Att komma in i arbetslivet är ett viktigt och avgörande steg för att träda in i vuxenlivet, i minst för personer som lever med en funktionsnedsättning. Det allmänna antagandet har länge varit att majoriteten av gymnasiesärskoleelever efter skolan får sysselsättning i form av oavlönad daglig verksamhet, det vill säga en stödinsats för de som inte utbildar sig och som inte har annat jobb.
En ny studie visar nu att antagandet inte stämmer. Endast 47 procent av de före detta särskoleeleverna har daglig verksamhet, 22,4 procent arbetar och 6,6 procent studerar.
– En betydande andel, 24 procent, tillhör kategorin ”någon annanstans” och har vare sig daglig verksamhet, ett arbete eller är studerande, säger Jessica Arvidsson, som står bakom avhandlingen.
Stora skillnader mellan män och kvinnor Studien baseras på ett nationellt register (Halmstad University Register on Pupils with Intellectual Disabiliy, HURPID) som omfattar 12 269 elever som gick ut gymnasiesärskolan mellan 2001 och 2011. Vilken typ av sysselsättning som unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning har efter skoltiden påverkas av faktorer som kön, vilken typ av utbildningsprogram de har läst, hur lång tid som gått sedan examen, var de bor och föräldrarnas utbildningsnivå samt födelseland.
Studien visar också att det finns betydande könsskillnader; 70 procent av de som har ett arbete är män och endast 30 procent är kvinnor.
– Barn till högutbildade föräldrar har mer sannolikt daglig verksamhet medan barn till lågutbildade har något större chans att få arbete. Högutbildade föräldrar antas ha den ”välfärdskompetens” som i dag krävs för att få tillgång till de stödinsatser som samhället erbjuder. Lågutbildade föräldrar kan istället förmedla kontakter med arbetsplatser där det finns arbetstillfällen för personer utan formell kompetens.
En viktig resurs Avhandlingen diskuterar förutsättningarna för social rättvisa, välbefinnande och jämlika levnadsvillkor för unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i samband med inträdet i arbetslivet. Jessica Arvidsson betonar samhällets ansvar att främja alla medborgares möjlighet att välja sysselsättning.
– Såväl det offentliga som det privata Sverige måste börja se personer med intellektuell funktionsnedsättning som en viktig resurs i samhället. Människors förmågor riskerar i dag att skymmas bakom kategorier, fördomar och föråldrade strukturer. För att nå dit behöver ekonomiska resurser omfördelas och personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver erkännas och tillskrivas social status, säger Jessica Arvidsson.
HURPID-registret gör det möjligt att framöver inkludera även personer med intellektuell funktionsnedsättning i nationella uppföljningar och analyser som syftar till att synliggöra utmaningar vid inträdet i arbetslivet och främja ett ökat arbetslivsdeltagande bland unga vuxna.
Kontaktinformation: Jessica Arvidsson, Akademin för Hälsa och välfärd, Högskolan i Halmstad, E-post: Jessica.Arvidsson@hh.se
Hur brottsoffer och deras hjälpare uppfattar sig själva har betydelse för kontakten mellan dem, visar Lotta Jägervi, som intervjuat brottsoffer och ideella stödjare runt om i landet.
Stödjarna är ofta äldre kvinnor som ser sig som vanliga medmänniskor, som erbjuder drabbade hjälp. De behöver bli bekräftade i den självbilden, men brottsoffrens bild av sig själva kommer ibland i konflikt med det behovet.
Avgörande hur brottsoffret känner sig
Schablonen av brottsoffer är att de ska känna sig svaga, men kontakten med stödjarna kan fungera bra även om offren känner sig starka, säger Lotta Jägervi:
– Avgörande är att brottsoffren uppfattar sig som oskyldigt drabbade medborgare med rätt till stöd. När både brottsoffer och stödjare ser sig som vanliga hederliga människor och har en gemensam föreställning om förövaren så underlättas kommunikationen och leder till bättre stödinsatser.
Men i vissa lägen sker inte denna identifikation mellan offer och ideella hjälpare. Brottsoffren kan känna sig drabbade, men ändå medskyldiga på grund av sin relation till förövarna.
Uppfattaren jourmedarbetaren som myndighetsperson
Dessa brottsoffer har samtidigt en tendens att uppfatta jourmedarbetarna som del av myndighetssfären: social, polis, skola etc. Detta påverkar kommunikationen. Risken är att brottsoffren får sämre stöd, eftersom bilderna av stödjare och offer inte matchar varandra.
Lotta Jägervis avhandling ska skickas ut till brottsofferjourerna och hon hoppas att analysen kan vara en hjälp att känna igen mönstren och ha rätt förväntningar på brottsoffren.
En annan iakttagelse hon gjort är att brottsofferjourer skiljer sig från andra ideella organisationer i sitt sätt att agera mot myndigheterna.
– Brottsofferjourerna är inte offensiva och ställer krav på polisen. Istället täcker de ofta upp för brister och löser problem som egentligen skulle utförts av polisen. Möjligen gör jourerna detta för att brottsoffren inte ska förlora tron på rättssamhället och vara rädda att anmäla om de drabbas av brott igen. Att jourerna är beroende av att polisen förmedlar brottsoffer till dem kan också spela in, säger Lotta Jägervi.
Intervjuer med brottsoffer
Lotta Jägervi har i en förstudie gjort telefonintervjuer med närmare trettio brottsoffer. Själva avhandlingen baseras på intervjuer med sex brottsoffer – fem av dem kvinnor i åldern 50-70 år. Hon har också mött ideella stödjare på tolv brottsofferjourer i landet.
Avhandlingen i folkhälsovetenskap fokuserar på de hälsofrämjande aktiviteter som har genomförts i Karlstads kommuns grundskolor mellan 2006-2012, inom ramen för ett folkhälsoprojekt kallat Skolan förebygger.
De hälsofrämjande aktiviteter som genomförts var utbildningsprogram riktade till lärare i första hand. Kunskaper som lärarna sedan tog med sig in i klassrummen till eleverna i grundskoleålder. Det handlade i huvudsak om ledarskapsutbildning. Övningar för att främja sociala relationer och öka välmående, minska fokus på negativt beteende och stärka det positiva beteende som i slutändan förbättrade klassrumsklimatet och skolmiljön som sådan.
Hur verksamhetscheferna ser på saken
– Hälsofrämjande arbete i skolan kan bidra till att skapa en förbättrad skolmiljö som främjar hälsa och skolprestationer, säger Louise Persson.
Louise Persson forskning bidrar med ny kunskap om verksamhetschefers syn på hälsofrämjande arbete i skolan. Den beskriver hur skoltrivsel och sociala relationer kan förbättras, samt hur barns perspektiv kan beaktas i planering och genomförande av hälsofrämjande arbete.
Studien visar att skolmiljön i Karlstads kommun högstadieskolor förbättrats under den tid folkhälsoprojektet pågått, och att förbättringarna i skolmiljön varit större än i andra värmlandskommuner. I avhandlingen diskuteras även om, och i vilken utsträckning, förbättringarna i skolmiljön i skolorna i Karlstad kan tillskrivas genomförda insatser.
– I framtiden är det också angeläget att agera mer hälsofrämjande i skolan och arbeta för att skapa stödjande miljöer för hälsa, inte minst då forskning visar att det finns ett behov av det, både ur ett barn- och samhällsperspektiv, säger Louise Persson.
För mer information: Louise Persson, doktorand i folkhälsovetenskap vid CFBUPH, Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa, på Karlstads universitet, tel 0730 388 918 och 054 700 2135 eller louise.persson@kau.se
– Vårt långsiktiga arbete har nu börjat bära frukt. Vi samlar systematiskt in prover från patienter med svåra biverkningar i Sverige och samarbetar med andra länder. Tack vare medverkan från patienter i Sverige, Spanien, Frankrike och Tyskland kan vi nu förutsäga risk för en svår biverkan, säger Pär Hallberg, överläkare och docent vid klinisk kemi och farmakologi, Akademiska sjukhuset samt initiativtagare till the European Drug Induced Agranulocytosis Consortium (EUDAC)*.
Biverkningar av läkemedel är en vanlig anledning till att patienter vårdas på sjukhus. Några tidigare studier har visat att våra gener påverkar risken för vissa oväntade biverkningar och mycket talar för att det gäller flertalet svåra biverkningar. Detta studeras i projektet Swedegene som leds av Pär Hallberg och Mia Wadelius vid institutionen för medicinska vetenskaper, klinisk farmakologi vid Uppsala universitet, i samarbete med Läkemedelsverket, Karolinska institutet och ett stort antal internationella forskare och läkare.
Målet är att utveckla tester för att förutsäga vilka patienter som löper hög risk att drabbas av biverkningar så de kan erbjudas annan behandling. På sikt kan detta leda till säkrare och mer individualiserad behandling.
Kan få allvarlig brist på blodkroppar
– En del patienter som behandlas med läkemedel mot giftstruma, exempelvis Thacapzol eller Tiotil, får en allvarlig brist på vita blodkroppar kallad agranulocytos och därmed ett sänkt immunförsvar. Vi har visat att vissa immungener ökar risken för agranulocytos 750 gånger hos européer. Detta öppnar möjligheten för att individualisera behandlingen med hjälp av gentest och på så vis undvika denna allvarliga biverkan, säger Mia Wadelius, överläkare och lektor vid klinisk kemi och farmakologi, Akademiska sjukhuset och Uppsala Universitet samt huvudförfattare till artikeln.
– Dessa fynd bekräftar värdet av arbetet med Swedegene som pågått sedan 2008. Vi har infrastrukturen och ambitionen att samla in många fler patienter som drabbats av andra biverkningar. Utöver den nya artikeln har vi redan flera andra lovande resultat som kommer att publiceras, säger Pär Hallberg.
Läs mer om studien: Information om Swedegene och den publicerade studien finns på www.swedegene.se. Swedegene kan kontaktas via email info@swedegene.se eller telefon 018-611 2930. Patienter kan där själva anmäla sitt intresse för att delta i studien. De flesta patienter rekryteras dock i samarbete med Läkemedelsverket via rapporter om biverkningar från sjukvården, eller genom direkta kontakter med sjukvårdsinrättningar.
*EUDAC är ett samarbete mellan Uppsala universitet, Läkemedelsverket och Karolinska institutet i Sverige samt bland annat Universitat Autònoma de Barcelona, Universidad de Valladolid, Universidad de Málaga, Hospital General de Catalunya och Consejo Superior de Investigaciones Científicas i Granada i Spanien, l’Université de Toulouse i Frankrike, Charité – Universitätsmedizin Berlin i Tyskland samt King’s College London i Storbritannien.
– Att de långa aminosyrakedjor som vanligtvis veckar sig till fungerande SOD1 protein kan bilda klumpar i nervcellerna hos patienter med ALS är känt sedan tidigare, säger professor Thomas Brännström, som är en av författarna av artikeln.
– Men det har länge varit oklart vilken roll proteinklumparna spelar i sjukdomsutvecklingen hos människor med ärftliga anlag för ALS. Vi har nu kunnat visa att de sjukliga klumparna sätter igång en dominoeffekt som snabbt sprider sjukdomsutvecklingen upp genom ryggmärgen hos möss. Vi misstänker att så kan vara fallet även för människor.
Aggregering av proteinet SOD1
Forskare vid Institutionerna för medicinsk biovetenskap och farmakologi och klinisk neurovetenskap vid Umeå universitet har undersökt huruvida aggregeringen av proteinet SOD1 till klumpar inne i nervceller orsakar sjukdomsutvecklingen av ALS hos möss eller om de är en harmlös bieffekt.
Två olika sorters SOD1 klumpar har forskargruppen kunnat identifiera bland möss. Resultaten visade att båda sorterna orsakade en spridning av SOD1-aggregeringen när en liten mängd injicerades i ryggmärgen hos möss. Klumpbildningen reproducerades i nervceller längs hela ryggmärgen hos mössen samtidigt som det skedde en snabb och så småningom dödlig sjukdomsutveckling.
Vid amyotrofisk lateralskleros (ALS) förtvinar de motoriska nervcellerna i hjärna och ryggmärg som styr musklerna. Sjukdomen leder till fortskridande förlamning och död, oftast genom koldioxidnarkos.
Bildandet av proteinklumpar
– Resultaten visar att bildandet av proteinklumparna tycks spela en central roll i sjukdomsutvecklingen, en forskningshypotes som vi ALS-forskare här i Umeå länge arbetat utifrån, säger professor Stefan Marklund.
– Mer forskning behövs, men förhoppningen är att vi ska kunna hitta metoder att förhindra eller stoppa det dödliga sjukdomsförloppet hos personer som bär på ärftliga anlag för ALS.
Läs en digital publicering av artikeln i Journal of Clinical Investigation
För mer information: Thomas Brännström, Institutionen för medicinsk biovetenskap Telefon: 090-785 1523; 070-634 3932 E-post: thomas.brannstrom@umu.se
Stefan Marklund, Institutionen för medicinsk biovetenskap Telefon: 090-785 1239; 070-568 7703 E-post: stefan.marklund@umu.se
I slutet av 1980- och under 1990-talet utfördes ett pionjärarbete av forskare vid Lunds universitet genom försöken att transplantera nya nervceller till hjärnan på Parkinsonpatienter. Resultaten visade för första gången att transplanterade nervceller kan överleva och fungera i den sjuka mänskliga hjärnan. Vissa patienter blev klart bättre efter transplantationen medan andra uppvisade måttlig eller ingen symptomlindring. Ett litet antal patienter fick oönskade biverkningar i form av ofrivilliga rörelser.
Återställer dopaminfunktionen i många år
Allt sedan de första transplantationerna genomfördes har en grundläggande fråga varit om de transplanterade cellerna och deras nervförbindelser kan överleva och fungera under lång tid trots en pågående sjukdomsprocess i patientens hjärna. Nu visar forskare vid Lunds universitet att transplanterade nervceller kan överleva i många år och återställa normal dopaminproduktion i den transplanterade delen av hjärnan. Studien publiceras i den ansedda vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America (PNAS).
– Våra resultat visar att transplanterade nervceller kan överleva och fungera under många år i den sjuka mänskliga hjärnan berättar professor Olle Lindvall, en av forskarna bakom studien. Detta är första gången som en patient har uppvisat ett så välfungerande transplantat så många år efter transplantation av nervceller till hjärnan. Samtidigt har vi observerat att transplantatets positiva effekter hos den här patienten gradvis försvunnit allteftersom sjukdomen spridit sig till allt fler strukturer i hjärnan.
Forskarna följde patient i 24 år
Forskarna har följt en patient med Parkinsons sjukdom som genomgick transplantation av dopamin-producerande nervceller 24 år före sin död. Patienten uppvisade så god förbättring att medicineringen med L-dopa inte längre var nödvändig tre år efter transplantationen.
Med en hjärnavbildningsteknik kunde forskarna visa att dopamin-funktionen var helt normal i den transplanterade hjärnstrukturen 10 år efter operationen. I den nya studien har patientens hjärna analyserats och forskarna visar nu att de transplanterade dopamin-producerande cellerna och deras normala nervförbindelser finns kvar nästan ett kvarts sekel efter operationen.
– Detta ger oss en bättre förståelse för hur Parkinsons sjukdom sprids i hjärnan förklarar professor Jia-Yi Li som lett studien tillsammans med Olle Lindvall och Anders Björklund.
Den icke transplanterade hjärnhalva fungerade som kontroll
– Den här studien är helt unik säger professor Anders Björklund. Ingen transplanterad Parkinson-patient har följts så noggrant och under så lång tid. Patienten var unik också på det sättet att nervceller endast transplanterades i den ena hjärnhalvan, vilket gjorde att den andra, icke-transplanterade, sidan kunde fungera som kontroll. Det vi har lärt oss genom att studera denna patient kommer att vara av stort värde för framtida försök att transplantera dopamin-producerande nervceller som tillverkats från stamceller, en ny utveckling som leds av forskare i Lund.
Människan består av biljontals celler och vårt DNA, som är detsamma i varje cell, innehåller tusentals gener. Varje cell har ett system för att avkoda genernas DNA till RNA, som slutligen används i produktionen av ett protein.
En grupp av proteiner som kallas chaperones hjälper andra proteiner så att de får rätt struktur och därmed även korrekt funktion.
− Min avhandling fokuserar på ett molekylärt chaperone som kallas CCT och som är helt nödvändigt för att byggstenarna till cellens skelett får rätt struktur, säger Andreas Svanström vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Proteiner upprätthåller många av de funktioner som är nödvändiga för att en cell ska kunna utföra sina vardagliga uppdrag. Våra cellers överlevnad hänger med andra ord på att proteinerna erhåller rätt struktur.
Nödvändigt för att möjliggöra cellrörelse Cellernas skelett behövs bland annat för att ge cellerna en mekanisk stabilitet och den motorik som behövs för att de ska ha möjlighet att röra på sig. Eftersom CCT behövs för att tillverka byggstenarna till skelettet blir även CCT nödvändigt för att möjliggöra dessa egenskaper.
− Syftet med avhandlingen har varit att undersöka vilka andra funktioner som CCT kan tänkas uppfylla förutom att se till att proteiner erhåller rätt struktur.
Andreas och hans forskarkollegor har upptäckt att CCT har en tidigare okänd funktion vid cellernas yta vilken ger cellerna en trådaktig struktur när denna funktion överuttrycks. De har även funnit att CCT har möjlighet att indirekt påverka dynamiken på cellernas så kallade aktinskelett samt kan påverka hur mycket aktin till detta skelett som ska sättas i produktion av cellerna.
− Min forskning bidrar till en ökad förståelse för hur cellerna får sin struktur samt hur cellernas egna skelett kan regleras. Detta är viktigt för att förstå sjukdomar som cancer, där celler får en okontrollerad rörlighet och börjar invadera samt förstöra andra vävnader.
Kontaktuppgifter: Andreas Svanström vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet andreas.svanstroem@gmail.com, 072-7259738 Handledare: Docent Julie Grantham
Wolfgang Knorr vid Lunds universitet har tillsammans med kollegor från Tyskland och Kina bland annat undersökt hur allt varmare klimat korrelerar med bränder i olika naturtyper med Förhandsgranska ändringarolika slags växtlighet runt om i världen.
De har också studerat en annan mer okänd aspekt av bränderna. Enligt Wolfgang Knorr kommer demografiska förändringar att få stora konsekvenser för brändernas utbredning, antal och i vilken omfattning de utgör hot mot människor.
Fler människor i brandutsatta områden
– Vårt viktigaste resultat är att demografiska förändringar kan påverka mer än klimatförändringar till att riskerna ökar. Den största anledningen till att fler drabbas i framtiden är att antalet människor som lever i, eller på gränsen till, brandutsatta områden blir fler, säger Wolfgang Knorr.
Studien visar att klimatförändringar kommer att leda till fler bränder i naturen i Nordamerika, Sydeuropa, Centralasien och huvuddelen av Sydamerika. I Afrika, Mellanöstern samt delar av Asien och Sydamerika kommer befolkningsförändringar att leda till färre bränder.
Ingen kvar som stoppar bränderna
Befolkningsförflyttningar innebär också att det i vissa trakter knappt bor några människor. Detta påverkar också antalet bränder och hur mycket de breder ut sig.
– När det inte finns några människor kvar i ett område är risken stor att bränderna blir fler och tillåts bli större. Undersökningen visar att klimatförändringar är intimt förknippade med stads- och landsbygdsplanering. Den visar att riskerna kan minimeras med effektiv planering, säger Wolfgang Knorr.
Studien har gjorts genom att samla all global tillgänglig data om naturbränder som registrerats via satellit sedan 1997, data som körts i en modell med olika scenarier kring förändringar i växtligheten baserat på klimatförändringar och ökade koldioxidutsläpp. Den publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change.
För mer information: Wolfgang Knorr, forskare (engelskspråkig) Lunds universitet, institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap +30-69-920 79 11 Wolfgang.knorr@nateko.lu.se
I en ny avhandling från Uppsala universitet analyseras vilken bild som tidningarna presenterar när det gäller kvinnors andlighet för hälsa och välbefinnande.
– Stress verkar vara det största hotet mot kvinnors välbefinnande i dag. Det finns många sätt att komma tillrätta med det, men det som dominerar i tidningarna är yoga och meditation. Det blir en universalmetod. Ibland får yoga och meditation även andliga dimensioner, men inte alltid, säger Anneli Winell, teologie doktor i religionssociologi.
Vill följa läsaren genom hela livet
I sin avhandling har hon gjort en innehållsanalys av fyra årgångar av Amelia Adamos tidningar Amelia, Tara och M-magasin. Hon har inte studerat hela tidningarna utan fokuserat på de avdelningar som inhyser tidningarnas må bra-diskurser, det vill säga tidningarnas samtal om hälsa och välbefinnande.
Tidningarna är valda utifrån att de är ”systertidningar” som vill följa läsaren genom hela livet, från 25 årsålder och uppåt. Förutom analysen av innehållet har hon också haft en grupp informanter med 14 kvinnor i olika åldrar.
Både i tidningarna och hos kvinnorna i studien finns en föreställning om att kvinnor generellt sett är andligt intresserade. En del av intervjupersonerna säger sig ha en egen tro, men inte alla. Däremot är alla överens om att andliga frågor är jätteintressanta att diskutera. Det är också självklart att blanda praktiker som yoga och meditation med att gå i gudstjänst och att sjunga i kyrkokör.
Någon form av andlighet
– En av informanterna beskriver själv att hon har en tro, inte en religiös tro, men någon form av andlighet. Hon upplever en ”burenhet”, något som bär henne genom livet.
– Både i tidningarna och bland informanterna finns det en föreställning om att religiösa institutioner står för en formaliserad tro där man måste gå i kyrkan och ha en kollektiv tro. ”Jag kan inte tro på något som någon annan har definierat” som en informant sammanfattar det, säger Anneli Winell.
I avhandlingen har Anneli Winell med hjälp av olika teorier analyserat läsarnas och tidningarnas förståelse av religion och andlighet. Hon ser att tidningarna beskriver en individuell och självvald andlighet, där man kan plocka bitar från både icke-institutionell och institutionell religion. Det handlar ofta om en individuell, global och homogeniserad konsumtionsandlighet som domineras av praktiker som yoga och meditation.
Vardagsandlighet som kvinnligt behov
Det är viktigt att notera tidningarnas feminisering av välbefinnande: kvinnor förväntas vara både andliga och medvetna om sin hälsa. Det är en kombination som tillhör en så kallad ”glossy-feminism” för kvinnlig frigörelse och ökad jämställdhet. Vad innebär det då att vardagsandlighet och välbefinnande beskrivs som kvinnliga behov eller egenskaper?
– Tidningarna utgår från en bild där kvinnor har huvudansvaret för hem, barn och familj. En traditionellt vårdande kvinnoroll används för att befria kvinnorna från densamma. Det gör det legitimt att ta hand om sig själv, att till exempel utöva yoga och gå på spa. För om kvinnan mår bra då orkar hon också ta itu med bristande jämställdhet.
Intresset för just den här studien väcktes när Anneli Winell själv passerade 50 och tillhörde målgruppen för M-magasin. Efter att ha arbetat som journalist i 25 år och sedan läst religionssociologi på Uppsala universitet började hon fundera på hur tidningen presenterade religion för sina läsare.
Kyrkan beskriv som värdefull
– M-magasin, liksom Amelia, och Tara beskriver till exempel kyrkan som en värdefull institution: Dop, bröllop och begravning vill många ha. Kyrkan är ett bra rum för stillhet och den kan erbjuda professionell själavård – som dessutom är gratis – vilket gärna konstateras. När man sedan kanske drabbas av en stor kris, när yoga och meditation inte hjälper, då vet man att kyrkan står där och att det finns hjälp att få, säger Anneli Winell.
Avhandlingen bidrar genom sitt teoretiska ramverk till en djupare förståelse av nutida religiös förändring, och till forskningen om mediernas betydelse för människors möte med religion.
Winell, Anneli (2016) ”Godis för kropp och själ”: Välbefinnande och vardagsandlighet i tre svenska kvinnotidningar
Den första studien, av fyra, som ingår i tandhygienisten Kristina Edmans doktorsavhandling utfördes 1983 och den senaste 2013. De undersökta individerna har valts ut slumpmässigt ur Dalarnas befolkningsregister.
Studierna visar på en väsentlig förbättring av munstatus under 30-årsperioden. Vi behåller allt fler tänder högt upp i ålder och i och med detta minskar andelen individer som behöver avtagbara proteser. De två största tandsjukdomarna, karies (hål i tänderna) och parodontit (tandlossning) minskade mellan 1983 och 2008. Mellan 2008 och 2013 ökade dessvärre andelen individer med parodontit och kariesminskningen stannade av.
Rökning och låg utbildning riskfaktorer för karies
Rökning var den faktor som visade sig ha starkast samband med parodontit efter att hänsyn tagits till socioekonomiska faktorer (utbildningsnivå, ekonomi och civilstånd), tandvårdsvanor, antal tänder och ålder.
Tandsten, som är en riskfaktor för parodontit, registrerades utifrån röntgenbilder och en kraftig ökning av tandsten sågs mellan 2003 och 2013. Individer med oregelbundna tandvårdsvanor, som hade begränsad ekonomi, var rökare, lågutbildade, ensamboende samt de som dagligen tog receptbelagd medicin hade en ökad risk för karies.
– Även om munhälsan har förbättras under denna 30-årsperiod så ser vi en försämring mellan 2008 och 2013 då det gäller främst tandlossning. Att minskningen i kariesförekomst stannat av bör också uppmärksammas för att för att se om det är ett tecken på att även kariesförekomsten är på väg att öka.
Tendens till ökning av karies bland äldre
– En liten tendens till det finns bland de äldre. Vi vet också att de sociala klyftorna ökar i samhället och att jag i denna studie fann ett samband mellan lågt socioekonomiskt status och karies. Detta är inget vi inom tandvården ensamt kan lösa utan här bör beslutsfattare och politiker informeras om att det råder sociala skillnader även då det gäller tandvård, säger Kristina Edman.
Att få förebyggande tandvård, träffa samma behandlare som vid tidigare besök och information om tandvårdskostnad rapporterades som mindre viktigt 2013 jämfört med 2003 och 2008. En högre andel individer rapporterade 2013 att det var svårt att få tid för behandling. Vikten av att få regelbundna kallelser rapporterades av färre individer 2013 jämfört med 2008.
Många har tandproblem som påverkar det dagliga livet
En tredjedel av de undersökta individerna rapporterade att de ibland upplevde påverkan på det dagliga livet som kunde relateras till munnen/tänderna. Vanligast var svårigheter med att äta och rengöra tänderna. Individer som gick till tandvården oregelbundet, uppgav ekonomiska begränsningar för tandvård. Individer med mindre än 20 kvarvarande tänder och individer med karies eller bettfysiologiska besvär rapporterade i högre grad munhälsorelaterad påverkan på livskvaliteten.
– Resultaten i min avhandling grundar sig på epidemiologiska tvärsnittsstudier utförda var femte år, den senaste utförd 2013. Jag anser det av största vikt att dessa studier fortsätter dels på grund av de senare årens försämring men också då vi har en förändring i befolkningsstrukturen genom ett ökat antal nysvenskar som troligen inte har en bättre munhälsa. Dessutom lever vi längre och många behåller sina tänder livet ut vilket gör att strategier för hur tandvården ska organiseras bör ses över, säger Kristina Edman.
Urvalet av individer som ingår i studierna gjordes slumpmässigt från Dalarnas befolkningsregister. Studierna omfattade mellan 787 och 1158 individer som var mellan 35 och 85 år. Studierna utfördes 1983, 2003, 2008 och 2013 och bestod av en enkät och en klinisk och röntgenologisk undersökning.
För mer information kontakta Kristina Edman, institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet och Landstinget Dalarna, Telefon: 070-24 99 539 e-post: kristina.edman@surgsci.uu.se kristina.edman@ltdalarna se
Ladda ner avhandlingen ”Epidemiological studies of Oral Health, development and influencing factors in the county of Dalarna, Sweden 1983-2013” i fulltext.
Sarin är en lättflyktig nervgas. Akut sarinförgiftning orsakar bland annat synrubbningar, kräkningar, andnöd och slutligen döden.
– Nervgaser är fruktansvärda vapen och vi hoppas att våra resultat kan leda till förbättrade läkemedel, säger Anders Allgardsson, biokemist vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.
Nervgaser förstör funktionen av ett mycket viktigt protein i nervsystemet som heter acetylkolinesteras. Så länge nervgasen sitter bundet till proteinet förhindras nedbrytningen av en viktig signalsubstans. Motgiftet HI-6 avlägsnar nervgasen och återställer nervsystemets funktion.
Så bryts bindningen mellan proteinet och nervgasen
Trots att läkemedel mot nervgasförgiftningar har använts under en lång tid har det hittills saknats en klar bild av hur de faktiskt fungerar.
En modell av hur sarin och HI-6 ligger i proteinet acetylkolinesteras omedelbart innan HI-6 avlägsnar sarin och återställer proteinets funktion. Modellen har tagits fram genom att kombinera röntgenkristallografi med kvantkemiska beräkningar. Sarin i magenta, HI6 i grönt, syre i rött, fosfor i orange och kväve i blått. Källa: FOI
Efter flera års arbete presenterar nu kemister från bland annat FOI och Umeå Universitet en tredimensionell struktur som avbildar HI-6 ögonblicket innan bindningen mellan nervgasen och proteinet bryts. Strukturen ger en högupplöst bild som i detalj beskriver individuella atomers position och ger en förståelse för hur bindningen mellan proteinet och nervgasen bryts.
Genom att kombinera tredimensionella strukturavbildningar med avancerade beräkningar och biokemiska experiment kunde det vetenskapliga genombrottet bli möjligt.
– Med röntgenkristallografi såg vi svaga spår av den signal vi sökte, men signalen var så svag att vi beslutade oss för att integrera avbildningarna med kvantkemiska metoder. Efter krävande beräkningar med superdatorn hos High Performance Computing Center North här på Umeå universitet lyckades vi slutligen, säger Anna Linusson, professor på kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Lyckades efter sju års arbete
Beräkningarna stödde att den svaga signalen i de röntgenkristallografiska datat faktiskt kom från HI-6 och sarin. Viktiga bekräftande pusselbitar kom också från experiment där systemet stördes genom att mutera proteinet eller genom att introducera isotoper.
– Efter sju års arbete med en rad olika tekniker är vi slutligen i hamn och kan visa en enhetlig bild av hur HI-6 närmar sig sarin. Det öppnar helt nya möjligheter att ta fram motgift mot sarin och andra nervgaser genom strukturbaserad molekylär design säger Anders Allgardsson.
Studien är ett samarbete mellan Umeå universitet, Totalförsvarets forskningsinstitut, och tyska Bundeswehr Institute of Pharmacology and Toxicology. Arbetet publiceras i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America (PNAS).
För mer information: Anna Linusson, Kemiska institutionen vid Umeå universitet
Telefon: 090-786 68 90 E-post: anna.linusson@umu.se”>anna.linusson@umu.se
Anders Allgardsson, FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut
Telefon: 072-570 92 48
E-post: anders.allgardsson@foi.se
Runt 1990 nådde knappt 10 000 vandrare varje år målet Santiago de Compostela, en historiskt helig katolsk vallfartsort, i norra Spanien. Idag, 25 år senare, har antalet ökat till cirka 270 000 per år. För att få certifikatet som bevisar din vandring krävs det att du har vandrat minst 10 mil, men som längst sträcker sig den klassiska leden över 80 mil från Pyrenéerna. Men gör man vandringen av religiösa skäl, är det en trend eller är det helt enkelt ett sätt att finna sig själv?
– Det som gjorde mig intresserad av att studera pilgrimsvandring till Santiago de Compostela var främst att jag blev medveten om dess snabba ökning i popularitet på senare tid. Det var en trend som vid första anblicken var svår att förstå i ljuset av att religion och det religiösas betydelse samtidigt ansetts minska i de Västeuropeiska samhällena.
– Motsägelsen i detta gjorde mig nyfiken på hur man som pilgrim ser på platsen, säger Mats Nilsson.
Vill grubbla i tystnad Mats Nilsson berättar att de som gör vandringen ofta är personer som befinner sig i någon form av brytningspunkt i livet. Det kan handla om att man avslutat studier, barnen flyttar hemifrån eller att man just har blivit pensionär.
– Upplevelsen av Santiago de Compostela är att platsen anses ha en inneboende helighet och att de ser det som ett privilegium att få uppleva den och vara en del av dess historia. Jag har inte träffat någon som blivit besviken på själva vandringen, om de blir besvikna så är det relaterat till när de närmar sig och kommer fram till Santiago de Compostela. De säger att staden är för turistig, det är för mycket folk och många upplevs vara högljudda.
Mats menar att vikten av vandringen för många snarare är att få grubbla ensam och i tystnad, och många av dem kommer fram till ungefär samma saker:
– De inser att varken det materiella eller jakten på tid är så viktigt. När de kommer hem kommer de att värdesätta vänner och inte stressa på samma sätt som innan vandringen.
Lärare i sommarkurs I sommar kommer Compostela-nätverket, där flera universitet ingår, att arrangera den första av flera kurser om pilgrimsleden – och Mats Nilsson kommer att vara en av lärarna. Studenter från hela Europa kommer att bjudas in till kursen, I International CGU Summer School “Cultural Heritage and the Way of Saint James: Protection and Maximasing Potential”, som kommer att hållas i Santiago de Compostela under sex dagar i juli. Det är första gången kursen anordnas och den innehåller både seminarier, workshops och guidade turer.
Över 4 600 observationer av tussilago, blåsippor, vitsippor, sälg, björkar och hägg rapporterades in, när Vårkollen ville veta hur långt våren kommit i hela landet.Det var frivilliga som deltog och rapporterade från 941 platser i landet.
– Vi är glada att så många deltog i Vårkollen och hoppas så klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för våra vilda växter, säger Stefan Grundström, ordförande för Svenska botaniska föreningen.
Det är Svenska botaniska föreningen tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som arrangerar medborgarforskningsprojektet Vårkollen.
Jämför med data från slutet av 1800-talet
Forskare analyserar de data om vårtecken som allmänheten rapporterar in. Tanken är att få en ögonblicksbild av hur långt våren kommit i landet, för att se om och hur vårens ankomst påverkas av klimatförändringen.
Första-maj-analys av blåsippa. Likadana analyser för hägg, vitsippa, tussilago, sälg och björk finns på www.vårkollen.se.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid valborg för hundra år sedan. Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis vid Valborg i södra Skåne och i år har lövsprickningen redan skett i stora delar av Götaland och Svealand och på enstaka platser i Norrland.
På samma sätt hade sälgen börjat blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen, och i år har den redan setts blomma längs Norrlandskusten och en del i Norrlands inland.
Arter påverkas på olika sätt
– Även om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen tidigarelagts ett par veckor sedan 1980-talet vet vi att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen. Därför vill vi på olika sätt dokumentera hur naturens kalender påverkas, säger Kjell Bolmgren vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), samordnare för Svenska fenologinätverket.
Enligt Vårkollen är det inte så stor skillnad i hur långt upp i landet tussilagons blommor synts till i år, jämfört med hur det var för hundra år sedan. Det kan förklaras av att snötäcket fortfarande ligger kvar i stora delar av inlandet. Vitsipporna har hunnit lite längre norrut i år jämfört med för hundra år sedan. Då hade vitsippblomningen nått den så kallade biologiska Norrlandsgränsen, Limes Norrlandicus, vid valborg och i år har blommande vitsippor rapporterats in längs södra halvan av Norrlandskusten och en bit upp i Dalarna.
Blommande hägg i södra Sverige
Under Vårkollen kom det också in enstaka rapporter om blommande hägg från sydligaste Sverige. Enligt Kjell Bolmgren är det för tidigt att säga om detta betyder att häggen är på gång mer allmänt, men mycket tyder på att den kommer att starta omkring två veckor tidigare än för hundra år sedan, trots att utvecklingen under april varit förhållandevis långsam.
Mer information: I de bifogade kartorna presenteras en analys av Vårkollens rapporter (färgade prickar). I samma kartor finns datumlinjer, som visar när respektive art i medeltal började blomma resp. lövutslagningen påbörjades, enligt de historiska data som samlades in under perioden 1873–1951. För mer information om detta och Svenska fenologinätverket, kontakta Kjell Bolmgren. samordnare för Svenska fenologinätverket
Sveriges lantbruksuniversitet
Tel 0730-67 03 65, kjell.bolmgren@slu.sewww.naturenskalender.se
På www.vårkollen.se presenteras alla observationer som skickats in.
– Depression är tyvärr vanligt bland äldre personer och särskilt vanligt vid demenssjukdom, säger Gustaf Boström, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering och författare av avhandlingen.
– Behandling med antidepressiva läkemedel är ofta ineffektivt för äldre personer och för personer med demenssjukdom. Dessutom ökar risken för läkemedelsbiverkningar med ålder och sjuklighet, vilket är ytterligare en anledning till att hitta alternativa behandlingar.
Gustaf Boström har i sin avhandling undersökt om högintensiv fysisk träning under 45 minuter varannan vardag under 4 månader hade bättre effekt mot depressiva symtom bland äldre personer med demenssjukdom än en lika regelbunden sittande gruppaktivitet.
Sociala interaktioner minskade depression
Deltagarna i träningsgruppen tränade balans och benstyrka i övningar som efterliknade vardagliga rörelser som exempelvis uppresningar från stol, kliva upp på pallar (så kallade step-ups), eller gång över framlagda hinder. Deltagare i den sittande gruppaktiviteten fick bland annat samtala, sjunga, eller lyssna på högläsning, utifrån olika teman såsom årstider, vilda djur eller kända författare. Det fanns ingen skillnad i effekt mellan aktiviteterna, men i båda grupperna minskade höga nivåer av depressiva symtom.
– Tidigare studier har visat att personer med demenssjukdom på särskilt boende kan ha få sociala interaktioner, vilket kan ha en negativ inverkan på hur man mår. De positiva effekterna av aktiviteterna skulle därför kunna bero på den sociala samvaron, men fler studier behövs för att bekräfta detta, säger Gustaf Boström.
Samband mellan nedsatt balans och depression
Gustaf Boström undersökte även om det fanns ett samband mellan nedsatt balans, övergripande hjälpberoende i dagliga aktiviteter, eller hjälpberoende i vissa dagliga aktiviteter och depressiva symtom bland äldre personer. Tvärsnittsstudien med 392 deltagare visade att det verkar finnas ett samband mellan nedsatt balans och depressiva symtom. Bland hjälpberoenden var två specifika behov kopplade till depressiva symptom – överflyttning och påklädning.
– Sambanden mellan nedsatt balans, behov av hjälp med att förflytta eller klä på sig och depression är viktiga och kan ligga till grund för framtida studier där man vill förebygga eller behandla depression bland äldre personer, säger Gustaf Boström.
Män klarade medicineringen bättre
Slutligen undersökte Gustaf Boström om personer med demenssjukdom eller personer som är 85 år eller äldre har en ökad risk för död vid pågående behandling med antidepressiva läkemedel. Tidigare studier har sett en ökad risk för död vid användning av antidepressiva läkemedel hos äldre deprimerade personer. Men vad gäller personer som är mycket gamla eller har demenssjukdom, och därmed en förväntat högre risk för läkemedelsbiverkningar, är kunskapen begränsad.
Resultaten visade dock ingen märkbart ökad risk i dessa grupper, men däremot noterades könsskillnader. Bland mycket gamla personer hade kvinnor en relativt högre risk för död jämfört med män och bland personer med demenssjukdom var antidepressiva läkemedel associerat med bättre överlevnad hos män. Dessa skillnader samt eventuella risker vid initiering av behandling med antidepressiva läkemedel behöver utredas vidare i framtida studier.
Gustaf Boström är uppvuxen i Simrishamn. Efter sina doktorandstudier i geriatrik vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik, kommer han att jobba som läkare på Geriatriskt centrum vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
Avhandlingen: Onsdagen den 4 maj försvarar Gustaf Boström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, sin avhandling med titeln: Depression hos äldre personer med och utan demenssjukdom – icke-farmakologiska interventioner och associationer mellan psykofarmaka och död. (Engelsk titel: Depression in older people with and without dementia – non pharmacological interventions and associations between psychotropic drugs and mortality). Fakultetsopponent: Professor Knut Engedal, Institutt for klinisk medisin, Oslo universitetssykehus, Universitetet i Oslo, Norge. Huvudhandledare: Håkan Littbrand. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Vårdvetarhusets aula.
För mer information:
Gustaf Boström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik
Telefon: 090-785 8755; 073-658 3357 E-post: gustaf.bostrom@umu.se
– Rökstenens inskrift är inte riktigt så svårbegriplig som man trott, säger Per Holmberg, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet. På framsidan handlar gåtorna om dagsljuset som vi behöver för att läsa runorna, och på baksidan finns gåtor som antagligen handlar om runstensristandet och runraden.
Tidigare forskning har behandlat Rökstenen som en helt unik runsten som skulle anspela på hjältedåd ingen längre vet något om. Detta har öppnat för spekulationer om hur Varin, stenens ristare, eller hans förfäder, deltagit i krig med gotiska kungar. Per Holmberg visar i sin forskning att man kan förstå Rökstenen som mycket mer lik andra runstenar från vikingatiden. Runstenar brukar handla om sig själva.
En liten felläsning
– Redan för tio år sedan föreslog professor Bo Ralph att den gamla idén att inskriften skulle nämna den gotiske kungen Theoderik bygger på en liten felläsning, och en stor portion nationalistiskt önsketänkande. Vad som saknats är tolkning av hela inskriften som inte låter sig styras av sådana fantasier.
Nytolkning av runorna gör upp med hjältedåds-tolkningenav rökstenen.
Den studie som Per Holmberg nu presenterar grundar sig på socialsemiotik, en teori om hur språket kan uttrycka olika slags betydelser i olika slags texter.
– Utan en modern textteori hade det inte gått att undersöka vilka betydelser som är viktigast för runstenar. Det hade inte heller gått att pröva hypotesen att också Rökstenen uttrycker liknande betydelser, trots att inskriften ju är mycket längre än någon annan runstensinskrift.
Hoppade över inskrift
En sak som förbryllat forskare är att Rökstenens text börjar räkna vad den vill att läsaren ska gissa (”säg för det andra vem …”), men sedan verkar hoppa till ”det tolfte”. Tidigare har man därför antagit en muntlig berättelsetradition som innehöll också de överhoppade nio utsagorna. Per Holmberg kommer till en överraskande slutsats:
– Om man låter inskriften leda sig steg för steg runt stenen, kommer faktiskt ”det tolfte” just som det tolfte läsaren ska ta ställning till. Det är inte inskriften som hoppat över något. Det är forskarna som hoppat, allt för att få texten att handla om hjältedåd.
Rökstenen har i den traditionella ”hjältedåds-tolkningen” under mer än hundra år bidragit till vår bild av vikingatiden. Med den nya tolkningen blir inte Rökstenen ett budskap om manlighet, ära och hämnd. Budskapet rör istället hur skriften ger oss möjlighet att bevara minnet av våra döda.
Snarkning och obstruktiv sömnapné (OSA), det vill säga återkommande andningsuppehåll under sömn, är en global folksjukdom. Forskning visar att vanemässig snarkning sannolikt förvärras över tid och övergår successivt i obstruktiv sömnapné med ökande antal andningsuppehåll under sömn.
OSA leder till ett stresspåslag för kroppen, oftast med uttalad dagtrötthet men också med påvisad ökad risk för högt blodtryck och hjärtkärlsjukdom som följd. Personer med OSA orsakar dessutom oftare trafikolyckor än personer utan OSA. OSA ökar med ålder och vikt, och enligt en studie från 2015 förekommer OSA hos 22 procent av männen och 17 procent av kvinnorna.
I sin avhandling har Thorbjörn Holmlund, som är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, undersökt kirurgiska metoder och behandlingar som i Sverige används vid sömnapné och snarkning.
Kirurgi kan vara viktigt komplement
Idag behandlas snarkning och OSA i första hand med icke-kirurgiska metoder, men det finns ett behov av kirurgi som behandlingsalternativ, menar Thorbjörn Holmlund:
– Bruket av kirurgisk behandling har minskat med tiden, dels på grund av biverkningar men också för att det saknats vetenskapliga studier som bevisar att olika typer av operationer ger önskad och långsiktig effekt. Trots det kan kirurgi ändå vara ett viktigt komplement till behandling av snarkning och sömnapné när andningsmask eller bettskena inte fungerar eller inte kan tolereras av patienten.
Thorbjörn Holmlund har i olika studier utvärderat biverkningsfrekvenser efter olika typer av snarkkirurgi, effekten av radiovågsbehandling i mjuka gommen på vuxna män med snarkning, samt effekten av att operera bort halsmandlarna på vuxna med sömnapné och stora halsmandlar. Resultaten visar att:
det mellan 1997-2005 inte skedde något dödsfall i Sverige efter operationer i gom, svalg eller näsa, utförda för att behandla snarkning och sömnapné.
radiovågsbehandling av mjuka gommen hos snarkande män med lindrig sömnapné inte hade någon effekt på dagtrötthet, snarkning eller andningsuppehåll vid uppföljning 12 månader efter behandlingen och att metoden därför inte kan rekommenderas.
när man opererar bort de stora halsmandlar på personer med sömnapné leder det till att andningsuppehållen minskar drastiskt och att metoden därför oftast kan rekommenderas som en förstahandsbehandling för denna patientgrupp.
Tillsammans med forskarkollegor vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi har Thorbjörn Holmlund också studerat muskelvävnadens struktur och molekylära uppbyggnad i den mjuka gommen hos friska personer som inte snarkar. Forskarna har kunnat visa att i den mjuka gommens vävnad, som ofta är involverad vid snarkning och sömnapné, finns muskelfibrer som är uppbyggda på ett unikt sätt. Detta indikerar att deras specifika biomekaniska egenskaper skiljer sig från referensmuskler i armar och ben.
Thorbjörn Holmlund är från Umeå. Förutom sina doktorandstudier vid Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för öron-, näs- och halssjukdomar, arbetar Thorbjörn som specialistläkare i öron-, näs- och halssjukdomar vid Örnsköldsviks och Östersunds sjukhus.
Avhandlingen: Utvärdering av kirurgiska metoder vid sömnapné och snarkning (Engelsk titel: Evaluation of surgical methods for sleep apnea and snoring). Fredagen den 29 april försvarade Thorbjörn Holmlund, Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för öron-, näs- och halssjukdomar, sin avhandling. Opponent: Docent Sören Berg, Institutionen för klinisk vetenskap, Lunds Universitet, Lund. Huvudhandledare: Professor Diana Berggren.
För mer information kontakta: Thorbjörn Holmlund, Institutionen för Klinisk vetenskap/Enheten för medicin Telefon: 090-786 00 00, 070-219 79 52 E-post: thorbjorn.holmlund@umu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
