Ett av tio cancerfall beror på ärftliga faktorer. Om personer med ärftliga förändringar hittas i tid kan man ibland förebygga cancer. Men många vet inte om att de bär på mutationerna.
Att ha en medfödd mutation, genetisk förändring, i bröstcancergenerna BRCA1 eller BRCA2 ger en kraftigt ökad risk att utveckla bröstcancer och äggstockscancer. Eftersom det finns förebyggande åtgärder är det prioriterat att nå alla som bär på en mutation i de här generna.
I dag är det patienternas ansvar att informera sina släktingar om ärftliga faktorer och i Sverige vet vi inte hur många som nås. Ett forskningsteam undersöker nu om ett brev direkt från sjukvården kan få fler att testa sig.
– Alla bör få möjlighet att göra ett eget informerat val. Internationella studier visar att mindre än hälften av de som bör erbjudas testning faktiskt gör det. Vi vet inte hur många släktingar som nås i Sverige, men vi vet att information inte alltid kommer fram. Kanske är det fler som skulle testa sig om de visste mer, säger Anna Rosén, forskare vid Umeå universitet och överläkare i klinisk genetik på Norrlands universitetssjukhus.
Fick information från avlägsen släkting
Anna Rosén leder den Forte-finansierade DIRECT-studien som undersöker om ett brev från sjukvården till berörda individer kan öka andelen som testar sig. I dag sprids informationen om ärftlig cancer framför allt från person till person i drabbade släkter.
Som i Amanda Franks fall. Hon är bärare av en mutation i BRCA2-genen. Allt började med att hon fick ett brev från en avlägsen släkting som fått reda på att BRCA2 fanns i familjen. När Amanda Frank sedan testat sig och fått besked om att hon också bar på genförändringen fick hon i sin tur skriva ett brev till en kusin som hon inte känner.
Tack vare detta kom kusinen in i ett kontrollprogram för prostatacancer som visade att han bar på en aggressiv cancer som ännu inte hade gett symtom. Amanda Frank har ibland funderat på vad som hade hänt om hon inte skickat brevet.
– Om han hade testat sig ett halvår senare hade det kanske varit för sent. Tänk vilken skuld jag hade känt. Jag tycker egentligen att det är fel att det enbart var mitt ansvar att förmedla så viktig information till en släkting som jag inte ens känner.
Varje gång en patient visar sig ha en BRCA-mutation görs inom ramen för vården ett familjeträd för att se vilka mostrar, kusiner, farbröder och andra som är potentiella bärare. Målet är att alla ska få information.
– Vi uppmuntrar våra patienter att berätta för alla släktingar som riskerar att bära på samma mutation om möjligheten att testa sig, säger Anna Rosén.
Tack vare Amanda Franks brev till en kusin kunde det upptäckas att han hade en aggressiv cancer. (Personerna på bilden har inget samband med artikeln.) Bild: Aarón Blanco Tejedor, Unsplash
De flesta vill att sjukvården informerar
Många är förvånade över att vården lägger ansvaret att informera släkten på patienterna. Anna Rosén har i sin forskning visat att 90 procent av svenskarna vill veta om de bär på en ökad ärftlig risk för cancer, och majoriteten vill att informationen kommer från sjukvården. Oftast går det bra för patienten att informera de närmaste. Mer avlägsna släktingar är svårare.
– Patienterna vill nästan alltid att släktingarna ska få veta. Men det är inte alltid lätt att genomföra, många har kanske precis fått en cancersjukdom och vissa kan tycka att det är svårt att höra av sig till mer avlägsna släktingar.
När patienters informationsöverföring studerats inom ramen för DIRECT-studien visade det sig att det var väldigt olika hur det gick. Vissa tog uppdraget på stort allvar och följde upp sina släktingar. Men några beskrev också att de var rädda för att säga fel och det blev missförstånd kring vilka som egentligen behövde veta.
Även släktingar som fått ett brev direkt från hälso- och sjukvården har undersökts. Det visade sig att de trots allt helst vill ha information från sin släkting först. De som bara kontaktades av sjukvården blev besvikna på släktingen som inte hade berättat. Samtidigt tyckte de att vården ska hjälpa till och finnas till hands för frågor. De ville också att sjukvården skulle följa upp och se till att alla släktingar verkligen får den information som de har rätt till.
Större risk för cancer utan förebyggande vård
Amanda Frank har nyligen startat BRCA-förbundet tillsammans med några andra BRCA-bärare i syfte att sprida information om mutationer i BRCA1 och BRCA2. Hon upplever att det finns många patienter som har frågor och att det är olika hur mycket stöd de fått av sjukvården. Hon hade inte heller själv så mycket information inför sitt gentest 2016. Exempelvis visste hon inte om att man rekommenderades att operera sig i förebyggande syfte om man hade en mutation i BRCA2.
– Jag fick först en chock. Men eftersom jag vet hur många cancerfall vi haft i släkten så valde jag att operera mig och det har jag aldrig ångrat. Jag vet att jag fortfarande har ökad risk för bukspottkörtelcancer vilket kan göra mig orolig, men jag är ändå tacksam att jag fått möjligheten att minska risken för cancer så mycket det går.
Amanda Frank går på extra kontroller av bukspottkörteln, och alla kvinnliga bärare av BRCA1 och BRCA2 erbjuds MR-kontroller av brösten från 25 års ålder samt möjlighet att operera bort både bröstkörtelvävnad och äggstockar.
Anna Rosén förklarar att de flesta bärare av de här mutationerna får cancer om de inte gör riskreducerande kirurgi. Att hitta dessa riskindivider är därför både kostnadseffektivt och räddar liv.
– Äggstockscancer är en mycket allvarlig sjukdom som man ofta hittar när det är för sent, men den som opererar bort sina äggstockar kan inte få cancer i dem, den operationen är alltså en viktig riskreducering, säger hon.
Hon vet inte om DIRECT-studien, som avslutas 2025, kommer att visa att breven från sjukvården leder till att fler testar sig. Men oavsett vad studien kommer att landa i så anser hon att vården bör ta större ansvar än i dag för att sprida information.
– Vi behöver bli bättre på att skräddarsy lösningar och hjälpa patienterna mer aktivt med informationsspridning när de behöver det.
Örnar lockas till vägar och järnvägar för att äta trafikdödade djur, vilket leder till att de själva blir påkörda. En ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, visar att örnarna har ändrat sitt beteende i jakten på mat.
Med hjälp av data från 74 GPS-märkta kungsörnar har forskarna kunnat följa hur örnarna rört sig mellan åren 2010 och 2020. Studien visar att örnar över hela landet aktivt väljer att koncentrera sig nära järnväg och vägar, eftersom det finns gott om mat där. Fenomenet kallas för en ekologisk fälla (se faktaruta).
– Örnarna har helt enkelt lärt sig att välja de här habitaten på grund av de tusentals trafikdöda djur som ligger kvar. De här platserna blir attraktiva för örnarna eftersom de inte behöver lägga energi på att jaga, men samtidigt blir det en fälla när de riskerar att bli påkörda, säger Navinder Singh, universitetslektor vid institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU i Umeå.
Han förklarar att en örn som blir skrämd vill flyga mot en öppen yta och inte in mot skogen. Blir de skrämda vid en järnväg eller väg, flyr de därför rakt mot trafiken istället.
Ekologiska fällor lockar djur till farliga miljöer
När vi människor förändrar landskap och miljöer kan vi skapa platser som blir attraktiva för olika arter. Det kan vara till exempel tillgången på föda eller värme som lockar. Men samtidigt innebär miljöerna faror och djuren riskerar att dödas.
Ett exempel på en ekologisk fälla skapad av människan är artificiell belysning som lockar till sig arter som tror att ljuset kommer från solen eller månen.
Källa: SLU
Flerdubblad risk att dö för örnar som lever nära trafik
Statistik från Nationella viltolycksrådet visar att 650 kungsörnar och havsörnar dog i trafiken mellan 2010 och 2023. Samtidigt visar statistiken endast inrapporterade örnar, så det finns ett mörkertal.
I studien såg forskarna att risken att dö var 5,5 gånger högre för örnar som valde att leva längs vägar och järnvägar än de som levde och sökte mat på andra platser.
– Vi såg också att unga örnar var mer benägna att välja trafikdödade djur som föda. Många av dem hamnar i olyckor och det kan få stora konsekvenser för populationen i framtiden, säger Navinder Singh.
I en tidigare studie har samma forskargrupp tittat närmare på döda örnar och sett att de som dött i trafikolyckor hade högre nivåer av bly i levern. Blyet kom från ammunition som örnarna får i sig när de äter slaktrester. Studien visade att örnarnas rörelsebeteende och flygkapacitet förändrats av blyförgiftning.
– Örnar med bly i blodet förlorar koordination och flygförmåga vilket ökar risken för kollisioner, säger Navinder Singh.
Olika åtgärder behövs
Forskarnas slutsats är att det krävs flera olika åtgärder för att minska riskerna för örnar att dö i trafikolyckor. Det är också en fråga som berör förvaltningen i hela Skandinavien eftersom örnarna rör sig mellan länder och beter sig på samma sätt även i Norge och Finland.
När viltolyckor sker ska kadavren plockas bort från vägar och järnvägar så fort som möjligt för att inte till exempel örnar ska lockas dit. Men på svårtillgängliga platser blir de ofta liggande. Samtidigt pågår flera försök att minska viltolyckorna genom att till exempel skrämma bort djur från vägar och järnvägar.
–För att få bort den ekologiska fällan behöver vi se till att det inträffar färre viltolyckor, men också se över användandet av blyammunition, säger Navinder Singh.
Självmord ligger bakom nio av tio dödsolyckor i den spårbundna trafiken i Sverige. De flesta sker i Stockholms tunnelbana. Nu undersöker forskare smarta åtgärder som kan rädda liv.
Psykologen Johan Fredin-Knutzén arbetade länge som tågförare och trafikledare i Stockholms tunnelbana, men forskar nu om självmordsprevention – ett ämnesval som inte är någon slump.
– Som tågförare är sannolikheten tyvärr ganska stor att man någon gång kommer att köra på en människa, säger Johan Fredin-Knutzén som är doktorand vid nationellt centrum för suicidforskning och prevention, NASP, vid Karolinska institutet.
Nio av tio dödsolyckor i den spårbundna trafiken sker till följd av självmord. Det är en katastrof för personen själv och anhöriga, men får även stor påverkan på trafiken. Det är också en hemsk upplevelse för resenärer och tågförare att bevittna ett självmord. Att köra på en person är den händelse som vållar starkast akut stress hos tågförare, enligt en av Johan Fredin-Knutzéns studier.
Nu arbetar han på en avhandling om suicidprevention, alltså hur självmord kan undvikas, i transportsystemet och leder ett forskningsprojekt på uppdrag av Trafikverket. Målet är att hitta åtgärder som kan minska antalet självmord vid järnvägar, broar och vägtrafik.
Varje år dör 135 personer genom självmord i transportsystemet i Sverige.
Ungefär 85 självmord sker inom den spårbundna trafiken, till exempel vid tunnelbanestationer.
Staket hindrade självmord
De flesta självmorden i tunnelbanan sker vid stationer. Täckande plattformsväggar – som finns vid Odenplans nya pendeltågsstation i Stockholm – är effektiva hinder men anses för dyrt att införa överallt.
Johan Fredin-Knutzén undersöker därför om det finns enklare åtgärder som kan fungera – och resultaten har förvånat honom.
I en pilotstudie har han utvärderat effekten av att installera ett midjehögt staket mellan ett pendeltågspår och ett spår för snabbtåg. Den aktuella platsen var tidigare självmordsdrabbad, men efter att staketet sattes upp år 2014 har antalet självmord minskat. Inget självmord där någon passerat barriären har skett.
– Jag trodde vi skulle se en liten tendens, men jag blev förvånad över den stora minskningen, säger Johan Fredin Knutzén.
Staketet är enkelt att klättra över. Men Johan Fredin-Knutzén tror att det fungerar som ett psykologiskt hinder och ett sätt för personen att köpa tid.
– Det adderar även ett mått av osäkerhet som kan göra skillnad i det ambivalenta tillstånd som en person som överväger självmord ofta befinner sig i, säger han.
Hinder vid slutet av plattform
På en annan station i Stockholmsområdet har ett genomskinligt staket, som är några meter långt, byggts längs slutet av en plattform. Enligt en av Johan Fredin-Knutzéns studier har staketet tydligt minskat antalet obehöriga spårbeträdanden och förseningar. Det gick även att se en tendens mot att färre personer blev påkörda.
– Det är lika lätt att hoppa ner på spåret och gå in i tunneln som det var innan. Men man måste gå en lite längre sträcka där man blottar sig själv för allmänhetens ögon, och det är den sociala kontrollen som vi tror påverkar, säger han.
Han poängterar att studierna är små och att resultaten behöver bekräftas i fortsatt forskning. Men resultatet ligger i linje med erfarenheter från andra länder där olika typer av enklare barriärer införts. I Asien används till exempel halvhöga, i stället för heltäckande, plattformsdörrar på en del platser.
– Eftersom självmord är sällsynta händelser är det svårt att bevisa något i en enskild studie. Men jag tycker det finns tillräckligt empiriskt stöd för att skala upp den här typen av åtgärder i transportsystemet och fortsätta utvärdera dem, säger Johan Fredin-Knutzén.
Nät förebygger självmord
Samma tankesätt ligger bakom de självmordsförebyggande nät som kan ses under broar i exempelvis Schweiz och USA. Det är möjligt att hoppa ner på nätet och klättra vidare över kanten, men de minskar ändå antalet självmord på platsen.
– Effekten är jämförbar med att installera höga staket uppe på bron, något som ibland är svårt av tekniska skäl. Näten påverkar inte brons gestaltning eller utsikt på samma sätt, förklarar Johan Fredin-Knutzén.
Enligt Johan Fredin-Knutzén talar forskningen för att ett förhindrat självmordsförsök kan göra varaktig skillnad.
– Det handlar för flera om snabba och ambivalenta beslutsprocesser, det är inte säkert att personen återigen försöker ta sitt liv om man lyckas förhindra ett självmordsförsök, säger Johan Fredin Knutzén.
Åtgärderna är exempel på så kallad metodrestriktion, en strategi som läkare och psykologer använder för att hjälpa personer som är självmordsbenägna.
– Det kan till exempel innebära att man låser in farliga föremål som vapen eller mediciner och ger någon annan nyckeln. Detta för att minska tillgången till en dödlig metod i ett kritiskt ögonblick när man är som mest impulsdriven, säger Johan Fredin-Knutzén.
Färre självmord i blått ljus
En annan åtgärd som framför allt har använts i Japan är att byta ut belysning – från vitt till blått ljus. Det finns studier som tyder på att självmorden minskar på platser med blått ljus, men det är oklart hur det fungerar.
– En hypotes är att det har en lugnande effekt, men det kan också vara så att det påverkar människors rörelsemönster, säger Johan Fredin-Knutzén.
I en pilotstudie som han genomfört i samarbete med Storstockholms lokaltrafik, SL, såg man att människor uppehöll sig mindre på delar av perrongen som lystes upp med blått ljus.
– Det talar för att förse utsatta platser som plattformsändar med sådan belysning. Men om det visar sig att det fungerar lugnande, då kan det vara en bättre idé att sätta blå belysning över hela plattformen och biljetthallen, säger Johan Fredin-Knutzén som planerar att forska vidare om denna fråga.
Åtgärder mot suicid behövs tidigt
Kameror som larmar om att människor är på spåret och tydligare linjer samt skyltning på plattformar är andra komponenter i det självmordsförebyggande arbetet. Men transportsystemet kan bara bidra med sin begränsade del, betonar Johan Fredin-Knutzén.
– Att förhindra själva suicidförsöket är den sista möjligheten till intervention, många andra åtgärder behövs långt tidigare. Det är en bred och politisk fråga om hur vi skapar ett gott samhälle där alla känner sig delaktiga och värdefulla. Det är också viktigt att ha resurser för att hjälpa dem som lider av hopplöshet och psykiskt lidande, som kan leda till suicidtankar, säger han.
Brasilien är redan en regional stormakt, men har större ambitioner än så. Enligt en rapport från FOI utmanar landet västvärldens dominans och vill stärka sitt inflytande globalt.
För första gången har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, skrivit en rapport som fokuserar på Brasiliens säkerhetspolitik och ger en inblick i landets strategiska kurs.
– Brasilien har tagit mer plats inom världspolitiken de senaste 30 åren. Tillsammans med andra länder i det globala syd utmanar Brasilien alltmer västvärldens dominans. Landet vill höja sin egen status inom systemet och förespråkar idén om en multipolär värld, säger Olivier Milland som är analytiker på FOI.
Moderniserar försvaret
Brasilien har världens femte största landyta, flera tusen kilometer kustremsa och hälften av Sydamerikas befolkning. Landet har stora tillgångar på råolja, naturgas, metaller, mineraler, regnskog och odlingsbar mark.
– Det är ett land som har utvecklats till en stabil demokrati sedan slutet av 1980-talet efter årtionden av militärdiktatur. Och det geografiska läget har isolerat Brasilien från väpnade konflikter som påverkat andra delar av världen, säger Olivier Milland.
Trots att Brasiliens suveränitet inte utsatts för några omfattande säkerhetshot har landet byggt en stark försvarsmakt och försvarsindustri. Enligt Olivier Milland är detta helt i linje med landets stormaktsambitioner.
– Försvarsmakten har alltid haft ett stort politiskt inflytande oavsett vem som regerat. Men det är ett försvar som dras med föråldrade vapensystem och höga personalkostnader. Därför har man de senaste 15 åren satsat på att uppgradera och modernisera.
Brasilien moderniserar sitt försvar och har köpt 36 Jasplan från Sverige.
Flera militära samarbeten
Brasilien har militära samarbeten med USA och länder i Europa. Från Frankrike har man till exempel köpt fyra Scorpène-ubåtar. Brasilien har också köpt stridsflyget Jas 39 Gripen från Sverige.
– Det är ett enmotorigt plan som kräver mindre bränsle, vilket är bra när det behöver flyga över så stora ytor av hav och land som Brasilien behöver bevaka, säger Olivier Milland.
I samarbetet mellan Sverige och Brasilien som påbörjades 2013 ingick ursprungligen 36 flygplan, varav hälften skulle tillverkas i Brasilien. I november utökades avtalet med ytterligare sex Jas-plan.
– För Brasilien har det stor betydelse eftersom det förbättrar flygvapnets förmågor samtidigt som det ger tillgång till ny teknologi för att utveckla den egna industrin. Dock ska man komma ihåg att Brasilien har en stor egen flygplanstillverkning. Det brasilianska företaget Embraer ingick förra året ett avtal med Försvarsmakten om att leverera C-390 transportflygplan som en del i Sveriges försvarsmodernisering, säger Olivier Milland.
Säkerhetspolitik ligger fast
Landets utrikespolitiskt viktigaste relationer är med USA, Kina, flera europeiska länder, Ryssland och Sydamerika. Trots ideologiska skillnader mellan olika presidenter har Brasiliens säkerhetspolitik varit relativt konstant de senaste 30 åren, menar Olivier Milland.
– Den centrala målsättningen är landets suveränitet och strategiska autonomi.
Samtidigt vill Brasilien vara en motpol mot det globala norr, det vill säga västvärlden, genom att verka tillsammans med länderna i det globala syd.
– De vill gärna vara ledare av den gruppen och ser sig också som goda förhandlare. Brasilien leder bland annat frihandelsavtals-förhandlingarna med EU och Mercosul som är en regional handelsorganisation i Sydamerika, säger Olivier Milland.
Vill ha framträdande roll
Eftersom Brasilien inte har en permanent plats i FN:s säkerhetsråd försöker landet öka sin internationella status genom ledande positioner i organisationer som WHO och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.
Under 2024 var Brasilien ordförande för G20-samarbetet och i år är man värd för klimatkonferensen COP30. Landet är framträdande i arbetet med klimatpolitiken, eftersom länderna i globala syd drabbas hårdast av all klimatförändringarna. Runt 60 procent av Amazonas regnskog ligger i Brasilien.
– Men bäst känd är man kanske för sitt medlemskap i Brics, menar Oliver Milland.
Brics är en ekonomisk och politisk samarbetsorganisation som består av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika.
Självbild och säkerhetspolitik
Enligt rapporten beskrivs Brasilien återkommande som framtidens land – och alltid kommer att förbli det. Det här visar både landets potential, men att den aldrig har uppnåtts eller kommer att uppnås.
– Det uttrycker ändå en ambition om att få högre status inom världssamfundet och att erkännas som stormakt. Ambitioner som länge kännetecknat Brasiliens självbild och säkerhetspolitik, säger han.
Mätningar i Ljungan, Umeälven och Luleälven har fått forskare att höja på ögonbrynen. De upptäckte nämligen att syrenivåerna i delar av de reglerade älvarna var oväntat låga.
Syre är grunden till allt liv, även under vattenytan. I en fors är vattnet turbulent, det virvlar runt och fyller älven med syre.
Forskare vid SLU och Umeå universitet har nu studerat syrenivåerna i reglerade älvar, där forsar och fallhöjder används av kraftverken för att utvinna energi. Genom att placera ut 50 mätinstrument, loggrar, på olika djup i Ljungan, Umeälven och Luleälven kunde forskarna mäta syrenivån varje timme. Resultatet var oväntat.
– Vi blev jätteförvånade. Vi förväntade oss att se en påverkan på syrenivåerna men inte att problemet skulle vara så stort och att vi skulle hitta områden där syret var förbrukat, säger Åsa Widén, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Skillnad mot andra älvar
Studien visar påverkan på syret i alla tre älvar. Forskarna jämförde med syrenivåerna i oreglerade älvar och skillnaden var tydlig. I de oreglerade älvarna var nivåerna opåverkade.
Forskarna har inte fastställt orsakerna, men de tror att syrebristen i Ljungan, Umeälven och Luleälven handlar om en kombination av reglering, industriell påverkan och klimatförändringar.
– Utan den turbulenta, rytande forsen minskar syret i vattnet. Men syrenivåerna påverkas även av vattentemperaturen. Är det kallt i vattnet är det inget problem, men klimatförändringarna har inneburit varmare vatten och det gör att syret minskar, säger Åsa Widén.
En annan sak som påverkar syrenivån i de reglerade älvarna är rester från gamla träindustrier, till exempel fiberbankar i vattnet. Nedbrytningsprocessen av fiberbankarna kräver mycket syre.
Forskarna tror att syrebristen i de undersökta älvarna kan bero på en kombination av vattenkraftverk, påverkan från industrier och klimatförändringar.
Växter och djur påverkas
Livet under ytan drabbas av syrebristen på olika sätt.
– Allt levande, fiskar, insekter och växter behöver syre. Fiskar kan simma bort från syrefattiga områden men deras livsutrymme krymper. Rommen de lägger behöver syre för att utvecklas, säger Åsa Widén, som planerar fler studier om vad syrebristen innebär.
Syre är en parameter som lyfts fram för att visa vilken kemisk kvalitet ett vattendrag har. Syrenivån påverkar vilken kemisk status ett vattendrag anses ha enligt EU:s vattendirektiv.
– I norra Sverige har man tidigare trott att syrenivåerna inte påverkats så mycket av kraftverken eftersom det är kallare vatten här. Det är rimligt att anta att problemen kan vara större i södra delarna av landet. Vi behöver mer kunskap om vilka vattendrag som kan vara påverkade, djupstudera och kartlägga varför. Det är komplext. Genom att förstå problemet kan vi utveckla lösningar, säger Åsa Widén.
Studien har ännu inte publicerats, men berörda länsstyrelser, vattenmyndigheter och verksamhetsutövare har informerats om resultaten.
Mer om forskningen
Forskarna har kartlagt fallhöjd och strömmande habitat i reglerade vattendrag. Mätningarna av syrenivåerna, som genomfördes 2023 och 2024, är en del i kartläggningen. Studien ingår i forskningsprojektet EkoFall.
Målet med projektet är att se var restaureringsinsatser ger bäst resultat. Projektet är ett samarbete mellan forskare vid Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet. Studien kommer att publiceras under 2025.
Många allvarligt sjuka patienter dör på sjukhus i Afrika. Fler liv skulle kunna räddas med grundläggande akutinsatser och rätt behandling på plats, konstaterar forskare vid Karolinska institutet.
Ett internationellt forskarlag har gjort den hittills största kartläggningen av kritiskt sjuka patienter i Afrika. Studien omfattar nästan 20 000 patienter på 180 sjukhus i 22 länder.
Att vara kritiskt sjuk innebär att ha allvarligt påverkade vitala funktioner, till exempel extremt lågt blodtryck eller svår syrebrist. I studien kan forskarna visa att var åttonde patient på afrikanska sjukhus är i ett sådant allvarligt tillstånd. Av de svårt sjuka patienterna avlider 21 procent inom en vecka. Det kan jämföras med 2,7 procent bland patienter som inte är kritiskt sjuka.
Vårdas inte på IVA-avdelning
En stor del, nästan 70 procent, av de kritiskt sjuka patienterna vårdas på vanliga avdelningar i stället för på intensivvårdsavdelningar. Mer än hälften av patienterna får inte ens den grundläggande akuta vård de behöver, till exempel syrebehandling, vätskebehandling eller säker luftvägshantering.
– Vår studie visar att det finns en stor och ofta försummad grupp patienter med kritisk sjukdom i Afrika, säger Tim Baker, docent vid Institutionen för global folkhälsa vid Karolinska institutet.
Billiga insatser kan rädda liv
Forskarna bakom studien betonar att det handlar om grundläggande, men avgörande, sjukvårdsinsatser som kan göra stor skillnad.
– Om alla patienter fick tillgång till essentiell vård av kritisk sjukdom skulle vi kunna minska dödligheten avsevärt. Dessa insatser är dessutom billiga och kan ges på vanliga avdelningar, säger Carl Otto Schell, forskare i global folkhälsa vid Karolinska institutet.
Studien är ett samarbete mellan Karolinska institutet och universitet i Sydafrika, Tanzania, Etiopien, Uganda och Storbritannien.
Forskare vid Karolinska institutet har i experiment kunnat se att vår andning påverkar storleken på ögats pupill. Upptäckten kan bidra till en bättre förståelse av hur synen regleras.
Pupillen reglerar hur mycket ljus som når ögat – likt bländaren i en kamera. Den är därför grundläggande för vår syn och hur vi uppfattar vår omgivning.
Tre mekanismer som kan ändra pupillens storlek har varit kända i över hundra år. Det är ljusmängd, fokusavstånd och kognitiva faktorer, som känslor eller mental ansträngning.
Men nu har forskare vid Karolinska institutet upptäckt en fjärde grundläggande mekanism, nämligen andningen. En studie visar att pupillen är som minst vid inandning och som störst under utandning.
– Den här mekanismen är unik på så vis att den är cyklisk, ständigt närvarande och inte kräver någon extern stimulans. Eftersom andning påverkar hjärnans aktivitet och kognitiva funktioner, kan upptäckten bidra till bättre förståelse för hur vår syn och uppmärksamhet regleras, säger Artin Arshamian, docent på Institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet.
Andningen undersöktes i experiment
Forskarna gjorde totalt fem experiment där de undersökte hur andningen påverkar pupillens storlek under olika förhållanden. Över 200 personer deltog i studien.
Resultaten visade att effekten kvarstod oavsett om deltagarna andades snabbt eller långsamt, genom näsan eller munnen, om ljusförhållanden eller fixeringsavstånd varierade, om de vilade eller utförde visuella uppgifter. Skillnaden i pupillstorlek mellan in- och utandning var tillräckligt stor för att teoretiskt kunna påverka synen.
Forskarna kunde också visa att den här funktionen är intakt även hos personer som är födda utan luktbulben – ett område i hjärnan som aktiveras när vi andas genom näsan och hjälper oss att tolka doftintryck. Det här tyder på att mekanismen styrs från hjärnstammen, en grundläggande och evolutionärt bevarad del av hjärnan.
Undersöker hur synen påverkas
Forskarna undersöker nu om förändringar i pupillens storlek under andningen även påverkar synen. Tidigare forskning visar att mindre pupiller gör det lättare att se detaljer. Större pupiller hjälper oss att hitta svårupptäckta objekt.
– Våra resultat tyder på att vår syn kanske växlar mellan att optimera för att urskiljer små detaljer när vi andas in och att upptäcka vaga objekt när vi andas ut, allt inom en enda andningscykel, säger Martin Schaefer, postdoktor vid Karolinska institutet.
Forskarna vill även undersöka om den nya kunskapen framöver skulle kunna användas inom vården.
– Man skulle till exempel kunna tänka sig nya metoder för att diagnostisera eller behandla neurologiska tillstånd som Parkinsons sjukdom, där skador i pupillens funktion är tidiga sjukdomstecken. Det är något som vi vill utforska framöver, säger Artin Arshamian.
Kina storsatsar på verksamhet i rymden och mycket talar för att landet kommer att stärka sin position, enligt en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Landet siktar både mot månen och Mars, men ser också rymden som en viktig militär arena.
De senaste tjugo åren har det kinesiska rymdprogrammet expanderat i raketfart och landet har nu gått om Ryssland i satsningar. Och när den internationella rymdstationen ISS snart avvecklas kommer Kina ha den enda rymdstationen i omloppsbana runt jorden.
– Det är första gången på länge en nation ensam bestämmer över en rymdstation. Det säger något om Kinas ställning som stormakt i rymden, säger Anna Maria Wårlind som är forskare på FOI:s avdelning Försvarsteknik.
På uppdrag av Försvarsmakten har hon och forskarkollegor skrivit en rapport över Kinas närvaro i rymden ur ett försvars- och säkerhetsperspektiv.
Omgärdas av hemlighetsmakeri
Säkerhetshotet från Kina pekas ut i den nationella säkerhetsstrategin för försvar och säkerhet i rymden som publicerades 2024. Både Säpo och den militära underrättelsetjänsten, Must, beskriver Kina som ett av de främsta hoten mot Sveriges säkerhet.
– Med dagens instabila geopolitiska läge måste man förstå att konflikter på jorden kan eskalera, och konflikter kan färdas ut i rymden. Att förstå rymdmakterna är viktigt för alla som planerar sitt försvar. Kina ser rymden som en av de viktigaste militära arenorna, säger Anna Maria Wårlind.
Kina är medvetet restriktiva med uppgifter om sin militära verksamhet och militära rymdverksamhet. Nyligen kom lagstiftning som ytterligare inskränker möjligheterna att skriva om landets militära aktiviteter i till exempel bloggar.
– Åtkomsten krymper gradvis. Det är en oroväckande trend, inte minst på rymdområdet, för hemlighetsmakeriet bidrar till att öka spänningarna mellan länder som vi ser idag i domänen, säger Anna Maria Wårlind.
Tar sikte på Mars
Kina kom ut på rymdarenan ganska sent och i början fanns ett stort behov av tekniskt stöd från andra länder. Men under de senaste tjugo åren har landet blivit den näst främsta rymdmakten i världen.
– Vi har sett en stor ökning av antalet uppskjutningar av satelliter de senaste tio åren. Det har sammanfallit dels med att rymden blivit en viktig militär domän, och dels med kommersialiseringen av rymden där privata företag bygger satelliter och bärraketer, säger Andreas Johlander, forskare vid FOI.
Nu har Kina byggt upp både teknologi och kunskap. Landet har blivit mindre beroende av västvärlden och behöver inte längre samarbeta med andra länder för att lyckas rent tekniskt. Däremot vill Kina ingå i partnerskap med andra stater för att ses som en legitim aktör på rymdområdet, enligt forskarna.
– Kina jobbar aktivt inom FN för att ha en ledande roll, visa sig som initiativtagare och samla stater kring sitt rymdprogram. Ett viktigt flaggskeppsprogram är den egna rymdstationen som man utvecklar och bjuder in andra stater till. Det är mycket prestige i det, säger Anna Maria Wårlind.
Kina har också månprojekt tillsammans med Ryssland, som har hög status som rymdnation utifrån sin historia.
– De satsar på att utveckla forskning och närvaro både på månen och bortom månen, vidare mot Mars. De vill framstå som ett alternativ till det västligt ledda rymdsamarbetet, säger Anna Maria Wårlind.
Den internationella rymdstationen ISS har legat i omloppsbana runt jorden i flera decennier, men den börjar bli gammal och ska skrotas 2030.
Kärnkraft i rymden
Användning av kärnkraft i rymden för fredliga ändamål är ett annat område som Kina säger sig vilja utveckla och som Ryssland har kompetens inom.
– Ryssland aviserade 2024 att de planerar att bygga kärnkraftverk på månen ihop med Kina, något som Kina inte direkt bekräftade.
Bara veckor tidigare spreds nyheten att Ryssland vill placera ut kärnvapen i rymden. Det är besvärande för Kina som vill framstå som ansvarstagande, menar Anna Maria Wårlind.
– Det rimmar inte så bra att samarbeta med Ryssland kring kärnenergi medan ryssarna planerar att placera ut kärnvapen i omloppsbana. Kina har inte kommenterat eller fördömt Rysslands planer. Det är en fråga att balansera som kan vara problematisk för Kina, säger hon.
System för övervakning
När det gäller militära system i rymden är Kina komplett utrustade. De har bland annat funktioner för att upprätta rymdlägesbild, spaning och övervakning. De har också navigationssystemet Beidou, den kinesiska motsvarigheten till GPS men med fler satelliter.
Att bedöma Kinas militära förmåga i rymden är svårt, men de utför manövrar som kan tolkas som tester av vapensystem, menar forskarna. Kina låter sina satelliter lägga sig nära andras i omloppsbana och har plockat upp rymdskrot med teknik som även kan användas för att skada andra satelliter.
Det är, enligt forskarna, tydligt att Kina satsar mycket medvetet på att utveckla rymdverksamhet och rymdteknologi med dubbla användningsområden, där civilt och militärt blandas.
– Kina har också börjat bygga upp megakonstellationer av satelliter, likt amerikanska Starlink av SpaceX. De har åtminstone två pågående projekt som försöker göra något liknande, med tusentals satelliter som ger bredbandsinternet, säger Andreas Johlander.
Informationsflöden och internettjänster
Data och tjänster från konstellationerna vill Kina sälja vidare till andra stater, främst utvecklingsländer och partners inom exempelvis Brics-samarbetet där bland annat Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika ingår. Brasilien har redan tecknat avtal för internettjänster.
– På så sätt skaffar man sig inflytande över andra staters rymdsatsningar och kan använda det som hävstång i förhandlingar. Rymdtjänster, särskilt informationsflöden, är en viktig del av Kinas projekt Nya Sidenvägen, säger Anna Maria Wårlind.
En övergripande slutsats i rapporten är att Kina är väldigt ambitiösa i policy och strategier för rymden, och att planerna hittills har satts i verket. Det talar, enligt forskarna, för att landet kommer fortsätta att hålla sig i den absoluta täten. Styrningen med femårsplaner möjliggör rymdsatsningar konsekvent över tid, men gör också verksamheten trögrörlig.
Kina har även utmaningar
Ett område där man möjligen ligger efter är tidig förvarning för inkommande ballistiska missiler. Sådan förmåga brukar stormakter vilja berätta om – men det har Kina inte gjort. Begränsningar i relationerna till mer västorienterade länder kan också bli en utmaning. Inte minst eftersom det kommer behövas internationella samarbeten för att få tillgång till globalt utspridda markstationer i takt med att antalet satelliter ökar, tror rapportförfattarna.
En annan svårighet är Kinas stora och komplexa organisation kring rymdverksamheten och det ökande politiska inflytandet över rymdfrågorna.
– Spretigheten gör att det inte går koordinera arbete så väl eller vända snabbt om omvärlden förändras. Det finns inte heller någon rymdlagstiftning att tala om, utan frågorna tenderar att politiseras i stället. Det är lite av en egendesignad snubbeltråd, säger Anna Maria Wårlind.
Rapporten författare har utgått från öppna källor och tidigare FOI-arbeten. De har också kartlagt forskning om Kina i rymddomänen och gjort intervjuer. De har även gått igenom kinesiska dokument som översatts av andra forskningsinstitut, ofta amerikanska, något som krävt medvetenhet om att de kan vara vinklade.
En annan utmaning, enligt forskarna, har varit att öppen information kan vara medvetet falsk eller förvanskad. Det har därför krävt mycket källkritik och sållning.
Antidepressiva läkemedel kopplas till en snabbare försämring av kognitiv förmåga hos personer med demens. Samtidigt tycks vissa mediciner vara mindre skadliga än andra, enligt en studie från Karolinska institutet.
Antidepressiva läkemedel används ofta för att lindra symptom som oro, depression, aggressivitet och sömnstörningar hos demenssjuka.
En observationsstudie visar dock att patienter med demens – och som behandlas med antidepressiva läkemedel – upplever en snabbare kognitiv försämring. Detta jämfört med patienter som inte får den här behandlingen.
Studien bygger på en analys av registerdata från över 18 000 patienter med demens. Av dem behandlades 23 procent med antidepressiva läkemedel.
Depression kan förvärra demens
Forskare vid Karolinska institutet och Sahlgrenska universitetssjukhuset har följt patienternas kognitiva utveckling över tid. De har också undersökt olika typer av antidepressiva läkemedel, se faktaruta.
Enligt studien finns en koppling mellan antidepressiva läkemedel och kognitiv försämring. I nuläget går det dock inte att fastställa om det beror på själva läkemedlen eller på de depressiva symtomen.
– Depressiva symtom kan både förvärra den kognitiva försämringen och försämra livskvaliteten, så det är viktigt att behandla detta. Våra resultat kan hjälpa läkare och annan sjukvårdspersonal att välja antidepressiva läkemedel som är bättre anpassade för patienter med demens, säger Sara Garcia Ptacek, forskare vid Karolinska Institutet.
Mer forskning för att anpassa läkemedel
Nu vill forskarna gå vidare och undersöka om vissa patientgrupper, till exempel personer med specifika demenstyper eller biomarkörer, svarar bättre eller sämre på olika antidepressiva läkemedel.
– Målet är att hitta de här undergrupperna för att skapa en mer individanpassad vård, säger Sara Garcia Ptacek
SSRI-preparat hade mest påverkan
Studien pekar på skillnader mellan olika läkemedel. SSRI-preparatet escitalopram var kopplat till snabbast kognitiv försämring, följt av citalopram och sertralin. Mirtazapin, som har en annan verkningsmekanism, hade mindre negativ kognitiv påverkan än escitalopram.
Under studiens gång registrerades totalt 11 912 förskrivningar av antidepressiva läkemedel. Selektiva serotoninåterupptagshämmare, så kallade SSRI-preparat, stod för 65 procent.
Studien bygger på data från Svenska demensregistret.
Den dystra trenden för abborre, gädda och gös längs Östersjöns kuster fortsätter, men i större insjöar är läget ljusare. Även rödingen har återhämtat sig och är på frammarsch, visar en rapport.
I rapporten Fiskbarometern beskriver Sveriges lantbruksuniversitet tillstånd och trender för fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten. Nu är bedömningarna för 2024 klara. Enligt forskarna har inga stora förändringar i bestånden skett jämfört med förra året.
– Generellt är statusen för de arter som förvaltas på nationell nivå mest oroande i Egentliga Östersjön*. Där bedömer vi att bestånden av abborre, gädda och gös inte är inom biologiskt säkra gränser, säger Stefan Larsson, senior miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.
Biologiskt säkra gränser
När SLU bedömer att ett bestånd inte är inom biologiskt säkra gränser betyder det att dödlighet, biomassa eller storleks- och åldersstruktur inte är tillfredsställande. Detta innebär i sin tur att situationen för beståndet inte är hållbar och att åtgärder behövs.
Fiskbarometern tas fram på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Den beskriver tillstånd och trender för fler än 100 bestånd av fisk och skaldjur i havet, längs kusten och i de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.
Ljusare i de stora sjöarna
Även för den kustnära siken är situationen fortsatt otillfredsställande, enligt rapporten. Av fyra bestånd som bedömts i Östersjön är sikens status bara säker i Bottenviken.
I de stora sjöarna ser läget generellt bättre ut. De bestånd av abborre, gädda och gös som bedömts är inom säkra gränser. Detta gäller även rödingen i Vättern.
– Från att ha legat på rekordlåga nivå i början av 2000-talet har rödingbeståndet, tack vare åtgärder, återhämtat sig och vi ser en positiv utveckling både i storleks- och åldersstruktur, säger Göran Sundblad som är forskare vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.
Brist på data – en utmaning
För vissa arter och bestånd saknar SLU data för att kunna göra bedömningar. Ett exempel är laken, men brist på data råder även för öringar.
– Om vi inte har tillräckligt med data för en bedömning av vissa arter eller bestånd är det ändå viktigt att detta uppmärksammas i Fiskbarometern. Detta för att kunna förbättra datainsamlingen, bedömningarna och förvaltningen, säger Stefan Larsson.
* Egentliga Östersjön kallas den del av Östersjön som sträcker sig från Ålands hav till Öresund.
För att stävja grövre brottslighet behöver man förstå hur de kriminella aktörerna samverkar och hur rörliga de är geografiskt. Mobila individer flyttar inte bara människor, pengar och varor, utan skapar också nya kontakter. Det visar en rapport från Institutet för framtidsstudier.
Det är lätt att få uppfattningen att brott bara förekommer i vissa geografiska områden, när man tar del av mediernas rapportering av grövre brottslighet. Diskussioner om utsatta områden och visitationszoner förstärker den bilden. Men är det en sann bild?
Även om vissa typer av brott inte har ökat i Sverige på senare år, så har andra brott gjort det. Både antalet skjutvapenrelaterade mord och sprängningar, liksom ekonomisk brottslighet, har ökat kraftigt under 2000-talet. Olika rapporter har sedan tidigare konstaterat att denna utveckling framför allt kan kopplas till den organiserade brottsligheten.
Brotten färre men grövre
När samarbetena mellan kriminella ökar, ställs hela samhället inför utmaningar på andra sätt än med enskilda gärningsmän. Sverige har fått färre men värre lagöverträdare, färre men grövre brott, och framför allt, fler brott som sker genom samarbeten.
Forskare vid Institutet för framtidsstudier, IFFS, har undersökt hur dagens organiserade brottslighet ser ut ur ett rumsligt perspektiv, det vill säga rent geografiskt, i rapporten ”Kriminella på kartan – en ESO-rapport om den organiserade brottslighetens geografi”. Hernan Mondani, docent i sociologi, och Amir Rostami, professor i kriminologi, talar om fem olika typer av kriminella miljöer eller organisationstyper: MC-gäng, maffia, gatugäng, nätverk och partiella organisationer (en lösare form av samarbete).
Med organiserad brottslighet förändras också brottslighetens geografi. Internationellt utgör detta ett etablerat forskningsområde, men i Sverige är det relativt få studier om den organiserade brottsligheten som har haft fokus på den geografiska spridningen.
Tittar på brottslighetens geografi
– Skjutningar och sprängningar är aktiviteter som ofta är kopplade till specifika typer av områden, men också till olika kriminella miljöer. Det är därför betydelsefullt att förstå hur andra brottsliga aktiviteter från den organiserade brottsligheten förhåller sig geografiskt. I den här rapporten har vi tittat just på den dimensionen för att se om det är möjligt att hitta mönster som kan ha betydelse för det förebyggande arbetet, säger Hernan Mondani.
Just skjutvapenvåldet tenderar att koncentrera sig i områden som polisen definierar som utsatta. Men detta faktum behöver kompletteras med kunskap om kriminella miljöers bundenhet till olika platser för att förstå hur sådana brott ska kunna stävjas, menar Hernan Mondani och Amir Rostami.
De konstaterar att organiserad brottslighet inte är något som är begränsat till storstadsregioner eller utsatta områden. Organiserad brottslighet förekommer i hela landet. Däremot finns det skillnader i geografisk spridning beroende på vilken typ av kriminell miljö man tittar på.
Bild: Chris Kursikowski, Unsplash
MC-gängen störst i glesbygden
När hänsyn tas till folkmängd utgör MC-gängen den dominerande kriminella miljön i alla Sveriges sju polisregioner. De har mer närvaro i glesbygdskommuner än övriga miljöer och står för oproportionerligt mycket brottslighet utanför de områden som kallas utsatta. Gatugäng och nätverk finns också överallt i Sverige medan de mer löst sammankopplade partiella organisationerna framför allt finns i Stockholm, och maffia-miljöerna främst i Stockholm och polisregion Väst som omfattar Hallands och Västra Götalands län.
Den minsta miljön i antal individer räknat är maffian. De förekommer ungefär lika mycket i utsatta som i icke-utsatta områden, men merparten av deras brottslighet förekommer i urbana miljöer. De har en stark lokal förankring, vilket skapar möjligheter att ta sig in i olika legala och politiska strukturer i samhället.
Utöver förankringen på olika platser har de olika typerna av miljöer också en viss grad av mobilitet. Något som framkommer i den här studien är att det tycks finnas en rollfördelning inom miljöerna där en av rollerna handlar om att vara mobil.
Kriminella rör sig över stora områden
– Ungefär 30 procent av individerna som ingår i dessa kriminella miljöer är mobila, vilket innebär att de kan röra sig över stora geografiska områden och begå brott i dessa. De här mobila individerna har också visat sig stå för så mycket som mellan 45 och 65 procent av alla brottsmisstankar inom respektive miljö, säger Amir Rostami.
Detta resultat är så klart betydelsefullt när man försöker förstå den organiserade kriminalitetens geografi. De mobila individerna flyttar inte bara människor, pengar och varor.
– Man kan metaforiskt säga att de fungerar som humlor som pollinerar blomväxter och sprider pollen – de tar sig runt och skapar nya kontakter och affärsmöjligheter på nya orter, säger Hernan Mondani.
Mobiliteten varierar med miljön
Graden av mobilitet, alltså andelen mobila individer som tar sig mellan kommuner, varierar med typ av miljö. Graden av mobilitet kan spegla skillnader i graden av organisering i dessa kriminella miljöer, men den kan också förklaras av hur miljöerna är uppbyggda. MC-gängen har till exempel ganska låg mobilitet, men eftersom de ofta består av decentraliserade organisationer med många lokala klubbar har de ändå så lång räckvidd att de begår brott i nästan alla svenska kommuner. Partiella organisationer, maffia och gatugäng har lägre räckvidd, men de har flera samarbeten lokalt, vilket är ett resultat av deras starka koncentration till olika delar av landet.
Vissa typer av brott visar sig vara svårare att förknippas med en geografisk plats än andra. Den ekonomiska brottsligheten har lägst så kallad täckningsgrad. Det innebär att denna brottstyp kräver andra komplementära källor än geografiska för att nå en fördjupad förståelse av den.
Bild: Towfiqu Barbhuiya, Unsplash
Kunskap ger bättre brottsbekämpning
– För att bli framgångsrik i det brottsbekämpande arbetet måste vi nå en bättre förståelse för vilken roll den kriminella ekonomin har som drivkraft i de kriminella miljöerna. Vi behöver också mer kunskap om specialiseringen inom den organiserade brottsligheten, säger Amir Rostami.
Brottslingar och brott är alltså inte något som återfinns enbart i vissa typer av urbana miljöer, och det behöver man ha med sig för att förstå hur brott ska kunna förebyggas. Med alltför mycket fokus på en geografisk plats eller en typ av brott kan vissa insatser bli mindre träffsäkra. För att förebygga den organiserade brottsligheten behöver man rikta uppmärksamheten inte bara mot de kriminella, utan också mot de sårbarheter i samhällets organisering som måste reduceras för att motverka de allvarligare förändringar som organiserad brottslighet kan föra med sig. De konstaterar forskarna i rapporten.
– Det kan till exempel handla om utökade kontroller när det kommer till förmåner från välfärdssystem och ett närmare samarbete med näringslivet för att försvåra bedrägerier. Det här är ett arbete som polismyndigheten tillsammans med andra myndigheter och intressenter behöver bli bättre på, säger Amir Rostami.
Fler äldre träd, som kan vara över 200 år gamla, har tagit plats i den svenska skogen. Det visar en studie från SLU som bygger på Riksskogstaxeringens data från de senaste hundra åren.
Ända sedan 1923 har Riksskogstaxeringens fältinventerare räknat trädens ålder med hjälp av årsringar. Det gör att forskare kan se att fler äldre träd numera finns i de svenska skogarna.
Fram till mitten av 1950-talet skedde en kraftig minskning av gamla träd. Det berodde på att det ofta var grova träd som avverkades. Minskningen fortsatte fram till slutet av 1980-talet genom att gamla skogar blev till kalhyggen. Efter det har trenden vänt.
Fler 240-åringar i skogen
Nu kan en ny studie visa att det har blivit mer träd i åldersklassen 180-239 år sedan slutet av 1980-talet. Även träd över 240 år ökar utanför formellt skyddade områden, till exempel naturreservat.
Forskningsstudien bygger på data från över 380 000 träd. Bland dem undersöktes drygt 140 000 träd redan under 1920-talet.
— Redan för 100 år sedan tyckte man att det var viktigt att ta reda på hur gamla träden var, men då var syftet att ha koll på tillgången till virke och bränsle. Idag vet vi att gamla träd har ett stort värde även för den biologiska mångfalden i skogen, säger Jonas Fridman, forskningsledare för studien vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Forskarna nämner en förändrad skogspolitik som en av förklaringarna bakom utvecklingen mot fler äldre träd, se faktaruta.
— Den tolkning vi landat i är att flera faktorer tillsammans förklarar ökningen av gamla träd, men främst en förändrad skogspolitik och skogscertifieringens regelverk, säger Per Milberg, adjungerad professor i ekologi vid Linköpings universitet som varit med och gjort studien.
Skogspolitik och certifieringar
Den skogspolitik som genomfördes under 1990-talet brukar karaktäriseras som ”frihet under ansvar” för skogsägarna. Produktion och miljöhänsyn sågs som jämställda mål. Under samma tidsperiod började även skogscertifieringar, som FSC och PEFC, att få genomslag.
Där skogslagstiftningen lämnade frihet åt skogsägarna att fatta beslut om hur skogen skulle skötas, stod den frivilliga certifieringen för detaljerade mål och regler. Det handlade bland annat om att lämna naturvärdesträd och skydda äldre skogar.
Kan gynna biologisk mångfald
Forskarna påpekar att gamla träd i sig inte behöver vara en värdefull livsmiljö. Men med åldern utvecklar de egenskaper, till exempel rötade och ihåliga träd eller högstubbar, som är gynnsamma för många arter i skogen.
— Ju fler gamla träd vi har, desto fler träd utvecklar strukturer gynnsamma för den biologiska mångfalden, säger Per Milberg.
Studien har gått att genomföra eftersom uppgifter om åldersbestämda träd från 1920-talet nyligen har digitaliserats. Det omfattande historiska materialet från den första Riksskogstaxeringen 1923-1929 upptar 38 hyllmeter i Riksarkivets lokaler i Arninge.
Små barn som äter mycket fibrer ser ut att löpa mindre risk att drabbas av glutenintolerans. Det visar forskning från Lunds universitet.
En observationsstudie gjord vid Lunds universitet tyder på att en mer fiberrik kost fram till två års ålder minskar risken för glutenintolerans, eller celiaki. Kopplingen var särskilt tydlig hos barn som åt fiberrik mat före ett års ålder.
– Det är första gången förekomsten av celiaki studeras utifrån fibrer i barns kost. Men nu behövs även klinisk prövning för att eventuellt kunna slå fast ett samband, säger Elin Hård af Segerstad, dietist specialiserad inom pediatrik och forskare vid Lunds universitet.
Nästan 40 procent lägre risk för celiaki
Forskarna har utgått från den så kallade TEDDY-studien som följer 6 500 barn med en genetisk risk att drabbas av bland annat celiaki. Barnen har följts från födseln tills de är minst 13 år.
De barn i studien som vid 6-12 månaders ålder åt tre gram mer fiber per dag än genomsnittet, hade en nästan 40-procentig lägre risk att utveckla celiaki senare i barndomen. För barn upp till två års ålder minskade risken med fem procent vid högre fiberintag, men efter två år såg inte fiberintaget ut att påverka risken för celiaki längre.
Tarmfloran kan vara nyckeln
Forskarna tror att barnens tarmflora, som till stor del formas under de första två åren, får en bättre sammansättning med hjälp av kostfibrer. Det skulle i sin tur kunna leda till förbättrat immunförsvar och stärkt tarm.
– Det är vår teori, men det är än så länge spekulationer. Det är nytt och spännande att kunna peka på en möjlig skyddsfaktor Men detta är en observationsstudie. För att aktivt ge rekommendationer om att små barn bör äta mycket fibrer behöver detta testas i en klinisk prövning, säger Elin Hård af Segerstad.
Denna text är en bearbetning av en artikel som kommer från nyhetsbrevet Apropå från Lunds universitet.
Celiaki, glutenintolerans, är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar reagerar på gluten – ett protein som finns i vete, råg och korn.
Immunförsvaret skapar en inflammation i tunntarmen vilket minskar tarmens förmåga att ta upp näring från maten.
Diarréer, trötthet, viktnedgång, uppblåsthet och blodbrist är vanliga symptom på celiaki.
Obehandlad celiaki kan hos barn ge undernäring och försenad utveckling.
Källa: Lunds universitet
Större exponering för coronaviruset – och fler fall av allvarlig sjukdom – bland migranter innebar en ökad risk att drabbas av långtidscovid. Det visar en studie vid Stockholms universitet.
Forskare har studerat svenska register över vuxna invånare mellan den 1 mars 2020 och den 1 april 2023 för att ta reda på risken att drabbas av långtidscovid beroende på födelseland. De har även tagit hänsyn till kända riskfaktorer för långtidscovid. Här ingår till exempel kön, tidigare hälsostatus, sjukdomens allvarlighetsgrad, vaccinationsstatus och socioekonomiska faktorer.
Migranter en sårbar grupp
I undersökningen ingick nära 1,9 miljoner personer som fått diagnosen covid-19. Av dem hade drygt 7500 fått långtidscovid. Forskarna fann att risken att drabbas av långtidscovid var större bland migranter från Östeuropa, Finland, Asien, Afrika och Mellanöstern, jämfört med invånare födda i Sverige.
– Egentligen är det kanske inte så förvånande då migranter är en speciellt sårbar grupp gällande infektionssjukdomar. Men de insikter vi fått genom denna studie bidrar ändå till den samlade kunskapen om pandemin och dess konsekvenser för olika grupper i samhället, säger Agneta Cederström, forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.
Svår sjukdom bidrog till högre risk
Forskarna fann att sjukdomens svårighetsgrad, det vill säga om personen var inlagd på sjukhus eller behandlades på en intensivvårdsavdelning, främst bidrog till den högre risken för långtidscovid hos migranter. Däremot bidrog vaccinationer och sociala förhållanden i mindre utsträckning. Redan existerande hälsoproblem hade ingen inverkan på den ökade risken för långtidscovid.
– Att sjukdomens allvarlighetsgrad var en så stark prediktiv faktor för långtidscovid var något förvånande och visar att det var den enskilt viktigaste orsaken till den ökade risken bland migrantgrupper, säger Agneta Cederström.
Viktig för framtida pandemier
Undersökningen visar att en större exponering för coronaviruset bland migranter inverkade på de långsiktiga konsekvenserna av sjukdomen. Den viktigaste riskfaktorn för migranter att drabbas av långtidscovid var dock sjukdomens svårighetsgrad.
– Detta visar att vid en framtida viruspandemi kan riktad vaccinering, utökad socialförsäkring och omplacering av riskgrupper i flergenerationshushåll minska smittspridning och även förbättra långtidsutfall för utsatta grupper som migranter och minoriteter, säger Agneta Cederström.
Gårdsförsäljning av öl, vin och sprit kan bli verklighet i år, vilket har väckt debatt om svensk alkoholpolitik. Just nu studerar forskare från Jönköping University effekterna av alkoholregleringar som infördes i Sverige för över hundra år sedan.
Vin på gården eller sprit under bordet? År 1919 infördes motboken som reglerade alkoholinköp i Sverige. Huvudsyftet var att minska alkoholkonsumtion, fattigdom och misär. Kommande decennier blev fattigdomen mindre, men ingen vet hur stor betydelse motboken egentligen hade för utvecklingen då många andra förändringar skedde samtidigt.
Åren 1911–1916 finns däremot ett unikt tidsfönster för jämförande studier. Innan motboken infördes nationellt genomförde några orter lokala regleringar. Det betyder att det går att jämföra orter under samma tidsperiod med varandra vilket forskare i ett Forte-finansierat projekt vid Jönköping University nu gör. Frågan är om alkoholregleringarna hade önskad effekt?
Människans lust att berusa sig består
– I dag behövs kunskap om vilka konsekvenser alkoholregleringar och avregleringar har. Vi är inte så olika dåtidens människor som vi kanske tror. Och även om kontexten är annorlunda består människors lust att berusa sig, säger Paul Nystedt, projektledare och professor i nationalekonomi vid Jönköping University.
Ett av huvudargumenten mot regleringar har varit att de inte gör någon skillnad, att människor hittar sätt att få tag på alkohol ändå. Studien motsäger detta. Det finns inga tecken på att konsumtionen hölls uppe genom illegal försäljning, hembränning, att människor handlade på annan ort eller liknande.
Reglering minskade spritförsäljningen
– Spritförsäljningen gick ner med ungefär 20 procent i genomsnitt i de städer där lokala regleringar infördes.
Men tvärtemot dåtidens förhoppningar finns det ingenting i materialet som studerats som tyder på att fattigdomen minskade.
– Det förvånade mig, eftersom regleringarna var utformade så att det gjorde det svårare att köpa brännvin för människor som var eller riskerade att bli fattiga, men det kan också bero på att vår studie bara ser relativt kortsiktiga effekter. Man behöver möjligen studera längre tidsspann för att se vad som händer med fattigdom långsiktigt, säger Paul Nystedt.
Projektet kommer nu också att undersöka vilka eventuella effekter regleringarna fick på hälsa och kriminalitet.
Alkoholpolitiken kan lära av historien
Förutom att forskningen hjälper till att förstå de socialpolitiska och ekonomiska effekter som alkoholregleringarna haft, lyfter Paul Nystedt att forskningen, oavsett resultat, också kan bidra till att öka förståelsen för svensk alkohollagstiftning.
– Alkoholregleringarna infördes bland annat eftersom alkoholkonsumtionen blev dyr för samhället. Genom att skifta vinstmotivet från det privata till det offentliga kunde alkoholkonsumtionen börja bära sina egna kostnader. Systembolaget är en rest av det här.
Gårdsförsäljning av vin och andra alkoholhaltiga drycker kan bli verklighet i Sverige 2025. Regeringen arbetar för närvarande med ett lagförslag som skulle tillåta småskalig och hantverksmässig försäljning av alkohol direkt från producenter på gårdar.
Kan det här forskningsprojektet vara till hjälp i diskussionen?
– Studien visar att alkoholregleringar historiskt sett har kunnat påverka konsumtionen av alkohol ganska dramatiskt, åtminstone på kort sikt, och kunskap om regleringars effekt på drickande kan bidra till väl informerade alkoholpolitiska beslut. Jag tror över lag att historiska erfarenheter skulle kunna användas som kunskapsunderlag vid policy beslut oftare än vad som sker i dag, säger Paul Nystedt.
Ett internationellt forskarlag har lyckats få upp världens äldsta is i en sammanhängande kärna. Det har de gjort genom att borra nästan tre kilometer under Antarktis yta. Förhoppningen är att den 1,2 miljoner år gamla isen ska bidra till svar på olösta klimatmysterier.
På den avlägsna platsen Little Dome C i Antarktis har forskare från tio europeiska länder lyckats nå 2800 meter ner genom istäcket till berggrunden. De har därmed fått upp världens äldsta is i en sammanhängande iskärna.
Isproverna beskrivs som ett arkiv av jordens klimathistoria, atmosfäriska temperaturer och orörda prover av gammal luft med växthusgaser.
– Detta är den längsta kontinuerliga registreringen från en iskärna av vårt tidigare klimat, och den kan avslöja kopplingen mellan kolcykeln och temperaturen på vår planet, säger Carlo Barbante, professor vid Ca’ Foscari-universitetet i Venedig och koordinator för forskningsprojektet Beyond Epica.
Lång tidsserie
Preliminära analyser som gjorts i fält indikerar att de översta 2 480 metrarna innehåller en klimatprofil som går tillbaka 1,2 miljoner år i en högupplöst tidsserie, där upp till 13 000 år av nederbörd är komprimerade till en meter is.
Världens äldsta is i en sammanhängande kärna. Bild: PNRA/IPEV
Nästan tre kilometer ner
Forskarna hittade rätt plats att borra på med hjälp av radioekosondering och modellering av isflödet i inlandsisen. Tidsserien som går från 0,8 till 1,2 miljoner år hittades exakt där den förutspåddes att vara, nämligen mellan 2426 och 2490 meters djup.
–Vi analyserar fortfarande isprover från den förra EPICA-iskärnan som borrades upp för 20 år sedan och som sträcker sig 0,8 miljoner år tillbaka och vi publicerade just nya resultat, säger Margareta Hansson som är professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet.
– Nu vet vi att vi kommer att kunna avsevärt förlänga de tidsserierna med unika data från den nya iskärnan genom de stora analyskampanjer som väntar under de kommande åren, fortsätter hon.
Svängningar mellan istider
Enligt forskarna kommer iskärnan att ge helt nya möjligheter att undersöka en övergång som skedde i mitten av den geologiska tidsåldern pleistocen, som är känd för sina istider. Under en speciell period för mellan 0,9 och 1,2 miljoner år sedan saktade glacialcyklerna* ner från 41 000-års till 100 000-årsintervaller.
– Orsakerna bakom denna förändring är fortfarande ett av klimatvetenskapens bestående mysterier, och som projektet syftar till att reda ut, säger Margareta Hansson.
De värdefulla iskärnorna transporteras till Europa med isbrytare, och att behålla kylkedjan på 50 minusgrader är en betydande utmaning. Men så snart iskärnorna är framme kommer forskarna i projektet att analysera isproverna.
*Glacialcykler är svängningar mellan de längre istiderna, glacialer, och kortare mellanistider som även kallas interglacialer.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
