– Det tar åtta till tretton år efter avverkning och återplantering, beroende på i vilken del av Sverige skogen finns. Detta motsvarar ungefär 15 procent av den normala omloppstiden, som är 60–90 år i södra och mellersta Sverige, säger Achim Grelle, lektor på institutionen för skog och träteknik vid Linnéuniversitetet.
Achim Grelle har tillsammans med kolleger vid Linnéuniversitetet och Sveriges lanbruksuniversitet (SLU) jämfört koldioxidflödena i fem ungskogar. Fyra av dem i trakterna kring Toftaholm mellan Värnamo och Ljungby i Småland och en nära Skyttorp i Uppland.
Den skog som tog längst tid på sig för att bli en kolsänka igen, var den i Skyttorp, som var både den nordligaste och den minst produktiva. Snabbast var en av skogarna i Toftaholm, i vilken man testat att ta bort stubbarna efter avverkningen.
– Den blev en nettosänka efter bara åtta år. Och redan efter elva år hade den tagit upp lika mycket kol som förlorats under hygges- och ungskogsfasen och därmed betalat hela sin ”utsläppsskuld, säger Achim Grelle.
Små tallplantor på tillväxt. Med omloppstid i skogbruket menas tiden från att en ny generation skog sås eller planteras efter en avverkning, och fram tills dess skogen avverkas igen, omloppstiden för skog i Sverige är i genomsnitt 100 år.
Nettosänka eller nettokälla?
Skog tar upp koldioxid från atmosfären genom trädens fotosyntes. Kolet lagras både i biomassa, alltså i träden, och i marken. Samtidigt producerar skogen koldioxid. Det sker både genom växternas ”utandning” och genom mikroorganismernas nedbrytning av organiskt material.
– Det är balansen mellan detta upptag och denna produktion av koldioxid över en längre tidsperiod, till exempel ett år, som är intressant. Den avgör om skogen är en nettosänka, alltså tar upp mer koldioxid än den avger, eller en nettokälla, alltså avger mer än den tar upp, säger Achim Grelle.
Ungskog blir kolsänka igen – olika snabbt
Skogar här i Norden sköts huvudsakligen genom att man avverkar de flesta träden på en yta, så kallad kalavverkning. Därefter planterar man ny skog. Det här sättet att sköta skogen producerar mycket biomassa, vilket är bra sett ur klimatsynvinkel.
– Men avverkningen innebär även att en del av den stora mängd kol som finns bunden i marken frigörs till atmosfären. Detta eftersom kolupptaget genom trädens fotosyntes upphör, medan utsläppen från nedbrytningsprocesserna fortsätter och till och med kan vara förhöjda under en viss tid. Om man bedriver så kallat trakthyggesbruk, det dominerande sättet att bruka skog i Sverige, är det viktigt att snabbt etablera nya skogsplantor efter avverkningen.
När man vill veta bästa sättet att sköta skogen för att motverka klimatförändringarna är det viktigt att förstå varför olika skogar tar olika lång tid på sig att bli nettosänkor, och om det går att göra något för att korta den tiden.
– Till exempel skulle mer snabbväxande skogar kunna återgå snabbare till ett kolupptag. Eller kan man kanske ta bort mer biomassa i samband med avverkningen. Biomassa som annars skulle brytas ned och avge koldioxid, säger Achim Grelle.
Studien på ungskog i Småland och Uppland visar:
Den brukade skogen i södra och mellersta Sverige är en kolkälla under en relativt liten del av sin omloppstid.
Mer produktiva skogar blir kolsänkor snabbare och har i regel även kortare omloppstider än mindre produktiva skogar.
Kolbalansens återhämtning tar cirka 15 procent av omloppstiden, oavsett produktivitet.
Vill man påskynda återhämtningen genom gödsling riskerar man inte att öka utsläppen av metan och lustgas nämnvärt.
Källa: När ungskogen går från en kolkälla till en kolsänka
Gödsla skogen eller inte?
Forskarna gödslade också en av skogarna som ingick i studien för att se hur det påverkade trädens tillväxt och därmed kolupptaget.
När man gödslar med kväve kan ibland utsläppen av metan och lustgas från marken öka. Eftersom de är mycket starka växthusgaser är det viktigt att dessa utsläpp begränsas, då de riskerar att minska en eventuell klimatnytta av gödslingen.
Det var för tidigt att utvärdera gödslingens effekter på skogens kolbalans inom projektets tidsram, men forskarna kan dra slutsatser angående effekten på övriga växthusgaser.
– Gödslingen ledde till att marken tog upp mindre metan, men den började ändå inte avge metan. Det blev små utsläpp av lustgas samma år som vi gödslade; dock inte åren därefter.
Totalt var dock flödena av dessa gaser mycket små. Det största utsläppet av lustgas motsvarade 0,18 ton koldioxid per hektar och år, vilket kan jämföras med att skogen totalt årligen tog upp över 18 ton koldioxid per hektar, säger Achim Grelle.[/textblock]
Ny teknik och ökad elektrifiering innebär att samhällets behov av både vanliga och ovanliga metaller ökar, till exempel sällsynta jordartsmetaller. En av Europas största förekomster finns i Norra Kärr utanför Gränna.
– Norra Kärr har kapacitet att bidra till EU:s framtida ökade självförsörjning av sällsynta jordartsmetaller, säger Axel Sjöqvist, författare till en ny avhandling vid Göteborgs universitet.
För att kunna genomföra grön omställning och för nytillverkning av vindkraftverk och elbilar krävs en tillförlitlig försörjning av bland annat sällsynta jordartsmetaller. Sällsynta jordartsmetaller används i teknik som till exempel bildskärmar, katalysatorer, batterier och kraftfulla permanentmagneter.
– Det är därför viktigt att få kunskap om bergarternas geologiska ursprung och utveckling och att dessutom kunna se fördelningen av de sällsynta jordartsmetallerna mellan olika bergarter och mineral. Det här är en förutsättning för resurseffektivt utnyttjande och för framtida prospekteringsinsatser i Sverige och globalt, säger Axel Sjöqvist vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Studierna i hans avhandling ger nya insikter i Norra Kärrs geologiska ursprung.
– För många innovationskritiska metaller och mineral saknas idag en säker försörjning.
För en grön omställning krävs tillräcklig tillgång till de metaller som vindkraftverk och elbilar byggs av. Vindkraftverken producerar mer el och elbilarna kan köra längre sträckor tack vare sällsynta jordartsmetaller, som är viktiga komponenter i elmotorer och generatorer.
EU importerar från Kina
Gruvverksamhet och mineralutvinning skapar samtidigt utmaningar för miljön. Och planerna på mineralutvinning utanför Gränna har gett upphov till miljöprotester.
– Brytning av resurser påverkar alltid miljön på något sätt. Den påverkan försvinner inte när vi importerar metallerna, snarare blir den större ur ett globalt miljöperspektiv. Resurserna i berggrunden går tyvärr inte att flytta på. Det är upp till Mark- och miljödomstolen att bedöma om företagets nya plan för brytningen i Norra Kärr kan genomföras på ett miljösäkert sätt.
Idag importerar Europeiska unionen 98 – 99 procent av sitt behov av sällsynta jordartsmetaller från Kina.
– Där har de framställts under tveksamma förhållanden för människor och miljö. Kina har ett globalt marknadsmonopol och styr därför hur mycket av dessa metaller som finns tillgängligt i resten av världen. Följaktligen har de även indirekt kontroll över om EU lyckas uppfylla sina hållbarhetslöften.
Axel Sjöqvist, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, axel.sjoqvist@gu.se
Mer om de sällsynta jordartsmetallerna:
Sällsynta jordartsmetaller är en grupp som innefattar 17 grundämnen: lantan och de fjorton lantaniderna samt yttrium och skandium. Flertalet av dessa ämnen upptäcktes i Sverige av svenska forskare i mineralprover från två svenska fyndorter: Ytterby gruva i Stockholms skärgård och Bastnäsfältet i Bergslagen.
Bergarterna i Norra Kärr bildades för 1,5 miljard år sedan. Sällsynta jordartsmetaller anrikades till höga koncentrationer genom fraktioneringskristallisation av magma med ett ursprung i jordmanteln. För en miljard år sedan, när Västkusten präglades av en Himalaya-liknande bergskedja, påverkades bergarterna i Norra Kärr av en höjd temperatur och bergskedjetryck. Detta gav upphov till en lokal omfördelning av metallerna i Norra Kärr. Metallerna är inkorporerade i mineralet eudialyt.
Energiprestanda har länge varit en viktig byggnadsparameter för bostadshusen i Norden för att bekämpa det kalla klimatet. EU-direktivet 2010/31/EU, om byggnaders energiprestanda, har gjort denna parameter än mer relevant i norra Europa det senaste årtiondet. Målen med att förbättra byggnaders energiprestanda inkluderar minskade kostnader och koldioxid-utsläpp, ökat energioberoende och förbättrat inomhusklimat.
Valet av kriterier styr energiprestandan i olika riktningar
Energiprestanda i bostadshus kan regleras med hjälp av olika kriterier – indikatorer och kravnivåer – och utvärderas med olika metoder. Valet av kriterier styr energiprestandautvecklingen i olika riktningar. Och valet av utvärderingsmetod kan avgöra om en byggnad klarar kriterierna eller inte.
De indikatorer, kravnivåer och utvärderingsmetoder som används för att reglera bostäders energiprestanda kan därför vara avgörande för byggnadsbeståndets framtida energiprestanda.
– Jag vill utmana beslutsfattare att ifrågasätta vilka indikatorer, kravnivåer och utvärderingsmetoder som ska användas för att reglera energiprestanda i bostadshus i kallt klimat, säger Ingrid Allard Stolterman, Umeå universitet.
Hon har studerat hur man gör i Norge, Sverige, Finland och Ryssland. I sin avhandling visar hon att de kriterier och utvärderingsmetoder som används för att reglera bostäders energiprestanda skiljer sig mycket åt mellan länderna.
Fokus på byggnaders värmeförlust i Finland
I de gällande nationella byggreglerna för bostadshus den 1 januari 2020 utmärkte sig de finska energiprestandakriterierna genom sitt fokus på byggnadens värmeförlust och strikta kravnivåer jämfört med de andra länderna.
De norska och ryska kriterierna utmärkte sig genom att inte ställa något krav på energiproduktionens effektivitet eller valet av energikälla. De ryska kriterierna utmärkte sig dessutom genom sitt fokus på byggnadens formfaktor – relationen mellan byggnadens volym och den omslutande arean – som uppmuntrar till att bygga stora flerfamiljshus framför små villor.
De svenska byggreglerna utmärkte sig genom ett krav på mätningar av energianvändningen i driftfasen för att påvisa att byggnaden följer kriterierna. I Sverige och Finland uppmuntrar kraven också till uppvärmning med värmepump och avskräcker från direktverkande el.
– Skillnaderna mellan ländernas strategier kan påverka teknikutvecklingen och bostadsbeståndet. Det kan få konsekvenser både för ländernas primärenergianvändning och koldioxidutsläpp – och för invånarnas levnadsstandard, säger hon.
Drift och de boende påverkar energianvändningen
Parterna i den svenska upphandlingsprocessen av flerfamiljshus föredrog att utvärdera komponentfokuserade indikatorer eller indikatorer med en snäv systemgräns. Beställare, entreprenörer och kommunanställda, som arbetar att ställa krav på flerfamiljshus, vill både utvärdera byggnaden i projekteringsskedet, och verifiera energiprestandan genom mätningar i den färdiga byggnaden.
De upplevde dock problem med att byggnadens uppmätta energianvändning påverkades dels av byggnadens drift, dels av beteendet hos dem som använde byggnaden. Om byggnaden inte klarar kraven på uppmätt energianvändning, på grund av felaktig drift eller energikrävande brukarbeteende, kan det i värsta fall leda till viten för entreprenören.
Gap mellan projekterad och uppmätt energianvändning
I sin forskning har Ingrid Allard Stolterman också utvecklat en metod för att verifiera den färdiga byggnadens energianvändning – med minimalt inflytande från brukarbeteende och drift. Metoden bygger på en analys av det så kallade ”prestandagapet”, skillnaden mellan den projekterade energianvändningen och den uppmätta energianvändningen i den färdiga byggnaden.
– Avvikelser från byggnadens projekterade design och konstruktion kan äventyra hela byggnadsbeståndets energiprestanda om de går oupptäckta. Det är därför viktigt att verifiera den färdiga byggnadens energiprestanda, säger hon.
Ju äldre männen blir desto mer övertid arbetar de, visar den så kallade SOM-undersökningen i västsverige. Sextusen slumpvist utvalda i åldern 16-85 år har svarat på frågor om arbetstid och inställning till arbete. Och det visar sig att de äldsta männen i undersökningen är de som är mest benägna att arbeta 51 eller fler timmar per vecka.
– I ljuset av dessa resultat är exemplet med Britt-Marie 45, som Centerns ungdomsförbund använde sig av i våras för att visa att lata äldre var ett problem på arbetsmarknaden, ganska dåligt eftersom denna grupp i hög utsträckning arbetar deltid.
– Möjligen borde de istället prata om Gunnar, 50+, som borde gå ner från övertid till normal arbetstid och därigenom ge ungdomar en chans att komma in på arbetsmarknaden, säger Elias Johannesson, forskare vid Högskolan Väst.
Olika så kallade SOM-undersökningar har genomförts sedan 1986. I den aktuella undersökningen fick de svarande själva ange hur många timmar de arbetar per vecka. Därtill fanns frågor om önskad arbetstid och synen på arbete. Tillsammans med uppgifter om hur många barn som finns i hushållet samt kön och ålder på de svarande har Elias Johannesson analyserat västsvenskarnas arbetsliv.
Barn påverkar mest kvinnors arbetstid
Analyserna tydliggör att män generellt arbetar fler timmar per vecka än kvinnor.
Män utan barn arbetar vanligen 41 eller fler timmar per vecka.
Samma sak gäller för män som endast har barn som är äldre än sex år och för män som endast har barn som är sex år eller yngre.
Den enda grupp män som generellt arbetar mindre än 40 timmar per vecka är de som har både barn som är äldre och yngre än sex år. Där jobbar de flesta 35–40 timmar per vecka.
I kontrast till detta arbetar kvinnor som har både äldre- och yngre barn oftast 20–34 timmar per vecka vilket gör att skillnaden gentemot motsvarande grupp män blir omkring 15 färre arbetstimmar varje vecka.
För män i åldern 30–49 år finns en tendens att ligga nära en normal arbetstidsvecka på 41–50 timmar, medan kvinnor i samma ålder betydligt oftare arbetar deltid med 20–40 timmars veckoarbetstid.
Undersökning om arbetstid – så gick den till
SOM-undersökningen i Västra Götaland 2020 skickades under hösten ut till 6 000 slumpmässigt utvalda personer boende i Västra Götalands län.
Undersökningen genomfördes via postala enkäter och hade ett särskilt fokus på arbetsliv. Nettosvarsfrekvensen var 52 procent.
Undersökningen avrapporteras i forskarantologin Alltid måndag?
Kvinnor får svårare att gå upp i arbetstid
En annan betydande skillnad mellan män och kvinnor är att män i hög utsträckning arbetar som anställda på företag eller som egenföretagare. Kvinnor återfinns i högre utsträckning i landsting/region, kommun eller stat eller ideella organisationer. Skillnader i arbetskultur mellan privat och offentlig sektor bedöms spela stor roll för veckoarbetstiden.
I undersökningen ingår även en fråga om de svarande skulle vilja arbeta fler eller färre timmar per vecka än vad de gör i nuläget. Resultaten visar att kvinnor med både småbarn och äldre barn vill arbeta mer än vad de gör.
Kvinnor med endast småbarn är den enda grupp som tydligt vill arbeta mindre än vad de redan gör. Sammantaget illustrerar detta att kvinnor vill gå och ofta går ner i arbetstid när barnen är små, men därefter har svårt att komma upp i önskad mängd arbetstid när barnen börjar bli äldre.
Män tenderar att vara relativt nöjda med nuvarande situation och vill sällan arbeta mer eller mindre oavsett om de har barn eller ej.
Arbete inte riktigt lika viktigt som förr
En stor majoritet av västsvenskarna anser att arbete är viktigt. Däremot har andelen som svarat att det är mycket viktigt sjunkit från 59 procent år 2014 till omkring 50 procent år 2020. Kommande SOM-undersökningar kommer visa om det rör sig om en förändring i inställning till arbetsliv eller en pandemieffekt.
Om SOM-undersökningarna
Varje år svarar nästan 20 000 svenskar på frågor om allt från politik och medier till ämnen som livsstil, hälsa och fritidsvanor. Svaren används i olika samhällsanalyser. Gemensamt för alla SOM-undersökningar är att de genomförs med hjälp av enkäter med frågor inom flera olika områden. Enkäterna skickas vanligen ut med post men de går även att besvara digitalt. Urvalet är alltid slumpmässigt, men kan vara fokuserat på en viss population eller geografisk avgränsning.
Elias Johannesson, universitetslektor, avdelningen för psykologi, pedagogik och sociologi, Högskolan Väst, elias.johannesson@hv.se
Daniel Jansson, forskningskommunikatör, SOM-institutet, Göteborgs universitet, daniel.jansson@som.gu.se
– Mellan 5–6 procent av patienterna som opereras får adekvata värmebevarande insatser utifrån de tidigare rekommendationer som funnits i Sverige, säger Ingrid Gustafsson, doktorand i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet.
– Nationella riktlinjer skulle minska risken för en längre vårdtid, komplikationer och dessutom efterföljande kostnader för individen, sjukhusen, och samhället.
Att kroppstemperaturen kan sjunka i samband med en operation och att detta i sin tur leda till en rad mer eller mindre allvarliga, även dödliga, komplikationer, är välkänt. Men det går att undvika med värmebevarande insatser.
Perioperativ hypotermi (att kroppen har en lägre temperatur än 36 ºC före, under och efter operation) är ett mycket vanligt problem. Nedkylningen beror framför allt på temperaturskillnader mellan perifera kroppsdelar som armar och ben jämfört med inre organ samt den störning i kroppens temperaturreglerande funktioner som olika typer av narkos och bedövningar kan ge.
I samband med nedsövning eller ryggbedövning vid en operation sjunker patientens kroppstemperatur som mest de första 30 minuterna och det är därför viktigt med värmebevarande insatser både före och under operation.
I flera andra länder finns det tydliga nationella riktlinjer för hur perioperativ hypotermi ska undvikas, men detta saknas i Sverige än så länge, vilket har en negativ effekt på patientsäkerheten, menar Ingrid Gustafsson.
Värme får patienten att må bättre
Vi människor har generellt ett basalt behov av att undvika nedkylning eller överhettning, dock är både behovet och individens normala kroppstemperatur unika. Och det finns flera aspekter på att ge patienter värme under en operation.
– Att använda sig av värmebevarande insatser innan och under operationen kan skydda mot nedkylning och vårdskador, men även göra patienten mer avslappnad, omhuldad och trygg.
Nationell riktlinjer behövs bland annat därför att det finns osäkerhet kring hur en del värmebevarande insatser ska användas, menar Ingrid Gustafsson. Och för att det saknas inarbetade rutiner samt meningsskiljaktigheter inom operationsteamet, om hur värmebevarande insatser ska gå till.
Kostnad i början, vinst på sikt
– Initialt kan det bli en kostnad för de operationsavdelningar runt om i landet som behöver köpa in de material som krävs, till exempel varmluftstäcken och värmeskåp för spolvätskor och intravenösa varma vätskor. Men det är kostnadseffektivt att gör de värmebevarande insatserna. Det handlar om små insatser som har stor effekt, säger Ingrid Gustafsson.
Hon hoppas att resultaten i avhandlingen kan bli ett stöd till att skapa nationella riktlinjer för värmebehandlande åtgärder under operationer. Den ger också insikter i vad som kan underlätta en implementering av sådana.
– Redan nu kan man inom vården fritt använda sig av implementeringsplanen eftersom ett exemplar av avhandlingen kommer att skickats ut till varje operationsavdelning runt om i Sverige. De internationella rekommendationer som tas upp i avhandlingen kan också användas under tiden.
Ingrid Gustafsson, doktorand vid Institutionen för hälso- och vårdvetenskap ingrid.gustafsson@lnu.se
– I Sverige har frågan om ett längre arbetsliv kommit att handla mycket om statlig styrning via arbetsmarknadslagstiftning och justeringar i socialförsäkringssystemen. Det politiken glömmer är att även förhållandena på arbetsplatsen, som arbetsgivarens inställning och typen av arbetsuppgifter, också påverkar människors möjligheter till ett förlängt arbetsliv, säger Robin Jonsson.
Robin Jonsson har i sin avhandling, vid Göteborgs universitet, undersökt vad som hindrar eller främjar ett längre arbetsliv. Det har han gjort genom att studera:
befolkningsrepresentativ registerdata,
utföra en enkätstudie bland anställda i Göteborgs stad
samt intervjua linjechefer och deras HR- stöd inom vård och omsorg.
De politiska argumenten för ett längre arbetsliv är att befolkningen blir äldre vilket leder till att färre anställda ska försörja alltfler. Därför har en rad politiska beslut fattats för att höja de ekonomiska motiven för arbete, minska möjligheten till förtidspensionering samt höja åldersgränserna i pensionssystemet.
Fler äldre i arbetslivet tack vare politiska beslut
– De politiska besluten har antagligen haft en viss effekt, sysselsättningsnivåerna i Sverige bland gruppen 55–64 åringar har ökat de senaste två decennierna och är idag en av de högsta i Europa. Samtidigt väcker det nya frågor om vilka konsekvenser ett förlängt arbetsliv får för människor och organisationer, säger Robin Jonsson.
Robin Jonsson har särskilt fokuserat på svenska vård- och omsorgsorganisationer som brottas med personalbrist samtidigt som behovet av välfärdstjänster ökar. Sedan flera år tillbaka har därför Sveriges kommuner och regioner (SKR) ett uttalat mål om att behålla och rekrytera äldre medarbetare.
Svårt att behålla äldre personal inom vården
Vård- och omsorgsorganisationer har svårt att tillvarata den potentiella resurs som äldre medarbetare utgör. Möjligheterna att behålla äldre anställda försvåras av att linjechefer har hög arbetsbelastning, att flexibla personalpolicys som tillåter individuella lösningar saknas och att koordination inom organisationen är dålig.
– För att bryta trenden behöver offentliga välfärdsorganisationer arbeta mer proaktivt genom att den högre ledningen utarbetar strategier för att behålla äldre medarbetare och förankrar dessa på samtliga organisatoriska nivåer, säger han.
God arbetsmiljö och flexibilitet är viktigt
Tidigare forskning visar att dålig personlig hälsa, låg arbetstrivsel, hög fysisk arbetsbelastning och lägre arbetsförmåga påverkar när en person går i pension. Robin Jonssons avhandling framhåller vikten av ett samspel mellan individuella och organisatoriska faktorer för att äldre ska kunna och vilja arbeta längre.
– Arbetsgivare kan till exempel signalera till äldre medarbetare att de vill att de ska arbeta kvar eller erbjuda dem kompetensutveckling, arbetsanpassningar och flexibilitet så att arbetet bättre matchar individens förmågor och önskemål.
Robin Jonsson, doktorand i arbetsvetenskap, Göteborgs universitet, robin.jonsson@gu.se
När världens ledare träffas finns i vanliga fall ett strängt protokoll, ett slags diplomatiskt regelverk, där nationella attribut helst ska undvikas. Men när pandemin bröt ut och diplomatin flyttade ut på nätet hände något.
– Vanligtvis när diplomater träffas på toppmöten ska det inte finnas mycket rekvisita. Man ska gärna träffas på en neutral plats och vid bildtagning signalera att det är jämlikar som möts, säger statsvetaren Elsa Hedling, som forskar om diplomatins digitalisering.
”Sofagate” och Potsdamkonferensen
Ett gammalt exempel på hur viktigt det diplomatiska regelverket kan vara kommer från Potsdamkonferensen i Tyskland efter andra världskriget 1945. Då fick extra dörrar sättas in i så att Sovjetunionens ledare Josef Stalin, USA:s president Harry S. Truman och den brittiske premiärministern Winston Churchill skulle kunna komma in i samtidigt till mötesrummet där beslut om Tysklands framtid skulle fattas.
Ett mer nutida exempel är den så kallade sofagate, när Europeiska rådets Charles Michel satte sig i den stol som Europeiska kommissionens Ursula von der Leyen skulle satt sig i vid ett möte med Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan.
Oförberedda på digitala möten
Men när covid-19 bröt ut, och mötena började hållas via Zoom och andra digitala videokonferenstjänster, var man oförberedd – det fanns inte mycket ”vett och etikett” att förhålla sig till.
– Det var därför intressant att se olika staters sätt att signalera status genom hur man riggade Zoom-mötena, säger Elsa Hedling. Det visar också hur viktig den visuella diplomatin är; så fort det var möjligt kom behovet av att visuellt framhäva den egna nationen fram.
Tillsammans med sin kollega vid Uppsala universitet, August Danielsson, samlade hon in alla bilder som länderna själva kommunicerade kring det första virtuella G20*-mötet den 26 mars 2020, det vill säga några veckor efter att världen stängt ner. Därefter analyserade de bildmaterialet efter ledstjärnor som är viktiga inom internationell politik: trovärdighet, materiell kapacitet och kontinuitet.
Det första virtuella G20-toppmötet 26 mars 2020. Minst en flagga syntes bakom alla deltagare men antalet flaggor varierade mycket.
Så markerade länderna sin status på det digitala G20-mötet
Forskarna analyserade bildmaterialet utifrån följande visuella element: bakgrund, aktörer som syns i bild, vald plats samt rekvisita.
1. Bakgrunden
Bakgrunden visade stor variation (se bild ovan). Minst en flagga syntes bakom alla deltagare men antalet flaggor varierade mycket och även hur dessa placerades i förhållande till ledaren. Både Indien (bild nedan) och Indonesien – båda länder med lågt BNP – hade tio flaggor medan USA, Kina och Japan – länder med högst BNP – endast hade en flagga. I vanliga fall tillåts bara en flagga per land vid diplomatiska toppmöten.
Indien visade upp många flaggor uppradade bakom premiärminister Narendra Modi (och även en liten flagga på bordet).
2. Aktörer
Den diplomatiska delegationen som syntes i bild varierade också. Vissa länder, som Ryssland, Frankrike, Kanada, Japan och Sydkorea, visade sin ledare helt ensam medan andra, som Turkiet och Vietnam hade många (manliga) rådgivare runt sin ledare (se bild nedan). Ibland var det svårt att förstå placeringen av rådgivare. I vissa fall var de rådgivare som syntes i bild tydliga statusmarkörer, exempelvis placerade USA sin finansminister och sin högsta general vid sidan av Trump (se bild längre ner), en tydlig signal om USA:s ekonomiska och militära styrka.
Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan, omgiven av många, manliga rådgivare.
3. Plats
Den plats och rummet som mötet arrangerades i var också betydelsefullt. Vissa ledare satt i till synes vanliga konferensrum men för andra stater hade platsen ett viktigt symboliskt värde. Kinas ledare Xi Jinping satt i den välkända östra salen i Folkets stora hall i Peking som används för lagstiftande och ceremoniella ändamål av Folkrepubliken Kina och Kinas kommunistiska parti (se bild nedan).
Kinas högsta ledare, Xi Jinping, i Folkets stora hall vid Himmelska fridens torg i Peking.
Även Frankrikes ledare Emmanuel Macron deltog i mötet från en utsmyckad sal i Élyséepalatset (se bild längre ner). Detta val symboliserar rikedom och prestige och signalerar materiella resurser och historisk kontinuitet. Trump deltog från Vita husets ”Situation Room” (bild nedan), ytterligare en symbol för USA:s militära makt.
USA:s dåvarande president Donald Trump i ”The Situation Room” med finansminister, general samt en flagga bakom sig.
4. Rekvisita
Vilka andra saker syns i bild och bidrar till att kommunicera situationen? Den franska presidenten hade till exempel en flaska handsprit placerad framför sig under mötet vilket låg i linje med Frankrikes retorik om ett ”krig mot viruset” (se bild nedan). I denna kategori studerades även slipsfärger, där den blå färgen signalerar trovärdighet och den röda aggressivitet (majoriteten valde röd eller blå).
Frankrikes president, Emmanuel Macron, i Elyséepalatset. Handspriten är placerad på skrivbordet.
Under de snart två år som pandemin har pågått har variationen i hur diplomater presenterar sig vid virtuella möten gradvist minskat.
– Man sneglar på hur andra gör och gradvis har vi sett en likriktning och i vissa fall striktare instruktioner om hur det ska se ut från organisatörer, säger Elsa Hedling. Vi drar slutsatsen att avsaknaden av ett visuellt protokoll ledde till nya möjligheter för stater att signalera status. Detta eftersom diplomati är en symbolisk och kulturell praktik som bygger på en gemensam förståelse av hur sociala normer och rutiner översätts i visuella koder.
G20
G20 är en sammanslutning av 19 länder samt EU som gemensamt står för cirka 90 procent av världens ekonomi. Sverige ingår inte som land i G20, men finns representerat via EU. G20 träffas årligen för att diskutera världsekonomin.
Det visar en studie från Linköpings universitet som undersökt hur stor tendens skolklasser har att frikoppla sig från moraliskt ansvar, genom ett så kallat moraliskt disengagemang.
Mobbning är inte ett individuellt problem, utan ett socialt fenomen som sker i kamratgrupper och i sociala sammanhang. Trots att de flesta elever anser att mobbning är fel, så fortsätter den att existera och få elever väljer att ta den utsattes parti när de bevittnar mobbning i skolan.
– Resultaten pekar på att det är viktigt för lärare att jobba med frågor kring mobbning och vad som är ett acceptabelt beteende i klassen. Det är viktigt att lärare i sitt ledarskap och tillsammans med eleverna etablerar ett positivt, omtänksamt, inkluderande och respektfullt klassklimat. Särskilt viktigt är det att utforma regler för samvaro när klassen är ny, säger Robert Thornberg, professor i pedagogik vid Linköpings universitet.
Han har länge forskat om mobbning och kränkningar i skolan och är rankad som en av de främsta experterna i världen på ämnet.
Moraliskt engagemang motverkar mobbing
Mobbning i klassen påverkas av klassrumsklimatet, specifikt den del som kan kallas kollektivt moraliskt disengagemang. Mobbning och risken att bli mobbad var lägre i skolklasser med lågt moraliskt disengagemang. I dessa klasser uppfattade klasskamraterna att man i klassen tydligt tyckte att mobbning var fel oavsett vad, att den som utsätts far illa och de som mobbar inte kan skylla ifrån sig.
Mobbing var vanligare i skolklasser där eleverna i högre grad trodde att klasskamrater tyckte att mobbning ibland kan vara okej, att mobbning bara är ”på skoj” och, att mobbning inte gör någon större skada, det vill säga där det kollektiva moraliska disengagemanget var högre.
– Resultaten visar på vikten av att lärare och annan personal i skolan arbetar med att göra eleverna medvetna om de olika processer som ryms i moraliskt disengagemang. Då kan eleverna upptäcka och genomskåda dem när de aktiveras i olika situationer, säger Robert Thornberg.
Vad är moraliskt disengagemang?
Moraliskt disengagemang handlar om psykologiska och sociala processer. Genom dessa processer kan individer rättfärdiga eller bortrationalisera handlingar, som vanligtvis uppfattas som inhumana eller skadliga mot andra människor. De som utför de kränkande handlingarna uppfattar inte att de gör något fel och känner därför inte dåligt samvete. De är så att säga ”moraliskt bortkopplade” och känner inte ånger eller skuld.
Exempel kan vara ansvarsförskjutning som i ”det var han som sa att jag skulle göra det” eller dehumanisering där man betraktar en annan människa som mindre värd. Att skylla mobbningen på den som blir utsatt eller att förvränga konsekvenserna av mobbningen, ”lite får man tåla”, är även det exempel på moraliskt disengagemang.
Studerar uppfattningar i klassrumsklimatet
En förklaring till mobbning, och att vittnen sällan agerar, är det som inom psykologin kallas moraliskt disengagemang. Fenomenet kan förekomma på såväl individnivå som gruppnivå. I denna studie använder forskarna termen ”kollektivt moraliskt disengagemang” för att referera till i vilken grad moraliskt disengagemang tros vara utbrett i gruppen.
– Moraliskt disengagemang är ett slags moralisk förvanskning. Det kan exempelvis handla om förskönande omskrivningar som ”vi skojar ju bara”. Fenomenet har till stor del undersökts på individnivå och man vet att elever som har dessa resonemang är mer inblandade i mobbning. Få studier har dock undersökt om fenomenet kan kopplas till mobbning på gruppnivå. Detta ville vi undersöka genom att studera skolklasser, säger Robert Thornberg.
I studien deltog 1054 mellanstadieelever som var mellan 10 och 14 år gamla. Barnen som var från 29 skolor i mellersta och södra Sverige, och tillhörde 70 olika skolklasser, fick besvara ett frågeformulär som var frivilligt och anonymt. I formuläret mättes kollektivt moraliskt engagemang bland annat genom påståenden som ”det är okej att slåss för att skydda sina kompisar” och ”förolämpningar bland barn skadar inte någon”. Formuläret innehöll också frågor om huruvida man själv mobbade eller blev utsatt för mobbning.
December är tveklöst pepparkakans månad för svenska folket. Läs måltidsforskaren Richard Tellströms betraktelse över pepparkakan genom tiderna.
Julen är spannmålsårets särskilda fest. Den är också de hembakta brödens och kakornas tid. Under några få veckor* lägger svenskarna ned mycket tid på att med bröd och kakor synliggöra sin länk tillbaka i tiden, till både släkt och den geografiska uppväxtplatsen. Ovanliga brödsorter bakas, och ibland vill man ha så ovanliga kakor att det bara kan köpas på specialiserade konditorier.
* 9 december är pepparkakans dag?
Julen – jordbrukets bokslut
Längre tillbaka i historien var bröden och kakorna, och förstås hela raden av olika julfester, ett tillfälle för bokslut då resultatet av årets jordbruksarbete utvärderades. Man bjöd på rätter som krävde stor matlagningsskicklighet i kombination med råvaror som var begränsade.
Äldst av vår tids julkakor är sannolikt klenäterna eller klenorna. De är kända sedan 1400-talet men kan vara äldre. Denna mycket ovanliga kaka, som idag friteras i någon slags olja, koktes förr i flytande ister eller fårfett. Just fritering är en sällsynt tillagningsform i matkulturen på grund av den vardagliga bristen på alla slags fetter.
Tillagningssättet med kokning i flytande fett blir därför genom historien både högreståndsmat och en utpräglad festrätt. Den svenska matkulturens grundtillagningssätt har annars präglats av i första hand kokning och i andra hand pannstekning.
Klenäten innehåller också sällsynta festingredienser som vetemjöl, smör och grädde. Ibland också socker, en lyxprodukt före de stora betodlingarna och de industriella sockerbruken på 1800-talets mitt.
Sikt av vikt för julkakor
Före den omfattande artförädlingens 1800-tal fanns i många regionala variationer av spannmålet. I odlingen blandade man inte sällan på samma fält flera olika sorters spannmålssorter att de skulle stötta varandra om det blev ett blött år. När sedan säden skördades och tröskades gjordes inte alltid någon åtskillnad på sorterna utan sädeskornen blev till en blandsäd. Det som utmärkte festbröden var därför sällan spannmålssorten, utan om mjölet var ordentligt finsiktat och om bröden bakades utan vardagsmjölets innehåll av skal, kli och grodd.
Pepparkakor från fest till vardags
Pepparkakor är en gammal festkaka som serverades inte bara till jul utan också vid bröllop. Den är känd i historiska källor sedan åtminstone 1500-talet genom sina dyrbara ingredienser: Vitt mjöl, socker och kryddor. I recept från 1700-talet smaksätts den med såväl citron och muskotnöt som peppar. Det är en kryddblandning att rekommendera! Kakorna får en mycket aromatisk smak men de bli stenhårda. Så de doppades förmodligen trivsamt mjuka i varmt vin, te eller kaffe på den tiden.
På 1800-talet tas de här smakgivarna bort och vi möter i ställer de smaker som vi känner igen idag, som ingefära och kryddpeppar. Just ingefäran skvallrar om ett västligt smakideal: engelska ginger breads. Den ökade användningen av fett på 1800-talet i pepparkakorna gjorde dem också mörare och bitvänligare.
De fabriksbakade pepparkakorna är alltjämt populära idag och återfinns i de flesta fikarum, trots kritiken mot innehållet av palmolja. Men till jul kavlar många sina egna kakor gjorda på mer klassiska ingredienser som smör, och pepparkakans viktigaste roll är att med sin tradition bidra till en social gemenskap, inte minst låta barnen bli delaktiga i en flerhundraårig smakhistoria. Man kan dessutom anta att det är få som äter sig till ohälsa med hjälp av pepparkakor.
Målade pepparkakor
Pepparkakan bakas idag vanligen av finsiktat vetemjöl. Före 1800-talet var veteodlingen begränsad varför vetemjölet placerar sig som ett mjöl till sällankakor och bröd i högreståndsmiljö, eller åtminstone som kalasmat. Festkakor kunde dock bakas på finsiktat rågmjöl. Just pepparkakor bakade på råg ger en mycket fin och mer mångfacetterad smak. Ibland var pepparkaksdegen uppblandad med finsiktat kornmjöl för att ge en vitare kaka. De sydostindiska kryddornas dyrbarhet före 1700-talet innebar att man inte sällan stötte dem till ett pulver, därefter blandades kryddpulvret med brännvin och penslades på kakans utsida. Så gjorde man även med saffransbullarna som bara vara saffransgulmålade utanpå.
Från pepparkaka till smaksättare
En trendutveckling är att pepparkakan gått från att bara vara en kaka till att bli en kryddsmak. Det går numera att köpa knäck med pepparkakssmak, skumtomtar med smak av pepparkaka men också proteinpulver med smak av denna julens kaka, för den som bygger sin kropp men ändå vill bli en del av traditionens känsla. Pepparkakan lyckas alltid svara mot framtidens önskningar.
Nygamla spannmålssorter för framtiden
I vår tid utmanar klimatförändringarna spannmålssorternas växtbetingelser. Forskare vid SLU tar nu fram historiens lite bortglömda kultursorter av spannmål som råg och vete, för att studera om de kanske är bättre anpassade till förändrade odlingsvillkor. En viktig framtidsfråga är att finna sorter som kan fungera i extremvädersituationer, men också med förbättrade näringsegenskaper för att kompensera för mer varierade skördar.
De nygamla spannmålssorterna måste även fungera vid bakningen av brödet, så att konsumenten inte vänder de bättre klimatbröden ryggen. Ett oätet bröd bidrar inte till vare sig hälsa, social eller biologisk hållbarhet.
Formas har gett stöd till ett SLU-projekt där bland andra Göran Bergkvist, docent i växtodlingslära vid SLU, kommer att arbeta med fältförsök för att se hur vissa utvalda kultursorter av spannmål fungerar i ekologisk odling.
– Forskningsuppdraget är flerdelat på så sätt att det inte bara handlar om spannmålssorter som klarar torka och blöta bättre, utan också om ifall sorterna är intressanta för konsumenterna att äta, säger Bergkvist.
Kultursorter bra att baka med
Han betonar också att det är viktigt för projektet att befinna sig i hela den långa livsmedelskedjan, bildligt och bokstavligt från ax till limpa.
– Vi vill finna äldre sorter med bra näringsvärde som också fungerar i kvarnar och bakugnar, säger Bergkvist.
Projektet är ett bra exempel på att man kan behöva se på såväl livsmedelsproduktionen som konsumentens ätande ur ett tvärvetenskapligt perspektiv för att ta sig an frågor som ska leda till bättre framtida hållbarhet.
Sannolikt kommer sorterna fungera alldeles utmärkt för julens alla kakor och bröd, för de bakades på kultur- och lantsorter redan på den tid då midvinterblotet blev till ett julkalas.
Text: Richard Tellström, docent i måltidskultur vid SLU Future Foods, Sveriges Lantbruksuniversitet
Tidsbrist, mätbarhet och brist på förankring i det egna ämnet gör att gymnasieelever riskerar att inte bli bra kritiska läsare. Det visar en avhandling om svenskämnet och de dokument som styr undervisningen kring kritisk läsning.
− Risken är att eleverna inte blir bra kritiska läsare och att kritisk läsning bara blir något mätbart och något som ska bockas av. Det är en väldigt platt syn på vad källkritik och kritisk läsning kan innebära, säger Ulrika Nemeth.
Tidsbrist begränsar undervisning i kritiskt läsande
I fokussamtal fick lärarna prata med varandra utifrån samtalskort med ord som medborgare, digitalisering och skönlitteratur. Svensklärarna själv förordar inte den mer platta synen på kritisk läsning utan lyfter fram flera olika aspekter. De vill gärna använda skönlitteratur, konst och språk i undervisningen. Men förutsättningarna finns inte.
− De lyfter att det begränsas av tid och att man ofta börjar i kunskapskraven, inte med svenskämnets mål och syfte. Att vara kritisk kräver tid och tankearbete, om eleverna ska komma längre än bara pricka av om en källa är pålitlig eller inte. Den här tiden är svår att skapa. Alla lärarna tycker det är viktigt, men upplever att de hela tiden måste vidare mot nya kursmoment, säger hon.
Elever missar chans att bli goda kritiska läsare
I sin avhandling har Ulrika Nemeth undersökt vad det kritiska läsandet innebär i svenskämnet. Hon har studerat de ramverk som formar ämnet samt hur lärarna själva talar om kritisk läsning. I materialet ingår till exempel kursplaner, styrdokument och riktlinjer för de nationella proven. Hon har också studerat internationella dokument från OECD och PISA. Därtill har hon även använt sig av fokussamtal med lärare samt klassrumsobservationer.
− Kritisk läsning måste kunna kopplas till svenskämnets uppdrag – alltså läsning och skrivande. Analys och kritisk läsning hör ihop. Men läser man endast kunskapskraven och det centrala innehållet, vilket är vanligt i dag, så riskerar undervisningen att fokusera enbart på synligt görande istället för det viktiga tänkandet. Det är en fråga om ämnets identitet, säger Ulrika Nemeth.
Svenskämnet kan bidra till god kritisk läsning
Ulrika Nemeth har lång erfarenhet av att arbeta som gymnasielärare och har sett hur svenskämnet förändrats genom åren. Nya kurs- och läroplaner, nya kunskapskrav i de nationella proven. En personlig reflektion hon lyfter fram är att när det var mindre fokus på mätbara kunskapsmål var möjligheterna att samtala och diskutera större. I de samtalen fanns det utrymme att väva in kritiska perspektiv.
− Läser man enbart kunskapskraven i läroplanen om till exempel grammatik, så ska den bara användas för att kontrollera elevens egna texter. Eleverna riskerar därför att se grammatik bara som ett sätt att utveckla det egna skrivandet. Istället skulle de också kunna analysera andras texter genom att titta på vilka ord som används, vem som är subjekt eller objekt, det vill säga vem som får föra talan och inte. Men det är precis här som svenskämnet ska kunna bidra till god kritisk läsning, det är ämnets kärna och identitet, säger Ulrika Nemeth, gymnasielärare och nybliven doktor i svenska.
Ulrika Nemeth, Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, ulrika.nemeth@sh.se
Jakob Löndahl och Sara Thuresson, forskare vid Aerosollaboratoriet vid Lunds universitet studerar de aerosoler som kan bära på smitta, till exempel vätskedroppar från den luft vi andas ut, eller som sprids när vi hostar eller nyser:
Hur sprids luftburet corona. Kan smitta hänga kvar i luften när vi kommer tillbaka till jobbet?
– Aerosolerna är små partiklar som svävar i luften, till skillnad från exempelvis droppar av saliv, som faller till marken ganska snabbt. Det som avgör hur länge de hänger kvar är faktorer som ventilation, rummets storlek, med mera.
– Det som gör att partiklarna så småningom försvinner är att de späds ut i luften eller fastnar på någon yta. Och det är svårt att tänka sig att de finns kvar mer än några timmar, koncentrationen minskar hela tiden, säger Jakob Löhndal.
Aerosoler är partiklar – fasta partiklar eller vätska – som svävar i en gas, och gasen är oftast luften vi andas. Atmosfären är en aerosol. Aerosol omger oss alltså hela tiden, men syns vanligtvis främst när koncentrationen är extra hög, som röken från en skorsten. Partiklarna är mellan cirka 0,001 och 100 mikrometer stora (en mikrometer är 0,000001 meter). Dimma är en aerosol med hög fuktighet. Vår utandningsluft bildar aerosoler som kan innehålla smittämnen, till exempel virus. Namnet kommer av latinets aero, för luft, och sol från solution som betyder lösning.
Redan i mars 2020, då pandemin just blivit ett faktum, började aerosolforskarna i Lund att undersöka inomhusluften i patientrum och korridorer på Skånes universitetssjukhus. De hade tidigare visat att norovirus som orsakar vinterkräksjukan kunde spridas i luften, och nu ville de snabbt börja undersöka om så var fallet även med coronavirus.
I början trodde de flesta att den mesta smittan spreds via större droppar från hostningar och nysningar, som bara färdas några meter innan de faller till golvet. Nu vet man att personer med covid-19 kan infektera andra på mycket större avstånd och att luftburen smitta kan hålla sig svävande och färdas i luften under längre tid. Forskarna vid Aerosollaboratoriet har bland annat fått uppmärksamhet för sin forskning om hur virus kan spridas genom körsång.
Högljudd sång sprider mest aerosoler
Coronavirus kan spridas genom körsång. Under ett forskningsförsök fick körsångare ta på sig operationsklädsel och gå in i en specialbyggd kammare med filtrerad och ren luft. I kammaren analyserades mängden partiklar som kom från sångarna vid andning, tal, olika typer av sång och vid sång med munskydd. Med hjälp av starka lampor, en höghastighetskamera och ett instrument som kan mäta mycket små partiklar mätte forskarna aerosoler och större droppar. Det visade sig att ju högre och mer kraftfull sång, desto mer aerosoler och droppar producerade sångarna.
Munskydd stoppar aerosoler
Slutsatsen blev ändå att det gick att sjunga säkert genom att hålla distans och god hygien, samt ha bra ventilation i rummet, vilket minskar mängden aerosoler i luften. När sångarna hade på sig ett enkelt munskydd fångades det mesta av aerosolerna och dropparna upp. Och nivåerna blev jämförbara med dem vid vanligt tal.
Hur viktig är aerosolsmittan jämfört med fysiska kontakter – det som brukar kallas droppsmitta?
Det är svårt att gradera skillnaden mellan olika smittvägar, menar Jakob Löhndahl.
– Men för att skydda sig är det viktigt att hålla bra avstånd. Men vad som är bra avstånd beror på situationen. Själv skulle jag inte vilja sitta i samma rum som en coronasmittad ens så länge som en timme, och inte ens på större avstånd än två meter. Men ett kort möte är ok.
– Under exempelvis en körövning på två timmar, kan smittan av allt att döma spridas mer än tio meter. Tiden är en viktig faktor. Ju längre tid till exempel en körövning pågår desto fler virus hinner vi andas in. Läs mer:Ju högre sång desto fler aerosoler
En coronasmittad person släpper ut mängder av aerosoler i inomhusluften bara genom att andas. Virusladdade partiklar kan sväva kvar i luften långt efter det att en smittad person lämnat rummet. Och de kan fastna i ventilationssystem.
Det sägs också att aerosoler kommer från spolvattnet i toaletten?
– Ja, toaletter sprider mängder av aerosoler när de spolas, säger Jakob Löhndahl.
Om man stänger locket och sätter en odlingsskål under så blir den snart full av alla de mikroorganismer som trivs i toaletten. Även här så handlar mängden partiklar om hur stort rum det är och hur ventilationen fungerar. Men att stänga toalocket vid spolning är en bra idé.
Jakob Löhndal och hans kolleger på Aerosollaboratoriet vid Lunds universitet började mäta luftburen smitta i inomhusluften samtidigt som pandemin blev ett faktum.
Vad är kvar och viktigt att ta reda på när det gäller aerosoler och luftburen smitta?
– Vi tittar bland annat på virusspridning från olika sjukhusprocedurer, till exempel bronkoskopi, där man tittar in i luftrören, och vård i respirator, och när och hur det skapas aerosoler, för att bättre kunna skydda både personal och patienter. Vad som ökar virusmängden i luften och hur den förändras med avstånd och ventilation.
– Men också säsongsvariationer, hur fungerar de och vad beror de på? Corona, influensa, kräksjuka och förkylningar; alla ökar de under höst och vinter. Det är en komplicerad dynamik med många faktorer inblandade.
– Att det blir torrare inomhus på vintern på våra breddgrader är också en faktor. Luftfuktigheten har betydelse för hur länge aerosolerna blir kvar i luften. Våra slemhinnor påverkas också, men det är högst oklart hur det hänger samman. Det är definitivt inte så enkelt som att vi bara är mer inomhus på vintern.
Vad gör aerosoler fascinerande att jobba med?
– Luft är något vi måste ha för att leva, samtidigt är den full av ämnen som ofta påverkar oss negativt, och det är spännande. Partiklarna är saker vi inte ser men som kan påverka oss mycket. Och vi kan inte välja om vi vill andas eller inte, säger forskarna på aerosollaboratoriet.
Droppsmitta följer med och sprids i form av droppar, till exempel när du nyser, hostar eller kräks. Och kommer sen i kontakt med andra människors ögon och/eller slemhinnor, direkt eller via händerna. Dropparna är tunga och når inte särskilt långt innan de faller till marken. Vanliga droppsmittor är covid-19, förkylningar, influensa, kikhosta och RSV-virus.
Luftburen smitta består av droppar som torkar ihop till lättare droppkärnor. Dessa mikroskopiska partiklar finfördelade i luft kallas aerosoler, och kan nå våra luftvägar på längre avstånd än så kallad droppsmitta. Några exempel är vattkoppor, tuberkulos och covid-19.
Text: Tomas Lindblad på uppdrag av forskning.se
Inflammatoriska processer spelar en viktig roll i uppkomsten av många sjukdomar, till exempel reumatism, artros, astma, allergi och inflammatoriska tarmsjukdomar.
Proteinbiomarkörer är mätbara molekyler som kan användas för att diagnostisera en sjukdom, eller för att bilda sig en uppfattning om hur långt framskriden en sjukdom är.
Proteinet klassas som en biomarkör för en viss sjukdom, om mängden protein i blodet är högre hos patienter med sjukdomen än hos friska personer. Ett stort antal proteiner har på detta sätt kopplats till inflammatoriska sjukdomar.
Mängden protein i blodet säger inget om dess roll i kroppen
Vad som däremot är orsak och vad som är verkan är oftast inte känt. Mängden protein i blodet kan antingen förändras som svar på sjukdomen, till exempel för att skydda från vävnadsskada. Eller så kan förändringen vara den underliggande faktorn som orsakar sjukdom.
En omfattande studie från Uppsala universitet visar att flera olika proteiner i vårt blod som tidigare kopplats till olika inflammatoriska sjukdomar faktiskt kan skydda friska individer från att utveckla sjukdom. Detta tros bero på att proteinerna i dessa fall motverkar vävnadsskador.
För att hitta proteinbiomarkörer som direkt orsakar – eller skyddar – mot sjukdom, använde forskarna från Uppsala universitet en metod som kallas mendelsk randomisering.
Använder genetiken för att förstå proteinets roll
– I mendelsk randomisering använder vi oss av information inbäddad i vår egen arvsmassa för att bestämma orsakssambanden. Vi undersöker om människor, som fötts med genetiska anlag som ger höga naturliga nivåer av ett protein, kommer att ha högre eller lägre risk att utveckla en viss sjukdom senare i livet, säger Torgny Karlsson, biostatistiker vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, och en av forskarna som lett studien.
Mendelsk randomisering har ofta kallats naturens egna kliniska prövning eftersom de genetiska anlag som ärvs av föräldrarna slumpas ut hos avkomman.
Nästa hundra proteinbiomarkörer, som tidigare kopplats till inflammatorisk sjukdom, undersöktes i den aktuella studien. Analyserna visade att proteinet IL-12B skyddar mot psoriasis och psoriasisartrit, LAP-TGF-b-1 mot artros, TWEAK mot astma, VEGF-A mot tarmsjukdomen ulcerös kolit och LT-a mot både typ 1-diabetes och reumatism. Bara en biomarkör visade sig ha en skadlig effekt, nämligen IL-18R1 som ökade risken för att utveckla allergi, hösnuva och eksem.
Biomarkörer skyddar mot sjukdom snarare än orsakar den
– Överraskande nog visade det sig vara vanligare att proteinerna skyddar mot sjukdomsutveckling än att de ökar sjukdomsrisken. Resultaten tyder på att dessa proteiner spelar en viktig roll för att skydda vävnaden hos friska individer, säger Weronica Ek, docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och en av forskarna som lett studien.
Att kartlägga vilka proteiner som skyddar mot, eller ökar risken för sjukdom, är viktigt eftersom det ökar vår förståelse för hur inflammatoriska sjukdomar uppstår. Flera av proteinerna kan även visa sig vara viktiga för läkemedelsutvecklingen.
Sjukdomsmarkörer kan ha positiv effekt i kroppen
– Eftersom de proteiner vi undersökt är utvalda för att vara sjukdomsmarkörer, är den spontana tanken att ett läkemedel som sänker protein-nivåerna borde vara den mest lämpade för att behandla sjukdomssymptom hos patienter. Våra resultat tyder dock på att sådana behandlingar kan ha negativa effekter i friska vävnader och till och med öka risken för att en inflammatorisk sjukdom ska uppstå. Det är viktigt att beakta när man utvecklar nya läkemedel, säger Åsa Johansson, gruppledare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, SciLifeLab, Uppsala universitet, och den seniora forskaren bakom studien.
– Vi vill även belysa att mendelsk randomisering är en effektiv metod för att utvärdera proteiner som måltavlor för nya läkemedel och hoppas att denna metod framöver ska ses som ett alternativ till vissa djurförsök, säger Åsa Johansson.
En grupp samhällsvetenskapliga forskare ville ta reda på varför det är så och har tillsammans undersökt vad de kallar tillgänglighetens tröghet.
– Många medborgare känner sig åsidosatta och utestängda. Det finns en massa undantag och krångel i vardagen trots starka deklarationer och lagstiftning kring tillgänglighet. Vi har försökt förklara den här trögheten, säger David Wästerfors, en av redaktörerna till en nyligen publicerad antologi.
Vad är tillgänglighet?
Tillgänglighet handlar om hur samhället utformas. Ett tillgängligt samhälle är utformat så att så många som möjligt kan använda och ta del av det.
Det handlar om att kunna ta del av den fysiska miljön och kunna ta sig runt i samhället. Det innebär också att få tillgång till information och kommunikation samt att kunna använda produkter och tjänster.
Boken utgör en av de avslutande publikationerna för Tillgänglighetens motstånd, ett treårigt projekt med forskare från Lunds och Malmö universitet. Hanna Egard, Kristofer Hansson och David Wästerfors har samlat på sig ett stort material som skildrar hur vardagen ter sig för den som lever med funktionsnedsättning. De tre forskarna är redaktörer för den nya antologin där även 15 andra forskare medverkar.
– Det är lätt att fokus hamnar på det fysiska eller vad som händer när tekniken fallerar. Men det handlar lika mycket om hur vi behandlar varandra människor emellan, säger Kristofer Hansson.
– Vi har sett i intervjuer att den som exempelvis behöver hjälp ombord på tåget eller bussen möter kommentarer om att man borde haft med en assistent och ”sinkar resan” – eller att man inte ens erbjuds hjälp för att ta sig ombord.
Olika intressen måste vägas mot varandra
Boken är uppdelad i tre områden: staden och transport, kunskap och utbildning samt lagstiftning, institutioner och historia. Hanna Egard, som undersökt hur ansvariga på kommuner förhåller sig till tillgänglighetsfrågor, menar att man ofta erbjuder ett slags lösning som anses ”tillräckligt tillgänglig”.
– Det är inte så att man saknar ambitioner, men det blir halvmesyrer. Man tänker att det ska finnas personal som ska öppna dörrar, att man ska ringa på en klocka för att få en ramp utrullad och så vidare. Men lagkravet för tillgänglighet är ju att du i princip ska kunna klara dig själv, säger hon.
Personlig assistans och andra former av mänskligt stöd är också en central del i ett inkluderande samhälle. När assistansen hotas av besparingskrav eller servicepersonal försvinner så minskar tillgängligheten generellt. Enligt redaktörerna är annan orsak bakom tillgänglighetens tröghet att olika politiska intressen måste vägas mot varandra.
– Det finns ett begrepp i plan- och bygglagen som heter ”enkelt avhjälpta hinder” och då låter det så lätt. Med det finns massa saker man måste ta hänsyn till: miljön, det estetiska, kulturhistoriskt arv, säger Hanna Egard.
– När det gäller kollektivtrafiken ställs också intressen mot varandra. Politiker vill få fler att ställa bilen och ta bussen istället, och många vill kanske inte stanna vid varenda ort i Skåne på vägen till Malmö. Ska det gå fort så tappar man kanske andra grupper som behöver mer tid, fortsätter Kristofer Hansson.
Inte något som kan bockas av i en checklista
Så hur ser lösningen ut enligt forskarna? En av slutsatserna från projektet Tillgänglighetens motstånd är att vi skulle vinna på att se på tillgänglighetsfrågor ur ett vidare perspektiv och inte enbart som ett ”enkelt avhjälpt hinder”.
– Tillgänglighet är ingen ruta på en checklista som ska bockas av. Snarare är det en process som aldrig tar slut och som kräver vardaglig observans och hänsyn. Det uppstår nya funktionshinder i takt med att samhället förändras. Tillgänglighet är en institutionell och kulturell fråga, det handlar om vilka rutiner vi bygger upp och hur människor agerar gentemot varandra, säger David Wästerfors.
– Att bli mamma efter livmodertransplantation verkar psykologiskt vara en blandning av att känna sig som vem som helst och samtidigt brottas med en känsla av overklighet, konstaterar Stina Järvholm, docent i psykologi och en av forskarna bakom en studie om känslor kring moderskap efter en livmodertransplantation.
Hon ingår i forskargruppen kring livmodertransplantationer vid Göteborgs universitet, som rönt internationell uppmärksamhet för sina medicinska framsteg, och som även forskar om psykologiska långtidseffekter för donatorer, mottagare och partner.
I den nu aktuella studien ingick sju kvinnor som antingen saknat livmoder från födseln eller behövt operera bort den. Alla hade levt i tron i att de inte skulle bli biologiska föräldrar. När de genomgick livmodertransplantation 2013 var de i genomsnitt 29 år gamla.
Oro för barnet efter livmodertransplantation
Resultaten som bygger på årliga intervjuer med kvinnorna, fram till 2018, visar tydligt att de i mångt och mycket upplevde situationen som de flesta andra mammor. Att bli mamma kändes både fantastiskt och utmanande, och partnerrelationer sattes på prov.
Samtidigt hade kvinnorna en oro kopplad till själva proceduren. Det kunde handla om rädsla för att barnet påverkades negativt av livmodertransplantationen under graviditeten, och en känsla av att graviditeten inte riktigt var ens egen med tanke på den omfattande medicinska övervakningen.
Känsla av overklighet
”Undrar om man älskar sitt barn på ett annat sätt just för att det blivit till som det blivit” funderar en av kvinnorna i en intervju. En annan kvinna skrattar när hon berättar hur hon är ute med sitt barn och shoppar och plötsligt slås av tanken ”vad har jag gjort, tänk om folk runtomkring visste!”
– Att bli mamma efter livmodertransplantation verkar psykologiskt vara en blandning av att känna sig som vem som helst och samtidigt brottas med en känsla av overklighet, konstaterar Stina Järvholm.
Första barnet efter livmodertransplantation
Livmodertransplantationerna med levande donatorer 2013 ingick i världens första systematiska och vetenskapligt baserade forskningsprojekt på området, under ledning av Mats Brännström, professor i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Efter den första födseln i Göteborg 2014 följde ytterligare sju födslar innan någon utanför Sverige födde barn efter livmodertransplantation. Hittills har tolv barn fötts inom ramen för det svenska forskningsprojektet, i världen som helhet ett 40-tal.
Stöd vid särskilt svår belastning
Stina Järvholm betonar att livmodertransplantation är en avancerad infertilitetsbehandling som sträcker sig över många år och inkluderar både mottagare, parter och donator.
– Resultaten hjälper oss att sätta in psykologiskt stöd vid delar som kan skapa extra belastning såsom upprepade graviditetsförsök utan framgång, missfall och för de som behöver lämna projektet utan att ha blivit föräldrar på det sätt som de hoppats på, säger hon.
– Kunskapen är också användbar för de som möter dessa kvinnor under graviditeten för att ge ett bra stöd utifrån kvinnornas specifika behov, att förstå att det som tidigare varit omöjligt då blir verklighet, avslutar Stina Järvholm.
Stina Järvholm, docent i psykologi på Göteborgs universitet och kliniskt verksam psykolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, stina.jarvholm@gu.se
Mats Brännström, professor i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, mats.brannstrom@obgyn.gu.se
Fler studier om psykologi och livmodertransplantationer:
Översikten, som fått namnet ”Meningsfull fritid, utveckling och lärande i fritidshem”, baserar sig på 37 studier och forskningsresultaten presenteras under tre teman:
Inta ett medvetet förhållningssätt
Skapa kreativa miljöer
Organisera undervisningen
1. Inta ett medvetet förhållningssätt
Forskningsstudierna visar att ett medvetet förhållningssätt i samspelet med eleverna bygger på att undervisning och omsorg är sammanflätade med varandra. Enligt studierna fångar lärarna tillfällen genom att observera eleverna för att ge utrymme för deras lek och aktiviteter. De skapar och upprätthåller en trygg miljö och får samtidigt kunskap om elevernas intressen och behov och planerar därefter meningsfulla sammanhang som stimulerar och stödjer elevernas utveckling och lärande. Lärare agerar genom att närma sig eleverna, lyssna, samtala och bekräfta dem för att öka deras självkänsla och utveckla goda sociala relationer till dem. Lärarna kan också delta i elevernas aktiviteter, vilket kan öka elevernas engagemang.
2. Skapa kreativa miljöer
En förutsättning för en stimulerade och stödjande lärmiljö är att lärare utgår från elevernas intressen och behov. Lärare skapar en stimulerande lärmiljö genom att ge tid och utrymme för elevers lek och aktiviteter samt genom att tillhandahålla material för elevinitierade aktiviteter som gynnar elevernas sociala interaktioner, upplevs meningsfulla och bidrar till deras utveckling och lärande. Det framgår också att eleverna använder den fysiska lärmiljön både inom- och utomhus, till exempel olika material, på ett sätt som gör den meningsfull för dem.
Att införa digitala lärresurser i undervisningen kan vara ett bra sätt att på ett lustfyllt sätt främja utveckling av olika förmågor och kunskaper hos eleverna. I studierna framgår att elevernas intresse och motivation ökar när ämnesinnehållet och relaterade uppgifter är implicit inbäddade i spelet. Lärare kan också skapa en god social miljö med hjälp av digitala lärresurser genom att göra det möjligt för eleverna att använda språkliga resurser och tidigare erfarenheter som en del i sitt lärande.
3. Organisera undervisningen
Genom att erbjuda väl genomtänkta och varierande undervisningssituationer kan läraren öka elevernas möjligheter att uppleva en meningsfull fritid, bredda och fördjupa sina intressen samt bidra till utveckling och lärande. Planerade undervisningssituationer med tydliga mål skapar förutsättningar för utveckling av såväl språk och läs- och skrivfärdigheter som av sociala förmågor, särskilt när lärare i sin planering utgår från
elevers språkliga erfarenheter, vilket också ökar deras engagemang.
Tema- och projektbaserad undervisning skapar möjligheter för elever att på ett meningsfullt sätt utforska, experimentera, skapa och lära. I studierna framkommer att en undervisning som främjar naturvetenskap, teknik och hållbar utveckling ger elever möjlighet att engagera sig i samhällsfrågor i sin närmiljö på ett meningsfullt sätt, särskilt när lärare initierar projekt med utgångspunkt i elevernas värld, ger dem tid och utrymme att själva sätta upp mål, planera och pröva och därmed öka deras självkänsla.
Med stöd av översiktens resultat hoppas Skolforskningsinstitutet att fritidshemmen kan ges bättre förutsättningar att bidra till elevers meningsfulla fritid och främja lärande och utveckling, och på så sätt uppfylla läroplanens mål och intentioner.
Skolforskningsinstitutet verkar för att undervisningen i förskolan och skolan bedrivs på vetenskaplig grund.
Siarhei Manzhynski, doktorand vid Handelshögskolan, Umeå universitet har studerat, så kallad ”coopetition för hållbarhet”.
Coopetition är ett sammanslaget ord från engelskans collaboration = samarbete och competition = konkurrens. Det är ett fenomen där företag från samma bransch samtidigt samarbetar och konkurrerar med avsikt att uppnå ekologiska, ekonomiska och sociala fördelar.
– Även om vi i praktiken ser fler och fler exempel på samverkan mellan konkurrenter för att stödja hållbarhet inom olika branscher, t.ex. inom bostads-, bygg-, fordonsindustrin, så saknas det fortfarande kunskap om både processen och möjliga utfall av såna samarbeten. Till exempel, även om det är uppenbart att samarbeten mellan konkurrenter är ganska svåra att organisera och hantera finns det ett behov av att utveckla effektiva mekanismer för att reglera samverkansprocessen. Det gäller särskilt om uppgiften inte bara är att tjäna pengar men också att förbättra miljömässig och social hållbarhet, säger Siarhei Manzhynski.
Avhandlingen visar att även om coopetition för hållbarhet är ett komplext och spänningsfyllt fenomen har det samtidigt stor potential för att främja hållbarhet i både teori och praktik.
– Min avhandling är ett av de första försöken att undersöka fenomenet heltäckande. Den täcker både processuella nyanser och resultat och använder konceptuella, kvantitativa och kvalitativa tillvägagångssätt.
Konsekvenser och utfall vid coopetition
Resultaten i avhandlingen innebär praktiska konsekvenser för chefer som jobbar med coopetitiva relationer mot andra företag.
– Till exempel modellerar jag systematiskt utfall av coopetition för hållbarhet. Denna systematisering gör det möjligt för praktiker att utföra en mer omfattande bedömning av möjliga konsekvenser av coopetition och därmed fatta ett mer informerat beslut om lämpligheten av samverkan. Mitt tillvägagångssätt gör det möjligt att presentera information om utfall på ett traditionellt affärssätt, det vill säga i numeriska monetära enheter, vilket inte är lätt när det kommer till ekologiska och sociala dimensioner. Detta gör det möjligt för intressenter att jämföra vinster och förluster för varje företag såväl som på koncernnivå.
– Resultaten visar också på att chefer kan påverka samarbetet för hållbarhet genom att reglera dess intensitet och balans mellan konkurrerande krav. För relativt svaga coopetitiva interaktioner uppmuntras chefer att intensifiera relationen, medan för relativt stark coopetition, chefer istället behöver behålla status quo och inte engagera sig i fler och/eller djupare interaktioner.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
