Urinvägskatetrar är nödvändiga för intensivvårdspatienter, men en bakterietillväxt på katetrarna kan orsaka komplicerade urinvägsinfektioner. Detta kan förlänga hela vårdförloppet. Aggressiva urinvägsbakterier kan i allvarliga fall även orsaka skador på urinblåsan och njurarna eller sprida sig till blodet.
Brett spektrum användes
Tidigt under pandemin var det svårt att särskilja symtom som orsakades av covid-19 och symptom orsakade av bakterier. Vid intensivvård av patienter finns inte heller tid att vänta in provsvar för att hitta rätt behandling. För att motverka sepsis, blodförgiftning, används därför antibiotika som fungerar brett mot många olika bakterier.
Men all antibiotika fungerar inte mot samtliga bakterier. Det kan bero på resistens som innebär att en bakterie har utvecklat ett sätt att förstöra ett antibiotikum. Det kan också bero på antibiotikatolerans, som förklaras av hur bakterien naturligt fungerar och är uppbyggd.
Stor mängd enterokocker
I en studie har forskare undersökt urinprover från 101 covidpatienter som intensivvårdades på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Proverna togs direkt från patientens kateter för att sedan undersökas i laboratorium för att se hur bakterietillväxten påverkades av antibiotikabehandlingen.
Bland bakterierna fanns en ovanligt stor mängd antibiotikatoleranta enterokocker.
– Vid urinvägsinfektioner utan antibiotikaresistens är den vanligaste bakteriegruppen E. coli som är förhållandevis lätta att behandla med antibiotika. Men bland intensivvårdspatienterna i vår studie var enterokocker den absolut största bakteriegruppen, och utgjorde 42 procent av alla bakterier. I och med att de är antibiotikatoleranta kan de vara svåra att bli av med, säger forskaren Philip Karlsson vid Uppsala universitet.
Skyddade andra bakterier
Forskarna upptäckte att enterokockerna utgjorde ett skydd för de andra bakterierna. Det innebar att de mer lättbehandlade bakterierna inte nåddes av antibiotikabehandlingen så länge enterokockerna var kvar.
– De vanligare bakterierna började dyka upp när enterokockerna hade etablerat sig. Och det pågick även under pågående antibiotikabehandling. Med andra ord kunde annars lättbehandlade bakterier – som inte är resistenta – vara kvar i patienten utan att påverkas av antibiotikabehandlingen, om enterokockerna var där samtidigt, säger Philip Karlsson.
Oklart varför andra bakterier skyddas
Forskarna vet ännu inte på vilket sätt enterokockerna utgör ett skydd för de andra bakterierna.
– Men vi hoppas att våra resultat kan öka kunskapen om antibiotikans påverkan och enterokockernas roll i förloppet av urinvägsinfektioner, och på sikt förbättra rutinerna för att undvika att de uppstår, säger Philip Karlsson.
Kriget i Ukraina och regeringsskiftet efter höstens val har i förlängningen påverkat de ekonomiska förutsättningarna för bilköp i Sverige.
Elpriserna har rusat till följd av kriget, och i november förra året avskaffade regeringen bonusen på 70 000 kronor vid köp av nya elbilar.
Men det finns också faktorer som gjort elbilarna billigare. Efter att bonusen försvann finns exempel på elbilstillverkare som sänkt priserna på sina bilmodeller.
– Man får inte stirra sig blind på inköpspriset om man ska köpa ny bil. De flesta äger en bil i minst tre år, och tittar man på ekonomin för ägandet av en bil är totalkostnaden det viktigaste, säger Peder Zandén Kjellén, doktorand i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle.
Elpriserna har inte stor betydelse
Han har tidigare utvecklat en räknemodell för bilköp, som räknar in körsträcka per år, bilens andrahandsvärde och kostnader för skatter. Det går även att mata in inköpspris. Modellen tar även hänsyn till de högre elpriserna och att bonusen tagits bort.
Just de ökade elpriserna har inte så stor betydelse för kostnaderna för en elbil som man kan tro. 90 procent av elbilsladdningen sker på natten när priserna oftast är lägre, menar Peder Zandén Kjellén.
– De flesta som har elbil bor i hus där de har möjlighet att ladda när det är billigast. I vissa perioder har elpriset varit väldigt högt, men slår man ut det på ett år och undviker de dyraste timmarna blir elkostnaden inte så mycket högre än tidigare år, säger han.
Kostnad beror på bilmodell
Elbil har blivit dyrare att äga senaste året. Men frågan om vad som blir billigast, el- eller bensindriven bil, beror i nuläget på vilka bilmodeller som jämförs.
Jämför man exempelvis nya Volvo S90 som har bensinmotor med elbilen Tesla model 3, som är i jämförbar storlek, blir den sistnämnda billigare om man slår ut kostnaderna på tre år*.
* Beräkningen utgår från 1500 mil körsträcka, 18,90 kronor literpris för bensin och 1,90 kronor per kilowattimme i elpris.
Bensinbilar knappar in
Jämför man däremot Kia e-Niro Advance som är en elbil i ett något lägre prissegment med en bensindriven Nissan Qashqai i motsvarande prisklass, hamnar bensinvarianten klart lägre i totalkostnad över tre år.
– Generellt kan man säga att bensinbilar har knappat in på elbilarna och blivit en bättre affär ekonomiskt i och med den senaste händelseutvecklingen. Men vilket som är det bästa valet för plånboken varierar så klart beroende på vilka modeller man jämför, säger Peder Zandén Kjellén.
Elbilen fortfarande mest miljövänligt
När det gäller miljön och klimatet är elbil fortfarande det bästa valet, förutsatt att man måste köpa en bil.
– Jämför man koldioxidutsläpp är elbilen ett klart bättre val, om man har behovet att äga en bil. Det är viktigt att titta på hela livscykeln även när det gäller miljöaspekten. Biltillverkning kräver mycket energi och genererar mycket utsläpp, så fundera en gång extra innan du köper en ny bil, säger Peder Zandén Kjellén.
Räknemodellen finns att ladda ner, se längst ner i pressmeddelandet.
Kontakt:
Peder Zandén Kjellén, doktorand inom miljövetenskap, Högskolan i Gävle, peter.kjellen@hig.se
Komplikationer i samband med graviditet har uppmärksammats allt mer som en riskfaktor för senare hjärt-kärlsjukdom, men mycket är fortfarande okänt kring hur åderförkalkning utvecklas mellan graviditeten och hjärtsjukdom senare i livet.
En stor studie av forskare vid Lunds universitet kan nu visa att förträngningar och åderförkalkning är vanligare bland kvinnor som haft vissa komplikationer under graviditeten.
– Våra resultat tyder på att sambandet finns där även bland kvinnor med låg skattad risk för hjärt-kärlsjukdom. Studien är ett viktigt led för att bättre förstå i vilken grad kvinnor med graviditetskomplikationer ska följas upp av sjukvården efter sin graviditet för förebyggande vårdinsatser, säger Simon Timpka, docent i klinisk epidemiologi vid Lunds universitet.
Fem komplikationer undersöktes
Forskarna undersökte tecken på hjärtsjukdom utifrån förekomst av fem vanliga graviditetskomplikationer: Preeklampsi, det vill säga havandeskapsförgiftning, högt blodtryck under graviditet, för tidig förlossning, graviditetsdiabetes eller om barnet fötts med födelsevikt lägre än förväntat.
Studien omfattar över 10 000 kvinnor som undersökts med datortomografi av hjärtats kranskärl för att identifiera åderförkalkning, förträngningar och andra tecken på hjärtsjukdom.
Högt blodtryck och havandeskapsförgiftning
Bland cirka 1800 kvinnor, som hade haft någon av de fem komplikationerna, hade fyra procent fler synlig åderförkalkning i hjärtats kranskärl jämfört med kvinnor som inte haft en komplikation. De undersökta sambanden var störst för havandeskapsförgiftning och högt blodtryck under graviditeteten.
Bland kvinnor utan någon graviditetskomplikation hade två procent en förträngning i hjärtats kranskärl. Bland kvinnor med tidigare havandeskapsförgiftning eller högt blodtryck var andelen fem procent.
– För att minska risken att dessa kvinnor utvecklar hjärt-kärlsjukdom på sikt är det viktigt att de kontrollerar riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom med regelbundenhet, så som blodtryck, blodsocker och kolesterol, säger Sofia Sederholm Lawesson, överläkare i kardiologi på universitetssjukhuset i Linköping och en av forskarna bakom studien.
Samstämmigt mönster
I studien har forskarna undersökt många olika samband mellan graviditetskomplikationer och hjärtsjukdom på samma gång. Det är därför möjligt att slumpen kan förklara enskilda resultat, enligt Simon Timpka.
– Samtidigt är mönstret relativt samstämmigt, vilket gör det lättare att dra slutsatser såsom att kvinnor med tidigare preeklampsi har förändringar i kranskärlen som motsvarar de förändringar som ses hos kvinnor utan graviditetskomplikationer men som är 5-10 år äldre, säger han.
Fler studier behövs
Enligt Simon Timpka har undersökningar med datortomografi av hjärtats kranskärl blivit vanligare som del av utredning av patienter med symptom. Men fortfarande saknas stora studier kring betydelsen av upptäckta förändringar över tid hos symptomfria kvinnor.
– Även om vår studie tillför ny kunskap om utvecklingen av kranskärlsjukdom bland medelålders kvinnor som tidigare drabbats av graviditetskomplikationer, behövs det långtidsstudier för att förstå exakt vilken faktisk betydelse flera av våra fynd har för symptomgivande sjukdom, säger Simon Timpka.
Mer om studien
Forskarna inkluderade 10 528 kvinnor från det medicinska födelseregistret och som sedan vid 50-65 år ålder deltagit i den stora befolkningsstudien SCAPIS, Swedish cardiopulmonary imaging study[/language.
Totalt bland kvinnor med någon av de fem graviditetskomplikationerna hade fler kvinnor synlig åderförkalkning i hjärtats kranskärl jämfört med gruppen som inte haft graviditetskomplikation. Fördelningen var 32 procent respektive 28 procent.
Medicinska födelseregistret är Socialstyrelsens register som ger underlag för statistik om graviditeter, förlossningar och nyfödda. Registret startade år 1973 och omfattar nästan alla graviditeter som lett till förlossning i Sverige.
Våtmarker, som bland annat bidrar till att minska växthuseffekten, är bland de mest hotade ekosystemen i världen. En studie från Stockholms universitet visar nu att stora mängder våtmarker har försvunnit under de senaste 300 åren.
Norra Europa, främst Sverige och Finland, särskiljer sig som området med allra störst förlust av skogsklädda torvmarker. De är också de våtmarker som bundit störst lager av atmosfärisk koldioxid.
– Vi vet att utsläppen från svenska våtmarker, på grund av exempelvis utdikning, är stora. Ungefär en fjärdedel av Sveriges utsläpp kommer från våtmarker. Och merparten av dessa växthusgaser kommer från områden som dränerats för skogsbruk, säger forskaren Gustaf Hugelius vid Stockholms universitet och fortsätter:
– Den nya studien visar tydligt hur vi i Sverige och Finland sticker ut genom att ha klart mest dikning av skogstäckta torvmarker. I de flesta andra delar av världen dominerar förlust av andra våtmarkstyper, som dränerats för att öka andelen jordbruksmark.
Många våtmarker har fått ge vika för jord- och skogsbruk.
Viktiga våtmarker
Våtmarker är viktiga för biologisk mångfald, vattenrening, påfyllning av grundvatten och lagring av kol. Tidigare har dock våtmarkerna setts som improduktiva områden fulla av sjukdomsbärande insekter, områden som bara går att bruka efter att ha dränerats eller användas för att ta torv till bränsle.
På grund av omvandlingen till dränerad jord- eller skogsbruksmark och förändringar orsakade av bränder och grundvattenutvinning har våtmarker blivit ett av världens mest hotade ekosystem.
Motsvarar Indiens yta
Forskarna har kartlagt utdikningar och förändringar i markanvändning sedan år 1700. Kartläggningen har gjorts i 154 länder.
Studien visar att 3,4 miljoner kvadratkilometer, eller mellan 21 och 35 procent, av jordens våtmarker dränerats av människor. Det motsvarar ett område ungefär lika stort som Indien, eller mer än sex gånger Sveriges yta. Merparten har försvunnit de senaste hundra åren.
– Våra resultat är trots allt till viss del positiva. De allra flesta av de nordliga torvmarkerna är relativt orörda av människor, främst i Nordamerika och Ryssland. Det är dessa våtmarker som över tid bundit upp allra mest koldioxid, säger Gustaf Hugelius.
Tinande permafrost hot mot orörda torvmarker
Men forskarna ser dock hot från klimatförändringar, där tinande permafrost och torka hotar kolbalansen även i de orörda torvmarkerna.
– Den sammanlagda bilden är att flera parallella åtgärder behövs för att rädda våtmarkerna. Förutom att snabbt minska mänskliga utsläpp behöver vi skydda orörda våtmarker, arbeta för att fasa ut aktivt skogsbruk på dikade torvmarker och samtidigt restaurera dränerade våtmarker, säger Gustaf Hugelius.
Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi och biträdande föreståndare för Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, gustaf.hugelius@natgeo.su.se
Forskare vid Göteborgs universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU har undersökt provfiskad torsk genetiskt. De såg då att två olika typer av torsk finns längs den svenska västkusten.
Torsktyperna tillhör samma art, atlanttorsken Gadus morhua, men de är olika ”ekotyper” som är genetiskt anpassade till olika miljöer eller livsstilar.
Västkustens två torsktyper kallas för utsjötorsk och kusttorsk, eftersom den ena har sitt ursprung långt ute till havs, medan den andra håller sig nära kusten hela livet. De två torsktyperna parar sig sällan med varandra.
Kusttorsken finns kvar i fjordarna
Många har länge trott att den kustlevande torsken vid västkusten har varit helt utfiskad. Men den nya studien visar att det fortfarande finns ett bestånd av torsk som lever hela sitt liv vid den svenska västkusten.
– Våra analyser visar att en hög andel av den unga torsken i fjordarna och nära kusten i Bohuslän är kusttorsk. Det visar att det fortfarande finns något kvar att rädda. Men i provfisket får man samtidigt otroligt lite vuxen torsk. Vid kustnära provfisken fick man bara upp enstaka torskar över 40 centimeters längd, säger forskaren Simon Henriksson vid Göteborgs universitet.
Blandning av ekotyper
I studien har forskarna samlat in juvenila, det vill säga inte könsmogna, torskar från över 100 olika platser i Skagerrak, Kattegatt och Öresund. De har därefter analyserats genetiskt.
Resultaten visar att beståndet i området inte enbart består av utsjötorsk. Det är istället en blandning av båda ekotyperna.
Utsjötorsken finns främst långt utanför kusten och kusttorsken närmare kusten. Inne i Bohusläns fjordar är andelen kusttorsk mycket hög, vilket är lite oväntat med tanke på teorin om att den varit så gott som utdöd.
– På vissa ställen återfinns både utsjö- och kusttorsk i samma fjord, men de verkar leva på olika djup. Utsjötorsken lever på lite större djup, medan kusttorsken är vanligare på grunt vatten, säger Simon Henriksson.
Unga torskar samlades in av forskare för DNA-analyser. Bild: Håkan Wennhage
Vuxen utsjötorsk leker i Nordsjön eller yttre Skagerrak. Starka havsströmmar bär sedan med sig deras ägg och larver till svenska vatten. Svenska västkusten fungerar alltså som en barnkammare för utsjötorsken, som vid två till fyra års ålder simmar tillbaka till utsjöbankarna för att leka.
Oklart vart unga torskar tar vägen
Vart kusttorsken tar vägen efter uppväxten är en obesvarad fråga. Forskarna har inte påträffar några lekande kusttorskar i fjordarna, trots att unga torskar finns där.
Eftersom kusttorsk även finns i Kattegatt, Öresund och Bälthavet är en teori att äggen och larverna driver med strömmar därifrån och in i Bohusläns fjordar. Det skulle kunna förklara den relativt stora andelen ung kusttorsk som provfisket gav, trots att vuxen kusttorsk saknas.
– I en annan studie från 2019 hittades torskägg inne i fjordarna, vilket pekar på att det finns vuxen kusttorsk som faktiskt leker i fjordarna. Men eftersom vi inte kan se någon genetisk skillnad mellan kusttorsk från olika områden så vet vi inte med säkerhet om det finns lokala lekbestånd, säger Simon Henriksson.
Mer om gener och ekotyper
Den nya studien visar att ekotyperna skiljer sig åt när det gäller flera gener som är inblandade i miljöanpassning. Det tyder på att skillnaderna i var fiskarna lever kan bero på att de är anpassade till olika miljöer. Till exempel verkar ekotyperna vara anpassade till olika fysikaliska förhållanden som syrehalt, salthalt, och temperatur.
Det finns även genetiska skillnader som tyder på att ekotyperna skiljer sig åt när det gäller jakten på föda, vandringsbeteende och socialt beteende.
Torskbestånden fortsätter minska i svenska hav
Men resultaten från den genetiska studien betyder inte att torskbestånden är på väg att återhämta sig. Tvärtom fortsätter mängden vuxen och juvenil torsk att minska i alla svenska hav.
De nya resultaten visar dock att man måste ta hänsyn till att det finns två olika typer av torsk som skiljer sig åt genetiskt och geografiskt, om man ska försöka återuppbygga västkustens torskbestånd, menar forskarna.
Simon Henriksson, projektassistent på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, simon.henriksson@gu.se
Var tredje 60-plussare är, eller planerar att bli, en jobbonär som kombinerar arbete och pension. Det visar en rapport från Jönköping university på uppdrag av pensionsplattformen Minpension.
Enkäten visar att skälen till att varva pensionärslivet med jobb varierar. För många väger behovet att känna sig behövd tungt. Andra känner en oro över att pensionen inte ska räcka till. Det kan också handla om att man inte orkar jobba fullt ut de sista åren.
Inga samband mellan inkomst och utbildning
Intresset för jobbonärslivet var relativ likt inom gruppen pensionärer.
– När vi undersökte intresset för att kombinera arbete och pension fanns det inga tydliga samband mellan inkomst eller utbildning. Det är därmed intressant hur det faktiska utfallet i befolkningen skiljer sig från det intresse som enkätsvaren visade. Möjligtvis så väljer individer annorlunda när det är dags att pensionera sig alternativt att kompositionen av jobbonärer kan komma att förändras, säger forskaren Ivar Wahlstein vid Jönköping university.
Så många pensionärer jobbar
Idag arbetar fler än 400 000 personer över 65 år, ofta i kombination med pensionsuttag.
Bland medelinkomsttagare har drygt fyra av tio 67-åringar fortfarande inkomst från arbete.
Vid 70 års ålder förvärvsarbetar drygt 8 000 kvinnor, eller 13 procent. I samma åldersgrupp förvärvsarbetar 13 000 män, vilket motsvarar 25 procent.
Vid 80 års ålder förvärvsarbetar fem procent av kvinnorna och tolv procent av männen. De flesta pensionärer arbetar deltid.
Inkomst från jobb spelar roll
Forskarna lyfter fram att arbetsinkomsterna spelar en allt viktigare roll för pensionärers samlade disponibla inkomst.
– Utvecklingen drivs främst av höginkomsttagare och personer med eftergymnasial utbildning. Den ökade inkomstojämlikheten bland pensionärerna som tidigare studier visat på kan därför till största del hänföras till ökade arbetsinkomster och tjänstepensioner, säger forskaren Johannes Hagen.
Fler behöver jobba längre
Det mesta talar för att trenden mot senare utträde ur arbetslivet kommer att fortsätta. Många behöver jobba längre för att få samma nivå på pensionsinkomsten som den äldre generationen.
– Sedan den allmänna pensionen infördes har medellivslängden ökat medan den genomsnittliga pensionsåldern har varit i stort sett konstant. Av dessa anledningar har man höjt pensionsåldrarna i pensionssystemet och kommer att fortsätta göra det. Därför återstår det också att se huruvida andelen som kombinerar pensionsuttag med arbete också kommer att öka, säger Johannes Hagen.
Mer om pensionsforskningen
Rapporten utgår från en enkät som är en del av ett forskningsprojekt om svenska pensionärers pensionsbeslut, med data från Minpension och Statistiska centralbyrån.
Forskningen sker vid Jönköping international business school, Jönköping university i tilsammans med Minpension, som är ett samarbete mellan svenska staten och pensionsbolagen.
Det är känt att rökning under graviditeten är en riskfaktor för plötslig spädbarnsdöd, men kunskap om riskerna med snus saknas.
Därför har forskare vid Karolinska institutet genomfört en registerstudie med över två miljoner barn födda mellan 1999 och 2019 i Sverige. Totalt sett drabbades enbart två av 10 000 barn av plötslig spädbarnsdöd, det vill säga plötsliga dödsfall som sker under sömnen utan att man hittar en orsak.
– Som tur är så är det väldigt få barn som drabbas av plötslig spädbarnsdöd, men vi ser att både snusning och rökning under graviditeten kan kopplas till ökad risk, säger Anna Gunnerbeck, barnläkare och forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik Karolinska institutet.
Trefaldigt ökad risk
Vid inskrivning på mödravården snusade drygt en procent av mammorna och sju procent rökte. Snusning under graviditeten var förknippat med 70 procent ökad risk för död under det första levnadsåret oavsett orsak. Forskarna såg också en mer än trefaldigt ökad risk för plötslig spädbarnsdöd.
Riskerna vid snusning var jämförbara med riskerna vid måttlig rökning, som motsvarar en till nio cigaretter per dag. Mer än tio cigaretter per dag var förknippat med högst risker.
Bild: Lisa Risager/Wikimedia Commons*
Alla nikotinprodukter bör undvikas
Svenskt snus innehåller höga halter nikotin, men till skillnad från cigaretter innehåller det inga förbränningsprodukter. Därför har snus, e-cigaretter och andra nikotinprodukter ansetts vara betydligt mindre skadligt för hälsan.
– De senaste åren har snusning ökat kraftigt bland unga kvinnor i fertil ålder i Sverige. Det är därför viktigt att kvinnor informeras om potentiella risker för foster och spädbarn. Vår studie talar för att nikotin är en riskfaktor för plötslig spädbarnsdöd och slutsatsen är därför att alla typer av nikotinprodukter bör undvikas under graviditeten, säger Anna Gunnerbeck.
Mer om studien, risker och orsakssamband
Genom att koppla samman olika register kunde forskarna justera för ett antal viktiga faktorer som kan påverka risken för spädbarnsdöd, som socioekonomisk status och mammans ålder. Studien kan dock inte fastställa några orsakssamband eftersom okända faktorer kan ha påverkat utfallet.
Det är svårt att skilja mellan den risk som snusning och rökning innebär för fostret från exponering för cigarettrök och nikotin i bröstmjölk efter barnets födsel. Mammor som slutade röka eller snusa tidigt i graviditeteten kan också ha återupptagit det senare.
Forskarna saknade information om hur stor snuskonsumtionen var under graviditeten och vilken mängd nikotin som var kopplat till skadliga effekter.
Forskare har i en studie jämfört svensk inkomststatistik med resultaten från inskrivningsprover* för värnpliktiga som var 18 eller 19 år gamla.
– Den omfattande datamängden gör att vi för första gången kan testa om extremt höga inkomster också har samband med extremt hög intelligens, säger forskaren Marc Keuschnigg vid Linköpings universitet.
* Under mönstringen görs bland annat ett begåvningstest som mäter ordförståelse, logiskt tänkande och rumsuppfattning hos de värnpliktiga.
Skillnader planar ut
Det finns ett starkt samband mellan kognitiva förmågor, som att analysera och planera, och lön för de flesta människor. Men över en viss nivå försvagas sambandet och högre lön visar inte längre på större förmåga, visar studien.
Vid en årsinkomst på cirka 680 000 kronor planar skillnaderna ut. De som tjänar allra mest, en procent av inkomsttagarna, klarar till och med testerna något sämre än dem i inkomstskiktet precis under.
Det är en viktig upptäckt, menar forskarna, eftersom lönerna i de allra högsta toppen är mer än dubbelt så höga som medellönen för de översta 2-3 procenten.
Inga belägg för unika förmågor
På senare år har allmänna och akademiska diskussioner pågått om ökande ojämlikheter. I debatten menar de som tjänar mest att de förtjänar sin lön eftersom de har unika förmågor.
När det gäller just kognitiva förmågor hittar studien dock inga belägg för att de som har toppjobb med extremt hög lön är mer förtjänta av sin inkomst än dem som bara tjänar hälften så mycket, menar forskarna.
Intelligens kopplas inte till prestigeyrken
De flesta personer har normallöner som tydligt svarar mot deras individuella intelligens, men det gäller inte för toppskiktet. På samma sätt finns inget samband mellan intelligens och den olika grad av anseende som yrken som revisor, läkare, professor, domare och politiker har.
När lönerna för dem som tjänar mest stadigt stiger i västvärlden kan en allt större del av de samlade tillgångarna komma att fördelas på ett sätt som inte är kopplat till faktorn kognitiv förmåga, enligt forskarna bakom studien.
Marc Keuschnigg, biträdande professor vid institutet för analytisk sociologi vid Linköpings universitet och professor i sociologi vid universitetet i Leipzig. marc.keuschnigg@liu.se
Hur mycket fisk som produceras, och hur stora fiskarna blir, beror på hur djup en sjö är och därmed vilken föda som finns. Men det är inte den totala mängden fiskföda i sjön som är viktigast – utan fördelningen av maten mellan äldre och yngre fiskar. Det visar en avhandling vid Umeå universitet.
Djupet påverkar konkurrensen om föda
Juvenila, alltså inte könsmogna, fiskar börjar sina liv med att mestadels äta djurplankton medan större fisk framför allt äter bottenlevande insektslarver.
Produktionen av djurplankton och insektslarver är starkt kopplad till sjöars djupförhållanden. Grunda sjöar har en hög andel bottendjur i relation till djurplankton. Då blir konkurrensen om de stora fiskarnas föda mindre, och det gör att de kan växa sig ännu större. Detta leder också till att den totala antalet fiskar i sjön ökar.
– Att vi kunnat koppla fiskproduktionen i fjällsjöar till storleksberoende konkurrensförutsättningar inom fiskpopulationer innebär möjligheter till en bättre förvaltning av fiskbestånd i fjällen, säger forskaren Sven Norman som skrivit avhandlingen och fortsätter:
– Det finns många tusen sjöar bara i den svenska fjällen som idag till stor del saknar fiskeregler och fångstbegränsningar eller som faller under övergripande regionala fiskeregler.
Kan påverka fisket
Insikten att sjöns djup spelar roll för hur känslig till exempel rödingspopulationen är för fiske, betyder att forskarna kan föreslå olika typer av fångstbegränsningar beroende på sjöars djupförhållanden.
– Framtida fiskeregler skulle alltså kunna implementeras utifrån mätningar av sjöars djupförhållanden i stället för som idag, genom övergripande regionala regler eller specifik platskunskap. Detta är något som jag hoppas kunna sprida till fiskerättsägare och förvaltare av fjällsjöar, säger Sven Norman.
Djupet i en fjällsjö påverkar förekomsten av röding. Bild: Anders Lundvall
Öring äter små rödingar
Sven Norman studerade 46 populationer av röding och öring i 34 fjällsjöar. Han såg då att födoproduktionen, förutom att påverka fiskarnas storlek, även bestämde i vilken grad öringen blev piskivor – alltså fiskätare.
– Öring är en vanlig predator på små rödingar men till hur stor utsträckning individuella öringar äter röding varierar stort inom och mellan sjöar. Vi kan i vår studie visa att detta delvis beror på hur mycket röding som produceras och att detta i sin tur bestäms av sjöns djupförhållanden.
Teoretisk modellering och experimentella studier i labb har tidigare bekräftat att fördelningen av föda kan ha stora konsekvenser för fiskars tillväxt och den totala fiskproduktionen. Sven Normans avhandling är däremot ett av få exempel på att detta har verkliga effekter även ute i naturen.
Sven Norman, doktorand vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sven.norman@umu.se
Brandbekämpning har lett till att skogsbränder blivit väldigt ovanliga, och förändringar i jordbruket under de senaste 70 åren har kraftigt minskat mängden ängs- och hagmarker.
Men många arter är beroende av bränder i skog eller slåtter och bete i marker. När dessa naturliga störningar i naturen minskar hotas den biologiska mångfalden.
För att bevara arter som gynnas av störningar krävs åtgärder i skyddade områden, men också i det omgivande landskapet. Det visar en genomgång av tidigare studier och information från myndigheter som forskare vid Statens lantbruksuniversitet, SLU, gjort.
Störningar i skyddade områden
Enligt forskarna finns många fördelar med skyddade områden* eftersom störningarna ofta är mera långsiktigt planerade och har säkrare finansiering.
* Skyddade områden finns för att bevara naturmiljöer som har stort värde för djur, växter och människor. Det kan till exempel vara naturreservat och nationalparker, naturvårdsområden, biotopskyddsområden, våtmarksområden och Natura 2000-områden. Källa: Naturvårdverket
I skog är dessutom kvaliteten på störningarna högre, eftersom de flesta bränningar i brukad skog sker på hyggen. Det här gör främst skillnad för arter som behöver stora mängder bränd och död ved, till exempel skalbaggsarten raggbock.
Raggbocken behöver bränd ved för att trivas. Bild: Stanislav Snäll/Wikimedia Commons*
Antalet gräsmarksarter är ofta högre i skyddade gräsmarker. Men de skyddade områdena är få och ofta isolerade. Därför är det viktigt att se till att störningar även förekommer på produktionsmark för att arter som gynnas av störningar ska överleva på lång sikt, menar forskarna.
– Vår slutsats är därför att en kombination är bäst. Högkvalitativa störningarna i skyddade områden kan kompletteras med störningar i omkringliggande produktionslandskap som kan uppta en större yta och binda ihop områdena med varandra. Det kan till exempel vara i form av naturvårdsbränningar av produktionsskog. I jordbrukslandskapet kan det handla om att lantbrukare får miljöersättning för bete av hagmarker, säger forskaren Malin Tälle på SLU.
Vad är störningar?
Störningar förändrar ekosystem, ökar mångfalden av livsmiljöer och är viktiga för många arter. Det kan vara naturliga störningar som bränder och stormar som skapar luckor och död ved i skogen, men också störningar som människor bidrar med. Bete och slåtter bidrar att hålla gräsmarker näringsfattiga och öppna.
Alla störningar är inte bra för den biologiska mångfalden – det måste finnas arter som är anpassade till de miljöer som uppstår. Vissa skalbaggsarter är till exempel anpassade för att leva i död, solexponerad ved, och gräsmarksarter har utvecklats under den tid när det fanns gott om stora vilda gräsätare som vildhästar och visenter.
Störningsgynnade arter i skog och gräsmark har olika krav. I gräsmarker har dessa arter ofta lägre spridningsförmåga än dem som lever i skog. De kräver därför korta avstånd mellan gräsmarker.
Insekter som gynnas av bränder har förmåga att flyga långt för att hitta nyligen brända skogsområden. Men gemensamt för många störningsgynnade arter i både skog och gräsmarker är att de har minskat kraftigt.
– Vår studie bidrar med en viktig pusselbit till frågan om hur man bäst bevarar de arter som är beroende av olika typer av störningar. Vi poängterar också vikten av samarbete mellan myndigheter och markägare i dessa frågor, säger Malin Tälle och fortsätter.
– Om bevarandeinsatser ska kunna kombineras i både skyddade områden och i produktionslandskapet behövs gemensam planering av när, var och hur störningar ska genomföras för att störningsgynnade arter ska kunna bevaras på bästa sätt, säger Malin Tälle.
Mer om studien
Studien bygger på slutsatser från vetenskapliga studier som jämfört effekten av störningar i skyddade och icke-skyddade områden samt information från bland annat svenska myndigheter och skogsbolag kring hur störningar genomförs i skyddad och icke-skyddade skogar och gräsmarker.
Malin Tälle, forskare vid institutionen för ekologi, SLU, malin.talle@slu.se
Ett bioraffinaderi är en anläggning som tillverkar produkter som kemikalier, energi och material från en biobaserad råvara.
Forskare vid Chalmers tekniska högskola har studerat hur bioraffinaderier − som förädlar gräs och klöver till proteinfoder och bioenergi − kan bli ekonomiskt hållbara för det svenska jordbruket.
− Tekniken har utvecklats starkt i testanläggningar de senaste åren och är snart redo för etablering, säger forskaren Sebnem Yilmaz Balaman som har konstruerat en omfattande modell som studien baseras på.
Marken binder mer koldioxid från atmosfären
Det finns stora fördelar för både miljön och växtodlingen om spannmålsodling som vete och korn varvas med några års odling av så kallad vall, alltså gräs och klöver.
Vallodling bidrar till att marken binder mer koldioxid från atmosfären och jordens bördighet förbättras, samtidigt som växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel kan minska.
Men det är viktigt att hitta nya användningsområden för biomassan som produceras av vallodlingen. Här kommer bioraffinaderierna in. De gör det möjligt att omvandla gräs och klöver, som har ett högt proteininnehåll, till högvärdigt djurfoder som kan minska vårt beroende av importerat sojaprotein. Dessutom kan rester från proteinproduktionen användas till bland annat tillverkning av biogas.
Bioraffinaderiteknikens funktion och fördelar har slagits fast i tidigare studier. Kommersiella anläggningar finns i bland annat Danmark och Tyskland.
Många faktorer vägs in i modell
I Sebnem Yilmaz Balamans modell ingår en lång rad parametrar. Här ingår bland annat hur stor del av åkermarken som behövs och är tillgänglig för vallodling, hur mycket lantbrukaren behöver få betalt för att vallodling ska vara lönsamt och vad ett grönt bioraffinaderi kan betala för råvaran, samt hur långa transporter som är rimliga mellan odlare och bioraffinaderier.
− Det är inte enkelt att konstruera en matematisk modell med råvaruproducenter, logistik, bioraffinaderier och konsumenter – som dessutom interagerar med varandra på olika sätt. Men sammantaget representerar vår modell hela systemet, säger hon.
Kan ersätta importerat sojafoder
Enligt modellen blir förutsättningarna för bioraffinaderier bäst om vallodling etableras brett – på upp till 30 procent av den åkermark som idag används för spannmålsodling.
Då skulle tio större bioraffinaderier och en handfull mindre kunna drivas framgångsrikt i södra och mellersta delen av Sverige. Där finns redan från början bra förutsättningar med stora arealer spannmålsodling där en ökad vallodling skulle passa bra.
− Med en så utbredd etablering av bioraffinaderier skulle vi med god marginal kunna ersätta all importerad soja som idag används som foder och vi skulle dessutom kunna producera biogas motsvarande 13 procent av den naturgas som importeras till Sverige idag.
Vid en mer begränsad etablering av vallodling – på upp till tio procent av den åkermark som idag används för spannmålsodling – finns förutsättningar att etablera två större bioraffinaderier i Västra Götaland och Skåne.
Minskad areal för spannmål
Att odla vall på mark som nu används för spannmålsodling skulle minska den totala spannmålsarealen i Sverige, men leder samtidigt till en förbättrad markkvalitet och positiva effekter på skördenivåerna. Dessutom minskar behovet av sojaodling i Europa och Brasilien.
− Sammantaget skulle ökad vallodling och en etablering av gröna bioraffinaderier leda till fördelar för jordbruket, klimatet och miljön, säger Sebnem Yilmaz Balaman.
Incitament behövs för lantbrukarna
Chalmersforskarna tror att det kommer att behövas fler incitament såsom miljöstöd eller nya intäkter för att få lantbrukarna att ändra sina växtföljder och odla vall för gröna bioraffinaderier.
I ett pågående arbete undersöker de nu hur kolsänkor och minskat behov av importerad fossilgas och sojaprotein kan värderas.
Frågeställningen har stor aktualitet, med tanke på klimatomställningen och kriget i Ukraina som har ökat kraven på att snabbt få fram mer fossilfri energi, inte minst biometan, inom EU.
Sebnem Yilmaz Balaman, forskare vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola, sebnem@chalmers.se
Många arktiska samhällen är beroende av dieselgeneratorer som har en betydande påverkan på både klimatet och den lokala ekonomin.
Trots att Arktis har ett stort utbud av förnybar energi genom både vind- och solkraft, har lösningar för att utnyttja energikällorna för stabil elförsörjning hittills varit otillräckliga.
Forskning vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, pekar nu ut hur ett hållbart elförsörjningssystem för avlägsna regioner och städer kan se ut.
Väte i lagringen
Forskaren Qianwen Xu, biträdande lektor i elkraftteknik vid KTH, visar att det är möjligt att lagra energi över tid genom att använda väte som en viktig komponent i lagringen.
Det sker i så kallade mikronät, som är ett litet samverkande energisystem där både vind- och solkraft kan utnyttjas.
Mikronäten kan i princip sättas upp var som helst. Energisystemet styrs bland annat genom realtidskoordinering för stabil elförsörjning under växlande väderförhållanden. Det finns också en hårdvarulösning som förenklar installation och användning.
– Den designade förnybara energi-väte-mikronätlösningen kan placeras ut direkt i olika arktiska samhällen. Det kan utnyttja vind- och solkraft fullt ut och extra väte kan exporteras för användning inom industri och transporter, säger Qianwen Xu.
Grönland har visat intresse
Att införa systemet ligger mellan ett och två år framåt i tiden.
– Jag har fått bra respons och många som är intresserade av att bygga den här lösningen på bland annat Grönland, säger Qianwen Xu.
Systemet kan också främja hållbara energiomställningar i byggnader i städer. Ett annat projekt pågår i Stockholm för implementering av mikronät för smarta byggnader i staden.
I en ny studie har forskare från SLU och Norska institutet för naturforskning kartlagt livshistorien hos fler än 200 000 laxar i norska älvar.
Efter att ha ätit upp sig till havs återvänder atlantlaxen till samma plats i älven där den kläcktes för att själv leka. Atlantlaxen har möjlighet att leka fler än en gång under sin livstid men det är få som faktiskt gör det. I genomsnitt hade endast 3,8 procent i norska laxpopulationer lekt mer än en gång.
– De laxar som leker fler gånger är viktiga för återväxten. De är i snitt större än förstagångslekarna och bidrar både med fler romkorn och till genetisk diversitet eftersom fler olika årsklasser leker samtidigt när de är närvarande, säger forskaren Lo Persson vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Yngre fiskar blir oftare flergångslekare
Fisk som leker första gången efter bara ett år i havet, har högre sannolikhet att överleva till ytterligare en lek jämfört med en fisk som varit längre tid i havet innan första lektillfället.
– Att små fiskar, alltså de som bara varit i havet ett år innan de leker första gången, investerar relativt sett mindre energi vid leken jämfört med stor fisk, har varit känt sedan tidigare, säger Lo Persson och fortsätter:
– Det vi fann i våra resultat är att de små fiskarna som tillhör populationer där de flesta fiskarna är större vid första leken, populationer som i Norge kallas ”storlakspopulationer”, verkar spara sig mer vid leken då en högre andel av dessa blir flergångslekare jämfört med små fiskar i ”smålakspopulationer”.
Lek kopplas till population
I de här populationerna hade fiskarna minst två år mellan lektillfällen jämfört med fiskar som oftast bara hade ett år.
– Tidigare har man trott att detta hänger ihop med att små fiskar investerar relativt sett mindre energi i leken än stora fiskar och att de därför skulle kunna vara redo för lek igen efter en kortare tid i havet. Det kanske stämmer till viss del men det vi upptäckte var att detta är starkt kopplat till vilken typ av population fisken kommer ifrån då även små fiskar i storlaxpopulationer spenderade längre tid i havet mellan lektillfällen.
Efter att ha ätit upp sig till havs återvänder atlantlaxar till sin födelseplats för att leka.
Skillnader mellan populationer tyder på lokal anpassning. Det betyder att laxarna över tid utvecklats för att klara sig så bra som möjligt i just sin älv och den havsmiljö där de söker föda.
– Våra resultat indikerar att även förmåga till flergångslek anpassats till de lokala förhållandena för de olika populationerna, säger Lo Persson.
Honor leker oftare fler gånger
Honor är oftare flergångslekare än hanar, visar studien. Att hanar i mindre utsträckning blir flergångslekar har också varit känt sedan tidigare. Det anses bero på att deras skador efter aggressiva interaktioner under leken bidrar till sämre överlevnad.
I studien kunde forskarna visa att förlusten i kroppsstorlek på grund av leken var större hos hanar än hos honor när de jämförde med fisk som inte hade lekt tidigare.
Det kan tyda på att hanarna har svårare att återuppbygga sina energinivåer efter lek. Detta kan bidra till deras lägre överlevnad.
– Just analysen av förlust av kroppsstorlek gjorde att jag fick omvärdera min bild av en flergångslekare som en väldigt stor individ eftersom det framför allt är mindre fisk som överlever leken, säger Lo Persson.
Vandring tar på krafterna
För individen är det en enormt stor investering att vandra tillbaka från havet för att leka. De slutar äta, ibland i upp till ett år, och investerar mer än 50 procent av sin energi i lekvandring och lek. Om fisken i stället stannat ytterligare ett år i havet hade den i runda slängar dubblerat sin kroppsvikt.
– Men det finns så klart väldigt stora flergångslekare, vi hade till exempel en tolvårig hona som fångades i Alta på väg till sin fjärde lek, hon vägde över 15 kilo, men det stora flertalet flergånglekare är betydligt mindre, säger Lo Persson.
Lo Persson, Forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, lo.persson@slu.se
Ungefär en femtedel av befolkningen har långvarig smärta, som kan påverka livskvalitet, arbetsförmåga, relationer, familjeliv och fritidsaktiviteter. Behandlingen av långvarig smärta har beskrivits som en utmaning för såväl patienter som hälso- och sjukvårdpersonal.
Genusnormer, det vill säga stereotypa föreställningar om hur kvinnor och män är eller borde vara, kan påverka hur personal inom hälso- och sjukvården bemöter personer med smärta. Det kan i sin tur leda till medicinskt omotiverade skillnader i behandlingen av kvinnor och män, så kallad genusbias.
Känsliga kvinnor och tåliga män
I en avhandling vid Göteborgs universitet undersöktes genusnormer kopplade till långvarig smärta. Även samband mellan genusnormer, långvarig smärta och psykosociala resurser, som till exempel socialt stöd har studerats.
77 vetenskapliga artiklar undersöktes för att se hur män och kvinnor med långvarig smärta beskrivs i forskningen.
Resultaten visar att kvinnor framställdes som känsliga och förväntades lära sig att anpassa sitt liv till smärtan. Män beskrevs däremot som smärttåliga och förväntades söka efter orsak och behandling av sin smärta.
Oväntade brott mot rådande norm
När ett befolkningsurval om 4 010 individer undersöktes framkom oväntade genusmönster, så kallade normbrott. Faktorer som studerades var bland annat självskattad grad av praktiskt socialt stöd och av emotionellt socialt stöd kopplat till frekvent smärta. Uppföljningstiden var ett och ett halvt år.
Ett oväntat resultat var att brist på emotionellt socialt stöd utgjorde en större riskfaktor för män än för kvinnor. Män med svagt känslomässigt stöd hade dubbelt så stor risk som män med starkt stöd att utveckla frekvent smärta. Emotionalitet brukar annars förknippas med kvinnor och kvinnlighet.
För kvinnor var brist på praktiskt socialt stöd en större riskfaktor. När det praktiska stödet var svagt hade kvinnor 62 procent högre risk att utveckla frekvent smärta än om stödet var starkt.
Viktig kunskap för vård och forskning
Ett resultat som rimmar med genusnormen var att kvinnor hade ett starkare praktiskt socialt stöd än män, dock bara bland dem utan frekvent smärta. I gruppen med frekvent smärta fanns inte skillnaden mellan kvinnor och män.
Ytterligare ett resultat visar att män med frekvent smärta och starkt emotionellt socialt stöd oftare hade frekvent smärta vid uppföljning jämfört med män med svagt stöd.
– Att bli medveten om rådande genusnormer och oväntade genusmönster kan hjälpa hälso- och sjukvårdspersonalen att motverka genusbias och att erbjuda en jämlik vård som i högre grad utgår från individens behov. Att bli medveten om normer och normbrott kan också förbättra kvaliteten inom forskningen och leda till nya strategier inom den förebyggande vården, säger Anke Samulowitz som skrivit avhandlingen.
Anke Samulowitz, institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, anke.samulowitz@gu.se
Det vanligaste sättet att studera vad vargen äter har hittills varit att följa individer som utrustats med GPS-sändare.
När sändarvargarna stannar på en plats kan forskare eller fältassistenter åka ut och kontrollera bytet när vargarna lämnat området. Dessa studier har visat att älg är det vanligaste bytet i Sverige – även om vargarna också äter andra djur, framförallt rådjur, men också kadaver.
Men utvecklingen av molekylär forskning öppnar nya möjligheter att spåra vad vargarna äter.
Ny metod testades på djurpark
I en avhandling har forskaren Cecilia Di Bernardi vid Sveriges lantbruksuniversitet tagit fram en ny metod för att identifiera DNA från bytesdjur i vargspillning. Metoden har testat i experiment på djurparken Järvzoo i Hälsingland.
Försöket på Järvzoo gav en viktig grund för metoden eftersom forskarna kunde styra vad vargarna åt. Djurparksvargarna matades veckovis med olika dieter, däribland älg, rådjur, dovhjort, kronhjort, vildsvin och ren. Vargarna fick både köttbitar och hela kroppar.
På det här sättet kunde Cecilia Di Bernardi samla in vargspillning där bytesdjuret redan var känt. På ett labb kunde hon sedan undersöka hur väl bytesdjuren kunde identifieras i spillningen.
– Det har verkligen varit spännande att utveckla den här metoden. Eftersom jag har jobbat mycket i fält tidigare blev jag överraskad av hur roligt det var arbeta på labb, säger hon.
Älg vanligaste bytet
När metoden hade testats på djurparksvargarna gick hon vidare till spillning som samlats in mellan år 2012-2019 i samband med varginventeringen. Under inventeringen användes materialet för att med hjälp av DNA fastställa vargarnas identitet.
– Vi använde helt enkelt den insamlade spillningen som förvaras i frysen här på Grimsö forskningsstation för ett helt nytt syfte. Sammanlagt var det ungefär 2000 prover, säger Cecilia Di Bernardi.
I proverna letade hon efter DNA från 18 olika djur: älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, vildsvin, ren, får, nötkreatur, grävling, bäver, skogshare, fälthare, tjäder, orre, brunbjörn, lodjur, järv och räv.
Älg var det vanligaste bytet, därefter rådjur och annat klövvilt. DNA från mindre bytesdjur, tamdjur och andra rovdjur upptäcktes också.
Menyn styrs av vargarnas egenskaper
En slutsats var att det fanns en geografisk variation i hur vargarna nyttjade älg och rådjur, troligtvis beroende på skillnader i tillgången på dessa två klövdjur.
Valet av byte kunde också relateras till olika egenskaper hos vargarna tack vare den omfattande genetiska kunskapen om den skandinaviska vargstammen.
– I stort sett stödde det vår hypotes att djur som kan förväntas vara mindre skickliga jägare åt förhållandevis mer rådjur än älg och mer kadaver, säger Cecilia Di Bernardi.
Mönstret sågs hos ensamlevande vargar som inte kunde jaga i flock, i synnerhet ensamlevande tikar eftersom de är mindre än hanarna. Även vargar som var mer inavlade visade detta mönster.
Spillning samlas in i södra Sverige
Cecilia Di Bernardi ska fortsätta att arbeta med den nya DNA-metoden inom det skandinaviska vargforskningsprojektet SKANDULV.
– I vinter satsar vi framför allt på att samla in spillningar från södra Sverige tillsammans med länsstyrelserna. Eftersom det finns fler olika klövviltsarter där kan det ge ny kunskap om vad som händer när vargens meny breddas. Vi ska också inkludera spillningsprover från Norge.
Med hjälp av metoden är det möjligt att göra studier på stora geografiska områden till en lägre kostnad. I framtiden kan metoden också utvecklas för att andra rovdjur.
Tandlossning, benskörhet och ledgångsreumatism är tillstånd som orsakar förlust av benvävnad.
– Därför är det viktigt att studera vad som påverkar omsättningen av benvävnaden för att i förlängningen kunna hitta behandlingar, säger Sara Rosendahl, doktorand vid institutionen för odontologi vid Umeå universitet.
Inflammation rubbar balansen
Inflammation i, eller i närheten av, benvävnad rubbar den normalt balanserade benvävnadsomsättningen, något som ofta leder till ökad nedbrytning eller förlust av ben. Detta kan bero på ökad aktivitet hos de bennedbrytande cellerna, osteoklasterna, eller minskad aktivitet hos de benbildande cellerna, osteoblasterna.
Sara Rosendahl har i en avhandling undersökt hur två faktorer påverkar hur benvävnad bryts ned och nybildas. Det är ett så kallat kemokin, som är en slags signalsubstans med beteckningen CCL11, och dess receptor som har beteckningen CCR3.
Förhöjda nivåer av kemokinet har tidigare noterats i blodet hos individer med tandlossningssjukdom, men även hos individer med benskörhet och reumatism.
Kemokinet kan interagera med olika receptorer, däribland CCR3, och har visat sig kunna öka rekryteringen av osteoklaster och öka dessa cellers förmåga att bryta ner ben. Betydelsen för benvävnadens celler och omsättning är dock fortfarande till stor del okänd.
Påverkan på skelettet
I avhandlingen har forskare studerat hur frånvaro av CCR3 påverkar skelettet i möss där genen för denna receptor har tagits bort. De undersökte även hur frånvaro av receptorn påverkar funktionen hos de nedbrytande osteoklasterna och de benbildande osteoblasterna. De tittade också på hur kemokinet CCL11 binder till och interagerar med osteoklaster, samt hur detta påverkar cellernas rörlighet.
I avhandlingen visas att frånvaro av receptorn leder till att könsmogna unga och vuxna hanmöss får ett tunnare kompakt ben, vilket är den del av benet som omger benmärgen och är en viktig faktor för benets hållfasthet.
Påverkas av könshormoner
Honmöss, som saknar CCR3, uppvisar ingen påverkan på skelettet. Det tyder på att de effekter receptorn har på skelettets omsättning påverkas av könshormoner. Frånvaron påverkar även osteoblasternas och osteoklasternas funktion i cellodlingsförsök, där osteoblasterna får en reducerad förmåga att bilda ben samtidigt som osteoklasterna blir större och bryter ner ben mer effektivt.
Kan bli mål för behandling
Sammantaget visar resultaten i avhandlingen att kemokinet CCL11 och receptorn CCR3 kan reglera osteoklasters funktion. Det visar också att receptorn även är involverat i osteoblasters benbildning och styr skelettets omsättning.
– I förlängningen skulle CCL11 och CCR3 kunna utgöra måltavlor för behandling av inflammatoriskt driven benförlust, säger Sara Rosendahl.
Mer från studien
Avhandlingen bygger på experimentella studier som inkluderar skiktröntgen i genmodifierade möss, olika analyser av musskelettens benvävnad, samt olika typer av cellodling och avancerad mikroskopi.
I avhandlingen visas även att CCL11 snabbt tas upp i osteoklastförstadieceller samt ökar förstadiecellernas rörlighet. Forskarna kan visa att det beror på att CCL11 aktiverar signaler som reglerar osteoklasternas inre rörliga organ och förmåga att fästa mot sitt underlag. I mogna osteoklaster binder CCL11 till osteoklasternas yta och är lokaliserat till de områden som är aktiva när cellerna rör sig.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
.jpg#/media/File:Snus_(8648212374).jpg){kind=link}
