande punkt, menar forskarna.
Kristina Blennow, professor vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU, kristina.blennow@slu.se
Cecilia Palmér, doktorand vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU, cecilia.palmer@slu.se
Varför får en del så långdragna symtom efter covid-19 och vad beror de på? En översiktsstudie har tittat på vad forskningen säger om störningar i kroppen vid postcovid.
Covid-19, som orsakas av viruset sars-cov-2, betraktas inte längre som ett internationellt akut hot mot människors hälsa, enligt världshälsoorganisationen, WHO.
Men det betyder inte att forskarvärlden slutar att söka svar på alla de frågor som uppstått i pandemins kölvatten. Många människor har kvarstående eller sena symtom långt efter infektionen – så kallad postcovid.
Vanligt med långdragna symtom
– Symtomen kan i många fall vara väldigt långdragna, så toppen av antalet personer som drabbas av postcovid är kanske inte ens inte nådd ännu. Vi ser fler och fler fall inom sjukvården där personer har omfattande problem att sköta vardagen. Dessutom är det tyvärr nog inte den sista pandemin. Det känns väldigt viktigt att sjukvården kan vara bättre förberedd nästa gång på att det kan bli den här typen av långdragna besvär, säger forskaren Kristofer Hedman vid Linköpings universitet.
Relativt tidigt under pandemin kom många remisser till Fysiologiska kliniken på universitetssjukhuset i Linköping, där Kristofer Hedman arbetar som läkare.
Postcovid påverkade lungfunktionen
Här gjordes omfattande tester av personernas lungfunktion och hur kroppen reagerar på fysiskt arbete i form av cykelarbetsprov.
– Oväntat mycket var normalt i testerna, trots att patienterna hade rätt uttalade symptom. Men det vi såg som förvånade oss och som vi sällan ser annars var ett stört andningsmönster under arbete, säger Kristofer Hedman.
I normala fall ska andningen öka stabilt i takt med att arbetsbelastningen ökar. Men många med kvardröjande symtom efter covid-19 hade ett svängande andningsmönster, liknande det som tidigare bara kopplats till hjärtsvikt. Det ojämna andningsmönstret väckte forskarnas intresse.
Andningen blev ofta normal igen
Hos friska personer regleras andningen automatiskt av det icke-viljestyrda, eller autonoma, nervsystemet. Men det tycks vara stört hos en del personer med postcovid.
Linköpingsforskare har tittat närmare på denna störning, som också kallas autonom dysfunktion. I en studie följdes en grupp patienter under en period för att undersöka om problemen går över med tiden. Forskarnas preliminära resultat, som ännu inte publicerats, pekar mot att runt hälften av patienterna normaliserat sitt andningsmönster ett år senare.
– Hälften av patienterna har fortfarande kvar detta onormala andningsmönster. Även de som har kvar problem verkar i många fall ha lite mildare form, så vi hoppas att det försvinner över tid, säger Kristofer Hedman.
Pots efter covid
Störningar i regleringen av det icke-viljestyrda nervsystemet är inga nya fenomen. Däremot verkar det vara framträdande i gruppen med postcovid.
Ett av de vanligaste symtomen kopplade till hjärtat är att man får en omotiverat hög hjärtfrekvens när man ställer sig upp. Fenomenet kallas POTS som är en förkortning av posturalt ortostatiskt takykardisyndrom. När det gäller andningsfunktionen är onormalt andningsmönster och hyperventilation exempel på postcovid-symtom.
Forskarna undersöker om störningar i det icke-viljestyrda nervsystemet kan bero på förändringar i genreglering. Bild: Charlotte Perhammar
Symtom vid postcovid
I en översiktsstudie sammanfattas forskningsläget när det gäller just störningar i det autonoma nervsystemet vid postcovid. I studien tar forskare från flera svenska universitet – med expertis inom lungmedicin infektionssjukdomar, hjärtmedicin och cellbiologi – grepp om flera frågor: Vad sker egentligen i kroppen? Hur ser symtomen ut? Vilka behandlingsmöjligheter finns?
Förklaringarna till störningen skulle kunna ha att göra med enskilda organen, men en annan möjlighet är att de kan kopplas till genreglering, enligt forskarna.
Postcovid tycks kopplat till genetisk omprogrammering
En studie vid Linköpings universitet har följt mindre grupp personer med kvarvarande symtom under mer än ett års tid. Forskarna blev först i världen att rapportera att postcovid tycks vara kopplat till förändrad genreglering, så kallad epigenetisk omprogrammering.
– Cellerna kan omprogrammera sina gener så att proteinproduktionen förändras för att bekämpa och hålla emot en infektion. En teori är att den här genetiska omprogrammeringen blir störd vid postcovid, säger Frida Nikesjö som är doktorand vid Linköpings universitet.
– I översiktsartikeln lyfter vi fram många olika teorier om bakomliggande orsaker till postcovid. Men det är en väldigt tilltalande förklaringsmodell för hur symptomen kan bli så långdragna hos vissa patienter att det kanske beror på omprogrammering av hur vissa gener används, säger Kristofer Hedman.
Patienterna ingen homogen grupp
I takt med att kunskapen om ett sjukdomstillstånd fördjupas visar det sig ofta att patientgruppen inte är en så homogen grupp som man kanske tänkt sig från början.
Även vid postcovid har det visat sig finnas olika undergrupper, vilket innebär en utmaning för forskarna. Kristofer Hedman menar att man bör skilja undergrupperna åt.
– Om personer som har varit riktigt svårt sjuka därefter har väldigt långvariga svåra symtom skulle det kunna bero på infektionen i sig, men också på att de har vårdats på sjukhus länge. Sedan har vi gruppen som haft väldigt mild infektion, och ibland inte ens märkt av den akuta infektionen, men som av någon anledning får långvariga symptom, säger han.
Behandling mot postcovid
En annan utmaning är att hitta specifik behandling för postcovid. I dag kan vården behandla en del symtom, som fysioterapeutisk rehabilitering vid stört andningsmönster.
Men för att ta fram behandlingar som går till botten med orsaken bakom problemen behöver forskare och läkemedelsutvecklare förstå de biologiska mekanismerna.
– För många patienter är det frustrerande att mycket av behandlingen inte kan bota dem. Jag tror att för många patienter – inte alla, men för många – kan det också vara viktigt att man lyckas avmystifiera sjukdomen, säger Frida Nikesjö.
Kristofer Hedman menar att för många som drabbats av postcovid kan det vara lite lättare att hantera sitt tillstånd om man känner att vetenskapen, och läkarna man träffar, i alla fall vet vad som är fel och att de blir trodda.
– I början av pandemin när det här var helt nytt var det ett framträdande problem i sjukvården att många som sökte hjälp avfärdades. Så är det i betydligt mindre utsträckning nu, även om det säkert fortfarande förekommer. Vi börjar förstå postcovid bättre nu. Vi är långt ifrån att förstå allt, men vi närmar oss långsamt någon slags kärna. Det känns väldigt glädjande, säger Kristofer Hedman.
Kristofer Hedman, docent och universitetslektor vid Institutionen för hälsa, medicin och vård, Linköpings universitet, kristofer.hedman@liu.se
Maria Lerm, professorvid institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet, maria.lerm@liu.se
Tidigare studier har visat att övervikt och fetma, så kallad obesitas, är riskfaktor för flera typer av cancer. Det är också känt att kvinnor löper en högre risk att drabbas av cancer vid obesitas än män, och att risknivån sjunker vid en avsiktlig viktminskning.
Bevisen för en koppling mellan obesitas, viktminskning och blodcancer har dock varit begränsade.
I en ny studie har forskare använt data från den så kallade SOS-studien, Swedish Obese Subjects, vid Göteborgs universitet och data från bland andra Cancerregistret vid Socialstyrelsen.
Forskarna studerade drygt 2000 personer som genomgick fetmakirurgi. De jämfördes med en kontrollgrupp där ungefär lika många individer med obesitas ingick, men som inte opererades. Grupperna var i övrigt jämförbara beträffande bland annat kön, ålder, kroppssammansättning, riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och psykosociala variabler.
Tydligast förbättringar hos kvinnor
Under uppföljningstiden utvecklade 34 individer i kirurgigruppen blodcancer parallellt med en påtaglig viktnedgång. Motsvarande siffra i kontrollgruppen var 51 blodcancerfall, samtidigt som gruppen låg kvar på nivån grav fetma.
De flesta blodcancerfallen utgjordes av lymfom. När dessa studerades separat såg forskarna en 55-procentig riskminskning för lymfom i gruppen som genomgått fetmakirurgi. Motsvarande riskminskning för samtliga blodcancerfall var 40 procent.
Framför allt var det kvinnor med högt blodsocker vid studiens start som verkade dra fördel av obesitaskirurgin.
– Nyttan med kirurgin är kopplad till grundläggande blodsockernivåer. Den minskade risken för blodcancer var mycket tydligare om blodsockernivåerna hos kvinnorna var höga i början, vilket tydligt visar att blodsocker är en viktig faktor som driver cancerutvecklingen, säger forskaren Magdalena Taube vid Göteborgs universitet.
Komplexa samband
Forskarna i studien påpekar att mekanismerna bakom sambandet mellan fetma och blodcancersjukdomar är komplexa och involverar fler faktorer, som kronisk inflammation och så kallad klonal hematopoes, en typ av genetiskt relaterad riskfaktor för blodcancer.
De menar att de metabola förbättringar som sker efter obesitaskirurgi, inklusive minskad inflammation, kan minska risken för cancer.
– Resultaten ger ytterligare stöd för att man borde betrakta obesitas som en riskfaktor för blodcancer, och att viktminskningskirurgi kan minska risken för blodcancer hos kvinnor med obesitas, säger Magdalena Taube.
Magdalena Taube, docent i molekylär och klinisk medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, magdalena.taube@gu.se
Hållbarhetsforskare från Lund, Storbritannien och Italien har velat ökat förståelsen för hur stor miljöpåverkan en produkt har, och vad som ingår i en så kallad livscykelanalys.
De ville testa något enkelt och vardagligt – och valde därför produkter för hårborttagning som finns i många hem.
– Många användare vill ta reda på vilken påverkan deras saker har på miljön, men vi inser sällan allt som måste ingå i den analysen. Och som allmänhet har du inte heller möjlighet att undersöka det. Själva produktionen kan vi till viss del ta reda på, men produktens hela livscykel är svårare att mäta. Hur påverkas exempelvis livscykelanalysen av att vi oftast duschar samtidigt som vi rakar benen, säger forskaren Katherine Ellsworth- Kreb vid University of Strathclyde i Storbritannien.
Rakhyveln har störst miljöpåverkan
Miljöpåfrestningen för tre olika produkter – vaxremsa, laser och engångsrakhyvel – beräknades för en användning under tio år.
Måttstocken var bananer, en frukt känd för sin stora påverkan på miljön. Mätt i bananer motsvarade en tioårsanvändning av vaxremsorna 263 bananer, lasern 61 bananer och rakhyveln svindlande 70 304 bananer. Det motsvarar tillverkningen av fyra bärbara datorer.
– Hårborttagning kan tyckas vara en vardaglig skönhetsrutin och ett vardagligt köp, men det blir en del miljöpåverkan under årens lopp. Särskilt med tanke på hur många andra onödiga rutiner vi också belastar planeten med, säger Katherine Ellsworth-Krebs.
Hon menar att även om det inte är individens uppgift att lösa världens miljöproblem, så kan vi göra något genom att förändra vårt tänkesätt kring planetära gränser.
– Vi behöver mer information om vilken miljöpåverkan de produkter vi köper har. Inte bara produktionskostnaden, utan även avfallshantering, kvalitet och viktigast av allt, vi måste mäta användningen. Det är mer miljövänligt att ta tåget än bilen, ja. Men viktigast av allt är att vi måste resa mindre och när vi gör det, resa kortare sträckor.
Fokus på beteenden och rutiner
Men framför allt vill forskarna sätta fingret på det ologiska i vissa beteenden.
– Vår viktigaste slutsats är egentligen inte vilken hårborttagningsmetod som är bäst utan att tydliggöra vilka sociala system vi är fångade i, säger Katherine Ellsworth-Krebs och fortsätter:
– Istället för att hitta den produkt som har minst miljöpåverkan borde vi börja tänka på att normalisera att inte raka sig. Varför lämnar vi inte den nya generationen ifred och slutar föra dessa rutiner vidare?
Tullia Jack, docent vid institutionen för tjänstevetenskap, Lunds universitet, tullia.jack@ses.lu.se
Katherine Ellsworth-Krebs, Institutionen för design, tillverkning och teknisk förvaltning vid University of Strathclyde, katherine.ellsworth-krebs@strath.ac.uk
Personer med metabolt orsakad fettlever har en ökad risk att utveckla och avlida i levercancer. Men nu visar forskning att även nära släktingar och partners har en förhöjd risk att få leversjukdomar.
– Patienter med metabolt orsakad fettlever bör inte behandlas isolerat utan rekommendationer om livsstilsförändringar bör ges till både släkt och familj. Dessutom talar vår studie för att man bör utvärdera nyttan med screening av nära släktingar med ytterligare riskfaktorer, säger forskaren Fahim Ebrahimi vid Karolinska institutet.
Fettlever innebär att för mycket fett samlas i levern. En vanlig orsak är övervikt, men för hög alkoholkonsumtion kan också leda till fettlever. Så kallade metabola störningar orsakas av fettrik kost och ökar risken för övervikt och sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och fettlever.
I en ny studie har forskare vid Karolinska institutet använt sig av den så kallade Espresso-kohorten, som bland annat innehåller information om alla leverbiopsier som tagits i Sverige från 1965 och framåt. Forskarna fann cirka 12 000 personer med metabolt orsakad fettlever, så kallad MASLD (se faktaruta).
Var och en matchades med upp till fem kontrollpersoner. Därefter identifierades nära släktingar – som föräldrar, syskon och barn – men också partners i de båda grupperna. Totalt omfattar studien närmare 250 000 nära släktingar och 57 000 partners.
Fakta om MASLD
Man räknar med att var fjärde vuxen person i världen är drabbad av metabolt orsakad fettlever, MASLD. Det är en förkortning av Metabolic dysfunction-associated steatotic liver disease. Det kallade tidigare NAFLD, Nonalcoholic fatty liver disease eller icke-alkoholrelaterad fettlever.
De allra flesta är dock helt omedvetna om att de är drabbade. Utmaningen för vården ligger i att hitta den mindre andel personer som också utvecklar en allvarlig leverskada som fibros, cirros (skrumplever) eller cancer. Ett prioriterat mål är därför att hitta sätt att tidigt kunna identifiera de individer som löper störst risk att drabbas. Den aktuella studien visar några riskgrupper som är lätta att identifiera. Källa: Fahim Ebrahimi, Karolinska institutet
Den absoluta risken är liten
Med en uppföljningstid på i snitt 17,6 år fann forskarna att nära släktingar till MASLD-patienter löpte en 80 procent ökad risk att drabbas av levercancer jämfört med personerna i kontrollgruppen.
Men levercancer är en relativt ovanlig sjukdom. Det gör att den absoluta riskökningen att drabbas är betydligt lägre. Enligt forskarna är den absoluta riskökningen under 20 års tid 0,11 procent.
– Det innebär att ytterligare en av 900 nära släktingar till patienter med MASLD utvecklar levercancer under en 20-årsperiod. Så den absoluta risken är liten. Men på populationsnivå är den ändå relevant, säger forskaren Jonas Ludvigsson vid Karolinska institutet.
Ärftlighet och livsstil spelar in
Partners till dessa patienter hade klart förhöjda risker att drabbas av allvarlig leversjukdom som till exempel cirros, eller skrumplever, och död.
– Detta bekräftar att det finns en tydlig ärftlighet i metabolt orsakade fettleversjukdomar, men också att miljöfaktorer, som en delad livsstil, spelar en viktig roll, säger Fahim Ebrahimi.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
_(4).jpg#/media/File:Balsamine_de_l'Himalaya_(Impatiens_glandulifera)_(4).jpg){kind=link}