Hur kan det komma sig att vi har fler anmälningar till rättssystemet trots att våldet minskar? Det kan vara svårt att förstå. Men det kan förklaras av att uppfattningen om vad som är våld förändras, säger Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
Felipe Estrada tar sina studier av ökningen av polisanmält ungdomsvåld som exempel.
En av de stora skillnaderna jämfört med 1980-talet är att från och med mitten av 1990-talet kom skolan att stå bakom en stor del av anmälningarna. Dessutom gäller anmälningarna nästan uteslutande lindrigare fall av misshandel som slag med öppen hand, knuffar eller en enstaka spark.
– Om man jämför med 80-talet när jag själv gick i skolan så finns det i stort sett inga anmälningar av våldsbrott som inträffat i skolan. Det är inte så att det inte förekom mobbning på 80-talet men man gjorde ingen en polisanmälan.
Fler anmälningar – men mindre grovt våld
Vi upplever mycket tydligare nu att fysiskt våldsutövande är ett hot mot vår personliga integritet. Våld som metod för att lösa konflikter anses helt enkelt mindre normalt och accepterat.
De studier som senare genomförts av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visar att mönstret är detsamma för barnmisshandel och våld mot kvinnor. Alltså fler anmälningar, men inte lika grovt våld i det som anmäls.
– Vad som är våld varierar mellan länder och inom länder under olika tidsperioder. Ur ett historiskt perspektiv är minskningen av våldet i Sverige oerhörd, säger Felipe Estrada. I vårt nutida samhälle synliggör vi och reagerar mycket starkare på våldsbrott än någon gång tidigare i historien.
Att våldet började minska var oväntat. Efter andra världskriget hade de flesta västländer haft en stark ökning av våldet, men någon gång i början 1990-talet började antal våldsbrott plötsligt att gå ner. Till och med forskare som Felipe Estrada blev förvånade.
– Vi forskare är också impregnerade av en samhällsdebatt som säger att våldet hela tiden blir värre och grövre. Så det krävs en tydlig förändring innan vi noterar ett motsatt mönster.
Vissa är mer exponerade
Däremot har han en stark misstanke om att minskningen av våldet inte kommer alla i samhället till del. Felipe Estrada säger att det är mycket som pekar på att människor i socioekonomiskt utsatta bostadsområden är mer exponerade för olika former av våld. Han hänvisar till att ojämlikheten ökat när det gäller andra välfärdsområden och det är därför rimligt att risken för att utsättas för brott och att lagföras också är större för ekonomiskt svaga grupper.
– Men det är något vi vet ganska lite om idag. I huvudsak har forskningen fokuserat på att kartlägga brottsminskningen och slå fast att den existerar. Frågan om utvecklingen ser olika ut i olika sociala grupper har fått mindre uppmärksamhet. Men jag hoppas kunna analysera det under de närmaste åren.
Våld är ett brett begrepp och därmed svårstuderat. Men när det gäller det allra grövsta våldet, det dödliga, så finns det siffror att studera.
Sedan mitten på 1990-talet har det dödliga våldet i Sverige minskat med 30 procent. I absoluta tal har till exempel morden gått ner från i genomsnitt 115 fall per år till 85 fall per år. Detta trots att Sveriges befolkning under samma period ökat med ungefär en miljon.
Utvecklingen är densamma i alla nordiska länder och även i USA och Storbritannien.
Attityd och alkohol bakomliggande faktorer
Bakom nedgången står ett flertal faktorer. Felipe Estrada pekar på att alkoholkonsumtionen bland unga har minskat. Att kontrollen av det offentliga rummet med fler vakter har ökat och att ungdomar tillbringar mer tid hemma och umgås via sociala medier och tv-spel.
– Män står för en övervägande majoritet av alla våldsbrott och en ytterligare förklaring kan vara att vi uppfostrar unga killar till att lösa konflikter utan våld. Attityden ”ja, ja det är bara pojkar, det vet man väl hur de är” anses inte längre ok. I skolan har vi tidigt ett arbete mot mobbning och våld som ett självklart inslag i ungdomars vardag accepteras inte längre.
Tror du att det minskade våldet är en trend som kommer att hålla i sig?
– Det är en fråga jag ogärna vill uttala mig om eftersom det är så svårt att få rätt. Möjligen kommer det att stabilisera sig på de här lägre nivåerna, säger Felipe Estrada.
Text: Lotta Nylander, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Se filmen där Felipe Estrada föreläser om detta på ett seminarie som arrangerades av Vetenskapsrådet och institutet för framtidsstudier:
Eva Lindell har i sin forskning granskat hur svensk massmedia – dagspress, fackpress, pressreleaser med mera – konstruerar framtidens arbetsmarknad som fenomen.
Resultatet visar bland annat bilden av ett samhälle där utvecklingen går allt snabbare med högre krav på ökat tempo, flexibilitet och produktivitet. Budskapet i massmedia är att vi måste jobba mer, fortare och vara allt mer tillgängliga.
Eva Lindell visar hur massmedia istället skulle kunna beskriva en samhällsutveckling där vi kan dra ner på tempot, jobba mindre och spendera mer tid med våra familjer och barn.
– Varför förs inte den diskussionen? Har vi en föreställning om att vi måste jobba mer istället för att ta det lite lugnare kommer vi att anpassa oss efter det. Vi behöver ändra våra sanningar, säger hon.
Lär ut yrkeskunskapen till kvarterets barn
Eva Lindell har ett konkret förslag för hur framtidens arbetsmarknad borde se ut:
– Barn och ungdomar beskrivs med rätta som en central grupp på framtidens arbetsmarknad. Om vi leker med stereotyperna och använder massmedias bild av den manlige ingenjören, men tänker oss att han istället för att arbeta mer, uppmanas att gå ner i arbetstid för att omsätta sin yrkeskunskap tillsammans med kvarterets barn, skulle det finnas gott hopp för den tekniska kompetensen på framtidens arbetsmarknad, säger hon.
Hon hänvisar till siffror och påståenden som används i massmedia om framtidens arbetsmarknad: att antalet arbetstillfällen på den svenska arbetsmarknaden kommer att halveras inom 20 år, att 400 000 personer utgör det totala antalet arbetssökande i Sverige idag samt att om barnomsorgen utökades skulle den kvinnliga arbetskraften kunna ökas med motsvarande 440 000 heltider.
– Ett alternativt framtidsscenario skulle därmed kunna vara att människor bara behöver arbeta hälften så mycket som idag, eller hälften så snabbt. Så tänk om massmedia istället skrev om att män i samma utsträckning som kvinnor behövde arbeta deltid? Om män arbetade deltid i samma utsträckning som kvinnor gör idag, skulle rimligtvis ett stort antal heltider frigöras från arbetsmarknaden.
Talande tystnad om könssegregerad arbetsmarknad
Massmedia återskapar segregationen mellan könen genom att yrkesgrupper kategoriseras indirekt med hjälp av kön där ingenjören som norm kategoriseras som man, medan undersköterskan, den offentligt anställda, som norm kategoriseras som kvinna.
– Samtidigt som bilden reflekterar verkligheten är det viktigt att det finns alternativ och att de som är unga idag får fler möjliga sociala identiteter som inte bygger på hur arbetsmarknaden sett ut historiskt, säger Eva Lindell.
Forskning om hållbart samhälle
Projektet Framtidens arbetsmarknad ryms inom ramen för Samhällskontraktet. Mälardalens högskola, Eskilstuna kommun, Västerås stad, Landstinget Sörmland och Landstinget Västmanland samverkar för att stärka regionen. Rapporten ”Framtidens arbetsmarknad i massmedia” är delrapport nummer två i en serie.
Läs hela rapporten: http://www.mdh.se/samverkan/projekt/samhallskontraktet/2.2049/projekt/framtidens-arbetsmarknad-1.75753
Läs mer om Samhällskontraktet: http://www.mdh.se/samverkan/projekt/samhallskontraktet
Kontaktinformation: Eva Lindell, doktorand, 021-10 14 65, eva.lindell@mdh.se
Jessika Hedén, kommunikatör, 021-10 15 86, jessika.heden@mdh.se
En galen knivman jagar dig nerför gatan. Han kommer närmre samtidigt som det känns som att du blir allt långsammare. Plötsligt inser du att allt bara är en mardröm. Du slår ut med händerna och lyfter från marken och vips så är du i säkerhet igen.
Detta fenomen, att kunna uppleva och i vissa fall kontrollera sina drömmar, kallas klardrömmar, eller lucida drömmar, vilket innebär att hjärnan har en kort vakenhet samtidigt som REM-sömn pågår.
– Lucida drömmar sägs vara en effekt av att hjärnan är ganska vaken när man drömmer. Det handlar förmodligen om ett oscillerande mellan dröm och verklighet där man vaknar när man drömmer, men väljer att omedelbart återgå till drömmen, säger Torbjörn Åkerstedt, professor i psykologi och sömnforskare på Karolinska institutet.
Adrian Parker, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, utvecklar resonemanget:
– En klardröm innebär att man är vaken i ett drömtillstånd med insikten att man befinner sig i just en drömvärld, och att man sedan fortsätter att drömma med insikten i behåll.
Adrian Parker har arbetat med klardrömmar i många år och håller just nu på att sammanställa en grupp av klardrömmande personer för att undersöka fenomenet ytterligare. Enligt honom förekommer klardrömmar hos 60-85 procent av alla människor, men upplevelsen kan variera från några sekunders känsla till en resa genom det undermedvetna. Dock verkar de vara vanligare bland yngre människor. Varför vet man fortfarande inte, men Adrian Parker vågar sig på en chansning.
– Yngre människor kan förstås vara mer öppna i synen, men det beror förmodligen mer på att lucida drömmar bara har blivit känt som fenomen under senare år och att äldre människor inte har uppmärksammat dem på samma sätt.
1980-talet bevisades fenomenet vetenskapligt
Iakttagelser av fenomenet lucida drömmar har funnits under lång tid. Redan under antiken skrev filosofen Aristoteles i sin avhandling Om drömmar: ”under min dröm blev jag plötsligt medveten om att det här som jag nu upplever, bara är en dröm”. Begreppet klardröm introducerades dock inte förrän 1913 och först i början av 1980-talet lyckades en amerikansk forskare lägga fram vetenskapliga bevis för att fenomenet existerar.
– Då visade två forskare, helt oberoende av varandra, att klardrömmare kan signalera till forskare genom kodade ögonrörelse eller fingerrörelser att de befinner sig i en klardröm, säger Adrian Parker.
Experimenten har därefter upprepats otaliga gånger och i dag vet man att klardrömmar uppstår när de delar av hjärnan som ansvarar för intellekt och kritiskt tänkande re-aktiveras efter att ha varit relativt inaktiva under sömn- och drömperioden. Det gör det möjligt för den sovande att ifrågasätta vad som egentligen är verkligt och således komma till slutsatsen att hen befinner sig i en dröm. Har man tur går det som sagt även att styra drömmarna.
Intresset för klardrömmar har ökat på senare tid, inte minst i samband med filmen Inception som kom för några år sedan. I filmen manipulerar huvudpersonerna inte bara sina egna drömmar utan tar sig även in i andra människors drömvärldar för att plantera tankar i deras undermedvetna.
Intresset har även orsakat en boom inom forskningen. Till exempel har forskare kommit fram till att det går att framkalla klardrömmar genom att stimulera prefontala cortex, den främre delen av hjärnans pannlob, med elektricitet. I en annan studie har har klardrömmarna fått intervjua de personer de möter i drömvärlden.
– Det är överraskande hur vår hjärna kan skapa dessa drömpersoner som agerar och säger saker som inte verkar vara under vår kontroll, utan agerar mer som oberoende skådespelare som simulerar mänskligt beteende, säger Antti Revonsuo, professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde.
Övning ger färdighet
Skulle du vara en av dem som inte upplevt en klardröm, misströsta inte! Det går nämligen att öva upp sin förmåga att drömma lucida drömmar. En grundförutsättning är att bli medveten om sitt drömliv, till exempel genom att föra drömdagbok. Sedan är det bara att öva.
En av de mest framgångsrika metoderna kallas MILD (Mnemonic Induced Lucid Dream), vilken går ut på att man upprepar ett mantra vid sänggående, till exempel ”nästa gång jag drömmer ska jag inse att jag drömmer”, samtidigt som man föreställer sig att man blir medvetande i drömmen. Är metoden framgångsrik ska personen som upprepat mantrat vid sömnögonblicket känna igen sin dröm och då välja att återinträda i den.
Antti Revonsuo manar dock till både tålamod och försiktighet.
– Det kan ta många veckor eller månader av träning innan man ser något resultat, men de som har tränat länge kan uppnå klardrömmar nästan varje natt. Dock är ingen av metoderna hundra procent effektiv och effekterna av träningen kan i bland vara väldigt svåra att förutspå och kontrollera.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Det händer varje natt. Du somnar och plötsligt börjar din hjärna att hitta på en massa tokigheter – du kanske flyger över land och hav, faller från en byggnad eller lever ut ett passionerat möte med en attraktiv främling. I årtusenden har människan sökt en förklaring till varför vår hjärna spelar oss dessa nattliga spratt, dock utan någon större framgång.
Tidiga civilisationer tolkade drömmar som budskap från gudar, andar eller döda bundsförvanter. Exempelvis trodde Josef i Gamla Testamentet att Faraos dröm om sju feta och sju magra kor i var ett tecken från Gud om sju goda respektive svåra år. Gamla och Nya testamentet spar för övrigt inte på drömhändelserna – sammanlagt förekommer 23 stycken att vara exakt.
Det var först under 1800-1900-talet som forskare började intressera sig för drömmar som budbärare från vårt undermedvetna. En av de mest kända förespråkarna var den österrikiska läkaren och författaren Sigmund Freud som menade att drömmen helt enkelt är resultatet av en inre konflikt mellan omedvetna lustar som inte tillåts komma fram i vaket tillstånd.
Mental förberedelse
I takt med den medicintekniska utvecklingen har Freuds teorier fått ge vika för modern hjärnforskning. Den första stora upptäckten gjordes på 1950-talet då REM-sömnen, den huvudsakliga drömfasen, observerades med hjälp av EEG mätningar av hjärnans elektriska aktivitet. REM är en förkortning av rapid eye movement, vilket syftar på att de slutna ögonen rör sig under sömnen.
– Det som händer när man drömmer är egentligen att en stor del av hjärnan vaknar till och hittar på en massa dumheter. En dröm är ingen bildserie utan en serie nervsignaler till resten av kroppen att göra exakt det som händer i drömmen. Som tur är stoppas signalerna i sista stund, annars skulle vi bete oss precis som i drömmen, säger Torbjörn Åkerstedt, professor i psykologi och sömnforskare på Karolinska institutet.
På 1970-talet presenterades idén att det inte finns några dolda psykologiska budskap i drömmarna utan att det rör sig om ett slumpmässigt hopplock av bilder, känslor och händelser från hjärnan. Teorin fick stor uppmärksamhet när det begav sig, men i dag råder spridda åsikter om dess trolighet.
Hot-teorin – drömmar som överlevnadsmetod
För några år sedan kom den så kallade hot-teorin som tar fasta på drömmarna som överlevnadsmetod. Enligt den fungerar drömmen som en slags träning för riktiga situationer. När en människa drömmer att hen jagas av en galen knivman, förbereder hen sig helt enkelt på en sådan verklighet.
– Drömmarna är funktionella ur ett evolutionärt perspektiv. Våra förfäder levde med ständiga hotelser, men att drömma om dem hjälpte dem att överleva eftersom det gjorde dem mer förberedda när ett verkligt hot dök upp, säger Katja Valli, drömforskare vid Högskolan i Skövde och Åbo universitet och som skrev sin doktorsavhandling om just hot-teorin.
Teorin utgår från det faktum att hotfulla drömmar är betydligt vanligare än angenäma drömmar.
– Eftersom det finns gott om hotfulla moment i våra drömmar är det inte orimligt att tro att drömmarna har ett överlevnadsvärde, säger hon.
Dröm som nattlig terapi
I dag vet man att alla människor drömmer, vanligtvis 4-5 gånger per natt, 3-20 minuter åt gången. Första drömmen är alltid kort och den sista drömmen är lång, vilket beror på att när djupsömnen fått sitt tillåts drömsömnen att släppa loss. De gör att de sista sista två drömmarna blir längre och livfullare än de andra.
Förutom hot-teorin finns det en hel drös med andra teorier om varför människan drömmer. En relativt ny sådan är drömmens roll som en slags nattlig terapi eftersom REM-sömnen hjälper oss att bearbeta de själsliga ärr vi ådragit oss i vaket tillstånd.
– Drömmar verkar ha och göra med återställande av den emotionella och mentala balansen. Sover man inte blir man mer neurotisk och lättpåverkad, säger Torbjörn Åkerstedt.
Drömmarnas lindrande effekt framgår bland annat av en studie från University of California, Berkeley. Under studien fick försökspersoner de känslomässigt laddade bilder två gånger med tolv timmars mellanrum. Den ena gruppen fick se bilderna på morgonen och kvällen, den andra på kvällen respektive följande morgon. Det visade sig att de som varit vakna mellan visningarna reagerade starkare på bilderna vid den andra visningen än de som sovit mellan dem.
Under senare tid har det även kommit studier som pekar på drömmarnas roll vid inlärning.
– I dag tror man att hjärnan under REM-sömnen bearbetar nya erfarenheter och för över dem från korttidslagring till långtidsminnet, säger Torbjörn Åkerstedt.
Genom att operera in elektroder i hjärnan på råttor har ett amerikanskt forskarlag kunnat konstatera att råttorna återupplever dagens händelser under REM-sömnen. Forskarna lät råttorna öva på att hitta mat i en labyrint och kunde då se att övningen skapade ett speciellt mönster av aktiverade hjärnceller. När råttorna befann sig i REM-sömnen spelades samma mönster av aktiverade hjärnceller upp och forskarna kunde på så sätt till och med avgöra var i drömmen råttorna befann sig.
Liknande försök fast på människor har inte gjorts – ännu. Det är dock bara en tidsfråga med tanke på ämnets popularitet.
– Drömsömnen har varit hånad och bespottad under många år, men har nu blivit ett hett ämne att forska om, säger Torbjörn Åkerstedt.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Solen är en obegränsad resurs, gratis och miljövänlig. Den mängd energi som varje dag når jorden i form av solljus är 15 000 gånger större än den totala energiförbrukningen i världen. Om vi kunde tillvarata bara en bråkdel av solenergin och omvandla till el skulle vi kunna lösa mycket av energiproblemen i världen.
Inte så konstigt att majoriteten av det svenska folket vill ha mer solenergi i framtiden. Hela 81 procent föredrar en ökad satsning på solenergi, vilket är överlägset mer än övriga energikällor.
Trots detta används inte mycket solenergi i Sverige, utan utgör bara 0,06 procent av vår elförsörjning. En förklaring till den långsamma utbyggnaden är att vårt energisystem traditionellt bygger på stora kraftverk och distributionssystem, snarare än en mångfald av små elproducerande anläggningar – som solceller. En annan förklaring är att solcellsmoduler än så länge är dyra att installera och regelverken kring egen installation ofta är komplicerade.
Idag är det är mest villaägare som installerar solceller – seriekopplade i stora paneler – för eget bruk. Med subventioner blir det ofta billigare än det fasta elnätet, förutsatt att man kan få betalt för överproducerad el. Hushållen kan ansluta sig till elnätet och sälja den el som de själva inte utnyttjar till de stora elbolagen – framför allt på sommaren, men då är efterfrågan inte lika hög. Sedan årsskiftet 2014/2015 kan man göra ett skatteavdrag på 60 öre/kWh för el som matats ut på nätet.
– I Sverige är det inga problem att bygga in mer av både sol- och vindkraft, eftersom de är så lite utnyttjade än så länge. Dessutom har vi vatten- och kärnkraft att reglera med, säger solcellsforskaren Marika Edoff, professor i fasta tillståndets elektronik vid Uppsala universitet.
Tyskland har länge satsat starkt på solenergi i samband med sin Energiewende, en omställning från fossila bränslen och kärnkraft till förnybara energikällor (läs mer tidigare i artiklar om energiomställningen och vad energin kostar). Där står solenergi för 7 procent av den totala årliga elförsörjningen – och under soliga dagar upp till 40 procent (IEA, 2014).
Utveckling av effektivare solceller Kostnaden för solcellssystem har sjunkit på senare år, och priset är idag cirka en femtedel av priset 2008. För att kunna sänka priset på solel ytterligare, måste tillverkningskostnaderna minska och solcellerna bli bättre. Dagens forskning om solenergi handlar främst om två spår. Dels att höja verkningsgraden och få så effektiva solceller som möjligt med existerande tekniker (kristallint kisel och tunnfilm), dels att utveckla nya typer av solceller baserade på nya material och strukturer. Några exempel på nya generationens solceller, som byggs på molekylnivå och fortfarande huvudsakligen är på utvecklingsstadiet, är polymera solceller och så kallade nanosolceller eller Grätzelsolceller (efter den schweiziske professorn Michael Grätzel som var först att publicera processen vetenskapligt). Fördelen med dem är att de fungerar bättre vid dåliga ljusförhållanden än dagens solceller. Nanosolceller bör kunna tillverkas billigt. De är dessutom fysiskt flexibla och kan göras transparanta och enkelt integreras i byggnader, till exempel på fönster eller en glasfasad. De kan också göras estetiskt tilltalande med olika färger. Att Grätzelsolcellen kan alstra ström även i svagt ljus gör dem extra intressanta i Sverige där vi har färre soltimmar och svagare solljus än längre söderut i Europa. Det är dock en myt att Sverige är ett solfattigt land, enligt Lars Kloo, solcellsforskare och professor i kemi vid KTH. På våra breddgrader skulle det räcka med en procent av landarealen för solmoduler med 30 procents verkningsgrad för att täcka hela vårt energibehov. – Nanosolceller kan producera el under en längre tid på dagen och är baserad på billiga material, vilket gör det möjligt att satsa på storskalig produktion av svensk solenergi i framtiden, säger Lars Kloo.
Forskning på energilagring
Solenergin är ren. Solceller ger inga utsläpp under drift. De är tysta och luktfria och kan lätt placeras på tak väggar utan att vara skrymmande.
Den stora utmaningen är att solenergi inte går att lagra storskaligt. Konsumtionen varierar över dagen och året, men produktionen varierar ännu mer. Eftersom elektricitet förbrukas i samma ögonblick som den skapas, behövs flera energikällor som kan leverera el. I en framtid med stor mängd solkraft kan batterier hjälpa till att göra energisystemet mer stabilt, men det är långt dit.
– Vi har ju ingen solenergi på natten, och inte i december och januari. Även en molnig dag kan det bli stora svängningar och då behövs det andra energikällor som kan reglera balansen. Det finns ännu inget enkelt sätt att bygga in lagring även om det görs mycket forskning på batterier.
En sätt att försöka komma runt lagringsproblematiken är att utnyttja solenergin mer effektivt. Det kan vara så enkelt som att ställa om elförbrukningen till solceller när solen skiner – på dagarna och somrarna – och då stänga av annan elproduktion som lättare går att styra, till exempel vattenkraftverk. Vatten kan sparas i vattenkraftdammar till dagar när solcellerna inte ger mycket el.
– Det är absolut möjligt att ersätta både kärnkraft och fossila bränsle med alternativa energikällor successivt, säger Marika Edoff, Uppsala universitet. (Läs även artikeln Hög tid att ställa om vårt energisystem.)
Hon påpekar att vi inte kan ha bara ett eller några få energislag, som vi vant oss vid i Sverige, utan att det handlar om ett bredare system av kompletterande energikällor, till exempel en kombination av solenergi och vindkraft. Att anläggningar kan distribueras över hela landet gör hela systemet mindre sårbart vid tillfällig molnighet.
– Solceller ger mycket liten miljöpåverkan, men det gäller förstås att vara observant vid tillverkningen av solceller och kraftverk så att man inte skapar andra problem med miljöfarliga kemikalier. Alla system har ju sina för- och nackdelar, säger Marika Edoff.
Majoriteten av dagens solpaneler tillverkas i Kina, som har ett stort beroende av kolkraft, och är därför inte så miljövänliga att tillverka.
– Livslängden är dock mer än 20 år, så energimässigt är det ändå fördelaktigt med solceller redan efter två år.
Text: Eva Barkeman, forskning.se
Läs mer: http://www.svensksolenergi.se
El är billigt i Sverige – cirka 100-150 öre per kWh för konsumenten. Att ladda sin smartphone varje natt under ett år kostar inte mer än 20 kronor, till exempel.
Men ett lågt elpris driver inte på en omvandling mot en större andel förnybara energikällor. Idag kostar en kWh lika mycket oavsett var elen i vägguttaget kommer ifrån – kärnkraft, vattenkraft, vindkraft, solenergi eller fossila bränslen.
– Vilken el som egentligen är billigast beror på hur man räknar. Det intressanta är vad som kostar minst över tid; vilka energikällor som ger den billigaste elen och, ur samhällets synvinkel, hur hållbart systemet blir, säger Thomas B Johansson, professor emeritus i energisystem vid Lunds universitet och en av huvudförfattarna till rapporten Global Energy Assessment, som belyser behovet av en energiomställning.
På elräkningen: skatt, nätavgift – och själva elen
Elpriset påverkas av en rad faktorer och varierar från dag till dag, till och med från timme till timme. Eftersom el är en färskvara som inte kan lagras, blir den dyrare när elbehovet ökar. I regel är elen som billigast i juni och som dyrast i januari. När vattenreserverna sjunker minskar elproduktion direkt och priset stiger.
En kWh kostar idag runt 1-1,50 kronor för konsumenten. Men själva elen utgör bara 34 procent av elpriset. Övrig kostnad utgörs av elnätsavgift och skatter. Den fasta avgiften för att använda elnätet utgör 24 procent. Den allra största delen, 42 procent, är statliga pålagor i form av energiskatt, moms och andra avgifter.
När elmarknaden avreglerades 1996 och alla elkunder fritt kunde välja energibolag, blev priset ett konkurrensmedel. Idag finns omkring 130 elbolag i Sverige. Priserna sätts genom elbörsen Nord Pool som samordnar all elhandel i Skandinavien.
Sverige ligger på fjärdeplats i världen när det gäller elanvändning per capita, på grund av vårt kalla klimat och en elintensiv basindustri. Vi använder omkring 16 000 kWh el per person och år.
En kWh räcker till att basta i 12 minuter, använda hårtorken i 40 minuter eller ha två 60 Watts glödlampor tända under åtta timmar.
Kräver investeringar
Att ställa om energisystemet från fossila bränslen och kärnkraft till förnybara energikällor, enligt EU:s klimatmål, kräver investeringar i hela samhället, allt från klimatsmarta hus och energisnåla apparater till effektivare infrastrukturer. Här spelar politikerna en viktig roll, med lagar, skatter och subventioner för att reglera energimarknaden.
– Vad människor tycker beror på hur kostnaderna och riskerna värderas, men också hur man ser på olika alternativa energikällor.
I Tyskland har energiomställningen, ”Energiewende”, från fossila bränslen och kärnkraft till större andel förnybar energi, pågått i cirka 15 år. Åtta kärnkraftverk har stängts, men samtidigt har elproduktionen ökat tack vare sol- och vindkraft. Visserligen har landet kritiserats för att kolkraften ökat tillfälligt, men det är en följd av att EU:s utsläppsrätter varit så billiga att kolkraft under en period varit billigare än naturgas.
Energiewende har ett starkt folkligt stöd, trots att projektet är dyrt – 200 miljarder kronor per år i subventioner.
– Jag tror att vi även i Sverige har en informerad och kunnig befolkning som inser att energiomställning är vägen framåt, säger Lars J. Nilsson, professor i miljö- och energisystem vid Lunds universitet.
– Ur ett brett ekonomiskt perspektiv kostar vår klimatpåverkan i längden mer, med utsläppen av växthusgaser och dessutom kärnkraftens olösta problem.
Det är också Internationella valutafonden (IMF) inne på i sin rapport How large are global energy subsidies? Där räknas man även in kostnaden för miljöförstöring när man konstaterar att fossila bränslen subventioneras med 5 300 miljarder dollar om året i världen.
Ett annat sätt att påskynda omställningen till förnybara energikällor är systemet med så kallade elcertifikat. Det är ett system där producenterna av förnybar el får certifikat som de kan sälja till andra elleverantörer.
Så funkar elcertifikaten
Elcertifikat infördes 2003 för att öka andelen förnybar el på ett kostnadseffektivt sätt. Konsumenterna har en kvotplikt och måste köpa en viss mängd certifikat. För varje producerad megawattimme (MWh) förnybar el får producenterna ett elcertifikat som de kan sälja. På så vis får de extra intäkter och möjlighet att konkurrerar med icke förnybara energikällor.
De energikällor som har rätt att tilldelas elcertifikat är vindkraft, viss vattenkraft, vissa biobränslen, solenergi, geotermisk energi, vågenergi och torv i kraftvärmeverk.)
Kostnaden för elcertifikat är en del av det totala elpriset. Därmed är det lätt att jämföra olika elhandelsföretags priser.
Källa: Energimyndigheten
Inte samma personer som tjänar pengar på de olika energikällorna
I Sverige har produktion av förnybar energi längre varit skattebefriad, men nu föreslår regeringen en energiskatt även på solel från och med 1 juli 2016, bland annat för att elcertifikatsystemet ska fungera i den gemensamma marknaden med Norge.
– Vi vill ha en utveckling av solceller, men inget energislag kan i längden räkna med subventioner, meddelade energiministern Ibrahim Baylan förra våren.
Så vilka tekniker för förnybar energi bör man satsa på i framtiden? Enligt Energiforsks rapport ”El från nya och framtida anläggningar” har el från vattenkraftanläggningar lägst produktionskostnad av de förnybara energislagen, tätt följt av vindkraft. Lägger man till dagens ekonomiska styrmedel som skatter och elcertifikat blir istället vindkraften billigast per kWh. El från kärnkraft ligger någonstans i mitten medan el från solkraften är i särklass dyrast, även om teknikutvecklingen gör både vind- och solkraft allt billigare.
– Ett problem är att det inte är samma personer som tjänar pengar på de olika energislagen, till exempel kärnkraft och vindenergi, konstaterar Thomas B Johansson.
Det viktiga är en god, billig och stabil elförsörjning. Det menar även Marika Edoff, solcellsforskare och professor i fasta tillståndets elektronik vid Uppsala universitet.
– Billig el är en bra konkurrensfördel för Sverige. Jag tror inte industrin bryr sig om vilken energikälla som används, säger hon.
Elproduktionen i Sverige (2014)
En tredjedel av Sveriges energi är el, som huvudsakligen produceras utan fossila bränslen:
- Kärnkraft: 41 %
- Vattenkraft: 43 %
- Kraftvärme (från värmeverken): 9 %
- Vindkraft: 8 %
- Solenergi: 0,06 %
Källa: Svensk Energi, Elåret 2014
Elbehovet kommer att öka
Ännu står vindkraften bara för 8 procent och solenergin för så lite som 0,06 procent av elproduktionen i Sverige, även om en klar majoritet av svenska folket vill satsa mer på solenergi än på övriga energikällor, enligt SOM-institutet. I nuläget är det billigare för elbolagen att producera el med vattenkraft eller kärnkraft.
– De ser ingen lönsamhet i solel eftersom de redan har el att sälja, säger solcellsforskaren Marika Edoff.
Klart är att behovet av el kommer att öka i hela världen.
Text: Eva Barkeman, forskning.se
Tekniken kallas mitokondriedonation och ger kvinnor med med ärftliga och sjukliga mitokondriella mutationer möjligheten att skaffa friska barn. Sjukdomarna är sällsynta och ärvs på mödernet, vilket beror på att alla människor får sina mitokondrier från sin mamma.
– Många av barnen som ärvt en mitokondriell sjukdom dör tidigt under sin levnadstid. Andra blir svårt sjuka och en av sjukdomarna kan ge blindhet i tonåren, säger Kjell Asplund, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd, SMER.
Forskare bedömer att en person av drygt 10 000 har en sjukdom som gått i arv via mitokondrierna. Sjukdomsrisken beror på vilken typ av mutation det är, samt på andelen skadade mitokondrier, vilket dessutom skiljer sig mellan olika vävnader i kroppen. Därför kan en kvinna med låg andel skadade mitokondrier vara frisk, men ändå föda barn med en hög andel och svår sjukdom.
Själva metoden går ut på att mitokondrier med skadat DNA, i detta fall i en kvinnas befruktade eller obefruktade ägg, byts ut mot mitokondrier från en frisk donator. Detta gör att cellens DNA förändras – en förändring som går i arv till kommande generationer.
Metoden kallas även för tre-föräldermetoden eftersom ett barn rent tekniskt består av gener från tre ”föräldrar”. Enligt Kjell Asplund beror det dock på hur man definierar termen föräldrar.
– Här handlar det om en donation av ett mycket litet antal gener, drygt 20 av totalt 20 000, vilka vad man vet enbart är inblandade i kemiska reaktioner som omsätter energi. Det handlar alltså inte om en till förälder. Däremot har tre personer bidragit med genetiskt material.
Tekniken har visat sig fungera på möss och ett tiotal apor. Det har även gjorts mitokondriebyten på befruktade och obefruktade människoägg, men eftersom Sverige förbjuder försök som medför genetiska förändringar som kan gå i arv hos människor har inget barn fötts efter ett sådant byte.
Grönt ljus för försök i Storbritannien
Metoden har föga förvånande fått motta mycket kritik och anklagats för att vara oetisk då den innebär att man delvis designar sitt barn. Det tycker man dock inte i Storbritannien där parlamentet i februari i år röstade ja till världens första lag som uttryckligen tillåter mitokondriebyten. Då sades att försök på människor skulle inledas under hösten, men det har ännu inte skett.
– Den brittiska tillsynsmyndigheten för reproduktionsfrågor HFEA, Human Fertilisation and Embryology Authority, offentliggjorde sina krav för att utfärda en licens i slutet av oktober så nu håller vi på att sätta ihop en ansökan. Det är först när en klinik uppfyllt alla krav som metoden kommer att bli tillgänglig i Storbritannien, säger Doug Turnbull, professor i neurologi vid universitetet i Newcastle vars forskarteam har utvecklat tekniken.
Exakt när detta blir kan han dock inte svara på. Däremot vet han att efterfrågan är stor.
– I Storbritannien föds ungefär 150 barn per år vars mammor har skadliga mutationer i mitokondrierna. Tekniken lämpar sig inte för alla dessa kvinnor, men vi uppskattar att vi kan genomföra tio till tjugo donationer per år.
Forskare försiktiga i Sverige
I Sverige är stödet för mitokondriebyten svagare. Kjell Asplund menar att även om de kan acceptera metoden principiellt är det på tok för tidigt att inleda försök på människor.
– Britterna tycker att det är okej ur en etisk synpunkt. Vi har tittat på samma sak och vi tycker att det krävs fler grundläggande djurexperimentella studier. Hade det varit ett läkemedel hade det aldrig fått tillstånd till försök på människor på det här stadiet, säger han.
Med det inte sagt att det inte kan bli verklighet i Sverige i framtiden. Redan nu skulle man med relativt kort varsel kunna dra igång liknande försök på några av landets större sjukhus.
– Det beror på hur framgångsrika forskarna är i Storbritannien. I den här typen av verksamhet kan man råka ut för många bakslag på vägen.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Vi är väl upplysta om att bilåkning och flygresor bidrar till global uppvärmning. Vi vet att vi äter för mycket rött kött och att slit och släng är ohållbart i längden. Men vi fortsätter ändå.
– Jag tror det är ett naturligt beteende för vi har hela tiden fått det bättre. Mer teknik, ökad konsumtion och ökat resande. Det är alltid svårt att tänka att nu ska jag till exempel inte få resa som jag gjort i hela mitt liv, säger Annika Nordlund.
Hon är docent i psykologi och forskare inom miljöpsykologi vid Umeå universitet. Sedan 1996 har hon studerat våra konsumtionsbeteenden utifrån ett miljöperspektiv. Hon har full förståelse för att vi inte lever som vi lär. En miljövänlig livsstil kan lätt kännas som en försämring, menar hon. Ett annat skäl är väl inrotade vanor. När vanor styr reflekterar vi inte längre, vi agerar på rutin.
– Om en vana etablerats då är det inte så konstigt att det inte sker en förändring. Vanan gör att det aktiveras ett mål som att till exempel ta sig till jobbet och per automatik kommer jag att befinna mig i bilen. Ska man bryta en vana handlar det om att tvinga upp beslutet på en medveten nivå och det är jättesvårt.
Vanor på gott och ont
Vanans makt är kostnadseffektivt för hjärnan. Den förenklar och snabbar på och gör att vardagen fungerar. Att göra avvägningar och analyser inför varje gång vi slänger sopor eller ska åka till jobbet skulle leda till att inget blev gjort. Problemet är att vissa vanor är dåliga för miljön. Annika Nordlund pekar ut just våra vardagliga rutiner som några av de största problemen i omställningen till en hållbar livsstil.
– Till exempel står privata transporter med bil för en mycket stor del av koloxidutsläppen i Europa. Men det är väldigt svårt att få till en förändring eftersom det i hög grad är vanor som styr att européerna tar bilen.
Även våra värderingar kommer att avgöra vilka val vi gör. Mer kollektivt orienterade värderingar gör till exempel att det är lättare att fatta miljövänliga beslut. Att vara medveten om ett problem påverkar också hur vi agerar, liksom vilken kunskap vi har. Annika Nordlund tar etanolbilen som exempel på hur ny fakta kan påverka. Först var etanolbilsägarna miljöhjältar men snart kom information om att etanolbilen bidrog till världssvälten och då blev de miljöbovar.
För stort ansvar på individen
I diskussionen om vår livsstils inflytande på miljön kan man invända att det vilar ett stort ansvar på individen. Det finns ju en rad faktorer som styr vårt beteende som vi inte kan påverka själva. Annika Nordlund håller med och säger att självklart är den kontext vi befinner oss i viktig. Bor vi på landsbygden utan kollektivtrafik finns det sällan utrymme för andra transportalternativ än egen bil. Eller har jag ingen plats i lägenheten för att förvara sorterat avfall kommer jag inte att vara benägen att sortera.
Det finns en ökad uppgivenhet inför alla val vi som privatpersoner ska göra för att rädda världen, något Annika Nordlund ser i sina i studier. I över tjugo år har hon studerat attityder till miljöfrågor och en allt vanligare inställning är det är dags att stat och kommun nu tar ett större ansvar. Det är en åsikt som Annika Nordlund delar.
– Vill vi att människor till exempel ska köpa el-bilar ska man kanske göra som i Norge där el-bilarna är momsfria. Eller ska biltrafiken minska så måste kollektivtrafiken utvecklas.
Är det på det sättet dåliga vanor ska brytas?
– Det är ett sätt men man måste arbeta med alla faktorer. Kontexten som vi lever i, våra attityder och värderingar och vår kunskap om betydelsen av olika val. Men det mest effektiva sättet att åstadkomma en förändring är att arbeta med lagstiftning.
Ska vi ha en strängare stat?
– Vi behöver en modigare stat.
Text: Lotta Nylander, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
Mycket i vår tillvaro kretsar kring konsumtion. Det finns en ständig ström av nyheter och nya produkter. Inom modebranschen dominerar ”fast fashion”, mode med låga priser. 1999 – 2009 ökade den svenska klädkonsumtionen med 53 procent. Det innebär 15 kg per person.
Design har fått en alltmer framträdande roll. Lite förenklat kan man säga att designens uppgift varit att sälja ännu fler produkter. Frågan är på vilket sätt kan design påverka vår konsumtion för hållbar utveckling?
Mathilda Tham är professor i design och verksam vid Linnéuniversitetet i Växjö och Kalmar och Goldsmiths University of London. Hon menar att det kommer bli nödvändigt med minskad konsumtion och färre antal produkter framöver. Hon talar istället om resursintelligens och att använda rätt saker på rätt plats. Status behöver inte vara förknippad med hur många saker man har.
– Det är idag – när till exempel kläder kostar så lite – inte svårt att ha väldigt många saker. Jag tror istället på att status kommer att komma från kreativitet och kloka val, att man vet var saker man köper kommer ifrån, och känner till historiken bakom, säger hon.
Sår frön till förändringar
Mathilda Tham arbetar med så kallad metadesign, som sår frön till förändringar genom designprocesser. Hon har varit med och startat nya utbildningen ”Design + Change ” vid Linnéuniversitetet, där studenterna lär sig att förändra genom design, för miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet, och förstå hur produkten hänger ihop med samhällssystemet. Studenterna får med sig ”en rörlig förståelse av hållbarhet”, kännedom om FNs hållbarhetsmål och hur man kopplar mänskliga behov till design.
– Viktigast är att studenterna lär sig att visualisera hållbar utveckling genom kvalitativa bilder, att göra frågan begriplig på ett påtagligt sätt och skapa empati. Inte minst samverka med ekonomer, miljövetare och industrin med flera.
Hon menar att vi går mot en cirkulär ekonomi där vi delar så mycket som möjligt, där återvinning och återanvändning ingår. Det finns redan exempel – klädbibliotek. Man hyr kläder istället för att köpa allt nytt. Hon tror på en attitydförändring inom modebranschen och nya affärsmodeller.
– Sedan länge har vi butiker som hyr ut festkläder. Jag är övertygad om att det kommer att sprida sig till vanliga modebutiker som därmed medverkar till en ökad nytta och mindre materialgenomströmning.
Enligt FNs klimatorgan UNEP kommer vår konsumtion att tredubblas år 2050. Hon menar att det behövs radikala förändringar till hur vi beter oss med tingen – och om allt vi gör måste ha ett konsumtionsinterface.
För att få fler att intressera sig för hållbar utveckling tycker hon att man ska visa positiva bilder, visa för människor att det kan vara lätt.
– Börja till exempel med att tvätta kläderna i en lägre temperatur. Om man startar i det privata livet, sprider det sig till det professionella och kan öppna dörren för andra saker, svarar Mathilda Tham.
Designern behöver tänka utifrån en cirkulär ekonomi
Detta ger designern helt nya uppgifter: att tänka resurskreativt, skapa bilder för andra hur man kan leva, visa att saker kan användas längre och på ett bättre sätt.
– Det är viktigt att koppla den globala förändringen till det lokala, och översätta den i en lokal handling. En designer måste arbeta lokalt och testa idéerna i sin lokala miljö, anser hon.
Sara Ilstedt på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm håller med om att det behövs en förändring inom designområdet.
– Designer måste lära sig nya sätt att tänka kring en produkt, fundera på värden och hur man skapar dem och tänka utifrån en cirkulär ekonomi, säger Sara Ilstedt, industridesigner och professor i produkt- och tjänstedesign vid KTH.
Forskningen på hennes avdelning är inriktad på konsumtion och livsstilar. Ett av projekten är Life.2053 som utforskar livet i en hållbar framtid och i en svensk storstad, där designföretaget Veryday tagit fram ett designkoncept, i form av en virtuell prototyp. Ett annat projekt är Ett bilfritt år där tre familjer har deltagit och använt lätta elfordon istället för bil.
– Vi undersöker vilka drivkrafter som får oss att ändra beteende och livsstil, och som man upplever som positiva. Jag tror mycket på att koppla ihop beteendeförändringar med andra positiva drivkrafter, som att äta mindre rött kött medför bättre hälsa.
Hon ser till exempel flygresandet som en stor utmaning då det lämnar ett stort fotavtryck genom användningen av fossila bränslen. Flygresandet ökar ständigt och det är inte hållbart. Under 2013 reste 31,8 miljoner passagerare från svenska flygplatser, något som fortsatt att öka därefter.
Sara Ilstedt tror att vi måste lära oss att resa på andra sätt, trots att utvecklingen av biobaserade bränslen går framåt. Ett sätt att göra förändringen begriplig är att använda 50-50-10 modellen. Tillämpat på flyget innebär modellen att om vi flyger hälften så mycket och flygplanen använder hälften så mycket energi och det sker inom tio år, så kan vi klara miljömålen.
– Jag önskar att man kunde göra tågen snabbare och bekvämare, enklare att boka och billigare att resa med. Idag är det krångligt och dyrt om man vill åka tåg till andra länder och innebär ofta flera byten, säger hon.
Omställningen handlar både om design och utbud, men även om medvetna konsumenter.
Konsumtion både inkluderande och exkluderande
Karin M Ekström, professor i företagsekonomi vid Högskolan i Borås och ledare för en forskargrupp inom hållbar konsumtion beskriver konsumtion som komplex. Den är både inkluderande och exkluderande.
Vi agerar i ett socialt sammanhang där konsumtion har blivit en stark social markör. Det gör det svårare att ställa sig utanför. Våra val och hur vi till exempel klär oss kan visa vilken grupp vi tillhör – och att identifieras med ”rätt” grupp kan tyckas vara viktigt, särskilt för unga konsumenter som står för den största ökningen av klädkonsumtionen. Under de senaste decennierna har konsumtion som identitetsmarkör fått ännu större betydelse.
– Mycket av vår konsumtion är vanemässig och vanor kan vara svåra att bryta. Många inser att konsumtion har konsekvenser på miljön, att det finns en gräns för hur mycket miljön kan belastas. Men en eko-produkt är oftast dyrare och utbudet kan vara begränsat, säger Karin M Ekström och tillägger:
– Även om fler blivit miljömedvetna saknas kunskap. Alla känner till exempel inte till vilken miljöpåverkan ett kilo bomull har, att det krävs 7 000- 29 000 liter vatten vid tillverkningen, plus kemikalier och olja.
Hennes forskning visar att det inte räcker med tekniska lösningar, utan att det är viktigt att även förstå de sociala och kulturella aspekterna av konsumtion och avfall. Man måste se till människors vardag och levnadsförhållanden. Till exempel kan en relativt konkret sak som avståndet till närmaste återvinningscentralen avgöra huruvida vi kommer att hantera vårt avfall på ett hållbart sätt eller inte.
Text: Ulla-Karin Höynä, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
IgNobel betyder ungefär obetydlig, ovärdig. Men det är också namnet på ett skämtsamt vetenskapspris som sedan 1991 delats ut för osannolika upptäckter, för något som först får folk att skratta, sedan tänka efter. Namnet är förstås också en parodi på Nobelpriset. Men Nobelstiftelsen är inte ledsen för det.
– Det är bara kul, det visar att Nobelpriset utgör en standard och är något man vill relatera till, säger Gustav Källstrand, förste intendent vid förste intendent vid Nobelmuseet.
Enligt honom finns det två typer av vetenskapliga pris, de skämtsamma och de som verkligen konkurrerar med Nobelpriset när det gäller status och pengar.
– Nobelstiftelsens hållning är att alla vetenskapliga priser är bra, eftersom de gynnar forskningen som sådan.
IgNobelpriset delas ut i tio kategorier, som varierar något från år till år beroende på upptäckterna. Även om dessa rön vid första anblicken verkar skrattretande, finns det ofta en klok tanke bakom. I år belönas bland annat ett kemiskt recept för att göra ett kokt ägg delvis okokt. En annan av upptäckterna är att ordet ”huh” verkar existera i alla mänskliga språk.
IgNobelpriset har även gått till svenskar vid tre tillfällen (se faktarutan nedan).
Liksom sin förebild nobelpriset, har IgNobels status ökat genom åren. Tidskriften Annals of Improbable Research som arrangerar IgNobel, har ofta riktiga nobelprisvinnare som prisutdelare vid ceremonin på Harvard university i Boston, USA, i september varje år.
Och en person har till och med fått både IgNobel- och Nobelpriset – ryssen Andre Geim. 2000 fick han IgNobelpriset för att med hjälp av magneter få en groda att levitera. Tio år senare, år 2010, fick han nobelpriset i fysik för banbrytande experiment med materialet grafen, som är atomtunt, men starkare än stål och dessutom leder elektricitet lika bra som koppar.
Kanske är IgNobel på väg att bli en indikator på kommande storverk i forskningsfronten.
Text: Eva Barkeman, forskning.se
Tre svenska IgNobel-pristagare
- 2013: Maria Dacke och kollegor, Lunds universitet, om hur dyngbaggen orienterar sig.
- 2012: Miljöingenjören Johan Pettersson, om varför vissa fått grönskimrande hår i Anderslöv, Skåne.
- 2004: Håkan Westerberg, Fiskeriverket, om varför sillar ”fiser”
.
Nobel Week Dialogue 2015
Enligt FN:s klimatpanel IPCC kommer den globala medeltemperaturen att öka med 4-6°C till år 2100. I bästa fall stannar ökningen redan vid 2°C, men då får man nog vara orimligt positivt lagd med tanke på de få klimatpolitiska framsteg som hittills gjorts. Det finns dock metoder som har potential att ”rädda” klimatet genom att fördröja eller rent av eliminera den globala uppvärmningen. Dessa metoder går under samlingsnamnet geoengineering och kan beskrivas som en avsiktlig och storskalig manipulation av klimatet för att motverka klimatförändringar orsakade av människan.
Förvaring under jord
Trots att de drygt hundratal metoderna går under samma samlingsbegrepp är det mycket som skiljer dem åt. Sannolikheten för att de skulle fungera till exempel. En metod som fått stor medial uppmärksamhet är SAI – sulphate aerosol injection, går ut på att tillföra svaveldioxid i stratosfären för att hejda den globala uppvärmningen. Andra förslag är bland annat att skicka upp 55 000 speglar i rymden för att reflektera solljuset eller gödsla havet med järn för att stimulera tillväxten av växtplankton som förbrukar koldioxid. I realiteten är det dock ytterst få som ser metoderna som faktiska alternativ vid till exempel klimatförhandlingar.
– Extrema metoder gör sig väl i media, men få forskare ser dem som ett seriöst alternativ, säger Henrik Karlsson, vd för miljöföretaget Biorecro som arbetar med en av metoderna för att ta bort koldioxid från atmosfären.
Metoden går ut på att fånga in koldioxid som skapats vid förbränning av biomassa, komprimera den och lagra den minst 1000 meter under marken. Denna form av geoengineering kallas BECCS, bio-energy with carbon capture and storage, och är enligt FN:s klimatpanel IPCC ett måste i 101 av 116 tänkbara scenarion för att klara tvågradersmålet. I USA finns världens första storskaliga anläggning som lagrar en miljon ton koldioxid per år, vilket kan jämföras med Sveriges inrikesflyg som släpper ut drygt 600 000 ton koldioxid per år.
– Trots kapaciteten så är behovet mycket större. Allt som allt måste drygt 600 miljarder ton koldioxid tas bort från atmosfären fram till 2100 för att klara tvågradersmålet. Tar man bort BECCS blir det väldigt mycket dyrare och svårare, säger Henrik Karlsson.
Global forskning i Linköping
Men inte alla är lika positiva som Henrik Karlsson. BECCS-metoden har bland annat fått kritik för att vara teknikoptimistisk och alltför omfattande för att fungera i realiteten.
– Många forskare är skeptiska till BECCS eftersom det kräver enorma arealer som kommer att konkurrera med annan markanvändning. Metoden kräver dessutom enormt mycket vatten och tid eftersom det kommer att dröja flera decennier innan det nya biobränslet växer upp, säger Anders Hansson, lektor i teknisk och social förändring vid Linköpings universitet.
Tillsammans med forskare från bland annat Storbritannien, Japan och Nya Zeeland ingår han i ett forskningsinitiativ vid Linköpings universitet vars syfte är att undersöka hur olika delar av samhället förhåller sig till geoengineering. Studien, som inleddes 2013, ska vara klar 2017 och har finansierats med nära tolv miljoner kronor av Vetenskapsrådet och Formas.
– Programmet handlar om meningsskapande och förståelse av geoengineering i olika sammanhang, till exempel hur geoengineering beskrivs i internationell massmedia och hur lekmän förstår och skapar mening kring geoengineering.
Nästa år är programmet inne på sitt fjärde och sista år och forskarna kan redan nu se en tydlig trend.
– Det skrivs fler samhällsvetenskapliga publikationer än naturvetenskapliga och tekniska. Det speglar det faktum att geoengineering inte finns på riktigt och att det knappt finns några fältexperiment. Geoengineering är i första hand något som det pratas om, säger han.
Oklart om ansvar
Anders Hansson menar att även om det rent teoretiskt går att rädda klimatet med hjälp av storskalig geoengineering så tillkommer problem ur reglerings- och demokratiperspektiv.
– Att få hela jorden att enas om hur klimatet ska regleras och hur enorma miljörisker ska fördelas kan vara en större utmaning än att hantera de förhandlingar som pågår nu om att minska utsläpp. Människan saknar både kunskapen och förmågan att organisera fullskalig kontroll över klimatet.
Däremot tror han att vissa enskilda metoder kan komma att spela en viss roll, men bara som komplement till utsläppsminskningar. Det behövs dock omfattande forskning för att ta reda på vilka och hur.
Henrik Karlsson har dock en annan syn på området och utmaningen.
– Det är vanskligt att klumpa ihop vitt skilda teknologier under benämningen geoengineering och försöka uttala sig generellt om möjligheter och svårigheter. Resultatet blir lätt missvisande. Till exempel så finns det redan idag mer än 500 miljoner ton koldioxid från biomassa som släpps ut i fabriker runtom i världen varje år. Det vore synd om möjligheten till att lagra undan denna koldioxid med BECCS-tekniken gick förlorad. Vi har inte råd att försumma de få chanser vi har till att kunna möta tvågradersmålet och rädda klimatet.
Text: Izabella Rosengren, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
BECCS i korthet:
BECCS är en teknik som innebär att koldioxidutsläpp från bioenergikäller, till exempel etanolfabriker, pappersbruk och bioeldade kraftverk, fångas in och lagras under jorden. På så sätt skapas ett minusutsläpp, vilket innebär att koldioxidhalten i atmosfären på sikt kommer att minska. Royal Society i London har uppskattat att tekniken kan minska halten koldioxid med 50-150 ppm, det vill säga till pre-industriella nivåer.
Tekniken består av tre delmoment: avskiljning, transport och lagring. Det finns en mängd olika avskiljningstekniker, varav en går ut på att tvätta rökgaser med ammoniak för att ”komma åt” koldioxiden. Därefter försätter kompressorer koldioxiden i ett tillstånd mellan gas och vätska som sedan transporteras i rörledningar, med båt eller lastbil till lagringsplatsen. Den vanligaste lagringsplatsen finns i den sedimentära berggrunden på minst 800 meters djup och där det finns en takbergart som hindrar koldioxiden att läcka upp till ytan.
Forskare förutspår att 99 procent av koldioxiden som lagras i marken med mycket stor sannolikhet kommer att stanna kvar i mer än 1000 år. Troligtvis kommer den att stanna kvar betydligt längre än så eftersom lagringen ser liknande ut som för naturgas och olja.
Så bedömer forskaren Anja Karlsson Franck läget efter att Sverige och flera andra EU-länder skärpt politiken i syfte att stoppa flyktingvågen. Hon ser även ökad korruption vid gränsposteringarna som en tänkbar effekt och ska nu undersöka om det stämmer.
Anja Karlsson Franck är doktor i ekonomisk geografi och lektor vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet. Under senare tid har hon främst forskat om relationen mellan migration och korruption – ett forskningsfält som under de senaste månaderna fått ökad aktualitet. Hon var själv på plats i somras på den grekiska ön Lesbos och tog emot barnfamiljer som kom i gummibåtar på flykt från krigets Syrien.
– Det var värsta chocken. Jag hade inte räknat med att jag skulle stå och dela ut vatten och mat till hungriga barn och bära folk som hade svimmat, men det var så en del av mitt fältarbete såg ut. Det blev en mer skakande upplevelse än vad jag hade trott, säger hon.
Studier av två olika flyktvägar
Anja Karlsson Franck har i första hand studerat två migrationsvägar, dels burmesiska migranter som tar sig till Malaysia, dels den för stunden mest uppmärksammade flyktvägen från krigshärdarna i Mellanöstern till Europa, främst via Grekland.
– Framför allt undersöker jag korruptionens roll. Mutor är en viktig förutsättning för att ta sig över gränser, men det finns väldigt lite forskning om detta, säger hon.
På plats i Malaysia har hon med egna ögon sett hur det går till. Burmesiska flyktingar försökte hålla sig undan från poliser och andra myndighetspersoner, men om det blev stoppade mutade de sig fram.
– Jag såg vad det innebär att vistas illegalt i ett land. Att muta sig fram blir en strategi för att klara sin vardag.
Till stor del handlade det hon såg i Malaysia om ”vardagskorruption” i mindre skala, som att ge en polis en hundralapp för att bli släppt utan giltigt dokument. Men det kan också krävas större belopp, till exempel om man blivit arresterad och behöver ta sig förbi den rättsliga prövningen.
– Skandaler med mutor inom rättsväsendet har vi sett även i Grekland.
När det gäller människosmuggling är det som regel inte flyktingarna själva som står för mutorna. Det ingår liksom i priset till smugglaren. Det är vanligt att flyktingar ligger i en bagagelucka eller under en buss och inte själva vet när de korsar gränsen.
– Det blir en muta genom ombud, som Anja Karlsson Franck uttrycker det.
Hon har sett prov på hela skalan från små mutor vid en vägspärr till en storskaligt organiserad smugglingsindustri där även höga polischefer är inblandade.
Skapar tolerans för annars oacceptabla åtgärder
I fokus för Anja Karlsson Francks forskning står också det svåröversatta engelska begreppet ”securitization”. Hon förklarar det som ett fenomen som uppstår när man börjar behandla migration utifrån en säkerhetspolitisk i stället för en humanitär logik.
– Detta är precis vad som har hänt nu. Ser man flyktingar som ett hot eller något man måste skydda sig från så genererar det en helt annan politik. Genom att argumentera som att detta är ett säkerhetspolitiskt problem skapar man också tolerans för åtgärder som annars inte skulle accepteras. Vi ser nu hur människors rörlighet begränsas på olika sätt och att man ger ökade resurser till gränskontroller och polisiär verksamhet.
– Detta är ett synsätt som initieras uppifrån – från den politiska och mediala eliten. Man hävdar att flyktingar skapar oordning och oreda och att de utgör ett hot mot vår säkerhet. Man skulle ju annars kunna tänka sig att det är flyktingarnas säkerhet som är hotad, säger Anja Karlsson Franck och döljer inte vad hon tycker om den mer restriktiva flyktingpolitiken.
Hon är övertygad om att människor på flykt inte kommer att stoppas av dessa restriktioner. Kriget finns kvar och därmed viljan att fly. Man kommer bara att hitta andra sätt som klippa sönder staket eller gräva tunnlar, exemplifierar hon.
Och då kommer även korruptionen att öka?
– Det är bland annat det jag ska undersöka. När det blir ökat fokus på kontroller och att begränsa människors rörlighet kommer poliser och gränsvakter att få en förstärkt roll. Samtidigt blir människor på flykt allt mer desperata och mer benägna att betala för att komma igenom. Detta innebär att trycket på statens funktionärer ökar.
Hur ska du undersöka detta?
– Empiriskt på plats. Jag ska intervjua migranter och även poliserna och kustbevakningen i Grekland.
Nyligen har vi sett att båtflyktingar även nått Skånes kust. Anja Karlsson Franck tror dock inte att detta kommer att bli ett särskilt vanligt fenomen runt Sveriges gränser.
– Jag tror inte att Östersjön eller Öresund blir ett nytt Medelhavet. Möjligheten att bygga upp en infrastruktur för storskalig smugglingsverksamhet finns inte i Tyskland och Danmark. Möjligen kan vi se en viss ökad vardagskorruption när vi stänger gränserna, men det blir avsevärt mycket mindre här än i till exempel Grekland.
Hur ser då lösningen på dagens flyktingkris ut? Anja Karlsson Franck besvarar denna tiotusenkronorsfråga med att hänvisa till Amnesty Internationals förslag:
– Man måste se till att skapa lagliga vägar in i Europa och inte tvinga ut folk på dessa livsfarliga resor. Det är helt orimligt att det får se ut som det gjorde på Lesvos, att små barn ligger och sover på pappkartonger i EU för att de har flytt från kriget. Det är helt orimligt.
Hur tror du att det kommer att sluta?
– Jag vet inte. Det är en fråga för politikerna. Men en sak är jag övertygad om och det är att folk kommer att fortsätta fly. Idén om att vi kan stoppa flykten sliter sönder våra samhällen och banar väg för något farligt. Det vore bättre om vi i stället använde vår energi till att hitta konstruktiva lösningar på hur vi ska ta emot människor på bästa sätt. En viktig del i detta arbete är att inte använda en säkerhetspolitisk logik där vi betraktar barnfamiljer som flyr från krig som ett hot, säger hon.
Text: Bengt Rolfer, på uppdrag av forskning.se
’- Åtta miljoner kronor – som årets nobelpris ligger på – är inte fy skam, men i regel är pristagarna inte helt utblottade. Symbolvärdet är mer värt än pengarna, säger Gustav Källstrand, historiker och Nobelexpert vid Nobelmuseet i Stockholm.
Nobelpriset är världens mest prestigefyllda vetenskapliga pris. Tack vare sin långa historia och gedigna urvalsprocess – och den höga prissumman redan från start har priset fått sin höga status i forskarvärlden.
Men får många nyblivna nobelpristagare är det en abstrakt och overklig känsla när beskedet kommer i oktober. Då blir själva ceremonin väldigt viktig.
– Från att ha varit relativt okänd ringer plötslig media och man får en massa uppmärksamhet. Ceremonin i konserthuset med medalj från kungen blir då en bekräftelse på förvandlingen.
Så fungerar vi vanliga människor också, menar Gustav Källstrand och drar parallellen till dop och bröllop.
– Först har man en högtidlig ceremoni som markerar övergången från ogift till gift. Och så en glad fest för att sedan återföras till vardagen i sitt nya tillstånd – som gift.
Det är alltså en viktig markering, en milstolpe som gör det lättare att acceptera en stor förändring.
– När nobelpristagarna vaknar på morgonen den 11 december, dagen efter festen, är de tillbaka i sin rytm – men nu som ”nobelpristagare”. Vi människor har en kultur av att bygga ceremonier kring viktiga händelser i livet.
I år är det 1 300 gäster som bänkar sig i Gyllene salen i Stadshuset den 10 december, en helkväll i direktsändning på Sveriges television, om festblåsorna, om menyerna, om dukningen, om blommorna, om gästerna…
Men så har det inte alltid varit. När det första nobelpriset delades ut 10 den december 1901 var gästerna 113, alla män, på en privat middag i Grand Hotels spegelsal – dåtidens modernaste ställe. Nobelstiftelsen hade bara två veckor före kommit på att det kanske kunde vara trevlig med en avslutande middag efteråt.
På 1930-talet hade festen växt till 500-600 gäster och flyttats till Gyllene salen i Stadshuset, och när antalet växte ytterligare flyttade man ner en trappa till Blå hallen i foajéplan. Först under 80-talet började nobelpriset gå mot en välregisserad vetenskapens Oscarsgala, som passade tv-mediet, med kortare tal och underhållning.
– Det var en medveten strategi från Nobelstiftelsens dåvarande vd Stig Ramel att middagen skulle bli ett skådespel som gick från akademisk högtidlighet till uppsluppen studentbal, kryddat med underhållning på olika teman.
Det som firas den 10 december är egentligen Nobelstiftelsens högtidsdag, till minne av Alfred Nobel. Dynamitens fader, uppfinnaren Alfred Nobel, dog den 10 december 1896 och testamenterade då sin förmögenhet till en stiftelse med uppdraget att dela ut ett pris inom kemi, fysik, fysiologi eller medicin, litteratur och fredsarbete till den ”som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.”
FAKTA: Mellan 1901 och 2015 har 573 nobelpris delats ut till 900 personer samt ett antal organisationer. Av dessa 900 personer är 49 kvinnor – vilket motsvarar 5 procent.I år fick åtta män och två kvinnor pris.
Idag är det en stor ära att bli bjuden på nobelfesten – även om man inte själv är nobelpristagare. Och de flesta kommer. Men de första åren när priset var relativt nytt och okänt var det ibland si och så med deltagande. Makarna Marie och Pierre Curie var för upptagna och sjuka för att resa till Stockholm för att hämta sitt fysikpris 1903. (När Marie Curie åtta år senare fick kemipriset var hon dock på plats och tog emot priset.)
Andra tyckte att det var för kallt i Sverige i december, några fick inte ledigt – som Wilhelm Conrad Röntgen, nobelpristagare i fysik 1901.
– Det var mitt i terminen och han hade tentor att rätta… Men han fick till slut tillåtelse att resa till Sverige från Tyskland över ett par dagar för att ta emot prispengarna.
Pristagare är som folk är mest och alla är inte lika roade av fester.
– När Richard Feynman fick nobelpriset i fysik 1965 ville han först inte komma – eftersom han inte ville ha uppmärksamhet. Han råddes dock att det skulle bli värre uppmärksamhet om han inte dök upp, så han kom.
I år har alla 10 pristagare tacka ja till festen.
Klart är att historien gett ytterligare glans åt vetenskapens mest prestigefyllda pris, inte minst tack vare den påkostade festen.
Text: Eva Barkeman
Läs även:
”Nobelfesten styr vår bild av forskaren”, om medieforskaren Hillevi Ganetz som synat Nobelfesterna genom tiderna.
Årets pristagare:
- Nobelpriset i fysik: Takaaki Kaiita och Arthur B. McDonald för beviset att neutriner har massa.
- Nobelpriset i kemi: Thomas Lindahl, Paul Modrich och Aziz Sancar för studier av mekanismen bakom DNA-reparationer.
- Nobelpriset i fysiologi eller medicin: Willam C. Campbell och Satoshi Ömura för behandling av infektioner orsakade av rundmask och Youyou Tu för behandling mot malaria.
- Nobelpriset i litteratur: Svetlana Aleksievitj för sitt polyfona skrivande om lidande och mod i vår tid.
- Nobels fredspris: National Dialogue Quartet för demokratibygge i Tunisien.
- Ekonomipriset till Alfred Nobels minne: Angus Deaton för sin analys av konsumtion, fattigdom och välfärd.
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/lists/year/index.html?year=2015&images=yes
Opinionen kring kärnkraftsfrågan har svängt många gånger sedan 1970-talet då kärnkraften var politiskt sprängstoff och knäckte två regeringar (1976 och 1979). Efter folkomröstningen 1980 beslutade riksdagen att kärnkraften skulle avvecklas till 2010. Så blev det inte – eftersom energin från kärnkraften trots allt behövs. Enligt SOM-institutets årliga mätningar av svenska folkets åsikter om olika energikällor har en majoritet gått från att under 2000-talet vilja behålla kärnkraften, till att nu vilja avveckla den – inte minst efter reaktorolyckan i Fukushima 2011.
I Sverige står tre kärnkraftverk, med totalt tio reaktorer, för 41 procent av den el som produceras. (Övrig el kommer från vattenkraft – 42 procent, vindenergi – 8 procent och resten biobaserad kraftvärme). Kärnkraften är ren, till skillnad från fossila bränslen. Enligt FN:s klimatpanel IPCC ger ett kärnkraftverk under hela sin livsscykel (byggnad, rivning, bränsleframställning, transporter) lika lite utsläpp av växthusgaser som förnybara energikällor.
Men det finns andra nackdelar med kärnkraft: risken för allvarliga olyckor och det svårhanterade radioaktiva avfallet. Motståndarna vill ersätta både kärnkraft och fossila bränsle med förnybar energi, som sol-, vind- och vattenkraft. I ett av EU-kommissionens framtidsscenarier, som presenteras i rapporten Energy Roadmap 2050, kan vi ha 97 procent förnybar energi om 35 år.
Men Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet, är skeptisk. Han tror inte att det är möjligt att uppnå en så stor andel förnybar energi.
– Det är bättre att tala om uthållighet eller bärkraftighet. Problemet med sol- och vindenergi är att produktionen varierar medan konsumtionen är konstant. Visst kan vi importera och exportera el, men problemet är att när det blåser i Sverige, blåser det ofta även i Danmark och Tyskland. Den energin kan i nuläget varken lagras eller avyttras på något vettigt sätt. Finessen med kärnkraft och vattenkraft är att man kan reglera elproduktionen efter konsumtionsbehovet, till exempel minska produktionen en varm sommardag.
– Inget är förstås omöjligt, fortsätter han. Men beslutsfattarna måste kunna svara på vad konsekvensen blir om vi avvecklar kärnkraften.
Kärnkraften i Sverige
Sverige har idag tre kärnkraftverk med totalt tio reaktorer: Oskarshamn, som invigdes 1972, har tre reaktorer. Ringhals, som invigdes 1975, har fyra reaktorer. Forsmark, som invigdes 1980, har tre reaktorer. (Barsebäck invigdes 1975 och hade två reaktorer innan de avvecklades 1999 respektive 2005.)
Kärnkraftverken ägs tillsammans av E.ON, Vattenfall och Fortum, och står för nästan hälften av Sveriges elproduktion, 41 %.
De två äldsta kärnreaktorerna i Ringhals respektive Oskarshamn kommer att tas ur bruk senast 2020 eftersom fortsatt drift inte skulle bli lönsam med tanke på renoveringsbehovet.
Nedläggning påverkar hela samhället
Elen i Sverige behövs, framför allt inom den tunga elintensiva industrin, till exempel trä-, papper- och ståltillverkning som står för en stor del av landets exportinkomster. Om dessa flyttas från Sverige får det konsekvenser för hela samhället, både ekonomiskt och miljömässigt, menar Ane Håkansson.
– Om vi inte har kärnkraft riskerar den finansiella grunden för välfärden att försvinna.
Vilka avkall måste vi då göra? Frågan har också en global dimension och energipolitiken måste lyfta blicken utanför Sveriges gränser. Om vi samtidigt ska kunna säkra vår framtida välfärd, klara det globala klimatmålet och bidra till att bygga ett globalt välfärdssamhälle, så pekar alla siffror på att kärnkraften måste utgöra en stor del av den framtida energimixen i världen.
Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott är inne på samma linje i sin rapport Kärnkraftens betydelse för utsläppen av koldioxid. Kärnkraften är viktig i omställningen mot en fossilfri energivärld, och ersätter ett stort antal kolkraftverk runt om i världen.
– Problemet är att vi utnyttjar mindre än 1 procent av energiinnehållet i kärnbränslet idag. Det radioaktiva avfallet bär stora outnyttjade energimängder, säger Ane Håkansson.
Han vill se en utveckling av kärnkraften, där det radioaktiva avfallet återanvänds som bränsle. På kuppen få vi en minskad mängd radioaktivt avfall. Tekniken brukar kallade 4:e generationens kärnkraftverk.
– Vi har redan allt bränsle vi behöver i form av dagens använda kärnbränsle, och behöver inte heller anrika det i naturen mer vanligt förekommande uran-238 (till användbart uran-235). Och det nya avfallet är ur radioaktivitetssynpunkt bara farligt i några hundra år.
Det låter bra, nästan för bra för att vara sant.
4:E GENERATIONENS KÄRNKRAFTVERK
I ett kärnkraftverk utnyttjas den värme som frigörs när grundämnet uran klyvs i en kedjereaktion. Värmen hettar upp vatten, som bildar ånga som i sin tur driver en turbin. Och på turbinaxeln sitter en generator som omvandlar rörelseenergin till elektricitet, enligt samma princip som i kraftverk som eldas med fossila bränslen.
Dagens kärnkraft använder uran-235 som bränsle för kärnreaktionerna. Kvar efter klyvningsprocessen blir andra radioaktiva ämnen som plutonium, americium och curium. Detta radioaktiva avfall måste lagras någonstans, och kan fortsätta att stråla i bortåt 100 000 år.
Uranbränslet är mycket energirikt, men bara en bråkdel av energin kan utnyttjas idag. Den så kallade fjärde generationens kärnkraftverk innebär en helt ny typ av ”snabb” reaktorkonstruktion, där man inte bromsar de neutroner som frigörs i klyvningsprocessen utan låter dem fortsätta klyvningsprocessen i de nya ämnen som bildas.
Forskningen kring fjärde generationens kärnkraft pågår i samarbete mellan elva länder som använder kärnkraft. Målet är billigare och säkrare kärnreaktorer, minskad mängd långlivat avfall och minimerad risk för spridning av material för kärnvapenbruk. Frågan är dock hur kostnadseffektiv tekniken blir.
”Världen behöver inte kärnkraft”
Thomas B Johansson, doktor i kärnteknik och professor i energisystemanalys vid Lunds universitet, sågar 4:e generationens kärnkraftverk. Han är en av huvudförfattarna till den internationella rapporten Global Energy Assesment.
– Transmutationstanken, att en reaktor skulle kunna framställa mer kärnbränsle än den förbrukar, stämmer inte. Det är en dröm som funnits sedan 1950-talet, när kärnkraften var ny och man trodde att den skulle rädda världen och ge näst intill gratis energi. Jag gick själv på det som student, det var därför jag började forska i kärnfysik. Det fungerar i teorin, men inte i praktiken eftersom det inte är tillräckligt säkert och billigt.
Enligt honom behöver världen inte kärnkraft.
– Sol, vind och vatten, i kombination med effektiv energianvändning, räcker för att säkra världens framtid och välfärd, även om det är en ganska lång väg dit.
Framförallt handlar det om vilka energikällor som på ett kostnadseffektivt sätt kan fylla luckan, om ingen vill investera i ny kärnkraft i Sverige. Lennart Söder, professor i elektriska energisystem vid KTH, skriver i sin rapport På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige, att det faktiskt är tekniskt möjligt att ersätta 40 procent av kärnkraften med förnybar el från vind- och solkraft.
Under tiden fortsätter våra tre kärnkraftverk att leverera billig el. Men Sveriges reaktorer tillhör de äldsta i världen och tangerar redan sin tekniska livslängd på omkring 40 år. I september 2015 beslutade Ringhals AB att ta två av fyra reaktorer ur drift i förtid, senast 2020, på grund av att det skulle bli för dyrt att reparera dem och de inte längre skulle vara ekonomiskt lönsamma. En månad senare beslutade Oskarshamnsverket att stänga två av sina tre reaktorer av samma skäl.
Opinionen kan svänga fort
Vad händer sedan? För att den nya generations kärnkraftverk ska kunna tas i bruk kring 2050 krävs mer forskning, och politiska beslut. Just nu är det också ganska tyst i kärnkraftsdebatten. Men opinionen hos det svenska folket kan svänga fort.
– Kärnkraften är fortfarande mycket klart en åsiktsmässigt partipolitiserad fråga bland väljarna, vilket betyder att kärnkraften är ett slags slumrande jätte, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap och chef för SOM-institutet.
Bland personer som vill snabbavveckla kärnkraften röstar hälften på V, MP eller FI. Och de som är mest positiva till utveckling av ny kärnkraft finns en övervikt av högutbildade män med hög lön.
– Det är viktigt att förstå varför opinionen förändras, och vilka effekter det får för energipolitiken. Medborgarnas åsikter är viktiga eftersom de är väljarna som ytterst berörs – och beslutar, säger Sören Holmberg.
Text: Eva Barkeman
Kärnkraften i världen
Kärnkraft finns i ett 30-tal länder. I januari 2014 fanns sammanlagt 429 kärnreaktorer i världen som var i drift och svarar för cirka 14 procent av världens elproduktion. Av dem har ett flertal stått stilla en längre tid.
Antalet reaktorer har varit i stort sett oförändrat de senaste åren, men den totala kärnkraftsproduktionen har ökat. Dels tack vare effekthöjningar i befintliga reaktorer, dels för att de nybyggda reaktorerna är bättre än de gamla som avvecklats.
Enligt FN:s atomenergiorgan IAEA var 56 nya kärnreaktorer under uppbyggnad i början av år 2010. Kina har beslutat om en storsatsning på kärnkraft, med fokus på fjärde generationens kärnkraftverk, och planerar en elkapacititet som är fem gånger högre år 2050 jämfört med idag.
Läs mer:
På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige (KTH, 2013)
Energy Roadmap 2050 (Regeringen om EU-kommissionens förslag, 2011)
Svensk elförsörjning i framtiden – en fråga med globala dimensioner (Uppsala universitet, 2014)
– Verkligheten är tyvärr inte så flott som många politiker har gett intryck av. Den övergång som vi har sett handlar inte om några högteknologiska miljöinnovationer utan om enkla omställningar, säger Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad.
Skillnad privata och offentliga aktörer
Mikael Sandberg har tillsammans med forskarkollegan Max Rånge tittat på hur alla svenska offentliga och privata organisationer och företag har använt olika energikällor mellan åren 2003 och 2011. Underlaget har de hämtat från Statistiska centralbyrån.
Under perioden har det skett en stadig ökning av andelen icke-fossilt bränsle. År 2006 skedde ett skifte, då blev det mer icke-fossil energianvändning än fossil.
Studien visar en tydlig skillnad mellan offentliga och privata aktörers energianvändning. Det är främst offentliga aktörer – till exempel kraftverk i kommunerna – som står för växlingen, eftersom de har ändrat råvaror från främst oljor till i första hand sopor och träavfall.
– I början var det förmodligen mycket avfall från stormarna Gudrun och Per, säger Mikael Sandberg.
För de privata aktörerna är det fortfarande fossila energikällor som dominerar.
Sopor ändå att föredra
– Det är mycket prat om att vi har så bra miljöteknik i Sverige, det är förvånande att det inte märks mer. Det handlar om enkla lösningar hos offentliga energiproducenter, inte om att omvandla processer. Miljötekniska faktorer har spelat en obetydlig roll för övergången, säger Mikael Sandberg.
Forskarna konstaterar också att den ökade användningen av icke-fossila energikällor inte har lett till någon nämnvärd utsläppsminskning av växthusgaser i atmosfären.
– Eldning av träflis och sopor släpper ut lika mycket koldioxid som olja. Men det är ändå att föredra – det är material som redan finns på jordens yta och därför bättre för den totala energibalansen, säger Mikael Sandberg.
Kontakt:
För mer information, kontakta Mikael Sandberg, tel. 035-16 74 79, e-post: mikael.sandberg@hh.se
Artikel
Windfall gains or eco-innovation? ‘Green’ evolution in the Swedish innovation system.
