Samverkan mellan exempelvis skola, polis och socialtjänst ses som ett viktigt verktyg i arbetet med att hjälpa ungdomar som riskerar att hamna i kriminalitet.
– Drivkraften är att man så gärna vill hjälpa till att vända utvecklingen för de här ungdomarna och deras familjer. Och då tänker man att det trots allt måste göras genom samverkan, säger Christina Söderberg.
Hon arbetar på Brottsförebyggande rådet och har även skrivit en doktorsavhandling vid Institutionen för kultur och samhälle vid Linköpings universitet. I avhandlingen har Christina Söderberg följt samverkansarbete i fyra kommuner och bland annat gjort intervjuer med representanter för polis, socialtjänst, skola och fritids.
Börjar bra, slutar med besvikelse
Avhandlingen visar bland annat att samverkansarbete i regel börjar bra och positivt men inte sällan mynnar ut i besvikelse. Efter några år kan parterna vara besvikna på att arbetet inte har gett resultat – och vara irriterade på att alla i samarbetet inte är lika engagerade.
– De flesta pratade om att man inte hade tillräckligt med åtgärder i verktygslådan för den här gruppen av unga. Så det leder inte till mycket mer än att man sitter där och pratar, säger Christina Söderberg.
Det finns heller ingen forskning, säger hon, som visar att samverkan i sig bidrar till att hjälpa ungdomar. De inblandade partnerna hinner också sällan göra uppföljningar av sitt arbete.
Ofta bortkastat – men måste inte vara det
Det innebär, säger Christina Söderberg, att samverkansarbete ofta är bortkastat jobb, så som det bedrivs. Men det går att ändra på. I så fall krävs att alla parter engagerar sig fullt ut, att syfte och målgrupp är klart och tydligt beskrivna och att det finns åtgärder som man är beredd att jobba intensivt och kraftfullt med. Samverkansparterna måste också följa upp åtgärderna för att se hur det går.
– Utifrån vilken risk den unge befinner sig i ska den få rätt insats. Det finns ju modeller för att göra bedömningar. En månad är lång tid för en ungdom. Man måste passa på när den är mottaglig. Det finns stora utvecklingsmöjligheter kvar, säger Christina Söderberg.
Delar på ansvaret
Trots att besvikelser är vanliga säger ingen av de intervjuade i avhandlingen att de vill att samverkansarbetet läggs ner. Alla, oavsett hur negativa och arga de har varit, uppger i intervjuer att de tror på arbetsformen.
En anledning, säger Christina Söderberg, är deltagarnas behov av att skapa mening för sig själva, eftersom samverkan ändå ger en känsla av att något görs. En annan förklaring, menar hon, är att organisationerna genom att ingå samarbete delar på ansvaret om resultaten uteblir eller inte kan påvisas.
Raka bud
Som projektledare på Brottsförebyggande föreläser Christina Söderberg ofta om samverkan. Hon säger att hon brukar lyfta fram de goda exempel som finns bland Sveriges 290 kommuner, men att hon också talar klarspråk:
– Det är viktigt att inte bara sitta och byta information med varandra, utan se till att det blir verkstad. Annars kan ni lika gärna lägga ner arbetet. Det brukar jag säga rakt ut.
Över en halv miljon personer i Sverige har diabetes. De allra flesta, 85-90 procent, har typ 2-varianten. Diabetes är världens snabbast växande folksjukdom och 425 miljoner människor är drabbade, enligt Svenska diabetesförbundet.
Det här medför ett växande behov av bra medicinsk behandling. Forskare vid Karolinska institutet och Kungliga tekniska högskolan har nu utvecklat en medicinsk mikroenhet – ett chip med insulinproducerande celler i ögat för att hålla diabetessjukdomen i schack.
Håller miniorgan på plats
Tekniken öppnar alltså för cellbaserad terapi, av till exempel diabetes, med ögat som bas.
Mikroenheten möjliggör, utan att använda stygn, exakt positionering av så kallade miniorgan i ögat. De Langerhanska öarna, den insulinproducerande delen i bukspottskörteln, är exempel på ett miniorgan.
– Vi har konstruerat den medicinska enheten så att den kan hålla levande miniorgan i en mikrobur med en ny klaffdörrsteknik, detta för att undvika behovet av ytterligare fixering, säger Wouter van der Wijngaart som är professor inom mikro- och nanosystem vid KTH.
Implantatet fungerar på möss
Forskarna har utformat hela enheten som en kil. Det gör det möjligt att mekaniskt fixera strukturen i vinkeln mellan regnbågshinnan och hornhinnan i den främre ögonkammaren.
– När vi testade tekniken i möss observerade vi att enheten behöll sin position i den levande organismen i flera månader och att miniorganen snabbt integrerades med värddjurets blodkärl och fungerade normalt, säger Anna Herland, forskare inom bionanoteknologi vid KTH och Scilife-lab.
Per-Olof Berggren, professor vid Karolinska institutet, har lång erfarenhet av transplantation av Langerhanska öar till den främre ögonkammaren hos möss.
– Den aktuella enheten är unik och kommer bland annat att utgöra basen för vårt fortsatta arbete att utveckla ett integrerat mikrosystem för studier av de Langerhanska öarnas funktion och överlevnad i den främre ögonkammaren. Detta är också av stor translationell betydelse då transplantation av Langerhanska öar till främre ögonkammaren hos människa är föremål för kliniska prövningar i patienter med diabetes, säger Per-Olof Berggren.
Ett första steg
Förutom diabetes har olika behandlingar med celltransplantationer även påbörjats inom andra sjukdomsområden. Ett hinder för utvecklingen av cellterapier är dock bristen på icke-invasiva metoder som kan övervaka att transplantaten fungerar bra över tid.
Forskarna menar att deras uppfinning är ett första steg mot mer avancerade medicinska mikroenheter, som både kan lokalisera och kontrollera funktionen hos celltransplantat.
–Vår design kommer att möjliggöra framtida integrering och användning av mer avancerade enhetsfunktioner som integrerad elektronik eller läkemedelsfrisättning, säger Anna Herland.
Därför används ögat
Ögat är ett så kallat immunpriviligierat organ. Det innebär att när kroppen inledningsvis reagerar på ett implantat har ögat i stort sett inga immunceller som kan ge negativa reaktioner.
Ögat är forskarnas enda fönster in i kroppen. De kan i detalj studera vad som händer med implantatet över tid genom observationer och mikroskopi. När forskarna kontrollerat att allt fungerar kan de överväga andra placeringar av implantatet.
Tekniken kan användas på både diabetes typ 1 och 2 eftersom det handlar om transplantation av öar – det vill säga botande behandling. I första hand är tekniken tänkt för typ 1-diabetes.
Anna Herland, universitetslektor vid avdelningen för bionanoteknologi på KTH, Scilifelab samt forskningscentret AIMES vid KTH och KI, aherland@kth.se
Per-Olof Berggren, professor i experimentell endokrinologi, Karolinska institutet, per-olof.berggren@ki.se
Myrar är effektiva miljöer för att lagra kol och andra ämnen i marken. Globalt har tillväxten av torv efter den senaste istiden haft en avkylande effekt på klimatet. Det beror på att torv binder kol som annars skulle finnas i atmosfären som koldioxid.
Myrarnas ekologiska funktion har studerats i över hundra år i Sverige, men man vet mindre om hur geografin påverkar processer som styr uppkomst och tillväxt av myrar.
En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har nu kartlagt utvecklingen av myrar som breder ut sig längs den norrländska kusten. De har bildats i takt med att inlandsisen smält och landhöjningen successivt skapat nya landområden. Det gör att forskare med säkerhet kan åldersbestämma dem.
– Det handlar i första hand om myrar på platser där det aldrig vare sig har varit en sjö eller en skog. Direkt som landet stiger ur havet bildas en myr där och det är det som möjliggör att vi kan se hur myrarna utvecklas över tid. Vid kusten hittar man väldigt unga myrar och mot inlandet blir de äldre. Så utan en kol-14-datering kan vi anta deras ålder sett till hur högt över havsytan de ligger, säger forskaren Betty Ehnvall som skrivit avhandlingen.
Så gjordes undersökningen
Myrlandskapet har kartlagts genom en kombination av höjd- och markinformation från Lantmäteriet med ny markfuktighetsdata som tagits fram av SLU.
Från blöta till torra områden
Hon har sett att myrbildning i första hand sker i blötare områden, men över tusentals år breder myrarna ut sig även i torrare områden. Resultaten visar ett liknande mönster från Haparanda i norr till Nordmaling i söder.
– Målet var att skala upp olika myregenskaper till hela skogslandskapet. Vi kan visa på tydliga förändringar över tid beroende på hur myrarna ligger i landskapet och på deras tillrinningsområden runt omkring, säger Betty Ehnvall.
– Det finns många antaganden kring hur nordliga myrar utvecklas och med våra resultat kan vi visa på komplexiteten. De kan därför användas för att förbättra modeller som beskriver utvecklingen av den typen av myrar, fortsätter hon.
Myrar hittar sin kolbindande kraft
Fukt, ålder, vegetation, vattentillrinning och landskapets form påverkar hur myrarna till sist ser ut och fungerar. Med hjälp av torvprover från cirka 60 myrar i ett område runt Sävar norr om Umeå har Betty Ehnvall kunnat se hur alla dessa faktorer gör avtryck i myrarnas ekologiska och kolbindande funktion.
Myrarna ändrar skepnad i takt med tiden. Här är ett exempel på äldre torrare våtmarksmiljö. Bild: Betty Ehnvall
Studien visar också att myrar fortsätter att samla på sig mer torv och kol ju äldre de blir. Det går också att se att de mer näringsrika myrarna, med hög takt av torvbildning, inte får ett större torvdjup än andra.
Snarare kan forskarna se hur myrar i gynnsamma, blöta områden, når sin maximala utbredning inom ett par tusen år. På torrare platser fortsätter däremot myrområden att växa i tusentals år till.
Betty Ehnvall samlade in hundratals prover under två månader. Hon vittnar om en mycket komplex och föränderlig vegetation. På en och samma myr kan den ena kvadratmetern vara helt olik nästa.
– Jag har provtagit myrar från kant till kant för att täcka variationen i vegetation, hydrologi och torvkemi inom myrarna. På ett ställe kommer typiska skogsarter in, sedan är det mest vitmossa och några köttätande sileshår. Och så plötsligt står man på ett gungfly och känner vattenrörelserna under sig, säger Betty Ehnvall.
Betty Ehnvall, forskare vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU, betty.ehnvall@slu.se
Många har nog hört om ”fria radikaler” och att de skulle vara dåliga för kroppen och att man kan motverka dem genom att äta antioxidanter. Och, ja, fria radikaler är molekyler som lätt reagerar med andra ämnen i kroppen, vilket kan skada celler och därmed påverka hälsan negativt. Men – radikaler är också helt nödvändiga, såväl för kroppen som för livet på jorden i stort.
Radikaler
En radikal är en kemisk förening med en oparad elektron, vilket gör den mycket reaktiv, alltså att den lätt reagerar med andra ämnen. Fria, okontrollerade, radikaler kan orsaka skador på kroppens celler men naturen har också hittat sätt att tämja radikalerna och utnyttja deras egenskaper för att utföra särskilt svåra kemiska reaktioner.
Källa: Stockholms universitet
I den aktuella studien har forskare vid bland annat Stockholms universitet studerat proteinet ribonukleotidreduktas. Detta protein tillverkar byggstenarna till dna. Proteinet använder en radikal för att utföra denna reaktion, som är helt nödvändig för i princip alla organismer.
Radikaler måste kontrolleras
– För att göra detta behövs en väldigt reaktiv molekyl, men precis som för en vass kniv så måste radikalen skyddas och kontrolleras så att den kan användas utan att samtidigt orsaka skador i cellen, säger Martin Högbom, professor i biokemi vid Stockholms universitet.
Det faktum att radikalen är så reaktiv gör den också mycket svår att avbilda. Den förstörs nämligen omedelbart i processen. Men genom att använda extremt korta röntgenlaserpulser har forskarna i studien kunnat avbilda en radikal och beskriva dess struktur.
Med eller utan radikal
Genom att jämföra proteinets struktur med och utan radikal kan forskarna nu utreda hur proteinet både kan skydda radikalen – och mobilisera den när den skall användas.
Förutom värdet i att förstå naturens kemi bättre är resultaten intressanta på flera sätt, bland annat inom medicinområdet, enligt forskarna.
– Ribonukleotidreduktas är helt nödvändigt för celldelning och kan man stoppa det stoppas också celltillväxt, något som är användbart både vid behandling av cancer och i nya antibiotika, säger Martin Högbom.
Martin Högbom, professor i biokemi och forskningsledare vid Institutionen för biokemi och biofysik vid Stockholms universitet martin.hogbom@dbb.su.se
Kombinerade p-piller har tidigare kopplats till en ökad risk för blodpropp. Världshälsoorganisationen, WHO, har till exempel varnat för att p-piller medför en stor hälsorisk hos kvinnor som bär på kända mutationer kopplade till ärftlig trombofili – ett tillstånd där blodet koagulerar, eller levrar sig, för lätt.
Forskarna vet nu att risken för blodpropp påverkas av ett stort antal gener – utöver de kända mutationerna – som tillsammans bidrar till att öka den totala risken.
Sex gånger högre risk att drabbas
Idag går det att med enkla metoder mäta den genetiska risken på individnivå och sammanfatta den som ett genetiskt riskvärde*.
För att studera kopplingen mellan genetisk risk för blodpropp och p-piller har forskare undersökt data från ungefär 245 000 kvinnor i Storbritannien.
– Vi såg att kvinnor med högt genetiskt riskvärde hade mer än sex gånger högre risk för blodpropp under de första två åren de använde p-piller jämfört kvinnor med ett lågt genetiskt riskvärde, säger forskaren Valeria Lo Faro vid Uppsala universitet.
*Ett högre genetiskt riskvärde tyder på fler genetiska riskfaktorer. Ett lägre värde innebär en minskad genetisk risk.
Alternativa preventivmedel
Kunskapen skulle kunna användas för att identifiera kvinnor med en hög risk för blodpropp. De kan då få rådgivning om alternativa preventivmedel som inte medför en fara för deras hälsa.
– Den här kunskapen är viktig för kvinnors hälsa och kan komma att få betydelse inom preventivmedelsrådgivningen, säger Valeria Lo Faro.
Genetisk profil kan få viktig roll
Genetiska riskprofiler kan idag bestämmas för många vanliga sjukdomar, till exempel från blodprov som kan tas redan vid födseln.
– Vi förutser att denna typ av genetisk riskskattning kommer att spela en viktig roll för rådgivning och riskprognoser i framtiden, säger forskaren Åsa Johansson vid Uppsala universitet.
Valeria Lo Faro, postdoktor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, valeria.lo.faro@igp.uu.se
Forskare vid Luleå tekniska universitet har i en studie frågat 39 universitetsstudenter i Sverige och på Island om dessas erfarenheter av distansundervisning under pandemin.
Ett tema som tydligt framträdde i svaren var en känsla av frihet och egen makt. Studenterna hade möjlighet att själva bestämma var, när och hur de ville studera. Men den digitala tekniken skapade också ett avstånd mellan studenter och mellan studenter och lärare.
– Tekniken äter upp all tid, det finns inga mellanrum där man umgås. Tekniken är effektiv och utesluter glappen för det spontana och sociala, säger Eva Alerby, professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet.
Risk för gränslöshet och dubbeljobb
Av svaren framgick också att studenter upplevde att privatliv och undervisning gled ihop. Vissa uppskattade det och såg det som ett sätt att få ihop livspusslet. Andra kände sig bortkopplade från undervisningen, eller kunde tappa känslan för sitt eget hem.
– När digitaliseringen skapar nya villkor finns också en underliggande idé om tiden kan tänjas, som kanske är mer av en önskan än en verklighet, säger Eva Alerby.
Bild: Chris Montgomery, Unsplash,
– Att samtidigt jobba och studera, ta hand om barn och studera. Är människan och tiden verkligen så tänjbar? Det finns en uppenbar risk för dubbelarbete och för att sätta gränser ur spel.
Dessa och fler frågor som distansundervisningen väcker behöver undersökas mer, enligt forskarna.
Nya krav på undervisningen
Undervisningen på distans, visar studien vidare, ställde nya krav på lärare att inte gömma sig bakom ett bildspel och hålla en monolog.
Enligt studenterna lyckades vissa lärare väl med sitt uppdrag i den digitala sfären och andra inte. En lyckad pedagogik var, enligt studenterna, när lärare skapade variation och använde sig av teknikens möjligheter för att skapa dialog.
Hissar en varningens flagg
Studenterna uppger också att de använde sig av tekniska möjligheter för att själva forma undervisningen, till exempel genom att snabba på eller dra ner hastigheten på inspelade föreläsningar. Läraren blev på så sätt en formbar resurs, ett objekt, säger Niclas Ekberg, universitetslektor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet.
– Det är intressant att diskutera vad det gör med lärarrollen, vad är lärarens kvalitéer och vad kan en maskin göra. Vi hissar en varningens flagg för att mellanmänskliga relationer kan bli instrumentaliserade, både studenter och lärare blir någon form av stapelvaror, säger Niclas Ekberg och fortsätter:
– Vi kommer inte med några svar men visar att vi måste titta kritiskt och djupt på de här frågorna. Det finns en technooptimism och idé om effektivisering som vi vill problematisera. Men vi kan inte heller ha en dystopisk syn på digitalisering av undervisning. Vi kan inte gå tillbaka, det gäller att lära oss för framtiden.
Eva Alerby, professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet eva.alerby@ltu.se
En studie, där bland annat forskare från Kungliga tekniska högskolan deltagit, visar hur städer kan skapa och samordna ett brett utbud av gröna lösningar som parker, gatuplanering och takträdgårdar för att både fånga upp och minska koldioxidutsläpp.
Studien har genomförts av forskare från Sverige, USA och Kina och rekommenderar de mest effektiva metoderna för naturlig kolbindning i 54 städer i EU.
Gröna miljöer kompenserar och minskar utsläpp
Studien visar hur en blandning av gröna lösningar tillsammans med andra klimatåtgärder kan göra det möjligt för städer att nå netto noll koldioxid − och även minska utsläppen med i genomsnitt 17,4 procent.
Forskarna fokuserade på de indirekta sätt som så kallade naturbaserade lösningar kan bidra till koldioxidneutralitet.
− Naturbaserade lösningar kompenserar inte bara en del av stadens utsläpp, utan kan också bidra till att minska utsläppen och resursförbrukningen, säger Zahra Kalantari som är forskare på avdelningen för vatten- och miljöteknik vid Kungliga tekniska högskolan.
Parker, odlingar och promenadstråk
Resultaten bygger på att integrera data från tidigare studier om effekter av naturbaserade lösningar. Här ingår till exempel stadsodling, trottoarer som möjliggör att regnvatten absorberas i marken och smalare vägar med mer grönska och träd. Andra lösningar är att bevara vilda livsmiljöer samt skapa trevligare miljöer för promenader och cykling.
Till exempel främjar stadsparker, grönområden och träd mer promenader, cykling och andra miljömässigt positiva vanor som ersätter bilkörning.
Energianvändning kan minska
I kombination med andra lösningar som grön infrastruktur kan dessa åtgärder ytterligare förbättra städernas mikroklimat genom att absorbera värme och kyla, och som ett resultat minska energianvändningen i byggnader.
− Forskningsarbetet ger också vägledning om vilka åtgärder som bör prioriteras och var de ska placeras för bästa effekt. Till exempel i Berlin rekommenderar studien att man prioriterar gröna byggnader och urbana grönområden, vilket kan resultera i en utsläppsminskning på 6 procent för bostäder, 13 procent inom industrin och 14 procent för transporter, säger Zahra Kalantari.
Det finns många studier som undersökt effekterna av individuella naturbaserade lösningar. Men den aktuella studien slår samman alla lösningar och analyserar den möjliga systemiska effekten, enligt Zahra Kalantari.
Studien är ett samarbete mellan forskare från KTH, Stockholms universitet, Högskolan i Gävle, Linköpings universitet, Kungliga Vetenskapsakademien, MIT och Shanghai Jiao Tong University.
Unga idag ser idag nätet som en självklar plattform för romantiska och sexuella möten. Samtidigt väger de ständigt fördelarna mot olika risker och faror som måste värderas och undvikas. Det visar en studie där cirka 50 ungdomar mellan 16 och 19 år deltagit i gruppsamtal och intervjuats.
Tonåringarna i studien har bland annat fått diskutera och svara på frågor om hur de resonerar kring samtycke i olika sexuella situationer på nätet.
– Våra intervjuer visar att de flesta unga börjar intressera sig för olika sexuella praktiker på nätet någon gång på mellanstadiet, säger forskaren Kim Ringmar Sylwander vid Malmö universitet.
Svårt att navigera kring närmanden
Hon konstaterar att ungas förhandling av sexuellt samtycke på digitala plattformar formas av heterosexuella normer och förväntningar. Liksom i sammanhang utanför nätet handlar samtycke sällan om en förhandling av ja eller nej, utan snarare om att känna in varandra.
– Killar känner pressen att fråga men också att få samtycke på rätt sätt. Att det ska känns bra för tjejen. Medan tjejer upplever att de har svårt att navigera i situationer där de får oönskade inviter från killar de inte vill ha en sexuell relation med. Och att detta hela tiden måste förhandlas för att undvika skambeläggning, säger Kim Ringmar Sylwander och fortsätter:
–Tjejerna beskriver det som ”let them down easy”, alltså göra det på ett mjukt sätt. Att de måste kalkylera vad konsekvensen blir om de avfärdar argt eller blockerar någon på skolan. Till exempel risken att killen ändå börjar sprida rykten om en.
Unga överskattar sin mognad
Tonåringarna beskrev också att de i yngre ålder gjorde saker på nätet som de idag betraktar som omoget. Till exempel kunde tjejer surfa runt på sajter där det dök upp nakna män som satt och onanerade. Killarna kunde jaga nakenbilder på tjejer och tänkte inte på att det var en riktig person bakom bilden.
– Det intressanta är att de uppfattade sig själva som mogna när de var tolv år. Att de tyckte att de hade koll och visst förstod vilka risker som fanns och visst kunde hantera plattformarna de använde på ett ansvarsfullt sätt. Men att de nu istället ser sina tidigare val som ett resultat av att de saknat ett konsekvenstänk, säger Kim Ringmar Sylwander.
Kim Ringmar Sylwander, postdoktor vid Centrum för sexologi och sexualitetsstudier vid Malmö universitet, kim.ringmar-sylwander@mau.se
– När jag jobbade som ämneslärare i svenska för gymnasiet upplevde jag att grammatiken hanteras som ett separat moment, isolerad från faktisk språkanvändning, säger Agnes Strandberg, nybliven doktor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet.
Undervisningen, säger hon, utgår ofta från tillrättalagda exempelmeningar där elever tragglar grammatiska begrepp som de har svårt att förstå syftet med.
Språket i en roman synas
I sin avhandling har Agnes Strandberg, i samarbete med gymnasielärare i svenska, testat ett annat sätt att undervisa. Det innebar bland annat att lärare växlade mellan lektioner där de läste och diskuterade en roman och lektioner där klassen satte språket i romanen under lupp.
Målet var att eleverna skulle få syn på grammatiska strukturer och koppla samman dem med funktion och retorisk effekt i texten.
Gav engagemang i klassrummet
– Det blev aktiva och engagerade diskussioner i klassrummet om hur man kan och inte kan säga. Det väckte engagemang och motivation och gjorde grammatiken mer meningsfull, säger Agnes Strandberg.
Det här greppet ökade möjligheten för eleverna att lära sig om språk på djupet, säger hon. Samtidigt var de autentiska texterna ibland så komplexa att de kunde göra det svårt att tydligt visa olika grammatiska fenomen. Att ett facit saknades kunde också skapa osäkerhet. Men sammantaget menar Agnes Strandberg att det är motiverat att bedriva undervisning i grammatik på det här sättet, med en blandning av tillrättalagda exempel och autentiskt material.
– Det traditionella sättet att undervisa i grammatik ger en grundläggande struktur och trygghet, medan grammatikundervisning utifrån autentiska texter skapar engagemang och mening.
Färgkoder i undervisning om grammatik. Bild: Luleå tekniska universitet.
Färgkoder hjälpte
Att använda färgkoder och spalta upp grammatiska strukturer grafiskt var också till nytta i undervisningen, enligt forskningen. Visualiseringar gjorde grammatiken mer konkret och hjälpte eleverna känna igen språkets struktur.
– Det har varit oerhört värdefullt att forska i nära samverkan med verksamma lärare. Tillsammans har vi kunnat öka kunskapen om grammatikundervisning och hur praktisk undervisning kan utvecklas på vetenskaplig grund, säger Agnes Strandberg.
Agnes Strandberg, biträdande universitetslektor vid Luleå tekniska universitet agnes.strandberg@ltu.se
När klockan ringer på morgon kan det vara frestande att famla efter snooze-knappen, ligga kvar i sängen och kanske rent av somna om.
Snooze-funktionen har funnits i väckarklockor och mobiltelefoner i flera decennier och påstås ofta ha negativa effekter, bland annat på sömnen och hjärnans förmåga att vakna. Men stämmer detta verkligen?
Nu har forskare vid Stockholms universitet för första gången undersökt hur vanligt det är att snooza – och vilka effekter vanan har på sömn, sömnighet, humör och mental förmåga.
Resultaten är lugnande för personer som gillar att dra ut lite på uppvaknandet.
– Sammantaget visar studien att en halvtimmes snoozning inte har några negativa effekter på nattsömn eller sömntröghet, känslan av att inte ha kommit igång ordentligt på morgonen. Om något såg vi snarare en del positiva utfall, såsom en minskad sannolikhet att behöva vakna ur djupsömn, säger Tina Sundelin som forskar om sömn vid Stockholms universitet.
– När deltagarna fått snooza var de också lite mer snabbtänkta precis när de gått upp, fortsätter hon.
Morgonvanor under luppen
I studien fick drygt 1700 personer svara på frågor rörande morgonvanor, till exempel hur ofta de använder snoozeknappen och varför.
Det visade sig att många snoozar regelbundet, särskilt yngre vuxna och kvällsmänniskor. Den vanligaste anledningen är att känna sig för trött för att gå upp när klockan ringer.
Drygt 30 regelbundna snoozare fick också sova i Stockholm universitets sömnlabb vid två tillfällen för att mäta sömnen mer i detalj.
En morgon fick de vakna genom att snooza i 30 minuter. En annan morgon fick de vakna direkt när klockan ringde, utan att ligga kvar i sängen.
Trots att sömnen stördes under den halvtimmeslånga snooze-perioden sov de flesta fortfarande ganska mycket – mer än 20 minuter – vilket gjorde att sömnen som helhet knappast påverkades.
Lite mer snabbtänkta
Snoozarna slapp också vakna ur djupsömn och de presterade lite bättre på kognitiva tester direkt när de gick upp. Samtidigt sågs inga negativa effekter på humör, sömnighet eller mängden kortisol i salivet.
– Våra resultat visar att de som snoozar generellt sover lite kortare tid och i högre utsträckning upplever dåsighet på morgonen jämfört med dem som aldrig snoozar, men vi såg inga negativa effekter av att snooza på kortisolutsöndring, morgontrötthet, eller humör och inte heller några störningar på nattsömnens kvalitet, säger Tina Sundelin.
Hon tillägger dock att alla kanske inte gynnas av att ligga kvar i sängen en stund.
– Det är förstås viktigt att komma ihåg att studien bara inkluderade personer som snoozar regelbundet och har lätt för att somna om på morgonen, och att snoozning antagligen inte är något för alla, säger Tina Sundelin.
Datortomografi är en förhållandevis billig avbildningsteknik som finns brett tillgänglig inom vården. Den finns även på många ställen i världen där vården inte har tillgång till andra undersökningsmetoder.
Datortomografi, CT
Datortomografi är en särskild form av röntgen som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ. Via den kan man upptäcka sjukdomar och skador i exempelvis huvudet, bröstkorgen eller magen. För att få tydligare bilder används ofta kontrastmedel som patienten dricker eller får med spruta.
En undersökning brukar ta mellan 10 och 15 minuter. Andra beteckningar för datortomografi kan vara CT, från engelskans ”computed tomography”, eller skiktröntgen.
Datortomografi anses dock vara sämre på återgivning av exempelvis subtila förändringar i hjärnan jämfört med magnetresonanstomografi, MRT. Idag måste därför vissa bilder tas på specialiserade avdelningar på större sjukhus där den mer avancerade tekniken finns.
Magnetresonanstomografi, MRT
Detta kallas även magnetisk resonanstomografi, eller kort och gott magnetkamera, och kan förkortas på olika sätt: MR, MRI eller MRT.
En magnetkamera tar bilder med hjälp av magnetfält och radiovågor. Ingen röntgenstrålning används. Undersökningen görs, liksom vid datortomografi, för att upptäcka sjukdomar, kartlägga skador och följa upp behandlingar. Även här kan man som patient få kontrastmedel inför undersökningen.
Forskare från Göteborgs universitet har, i samarbete med andra forskare, under flera år arbetat med att ta fram en programvara som gör informationen från den ”enklare” datortomografi-tekniken mer värdefull.
Skapad av AI
Programvaran har skapats genom djupinlärning, en form av artificiell intelligens. Den har tränats på att överföra tolkningar från avbildningar gjorda med magnetresonanstomografi, MRT, till bilder där samma hjärnor avbildats med datortomografi, CT.
– Vår metod generar diagnostiskt användbara data som i vissa fall är lika bra som om man gör en magnetresonanstomografi i specialistvården, säger Michael Schöll, professor vid Sahlgrenska akademin.
Kan hjälpa till att fastställa demens
Poängen, säger han, är att vården på detta sätt kan få mycket mer information från undersökningar som görs på rutin i primärvården.
Forskarnas förhoppning är att den nya metoden kan förbättra diagnostiken i primärvården och optimera patientflödet till specialistvården.
– Det är ett stort steg framåt för bilddiagnostiken. Nu är det möjligt att mäta storleken på olika strukturer eller regioner i hjärnan på ett liknande sätt som görs vid avancerad analys av MRT-bilder, säger Meera Srikrishna, postdoktor vid Göteborgs universitet.
Fler sjukdomar kan upptäckas
Programvaran har tränats på avbildningar av totalt 1117 personer, som samtliga avbildats med både CT och MRT. Den aktuella studien inbegrep framför allt friska äldre individer och patienter med demenssjukdomar. Ett annat användningsområde som forskargruppen undersöker nu är NPH, normaltryckshydrocefalus.
När det gäller NPH har forskargruppen nya resultat som pekar på att metoden kan användas för att ställa diagnos och även för att följa effekten av behandlingen. Normaltryckshydrocefalus är ett tillstånd bland framför allt äldre personer, där vätska samlas i hjärnans ventriklar vilket leder till neurologiska symtom. Av alla över 65 år drabbas cirka två procent. Eftersom diagnostiken kan vara komplicerad och tillståndet riskerar att blandas ihop med andra sjukdomar missas sannolikt många fall.
– Det är svårt att ställa diagnosen för NPH, och det kan också vara svårt att säkert utvärdera effekten av en så kallad shuntopereration som ska dränera vätskan i hjärnan. Därför tror vi att vår metod kan komma att göra stor skillnad i vården av dessa patienter, säger Michael Schöll.
Michael Schöll, professor i molekylär medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet michael.scholl@neuro.gu.se
Den moderna demokratin bygger på att politiska representanter jobbar på uppdrag av dem som de ska representera.
– Att hindra representanter i den processen underminerar det demokratiska systemet, säger statsvetaren Sandra Håkansson, som har skrivit en avhandling i ämnet vid Uppsala universitet.
– Attacker riktade mot kvinnliga politiker kan få särskilt allvarliga konsekvenser i och med att det kan förstärka ojämställdheten inom politiken.
Hot och trakasserier vanligt
Avhandlingen visar bland annat att både kvinnor och män på högre politiska poster i kommunpolitiken, som kommunstyrelsens ordförande och nämndordföranden, ofta utsätts för psykiskt våld inom ramen för sina uppdrag.
Med psykiskt våld menas sådant som hot och trakasserier. Det vanligaste är att det sker online, framförallt på sociala medier. En kvinna som uttalar sig i avhandlingen berättar om upprepade mejl och brev till hemmet och kollegor. I en del av dessa nämndes politikerns barn och partner vid namn. En annan person beskriver att dödshot har fått henne att avstå från att skriva förslag inom en del politiska områden.
Cirka sex av tio kommunstyrelseordföranden och tre av tio nämndordföranden utsätts för någon form av sådant psykiskt våld varje år, enligt forskningen. Och framstående kvinnliga politiker utsätts allra mest.
Könsgapet i utsattheten ökar med maktnivån. Ju högre i den politiska hierarkin, desto mer utsätts kvinnorna jämfört med männen.
Mer fritt fram att klaga på kvinnor
Avhandlingen visar också att medborgare är mer benägna att rikta klagomål mot kvinnliga än manliga politiker, oavsett vilken formell position som politikern har.
Det ökar risken för hot och trakasserier mot politiker som är kvinnor och utgör sannolikt en del av förklaringen till kvinnliga politikers högre våldsutsatthet. Dessa fynd bygger på en enkätundersökning som 6 000 personer har svarat på, hälften i Sverige och hälften i USA.
Risk att debatter undviks
Forskningen visar dessutom att konsekvenserna av våldet för kvinnors politiska representation är mer omfattande än för mäns.
– Både manliga och kvinnliga politiker avstår från offentlig debatt och från att engagera sig i vissa frågor på grund av våldet, men kvinnor i betydligt högre utsträckning än män. En annan konsekvens av våld mot politiker är att manligt kodade egenskaper såsom styrka, mod och icke-känslighet ökar i betydelse för politiker. Detta kan missgynna kvinnor eftersom de ofta antas vara det motsatta, säger Sandra Håkansson.
Allt sedan 1400-talet har jakten på älg varit intensiv. Det ledde till att älgen nästan utplånades under 1800- och 1900-talen. Då bestod stammen bara av cirka tusen individer.
En storskalig genetisk studie av älgar i Skandinavien kan nu avslöja effekten av att stammen nästan utrotades. Forskningen har gjorts vid Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
I studien analyserade forskarna 87 älgars arvsmassa, från 1840-talet till 2019. Älgarna är från hela Sverige.
Få älgar ökar risken för inavel
När älgstammen minskar kan inavel öka snabbt och orsaka skadliga genetiska mutationer, det vill säga förändringar i arvsmassan. Det leder till sämre hälsa hos älgpopulationen som helhet.
Men trots att den kraftiga nedgången under tidigare sekel tycks inaveln inte ha ökat mycket, visar studien. Arten verkar ha behållit det mesta av sin historiska genetiska mångfald.
– Trots att utrotningen var nära förestående visar älgarna inga starka bevis för förlust av genetisk mångfald, säger zoologen Nicolas Dussex vid Stockholms universitet.
Ett viktigt fynd var också att vissa förändringar under de senaste decennierna tycks har skett bland gener som är viktiga för individuell hälsa – till exempel fertilitet, insulin och fettmetabolism och kroppsvikt.
Så många är älgarna nu
Älg är ett av de vanligast förekommande hjortdjuren i Skandinavien. I Sverige finns cirka 320 000 älgar. Varje år skjuts 60 000 av dem under älgjakten.
Forskarna såg även att alla älgpopulationer inte är lika ur genetisk synvinkel.
– Vi fann regionala skillnader i inavel och mängden skadliga mutationer samt antydningar om en risk för framtida minskning av genetisk mångfald och genflöde, särskilt i de södra delarna av Sverige inklusive Öland, säger Nicolas Dussex och fortsätter:
– Därför kan det finnas en risk för minskad genetisk hälsa om spridningen minskar bland subpopulationer, särskilt i södra delen av utbredningsområdet.
Kan påverka förvaltning
Att bevara den genetiska mångfalden är avgörande för alla arters överlevnad. Fynden hos älgar har även konsekvenser för förvaltningen av andra hjortdjur, enligt forskarna.
– Våra resultat visar att inte bara tidigare nedgångar utan även nuvarande förvaltning kan påverka vilda populationers hälsa under en relativt kort tidsperiod och att genetiska överväganden och indikatorer för genetisk mångfald bör införlivas i förvaltningsplaner för vilda djur, säger zoologi-forskaren Linda Laikre vid Stockholms universitet.
Forskningen har skett i samarbete Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram.
Nicolas Dussex, forskare vid zoologiska institutionen, Stockholms universitet och Vitenskapsmuseet vid NTNU i Trondheim, nicolas.dussex@gmail.com
Lina Laikre, forskare vid zoologiska institutionen, Stockholms universitet, linda.laikre@popgen.su.se
Forskare på Chalmers tekniska högskola har tagit fram ett nytt recept för att effektivt kunna återvinna metaller från elbilsbatterier. Metoden gör det möjligt att återvinna 100 procent aluminium och 98 procent litium ur förbrukade elbilsbatterier.
Forskarna använder sig av oxalsyra – en syra som även förekommer i växtriket. Det innebär att inga dyra eller skadliga kemikalier krävs i processen. Samtidigt minimeras förlusten av värdefulla råvaror som nickel, kobolt och mangan.
– Hittills har ingen lyckats hitta exakt rätt förutsättningar för att separera så här mycket litium med oxalsyra – och dessutom få bort allt aluminium samtidigt. Eftersom alla batterier innehåller aluminium behöver vi kunna ta bort det utan att förlora de andra metallerna, säger kemiforskaren Léa Rouquette vid Chalmers.
Forskaren Léa Rouquette arbetar med en ny metod för återvinning av elbilsbatterier: Bild: Henrik Sandsjö/Chalmers
Så går processen till
I batteriåtervinningslabbet på Chalmers visar forskarna hur den nya metoden fungerar. I labbet finns uttjänta bilbattericeller och i dragskåpet finns deras krossade innehåll i form av ett finmalt svart pulver som löses i en genomskinlig vätska – oxalsyra.
Forskaren Léa Rouquette blandar vätska och pulver i något som påminner om en köksmixer. Även om det ser lätt ut, nästan som att koka kaffe, är tillvägagångssättet unikt.
Genom att finjustera temperatur, koncentration och tid har forskarna tagit fram ett nytt recept för att använda oxalsyra – en miljövänlig ingrediens som även återfinns i växter som rabarber och spenat.
– Det behövs alternativ till dagens oorganiska kemikalier. Dessutom är en av de största flaskhalsarna i dagens processer att få bort restmaterial som aluminium. Det här är en innovativ metod som kan förse återvinningsindustrin med nya alternativ och bidra till att lösa problem som hindrar utvecklingen, säger Martina Petranikova som är forskare vid institutionen för kemi och kemiteknik.
Bild: Anna-Lena Lundqvist/Chalmers
Spill i reningsprocess minskar
Den vätskebaserade återvinningsmetoden kallas för hydrometallurgi. I traditionell hydrometallurgi tar man först bort det ”orena” i materialet, som aluminium och koppar. Därefter kan man ta vara på värdefulla metaller som litium, kobolt, nickel och mangan.
Även om det bara återstår små mängder av aluminium och koppar, krävs flera reningssteg och varje steg i processen orsakar spill. I den nya metoden vänder forskarna på kuttingen och separerar litium först, tillsammans med aluminium. På så sätt kan de minska spillet av de värdefulla metaller som behövs för att tillverka nya batterier.
Steg framåt för batteriåtervinning
Även den senare delen av processen, där den svarta blandningen filtreras, för tankarna till kaffebryggning. Medan aluminium och litium hamnar i vätskan blir de övriga metallerna kvar i ”sumpen”. Nästa steg i processen är att separera aluminium och litium.
– Eftersom metallerna har mycket olika egenskaper ser vi inte att det ska vara svårt att separera dem. Vår nya metod visar en ny lovande väg framåt för batteriåtervinningen – en väg som det finns all anledning att utforska vidare, säger Léa Rouquette.
Léa Rouquette, doktorand vid institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, malea@chalmers.se
Martina Petranikova, docent vid institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, martina.petranikova@chalmers.se
Ett varmare klimat kan påverka så kallade polymera material, som ingår i plast- och gummiprodukter. De riskerar att åldras snabbare och gå sönder i förtid, visar en studie vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.
Försämrad kvalitet kan till exempel leda till att bildäck exploderar och lim smälter. Det kan också påverka förpackningar för livsmedel och läkemedel som förlorar sina skyddande funktioner.
Forskare lyfter nu fram att nya säkerhetskrav behövs när tillverkare väljer material i plast- och gummiprodukter.
– De negativa effekterna av ökad global uppvärmning på polymera material kommer att bli värre i framtiden eftersom värmeböljor förväntas bli mer intensiva, frekventa och långvariga, säger Xinfeng Wei som forskar om plastmaterial vid KTH.
Enligt forskarna gäller detta en bred kategori av materialtyper och produkter – som fibrer, filmer, laminat, skum och kompositer.
Plastmaterial är mer temperaturkänsliga
Till skillnad från till exempel metaller är plastmaterial känsligare för temperaturförändringar och har lägre maximal användningstemperatur.
Varmare temperatur gör att egenskaper som styrka, styvhet, barriäregenskaper och kemisk beständighet försämras. Till exempel minskar styvheten i ett plaströr av den vanliga plastsorten polyeten med 40 procent när temperaturen stiger från 23 till 40 grader, enligt forskarna.
Värme snabbar även på nedbrytningsprocesser och minskar produkternas livslängd. Enligt studien kan en temperaturökning på tio grader fördubbla nedbrytningstakten.
I södra USA har till exempel brevlådor, staket och papperskorgar av plast smält och deformerats under värmeböljor.
– Konsekvenserna kan bli allvarliga. Det handlar både om förhöjd risk för allvarliga olyckor, ekonomiska förluster och även ökade mängder plastavfall vid reparation och när produkter måste ersättas, säger Xinfeng Wei.
Högre säkerhetskrav behövs
Han menar att det brådskar att ställa tydligare och skarpare säkerhetskrav för tillverkningen av plastprodukter. Det kan gälla branscher som bygg-, fordons- och elektronikindustrin där materialen används i stor uträckning.
Förändringarna kan bli omfattande eftersom polymerer har ett brett användningsområde och blivit vardagsmaterial inom stora delar av den globala tillverkningsindustrin.
– Vi bör särskilt utveckla och införa bestämmelser som uppmuntrar eller kräver användning av mer temperaturbeständiga polymerer i regioner där exponering för värmeböljor är sannolik, säger Xinfeng Wei.
Han lyfter också fram vikten av att optimera material och materialval, bedriva innovativ forskning och säkerställa val av rätt material för specifika tillämpningar.
– Detta är avgörande för att förhindra ekonomiska och miljömässiga förluster, vilket i slutändan bidrar till en mer hållbar framtid, säger Xinfeng Wei.
Linköpingsforskarna har studerat måsfåglar runt om i världen och tagit prover på måsarnas avföring för att hitta bakterier som har antimikrobiell resistens, AMR. Resistensen innebär att bakterier kan överleva trots behandling med antibiotika, vilket kan leda till allvarliga infektioner hos människor och djur.
Motståndskraftiga mikroorganismer
Antimikrobiell resistens, AMR, är när mikroorganismer, exempelvis bakterier, utvecklar resistens, motståndskraft, mot läkemedel som tidigare kunde bekämpa dem.
Antibiotika kan bli verkningslöst, eller få försämrad effekt, om bakterier är resistenta. Överdriven användning av antibiotika är det största skälet till att det finns en utbredd resistens mot antibiotika hos bakterier.
Enligt en rapport i tidskriften The Lancet dog uppskattningsvis 1,27 miljoner människor i världen under 2018 på grund av icke behandlingsbara infektioner orsakade av AMR.
Under många år utvecklades nya antibiotika-läkemedel som gjorde att resistenta bakterier kunde behandlas. Nu har många länder problem med bakterier som är motståndskraftiga mot nästan all antibiotika. Det utvecklas inte heller så många nya antibiotika.
– Vi hittar ofta AMR-gener hos måsar som är identiska med de som finns hos människor. Det tyder på att det finns ett utbyte av gener mellan oss, säger Jonas Bonnedahl, forskare vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper.
Forskarnas hypotes är att måsarna får i sig de resistenta bakterierna när de letar föda vid avloppsreningsverk och soptippar, där det är välkänt att resistenta bakterier ansamlas. Därefter är risken att fåglarna sprider bakterierna vidare genom sin spillning, som kan hamna på mat eller vatten som människor konsumerar.
Måsens färd synas med gps
För att undersöka hur måsar rör sig och hur spridningen av resistenta bakterier kan ske har forskarna fäst gps-sändare på måsar. Därmed har de kunnat se hur skrattmåsar söker föda vid avloppsreningsverk och även besöker badstränder, beteshagar och åkrar med grödor.
Redan kan forskargruppen slå fast att skrattmås kan vara en vektor, alltså en bärare, som bidrar till att sprida antibiotikaresistens mellan människa och miljö. Den pågående forskningen har också visat hur den årliga flyttningen hos olika måsfåglar sker över långa sträckor ibland över kontinenter. Det ökar risken för att de sprider resistensgener till nya platser.
Klimatförändringar förvärrar allt
Forskarna varnar också för att klimatförändringar, i form av såväl ökad nederbörd som ökad torka, kan bidra till att sprida gener som ger resistens.
Vid stora nederbördsmängder tvingas ofta avloppsreningsverk till så kallad ”breddning”, det vill säga att en del av avloppsvattnet släpps ut orenat. Vid torka kan fåglar och andra djur samlas vid färre vattenkällor och därmed lättare dela bakterier och andra mikroorganismer med varandra.
Skyll inte på måsen
Måsarna inte är de egentliga bovarna i dramat. Problemet är hur människor använder och släpper ut antibiotika och andra miljögifter, säger Jonas Bonnedahl.
– Vi ska inte skylla på måsarna. Vi borde skylla på oss själva för att vi släpper ut AMR på ett sätt som gör att de får i sig det.
Några konkreta förslag från forskarna är att förbättra reningen av avloppsvatten, se till att fåglar inte får åtkomst till reningsbassänger samt ha täckta soptippar.
– Vi måste agera snabbt och samordnat för att begränsa spridningen av AMR, annars riskerar vi att förlora effekten av antibiotika som vi tar för givet idag, säger Jonas Bonnedahl.
Den forskning om antibiotikaresistens som pågår på Linköpings universitet uppmärksammas i tidskriften Science.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
