Även om det ännu inte finns en samlad bild av hur skolorna har hanterat den påtvingade omställningen till distansundervisningen under coronakrisen, är intrycket att det fungerar bra.
– Det går över förväntan och många lärare är förvånade över vad man lyckats åstadkomma på så kort tid, även om situationen naturligtvis är mycket krävande, säger Sara Willermark som forskar om digitalisering och skolan vid högskolan Väst.
Samma bedömning gör Alastair Creelman som är specialist inom e-lärande vid Linnéuniversitetet.
– Jag tycker att vi alla ska vara stolta över att övergången har fungerat så bra som den har gjort. Det visar att vi hade grundkunskap som vi kunde använda i en extrem situation.
Övergången lättast när infrastrukturen finns
Bäst har det gått för de skolor som redan hade vana att använda digitala arbetsformer, enligt Anna Åkerfeldt, som leder ett forskningsprogram om digitala lärmiljöer och distansundervisning, vid forskningsinstitutet Ifous.
– De som har etablerade organisatoriska förutsättningar på plats från början har fått upp en miljö snabbt, de vet hur de ska distribuera skoluppgifterna, de vet hur man kan arbeta och kommunicera med sina elever. De som inte har den infrastrukturen på plats har det kämpigare.
Bild: Eric Gustafsson / CC BY-SA
Att tänka på vid distansundervisning
Sara Willermark, som forskar om digitalt lärande vid högskolan Väst, delar med sig av sina bästa tips.
Tydlighet blir ännu viktigare. Var extra noga med att uttrycka ramarna för undervisningen. Vad förväntas eleverna göra, när, med vilka resurser och hur gör man om man kör fast?
Ha en plan B (och kanske även en plan C i beredskap). Oavsett hur väl man förbereder kommer oförutsedda händelser att ställa till det. Se till att ha en plan för hur man ska hantera situationen om nätverket krånglar, eleverna inte lyckas logga in etc.
Skapa känslan av närvaro. Det finns olika sätt att skapa känslan av närvaro vid distansundervisning. Vid synkrona videomöten kan man se till att tilltala varje student direkt med namn, minst en gång (gärna fler) under mötet.
Avsätt tid att mötas utan agenda. När man ses i klassrummet och korridoren finns utrymme för vardagliga samtal där man avhandlar både små och stora frågor. Se till att avsätt tid för att mötas där det inte finns en rad med saker att avhandla.
Kollegialt utbyte. Hitta sätt att sprida material och idéer med varandra.
Men när rutinerna börjat sätta sig kommer nya problem. Många lärare saknar överblicken över klassen när de kommunicerar genom videosamtal, menar Anna Åkerfeldt. Det är svårt att veta vilka elever som har slutat lyssna eller vem som har svårt att förstå.
– I den digitala miljön funkar inte de strategier lärare använder i det fysiska klassrummet. En stor fråga för många lärare är därför hur de ska etablera social närvaro på distans.
Läraren behöver vara mer aktiv
När kommunikationen till största del sker genom kontakt via skärmar kan eleverna behöva stöttas på ett annat sätt än i klassrummet. Läraren behöver vara mer aktiv och ställa frågor som: Vad jobbar du med nu? Hur går det? Vad tänker du kring den här frågan?
Att flippa klassrummet kan också vara en god idé, menar Anna Åkerfeldt. Innan klassen samlas i en videokonferens har eleverna tagit del av föreläsningen på egen hand. Tiden när alla träffas digitalt används då för att diskutera innehållet.
Bild: Thomas Lefebvre on Unsplash
Flippat klassrum
Omvänt eller flippat klassrum, efter engelskans ” flipped classroom ”, är en pedagogisk modell där läraren använder webbaserade genomgångar som hemläxa i förväg. På så vis skapas utrymme i klassrummet för diskussion, fördjupning, och individuell hjälp i stället för vanliga föreläsningar. Källa: SO-rummet, Wikipedia
Även Sara Willermark pekar på att sociala dimensioner i undervisningen går förlorade när kontakten med eleverna sker via skärm.
– Digital undervisning kan upplevas som isolerande. Det ställer höga krav på tydlighet och direkt kommunikation. Om man har inspelade föreläsningar behöver de därför varvas med inbokade videosamtal. Det blir också extra viktigt att bocka av alla deltagare och att visa att man sett varje elev, att säga hej och tilltala alla med namn.
Många fördelar
Men många har också upptäckt fördelar med digitalt driven undervisning. Som att var och en kan studera i sin takt. Filmade föreläsningar kan till exempel ses om och om igen. Digitala miljöer ger också möjlighet till nya sätt att samarbeta. Många elever tar till exempel hjälp av varandra i gemensamma chattforum.
Dessutom får blyga elever en ny chans när de kan svara i lugn och ro utan att behöva räcka upp handen i ett klassrum, påpekar Alastair Creelman.
Bild: Johnny McClung on Unsplash
De som har mest att förlora på distansundervisningen är de redan svaga eleverna. De som är beroende av fasta rutiner och förutsägbarhet får svårt när de på egen hand ska driva sina studier. Och de som är trångbodda eller lever i en socialt utsatt situation och nu är hänvisade till att stanna i sitt hem.
– Skolan kan vara en oas där man får möjlighet att studera. När den stänger blir de elever som är utsatta ännu mer utsatta. Då spelar det ingen roll hur bra distansundervisning man har. Det finns ingen fristad för dem, säger Alastair Creelman.
Svårt med betygsättning
En av följderna av distansundervisningen är att de nationella proven ställts in. Skolverket menar att den nuvarande situationen gör att proven inte kan vara det stöd för betygssättningen som är syftet. Och hur betygsättning nu ska gå till är en av de största frågorna för lärare som undervisar på distans. Att låta eleverna göra prov hemma öppnar för fusk. Samtidigt måste de få möjlighet att visa sina kunskaper.
Anna Åkerfeldt håller med om att det är ett stort problem. Men en lösning kan vara att använda den spårbarhet som digitala verktyg för med sig.
– De digitala lärmiljöerna öppnar upp för att följa vad eleverna jobbar med, hur de jobbar och vilka val de gör. Det gör att hela lärprocessen kan bli synligare. På det sättet kan läraren få ökad inblick i hur eleven kommit fram till ett svar som kan vara mycket intressantare än att räkna antal rätt på ett prov speciellt när det gäller förmågor som inte lika enkelt tillåter sig mätas endast genom prov – till exempel problemlösning.
Digitala verktyg mer etablerade
Med största sannolikhet kommer gymnasierna att öppna igen efter sommarlovet. Men även om allt då ska bli som vanligt igen, har perioden av distansundervisning på allvar etablerat digitala verktyg i undervisningen, menar Sara Willermark.
– Skolorna har tvingats att använda digitala lösningar och det har skyndat på införandet av alternativa undervisningsmetoder och gjort att lärarna utvecklat sin digitala kompetens. Jag tror att arbetssätten i skolan nu blir mer varierade och att lärarna kan göra ännu mer välgrundade val gällande när digital teknik ska användas och när det inte tillför något till undervisningen, säger hon.
Bild: Green Chameleon on Unsplash
Alastair Creelman hoppas på att det digitala och det traditionella integreras och att det klassrumsundervisningen inte längre automatiskt har företräde.
– När det gäller till exempeldiskussioner i klassrummet kanske läraren frågar sig om diskussionen ska ske i klassrummet eller på nätet. Kanske är nätet bäst, för där får alla komma till tals.
Kunskapsdelning mellan lärare
Anna Åkerfeldts förhoppning är att skolornas nya erfarenhet av att kommunicera genom videosamtal kan leda till att både internationella och nationella utbyten med andra skolor blir vanligare.
– Men jag hoppas också att samarbetet lärare emellan ska fortsätta. Vi har varit – och är – i en akut kris som vi gemensamt har gått samman för att lösa. I olika forum har alla berörda delat med sig av erfarenhet och kunskap, det är en kraftsamling som jag hoppas fortsätter att leva, säger hon.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Undernäring är ett växande problem hos den äldre generationen, inte minst bland de som har svårigheter att tugga och svälja (dysfagi). Problemen, som även förekommer hos stroke- och cancerpatienter, innebär inte bara ett stort personligt lidande utan ökar också risken för långa sjukhusvistelser och höga vårdkostnader.
För att råda bot på dessa problem pågår just nu olika forskningsprojekt vid RISE Research Institutes of Sweden, bland annat ”Framtidens Mål” som går ut på att 3D-printa konsistensanpassad mat.
Exempel på 3D-printad lunch. Kycklingklubba med broccolibuketter på puré. Individuellt konsistensanpassat. Bild: RISE
– Åtta procent av Sveriges vuxna befolkning har dysfagi och det är ett växande problem eftersom vi har en ökande äldre befolkning. Sväljer man fel kan maten bland annat åka ner i lungorna vilket kan leda till lunginflammation, säger Evelina Höglund, forskare och projektansvarig vid RISE.
För att personer med tugg- och sväljsvårigheter ska få i sig mat, serveras de puréer av olika färg och form. Dessa är dock ganska enahanda, föga aptitretande och tar dessutom lång tid att tillverka. Tanken är därför att använda 3D-skrivare som hjälp i köket för att skriva ut mat i fler former och färger än vad som finns idag.
3D-printern inget för köket hemma
– Vi hoppas att folk som har det här problemet ska äta mer om de får mat som de känner igen. Med en 3D-skrivare kan vi till exempel servera broccolipuré som faktiskt ser ut som broccoli och göra livsmedel i många olika och detaljerade former. Förhoppningsvis är man mer benägen att äta om det ser fint ut.
Skrivarens styrka är också att det är mycket enklare att individanpassa mat. För en kock tar det lång tid att anpassa rätter till 100 olika personer, men för en 3D-skrivare spelar det ingen roll hur olika rätterna är. Att anpassa innehållet till varje person tar lika lång tid som att massproducera identiska rätter.
3D…
Kaffe med 3D-printad bulle. Framtidens fika på äldreboenden? Bild: RISE
…är en förkortning för tredimensionell. Med tredimensionell menas att ett objekt eller en matematisk figur har tre dimensioner, som är ett område i höjd, bredd och djup. För så kallad friformsframställning används oftast en 3D-skrivare som bygger upp föremål skikt för skikt. Föremålen kan ha nästan vilken form eller geometri som helst – som en kanelbulle till exempel.
Just nu väntar Evelina Höglund och hennes kollegor på att kunna testa 3D-skrivaren på olika äldreboenden. Tanken är att försöken sedan ska utvärderas av både kockar, personal och såklart av de boende. Dock måste de vänta tills besöksförbudet på äldreboendena – på grund av coronapandemin – har hävts.
Den som hoppas på att i framtiden ha en egen 3D-printande matmaskin hemma hoppas dock (troligtvis) på för mycket. Enligt Evelina Höglund funkar skrivaren bäst för puréer, vilket kanske inte är vad gemene man föredrar.
– Maten vi jobbar med är anpassad till de som har sväljsvårigheter och skiljer sig från vanlig mat. Dessutom är det långsamt och dyrt med 3D-skrivare så jag tror inte att det kommer att ersätta vanlig matproduktion.
Virtual reality för att öka aptiten
Det finns andra projekt som fokuserar på hur man kan öka äldre människors aptit. Ett av dessa äger rum på Future Consumer Lab vid Köpenhamns universitet och går ut på att låta äldre människor äta middag med VR-glasögon. På så sätt försöker forskarna ta reda på om aptiten påverkas av att testpersonen fiktivt befinner sig i en annan miljö och/eller med sällskap.
Vad är virtuell verklighet?
Virtuell verklighet eller datorsimulerad verklighet (på engelska: Virtual reality eller VR) är datateknik som simulerar verkliga eller inbillade miljöer och även vår närvaro och interaktion i dem. Ofta använder man VR-glasögon, som känner av åt vilket håll man riktar blicken. Det innebär att man kan betrakta den simulerade miljön från olika håll, genom att till exempel vrida eller luta på huvudet. Illusionen av verklighet frammanas dels genom kroppslig interaktion med den virtuella modellen, dels av att ljus, ljud, rörelser med mera känns igen från verkliga miljöer.
Till exempel kan testpersonen få äta middag på ett pittoreskt franskt torg eller på en sandstrand i solnedgången. Hen kan också kopplas ihop med andra VR-användare och på så sätt få middagssällskap.
Även RISE har VR-projekt, dock ej specifikt inriktade på att öka äldres aptit.
– Våra VR-projekt handlar mer om att förstå matens struktur i kombination med den sensoriska upplevelsen, till exempel textur. Man skulle kunna säga att vår strategi skiljer sig från den danska samtidigt som den kompletterar den, säger Mihaela Mihnea, doktor i filosofi vid Rise.
Mer vill hon inte säga eftersom VR-projekten är konfidentiella.
Kriser främjar närodlat (och alger)
Vad hon däremot kan säga är vilka trender hon tror kommer att dominera på matmarknaden inom de närmaste fem åren. Till exempel tror hon starkt på den närproducerade matens revansch. Denna trend pekade uppåt redan innan coronautbrottet, men utsattheten under samhällsnedstängningen kommer att göra att fler får upp ögonen för vikten av inhemsk matproduktion, enligt Mihaela Mihnea.
– I framtiden kommer vi fortfarande att ha samma basvaror som mjölk, ägg och bröd, men vi äter inte lika mycket importerad mat. Vi kommer istället att köpa det som finns tillgängligt.
Bild: Markus Spiske on Unsplash
Om det tidigare var oron för klimatet som låg bakom intresset för närproducerad mat är det alltså oron för ett nytt virus som i framtiden kommer att göra att vi äter det som finns tillgängligt. Således förutspår Mihaela Mihnea en minskning av antalet färskvaror i kylskåpet och en ökning av konserver och frusna livsmedel.
Algprodukterna är på väg
Hon förutspår också en storartad framtid för alger. Dessa har länge målats upp som framtidens mat eftersom de är resurseffektiva, inte kräver någon gödsel eller bevattning och fångar dessutom in koldioxid. Enligt Mihaela Mihnea kommer vi inom fem år att ha många algbaserade produkter som kommer att förse oss med både antioxidanter och fibrer.
– Alger är stort, problemet är bara att vi inte vet vad vi ska göra med dem. Vi försöker lära av Asien och undersöker nu hur vi ska utveckla smakerna, hur algerna kan tillagas och hur smaken tas emot av konsumenterna. Det är en utmaning att få dem att acceptera smaken, men vi befinner oss fortfarande i början. Framtiden finns i havet.
Äntligen odlat kött
Någon som har undersökt vilka mattrender som är på gång – oavsett virusutbrott – är Henrik Haller, doktor i miljövetenskap vid Mittuniversitetet. Han håller med om att intresset för närproducerat som en del i krisberedskapen kommer att öka samtidigt som vi kommer att få se många fler algprodukter på butikshyllorna. I övrigt tror han mycket på odlat kött.
De första försöken att producera muskler i laboratorium gjordes redan för tio år sedan, men försöken var svåra, dyra och resurskrävande. De flesta gav upp, men det finns fortfarande företag i främst USA som hängivet forskar vidare. Nyligen fick de ny vind i seglen efter att superentreprenörer som Bill Gates och Richard Branson gick in med miljonbelopp.
– Odlat kött är inte riktigt kommersiellt moget ännu, men jag tror att det kommer starkt inom fem år. Stamcellsbaserat kött känner ingen smärta och har inte plågats. Kan man bara odla det på ett hållbart sätt och få en näringsrik produkt tror jag att många kommer att vara intresserade.
Encelliga organismer, perenner och insektsburgare
Andra livsmedel som kommer att fylla vårt kylskåp om fem år, enligt Henrik Haller:
Proteiner från encelliga organismer: Mat som odlats med hjälp av encelliga organismer, till exempel jästsvampar och alger. Ett sådant projekt pågår bland annat vid Högskolan i Borås där forskare är i full färd med att odla olika sorters svampar ur avfall så som brödrester. Färdig produkt beräknas komma ut på marknaden om två till tre år.
Fleråriga växter: Till exempel frukt och nötter från fleråriga träd. Idag består 90 procent av jordbruket av ettåriga grödor, men i tropikerna finns fleråriga trädväxande och stärkelserika grödor, till exempel persikopalm och jackfrukt, som ger högre avkastning än exempelvis majs och bönor. Det kommer dock att ta tid att förädla fram något liknande i Sverige eftersom vi länge har fokuserat på ettåriga grödor, men inom 20 år kommer de första kommersiellt gångbara alternativen att komma.
Insekter: En uttjatad spaning kanske, men Henrik Haller tror att insektsburgaren dröjer för att producenterna inväntar en ny lagstiftning som ska möjliggöra försäljning för konsumtion. ”När den går igenom tror jag att det kan braka loss ordentligt”, säger han.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
I början av 2020 fanns det över 200 svenska miljardärer, varav omkring 40 dollarmiljardärer. Det placerade oss bland de tio länder i världen som har flest miljardärer i relation till folkmängden. Sedan kom coronaviruset, som kan komma att rita om kartan.
När börsen började falla fritt i mars 2020 tog de allra rikaste den första stora smällen. Sveriges rikaste person, H&M:s storägare Stefan Persson, var vid årsskiftet god för 174 miljarder kronor, enligt Veckans affärers årliga lista. När börsen förlorat en tredjedel av sitt värde på ett par veckor hade han och andra superrika svenskar förlorat tiotals miljarder kronor.
Efter mellankrigstidens finanskris minskade ojämlikheten i över 40 år, medan Sverige byggde ut välfärden. Allra minst var klyftan mellan fattiga och rika 1980. Sedan började klyftorna att växa globalt, till följd av bland annat skattereformer och avregleringar. Det ledde till ökad tillväxt och välstånd, men också ökad ojämlikhet.
De rika har blivit rikare
I global jämförelse är ojämlikheten i Sverige ändå ganska liten, men två grupper sticker ut. De rikaste har dragit ifrån, tack vare stora kapitalinkomster. Samtidigt har de fattigaste halkat efter på grund av långtidsarbetslöshet och sänkta nivåer i A-kassa och sjukförsäkring. Detta har skapat oro för politisk turbulens och sociala slitningar. Bland annat industriländernas samarbetsorganisation OECD har efterlyst politiska beslut som minskar de svenska klyftorna.
Bild: Ruthson Zimmerman på Unsplash
Hur mycket äger den rikaste procenten i Sverige?
Den ekonomiska ojämlikheten ökar globalt. 2019 ägde den rikaste procenten av världens befolkning 45 procent av det samlade privatkapitalet, medan den fattigare halvan ägde 1 procent, enligt affärsbanken Credit Suisse.
Att jämföra olika länder är svårt eftersom socialförsäkringar och pensionssystem skiljer. Det faktum att få unga äger förmögenheter ställer också till det. Hälften av världens unga bor i Afrika, men statistiken justeras inte för ålder, vilket ger en skev bild av andelen förmögna i världsdelen.
I Sverige har den rikaste procentens andel av landets samlade privata förmögenheter ökat kraftigt sedan 1980, då klyftorna var som minst, till omkring 25 procent idag. Lägger man till utlandsskrivna ökar andelen till cirka 40 procent. Statistiken kring detta är dock ofullständig. Bara miljardärerna, som var 180 stycken 2018, hade då en samlad förmögenhet på över 1 100 miljarder kronor – lika mycket som staten – och med utlandstillgångar nästan dubbelt så mycket.
Både den rikaste och den fattigaste tiondelen av befolkningen sticker ut i statistiken, men det finns även skillnader inom dessa grupper. Under 1970-talet minskade de rikaste 10 procentens andel av inkomsterna från omkring en fjärdedel till en femtedel, men har sedan 1980 knaprat sig tillbaka. Den rikaste procentens andel har däremot nästan fördubblats till cirka 7 procent av landets samlade inkomster. Det mesta av ökningen står kapitalinkomsterna* för, en inkomst som kommer av sparat kapital snarare än arbete. Det beror på marknaden, men även 1980-talets avregleringar (privatisering av statliga bolag) och andra politiska reformer. Redan 1991 sänktes skatten på kapitalinkomster, vilket gör det lönsammare att ta ut vinster som utdelning i stället för lön. Under 00-talet avskaffades skatterna på arv och gåvor, förmögenhet och fastigheter.
Jobbskatteavdragen* och det ökade värdet av bostäder och bostadsrätter har spätt på ökningen mellan de rikaste och de fattigaste ytterligare. En effekt är att utdelningarna i onoterade fåmansbolag* har ökat. För sådana är skatten 10 procentenheter lägre än i börsnoterade bolag.
– Det finns ett enormt incitament för ägare av fåmansbolag att ta ut sina inkomster som utdelning i stället för lön. De går primärt till människor i den övre delen av inkomstfördelningen. Och samtidigt som kapitalinkomsterna i toppen ökat så har de som saknar jobb halkat efter i relativa termer, säger Håkan Selin, docent i nationalekonomi och verksam vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.
Framgångsrika svenska entreprenörer
Tittar man i stället på förmögenheter sticker toppen ut ännu mer. Att denna grupp har ökat kraftigt beror bland annat på att många – inte bara de rikaste – placerat sina pengar i värdepapper, pensionsfonder och fastigheter, som ökat stadigt i värde under hela 2000-talet. Samtidigt har det tillkommit nya miljardärer: entreprenörer som snabbt byggt en förmögenhet på att lansera en produkt vid rätt tillfälle, som Spotify, Mindcraft och Klarna.
– Det kan bli ”the winner takes it all”, säger Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, som forskar kring de allra rikaste.
– Om du bara är lite bättre än konkurrenterna kan du få grepp om hela marknaden. De här enorma förmögenheterna är ofta kopplade till varor och tjänster som många vill ha. Även de som kritiserar ekonomisk ojämlikhet är snabba att köpa senaste mobilen, de googlar och lyssnar på Spotify.
Bild: Laurent Perren on Unsplash
Fattigdom i Sverige
Vilka är då de fattigaste, och hur har de halkat efter?
Sedan 1991 har inkomsterna för den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning fördubblats, och medianinkomsten ökat med över 50 procent. I andra änden av spektrumet finns den nedersta tiondelen, som är en brokig skara. Deras inkomster har ökat avsevärt mindre.
Jobbskatteavdragen har inneburit att en del arbetslösa fått jobb, individer går in i och ut ur den nedersta tiondelen, liksom i andra inkomstskikt. Men de fattiga har halkat efter längre än så.
Ensamstående med barn ekonomiskt utsatta
– De lägsta inkomsterna har ökat med i genomsnitt 0,4 procent per år, medan toppen ökat med 2,5 procent från 1970-talet till 2010. Om Sverige hade haft 0,4 procents tillväxt i 25 år skulle alla beskriva det som en katastrof, säger Markus Jäntti, professor i nationalekonomi på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
– Var tredje ensamstående med barn riskerar att ha en inkomst under fattigdomsgränsen. Det är chockerande att den relativa risken för att ensamstående har låga inkomster ökat så kraftigt – från 10 till 30 procent under tjugo år fram till 2010. På 1990-talet var risken bara lite högre än för alla barnfamiljer. Sedan har det planat ut, men de har det fortfarande svårt, fortsätter han.
Tar man hänsyn till välfärdens tjänster som föräldrapenning, fri skolgång och sjukvård minskar andelen fattiga till 17 procent, framhåller Nordiska rådet i sin policyrapport 2018.
Var femte saknar ekonomiska marginaler
Carina Mood och Jan Jonsson, professorer i sociologi vid samma institut, skrev i fjol rapporten Den nya fattigdomen. De konstaterade att den materiella nöden i stort sett utrotats i Sverige när vi gick in i 1980-talet: alla som ville hade telefon, centralvärme, dusch eller bad, tillgång till tvättmaskin, wc och kylskåp.
Däremot saknade var femte svensk 2017 ekonomiska marginaler, definierat som att man inte kan betala en akut utgift på 12 000 kronor. Men inkomstbaserade definitioner säger inte vem som upplever nöd eller fattigdom.
– Det finns de som har inkomst under den ”absoluta” gränsen men inte är i ekonomiskt trångmål, och det finns de över gränsen som gör det. Människor har olika kostnader och behov, säger Carina Mood.
Bild: Dmitry G, Wikimedia Commons
Fattigdom – tre definitioner
När forskare definierar fattigdom utifrån inkomst skiljer de på relativ och absolut fattigdom.
Absolut fattigdom
Absolut fattig är den vars inkomst inte räcker till vad som betraktas som nödvändig konsumtion. Gränsen ligger ungefär i nivå med normen för ekonomiskt bistånd.
Relativ fattigdom
Relativ fattigdom är den som ofta avses i debatten. Den innebär att man har en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten i landet. Ökar medianen kraftigt kan man alltså bli fattig trots att ens egen disponibla inkomst ökar, fast mindre. I denna grupp finns framför allt arbetslösa, ensamstående föräldrar och utlandsfödda.
I behov av försörjningsstöd
I stället för att baseras på inkomst kan fattigdom definieras utifrån andelen som behöver försörjningsstöd. 2018 fick cirka 4 procent av Sveriges befolkning ekonomiskt bistånd.
Källa: Den nya fattigdomen, av Carina Mood och Jan Jonsson
Men precis som det saknas data och statistik för de rikaste är det svårt att uttala sig om vad en viss låg inkomst innebär för en individ.
– Registrerade årsinkomster är trubbiga mått. Vi finner till exempel att oproportionerligt många företagare är fattiga när man ser på årsinkomsten, men de har sällan problem med ekonomisk deprivation (ungefär ”ekonomisk utsatthet”, redaktionens kommentar), säger Carina Mood.
Inkomst av kapital ökar mest
Begreppet relativ fattigdom är problematiskt, anser hon. Det säger inget om vem som upplever en brist eller ej, utan mäter ojämlikheten inom den nedre halvan av inkomstfördelningen. Jobbskatteavdragen ökar ojämlikheten inom denna, där de som är utan jobb sackar efter, då bidragens realvärde inte hänger med.
– Men i övre halvan har avstånden växt betydligt mer, när kapitalinkomster ökat mer än arbetsinkomsterna, säger Carina Mood.
Hur kan man minska de ekonomiska klyftorna?
Statsminister Stefan Löfvén skickade 2018 upp en testballong och föreslog att någon form av förmögenhetsskatt borde återinföras, men har inte drivit frågan vidare. Ser man på de skatter som slopades på 00-talet ligger arvsskatten bättre till för en comeback.
I Konjunkturrådets rapport 2018 föreslogs att en återinförd arvsskatt bör utredas, eftersom arv och gåvor ökat kraftigt sedan skatten avskaffades 2004. Skillnaderna i livschanser mellan bättre och sämre bemedlade har blivit större, framhåller författarna.
Rapporten togs fram av Daniel Waldenström tillsammans med Spencer Bastani och Åsa Hansson, docenter i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet respektive Lunds universitet. De föreslog också samma skattesats på alla kapitalinkomster, bland annat för att det kan sticka i ögonen att de allra rikaste, med utdelningar från onoterade fåmansbolag, gynnas extra mycket.
Höjd skatt på lön eller på kapital – en balansgång
– Det gäller för politiken att hitta en balans. Beskattas löner för mycket slutar folk att jobba eller utbilda sig, beskattas kapital för mycket slutar folk att starta företag eller drar utomlands. Men det har ett värde för företagsägarna att verka i ett välfungerande välfärdssamhälle byggt på skattemedel. Det motiverar en viss beskattning, men som inte förstör drivkrafterna, säger Daniel Waldenström.
Bild: Austin Distel on Unsplash
Det är svårt att forska kring ekonomisk ojämlikhet. Det finns en hel del luckor i statistiken kring de allra rikaste sedan arvs- och förmögenhetsskatterna avskaffades – hur många är de, hur rika är de och vad består deras förmögenheter av? Det saknas även forskning kring vad som driver deras sparbeslut.
Kring den frågan forskar Agneta Berge, doktorand vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Hur investerar de rika sina pengar?
– När vi inte har bra förmögenhetsdata eller enkätdata kring sparmotiven är det svårt att veta vad som driver kapitalbildningen i toppen. Rent teoretiskt måste det vara en kombination av höga inkomster, värdeökningar och starka sparmotiv. Om du konsumerar upp höga inkomster får du inte en sådan kapitalbildning* som vi ser i data, utan det har med också sparbeteendet att göra, säger hon.
Agneta Berge ska bland annat fråga de allra rikaste hur de tänker kring sina sparbeslut.
– Det är en ganska liten grupp människor som tillsammans äger en stor kapitalstock. Hur de agerar spelar ganska stor roll för effekten av till exempel skattepolitiska beslut. Som makroekonom vill man förstå beteendet i denna grupp. Vår utgångspunkt är att de är nyfikna på att delta i vår studie.
Ny aktörer kan kliva fram
Hur coronapandemin kommer att påverka förmögenheter, klyftor och ekonomin i stort är svårt att överblicka när scenarier och prognoser ändras nästan dagligen. Daniel Waldenström ser två tänkbara scenarier: en omstrukturering där nya aktörer kliver fram, eller en djup svacka med förhållandevis snabb återgång till det vanliga.
– Det kan bli marknadsjusteringar på stor nivå som leder till nya ägarstrukturer. De som har svårt att hantera en ny verklighet försvinner, och vi får en ny elit. Men detta förändrar kanske inte elitens relativa position gentemot resten av befolkningen, säger Daniel Waldenström, som forskar kring de allra rikaste.
– Man kan också tänka sig att denna ”solfläckshändelse” hanteras hyfsat väl. Politikerna trycker på pausknappen, och hoppas förstås att allt fortsätter som det var när man trycker på uppspelningsknappen igen. Då får vi en relativt snabb återhämtning av kursfallen.
*Ekonomisk ordlista:
Fåmansbolag
Ett fåmansbolag är ett företag eller ekonomisk förening där fyra eller färre personer äger minst hälften av rösterna.
Jobbskatteavdrag
Skattesänkning för förvärvsarbetande som infördes av alliansregeringen 2007. Det utökades i fem steg mellan 2008 och 2019, och minskades en gång 2016.
Syftet är att öka skillnaderna mellan de som arbetar och de som inte gör det, som ett incitament.
Kapitalbildning
Ansamling av kapital. Kan vid sidan av pengar även syfta på humankapital, det vill säga samlad kompetens, utbildning etc.
Kapitalinkomster
En inkomst som kommer av sparat kapital, och inte arbete. Exempel är ränta på sparade pengar, utdelning på värdepapper och realisationsvinst vid försäljning av värdepapper eller fastighet.
Källa: Wikipedia
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Det är svårt att se vad som händer inuti en människa. Om man till exempel vill se hur vävnader reagerar när vi angrips av virus eller bakterier, hur en tumör sprider sig i kroppen – och till och med hur hjärnan utvecklas.
Organoiden är ett mångsidigt verktyg för forskningen, som blivit möjlig tack vare stamceller, celler som kan styras till att bli – nästan – vad man vill.
Hudceller blir hjärnceller
Anna Falk, forskare vid Karolinska institutet i Stockholm, har ett skåp på sitt laboratorium där hon odlar små hjärnor, eller snarare modeller av hjärnor – organoider. Hon plockar försiktigt ut en av skålarna och visar hur små gråvita korn flyter runt i en näringslösning. De här cellklumparna använder hon för att studera hur hjärnan utvecklas hos olika individer.
– Vi tar en pytteliten bit hud från en person, och sen programmerar vi om hudcellerna till stamceller. De här stamcellerna kan sen styras om till att bli nästan alla typer av celler i hela kroppen, så vi förvandlar dem till nervceller eftersom vi är intresserade av hjärnan. Nervcellerna organiserar sedan sig själva i näringslösningen i olika lager på ett sätt som liknar hjärnans uppbyggnad, förklarar Anna Falk.
Organoider – cellklumpar som imiterar ett riktigt organ
Denna några millimeter stora organoid från Anna Falks labb på KI är ungefär 1 månad gammal, och kan ses med blotta ögat. Varje rosettliknande struktur i ytterkanten är en lite hjärnbark som håller på att utvecklas. Varje organoid innehåller alltså flera hjärnbarksstrukturer. Bild: Anna Falk
Organoider är små självorganiserade ansamlingar av flera tusentals celler som på flera sätt liknar ett riktigt organ, fast i mindre skala. De är uppbyggda av stamceller som kan odlas i laboratoriet och som kan förvandlas till helt nya celltyper.
Numera kan forskare skapa organoider som är modeller av hjärnan, njuren, lungan, tarmen och levern med flera organ. Organoiderna ger forskare en detaljerad bild av hur organ formas och växer, hur de påverkas av sjukdomar och hur läkemedel påverkar kroppens olika vävnader.
De kan också många gånger ersätta försöksdjur i tester och screening av hur olika ämnen påverkar kroppen, och därmed kan man dramatiskt minska antalet djurförsök.
Syftet med att skapa de små hjärnmodellerna är att jämföra organoider som framställs av cellerna från en frisk person med en hjärnmodell som bygger på stamceller från en individ med en neurologisk diagnos, till exempel autism eller schizofreni. Frågan är om man kan se någon skillnad i hur hjärnorganoiderna växer och utvecklas – om nervcellerna beter sig på ett avvikande sätt hos de personerna.
Det här är ett av många sätt att forska med hjälp av organoider, en metod som alltså gör det möjligt att studera processer hos människan som är svårt att göra på andra sätt. Det går ju inte att ta vävnadsprover i hjärnan på levande människor. Det är också uteslutet att smitta en försöksperson med en allvarlig sjukdom i experimentsyfte.
Men med organoider kan man komma så nära det går.
– Organoiderna är fantastiska verktyg, säger virusforskaren Ali Mirazimi. De tar oss ett steg närmare det verkliga livet.
Kartlägger hur viruset angriper oss
Ali Mirazimi är adjungerad professor på Karolinska Institutet och jobbar också på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och Folkhälsomyndigheten. Han forskar till vardags på några av de mest omskrivna och fruktade virus vi känner till, som ebola och zika. Just nu, våren 2020, arbetar han förstås även med coronaviruset.
Ambitionen är att kartlägga hur dessa virus beter sig för att angripa våra celler.
Coronaviruset SARS-CoV-2 orsakar den influensaliknande sjukdomen covid-19. Bild: Centers for Disease Control and Prevention, CDC/Unsplash
– Tidigare använde vi celler odlade på plattor. Det blir tvådimensionellt och cellerna har kontakt bara på en yta. Cellerna beter sig helt annorlunda i tre dimensioner; det blir en blandning av celler som kommunicerar med varandra på ett sätt som liknar verkligheten. Vi får ny kunskap, helt enkelt.
Minskar antalet djurförsök
Det handlar också om att ta fram läkemedel, så kallade antivirala medel. Utan organoider hade det krävt betydligt fler försöksdjur – oftast möss – som först utsätts för virus och sedan ett läkemedel som testas. Nu kan man göra det på organoider istället.
Med hjälp av små modeller av flera typer av organ – lungor, njurar eller tarm, till exempel – så testar man hur möjliga botemedel fungerar. Först infekterar man organoiderna med viruset, sedan kan man snabbt testa stora mängder av dem för att se hur de reagerar, och hur medlet biter på viruset. Just nu används organoiderna också för att ta fram läkemedel, antiviraler, mot det nya coronaviruset som ligger bakom covid-19-pandemin.
Ali Mirazimi och hans medarbetare använder också hjärnorganoider från kollegan Anna Falks laboratorium. Med hjälp av cellmodeller av hjärnan har forskare tidigare till exempel sett hur zika-viruset angriper hjärnan hos växande foster, något som drabbade många barn under zika-epidemin i Sydamerika 2016.
Imiterar även djurorgan
Organoider kan inte bara imitera mänskliga organ. Ali Mirazimi på SVA är också intresserad av sjukdomar hos boskap. Han arbetar därför med organoider av tarmar från kor. Med dem kan han studera hur virussjukdomen Rift Valley-feber angriper djur i östra Afrika.
I Holland har forskare skapat organoider av organ från ormar. Det visar sig att cellerna hos reptilerna kan styras om och användas på samma sätt som de mänskliga. Med organoider av giftkörtlarna hos vissa ormar har de visat hur man kan ta fram serum mot ormbett, helt utan att behöva hantera giftiga ormar i laboratoriet.
Även på Scilife Lab i Uppsala pågår forskning ned organoider. Mikael Sellin forskar om molekylära mekanismer vid bakteriell tarminfektion vid Uppsala universitet. Där odlas organoider av tarmvävnad för att få en inblick i det som annars sker i matsmältningssystemets ständiga mörker. På så vis kan forskarna studera exakt vad som händer när tarmen hos en människa infekteras av bakterier.
Deras organoider är millimeterstora klot som består av några tusen celler som organiserat sig till en miniversion av hur tarmväggen ser ut.
Infektionens väg kan följas
I mikroskopets förstoring syns hur en tunn glasnål, smalare än ett hårstrå, injicerar en välavvägd dos på hundra Salmonellabakterier in i cellklotet. Bakterierna, som lyser ilsket rött, lyckas snabbt bita sig fast i en fläck och snart har de totalt övermannat de gröna tarmcellerna. Efter en stund kan tarmens celler inte hålla emot längre. Den aggressiva infektionen spränger till slut sönder organoiden.
– Organoiden är som en riktig tarm, med de olika typer av ytceller som finns i våra tarmar, säger Mikael Sellin. Bara med den skillnaden att den saknar vår naturliga flora av tarmbakterier. Vi kan se vilka mekanismer bakterierna använder för att ta sig in i cellerna, och vi ser det i 3D och i realtid, både allvarliga akuta infektioner och mer långsamma angrepp.
Mikael Sellin arbetar i med ett vävnadsprov i sterilrummet för att generera organoider. Bild: Uppsala universitet
Den här processen kan man sedan upprepa i olika versioner, med andra typer av bakterier, till exempel Shigella eller E-coli som kan orsaka allvarliga tarminfektioner. Symtomen är ofta kräkningar och diarréer som kan pågå i veckor. I riktigt allvarliga fall av Salmonella kan den som drabbas få tyfoidfeber, en sjukdom som orsakar hundratusentals dödsfall i världen varje år.
Ett problem med de här bakterierna är att de är svåra att slå ut med antibiotika. Och man vet inte hur gör de för att ta sig förbi det försvar mot angrepp som vår egen tarmflora av bakterier utgör. Målet är att lära sig hur infektionerna kan bekämpas med andra medel än antibiotika.
Mikael Sellin är lite förtegen om resultaten eftersom mycket ännu är opublicerat, men några iakttagelser kan han berätta om.
– Vi har till exempel hittat en delförklaring till hur bakterierna överlever antibiotikabehandling. Hur de tränger ner i djupare vävnadslager så att det alltid blir några som klarar sig. Vi har också upptäckt en försvarsmekanism hos våra celler, hur cellerna i tarmens ytlager startar ett självmordsprogram när de känner av en infektion, och när de dör spottar de samtidigt ut bakterieceller så att bakterierna sköljs ut ur tarmen via den naturliga utgången. Det är en upptäckt som vi har gjort nyligen och nu följer upp.
Till vänster en oinfekterad organoid som imiterar tarmen. Till höger en organoid infekterad med salmonella-bakterier (rosa). Bild Petra Geiser och Mikael Sellin
Har begränsad livslängd
Organoiden som verktyg skiljer sig på ett viktigt sätt från ett riktigt organ: De saknar blodkärl. Det betyder att de innersta cellerna i organoiden hela tiden dör efterhand i brist på näring. Organiden har därmed en begränsad livslängd och kan inte bli särskilt stor.
Det pågår mycket arbete över hela världen för att lösa problemet, och kanske organoiderna i framtiden kan bli betydligt större och mer och mer lika verkliga organ med ett system för att ta upp näring och syre från omgivningen.
Men om målet är att organoiderna ska bli så lika ett riktigt organ som möjligt, hur lik en hjärna kan då exempelvis de små riskornen i Anna Falks skålar bli? Kan de till slut börja tänka?
– Det är både en teknisk och en etisk fråga, säger hon. En hjärna behöver ju kontakt med omvärlden för att utvecklas och behöver också förmedla signaler, och det gör de ju inte än. Och det handlar inte om en hel hjärna. Vi gör enbart en liten del – cortex, det vill säga hjärnbarken. Om man kombinerar fler komponenter så kan det kanske hända nya saker. En organoid med synceller kan ju kopplas till en minihjärna som då kan se någonting och kanske skapa ett minne av det. I så fall börjar vi närma oss mer av ett etiskt dilemma.
Är det möjligt att komma så långt då?
– Det är ju så med vetenskap att vi forskare aldrig slutar att vara nyfikna på vad som går att göra. Det krävs att de etiska diskussionerna fortsätter, och att lagar och regler hänger med. Forskningen kommer hela tiden att fortsätta vidare, men inom de regler som samhället sätter upp, säger Anna Falk.
Text: Tomas Lindblad på uppdrag av forskning.se
Så skapas nya stamceller
2012 fick den japanske forskaren Shinya Yamanaka nobelpriset i medicin för sin upptäckt att man genom att tillsätta fyra tillväxtfaktorer kan få en cell att backa i utvecklingen och bli en stamcell, det vill säga en cell som kan utvecklas till nästan vad som helst.
Idag är det standard i världens forskningslaboratorier att ta till exempel en vanlig hudcell, förvandla den till en stamcell genom att tillsätta Yamanakas fyra faktorer och sedan ”styra om” den till att bli något helt annat, till exempel en tarmcell eller en nervcell. Varje utvecklingsväg har sina speciella recept av tillväxtfaktorer som har arbetats fram under de senaste åren och idag kan man skapa de flesta celltyper ur en inducerad stamcell.
De omstyrda cellerna kan sedan organisera sig själva till mer eller mindre komplexa strukturer som på många sätt liknar ett riktigt organ.
År 2015 visades videon ”Gangnam style” ungefär 2,5 miljarder gånger världen över. Det resulterade i en energiförbrukning på 400 Gigawattimmar (GWh). Det i sin tur motsvarar ett års uppvärmning av 16 000 medelstora villor med direktvärme från el, enligt beräkningar från forskare vid Luleå Tekniska universitet, LTU.
Enligt Erik Agrell, professor i kommunikationssystem på institutionen för Elektroteknik vid Chalmers, anser att vi måste lära oss använda mobilen mer resurseffektivt – även om den är byggd för att slösa med energi. Han menar att samhällets behov av data kommer att öka varje år med cirka 27 procent, medan tillgången av elektricitet bara ökar med två procent.
Behovet blir extra tydligt vid överbelastning på nätet, något som det pågående coronautbrittet visar då allt fler arbetar hemifrån och använder videomöten och andra digitala verktyg.
”Tickande bomb”
– Det är en tickande bomb. Vår utmaning som forskare är att minska energiförbrukningen inom IT-sektorn och förbättra energieffektiviteten, så att det går åt mindre energi per datamängd.
Så hur löser man ekvationen med att digitaliseringen i samhället ökar, samtidigt som vi ska minska koldioxidutsläppen och nå klimatmålen 2045?
Ett av svaren är produktutveckling, till exempel av mobiltelefonen. Dagens mobilbatterier håller längre och laddar snabbare än för bara ett par år sedan och dessutom drar mobilen mindre ström. Mobilen behöver inte laddas varje dag, utan det kan räcker med var tredje.
Men bara bättre mobiler räcker inte; fler optimeringar behöver göras för att förhindra att energiförbrukningen ökar i samma takt som antalet användare. Till exempel ifråga om mjukvara, dataöverföring och datacenter.
Datacentren drar mest energi
Det allra viktigaste området när det gäller energiförbrukning är datacentren, som hanterar stora datamängder, och ses som den mest kritiska delen av Informations- och kommunikationsteknologin, IKT-sektorn.
För att vi ska kunna använda internet behövs ett omfattande nätverk av sammankopplad utrustning, som förbinder våra mobiler och datorer med stora datacenter.
Ett datacenter är en slags fabrik för innehållet på internet. Det består av ett stort antal servrar där man lagrar och bearbetar information. Som datasurfande är vi dagligen i kontakt med åtminstone 20 – 30 olika datacenter. I Sverige finns det några hundratal datacenter, och ytterligare 20 nya datacenter håller på att byggas i hela landet.
– Det finns studier som visar att den globala energiförbrukningen av datacenter står för cirka 30 procent av energikonsumtionen i hela IKT-sektorn, och den andelen förväntas stiga till mer än 40 procent inom tio år, säger Lena Wosinska, professor i telekommunikation på Institutionen för elektroteknik vid Chalmers.
Det är en bransch som kommer att öka, inte minst i norra Sverige som har klimatmässiga fördelar. 2011 öppnade Facebook sitt första datacenter i Luleå. Idag finns två datahallar och en tredje är på väg att byggas.
Data transporteras till största delen genom optiska fibrer och informationen kodas i ljuspaket. Den sista biten till användaren går igenom luften som radiovågor. I detta nätverk samsas många olika tekniker, som elektronik och optik, vilket gör det svårt att beräkna den totala energiförbrukningen för datatransporten.
Modeller för energisnålare datatrafik
På Chalmers arbetar flera forskargrupper med att bygga modeller för energisnålare datatrafik. Målsättningen har varit att minska energiförbrukningen till en tiondel jämfört med dagens teknik och det har lyckats i modeller. Bland annat har forskargrupperna hittat flera energiläckor i de fiberoptiska systemen.
– Vi har undersökt hur energiförbrukningen i de olika komponenterna i en fiberoptisk förbindelse samverkar med varandra, säger Erik Agrell. Det visar sig att man kan spara stora mängder energi om man tillåter en marginell energiökning i en annan komponent. Vi har utvecklat nya metoder för felkorrigerande kodning, som innebär att datapaket kan repareras i mottagaren, även om de drabbas av störning på vägen. Det ger möjlighet att sända signaler med lägre effekt och att göra andra slags energibesparande åtgärder i dataöverföringen. Vi har också tagit fram ett effektivare chip för sändare och mottagare av ettor och nollor i de optiska fibrerna.
Men detta räcker inte.
– Den framtida utmaningen är att minska energiförbrukningen hundra gånger för datatrafiken i stort, säger Lena Wosinska, vars egen forskning riktar in sig på att förbättra energieffektiviteten inom datacenter, och stoppa den stora ökningen av energiförbrukning i näten.
Effektivare byggnader
Även vid Luleå tekniska universitet, LTU, pågår ett flertal forskningsprojekt som studerar en smartare användning av datacenter som gör driften effektivare i datacenter. Det handlar om allt från själva byggnaden till datahanteringen: vilken typ av kylning som är mest fördelaktig och hur effektiva fläktarna är, och hur man drar nytta av restvärme.
Hållbar energiförsörjning i IT-sektorn
Om företag ska minska energiförbrukningen måste det också vara ekonomiskt hållbart för dem. Men märkningar och standarder är inte lika tydliga för IT-relaterade komponenter och produkter som för till exempel vitvaror.
Enligt Anna Krook-Riekkola, forskare inom energisystem analys, energiförsörjning hållbart samhälle vid, Luleå tekniska universitet, LTU, finns det en stor informationsbrist på området.
– Det är inte så lätt för företag att göra bra miljöval och välja rätt delar, när det finns så många andra kriterier som de måste ta hänsyn till. Jag önskar att information om energi ska bli lika naturligt som prestanda, och att företagen blir medvetna om att det finns pengar att tjäna. Inom IT-industrin byts komponenter ofta och de är ofta dyra. Jag hoppas att tankesättet inom IT-industrin förändras så att de även tar med energiaspekter i sina kalkyler, säger hon.
Energiförbrukningen inom IT-sektorn är inte lika allmänt känd som flygets klimatpåverkan, och begreppet ”flygskam”.
Karl Andersson, biträdande professor, Distribuerade datasystem, Institutionen för system-och rymdteknik vid LTU, anser att IT-sektorn måste ta energifrågan på större allvar. Kunskapen börjar sprida sig inom branschen, men det är ett ganska nyvaket intresse. Han ser förbättring av mjukvaran i mobilens appar och framför allt i datacentren som ett nästa steg, att skapa mer energieffektiva algoritmer, det vill säga använda en annan matematisk beräkningsmetod.
– Där finns det mycket att göra. All mjukvara som distribueras i nätverken fordrar datakapacitet. Ju större mängd, desto mer energi krävs. Idag vet vi inte hur mycket data och energi från nätverken som olika appar kräver och vilka appar som kör i bakgrunden i vår mobil. Slutanvändaren har också ett ansvar, säger Karl Andersson.
Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se
En morgon för snart sju år sedan nosade golden retrievern Kevin på husses hand. Det var en kall och blöt hundnos och en varm människohand som tillhörde Ronald Kröger, professor i funktionell zoologi vid Lunds universitet. Professorn som just hade gått upp och satt och åt frukost med sina barn, utropade då enligt egen utsago: ”Jag har en galen idé!”
Idén var kortfattat denna: För att uppfatta värme som strålar ut från varelser i sin omgivning, måste man själv vara kall. Denna sinnesbiologiska grundregel har många exempel från naturen. För att till exempel se en stjärna, måste det störande bakgrundsljuset som omger oss dagtid försvinna, eller för att urskilja svaga dofter kan man inte själv gå omkring och lukta soptipp. Ett sådant brus försvagar sinnets precision. Så kanske är det så, tänkte Ronald Kröger, att hundars och andra rovdjurs nosar är kalla just för att kunna upptäcka andra varma djur och byten. Och ju kallare nosen är, desto mindre kommer det omgivande temperaturbruset att störa ut.
Bild tagen med IR-kamera som visar värmestrålning från objekt. Svart är kallt, vitt/gult är varmt. BILD A: I vanlig rumstemperatur är testhunden Kevins nos kall. BILD B: Utomhus en varm dag i skuggan. Kevin flåsar lätt och lyckas därmed behålla nosen kall. BILD C: Hunden har sprungit ute och är varm. Energin går till att kyla ner framför allt hjärnan (med det respiratoriska epitelet i den långa hundnosen). Energin räcker här inte till att kyla ner nosen. BILD D: Hunden Kevin sover. Eftersom nosen inte är aktiv slösar inte hunden energi på att kyla den.
Hunden inte bara ett luktdjur
– Våra sinnen reagerar dessutom enligt en logaritmisk skala. Så för att vi ska uppfatta en ljuskälla som dubbelt så stark, måste ljusstyrkan tiodubblas. Liknande gäller för infraröd strålning och värmestrålning som kan sägas vara ett slags ljus eftersom också det är elektromagnetisk strålning, förklarar Ronald Kröger som leder den så kallade ”nosgruppen” vid biologiska institutionen som undersöker hur däggdjur uppfattar olika typer av sinnesinformation med den yttersta hårlösa delen av nosen: på latin benämnd rhinarium.
Men varför tyckte Ronald Kröger att idén var så himla galen? Enligt honom själv handlar det om den djupt rotade bilden av hunden som ett luktdjur. Att komma och påstå att hundens nos fungerar som en värmekamera, som kompletterar luktsinnet för att skanna av omgivningen, är lite som att på 1400-talet lägga fram tesen att jorden inte är platt, menar han.
– Att hunden framför allt är ett luktdjur är en helig ko. Att luktsinnet är väldigt betydelsefullt för hunden är det inget snack om. Men våra experiment visar att hundens nos kan göra mycket mer och känna av infraröd strålning.
Elektromagnetisk strålning är en vågrörelse som fortplantas i tid och rum. Elektromagnetisk strålning uppträder i många skepnader: som radiovågor, mikrovågor, infraröd strålning, synligt ljus, ultraviolett strålning, röntgenstrålning och gammastrålning. Det som skiljer är strålningens våglängd. Radiovågor har längst våglängd och gammastrålning kortast. Infrarött ljus ligger mellan radiovågor och synligt ljus.
Synligt ljus för människan ligger i våglängdsintervallet 0,4-0,75 mikrometer. Hundens nos är känslig för en typ av långvågig infraröd värmestrålning som ligger över sju mikrometer. Dessa vågors fotoner har så låg energi att varken hundens eller människans ögon förmår uppfatta dem. Då lågenergiska fotoner absorberas mycket bra i vatten, kan nosens fuktighet spela roll när det kommer till dess förmåga att fånga upp infraröd strålning.
Nosskanning när doften inte gick fram
Till att börja med valde Ronald Kröger och hans forskargrupp att studera hur hunden betedde sig vid ett möte med en annan hund på en vardaglig utomhuspromenad. I de få fall då hunden fick vittring på en mötande hund, alltså då vinden var fördelaktig, valde hunden direkt sniffning för avgöra om den mötande hunden var kompis eller konkurrent. Men i alla andra fall, alltså då doftpelaren inte gick i riktning mot hundens nos, uteblev sniffning. Istället kunde man observera en tydlig ”nosskanning” där hundens nos svepte likt en radar framför sig. En observation som stärkte dem i uppfattning att doft var hundens förstahandsval, men i övriga fall använder de nosen på annat sätt.
Ett forskarlag från Ungern vid Eötvös Lórand Uunviersitetet i Budapest, har identifierat den del av hjärnan som aktiveras när hundens nos stimuleras med värmestrålning, här markerad med grönt.
Vid denna tidpunkt, 2015, inledde Lundaforskarna ett samarbete med ungerska kollegor vid Eötvös Loránd-universitetet i Budapest som också de bedrev hundforskning. Den unga forskaren Anna Bálint, föreslog att man i de fortsatta experimenten borde koppla ihop matbelöning med värmesignalen, så att försöken blir intuitiva för hunden. Men eftersom mat inte kunde ha olika temperaturer, då det skulle påverka godbitarnas doftstyrka, kom man fram till följande lösning:
Experiment med värme och mat
Under två plattor placerades små skålar med mat. Om den ena plattan var varm på framsidan, var den andra alltid kall och den varma sidan var vänd bort från hunden.
Plattorna vreds hela tiden om slumpmässigt, så att värmsignalen kom från antingen höger eller vänster skål. Fram till respektive platta ledde en separat gång som hunden måste välja innan den kom fram till plattan. Hunden var alltså tvungen att ta beslutet på viss distans. Dessutom hade man placerat en fläkt vid gångarna så att matdoften puffades iväg i motsatt riktning.
Testanläggning i Biologihuset i Lund. Under två metallplattor placerades små skålar med mat. Om den ena plattan var varm på framsidan, var den andra alltid kall. Bara den varma gick att puffa undan med nosen, medan den kalla var blockerat.
Efter att först ha lärt hundarna att den varma plattan gick att puffa bort med nosen för att komma åt maten, var resultaten entydiga: efter en snabb skanning med nosen valde försökhundarna i ett signifikant antal av försöken alltid gången fram till den varma plattan.
Om det är fler djur än hunden som har denna inbyggda värmekamera i sin nos vet man ännu inte, men Ronald Krögers forskarlag har genomfört temperaturmätningar på arter i nio olika familjer i ordningen carnivora (ofta slarvigt benämnda karnivorer i betydelsen köttätare, vilket är fel eftersom många i ordningen är allätare och till och med vegetarianer) och konstaterat att samtliga har samma kalla nos.
Ny syn på rovdjuren beteende
Tidigare har man ansett att varg, lejon, tiger och andra klassiska predatorer, främst har luktat sig till sina byten. Upptäckten kan alltså förändra vår syn på rovdjurs beteende i allmänhet, särskilt när det kommer till hur de upptäcker och jagar sina byten.
– Jag frågade en österrikisk kollega och vargforskare om vi kunde genomföra tester hos dem. Han sa: ”Det är onödigt, om det gäller för hundar gäller det också för vargar, de är så pass närbesläktade”, säger Ronald Kröger.
Detta till trots har lundaforskarna kontaktat flera zoo med önskemål om att utföra liknande tester på andra kallnosiga rovdjur. Längst har man kommit med rödräven på Skånes djurpark där resultaten hittills är ”positiva”. Man har även för avsikt att testa den australienska vildhunden dingon som finns i Ölands djurpark.
Parallellt med denna forskning har Rolf Elofsson, zoolog inom jämförande anatomi, uttryckligen lagt hundens nos under lupp och studerat dess morfologi i detalj i mikroskop. Och där upptäckt flera intressanta saker, bland annat beträffande pigmentering, vars främsta funktion vanligtvis är att skydda cellernas DNA från UV-strålning.
Hos människan och andra däggdjur bildas pigmenten i det yttersta hudlagret (epidermis) medan det hos hunden bildas i underhuden där nervtrådarna ligger (dermis) för att sedan vandra upp till överhuden. Något som skapar andra egenskaper.
3D-rekonstruktion av hudpapill i hundens nos. Den gröna underhuden (dermis) där nervtrådarna ligger, skjuter på sina ställen upp i överhuden (epidermis).
– Det vanliga är att en djurnos endast kan känna av mekaniska stimuli genom så kallade mekanoreceptorer. Men hundens rhinarie tycks besitta även andra funktioner, säger 89-årige Rolf Elofsson, professor emeritus vid biologiska institutionen i Lund.
Han har även hittat nervtrådar som skjuter upp i huden och nästan sticker upp i dagen. I slutet av dess nervtrådar, alldeles nära hudytan, finns en struktur som mycket väl skulle kunna var hudorganet där värmestrålning överförs till nervsignaler.
– Vi vet ännu inte definitivt vad denna struktur har för funktion, men oavsett
kan vi konstatera att hundens och andra rovdjurs svarta lilla knapp (nosen, reds anm.) är ett långt mer komplicerat organ än vad man tidigare förstått, säger Rolf Elofsson.
Text: Magnus Erlandsson på uppdrag av forskning.se
Bilder: Lunds universitet
När det här skrivs har närmare 80 000 personer smittats av det nya coronaviruset – som kallas 2019-nCoV eller SARS-CoV-2 och orsakar sjukdomen covid-19, i brist på värddjur att döpas efter. De allra flesta som smittats är kineser, men stora utbrott har även rapporterats från Italien och Iran. Drygt två tusen har avlidit av infektionen.
Vilket djur som har spridit det nya coronaviruset till människan är än så länge oklart. Vad man vet är att viruset finns i fladdermöss och att det troligen förts över från fladdermössen till något av de vilda djur som säljs på marknaden i den kinesiska staden Wuhan. En stad som idag är satt i karantän, liksom ytterligare två städer i samma provins, flera byar i Vietnam samt det japanska kryssningsfartyget Diamond Princess
Än så länge är det få personer utanför Kina som är infekterade och den globala spridningen har inte kommit upp i en hastighet som gör den förtjänt av namnet pandemi. Troligen hade spridningen gått fortare om viruset inte hade uppstått i en diktatur med möjlighet att isolera hela städer.
Snabb spridning i Kina
– Spridningen i Kina har varit väldigt snabb, säger Matti Sällberg, professor på Karolinska Institutet, och den som leder det svenska arbetet med att ta fram ett vaccin mot coronaviruset. Däremot har Kinas åtgärder med isolering av hela städer gjort att vi inte ser den globala spridning som vi annars hade sett. Om utbrottet hade skett i till exempel Bangkok så skulle vi ha sett en mycket snabbare spridning.
Den 21 januari var en man från Hove, England, på en konferens för försäljare i Singapore. En av deltagarna kom från Wuhan i Kina. Engelsmannen, och det virus han nu bar på, åkte sedan på skidsemester i franska alperna. Där smittade han fem personer. Väl hemma i England gick han på den lokala puben där åtminstone fyra personer smittades.
Smittade utan symptom
I media har mannen kallats ”superspridare”, vilket syftar på personer som smittar utan att själva känna några symtom. Det var först sedan en av de andra deltagarna på konferensen bekräftats smittad som mannen testade sig.
Att människor kan vara smittade utan att ha några symtom är en av de faktorer som kan förvandla en epidemi till en pandemi. Om coronaviruset smittar under inkubationstiden vet vi inte än.
– Varför vi fick stopp på SARS utbrottet 2003 var för att alla som blev infekterade fick symtom, säger Matti Sällberg. Det här kan antingen upphöra av sig själv som SARS eller utvecklas till en pandemi.
SARS dog ut av sig själv
SARS är en annan medlem i coronafamiljen som spreds över världen 2003-2004. Totalt blev 8 000 smittade, varav 750 dog. Precis som under SARS-utbrottet arbetar forskarna nu med att ta fram ett vaccin mot den nya medlemmen i familjen corona. Den gången hann forskarna inte längre än till fas 1, alltså ett första försök på människor, innan epidemin dog ut av sig själv.
En anställd från Hongkou District Center for Disease Control & Prevention visar prover av fjäderfä som samlats in på en marknad i Hongkou District under fågelinfluensan.
Epidemi eller pandemi?
En epidemi är ett utbrott av en infektionssjukdom som snabbt sprider sig inom en viss grupp eller ett visst område. Smittan övergår till en pandemi när den sprids över stora delar av världen och drabbar en stor del av befolkningen i varje land. Under 1900-talet skedde tre pandemiutbrott; Spanska sjukan (1918-1920), Asiaten (1957-1958) och Hongkoninfluensan (1968-1970). 40 år senare drabbades mänskligheten av den senaste pandemin, Svininfluensan (2009-2010). I slutet av januari utlyste WHO ett internationellt nödläge på grund av det nya coronaviruset, bland annat då utbrottet utgör ett hot för mer än ett land och kräver en internationellt samordnad insats. Än så länge har utbrottet inte klassats som en pandemi.
Hur snabbt det nya vaccinet tas fram beror delvis på om WHO klassar utbrottet som en pandemi. Världshälsoorganisationen har dragit lärdom av svininfluensan då den anklagades för att överdriva hälsohotet. Den gången tog vaccinationsplanen bara hänsyn till spridningen och inte allvaret i smittan.
Förutom i Sverige pågår forskning framför allt i Kina, USA och England. Åtminstone tre läkemedelsbolag är inblandade i arbetet; Glaxosmithkline, Johnson & Johnson och Sanofi.
Immunförsvaret minns och går till attack
Det finns i stort sett två metoder för att ta fram ett vaccin. En går ut på att odla viruset i cellkulturer. När man har en tillräcklig mängd avdödas smittämnet med värme, formalin eller strålning och sprutas in i kroppen där det triggar immunförsvaret. När det verkliga viruset försöker infektera celler minns immunförsvaret reaktionen och går till attack.
Den andra metoden, som Matti Sällberg och hans kollegor använder, fungerar enligt samma princip. Men istället för avdödade virus används virusets gener, framställda på syntetisk väg.
– Fördelen är att det går snabbare, säger Matti Sällberg.
Hur snabbt det kan gå är än så länge oklart. För svininfluensan tog det inte mer än ett par månader innan vaccinet kunde börja injiceras. Detta då viruset tillhörde influensafamiljen där det redan fanns en produktion med stora fabriker som odlar vaccin i ägg.
Alltid risk för biverkningar
För coronavirus finns ingen produktionslina som kan ställas om, även om vissa lärdomar kan dras av arbetet med ett vaccin mot SARS-utbrottet och MERS-Corona. Att ta fram själva vaccinet kan gå fort, ett par veckor har nämnts, men sedan ska det testas. Först på djur, sedan på människor.
– Det finns alltid risk för biverkningar, säger Matti Sällberg. Särskilt när man måste agera snabbt och inte hinner göra alla säkerhetstester.
Men Matti Sällberg är inte särskilt orolig för att vi kommer att få se nya utbrott av narkolepsi, eller andra kraftiga biverkningar.
Svininfluensan
Det första större utbrottet av svininfluensa upptäcktes i Mexiko i mars 2009. En månad senare hade smittan nått Europa. Den gången hade viruset förts över från grisar till människor, därav namnet. Den 11 juni samma år klassade WHO smittan som en pandemi. Elva dagar senare beställde Sverige 18 miljoner doser vaccin och på hösten 2009 inleddes en massvaccinering som tio år senare mest är känd för den sjukdom, narkolepsi, som drabbade cirka 500 barn och ungdomar.
– Det vaccin som först kommer att testas i fas 1 är sannolikt någon typ av genetiskt vaccin och där är risken för biverkningar av vad vi hittills sett små, säger Matti Sällberg.
Dessutom, menar han, är sambandet mellan vaccinet mot svininfluensan och narkolepsi inte är fullständigt, i den vetenskapliga litteraturen .
– Vad man ofta glömmer är att influensan i sig kan orsaka narkolepsi och när man började vaccinera hade man samtidigt en spridning av infektionen. Men man skall vara helt klar med att allt som görs inom medicinen har risk för biverkningar. Dock är målet att nyttan alltid skall överväga eventuella risker och biverkningar.
Jakt på lindrande läkemedel
Samtidigt som forskare runt om i världen arbetar intensivt med att ta fram ett vaccin, försöker andra forskare hitta ett läkemedel som kan lindra symtomen. En av dem är Tomas Bergström, professor i klinisk mikrobiologi vid Göteborgs universitet.
– Det finns ju en stor marknad. Det är ingen som har överblick globalt men jag skulle tro att det är en ordentlig aktivitet hos läkemedelsbolagen och universiteten.
Klinisk prövning
Det företag som vill få ut ett läkemedel på marknaden måste först genomföra kliniska studier i tre olika faser. I fas 1, med ett begränsat antal deltagare, studeras läkemedlets säkerhet. Genom att långsamt höja dosen undersöks biverkningar och hur kroppen bryter ner och gör sig av med substansen. I fas 2 undersöks hur läkemedlet verkar på patienter som har det tillstånd eller den sjukdom som ska behandlas. Dosen testas och läkemedlet jämförs med befintliga behandlingar och placebo. I fas 3 fortsätter man att studera effektivitet och säkerhet, men nu med väsentligt större grupper, oftast ett par tusen patienter. Läkemedlet testas också under en längre period. Blir fas 3-studierna lyckade kan läkemedlet släppas ut på marknaden. Därefter inträder fas 4, och det görs nya studier för att kartlägga ovanliga biverkningar och studera säkerheten.
Det man hoppas få fram är ett läkemedel som liknar tamiflu, det som användes mot såväl fågelinfluensan som svininfluensan. Precis som för vaccinet är det oklart när ett läkemedel kan lanseras.
– Det finns inga tidsramar, säger Tomas Bergström. Men det handlar inte om månader utan tar längre tid. Det svåra är att undvika biverkningar, som är ett stor problem med läkemedel.
HIV-medicin i brist på annan
I brist på specifika läkemedel mot covid-19 har läkare, bland annat i Thailand, använt andra antivirala läkemedel framtagna för att bekämpa HIV-infektioner. Något vetenskapligt stöd för att de existerande antivirala läkemedlen har effekt på covid-19 finns dock inte, och nyligen varnade WHO för en ”infodemic” som kan resultera i att hiv-patienter blir utan medicin.
– Det gäller säkert andra läkemedel också, säger Charlotta Bergquist, gruppchef för infektionsgruppen på Läkemedelsverket. Det är ett stort problem med alla myter och rykten som sprids. Ingen kan rekommendera de här läkemedlen idag eftersom man inte vet om de fungerar. De studier som görs i Kina kan troligen ge svar inom ett par månader.
Läkemedel kommer före vaccin
Charlotta Bergquist tror att ett läkemedel kommer att tas fram snabbare än ett vaccin.
– Att det skulle finnas ett vaccin ens inom ett år är osannolikt. Man kan inte skynda hur mycket som helst.
Även om alla studier görs enligt de regler som finns går det inte att försäkra sig om att vaccinet inte ger upphov till någon hittills okänd, sällsynt biverkan, som var fallet med vaccinet mot svininfluensan.
– Vi vet inte den exakta mekanismen bakom denna biverkning men sannolikt bidrog andra faktorer, förutom själva vaccinationen, till att framkalla narkolepsi. För att upptäcka en så sällsynt biverkning krävs mycket stora studier, vilka inte är möjliga att hinna genomföra vid en snabbt förlöpande pandemi.
Detta är coronaviruset
WHO har döpt det nya viruset till SARS-CoV-2, som orsakar sjukdomen covid-19. Viruset tillhör coronafamiljen som har en mängd olika virustyper. Endast ett fåtal kan smitta mellan djur och människor. Det finns sju coronavirus som kan ge upphov till sjukdom hos människor, fyra är vanliga och orsakar förkylning. I dagsläget ligger dödligheten för covid-19 på 1-2 procent.
De senaste rapporterna om smittspridning finns på Folkhälsomyndighetens webb.
Matti Sällberg, professor och biomedicinsk analytiker vid Karolinska institutet, en av de forskare som startat arbetet med att ta fram ett vaccin mot coronaviruset, berättare mer i podden Medicinvetarna.
Det finns olika forskning som visar både hur hållbarhetsarbete i företagen kan vara lönsamt men även det motsatta. Hållbarhetsarbete är komplext och det är svårt att se ett mönster i vilka faktorer som påverkar vad. Hur länge arbetet har pågått är ett förhållande som bör inkluderas.
– Hållbarhetsarbete är något som måste ses över en längre tidsperiod på fem till sex år. Det går inte att göra ett så kallat vanligt bokslut och förvänta sig en omedelbar finansiell vinst, säger Mathias Cöster, lektor vid företagsekonomiska institutionen, Uppsala Universitet.
Han menar att det är möjligt att få ett hållbarhetsarbete lönsamt men att det kan innebära vissa investeringar. De minskade kostnaderna som ofta är en följd av investeringarna brukar dessutom ta några år innan de kan räknas in. Prisökningen för kunden måste även vara rimlig för att varan eller tjänsten ska överleva marknaden.
Tidigt vinn-vinn-tänk
Hotellbranschen startade tidigt med vinn-vinn-strategier i sitt hållbarhetsarbete. Alltså lösningar som gynnar både hållbarheten ur de tre dimensionerna miljö, ekonomi och socialt. Att erbjuda städning och tvätt av handdukar endast om kunden önskar det, minskar kostnaderna för personal, samtidigt som förbrukningen av energi och kemikalier minskar.
Mathias Cöster beskriver det som ett hållbarhetsarbete som på kort sikt, och relativt snabbt, minskar kostnaderna för företaget – och samtidigt har positiv inverkan på miljön. Men att göra större investeringar, som att installera ett nytt värmesystem eller att byta munstycken på duschkranarna så att de förbrukar mindre vatten, ger avkastning till företaget som gjort investeringen på längre sikt.
– Energiförbrukningen kommer i dessa fall att minska men det kommer att ta en tid innan företaget som gjort investeringen kan räknas in vinsten, då kostnaderna för investeringarna kan komma att bli del av resultaträkningar under en längre tid.
Bra marknadsföring
Mathias Cöster konstaterar att det kan vara en god idé för företagen att ta hjälp av investeringsbidrag och liknande om det finns behov. Att ha en hållbarhetsstrategi som har god inverkan på miljön och klimatet är dessutom något som konsumenterna efterfrågar. Därmed kan företagets hållbarhetsarbete också bli bra marknadsföring.
– Kunden väljer gärna det hållbara alternativet om priset inte skiljer sig för mycket. Priset måste dock ligga inom ett visst prisspann för att det ska gå att motivera, annars finns det risk att kunden väljer det billiga alternativet.
Slutsatsen har framkommit i forskning från forskningscentret, CASIP, vilket Mathias Cöster ingår i. Centret är ett samarbete mellan Linköpings Universitet, Uppsala Universitet, Uppsala Universitet Campus Gotland och telekomföretaget Ericsson AB.
När företagen marknadsför sitt hållbarhetsarbete finns det risk att de utger sig för att vara mer hållbara än de egentligen är. Lin Lerpold, docent vid Handelshögskolan i Stockholm tror att så kallad ”green washing” förekommer, men att det är ovanligt. Företag som gör det utsätter sig för en stor risk som tar lång tid att reparera om de blir upptäckta.
Detta är green washing
När en verksamhet marknadsför att de göra mer för miljön än de egentligen gör, kallas det green washing. Verksamheten kan framhäva någon miljöåtgärd som de gjort, som kan vara obetydlig jämfört med andra miljöstörningar de orsakar.
Lin Lerpold är oroad över hur vissa företag väljer att marknadsföra sina produkter. Hon anser inte att det är ”green washing” men att konsumenterna vilseleds på grund av att de saknar kunskap. Hon ger ett exempel på hur mjölkproducenten Arla marknadsför att de har ”netto noll i klimatavtryck” på mjölken.
– Arla skriver så på grund av att de klimatkompenserar sina utsläpp, inte för att utsläppen inte finns. Jag tror att få konsumenter är medvetna om det.
Svårt få ihop hållbarhetsarbete och marknadsföring
Att företagen marknadsför sitt hållbarhetsarbete tycker hon däremot är positivt. När företagen uppger att de har höga ambitioner driver de marknaden framåt. Det blir då press på företaget att ta ansvar för det de utger sig för att göra. Lin Lerpold menar dock att det är svårt att få hållbarhetsarbete att samverka med marknadsföring.
Flygbolagen marknadsför sig och tampas om att vara det minst dåliga alternativet för klimatet. Stora företag som Ikea och H&M lever på människors konsumtion samtidigt som de vill förknippas med att vara ett företag med hållbart samhällsansvar. Företag som säljer livsmedel har kommit längre med att kombinera hållbarhet och marknadsföring. Det finns till exempel lyckade exempel bland hamburgerkedjorna.
Lättare att göra rätt
Producenterna behöver ta större ansvar och göra det lättare för konsumenterna att göra rätt. Människor vill tillhöra normen, och gör vi det hållbara alternativet till det normala kommer alla vilja köpa det, säger Lin Lerpold och hänvisar till det mänskliga behovet av att följa sin identifierade sociala grupps normer, som är grundforskning inom socialpsykologi.
Större företag måste sedan 2017 hållbarhetsrapportera i samband med årsredovisningen, vilket gör det lättare att få insikt i verksamheten, men för den vanliga konsumenten är det fortfarande problematiskt. För att kunna handla hållbart krävs kunskap och information, något som kräver tid.
– När barnen har hämtats hungriga på förskolan och maten snabbt behöver stå på bordet är det svårt att hinna leta information, säger Mathias Cöster.
App på G för miljömärkning
Den vägledning och hjälp som finns för konsumenten är miljömärkningar som till exempel Ecolabel och Svanen. Mathias Cöster och hans kollegor vid forskningscentret CASIP forskar om varor istället skulle kunna märkas med ett hållbarhetsindex, en siffra där högst är bäst. Information om varan skulle då enkelt och snabbt kunna tas fram genom en app på mobilen, ett forskningsprojektet som han hoppas kunna påbörja före sommaren.
– Var varan kommer ifrån, hur den transporterats, ekologisk produktion, klimatpåverkan och liknande ska visas i appen. Om varan kommer att användas får den ett hållbarhetsindex, men kommer den att slängs blir det ett lägre index. Informationen minskar också risken för ”green washing”, säger han.
Hållbarhetsrapport krävs sedan 2017
En hållbarhetsrapport ska uppföras av företag som uppfyller två eller alla tre av följande villkor:
medelantalet anställda har varit mer än 250 personer,
den redovisade balansomslutningen har varit mer än 175 miljoner kronor,
den redovisade nettoomsättningen har varit mer än 350 miljoner kronor.
Hållbarhetsrapporten ska ingå i förvaltningsberättelsen eller utgöra en handling som är skild från årsredovisningen, och hållas tillgänglig på företagets webbplats.
Detta gäller från 1 januari 2017 enligt beslut av riksdagen.
Text: Therese Quennerstedt på uppdrag av forskning.se
Att kassera en fungerande mobil, får ur alla perspektiv ses som ett oerhört slöseri, då tillverkningen av en enda smarttelefon ger upphov till 86 kilo avfall. Det är lika mycket som en fullvuxen människa väger.
Anledningen till den stora mängden avfall beror på att en smarttelefon innehåller i snitt 68 olika metaller samt plast och andra material. Olika delar av mobilen innehåller olika metaller:
Elektroniken innehåller bland annat koppar, guld, silver och titan. Skärmarna innehåller indium och tenn och lamporna som lyser upp skärmen innehåller flera olika sällsynta jordartsmetaller. Batterierna innehåller bland annat kobolt och litium, sladdarna stora mängder koppar och själva ”skalet” på smarttelefonen innehåller bland annat magnesium.
Malakit är ett grönt kopparhaltigt mineral som har en sammansättning mellan kopparkarbonat och kopparhydroxid.
All utvinning har konsekvenser
I princip samtliga metaller utvinns genom gruvdrift. Detta är både tidskrävande och dyrt och generellt ett högriskprojekt även om det finns bolag som menar att att just deras metod är extra försiktig och miljövänlig. Men enligt Hampus André, doktorand i energi- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola, medför all industriell verksamhet risker, bland annat i form av utsläpp, lakning och mobilisering av metaller. Den är också resurskrävande.
– Vissa metaller finns i högre koncentrationer i malmen och då krävs inte lika mycket energi för att utvinna det, men vanligtvis är de flesta metaller i låga koncentrationer. Det gör att man behöver mycket energi och kemikalier för att få den ren.
Många metaller är konfliktmineraler
En metall som har fått mycket uppmärksamhet på senare tid är kobolt som används i mobilbatterier och som utvinns i framförallt Kongo. Under 2019 rapporterade medier från flera koboltgruvor om bedrövliga förhållanden där barnarbete var mer regel än undantag. Det framkom också att köpare som Tesla, Volvo och Apple omöjligt kan ha någon som helst koll på att just deras kobolt inte utvinns av barn.
Liknande rapporter finns från guld-, tenn-, bly- och zinkgruvor runt hela världen. Många av dem ingår i gruppen ”konfliktmineraler”, vilket innebär att utvinningen och försäljningen av dem finansierar strider, möjliggör internationell kriminalitet och allvarligt kränker mänskliga rättigheter.
Läget verkar inte vara riktigt så illa vad gäller utvinningen av bland annat magnesium och koppar, men eftersom det krävs så stora mängder sker en stor miljöpåverkan. Förra året kunde till exempel Swedwatch visa att miljöföroreningar från koppargruvdriften påverkar lokalbefolkningens hälsa, möjligheter till försörjning och tillgång till rent vatten.
Samma sak gäller för utvinningen av litium som främst sker i den så kallade litiumtriangeln i saltöknarna i Chile, Bolivia och Argentina. Utvinningen av sällsynta jordartsmetaller sker främst i Kina och är enligt flera miljöorganisationer förenat med stora miljökonsekvenser.
Jordartsmetaller
Sällsynta jordartsmetaller är metalliska grundämnen vars föreningar förekommer relativt sparsamt i naturen. Hit brukar räknas periodiska systemets grupp 3, skandium, yttrium och lantanoiderna – det vill säga lantan samt de fjorton lantaniderna. De sällsynta jordartsmetallerna förekommer ofta tillsammans. Världsproduktionen 2018 domineras av Kina. I Sverige undersöks möjliga fyndigheter framför allt i Norra Kärr i närheten av Gränna och som utvinning ur gruvavfall i Kiruna. Källa: Wikipedia
Inhemsk metallproduktion?
Många av metallerna som ingår i smarttelefoner finns uppsatta på EU:s lista över kritiska material, vilket betyder att vi i Europa är beroende av dem, men inte producerar dem själva. Således är vi i händerna på exportörerna och sårbara om det skulle uppstå en konflikt som stoppar deras export.
– I dessa tider är det viktigt att känna till sina tillgångar. Idag står till exempel Sydafrika, Ryssland och Kina för en stor del av världsproduktionen av vanadin, men vi kan inte lita på att vi alltid kommer att få köpa av dem. Exempelvis har Putin tidigare använt naturgas som påtryckning för olika politiska beslut. Därför finns metallen med på EU:s lista, säger Erik Jonsson är statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning och adjungerad professor i mineralogi vid Uppsala universitet.
Enligt EU är det önskvärt att se över den inhemska metallproduktionen för att inte vara så beroende av importer. Det verkar dock vara lättare sagt än gjort, då initiativ till provborrningar efter bland annat vanadin på Österlen och grafit i Vittangi har mötts av stora protester.
Mikrochip är en klimatbov
Ur klimatsynpunkt verkar det dock inte vara metallproduktionen som är den största boven. Enligt Hampus André släpper metallproduktionen förvisso ut tungmetaller som påverkar vår hälsa negativt, men produktionen av mikrochip är betydligt mer resurskrävande än metallutvinningen.
– För att tillverka komponenter som mikrochip krävs avancerade fabriker som drar mycket energi. Produktionen kräver också hög renlighet av kemikalierna, vilket är väldigt energikrävande. Dessutom gör vår efterfrågan på snabbare och smartare mobiler och datorer att tekniken snabbt blir gammal och nya fabriker måste byggas.
Livslängden för en fabrik som producerar komponenter är enligt honom 10-15 år. Det verkar således vara billigare att bygga nya fabriker anpassade till de nya produktionsprocesserna än att modernisera de gamla.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Tre tips för hållbarare mobilbruk
Tänk på hur du konsumerar mobiltelefoner. Använd din mobiltelefon så länge som möjligt, reparera i första hand och lämna in uttjänta mobiler till betrodda insamlingsalternativ. Spara inte uttjänta mobiltelefoner i byrålådan.
Fråga när du byter in en uttjänt mobil mot en ny vad som händer med den inlämnade.
Efterfråga hållbara alternativ från mobiloperatörerna, så som återställda andrahandsmobiler.
I EU, Norge och Schweiz slängs varje år cirka 10 miljoner ton elektronik och 2 miljoner ton batterier.
I genomsnitt äger varje person i EU 250 kilo elektronik, 17 kilo batterier och nästan 600 kilo fordon.
I Sverige slänger vi drygt 22 kilo elavfall per person och år.
Av detta samlar vi in cirka 12 kilo elavfall från hushåll per person och år. Resten slängs i hushållssoporna trots att det är betraktat som farligt avfall.
Vad gäller insamlad mängd småelektronik (hushållsapparater, leksaker, belysning och elverktyg) är insamlingsgraden väldigt låg. Endast 10-25 procent samlas in och återvinns. En enda smartphone innehåller runt 40 kritiska och knappa metaller, med en koncentration av guld som är 25-30 gånger högre än de rikaste guldmalmerna.
I EU:s, Norges och Schweiz fordonsflotta 2015 fanns cirka 30 ton guld i nya bilar som sattes på marknaden, cirka 400 ton guld i bilar i användning, och cirka 20 ton guld i uttjänta bilar.
Källa: ProSUM Project, SMED och Naturvårdsverket
Att göra förskolan hållbar är en stor uppgift, precis som inom vilken annan verksamhet som helst. Det krävs en annan syn och ett nytt tankesätt. Bästa vägen är att ta ett steg i taget. Det anser utvecklingspedagogen Pernilla Heurlin.
– Jag tror man bör titta på den lilla biten man är i och inte tänka för stort, utan att det är något som kommer vart efter. Inom förskolan arbetar vi mycket utifrån det barnen initierat, och i samspel med barnen, särskilt när vi har olika projekt. Vi provar och ser var intresset är, vad barnen pratar om och gör, säger Pernilla Heurlin, verksam på flera förskolor i Norrköpings kommun.
Material återanvänds till nya saker
Under de senaste åren har det skett en stor process inom kommunens förskolor när det gäller att spara olika saker. De behöver inte köpa lika mycket nytt material som tidigare. Numera väljer förskolorna hållbara material. De arbetar med så kallat okodat material, sådant som inte är avsett för en viss sak, utan kan användas till lite av varje.
– När barnen gör en tavla tar de ett kort på den istället för att ta med sig den hem och sedan gör de något nytt av samma material. Det gör att vi förbrukar mindre material. Men vissa saker tar de förstås med sig hem, fortsätter hon.
Pernilla Heurlin säger att det inte finns någon statistik, men att hon ser att kostnaden för material minskat. Hållbar utveckling behöver med andra ord inte bli dyrare för förskolan, utan snarare tvärtom.
Abstrakt begrepp
Hållbarhet är ett stort och abstrakt begrepp och kan vara svårt att ta till sig. Det innefattar tre delar: ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet – en struktur som inte fått så stort genomslag inom förskolan.
Eva Ärlemalm-Hagsér är professor i pedagogik med inriktning på förskolepedagogik vid Mälardalens högskola. Enligt henne är ekonomisk och ekologisk hållbarhet ganska välkänd inom förskolan, men få pratar om social hållbarhet. Hon menar att förskolan måste försöka få en gemensam förståelse för begreppet hållbarhet.
– Jag undervisar blivande förskollärare i hållbarhet, från grunderna till att kritiskt granska olika aspekter av hållbarhet. I det här sammanhanget tror jag att det avgörande är att man ser barn som medborgare, att barn kan påverka det som är runt omkring, säger Eva Ärlemalm-Hagsér. Hon har tidigare varit med i ett utvecklingsprojekt inom Linköpings kommun, och skrivit pedagogiska texter om hållbarhet till förskolan.
Hållbarhet ingår i skolans uppgifter
Hållbarhet lyfts fram i den nya läroplanen från 2019 och är något som ingår i skolans uppgifter. Det gör att förskolan har en viktig roll i sammanhanget och ska arbeta för hållbarhet.
I Norrköpings kommun pågår ett forskningsprojekt med åtta förskolor, 120 förskollärare och 600 barn. Tanken är att det ska leda till en fördjupad kunskap om hållbar utveckling och utveckla en verktygslåda för förskollärarna, så att de kan jobba med barnen på ett informerat och medvetet sätt inom detta område.
Projektet är tvärvetenskapligt med tre forskare som alla har miljökompetens, fast med olika inriktningar. Arbetet utgår från Agenda 2030 med FN:s 17 globala mål och en fossilfri framtid. Det är ett samverkansprojekt där forskarna arbetar nära förskollärarna.
Ge barnen ett större perspektiv
– Vi måste förmedla en stark känsla av möjlighet till handling, ge barnen ett större perspektiv, så att de kanske börjar fundera på ”vad kan jag göra”, och lär sig se var människorna står inom hållbar utveckling, att det är olika personer inblandade, berättar projektledaren Therese Asplund, Linköpings universitet.
Projektet använder sig av EPOSEA, en modell för lärande för hållbar utveckling och tagits fram av lärarna Ola Uhrqvist och Lisa Carlsson åt Linköpings kommun. Modellen bygger på en helhetssyn och att hållbarhet består av flera dimensioner.
Förskolorna som ingår i projektet började arbeta med hållbarhet redan för tre år sedan och har gjort det på olika sätt.
EPOSEA: Sex perspektiv för att tänka hållbart
EPOSEA är en modell för lärande för hållbar utveckling, från förskolan till gymnasiet. Den ger ett helhetsperspektiv på hållbar utveckling, baserad på sex perspektiv:
Ekologi – är maten i skolan ekologisk och hur tillverkas den? Pluralism – kan alla barn äta sig mätta och kan alla barn gå i skolan? Organisation – får man ha Lego på förskolan? Vem bestämmer det? Sociala – finns det barn som inte har några leksaker? Kan man hjälpa andra så att det blir mer rättvist? Ekonomi – vad kostar det att tillverka leksaker? Kan man göra det på ett billigare sätt och vilket material används? Aktörer – är det vd:n på ett företag som bestämmer allt? Du är också en aktör – vad kan du göra?
I projektet börjar förskolläraren med att göra en egen ”tankekarta”, skriver ned den kommer att tänka på och jämför sedan med EPOSEA-modellen för att se vilka frågeställningar som man fått med. På det sättet kan förskolläraren skapa en egen modell av hållbar utveckling över sambanden mellan de olika delarna av hållbarhet, hur allt hänger ihop eller inte gör det och få en helhetssyn. Det gör att man tar upp flera aspekter av hållbarhet och får ett nytt redskap inför diskussionerna med barnen. Det gäller att hitta en röd tråd, menar Ola Uhrqvist.
Starta tankeprocessen hos barn
– Det finns olika sätt att starta tankeprocessen hos barnen. När det är mellanmål på förskolan, kan man ställa frågan ”vem bestämmer vad vi ska äta”, då kommer funderandet igång, menar Ola Uhrqvist, gymnasielärare och doktor i miljövetenskap vid Linköpings universitet, som deltar i forskningsprojektet.
Legobiten är ett tydligt exempel, där man kan ta upp olika delar av hållbarhet på ett konkret sätt. Hur påverkas vi av tillverkningen av Lego? Vilka organisationer är viktiga för Lego? Vem har bestämt att man får ha Lego på förskolan? Hur fördelar man Lego – är det bara till en viss del av världen? Då kommer man också in på vilka rumsliga gränser man ska dra. Ska vi bry oss om hela förskolan eller kanske hela världen när vi arbetar med hållbarhet?
Han menar att det är en fördel att man i förskolan har hela dagen till sitt förfogande. Man kan passa på och starta i konkreta situationer som barnen har framför sig. Förskollärarna kan med EPOSEA-modellen som utgångspunkt förbereda sig på i vilken riktning vad man vill leda in samtalet.
Utforska tillsammans utan färdiga svar
– Det är viktigt att pedagogen inte levererar färdiga svar, utan snarare utforskar frågan tillsammans med barnen genom att utmana och rikta uppmärksamheten på olika frågor. Jag tror att det är en lång träning för pedagogerna att få in det här perspektivet i barnens vardag, säger Ola Uhrqvist.
Forskningsledaren Therese Asplund menar att det viktigaste är att bygga framtida medborgare med handlingskraft och att skapa en hoppfull bild.
– Vi vill förmedla vikten av ett tydligare förhållningssätt kring frågor som rör lärande för hållbar utveckling. Att ett medvetet och systematiskt arbete är en förutsättning för det gemensamma utforskandet med barnen. Hållbarhet handlar även om relationer mellan människor och det kräver tid att lära sig, säger hon.
Barnens föräldrar har positiv inställning till förskolans arbete med hållbar utveckling i Norrköping, enligt Pernilla Heurlin.
– De tycker det är roligt när barnen berättar och vill fortsätta göra samma sak hemma som de gjort i förskolan: plocka skräp, panta burkar eller odla grönsaker.
Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se
Hållbarhet i förskolan
Forskningsprojektet Världen behöver en ny berättelse är ett samverkansprojektet mellan forskare på Linköpings universitet och förskolor i Norrköpings kommun. Tillsammans resonerar man kring globala och nationella hållbarhetsmål, och hur arbetet med förståelsen av miljö- och hållbarhetsfrågor kan omsättas till lärandeaktiviteter för barn mellan 1-5 år. En viktig del av projektet är att utveckla utbildningsmaterial.
Det treåriga projektet, som startade 2018, omfattar åtta förskolor inom Norrköpings kommun med cirka 120 förskollärare och 600 barn.
Få fenomen är så omskrivna och debatterade som de så kallade skjutningarna. Flera lagar har skärpts för att försöka stävja skjutandet och i Malmö har projektet ”Sluta skjut” startats i samma syfte. Hösten 2019 drog polisen igång Operation Rimfrost, en så kallad särskild händelse med fokus på Malmö.
Men trots alla debatter, lagförslag och insatser så är det en fråga som har förblivit obesvarad: Varför skjuts det så mycket i Sverige?
Inte ens erfarna kriminologer har ett svar. Så här sa Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, nyligen i en intervju: ”Varför just vi har det här våldet, och inte Tyskland eller Danmark, det vet vi inte.”
Sluta skjut
Sluta skjut är ett samarbete mellan flera myndigheter, bland dem polisen och Malmö stad, för att minska antalet skjutningar och ge stöd åt de som vill lämna ett kriminellt liv. Strategin bygger på en amerikansk modell, GVI (gruppvåldsintervention), som anpassas efter svenska förhållanden.
Operation Rimfrost
Den 10 november 2019 beslutade polisen om en nationell särskild händelse, Rimfrost, för att minska skjutningar och sprängningar i kriminella miljöer. Rimfrost samarbetar med projektet Sluta skjut för att få kriminella att hoppa av.
Mest skjutningar i utsatta områden
I maj 2018 publicerade sex svenska forskare en studie i tidskriftenEuropean Journal on Criminal Policy and Research. Forskarna studerade skjutningar i Sverige 1996–2015 och konstaterade att för män mellan 15 och 29 år ökade risken att utsättas för skjutvapenvåld femfaldigt under de här 20 åren. Jämfört med 13 andra västeuropeiska länder hade Sverige flest skjutningar bland män i åldrarna 15–29 år. Det skjuts till exempel tio gånger fler män i åldersgruppen i Sverige än i Tyskland. För män över 30 år hamnade Sverige däremot på ett genomsnitt.
Manne Gerell, lektor vid Malmö universitet var en av forskarna bakom studien. Förutom att det handlar om unga män är det också känt att skjutningarna är koncentrerade till utsatta områden där även bilbränder har ökat.
– Många av de samhällsproblem vi idag fokuserar mycket på verkar ha att göra med just denna grupp – unga män i utsatta områden. Detta är ett fråga där vi behöver lära oss mer – varför har denna utveckling tagit plats i Sverige? Egentligen vet vi ingenting, det är ingen som har undersökt det mer formellt, säger Manne Gerell.
Lösa gäng, normförskjutning och utländsk bakgrund
En förklaring till det extrema våldet som brukar framhållas är att de kriminella gängen i utsatta områden består av lösa sammansättningar utan tydliga ledare.
– Det köper jag, men vad är det som har gjort att de har växt fram just i Sverige?
En annan, liknande förklaring är att det har skett en normförskjutning, att grovt våld har blivit ett allt viktigare medel för att lösa konflikter, hävda sig eller ta marknadsandelar i droghandeln.
– Men då kan man igen fråga sig varför här och inte på andra ställen?
En hypotes som enligt Manne Gerell kan ha ett högre förklaringsvärde har med invandring och integration att göra.
– Det är svårt att bortse från det eftersom de flesta som skjuter har utländsk bakgrund, men frågan är hur det påverkar och hur mycket. Det är ingen som har jämfört Sverige med andra länder, säger Manne Gerell.
En möjlig studie vore att systematiskt samla in data om skjutvapenmord från olika länder och jämföra invandring, fattigdom, lagstiftning, hur brottslighetens struktur ser ut.
– Den analysen skulle kunna ge en första pusselbit, säger Manne Gerell.
Liten minskning av skjutningar
I november 2016 började polisen föra statistik över skjutningarna. Så här ser siffrorna ut för de tre senaste åren:
2017: 324 (43 döda)
2018: 306 (45 döda)
2019 (fram till november): 297 (32 döda)
Antalet skjutningar har alltså minskat de senaste åren, men minskningen är liten och en summering av de tre åren som polisen fört statistik är dyster läsning: 927 skjutningar i Sverige där 120 personer har dödats.
Anna Hedlund, forskare i socialantropologi vid Lunds universitet, studerar just nu olika metoder som har använts internationellt för att stoppa skjutvapenvåld. En av dem är projektet ”Sluta skjut” som ska få unga män i Malmö att sluta skjuta på varandra. Strategin bygger på en amerikansk modell, Group Violence Intervention (GVI), som har fungerat i USA.
– Jag tittar på olika metoder som har använts för att stoppa skjutvapenvåld, vad som har fungerat och inte fungerat i andra länder, säger Anna Hedlund.
Kunskap krävs för att förebygga
Eftersom gängstrukturen i USA och Sverige skiljer sig åt måste metoden anpassas till svenska förhållanden.
– Det är det man håller på att testa nu, det finns ingen enkel metod som har fungerat överallt. Man kommer inte att kunna se resultat förrän långt framöver. Jag tror att det vi nu ser med skjutningarna i Sverige är konsekvensen av att det inte har skett tillräckligt med brottsförebyggande arbete.
Hur viktigt är det att veta varför det skjuts?
– Jag tror att det är jätteviktigt. Som forskare behöver vi mer information om de här grupperingarna och har inte tillräckligt god inblick i vad det är som händer. Det är väl första steget att ta reda på det. En del i min studie är att göra intervjuer med individer som rör sig i kriminella miljöer, det ska jag försöka börja med snart.
Hon hoppas kunna intervjua de personer som är i kontakt med projektet Sluta skjut*.
– Det är säkert därför det inte har gjorts; det är svårt att lokalisera vilka de är och få dem att ställa upp på intervjuer. Men jag tror att det är viktigt att få veta mer om deras egna erfarenheter.
Det såg först ut som att det skulle sluta väl. Den fjärde augusti låg tre valar på grunt vatten i Åbyfjorden, strax utanför djurparken Nordens Ark i Sotenäs kommun. De levde och slog med stjärtfenorna, men verkade ha stora problem att själva ta sig därifrån. Personal från Nordens Ark vadade ut och kunde med gemensamma krafter baxa alla tre till djupare vatten där de vände nosarna åt rätt håll – ut mot havet.
Det var tre Sowerbys näbbvalar som av någon anledning hamnat i Åbyfjorden. Det är skygga valar som man inte vet så mycket om och som vanligen håller till långt ute på Nordatlanten, där de dyker djupt och länge för att få tag på fisk och bläckfisk. Att de nu plötsligen befann sig på svenska västkusten var sensationellt ovanligt.
Sowerbys näbbval
(Mesoplodon bidens) är en art i familjen näbbvalar. Den förekommer främst i norra Atlanten, föredrar djup på mellan 500 och 2 000 meter och blir upp till 5,5 meter lång. Arten var den första i släktet som beskrevs vetenskapligt, vilket skedde först 1804 av den brittiska zoologen James Sowerby, som också fått ge arten dess trivialnamn.
De stora djupens valar
De finns 32 olika arter av näbbvalar. Alla är specialiserade på att dyka djupt och länge. Sowerbys näbbval har visat sig kapabel att under 28 minuter dyka till 1 524 meters djup. Rekordet har en Cuviers näbbval som 2014 gjorde ett 137 minuter långt dyk ned till 2 992 meters djup.
Sowerbys val (Mesoplodon bidens) och Cuviers val (Ziphius cavirostris). Bild: Wikimedia
De tre näbbvalarna var i sämre skick än man först trodde. En av dem hittades död i Åbyfjorden senare samma dag. Dagen efter återfanns en i Gullmarsfjorden, nu på ännu grundare vatten och liggande på sidan. Man backade därför undan för att låta den dö i fred. Den tredje näbbvalen dog i Åbyfjorden efter ytterligare ett dygn.
Redan när den första näbbvalen dog började Naturhistoriska riksmuseet (NRM), Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Kristinebergs marina forskningsstation att försöka samordna logistiken för att ta hand om minst en val.
Vägde drygt 800 kilo
Peter Nilsson är biolog och konservator vid NRM. Tillsammans med två kollegor och personal från Nordens Ark fick de upp den första näbbvalen ur Åbyfjorden.
– Det blev snabba ryck för att få upp den, berättar han. Det var den största av de tre och jag uppskattar att den vägde drygt 800 kilo.
Valen fraktades till en återvinningscentral i Lysekil. Då hade den varit död i två dygn.
– Den var i hyfsat bra skick. Vi mätte valen på ett standardiserat sätt, även späcklagret, och jag hade förväntat mig att det skulle vara tunnare om den svultit länge.
Letade efter plast i magen
Efter det öppnades valen kontrollerat, bit för bit. Mage och tarmar var särskilt intressanta med tanke på att plast kan vara förödande för marint liv. En Cuviers näbbval som strandade på norska kusten för två år sedan hade trettio plastpåsar i magen.
Valar på tillfälliga besök
Tumlaren är den enda valen som hör till vår marina fauna, men andra valar kan tillfälligt dyka upp i våra kustvatten; späckhuggare grindval, knölval, kaskelot, vikval och små valar som delfiner. Ibland slutar det illa, men vanligen vänder de bara ut igen.
– Forskarna var intresserade av att leta genom hela mag-tarm-kanalen efter plast. Men vi fann ingenting, inte heller mindre bitar. Det skulle jag ha sett och känt, säger Peter Nilsson.
Den stipulerade gränsen för makroplast i haven är fem millimeter. Allt mindre än det betraktas som mikroplast. Det fanns heller inga synliga bytesrester i magen på valen.
– Den var helt tom, allt hade gått ur systemet. Men vi tog prover på det som ändå var där – mest galla och vatten – för att kunna spåra födan med e-DNA.
Biologiska prover samlas
Den teknik som kallas för e-DNA (environmental DNA) bygger på att organismer lämnar efter sig mycket små DNA-fragment. Kanske går det att få reda på vad valen hade livnärt sig på under sin sista tid.
Peter Nilsson och hans kollegor skar rent skelettet för att ta det till NRM:s samlingar, och tog även med bitar av valens inre organ. Bitarna hamnar i miljöprovbanken på NRM som innehåller biologiskt material från olika arter. Där finns redan prover från en Sowerbys näbbval, en ung hona som irrade runt i Östersjön 2015 innan hon strandade och dog utanför Karlshamn.
Anna Roos är intendent vid NRM och forskar om miljögifter i uttrar och marina däggdjur.
– Nu har vi fyra näbbvalar och det blir betydligt intressantare när de är flera. Många analyser gör vi själva, men forskare från hela världen kan också ansöka om att få ta del av prover från NRM:s miljöbank, säger Anna Roos.
Skada på ryggraden
De tre näbbvalarna var alla unga hannar. Ingen av dem hade ännu fått synliga tänder i underkäken, vilket de skulle haft om de vore vuxna och könsmogna. Då man vet så lite om hur Sowerbys näbbval lever och vilket socialt system de har, finns nu en möjlighet till ny kunskap.
– Var de bröder, hade de samma pappa, eller var de inte alls släkt? Genetiska analyser skulle kunna visa på släktskap.
När skelettet var kokat och rengjort på NRM upptäcktes en gammal skada på ryggraden. Det innebär att valen kan ha fått en kraftig smäll – i havet är det mest troliga att den i så fall kolliderat med ett fartyg – eller att den läkt ut en ovanlig bakterieinfektion.
Obducerades i Uppsala
De två andra näbbvalarna fraktades med kyltransport till SVA i Uppsala. Där arbetar Aleksija Neimanis som veterinär och viltpatolog, och tillsammans med kollegor obducerade hon näbbvalarna enligt internationella protokoll.
En av valarna som obducerades på SVA. Bild: Therese Selén, SVA
– Det är för att vi ska kunna jämföra fynd, förklarar Aleksija Neimanis. Vi börjar alltid med att gå igenom valen på utsidan för att se om det finns tecken på trauman, som skador av fiskeredskap, och om det går att se hudinfektioner.
Valar kan drabbas av influensa och andra virussjukdomar. Morbillivirus kan exempelvis orsaka epizootier (stora sjukdomsutbrott), och det finns ett allt större intresse att förstå uppkomst och spridning av sjukdomar hos marina däggdjur.
– Vi tog vävnader och tittade i mikroskop, men såg inga tecken på infektion hos de här valarna. Men vi sparar prover för molekylära, bakteriologiska och virologiska analyser.
Hörselstenar avslöjar fiskfångst
Dessa två valar hade också tomma magar och tarmar. Man fann ändå ett 10-tal små otoliter (hörselstenar) från fisk som kan analyseras för att förstå vilka byten de klarat att fånga.
Även om valarna inte hade ätit på ett par, tre dygn var späcklagret relativt bra.
– Vi har inte så mycket normaldata, men jämfört med den unga honan som hade simmat en månad i Östersjön och var utmärglad med insjunken muskulatur, så var dessa i bättre hull.
Den mindre näbbvalen hade sår i magsäcken, vilket kan bero på att den levt under stress de senaste veckorna, men för övrigt kunde Aleksija Neimanis inte se några större mängder parasiter eller sjukliga förändringar som exempelvis tumörer eller bölder.
Dykarsjuka hos valar
Människor som dyker med tuber kan drabbas av dykarsjuka om de stiger för snabbt mot ytan. Det kväve som på grund av vattentrycket finns löst i kroppens vävnader övergår då till gasform och blir farliga embolier.
För drygt tjugo år sedan insåg man att även valar – som dyker med luft i lungorna – kan drabbas av dykarsjuka. Det var efter att näbbvalar upprepade gånger strandat i samband med att kraftfulla militära sonarer, en slags ekolod, använts för ubåtsjakt. De skrämda valarna hade rusat mot ytan och dött av inre blödningar.
Valars fysiologiska och beteendemässiga anpassningar för att undgå dykarsjuka är nu ett nytt och intressant forskningsfält.
För djupdykande valar som Sowerbys näbbvalar finns ett särskilt vetenskapligt intresse att söka efter tecken på dykarsjuka.
– Ja, vi letade efter det men det är problematiskt när de har börjat ruttna. Då bildas det gaser som är svåra att skilja från gasbubblor på grund av dykarsjuka. Det finns teknik som kan skilja på förruttnelsegas och kvävgas, men SVA har inte tillgång till den i nuläget.
Man har sett att dykarsjuka hos valar kan leda till blödningar i hjärna och inneröronen. När de två näbbvalarnas huvuden undersöktes med en CT-skanner så syntes förändringar, men de var inte möjliga att tolka på grund av förruttnelsen.
Gåta varför de dog
Varför de tre näbbvalarna hamnade i en svensk fjord – och varför de dog – kommer att förbli en gåta.
– Det är frustrerande att inte kunna fastställa dödsorsaken, säger Aleksija Neimanis uppriktigt. Men vi får ändå mycket information och näbbvalar är så sällsynta. Varje individ är värdefull.
Text: Anna Bisther på uppdrag av forskning.se
Människans hem är jorden, med bara atmosfären som en mycket tunn hinna mot rymdens ogästvänliga miljö. Men det finns något som skyddar både oss och atmosfären – jordens magnetfält. Utan detta skulle solvinden blåsa bort atmosfären. Men magnetfältet är inte stabilt. Då och då försvagas det och jordens magnetiska nord- och sydpol byter plats. Hur farlig är en sådan händelse för livet på vår planet? Och när händer det nästa gång?
Hög tid för polomkastning
I genomsnitt går det ungefär 200 000 år mellan varje polomkastning. Men fenomenet är synnerligen oregelbundet. Under kritatiden, när dinosaurierna dominerade på jorden, gick det 50 miljoner år utan en enda polomkastning. Den senaste inträffade för 780 000 år sedan. Det borde alltså vara hög tid för en ny polomkastning.
Magnetfältet skyddar jorden
Vår planet omges av ett magnetiskt kraftfält som består av kraftlinjer som går från magnetisk nordpol till magnetisk sydpol, nära de geografiska polerna. Det magnetiska fältet sträcker sig tiotusentals kilometer ut i rymden och bildar där magnetosfären.
När rymdåldern började kring 1950-talet upptäckte man att magnetfältets form påverkades utifrån, av solvinden – det vill säga en ström av elektriskt laddade partiklar från solen. Magnetosfärens form kan växla beroende på hur stark solvinden är. Den del som är vänd mot solen (på dagen) är något tillplattad medan den bortre delen blir mer utdragen som en svans på nattsidan.
Det jordmagnetiska fältets historia står skriven i bland annat havssediment och på vulkaner – något som forskarna har lärt sig tyda. Man har mätt magnetfältets riktning och intensitet på jordytan regelbundet sedan 1830-talet. Dessutom finns en serie observationsdata, baserade på gamla loggböcker från handelsfartyg, som sträcker sig ända bakåt till slutet av 1500-talet. Förutom astronomiska positionsbestämningar noterades också kompassavläsningar på fartygen.
Mineralet magnetit speglar magnetfältet
Men för att spå om polomkastningar förslår detta inte så långt. Däremot kan man spåra hur magnetfältet förändrats genom att studera magnetit – eller svartmalm – ett magnetiskt mineral som består av gråsvart järnoxid.
– Vulkaniska bergarter är rika på magnetit. När magman från vulkaner svalnar, och stelnar vid cirka 580 grader, ställer magnetitpartiklarna in sig efter det jordmagnetiska fältet, berättar kvartärgeologen Andreas Nilsson på Geocentrum vid Lunds universitet.
Utifrån magnetitpartiklarnas position i vulkaner och i havssediment, kan forskarna koppla magnetfältets riktning och styrka till en vis tidsperiod.
Så undersöks och dateras magnetsfältets riktning
Borrningar vid Rangitoto, en vulkan i havet utanför Auckland i Nya Zeeland, har lett till en 127 meter lång borrkärna med lavaflöden från mer än femtio olika utbrott – det senaste skedde för 550 år sedan. När forskarna har daterat utbrotten kan de studera de magnetiska avtrycken, det vill säga koppla magnetfältets riktning och styrka till en viss tidsperiod, utifrån magnetitpartiklarnas position.
– Även i marina avlagringar och sjösediment kan man se spåren av magnetfälten. Magnetit från magmatiska bergarter eroderas och transporteras ut i sjöar och hav. När det deponeras som sediment orienterar det sig efter magnetfältet, säger Andreas Nilsson på Geocentrum vid Lunds universitet.
– Därnere finns också bakterier som använder magnetism som ett slags djupmätare när de orienterar sig. De har magnetitkristaller ordnade som en stavmagnet. När bakterierna dör sjunker dessa magnetitstavar till bottnen, lägger sig efter magnetfältet och sedimenteras.
Isotoper
Datering med hjälp av radioaktiva isotoper, främst kol-14, beryllium-10 och klor-36, kan användas för att undersöka hur jordens magnetfält har förändrats. De här isotoperna uppstår när kosmisk strålning träffar atmosfären. När det jordmagnetiska fältet är svagt, och inte skyddar lika väl mot kosmisk strålning, bildas mer av dessa isotoper.
– Vi håller på att ta fram borrkärnor från is där vi hoppas kunna följa utvecklingen en och en halv miljon år bakåt i tiden. Den äldsta iskärna man hittills har undersökt är 800 000 år gammal, vilket betyder att vi har kunnat se hur magnetfältets intensitet gått ner till nära noll under den allra senaste omkastningen för 780 000 år sedan. Med hjälp av havssediment kan man se ännu längre bakåt i tiden, säger Raimund Muscheler på Geocentrum, Lunds universitet.
Så när kommer nästa polomkastning?
Det finns avvikelser i det jordmagnetiska fältet som ibland leder till spekulationer om att en polomkastning är nära förestående. Den ”sydatlantiska anomalin” är ett sådant fenomen. I ett stort område över Sydatlanten är magnetfältet mycket svagt och fortsätter att försvagas. Nere vid markytan är det normalt, men högre upp skyddar det inte när utbrott på solen leder till magnetiska stormar. Det har flera gånger lett till att rymdsatelliternas elektronik kommit i olag. Numera brukar man stänga ner elektroniken medan satelliterna korsar Sydatlanten i sina banor.
Normalt med avvikelser
– Somliga har hävdat att anomalin är början på en polomkastning. Det är fullt möjligt, säger Andreas Nilsson. Men jag arbetar med att sammanställa de data vi har om magnetfältet i numeriska modeller, och dessa visar att över en längre tid är sådana här avvikelser rätt normala. De kommer och går. Men vem vet?
En annan källa till oro har varit de magnetiska polernas vandringar. De magnetiska polerna överensstämmer inte helt med de geologiska. Dessutom förflyttar de sig några mil om året. Den magnetiska nordpolen befann sig i nordöstra Kanada men började 1990 röra sig allt snabbare ut över Ishavet i riktning mot Sibirien.
Den danska forskningssatelliten Örsted sköts upp 1999, utrustad med en magnetometer som mäter jordens magnetfält.
Felaktig bedömning
– De data den levererade om de magnetiska polerna ledde till spekulationer om att en polomkastning kunde vara nära förestående, kanske inom hundra eller hundrafemtio år, berättar professor Ian Snowball, expert på paleomagnetism vid Uppsala universitet.
Uppståndelsen kring detta berodde på att forskare hade gjort en felaktig bedömning av magnetfältets förändring av intensitet över tid. Mätning under ett så kort tidsspann säger inget om vare sig framtiden eller det förflutna. Nu vet man att magnetpolernas vandringar är normala och inte förebådar några omkastningar.
Polomkastning som kom av sig?
Möjligen började en polomkastning, som kom av sig, för 42 000 år sedan. Den kallas Den Laschampska Exkursionen efter Laschamps, en ort i franska Centralmassivet. Det var där man först upptäckte spåren efter denna dramatiska period. ”Exkursionen” syftar på att de magnetiska polerna började vandra i stor skala och att det till och med fanns flera poler samtidigt. Våra förfäder bör då ha kunnat se norrsken lite varstans, ett fenomen som uppstår när laddade partiklar från solen accelererar mot magnetiska nord- och sydpoler. Efter några tusen år återgick dock allt till utgångsläget. Det blev ingen omkastning den gången.
Så skapas jordens magnetfält
Jordens kärna är het och består av metaller i flytande form. Längst in där temperaturen och trycket är ännu högre är kärnan fast och består av nickel och järn. Den yttre flytande kärnan rör sig i förhållande till den inre kärnan. Denna söker göra sig av med värme vilket leder till så kallade konvektionsströmmar i ytterkärnan; det är dessa som skapar jordens magnetfält.
Styrkan hos magnetfältet vid jordytan varierar mellan mindre än 30 μTesla i bland annat Sydamerika och Sydafrika till mer än 60 μTesla i närheten av polerna, till exempel i norra Kanada, södra Australien och i delar av Sibirien.
Första gången styrkan hos jordens magnetfält mättes var 1835 av Carl Friedrich Gauss. Sedan dess har dess styrka klingat av med ungefär 15 procent.
En polomkastning är en långsam process som kan ta flera tusen år. Eftersom jorden under den perioden är mer exponerad för kosmisk strålning och plasma och laddade partiklar från utbrott på solen är det tänkbart att människor och andra livsformer tar skada.
Neanderthalmänniskorna dog ut ungefär samtidigt som den Laschampska Exkursionen. Somliga har velat se ett samband mellan dessa händelser. Den kosmiska strålningen slog sönder atmosfärens ozonlager vilket ledde till ökad UV-strålning. Sannolikt ökade då cancerfrekvensen bland neanderthalarna, som var mer ljushyllta än våra förfäder. Det är en fantasieggande teori, men ingen av de forskare forskning.se har talat med tror på den.
Fåglar får svårt att navigera
Genom årmiljarderna har livet på jorden flera gånger hotats av massutdöende – inte minst när dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan, troligen till följd av ett meteoritnedslag. Man har dock inte kunnat se liknande samband mellan sådana händelser och polomkastningar. Men vad skulle kunna ha hänt under en kaotisk tid som den Laschampska Exkursionen med svagare magnetfält?
– Tja, fåglarna, som delvis navigerar med hjälp av jordens magnetfält, måste ha varit ganska förvirrade då, säger Susanne Åkesson, professor i evolutionär ekologi vid Lunds universitet. Men polomkastningar har säkert föregåtts av gradvisa förändringar i magnetfältet så att de haft tid att anpassa sig. Fåglar använder sig ju inte bara av ett ”magnetsinne” utan även av sol, stjärnhimmel, dofter, landkänningar och så vidare. De är mycket flexibla.
Fåglar kan avgöra solens läge genom att registrera hur ljuset är polariserat. Susanne Åkessons forskargrupp har visat att de med hjälp av det polariserade ljuset faktiskt kan kalibrera sin magnetkompass.
– Det är förvånande hur snabbt migrationsmönstret kan förändras. Vi har studerat svarthättor och taigasångare, arter där mönstret har ändrats på så kort tid som tio år!
Rymdvädret påverkar våra satelliter
Är människan lika flexibel? Vi har byggt upp en teknisk civilisation som är mycket sårbar för störningar från rymden. Det vet man på Institutet för rymdfysik i Kiruna, där det hålls ett vakande öga över ”rymdvädret”.
– I dessa tider av snabb digitalisering tycker jag vi är ganska aningslösa. Vid en mycket kraftig massutkastning av plasma från solkoronan kommer strålningen fram först och stör radiokommunikationerna. Sedan kommer högenergetiska partiklar som slår ut satelliter och gps-system. Till slut kommer plasmamolnet som leder till magnetisk storm. Det påverkar långa elektriska ledningar som till exempel våra högspänningsledningar, säger Urban Brändström, ansvarig för Institutets långsiktiga mätningar, bland annat av jordens magnetstrålning vid markytan.
Mer sårbara utan skyddande magnetfält
1989 slogs en transformator vid ett kärnkraftverk i Kanada ut och sex miljoner människor stod utan ström. Och vid den så kallade Halloweenstormen i Malmö 2003 blev 50 000 människor strömlösa. Långa pipelines med olja har också blivit strömförande och fattat eld på grund av magnetiska stormar.
Ett sådant solutbrott skulle förstås drabba oss ännu hårdare om det inträffar under en polomkastning när jordens magnetfält inte skyddar oss. Men det finns något annat som skyddar oss: tiden. Polomkastningar sker inte över en natt. Med sekler av teknisk utveckling bör vi vara väl rustade för en sådan omvälvning.
Text: Göran Frankel på uppdrag av forskning.se
Solvinden ger magnetiska stormar
Solvinden är en plasmavind, det vill säga ett flöde av laddade partiklar, främst elektroner och protoner, som ständigt skickas ut från solen i all riktningar, rakt genom solsystemet. Solen förlorar ungefär en miljon ton per sekund på grund av solvinden.
En synlig effekt av solvinden är polarskenet (norr- och sydsken), som får sin energi från solvinden. En störning i solvinden kan ge upphov till en geomagnetisk storm när den träffar magnetosfären, vilket i sin tur bland annat kan orsaka störningar på satelliter, problem i transformatorer och kraftledningsnät samt ökade strålningsnivåer för astronauter och flygbesättningar.
Solvindens hastigheten är ofta omkring 350 km/s, men kan variera mycket. Störningar i solvinden uppträder speciellt vid stora solutbrott, framför allt vid koronamassutkastningar och så kallade flarer.
Vid en mycket kraftig massutkastning av plasma från solkoronan kommer strålningen fram först och stör radiokommunikationerna. Sedan kommer högenergetiska partiklar som slår ut satelliter och gps-system. Till slut kommer plasmamolnet som leder till magnetisk storm. Den kraftigaste magnetiska storm som drabbat oss hittills inträffade 1898. Norrsken kunde ses så långt söderut som i Västindien och Rom. Telegrafer i Europa slutade fungera, telegrafister fick elektriska stötar och det slog gnistor om kablarna.
Vanligen upptäcks solutbrotten tre till fyra dygn innan plasmamolnet når jorden. NASA:s rymdsatellit ACE mäter hastighet och intensitet i solvinden av laddade partiklar. Om molnet är på väg rakt mot oss varnar ACE för en förestående magnetisk storm.
När vi sätter oss till bords på julafton vill vi ha det som det alltid varit, julbordet ska digna av rätter som nedärvts i generationer. Det ska vara skinka, köttbullar och sillsallad, oavsett om det äts eller ej. Skinkan ska vara stor, även om en tredjedel ligger halvtorkad längst bak i kylen framåt trettonhelgen.
Så har det varit i alla fall. Och så är det till stor del fortfarande när vi äter hemma. Men på restaurang tar vi ut svängarna med sushi-, meze- och tapasjulbord. Nästan allt funkar och koncepten blir djärvare för varje år. Där hittar vi kanske framtidens jultraditioner. Tiden vaskar fram någon eller några rätter per decennium som tar plats bland de urgamla traditionerna.
Mindre köttiga julbord
De starkaste trenderna just nu är att allt fler julbord blir vegetariska, möjligen veganska men i alla fall mindre köttiga – i restaurangers marknadsföring ”klimatsmarta”. Men framför allt är de mer individuella. Allt färre plockar på sig i tur och ordning sill och potatis, småvarmt, varmrätter och dessert. Var och en komponerar sin egen julbordsmåltid.
– Julbordet bygger på kött. När inte alla vill ha det måste man göra vegetariska rätter som liknar kött, skinka på griljerad kålrot, köttbullar på quornfärs, sillar på inlagd aubergine. Så stark är traditionen, säger matetnolog Richard Tellström vid Stockholms universitet.
2010-talets julbord
Dagens julbord innehåller alltmer grönt, framför allt på restaurang. Vegetariska bord med alternativ till kött och sill, plus veganska inslag, blir allt vanligare. Helt veganska julbord är däremot ovanliga. Medan julbord i hemmen är traditionella frestar många restauranger med internationella bord med sushi, texmex, meze, tapas, asiatiskt, amerikanskt, franskt, belgiskt, italienskt, medelhav. Det finns medeltidsbord, fisk- och skaldjursbord, viltbord, närproducerat, ekologiskt, grillbord, julbord till sjöss, aktivitets- och äventyrsbord. Beteckningen ”klassiskt” är dock i överväldigande majoritet bland 2019 års annonser. Många julbord marknadsförs som klimatsmarta, vilket ofta betyder mindre kött och mer grönt. En del sätts samman utifrån databaser med olika livsmedels klimatpåverkan. Källa: Richard Tellström och julbordsannonser.
– Under 2000-talet har det blivit mer grönt på julbordet och fler desserter. En stark tendens är också att det håller på att bli en avsmakningsmeny, med mycket som serveras i små glas och skålar. Man bejakar den individuella smaken.
Små tallrikar minskar matsvinn
Avsmakningstrenden går, liksom det minskande köttet och ökande grönsakerna, hand i hand med den klimatsmarta mattrenden. Många restauranger jobbar också medvetet med att minska matsvinnet, genom att bland annat lägga fram mindre mängder i taget på buffén och fylla på efter hand. En annan metod är att ställa fram mindre tallrikar.
– När det gäller just julbord är det ofta så stor ruljangs att det inte blir något svinn. Det största är när gästerna inte äter upp allt de tar, säger docent Björn Hedin på institutionen för medieteknik vid KTH, som forskar på tekniska lösningar som hjälper oss minska matsvinnet.
–Tallrikarna har blivit mycket större de senaste 20 åren, och man vill gärna lägga på mat så att den ser hyggligt full ut. Då är mindre tallrikar det absolut effektivaste sättet, det kan minska den typen av svinn med över 50 procent enligt en studie. En annan studie ger lägre siffror, men det finns helt klart potential.
Just julbord brukar ha fast pris, att ta betalt per hekto är annars en metod, nämner Björn Hedin.
Kylskåpets lagerstatus via app
Tillsammans med ett tvärvetenskapligt forskarlag har han tagit fram en app som håller koll på kylskåpets lagerstatus. På så sätt ska inget oätet behöva stå och mögla i kylen, är tanken.
– Hushållen står för en stor del av maten som slängs. Det beror ofta på att man inte har en aning om vad som finns i kylen när man står i butiken, så man köper en tacoburk till. När man kommer hem står det redan fyra där längst bak. Hade man koll på det skulle svinnet minska ganska rejält, säger Björn Hedin.
Appen kopplas till en handskanner av samma typ som i butikerna. Den har man vid kylen och skannar in de varor man köpt, plus tömda förpackningar som ska slängas. I butiken kan man då kolla i appen om man har tacosås hemma eller ej. Dessutom finns information om varornas klimatavtryck i systemet, som just nu testas i ett Vinnovafinansierat projekt. När den finns i var mans hand beror på hur man lyckas locka entreprenörer att kommersialisera appen.
Julmat genom tiderna
Vikingatid: Dricka jul (rikligt med alkohol), revbensspjäll. Medeltid: Lutfisk (alt gädda), dopp i grytan, sylta, grisfötter, julbröd, gröt och öl. 1600-1700-tal: Brännvin, pastejer, sillsallad, smör och ost, kryddor, konfektbord. 1800-talet: Skinka, risgrynsgröt. 1900-talet: Julbordet blir tredelat med smörgåsbord, lutfisk och gröt. Glasmästarsill. 1970-talet: Julbordet blir ensamrätt. Många sillsorter, Janssons frestelse, prinskorv, ägghalvor. 1980-talet: Rödbetssallad. 1990-talet: Gravad lax. 2000-talet: Röror, mer grönsaker. 2010-talet: Vegetariska julbord, mer desserter, smakportioner. Källor: Fjellström/Liby: Det svenska julbordet, Richard Tellström.
Meny med klimatavtryck
I restaurangvärlden finns många initiativ som hjälper gästerna att inte bara minska svinnet, utan även välja mat med lägre klimatavtryck. Ett kan vara att sätta vegetariskt, fisk och kött på dagens rätt-menyn i den ordningen i stället för det vanliga, tvärtom.
Andra anger grova mått på hur stort klimatavtryck olika rätter ger. Ett forskarlag vid Chalmers och Göteborgs universitet har i en långtidsstudie undersökt hur mycket matens klimatavtryck kan minskas genom att ange det på menyn. Försöket i kårrestaurangen vid Chalmers har pågått sedan 2016 och visar att det ger effekt.
– Utsläppen minskade först året med 3,6 procent och vi såg ganska tydliga förändringar i beteende. Till exempel ökade försäljningen av kött med drygt 11 procent de dagar som kötträtterna hade låga utsläpp, jämfört med samma rätter utan märkning, säger David Bryngelsson, en av forskarna bakom projektet.
Nästa steg var att köket planerar inköpen efter klimatavtryck och har infört regler för bland annat hur ofta man får servera rätter med högre utsläpp. Vegetariska rätter har gjorts veganska.
Livscykelanalys (LCA)
Life Cycle Assessment (LCA) är en metod för att åstadkomma en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts livscykel från råvaruutvinning, via tillverkningsprocesser och användning till avfallshanteringen, inklusive alla transporter och all energiåtgång i mellanleden. Livscykelanalyser kan göras på alla mänskliga aktiviteter och produkter som mat, förpackningar, elektronik, bränslen, transporter etc .
Beräkna mängden växthusgas per rätt
David Bryngelsson driver nu företaget Carbon Cloud, som han startat ihop med andra forskare. De utvecklar en plattform som hjälper kök att enkelt mäta matens klimatavtryck.
– Vi jobbar med drygt 30 restauranger som infört vår klimatmärkning och har sett utsläpp minska med mellan 10 och 30 procent. Restaurangerna ser att det driver affärerna, gästerna är mer nöjda och uppskattar transparensen, säger David Bryngelsson.
De data som ligger till grund för märkningen bygger på egen och andras forskning. Metoden är att med livscykelanalys beräkna mängden utsläppta växthusgaser från jord till bord. Carbon Cloud är en uppstickare på området, där statliga forskningsinstitutet Rise är ledande. Deras klimatdatabas ligger till grund för många klimatmärkningar av livsmedel.
Kolla klimatavtrycket
För den som vill planera sitt eget julbord efter klimatavtryck finns ännu inte någon publik app, men däremot ett antal olika guider på nätet. En är Världsnaturfonden WWF:s köttguide, där ett ”trafikljus” anger hur klimatsmarta olika råvaror är. Därtill kommer påverkan på biologisk mångfald och djurvälfärd, samt användningen av bekämpningsmedel och antibiotika. Klimatavtryck anges även för köttalternativen ägg, ost och växtproteiner.
Köttguiden bygger på klimatdata i Mat-klimat-listan från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, en annan databas, som är öppen och också mycket använd. WWF:s koncept One planet plate för restaurangers och storköks klimatplanering använder däremot data från Rise. Här hittar du också beräkningsverktyget Matkalkylatorn.
Olika livscykelanalyser kan ge något olika resultat beroende på bland annat hur man viktar olika växthusgasers påverkan inom produktionen av köttdjur. Odling av majs och soja till kraftfoder vägs också in. Kontentan blir ändå att man bör äta mindre kött, framför allt av nöt.
Julmust rätt klimatsmart
Klimatsmart mat är också på det stora hela hälsosam, även om det finns fallgropar. Till exempel har socker, pommes frites och läsk låg klimatpåverkan. Fisk har generellt lägre klimatavtryck än kött, men ju större fiskar, desto mer energi kräver fångsten.
– Då behövs stora fartyg, med mycket kylutrymme, som åker långt. Visserligen finns det märkningar som hjälper konsumenter att köpa fisk från hållbara bestånd, men de ställer ganska stora krav på att man är insatt, säger Katarina Bälter, professor i folkhälsovetenskap vid Mälardalens högskola.
Hon har lett studier där människors matvanor kopplas till näringsintag och klimatpåverkan. Ett rön är att de som äter mer klimatsmart också väger något mindre och är smalare. Nu tittar forskarna på blodfetter och andra riskfaktorer. De utgår från befintliga befolkningsstudier där man frågat om matvanor, men gör nu även egna studier.
– Vi har gjort en pilotstudie där människor fick lära sig mer om ekologisk och klimatsmart mat, med målet att lägga om vanor. Deltagarna fick inte vara vegetarianer eller veganer, eftersom det är svårt för dem att sänka sin klimatpåverkan. Efter två månader hade de sänkt sitt klimatavtryck genom utbildning och engagemang, säger hon.
Katarina Bälters råd är, som de flesta andra forskares, att minska köttet på julbordet – och att det man ställer fram väljs med omsorg. Kyckling har betydligt lägre klimatpåverkan än nötkött, men även fläskkött har lägre avtryck. Ska man ändå ha nötkött bör det komma från betesdjur.
Kort sagt: Köttbullarna ligger risigast till när julborden blir mer klimatsmarta.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Julbordets tio-i-topp
Skinka
Janssons frestelse
Sill
Köttbullar
Prinskorv
Lax
Revbensspjäll
Rödbetssallad
Grönkål (ersätter röd- och brunkål)
Kalvsylta och julkorv (på väg ut)
————————-
Sillsallad (i stort sett borta)
Källor: Fjellström/Liby: Det svenska julbordet, Richard Tellström.
Att sluta med antidepressiva läkemedel kan ge allvarliga biverkningar. Både patienter och läkare är för dåligt insatta i vad som händer. Så kallade utsättningssymtom kan felaktigt tolkas som att sjukdomen är på väg tillbaka – och nya recept skrivs ut.
Drygt 600 000 svenskar använder så kallade SSRI-preparat, bland annat mot depression. För ett par år sedan var läkaren Sven Ternov en av dem. I februari 2013 skrev han en artikel i Dagens Medicin där han berättade att han hade försökt sluta med sin antidepressiva medicin och drabbats av en känsla av elektriska stötar i huvudet, hörselhallucinationer och monumental trötthet.
Bristande beskrivning i Fass
Trots att han var läkare var reaktionen oväntad. Han sökte information om utsättningssymtom, men i Fass (en sammanställning av läkemedelsfakta för vårdpersonal, patienter och veterinärer) hittade han bara vad han ansåg en nedtonad beskrivning av vad som händer när behandlingen avslutas.
Efter artikeln började telefonen ringa.
– De var många som tog kontakt med mig och ville fråga, de kände igen sig själva och hade fått dålig information från vården och hade massa frågor om varför de mår dåligt, säger Sven Ternov.
Historierna varierade, men typfallet såg ut så här:
– De gick till en läkare för att de inte mådde bra, fick SSRI och mådde inte bättre utan kände sig känslomässigt avtrubbade. De försökte sluta och gick snabbt ner i dos och mådde jättedåligt.
Tre av tio drabbas någon gång av depression
En tredjedel av befolkningen insjuknar någon gång i depression, en fjärdedel drabbas av ångestsyndrom. Alla med lindriga till medelsvåra tillstånd av depression och ångestsymtom bör enligt Socialstyrelsen erbjudas psykologisk behandling. Tillgången på terapi är dock mindre än efterfrågan och i många fall blir läkemedel den enda behandlingen. Sedan 2006 har förskrivningen av antidepressiva läkemedel ökat med 25 procent. 2018 hämtade 7 procent av männen och 13 procent av kvinnorna ut antidepressiva läkemedel någon gång under året.
För Sven Ternov tog det ett år att helt sluta med medicinen.
– Det var besvärligt men det gick, säger han.
Sven Ternov menar att han och andra förskrivare av den här typen av medicin är dåligt informerade om utsättningssymtom och att de borde tala om för patienterna att det kan bli besvärligt att sluta.
Förskrivningen av antidepressiva läkemedel, så kallade SSRI-preparat, har ökat flera år i rad, framför allt till barn- och ungdomar. Mellan 2006 och 2017 fördubblades förskrivningen av antidepressiva läkemedel till barn- och ungdomar i åldersgruppen 10-19 år.[1]
SSRI ska återställa balansen i hjärnan
I hjärnan finns så kallade signalsubstanser som förmedlar information mellan cellerna. Vid till exempel en depression är det här samspelet i obalans. De signalsubstanser som är inblandade vid en depression är serotonin, noradrenalin och dopamin. Antidepressiva läkemedel ska återställa balansen genom att öka aktiviteten hos signalsubstanserna. Förutom SSRI, selektiva serotoninåterupptagshämmare, finns även SNRI, selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare.
– En viktig anledning till den ökade förskrivningen är att många patienter står kvar på medicineringen i flera år, säger Göran Högberg, läkare och specialist i allmänpsykiatri samt barn- och ungdomspsykiatri.
Väldigt lite har förändrats sedan Sven Ternov skrev sin artikel 2013, menar Göran Högberg.
– Patienterna har fått veta att det inte är några problem att sluta. Så står det i riktlinjerna, och så säger läkarna.
I Läkemedelsverkets riktlinjer för behandling av depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom står det följande: ”Endast hos en liten del av alla som behandlas har utsättningssymtomen en betydande svårighetsgrad eller tar lång tid på sig innan de klingar av.”
Nedtrappning kan ge utsättningssymtom
Den som avslutar en behandling med antidepressiva läkemedel kan drabbas av så kallade utsättningssymtom, det vill säga abstinensproblem som uppstår när man för hastigt slutar ta en viss medicin. Till exempel illamående, sömnbesvär, svettningar, domningar, myrkrypningar, yrsel, slöhet, nedstämdhet och oro.
På en direkt fråga om källor för påståendet svarar Läkemedelsverket: ”Den skrivning du hänvisar till baserades på de godkända läkemedlens produktresuméer och den samlade kliniska erfarenheten hos experterna som deltog i arbetet med behandlingsrekommendationen.”
Felaktig bild även utomlands
Att patienter har fått beskedet att det inte är några problem att sluta är inte unikt för Sverige. I Storbritannien har myndigheten National Institute of Health and Care Excellence (Nice) beskrivit utsättningssymtomen som milda och i regel begränsade till en vecka. Men patienter har haft en annan upplevelse, och efter en lång debatt om utsättningsproblemen bildades en parlamentarisk kommitté som beställde en granskning. Rapporten
publicerad i tidskriften Addictive Behaviors 2018, gick igenom 14 studier av antidepressiva läkemedel där det fanns information om utsättningssymtom. Resultatet visade att mellan 27 procent och 86 procent (medelvärde 56 procent) led av utsättningsproblem.
Ett problem som togs upp var att läkaren kan tolka utsättningssymtomen som att sjukdomen är på väg tillbaka, och skriva ut ett nytt recept. I England har hälften av de patienter som går på antidepressiva gjort det i mer än två år. Det motsvarar 3,5 miljoner personer, eller åtta procent av befolkningen.
Granskningen fick Nice att se över sina riktlinjer och i slutet av september 2019 publicerade de en ny version där det framgår att utsättningssymtomen kan vara allvarliga och pågå i flera månader.
Bättre att avvänja kroppen långsamt
I våras publicerade två brittiska läkare en artikel i tidskriften Lancet. En av läkarna hade själv haft problem att sluta med sin antidepressiva medicin, och i artikeln beskrev de en metod för att sätta ut medicinen som går ut på att successivt minska dosen.
– Det här har vi inte förstått förrän den här artikeln kom, att man ska sätta ut medicinen långsamt och på slutet extremt långsamt, säger Sven Romàn, barn och ungdomspsykiater.
När Sven Romàn sätter ut SSRI-preparat för barn- och ungdomar gör han det långsamt och har kontakt med föräldrarna varannan vecka.
– Det kan ta allt ifrån en till tre månader. Oftast går bra men ibland går det inte alls.
Stöd för nya riktlinjer
Carina Håkansson, psykoterapeut och grundare av stiftelsen Det utvidgade terapirummet, har länge arbetat för att öka stödet och informationen till de som vill sluta.
– Det borde vara en självklarhet att alla som får de här medicinerna informeras om de biverkningar som finns och att det kan bli svårigheter när man ska trappa ner. Det är det första som behöver ändra sig, att det ska vara lika självklart att erbjuda hjälp med att trappa ner som att erbjuda hjälp med att påbörja medicineringen.
Carina Håkansson är medgrundare till organisationen International Institute for Psychiatric Drug Withdrawal (IIPDW) som arbetar för att samla ihop kunskap och öka stödet till patienter som vill avsluta medicineringen. I oktober träffades medlemmarna i IIPDW i Göteborg där de röstade för att stödja Storbritanniens förändring av riktlinjerna.
– I Storbritannien har de hittat en bra samarbetsform mellan forskare, praktiker och människor med egen erfarenhet av nedtrappning. De har under flera år målmedvetet och strategiskt arbetat för att påverka politiskt.
Vad krävs för att riktlinjerna ska förändras också i andra länder?
– Det måste bli ett betydligt större offentligt samtal kring de här frågorna, att människor som har egen erfarenhet vågar och vill berätta. För att de ska våga måste vi som är professionella göra det, säger Carina Håkansson.
Carina Håkansson berättar att efter mötet har flera medlemmar uppmärksammat frågan i sina respektive länder. De har skrivit artiklar, intervjuats för radio och tv och börjat samverka med andra organisationer. Till sommaren ska IIPDW arrangera en konferens på Island med fokus på nedtrappning.
I november 2019 träffades Socialstyrelsens projektledning för riktlinjer för att göra en bedömning av vad som har hänt inom vetenskapen.
– Om det kommit fram vetenskap med hög kvalitet måste vi ta med det, säger Stefan Brené, projektledare för arbetet med riktlinjer. Någon gång framåt hösten 2020 räknar vi med att publicera någonting.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
[1] Vård vid depression och ångestsyndrom. Socialstyrelsen 2019.
Zombiefilmer och apokalypsrullar i all ära, men den bild av ett postapokalyptiskt samhälle som forskare målar upp, liknar inget som Hollywood producerat hittills. Faktum är att om människorna försvann från jordens yta – ospecificerat varför – skulle livet återgå till det normala ganska fort. För alla utom människorna då förstås.
– Det allra första som händer är en serie maskinhaverier jorden runt. Därefter handlar det om långsammare processer. Vi behöver faktiskt inte ens spekulera, utan kan få en bra bild av vad som händer genom att titta på Tjernobyl som har varit övergivet i 30 år, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
Byggnaderna snart klädda i grönska
Det som sker väldigt snart efter att människorna försvunnit från jordens ytan – ospecificerat varför – är att tunnelbanorna under jord svämmas över på grund av icke-fungerande pumpsystem. Efter tre dagar ringer Big Ben, som brukade bli uppdragen för hand var tredje dag, för sista gången. Ungefär samtidigt tar bränslet slut i de nödgeneratorer som pumpar runt kylvatten i kärnkraftverket, vilket får till följd att de inom snar framtid smälter eller brinner upp.
En snabb bild-googling på ”Tjernobyl idag” visar husfasader klädda i växtlighet och gatorna punkterade av tuvor. Men även om det ytliga förfallet har gått snabbt kommer det att ta tusentals år för en så pass modern stad att helt upptas av naturen.
– En stad av trä kan försvinna på bara några årtionden eftersom byggnaderna murknar och rasar ihop, men sten och betong håller i stort sett hur länge som helst. Jag skulle gissa att det tar ett par tusen år innan en ”stenstad” som exempelvis Manhattan eller Stockholm helt slukats av skogen.
Förutsatt att stenstaden inte ligger i en torr miljö som till exempel en öken. I en sådan miljö kan byggnader stå kvar mycket längre, se bara på pyramiderna som byggdes för över 4 000 år sedan.
Fabriksbyggnad i den övergivna staden Pripyat som ligger inom den avspärrade zonen runt Tjernobyl.
Ekocid – när människor begår brott mot naturen
Många verkar idag för att livsmiljöförstöring, ekocid, ska klassas som en internationell förbrytelse, och likställas med folkmord, brott mot mänskligheten, och krigsförbrytelser. Människor skulle då kunna ställas inför den Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) för brott mot naturen.
Begreppet ekocid är inget nytt. Det användes först av botanisten Arthur Galston, som upptäckte kemikalien bakom Agent Orange, ett växtgift som användes av USA under vietnamkriget, för att glesa vegetationen och begränsa tillgången på ätbara växter i krigsområdena. En halv miljon människor skadades eller dödades, och många barn föddes med missbildningar som följd av exponeringen.
När Romstadgan, ICC:s grunddokument, infördes i mitten på 1990-talet var ekocid nära att bli inskrivet tillsammans med andra brott mot mänskligheten, men flera länder försvarade sina ekonomiska intressen genom att lägga in veton. Elva länder har kodifierat ekocid som ett brott i sin nationella lagstiftning. Men än så länge är livsmiljöförstörelse inte förbjudet i internationell lag.
Djuren i den post-mänskliga världen
Vad gäller de djur som finns kvar efter människans frånfälle, kan Tjernobyl fortsätta att agera exempel. Idag har flera studier kunnat konstatera att det i särklass största oavsiktliga experimentet med mänskligt försvinnande har inneburit en succé för andra däggdjur, fåglar och växter. Detta för att det inte längre finns några människor som tränger undan dem.
Enligt Søren Faurby, forskare på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, behöver djuren inte heller bekymra sig för strålningen då de helt enkelt inte lever tillräckligt länge för att drabbas av strålningsrelaterade komplikationer. De djur som befinner sig just i området vid härdsmältan dör direkt eller skadas. De strålningsskadade hinner inte fortplanta sig innan de dör. Men nya djur kommer att vandra in till platsen, och leva gott trots strålningen.
Växtligheten kommer även den att skadas direkt vid och efter explosionen. Mycket kommer att brinna upp. Men växter är mer flexibla än däggdjur och kan skapa nya celler och reparera sig själva.
Lodjur och varg vågar sig fram
Sverige skulle på grund av människans frånvaro se en liknande explosion av djurliv, till exempel skulle lodjur, björn och varg våga sig ut ur skogarna. Längs vägen skulle de troligtvis möta tamboskap – mest hästar, men kanske också en och annan ko som yrvaket försöker att överleva utan människans hjälp.
– Min magkänsla säger att hästarna skulle lyckas bättre än kossorna. Våra moderna svenska kor är så domesticerade att de skulle ha svårt att överleva utan mänskligt stöd. Sen finns det såklart andra raser som säkert skulle klara det alldeles utmärkt och utvecklas till en ny typ av uroxe, säger Søren Faurby.
Enligt honom ska vi inte glömma bort de djur som i människans frånvaro lyckas rymma från djurparkerna. Även om djuren från Skansenakvariet nog skulle få det lite väl tufft på grund av kylan, kan ett liv i norr passa både leoparder och lejon utmärkt, förutsatt att det finns föda (vilket det troligtvis skulle finnas med tanke på alla förvirrade mjölkkor).
– Hyenor fanns till exempel under förra istiden i Europa. Idag finns de bara i Afrika, men levde förr i tundralika miljöer.
Medan många djur skulle frodas finns det dock andra få det kämpigt. Vanlig brunråtta skulle till exempel minska kraftigt eftersom människan inte länge förser dem med mat. Detsamma gäller för husmus och tamduva som har anpassat sig till ett liv i människans närhet.
Landskapet vi aldrig får se
Det är lätt att tro att en stor del av landskapen skulle bli skog, och så är nog fallet – om det inte kommer in växtätare som håller landskapet öppet med sitt bete. Men det är troligt att skogen åtminstone delvis byts ut mot öppen mark.
– I Europa fanns det tidigare stora växtätare som mammut, uroxe, stäppbison och vildhästar som höll landskapet öppet, men eftersom vi utrotade dem blev resultatet en tätare skogsmiljö. Dagens europeiska landskap är en konstprodukt. Om förvildade hästar och boskap lyckas etablera sig skulle det utvecklas en miljö, som vi människor inte har sett på flera tusen år, säger Per Ahlberg.
De homogena trädplanteringar som är vanliga i stora delar av världen skulle så småningom blandas upp av andra typer av växtlighet och i Europa har vi faktiskt facit på hur en urskog ser ut i form av nationalparken Bialowiezaskogen i Polen och Vitryssland.
Föroreningarna finns kvar
Ruiner och statyer i all ära, men det finns annat arv av människan som kommer att bestå även efter att den sista stenstaden har vittrat bort. Mest påtagligt är den ökade koldioxidhalten i atmosfären som enligt Per Ahlberg inte kommer att vara nere på förindustriella nivåer förrän om drygt 100 000 år.
– Den globala uppvärmningen orsakad av människans koldioxidutsläpp innebär troligtvis att nästa istid, som egentligen skulle börja om ett par tiotusen år, inte kommer att hända.
Kanske är det tur att den dröjer för då kommer jorden förhoppningsvis att ha haft tid att bryta ner alla miljontals cigarettfimpar som människan har kastat på marken. Själva fimpen bryts enligt Håll Sverige Rent ner på fem år, men finns kvar i jorden i tusentals år som mikroplaster. Även glas och metall antas finnas kvar i hundra till tusentals år.
De varelser som vandrar kvar på jorden efter oss kommer även de att få dras med tungmetaller, bland annat kvicksilver, bly och PCB, som har ackumulerats i marken i allt från några hundratals till miljontals år. Men åtminstone tillförs inga nya gifter.
Korallreven återhämtar sig
Precis som på land kommer livet under vattenytan att påverkas av människans frånfälle. Eftersom vi inte längre finns för att hugga ner skogarna så ökar växtligheten genom att skogen återerövrar övergiven jordbruksmark, vilket får till följd att koldioxidupptaget från atmosfären ökar (träd binder koldioxid). När växterna tar över frigörs också mindre näringsämnen som kväve och fosfor från land och därmed minskar övergödningen av våra sjöar och hav.
– Minskad övergödning och lägre temperatur skulle innebära att korallreven återhämtar sig och det skulle bli mer löst syre i oceanernas djupvatten. Förekomsten av döda bottnar minskar och djur skulle återetablera sig i havsbotten, säger Jonas Gunnarsson, professor på Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
Eftersom fisketrycket från industrifisket, liksom utsläpp av miljögifter upphör skulle det enligt honom inte ta särskilt lång tid innan världens fiskpopulationer återhämtade sig. Svårnedbrytbara och farliga gifter skulle dock finnas kvar i jord och sediment under lång tid, men inga nya farliga ämnen, tillverkade av människor, skulle släppas ut. Sist, men inte minst skulle också interaktionen mellan arterna öka.
– Djur och växter skulle inte längre påverkas av bara människan utan av flera arter. Det skulle leda till ett ökat selektionstryck, vilket bidrar till ökad biologisk mångfald. Istället för artdöd sker en artökning.
Søren Faurby sammanfattar det du troligtvis tänker just nu:
– Livet var alldeles utmärkt innan vi människor kom och kommer att vara alldeles utmärkt om vi försvinner.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
