– Jag har tittat på hur den har formulerats som en fråga. Det som är intressant är att det är en fråga som har rört på sig. Den har betytt många olika saker. Diskussionen om vad arbetstidsförkortning kostar och vem den är bra för har sett väldigt olika ut under olika perioder, säger Linn Spross, fil dr i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

I avhandlingen Ett välfärdsstatligt dilemma har Linn Spross undersökt hur staten har sett på arbetstidsförkortningar under 1900-talet. Hon har granskat alla statliga utredningar under åren 1919-2002.

Prioriterad fråga
– Att det har gjorts så pass många utredningar visar att det är en fråga som staten har tyckt varit viktig. Alla utredningar har inte slutat med ett nytt lagförslag, men det har hela tiden funnits ett behov av att diskutera det och formulera det på en politisk nivå, säger Linn Spross.

Arbetstidsfrågan handlade till mitten av 1950-talet om det statliga ansvaret att skydda arbetarna från att bli utnyttjade och sågs som en investering som kunde höja produktiviteten. Den kom sedan att formuleras som en fråga om ett konsumtionsval som arbetaren kunde göra. Mot slutet av 1900-talet kom flexibilitet att värderas högre än arbetstidsförkortning och reformen dödförklarades. Som titeln antyder har den oavsett vilken form den fått inneburit ett dilemma för välfärdsstaten:

Spänningar mellan arbete och fritid
– Fritiden har varit en del av välfärden, någonting som en stat bör ge sina medborgare för att ge dem tid som är annorlunda och frånkopplad arbetstiden. Men fritid har också varit ett hot mot arbetstiden och därmed ett hot mot välfärden: Om vi är mer lediga, hur ska vi då få ihop pengarna som samhället behöver? säger Linn Spross.

Frågan har förändrats och omformulerats över tid, vilket hänger ihop med föreställningar om maktförhållanden på arbetsmarknaden, föreställningar om ekonomi samt fritidens värde. Mycket forskning om välfärdsstaten utgår från välfärdsstaten uppgift att vara ett skyddsnät och se till att arbetslösa medborgare får arbete eller klarar sig ändå. Att istället undersöka spänningen mellan arbete och fritid, som i den här avhandlingen, visar på välfärdsstatens relation till arbete och det ekonomiska systemet. Mer fritid blir i detta sammanhang problematiskt.

– Man kan nog inte förvänta sig att arbetstidsförkortning är en fråga som välfärdsstaten kommer driva av sig själv. Om den ska leva vidare kommer det krävas starka påtryckningar från annat håll, säger Linn Spross.

Avhandling: Spross, Linn (2016): Ett välfärdsstatligt dilemma: Statens formuleringar av en arbetstidsfråga 1919–2002

Kontakt: Linn Spross, linn.spross@ekhist.uu.se telefon 018-471 12 30, 070-775 74 50

Sedan tidigare finns det många olika system för att automatiskt klassificera texter i olika genrer. Johan Eklund har kommit fram till att systemen presterar bättre om de har kunskap om ordens betydelserelationer. Det har han upptäckt när han har jämfört hur väl olika system lyckas klassificera olika texter och vilka metoder som fungerar bäst.

– Vi vill att systemen på ett automatiserat sätt ska kunna känna igen vad dokument handlar om och skilja mellan olika typer av texter till exempel olika typer av nyheter i en dagstidning, eller vad vi nu är intresserade av att klassificera, säger han.

– Vi använder maskininlärning, det vill säga att vi tränar systemen genom att analysera olika texter, klassificera dem och mata in detta i systemet. Men vi kan också tillämpa metoder för att leta fram ordens betydelserelationer i digitala texter.

Systemet kan detektera hur olika ord hänger ihop
Betydelserelationer är hur olika ord hänger ihop. Ord som ofta förekommer i närheten av varandra brukar också ha något gemensamt när det gäller betydelsen. Ta till exempel orden ”frispark” och ”hörna”, som ofta förekommer i närheten av varandra och som har en betydelse som har med fotboll att göra. Sådant kan systemet detektera genom att statistiskt undersöka hur orden används tillsammans i texterna. Samförekomst av ord kan då fångas upp och läggas till en databas om ordens betydelser.

– Jag har använt olika tekniker för att bygga upp semantiska modeller, alltså modeller över ordens betydelserelationer. Och så har jag tillämpat modellerna i systemen för automatisk textklassifikation för att se om det kan förbättra systemets prestanda. Samtidigt har jag kunnat jämföra vilka modeller eller tekniker som fungerar bäst.

Teknikerna har tillämpats på texter av tre olika slag, som har hämtats från dokumentkollektioner för forskningsändamål. Johan Eklund har testat teknikerna på nyhetstexter, på medicinska vetenskapliga texter och på texter från kommunikationsplattformen Usenet.

Språkets geometri
– Resultatet var väldigt positivt. Det visar att språkmodeller gör att textklassifikationen blir bättre. Detta är speciellt påtagligt när systemet inte har fått så mycket ”träning”, där man analyserar manuellt och matar in klassificeringar, utan bara har tränat på ett mindre antal dokument. Då kompenseras bristen på träningsdokument av språkmodellerna. Det här resultatet är ett litet bidrag bland många i att effektivisera textkategorisering, något som behövs både inom forskning och andra områden för att snabbt kunna hitta relevant information.

En annan, teoretisk, undersökning som Johan Eklund har gjort handlar om att studera vad som egentligen menas med ”klass” och ”klassifikation” samt hur vi använder språk för att organisera böcker och andra dokument. En upptäckt han gjorde i detta arbete var att ordens betydelserelationer formellt kan beskrivas med begrepp som vi känner igen från geometrin.

– Vi använder, kanske utan att tänka på det, geometriska uttryck för att förklara hur olika begrepp är relaterade till varandra. Till exempel säger vi att begreppet ”kvantmekanik” ryms inuti begreppet ”fysik”. Och det visar sig att den här strukturen även avspeglas i det fysiska biblioteksrummet, där böcker om kvantmekanik ryms inuti avdelningen för fysik.

Euforisk känsla
– Vi kan även säga att ett ämnesområde är begreppsligt nära ett annat ämnesområde, vilket vi också kan se i biblioteksrummet på så sätt att dessa områden placeras nära varandra. Det här var nog det mest fascinerande för mig i min forskning, och något som jag kände på mig intuitivt. Det var en euforisk känsla att kunna visa det!

Johan Eklund är universitetsadjunkt vid Akademin för bibliotek, informatik, pedagogik och IT. Han är mycket intresserad av matematik, språk, datavetenskap och klassifikation.

– När jag skulle börja forska letade jag efter ett område där jag skulle kunna odla intresset för alla de här ämnena och samtidigt försöka föra in klassifikationen i det moderna samhället.

Avhandlingen: With or without context: automatic text categorization using semantic kernels. Disputation: 15 april 2016, Högskolan i Borås Handledare är professor Sándor Darányi

Kontakt: Johan Eklund, johan.eklund@hb.se, 033-435 5966

– Snoken har hittat en alldeles egen strategi då den lägger sina ägg i miljöer skapade av människan. Tyvärr kan man nu se att det som tidigare hjälpte snoken nu är ett problem eftersom vi människor gör om den miljön. Detta är speciellt oroande för populationer i nordliga klimat som Sverige där det är för kallt för att snokens ägg ska kunna överleva utan dessa värmealstrande miljöer, säger Kristin Löwenborg.

Växelvarma djur som ormar och ödlor är beroende av temperaturen i omgivningen för sin överlevnad och reproduktion. Det kyligare klimat som vi har i Sverige är en utmaning för dessa djur.

Reptiler i kalla klimat brukar föda färdiga ungar
Den nordiska reptilfaunan är därför begränsad till ett fåtal arter och majoriteten är levandefödare, det vill säga istället för att lägga ägg bär honan på sin avkomma och föder fullt utvecklade ungar. Snoken är unik eftersom den både lägger ägg och finns långt upp i Norden.

– Jag har studerat temperaturer i snoknästen och hur de påverkar utvecklingen av snokägg och olika egenskaper hos avkomman som är viktiga för överlevnad och reproduktion. Olyckligtvis har snoken rapporterats minska på flera håll i landet. Resultaten från avhandlingen pekar starkt på snokens beroende av värmealstrande miljöer för sin fortplantning i Sverige. Jag hoppas att mina forskningsresultat kan ha betydelse för bevarande av reptiler i allmänhet och snoken i synnerhet, säger Kristin Löwenborg.

Avhandlingen: Nesting ecology of the grass snake (Natrix natrix) and its implications for conservation

För ytterligare information: Kristin Löwenborg, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-58 59 665, e-post kristin.lowenborg@zoologi.su.se

300 pensionärer deltog i studien, som är en del av ett större arbete i vilket forskare vid Örebro universitet både undersöker relationen mellan hjärna och tarm och dessutom letar efter nyckeln till ett hälsosamt åldrande.

– Vi vill ta reda på hur tarmen och hjärnan kommunicerar och vilken roll bakterier spelar, säger Lina Östlund-Lagerström.

I det här fallet fick hälften av pensionärerna äta probiotika med lactobaciller. Forskarna hade förväntat sig se skillnad i den gruppen vad gäller den generella maghälsan, mindre diarré och förstoppning till exempel, eftersom tidigare forskningsstudier visat det hos både barn och vuxna.

Förvånade forskarna
– Men det gav ingen större effekt på magen. Vi har funderat på varför och kommit fram till att det kanske inte är lactobaciller som behövs eftersom de är relativt stabila och finns kvar i hög grad i tarmen även hos äldre. Kanske kan en annan sorts bakterie som till exempel en bifido som inte finns i lika höga halter hos äldre göra större skillnad.

Men det som förvånat forskarna är att trots att maghälsan inte påverkades så blev den psykiska hälsan bättre. I delstudien som fokuserar på psykisk hälsa deltog 40 personer, som hade höga stressnivåer. Hälften fick probiotika och hälften fick placebo.

– I den grupp med 20 personer, som var stressade och fick probiotika, sjönk den självrapporterade stressen under studien jämfört med kontrollgruppen. Det hade vi inte förväntat oss.

Nivåerna av serotonin
– Det kan möjligen bero på att bakterierna påverkade till exempel nivåerna av serotonin, som gör att vi mår bra. Men vi måste undersöka avföringsproverna närmare för att få reda på svaret.

Nästa steg är att analysera de biologiska proverna – blod, saliv och avföring – närmare. Men Lina Östlund-Lagerström vill även gå vidare inom andra relaterade områden – som till exempel varför så många barn utvecklar olika former av allergier.

– Vår kost har förändrats radikalt under de senaste 50 åren och vi får inte i oss lika mycket goda bakterier som tidigare. Vi vet inte heller vilken effekt bekämpningsmedel och antibiotikaanvändningen har på vår hälsa. Vad vi kan se är att allt fler barn utvecklar allergier.

För mer information: Lina Östlund-Lagerström, 0735611716,
Lina.OstlundLagerstrom@oru.se

Genom att samla in vårtecken år efter år kan Svenska botaniska föreningen i samarbete med forskare analysera hur stora skillnader klimatförändringen leder till i olika delar av landet.

Vårkollen, som är ett så kallat medborgarforskningsprojekt där frivilliga och professionella forskare samarbetar, genomfördes för första gången 2015 och då rapporterades nästan 4000 observationer in om blommande vitsippor, tussilago, sälg och hägg samt björkarnas lövsprickning.

Hur långt har våren kommit i Valborg?
Då gick det bland annat att se att lövsprickningen hade hunnit 70-80 mil längre norrut än vad som var normalt för 100 år sedan. I och med att Vårkollen utökas med en vardag hoppas arrangörerna att skolklasser ska kunna delta i år.

– Vi vill stimulera intresset för att spana efter vårtecken och gladdes år den stora uppslutning Vårkollen fick förra året. Det är också roligt att kunna visa att vårteckenspanare bidrar till vetenskaplig kunskap, säger Stefan Grundström, ordförande i Svenska Botaniska Föreningen.

Efter en mild och utdragen höst 2015 kom de första rapporterna om blommande hassel redan i december i södra Sverige. Men sedan dess har vi upplevt en jojo-vinter och en utdragen vårvinter, där vårtecknen gång efter gång stoppats upp. Många vårtecken finns kvar att längta till innan lövsprickningen och därmed våren är fullbordad och frågan i Vårkollen är hur långt vårtecknen hunnit vid Valborg.

Bidra till klimatforskningen!
Klimatförändringen har tydligt påverkat både vårens ankomst och växtsäsongen som helhet. Genom att dokumentera när vårtecknen kommer år från år kan forskning och miljöövervakning se hur olika arter och olika delar av landet påverkas.

– Eftersom samma sak gjordes i landet för 100 år sedan kan vi jämföra de uppgifter vi får in via Vårkollen med hur det såg ut då, säger Kjell Bolmgren från SLU och samordnare för Svenska fenologinätverket.

Vårkollen är en del av en större miljöövervakning, där frivilliga bidrar till att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken. Eftersom växtsäsongens längd och olika arters aktivitetsperioder är grundläggande egenskaper i naturen är det många som påverkas när naturens kalender ändras som en effekt av klimatförändringen. Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är exempel på dem som är direkt beroende av samspelet i och med naturen, och som därmed behöver kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras.

Kontaktpersoner:
Kjell Bolmgren
, SLU, samordnare för Svenska fenologinätverket
0730-670365, kjell.bolmgren@slu.se
Naturenskalender.se
Stefan Grundström, Svenska Botaniska Föreningen
070-420 02 11, ordforande@svenskbotanik.se
Svenskbotanik.se

Regionala kontaktpersoner:
Blekinge

Niclas Wahlgren
070-8261140, wahlgren.niclas@gmail.com

Bohuslän/Dalsland/Göteborg
Tore Mattsson
0730-89 00 38, toremattsson1@gmail.com

Dalarna
Gunnar Hagelin
070-5240758, gunnar.j.hagelin@telia.com
Lennart Bratt
076-7704709, godbra@telia.com
Urban Gunnarsson
076-8282980, urban.gunnarsson68@gmail.com
Staffan Jansson
070-2064004, staffan.jansson@snf.se

Gotland
Lena Hegner, 0702850632, lenahegner@telia.com

Halland
Lars Schale, 072-743 11 18, lars@schale.se

Jämtland
Åsa Lundqvist, 073-038 58 65, asa_lundqvist@hotmail.com

Medelpad och Norra Norrland
Stefan Grundström, 070-420 02 11, stefan.grundstrom@svenskbotanik.se

Skåne
Eva Waldemarson, 070-229 98 49, eva.waldemarson@biol.lu.se

Småland
Martin Sjödahl, 036-30 77 38, lottamartin@gmail.com

Södermanland
Gunnar Björndahl, 070-230 54 82, gunnar.bjorndahl@gmail.com

Uppland
Yolanda Karlsson, 072 026 59 41, yolandakarlsson@gmail.com

Västmanland
Henrik Berg, 070-940 62 88, Henrik.Berg@lansstyrelsen.se

Läs mer om medborgarforskning:
Alla kan bli medborgarforskare.

I sin doktorsavhandling har Karin Nordström vid Institutet för miljömedicin undersökt om jobbyte påverkar sannolikheten för personer som varit långtidssjukskrivna att vara kvar på arbetsmarknaden. I studien användes registerdata från Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA), där samtliga personer i Sverige som är 16 år eller äldre är inkluderade.

– Bland de med över 180 dagars sjukfrånvaro vid basåret som bytt arbetsplats till nästa år ökade sannolikheten att ha ett arbete 2–4 år senare. Det här sambandet skulle kunna förklaras av att det är personer med något bättre hälsa som byter jobb, och som också har större sannolikhet att kvarstå i arbetslivet. Dock gällde sambandet oavsett hur mycket man varit sjukskriven året innan basåret. Studien indikerar att jobbyte skulle kunna vara ett sätt att förlänga arbetskraftsdeltagandet bland individer som varit långtidssjukskrivna, även om det är troligt att det kan finnas svårigheter för individer i denna grupp att få ett nytt jobb, säger Karin Nordström.

Förändrade arbetsuppgifter
En arbetsplats med låg sjukfrånvaro ses ofta som en hälsosam arbetsplats där arbetsförhållanden och ledarskap är bra. Men en delstudie i avhandlingen tyder på att arbetsplatsens sjukfrånvaro kan vara ett osäkert mått på hur hälsosam en arbetsplats är. Resultaten visade att arbetsplatser med hög sjukfrånvaro, jämfört med låg, hade högre sannolikhet att anställa en person som haft hög sjukfrånvaro året innan rekryteringen.

– Resultaten tyder även på att personer med hög sjukfrånvaro som byter arbetsplats riskerar att hamna på en arbetsplats där sjukfrånvaron är hög, vilket i sin tur kan tyda på att jobbyten bland dessa grupper sker inom ett och samma segment av arbetsmarknaden. För att ett byte ska vara framgångsrikt borde det vara nödvändigt att det nya arbetet innebär någon form av förändrade arbetsförhållanden eller uppgifter, säger Karin Nordström.

Avhandling: Mobility on the labour market, work ability and sick leavehttps://openarchive.ki.se/xmlui/handle/10616/45036, Karin Nordström, Karolinska Institutet (2016) ISBN: 978-91-7676-231-8

För mer information: Karin Nordström, Institutet för miljömedicin (IMM), Telefon: 070-5316627 E-post: karin.nordstrom@ki.se

I takt med en ökad kommersialisering och professionalisering av elitfotbollen i Sverige ställs allt högre krav på tränarna, exempelvis genom specifika tränarutbildningar, en större komplexitet i tränarskapet och tuffa anställningsförhållanden.

I sin avhandling Mästarcoacherna. Att bli, vara och utvecklas som tränare inom svensk elitfotboll har Susanne Meckbach undersökt hur svenska elitfotbollstränare lär sig fotbollstränaryrket och hur de uppfattar yrkets arbetsförhållanden. I sin studie intervjuar hon tio huvudansvariga tränare för lag i herrarnas Allsvenskan och Superettan.

Rekryteras direkt efter spelkarriären
Hennes undersökning visar hur före detta elitfotbollsspelare rekryteras till tränarpositioner inom elitfotbollen direkt efter avslutad spelarkarriär och vad det får för konsekvenser för deras lärande.

– De här personerna har ingen lång praktik inom tränaryrket innan de blir tränare på den högsta nivån. Många saknar dessutom utbildning och erfarenhet av ledarskap. För den oerfarne tränaren får därför tränarteamet stor betydelse för att han ska klara av att hantera sin nya roll som tränare, säger Susanne Meckbach.

Tränarna i teamet har ett nära samarbete och stödjer varandra inom flera områden. De delar på arbetsuppgifter och ansvarsområden, planerar och reflekterar tillsammans över vad de gör och varför i arbetet.

Samarbete ett sätt att klara stressen
Samarbetet får stor betydelse för deras vidareutveckling och för att de ska klara av att hantera en stressig arbetssituation med oklara anställningsförhållanden och stora yttre krav på framgång.

– Man kan se det som att tränarna blir byggnadsställningar för varandra och att de tillsammans utgör den kompetens som behövs för att leda laget, säger Susanne Meckbach.

I studien beskrivs även hur den svenska elitfotbollstränarutbildningen, UEFA Pro Diploma påverkar tränarnas lärande.

– Tränarna uppfattar att deras lärande främst sker i praktiken. De efterfrågar mer ledarskap, analys av fotbollsspelet och att tränarutbildningen ska ge en närmare koppling till deras praktik. De har inte heller hunnit med att träna upp sin förmåga att analysera spelet utifrån en tränarposition vid sidlinjen. Det blir betydelsefullt att tränarutbildningen bistår tränares lärande genom ett fokus på dessa aspekter, säger Susanne Meckbach.

För mer information: Susanne Meckbach, telefon 070–674 00 18, e-post susanne@meckbach.se

Avhandlingen: Mästarcoacherna. Att bli, vara och utvecklas som tränare inom svensk elitfotboll. Susanne Meckbach lägger fram sin avhandling vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap fredagen den 29 april kl. 13.00. Plats: Sal 1505, Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Lidingövägen 1, Stockholm

En teori har varit att partiklar som väger hundra miljarder gånger mindre än elektronen, så kallade axion-liknande partiklar (ALP) kan förklara den mörka materian. ALP är dock svåra att hitta. Hittills har man därför inte kunnat testa de typer av ALP som skulle kunna bidra till den mörka materian.

För första gången har nu forskarna använt data från NASA:s gammastrålningsteleskop på Fermisatelliten för att undersöka ljuset i den centrala galaxen i Perseus galaxhop i jakten på ALP. Forskarna hittade inga spår av ALP och observationen var för första gången känslig nog för att kunna utesluta vissa typer av ALP. Detta i och med att ALP endast kan utgöra den mörka materian om de har vissa egenskaper.

Det är omöjligt att observera axion-liknande partiklar direkt, men det finns en möjlighet att partiklarna omvandlas till ljus när de färdas genom ett magnetfält. Forskarna använde den centrala galaxen i Perseus galaxhopen som en starkt lysande ljuskälla för att leta efter spår från ALP. Galaxen strålar ut en kraftfull form av ljus, så kallade gammastrålning, som kan omvandlas till ALP när det färdas genom magnetfältet som fyller gasen mellan galaxerna i klustret.

– De ALP-partiklar vi nu har kunnat utesluta har förklarat den mörka materian åtminstone delvis. Det som är extra roligt är att vi trodde att det skulle krävas dedikerade experiment här på jorden, som just nu planeras, för att nå denna känslighet men så är alltså inte fallet, säger Manuel Meyer, postdoktorand vid Fysikum, Stockholms universitet.

Sökningar efter ALP med Fermiteleskopet kommer att fortsätta. Mer än 80 procent av materian i universum återstår att identifiera. Den mystiska mörka materian visar sig endast genom sin tyngdkraft, den varken absorberar eller strålar ut någon form av ljus.

För ytterligare information:
Manuel Meyer, postdoktorand, Fysikum, Stockholms universitet, e-post manuel.meyer@fysik.su.se
Jan Conrad, professor, Fysikum, Stockholms universitet, tfn 08-553 78 769, e-post conrad@fysik.su.se
Miguel Sánchez-Conde, Wenner-Gren Fellow, Fysikum, Stockholms universitet, e-post sanchezconde@fysik.su.se

Artikeln: Search for Spectral Irregularities due to Photon–Axionlike-Particle Oscillations with the Fermi Large Area Telescope finns att läsa i Physical Review

Mer om Fermisatelliten på NASA:s webb
Mer om ALP-experimenten

Rovfiskar har en viktig roll i ekosystemet genom att de äter småfisk och krabbor, vilket indirekt kan ha betydande effekter på vegetationen i kustområden. I många grunda kustområden har storvuxen vegetation som ålgräs och blåstång minskat i omfattning de senaste decennierna. Denna vegetation utgör i sin tur livsmiljöer för många marina organismer och fungerar också som produktiva yngelkammare för fisk.

Övergödning är en av de viktigaste anledningarna till denna minskning då snabbväxande trådalger konkurrerar ut den storvuxna vegetationen som ålgräs och blåstång. Det har dock länge funnits en misstanke om att även överfiske på stora rovfiskar, till exempel torsk, kan ha orsakat en kedjereaktion i näringsväven där småfisk och krabbor ökat och algätande små kräftdjur minskat, vilket i sin tur ökat förekomsten av snabbväxande trådalger.

Småfisk och krabbor ökar
Nu har forskare vid SLU, vid Stockholms och Göteborgs universitet samt vid universitetet i Groningen i Nederländerna systematiskt gått igenom de över 50 studier i norra Atlanten

Ålgräsäng i Gullmarsfjorden överväxt av trådformade grönalger och omgiven av smörbultsfiskar. Små fiskarter som smörbult har ökat i antal längs Västkusten, troligen till följd av överfiske. Foto: Per-Olav Moksnes, GU.
Ålgräsäng i Gullmarsfjorden överväxt av trådformade grönalger och omgiven av smörbultsfiskar. Små fiskarter som smörbult har ökat i antal längs Västkusten, troligen till följd av överfiske. Foto: Per-Olav Moksnes, GU.

där man i experiment har manipulerat näringshalter, algätande smådjur (snäckor och små kräftdjur) och förekomst av olika typer av fisk för att mäta hur det påverkar förekomst av trådalger.

Resultaten visar att näring, i första hand kväve, och predation från krabbor och småfisk på algätande smådjur i genomsnitt har lika stora effekter på mängden trådalger. Småfisk och krabbor ökar i kustzonen som en effekt av överfiske, genom att rovfisken som äter dem minskar i antal. Det här innebär att svaga rovfiskbestånd ger upphov till liknande effekter på algproduktionen som övergödning.

Överfiske och övergödning går hand i hand
Resultaten visar även att överfiske och övergödning förstärker varandra, så att deras sammanlagda effekt är större än man skulle förvänta sig. En slutsats från denna studie är att åtgärder som kan öka mängden rovfisk och minska förekomsten av småfisk snabbt kan reducera mängden trådalger och därmed gynna ålgräs och blåstång.

Ett naturligt fisksamhälle kan alltså sannolikt bidra till både förbättrad vattenkvalitet och friskare livsmiljöer i kustzonen, vilket visar på fördelarna med en integrerad, ekosystembaserad förvaltning.

Kontakt:  Örjan Östman, tel 010-478 41 53, orjan.ostman@slu.se och
Ulf Bergström, tel 010-478 41 17, ulf.bergstrom@slu.se vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Johan Eklöf, tel 08-16 13 58, johan.eklof@su.se, Stockholms universitet:
Per-Olav Moksnes, tel 031-786 27 10, per.moksnes@marine.gu.se, Göteborgs universitet:
Klemens Eriksson, tel +31 50 363 2098, b.d.h.k.eriksson@rug.nl, University of Groningen:

Artikel: Top-down control as important as nutrient enrichment for eutrophication effects in North Atlantic coastal ecosystems. Örjan Östman, Johan Eklöf, Britas Klemens Eriksson, Jens Olsson, Per-Olav Moksnes & Ulf Bergström. Journal of Applied Ecology 2016. DOI: 10.1111/1365-2664.12654

– Många anställda i sjukvården tror att om man ingenting gör så blir det i alla fall inte sämre eller mer stressigt. Vårt forskningsresultat visar att det blir just det. Både sämre, och mer stressigt, säger Lotta Dellve, professor vid Högskolan i Borås och vid KTH.

Det har länge funnits en negativ inställning till organisationsutveckling inom svensk sjukvård, exempelvis genom införande av lean production. Ingen forskning har heller visat att sådana förändringar leder till någonting positivt över tid. Studien av forskare från KTH och Högskolan i Borås pekar nu alltså på motsatsen – organisationsutveckling leder till ett antal förbättringar.

Omfattande studie
Forskningsstudien har varit omfattande. 22 enheter vid fem sjukhus deltog i projektet. 1 361 läkare, 429 chefer samt sjuksköterskor och undersköterskor fick besvara enkäter under tre år. Forskarna genomförde även intervjuer med 198 chefer, medarbetare och utvecklingsledare på olika nivåer, samt observationer. Studien gäller sjukhus.

Lotta Dellve, med bakgrund som beteendevetare och sjuksköterska, säger att forskningsresultaten visar att verksamhetsfokuserat ledningsarbete som anpassar utvecklingen efter verksamhetens specifika förutsättningar har betydelse för utvecklingen av nya arbetssätt och resurser.

Att balansera behovet av styrning av utvecklingsarbetet med tillit till arbetet leder dessutom till mer engagemang och mindre frustration bland medarbetarna.

Lotta Dellve och hennes forskarkollegor har listat en rad förhållanden som särskilt bidrar till en mer hållbar verksamhetsutveckling i sjukvården.

– Med hållbarhet menar vi dels arbetsförhållanden för läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och chefer, dels ur effektivitets- och kvalitetsperspektiv, säger Lotta Dellve.

Listan:

AFA och Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) har finansierat forskningsprojektet.

Forskningsrapporten: Nyorientering av svensk sjukvård: Verksamhetstjänande implementeringslogiker bygger mer hållbart engagemang och utveckling – i praktiken 

Här kan du ta del av slutrapporten

Läs mer om Lotta Dellves forskning

För mer information: Lotta Dellve på 070 – 180 02 35 eller lotta.dellve@hb.se

Livscykelanalys har etablerats som en utbredd och rekommenderad metod för miljökartläggning av produkter, inklusive globala miljöeffekter.

– I över tio år har LCA tillämpats på sjömatsprodukter, det vill säga fisk och skaldjur. Det har lett till nya insikter om deras miljöpåverkan som nu bör användas för att göra fisket och dess produkter mer uthålliga, säger Friederike Ziegler.

Från fiske till produkt
I studien, som publicerats i den ansedda vetenskapliga tidsskriften inom fiske, Fish and Fisheries, presenteras resultat från LCA-forskning av sjömatsprodukter med särskilt fokus på att utvärdera fiskeriförvaltningen, som har en stor påverkan på miljöpåverkan av produkterna.

– Livscykelanalys kan förhindra att problem flyttas från en typ av miljöpåverkan, eller en aktivititet, till en annan. Även genom att titta på hela kedjan, från fiske till produkt, får man en bättre helhetsbild, förklarar Friederike Ziegler.

Fiskerättig baserad på miljöprestanda
Bränsleanvändningen i fisket har visats vara en nyckelfaktor, eftersom den dominerar många kategorier av miljöpåverkan och ofta är kopplad till biologisk miljöpåverkan. Den är även viktig för fiskets ekonomiska och sociala uthållighet. Därför kan en ingång till ett produktperspektiv i fisket vara att följa upp, och minska, bränsleåtgången i fisket.

– Att fördela fiskrättigheter baserat på miljöprestanda skulle kunna underlätta övergången till ett mer uthålligt fiske. Att ta dessa steg i en öppen dialog mellan fiske, förvaltning, industri, miljöorganisationer och konsumenter skulle leda till stora framsteg.

För mer information: Friederike Ziegler, friederike.ziegler@sp.se, tel 010-516 66 54

Artikel: Expanding the concept of sustainable seafood using Life Cycle Assessment. Fish and Fisheries Källa: Ziegler, F., Hornborg, S., Green, B.S., Eigaard, O.R., Farmery, A., Hammar, L., Hartmann, K., Molander, S., Parker, W.R., Skontorp Hognes, E., Vázquez-Rowe, I. and Smith, A.D.M.

Livscykelanalys eller Life Cycle Assessment (LCA) är en metod för att kartlägga miljöpåverkan av produkter som är standardiserad av ISO. Den används ofta för att jämföra produkter som fyller samma funktion eller för att hitta förbättringsmöjligheter för en viss produkt. Inom EU håller man just nu på att ta fram ett verktyg för miljökartläggning av produkter (Product Environmental Footprinting), bland annat för sjömat, som baseras på LCA.

Cannabisbruk ökar risken för att senare få schizofreni och andra psykossjukdomar, något som forskargruppen bakom den aktuella studien tidigare rapporterat efter att de följt upp samtliga män som mönstrade för värnplikt åren 1969–70. Vid mönstringen svarade männen på frågor om bland annat droganvändning. I dag är männen runt 60 år gamla, en ålder då eventuella skadliga långtidsverkningar av cannabisbruk kan bli märkbara.

Forskare gjorde därför en ny uppföljning för att ta reda på om dödligheten var förhöjd bland män som rapporterat cannabisbruk i ungdomen.

– En färsk WHO-rapport har visat att cannabis har omfattande effekter på hälsan, även om psykiska effekter är det mest framträdande. I vår studie visar vi att hög konsumtion i ungdomen också kan bidra till ökad dödlighet, säger Edison Manrique-Garcia vid institutionen för folkhälsovetenskap, försteförfattare till studien.

Cannabisbruk ökar risken för psykossjukdom
Drygt 50 000 män ingick i studiepopulationen. Av dessa hade nästan 4 000 avlidit mellan år 1970 och fram till och med år 2011. Forskarna fann att män som rapporterat den högsta nivån av cannabisbruk i ungdomen, bruk mer än 50 gånger, hade 40 procent högre risk att dö jämfört med dem som rapporterat mindre omfattande eller inget cannabisbruk (oddskvot 1,4; 95 procent konfidensintervall 1,1–1,8). I analysen kontrollerade forskarna för andra faktorer som kan påverka dödligheten, som alkoholbruk, psykisk sjukdom, sociala problem i barndom och uppväxt, men sambandet mellan tungt cannabisbruk och förhöjd dödlighet kvarstod.

Eftersom det är väl etablerat att cannabisbruk ökar risken för psykossjukdom undersökte forskarna om de som drabbats av psykos hade särskilt förhöjd dödlighet och om cannabisbruk påverkade detta. 683 personer hade vårdats för psykosdiagnos.

Skador och självmord
– Bland män i gruppen som drabbats av psykos var dödligheten ungefär fyrfaldigt förhöjd, men detta gällde oberoende av tidigare cannabisbruk. Vår slutsats är att cannabisbruk i ungdomen kan bidra till tidig död, framför allt genom skador och självmord, och att detta inte beror på den ökade risken för psykos, säger Peter Allebeck, också vid institutionen för folkhälsovetenskap, som har lett studien.

Eftersom det i studien inte fanns uppgifter om cannabisbruk under uppföljningstiden, går det inte att veta om den ökade risken bland männen med tungt cannabisbruk i ungdomen beror på tidig stark påverkan av drogen, eller på att de med omfattande bruk eventuellt fortsatte med detta senare i livet.

Forskningen har finansierats med stöd från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) och Stockholms läns landsting.

Publikation: Cannabis, Psychosis, and Mortality: A Cohort Study of 50,373 Swedish Men, Edison Manrique-Garcia, Antonio Ponce de Leon, Christina Dalman, Sven Andréasson and Peter Allebeck, American Journal of Psychiatry, published online 22 April 2016, doi: 10.1176/appi.ajp.2016.14050637

Kontakt: Peter Allebeck, professor, överläkare, Institutionen för folkhälsovetenskap. Telefon: 08-524 801 72 eller 073-3700088 E-post: Peter.Allebeck@ki.se

När man undersöker hur fiskar överlever vintern jämför man vanligtvis mängden fisk på hösten med mängden fisk på våren. Ett forskarlag vid Umeå universitet har i stället följt fiskarnas förflyttning under hela vintern längs elva cirka 50 meter långa sträckor i en bäck. Platsen för studien var Smörbäcken, ett litet biflöde till Umeälven i Västerbotten.

– Den stora utmaningen bestod i att följa fiskarna trots att bäcken var isbelagd. Vi bedömde att det skulle gå med hjälp av PIT-tags, som är ett slags sändare som opereras in i fiskens bukhåla, säger Christine Weber, tidigare postdoktor vid Umeå universitet och en av forskarna som arbetat med projektet.

Bedömda fiskarnas allmäntillstånd
Forskargruppen försåg fiskar av olika storlek, både vuxna och unga öringar samt stensimpor, med sådana sändare. De vuxna öringarna fick en större modell av sändare än de unga öringarna och stensimporna. För att förstå vad som är viktigt för att fiskarna ska överleva vintern mättes fiskarnas längd och vikt och även deras allmäntillstånd bedömdes. Av dessa faktorer visade sig den sistnämnda vara viktigast.

– Det var lättast att följa de vuxna öringarna och omkring 90 procent av de stationära fiskarna gick att spåra vid varje undersökningstillfälle, säger Christine Weber.

Antalet spårade stensimpor och unga öringar sjönk drastiskt under midvintern och var lågt ända fram till islossningen. Då ökade antalet spårade fiskar påtagligt. Svårigheten att hitta stensimpor under isen kan ha berott på att de gärna gömmer sig i bottensubstratet när det är lite vatten i bäcken. Även unga öringar kan ha ett liknande beteende.

Svårt hålla kontakt när isen blev tjock
För att utvärdera hur bra metoden fungerade kartlade forskarna även de undersökta vattenmiljöerna genom att dels mäta den undersökta sträckans bredd, vattendjup och struktur, dels följa hur isens tjocklek förändrades under mätperioden.

– De strukturella faktorerna visade sig inte ha någon större betydelse för fiskarnas överlevnad. Däremot var det svårare att få kontakt med de små sändarna ju tjockare isen blev. Den större sändarmodellen var mindre känslig för isens tjocklek. Även snötäcket på isen var ett problem och snön måste skottas bort ett par gånger under provperioden, säger Christine Weber.

Därtill visade det sig att ju mer komplext mätområdet var desto färre fiskar gick att spåra. Trots allt fungerade denna metod bra på vintern så länge vattnet under isen var grundare än ungefär 30 centimeter och mätningarna kunde göras ofta. Metoden kan därför bli ett värdefullt hjälpmedel för att bättre förstå hur olika fiskarter och olika stora fiskar hanterar vintern.

Projektet är ett samarbete mellan forskare från Sverige, Norge och Schweiz. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Ecology and Evolution.

Artikel: Detection and apparent survival of PIT-tagged stream fish in winter. Ecology and Evolution, 6(8), 2536-2547, Weber, C., Scheuber, H., Nilsson, C. & Alfredsen, K. T. (2016).  6(8), 2536-2547.

För mer information: Christine Weber, lektor, Department Surface Waters Research and Management, EAWAG E-post: christine.weber@eawag.ch
Christine Webers webb
Christer Nilsson, professor, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Telefon: 090-786 60 03 E-post: christer.nilsson@umu.se

– Man går lätt in i Försvarsmaktens struktur och går ifrån sin egen vårdetik för att anpassa sig till gruppen, säger Kristina Lundberg.

I en studie har hon intervjuat ett 20-tal svenska läkare och sjuksköterskor som varit ute på internationell militär insats under de senaste två åren. Genomgående visar resultaten att sjukvårdspersonalen har utfört uppgifter som inte primärt ingår i deras uppdrag – uppgifter man inte bör utföra som rödakorsmärkt sjukvårdspersonal.

Hamnar lätt i den militära strukturen
– Rödakorsmärkt sjukvårdspersonal lyder under Genèvekonventionen, som bland annat Sverige har skrivit under, och de ska då inte bedriva underrättelse när de vårdar, stå vakt vid ingången till kampen eller bemanna understödsvapen. Ändå händer detta och oftast utan att någon beordrat dem att göra det, säger Kristina Lundberg och fortsätter.

– Vi ska komma ihåg att Sverige skickar kvalificerade och rutinerade läkare och sjuksköterskor med en stark etisk kompass till internationella insatser. Vår forskning visar att sjukvårdspersonal snabbt anammar den militära strukturen och det är en väldigt stark hierarkisk organisation.

Sjukvårdspersonalen förklarar ofta sitt beteende med att det inte fanns någon annan som kunde utföra åtagandet, att de ville hjälpa till eller att de hade tid över. Det kan låta oskyldigt men Kristina Lundberg menar att det gör något med oss människor när vi tänjer på våra etiska gränser.

– Det finns risk att vi tänjer lite till, och till slut har gränsen för det oacceptabla passerats.

Djupare förberedelser och utbildning
Ett sätt att komma tillrätta med problematiken anser Kristina Lundberg är förberedelse och kunskap om internationell humanitär rätt och etiska dilemman. Sjukvårdspersonal behöver gedigen utbildning innan de reser iväg på militära insatser.

– Vi behöver föra etiska diskussioner, resonera och reflektera djupare kring hur man ska agera i olika situationer. Vi behöver också tydliggöra sjukvårdspersonalens roll inom det militära. Allt kan man inte förbereda sig på, men vi kan göra mycket mer än vad som görs idag.

– Soldater är sällsynt friska människor – unga och starka – och det kan gå långa perioder då sjuksköterskor och läkare inte behöver arbeta. De vill gärna hjälpa till och göra rätt för sig, men hur de än gör blir det fel i någons ögon, avslutar Kristina Lundberg.

Kontaktperson: Kristina Lundberg, tfn: 033-435 4508 eller e-post:kristina.lundberg@hb.se

Kristina Lundberg är doktorand vid Högskolan i Borås, som finansierar projektet, och vid Hälsohögskolan i Jönköping. Hennes forskningsområde är Etiska problem bland sjukvårdspersonal i samband med internationella militära insatser. Kristina Lundberg är också präst i Svenska kyrkan och har tidigare varit bataljonspastor i Kosovo och Afghanistan. Tillsammans med sina handledare har hon en publicerad studie i Journal of Military Medicine.

– Vi har kunnat konstatera att begreppet självförklarande gata i tätort är svårt och med dagens befintliga hastighetsgränser kan man inte tala om att vi har självförklarande gator i Sverige. Det är långt ifrån enkelt för trafikanterna att enbart utifrån trafikmiljön bedöma vilken hastighetsgräns som råder om man av någon anledning missat informationen som finns på skyltarna, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.

En åtgärd för att öka möjligheten att bilister håller hastighetsbegränsningarna på gator i tätort kan vara att utforma gatorna så att de blir mer självförklarande. För att utreda begreppet självförklarande gata har forskarna studerat sambandet mellan faktisk hastighet, hastighetsgräns och trafikmiljöns utformning utifrån hastighetsmätningar på 69 mätpunkter i tätort.

– Omgivningen och om det finns oskyddade trafikanter som befinner sig i närheten är exempel på faktorer som kan förklara varför trafikanter väljer att köra i en viss hastighet, säger Anna Vadeby.

Blindskattning
När forskarna studerat sambandet mellan vald hastighet och ett antal platsspecifika bakgrundsvariabler visar resultatet att trafikanternas hastighetsval förklaras med förhållandevis självklara egenskaper som hastighetsgräns och om man har företräde eller inte. Men det finns fler faktorer som påverkar, exempelvis typ av bebyggelse och om det finns oskyddade trafikanter.

Som en andra del i studien fick 113 trafikingenjörer studera fotografier för att bedöma vilken hastighet de tror råder vid olika platser, en så kallad blindskattning, som gjordes av NTF. Om slumpen fått avgöra så hade 25 procent av gissningarna varit korrekta, nu var andelen i genomsnitt cirka 50 procent. Mest korrekt gissade deltagarna på gator med hastighetsgräns 70 km/tim (67 % rätt) och sämst på gator med 60 km/tim (35 % rätt).

Dialog om hastighetsgränser
–  De trafikingenjörer som genomfört en hastighetsplan visade sig i större utsträckning göra en korrekt bedömning av gällande hastighetsgräns. Resultaten visar också att sannolikheten att göra en korrekt bedömning ökar ju smalare vägen blir, säger Anna Vadeby.

Syftet med projektet var att utreda begreppet självförklarande gata, men också att skapa en dialog med landets kommuner kring hastighetsgränser och faktiska hastighetsnivåer i relation till begreppet självförklarande gata i tätortsmiljö. Studien är gjord på uppdrag av och i samarbete med NTF (Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande).

Rapport: Självförklarande gator – samband mellan faktisk hastighet, hastighetsgräns och trafikmiljö

Kontakt: Anna Vadeby 013-20 42 34 eller Anna Anund 031-20 43 27

Ortnamn är språkets äldsta fasta kvarlevor. De kan härstamma från brons- och järnåldern och är som regel bundna till de lokaliteter namnen syftar på. Ortnamnens form och ”synliga” innehåll förändras och fördunklas naturligtvis med tiden. Men det är möjligt att utforska även dessa fornminnen, och på så sätt få uppgifter om vem som har bott i området, vilket språk de talat och vad som troligen gav upphov till platsens namn. Ortnamn utgör därför utomordentligt bra källor för att spåra upp gammal, avbruten språkkontakt.

I sin avhandling har Alexandra Petrulevich undersökt unikt vendiskt (västslaviskt) ortnamnsmaterial som i många fall endast finns belagt i den isländska Knýtlinga saga. Detta ortnamnsmaterial har anknytning till Vendland, det vill säga dagens Holstein och Pommern i norra Tyskland och norra Polen.

Språkkontakt mellan slaver och skandinaver
Undersökningen visar att hälften av de studerade namnen vittnar om språkkontakt mellan slaver och skandinaver på Östersjöns södra kust under vikingatid och tidig medeltid. Dessa ortnamn som är av slaviskt ursprung utsattes för olika anpassningsstrategier, då skandinaver integrerade namnen i sitt språk.

Beståndsdelar i namnet Rostock som härstammar från slaviskans *Roztok med betydelsen ’stället där vattnet delar sig’ byttes till exempel ut mot likalydande motsvarigheter i fornisländskan, vilket gav Rauðstokkr med betydelsen ’röd stock’. Ett annat exempel på anpassning är namnet på staden Szczecin i norra Polen som översattes till fornisländskan som Burstaborg med betydelsen ’borstborg’.

De vendiska ortnamnen i Knýtlinga saga delar även sagans komplicerade historia. Det stora tidsgapet mellan nedskrivningen i mitten på 1200-talet och sagans bevarade eftermedeltida avskrifter är svårt att överbrygga. Handskrifterna uppvisar flera varierande former av de undersökta namnen. Det är viktigt att avgöra om dessa former kan ha varit i bruk på Östersjöns södra kust under 1100-talet eller om de endast är konstruktioner av de isländska skrivarna.

De handskrifter av Knýtlinga saga som analyserats avslöjar alltså även vilka strategier isländska skrivare använde sig av för att handskas med mindre kända namn. Till exempel byttes *Dimin, ett namn av slaviskt ursprung som avser borgen Haus Demmin i Mecklenburg-Vorpommern, mot Dímun, ett namn känt från de färöiska öarna Stóra Dímun och Lítla Dímun.

Förståelse för det som händer med lånade namn
Avhandlingens teoretiska ram omfattar klassificering av anpassningsstrategier och diskussion kring de faktorer som kan förklara varför människor väljer att anpassa lånade namn på ett visst sätt. Denna teoretiska diskussion kan hjälpa oss att även förstå de processer som lånade namn genomgår här i Sverige, som också är fullt med ortnamn av icke-nordiskt ursprung. Sådana ortnamn är våra främsta vittnen om tidig språkkontakt mellan svenskar eller snarare svenskarnas förfäder och andra folkgrupper, framför allt samer och finnar, och om utbredningen av dessa folkgrupper och deras språk.

Många samiska och finska ortnamn har lånats in i svenskan i anpassad form, då man antingen bytt ut de samiska och finska språkljud som saknades i svenskan mot närliggande svenska ljud, eller översatt delar av eller hela ortnamn. Giebmegáisi blev på det sättet till Kebnekaise, Geavrovuohppi till Krokvik och Kieruna till Kiruna.

För mer information: Alexandra Petrulevich, tel: 018-471 2901, 0735850418, e-post: alexandra.petrulevich@nordiska.uu.se

Avhandling: Ortnamnsanpassning som process. En undersökning av vendiska ortnamn och ortnamnsvarianter i Knýtlinga saga.