– Yoga är idag en vardaglig fysisk aktivitet, som kan övas av alla. Det har inga biverkningar och kopplas inte till stora kostnader. Men det är svårt att standardisera de olika komponenterna i yoga som gör det till en utmaning att försöka bevisa dess effekter på en hög evidensnivå. Därför känns det extra roligt att kunna påvisa yogans positiva effekter inom kriminalvården samt påpeka att yoga kan vara till en hjälp inom kriminalvården generellt, säger Nóra Kerekes lektor i psykiatri på Högskolan Väst.
Yoga får vanligtvis mindre vetenskaplig uppmärksamhet än andra behandlingsmetoder. Detta kan delvis förklaras av det faktum att yoga är en mer komplex, mångfasetterad behandlingsmetod. Trots dessa svårigheter har forskning kring yoga ökat och det finns nu flera studier som stödjer användningen av yoga i olika behandlingssyfte.
Yoga under tio veckor
Nóra Kerekes har tillsammans med Kriminalvården undersökt om tio veckors yoga på anstalt har effekt på intagnas välbefinnande och beteende. Frivilliga deltagare på anstalter runt om hela Sverige slumpades in i antingen en yoga- eller kontrollgrupp.
Den samlade data från de 152 intagna som har fullföljt studien visade på en positiv förändring inom yogagruppen i de flesta aspekter som studien undersökte.
– Deltagarna som deltagit i yoga var mindre stressade, sov bättre, hade ett ökat psykiskt och känslomässigt välbefinnande, var mindre aggressiva, rapporterade mindre självskadebeteende och antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes.
Hon berättar också att de även presterade bättre på det datoriserade uppmärksamhets- och impulsivitetstestet, vilket var ett oväntat positivt resultat.
Inga negativa effekter
När förändringarna hos yogadeltagarna jämfördes med förändringar inom kontrollgruppen kvarstod några av dessa förbättringar. Jämförelser mellan grupperna visade att tio veckors yoga på anstalt är kopplat till en ökning av positiva och minskning av negativa känslotillstånd och att yogan är kopplad till en minskning av antisocialt beteende samt ökad impulskontroll och uppmärksamhet hos intagna. Inga negative effekter av yogan framkom i studien.
– Resultaten är av tydlig relevans för Kriminalvården och för forskningsfältet i stort. Studien är världens största, randomiserad kontrollerad studie om yoga i anstaltsmiljö och sätter den svenska Kriminalvården på vetenskapskartan, säger Nóra Kerekes.
Sofia Enell ska ta reda på vad som händer med familjerelationerna när en ung människa blivit placerad på ett särskilt ungdomshem. Dessa institutioner är svensk samhällsvårds mest ingripande vårdform och vardagen för ungdomar som placeras här skiljer sig markant från andra ungas vardag.
– Jag vill undersöka vad som blev viktigt för ungdomarna efter placeringen, säger Sofia Enell. Hur gjorde de med sina familjerelationer när de blev tvångsomhändertagna? Vad hände med familjerelationerna under placeringen och efteråt, det vill säga – hur skapar och återskapar de unga sina familjerelationer och vad kan ha främjat och hindrat dessa?
Studien är angelägen då tiden efter placering har visat sig vara sårbar; unga som lämnar samhällsvården saknar ofta stöd och resurser som andra jämnåriga har. Studiens relevans ligger också i att samhället har, genom placering på institution, tagit ett särskilt ansvar för dessa barn och unga.
Sofia Enell, lektor i socialt arbete vid Hälsohögskolan, har fått nästan 2,5 miljoner kronor från Forte för projektet ”Att (åter)skapa familj. En studie av familjeskapande praktiker för unga vuxna efter placering i särskilt ungdomshem.” beräknas starta 1 januari 2018 och pågå i tre år. Studien är en del i ett longitudinellt projekt där den framtida planen är att fortsätta följa de unga vuxna i deras vuxenliv och eget familjeskapande.
– Kunskapen inom detta är begränsad, studien kan därför ge oss viktig kunskap om hur vi bättre kan ge stöd i livet efter, men också under, samhällsvården. Förhoppningsvis kommer vi att kunna få en mer nyanserad förståelse av institutionsvårdens betydelse för familjerelationer samt hur de unga själva, men också hur deras familjemedlemmar ser på familj, säger Sofia Enell.
– Projektet är oerhört lyckat. De märkta fiskarna kommer att bidra med information om vandringsmönster och genetik som är fundamental för den framtida förvaltningen av blåfenad tonfisk, säger Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), som lett den svenska delen av projektet.
– Bestånden har växt till sig de senaste åren och chanserna att vi ska kunna se tonfisk i skandinaviska vatten framöver är goda.
Märkningsprojektet är det första i sitt slag i Skandinavien. Om ett år kommer de avancerade sändarna att släppa från fiskarna och leverera ovärderlig information om på vilken plats och vilket djup de märkta fiskarna har varit sedan de blev märkta.
Totalt har 18 tonfiskar märkts med avancerade satellitsändare, som om ett år kommer att släppa och skicka information om hur och var djuren rört sig. Foto: Mikael Ovegård, SLU Aqua
För varje märkt tonfisk har dessutom DNA-prov samlats in. Proverna kommer att visa varifrån våra nordliga tonfiskar kommer: från det bestånd som leker i Medelhavet eller från det bestånd som leker i Mexikanska golfen. Hur fiskarna blandar sig här i Skandinavien på utbredningens gräns vet ingen ännu, men informationen är viktig för den framtida förvaltningen eftersom bestånden i dag förvaltas separat.
Tonfiskar utanför Måseskär
Märkningarna genomfördes i september, i Sverige i huvudsak utanför Måseskär på västkusten. Fisket skedde från specialutrustade sportfiskebåtar med erfarna sportfiskare, som stöttades av en båt som transporterade märkare och forskare mellan de fiskande båtarna. De 14 lyckade märkningarna är ett resultat av nio fiskedagar, 113 båtdagar, 476 persondagar och över 3000 kroktimmar.
Det svenska fisket skedde i samarbete med Sportfiskarna som har bistått med projektkoordinering samt organisering av flottan med frivilliga sportfiskebåtar.
– Det har krävt mycket arbete med att koordinera våra sportfiskebåtar under de nio fiskedagarna, men resultatet är fantastiskt! En kombination av kompetenta sportfiskare och ovanligt fint septemberväder har gjort att vi har kunnat hantera och märka tonfiskarna under bästa möjliga förhållanden för både fisk och märkningspersonal, säger Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren.
Dispens för tonfiskfiske
Projektet har fått dispens för ett skonsamt fiske med sportfiskeutrustning för den annars fredade blåfenade tonfisken.
Märkningsprojektet har skett på danskt och svenskt vatten i regi av DTU Aqua, SLU Aqua och WWF, med stöd av ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas). Märkningen har utförts av en internationell märkningsexpert från det spanska forskningsinstitutet Azti-Tecnalia.
– Den lyckade märkningen av blåfenad tonfisk i Västerhavet ger nu en möjlighet att få ökad kunskap om dessa havens giganter som kan bidra till en långsiktigt hållbar förvaltning av bestånden framöver. Mer information om vad som sker i våra hav och varför är nödvändigt för att behålla den biologiska mångfalden och nyttjandet av havets resurser, säger Inger Näslund, havsexpert på Världsnaturfonden WWF.
Blåfenad tonfisk är den största arten i släktet tonfiskar. Den blåfenade tonfisken lever i norra Atlanten. Beroende på var tonfisken leker delas bestånden i en ostlig del (Medelhavet och Östra Atlanten) och en västlig del (Mexikanska golfen och Västra Atlanten). Tonfisken är på ständig vandring och under sensommartid syns den sällsynt vid svenska västkusten, dit den följer stimmen av sill och makrill i jakt på föda.
Att tonfisken åter blivit synlig i svenska vatten efter flera årtiondens frånvaro beror troligen på en mer hållbar förvaltning med minskat fisketryck i Medelhavet i kombination med bytesfiskens vandringar. Tonfisken var vanlig längs svenska västkusten under tidig höst på 1930- 50-talet, och då bedrevs också ett kommersiellt fiske efter arten. Sportfiske förekom fram till 1964, då den sista blåfenade tonfisken spöfångades i Öresund.
Tonfisken är enligt Internationella naturvårdsunionen IUCN 2010 starkt hotad, och den är helt fredad i svenska vatten. Sedan 2007 har en återuppbyggnadsplan inrättats med ett hårt styrt fiske och kontrollåtgärder. Beståndet av blåfenad tonfisk har utvecklats starkt de senaste åren och enligt den senaste beståndsuppskattningen bedrivs idag ett uthålligt fiske.
Det fiske som bedrivits inom märkningsprojektet är ett begränsat fiske i forskningssyfte som skett på dispens. Allt annat fiske efter arten i svenskt vatten är förbjudet (oavsett om tonfisken tas ombord eller sätts tillbaka).
Studien är gjord av en internationell forskargrupp ledd av forskare vid Uppsala universitet och Broad Institute i USA. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Mer än 80 miljoner människor i världen lider av tvångssyndrom, också kallat OCD, obsessive compulsive disorder. Syndromet innebär att en person upprepar vissa normala beteenden ofta och så mycket att det leder till problem i vardagen. När samma typ av sjukdom drabbar hundar, kan det visa sig genom att hunden till exempel slickar sig utan uppehåll eller jagar runt, runt i cirklar efter sin svans.
Gener som ger tvångssyndrom hos hundar
Tidigare genetiska studier på hund har identifierat mutationer som leder till skillnader i synapsens bindning och funktion genom mutationer till exempel i generna neural cadherin (CDH2) och catenin alpha 2 (CTNNA2).
I den nuvarande studien har drygt 600 gener, samt de signaler som reglerar deras uttryck, sekvenserats och jämförts i cirka 560 friska kontrollpersoner och cirka 590 patienter med OCD. Generna valdes ut med utgångspunkt från tidigare forskning om tvångssyndrom hos hund, mus och människa eller för att de är inblandade i andra psykiska sjukdomar. Det visade sig att de gener som kan kopplas till OCD hos hundar också har en större mängd mutationer i människor med OCD.
Forskargruppen har identifierat fyra gener som inte tidigare kopplats till OCD men som kan valideras i dubbelt så många patienter.
Två gener, NRXN1 och HTR2A, har förändringar i proteinet hos människor med tvångssyndrom, medan två andra gener, CTTNBP2 och REEP3, har mutationer som påverkar hur mycket protein som bildas. Studiens resultat antyder att förändringar skett i synapserna i striatum, där bland annat planering av rörelser sker, hos människor med tvångssyndrom precis som hos hundar.
Påverkar plasticiteten hos synapserna
– Våra resultat pekar ut fyra gener som ofta har mutationer i patienter med OCD. Dessa gener har betydelse för plasticiteten hos synapserna till exempel i striatum. Sannolikt är serotoninsynapserna överaktiva i OCD, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor vid Uppsala universitet och forskare vid Broad Institute of MIT and Harvard, som lett studien tillsammans med Elinor Karlsson vid Broad Institute.
Inom biologin har man länge ifrågasatt om de förändringar som sker i arvsmassan och ger upphov till sjukdomar beror mest på mutationer inom proteinbildande sekvenser eller om så kallade reglerande mutationer har större betydelse.
Påverkar proteinproduktionen oftare
Reglerande mutationer avgör hur mycket eller lite av ett protein som bildas i specifika vävnader. Eftersom denna studie tittade på 600 gener och deras reglersekvenser samtidigt kunde man svara på denna fråga med större säkerhet. Resultaten visar att mutationer som förändrar själv proteinet är ovanliga och sitter i specifika gener, medan mutationer som påverkar var, när och hur mycket av proteinet som bildas är betydligt vanligare.
– Om själva proteinet förändrades skulle dess funktion i många vävnader förändras. Istället kan en specifik genreglerande förändring ske som tillåter exempelvis vissa synapser att vara mer aktiva eller att starkare binda ihop speciella pre- och postsynaptiska hjärnceller. Vi hittade två gener, CTTNBP2 och REEP3 som modulerar postsynaptisk funktion respektive transport av neuronala signalämnen, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Intressant nog hittade forskarna även två gener med gott om mutationer i den proteinkodande delen. Dessa proteiner, NRXN1 och HTR2A, sitter båda i själva synapsen. Man kan spekulera att synapserna blir mer eller mindre stabila med små förändringar i dessa proteiner och att de i någon mån gör att beteendet blir ”upphakat”. HTR2A är dessutom ett möjligt mål för serotoninåterupptagshämmare.
Studien visar på hur kunskap om sjukdomar hos hund kan styra forskningen rätt även vad gäller människans sjukdomar. Den visar också hur viktigt det är att sekvensera både generna och deras reglersignaler för att bättre förstå sjukdomsmekanismer.
Kontakt: Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid SciLifeLab, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala Universitet, kersli@broadinstitute.org, telefon: +1 617 223 7476 eller 070-32 42 336
Proteinet PrimPol förhindrar att mitokondriernas DNA-kopiering skadas och ger förståelse för uppkomsten av ärftliga ämnesomsättningssjukdomar. Upptäckten, som gjorts av forskare vid Umeå universitet och Östra Finlands universitet i Joensuu, har presenterats i tidskriften PNAS.
Påverkar ämnesomsättningen Mitokondrier är energiproducerande enheter, så kallade organeller, inuti kroppens celler. De spelar en central roll i ämnesomsättningen genom att tillverka molekyler som cellerna använder som energikälla. Den energiproduktion som mitokondrier ansvarar för förlitar sig på information som inte finns lagrad i cellkärnans kromosomer utan i mitokondriellt DNA (mtDNA) belägen inuti mitokondrierna. Skadad eller förlorad mtDNA resulterar i att cellens energiproduktion störs och orsakar ovanliga genetiska mitokondriella sjukdomar.
– Vävnader och organ som förbrukar mycket av kroppens energi, såsom muskler och hjärnan, är extra känsliga för problem i energiproduktionen. Störningar i mitokondriernas funktion har inte bara relaterats till ovanliga genetiska sjukdomar utan även andra sjukdomar som exempelvis Parkinsons, säger Josefin Forslund, forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och en av försteförfattarna av artikeln i PNAS.
Återstartar processen Forskarna bakom studien har nu upptäckt en ny mekanism som skyddar mtDNA från skador som uppstår då mitokondriernas maskineri, som vanligtvis kopierar den genetiska informationen, avbryts på grund av problem. Forskarna har upptäckt att ett protein – PrimPol – kan återstarta processen för mtDNA-kopiering om mitokondriernas vanliga replikeringsprocess avbrutits.
– Vi drar slutsatsen att PrimPol motverkar förlusten av mtDNA under vissa förhållanden i cellen och att proteinet därför är viktigt för att motverka genetiska mitokondriella sjukdomar, säger Sjoerd Wanrooij, som är gruppledare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och en av sisteförfattarna av artikeln.
Kontakt: Sjoerd Wanrooij, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, tel: 072-246 0309, epost: sjoerd.wanrooij@umu.se
Artikel: PrimPol is required for replication reinitiation after mtDNA damage. Författare:Rubén Torregrosa-Muñumer, Josefin M. E. Forslund, Steffi Goffart, Annika Pfeiffer, Gorazd Stojkovič, Gustavo Carvalho, Natalie Al-Furoukh, Luis Blanco, Sjoerd Wanrooij, and Jaakko L. O. Pohjoismäki. DOI: 10.1073/pnas.1705367114.
Kartläggningen av hästens arvsmassa har gjort det möjligt att forska kring många spännande frågeställningar när det gäller sjukdomar, rörelsemekanik, färger, utseende med mera.
– Passgenen, eller DMRT3, är en gen som i olika uppsättningar starkt påverkar de hästraser som bär den, säger Kim Jäderkvist Fegraeus, från SLU:s institution för husdjursgenetik, som i sin avhandling gjort nya studier om DMRT3, men också om hur andra gener påverkar gångarter och prestation hos olika hästraser.
Generna förklarar bara en del
Hästen har cirka 20 000, och forskningen kring hästens genetik är än så länge bara i sin linda.
– Samtidigt ska man komma ihåg att generna bara styr en begränsad del, beroende på vilken egenskap det handlar om. Resten är miljöpåverkan, bland annat hur hästarna växer upp och tränas.
I sin forskning har Kim Jäderkvist Fegraeus undersökt hur fyra olika hästraser påverkas av sitt genetiska arv. Hon har sökt efter såväl likheter som olikheter hos varmblodig travhäst, kallblodig travhäst, finnhäst samt islandshäst. Målsättningen med studierna var att få en bättre förståelse för hur genetiken påverkar gångarter och prestation hos hästar.
En häst ärver hälften av sitt DNA från stoet och hälften från hingsten. Det innebär att varje gen finns i dubbel upplaga. De olika genvarianterna av DMRT3 kallas för C och A. Hos de varmblodiga travhästarna har 97 procent genuppsättningen AA vilket är den genotyp som behövs för att en häst ska kunna springa i pass, medan de övriga raserna som har studerats i avhandlingen i större utsträckning bär på såväl CA som CC i sina genotyper.
Travgenen ger olika effekter
– Tidigare studier har visat att AA-genotypen ger god prestation hos varmblodstravare, medan den hos kallbloden inte har lika tydlig effekt. Kallbloden verkar, mer än varmbloden, riskera att falla över i passgång, vilket innebär diskvalificering i löp. Hos de kallblodiga travarna visade sig istället genuppsättningen CA vara en fördel hos de äldre tävlingshästarna sett över hela karriären, säger Kim Jäderkvist Fegraeus.
För finnhästarna, som liksom de svensk-norska kallbloden är relativt tunga travhästar, är istället AA-genen positiv för hästarnas prestation på tävling. Däremot hade AA-genotypen en negativ påverkan på gångarterna hos finnhästar som användes för ridning.
Även islandshästar har studerats i avhandlingen utifrån frågeställningen varför individer med ”rätt” genotyp för passgång, det vill säga AA, ändå inte klarar av att utföra gångarten. Kim Jäderkvist Fegraeus jämförde islandshästar som var fyrgångare och islandshästar som var femgångare men med samma DMRT3-genotyp (AA).
Olika egenskaper har efterfrågats
Hon fann ett ställe i DNA:t där hästarna skiljde sig åt. Den genetiska regionen innehöll en gen som är känd för att påverka minne och inlärning hos möss och människor. AA-genotypen för DMRT3 tycks alltså inte vara tillräcklig för att en islandshäst ska ha förmågan att gå i passgång, utan det finns andra genetiska varianter som också påverkar rörelsemönstret, konstaterar hon.
I den fjärde studien gjordes en jämförelse mellan den svensk-norska kallblodstravaren, den nordsvenska brukshästen samt varmblodstravare för att identifiera fler gener som påverkar prestationsförmågan. Den svensk-norska kallblodstravaren och den nordsvenska brukshästen är två raser som är genetiskt lika, men där aveln har premierat olika egenskaper.
När arvsmassan hos dessa tre hästraser jämfördes letade forskarna efter regioner på kromosomerna där travarna var så lika som möjligt men skilde sig från brukshästen. I en av regionerna hittade de en gen som verkar vara associerad med prestationsegenskaper hos kallblodstravarna. Fortsatta studier kommer att göras för att ta reda på exakt hur denna gen påverkar prestation hos travhästar.
Studierna är finansierade av Stiftelsen Hästforskning, Forskningsrådet Formas samt Vetenskapsrådet.
Exploring the horse genome to elucidate the genetics of gaits and performance Husdjursagronom Kim Jäderkvist Fegraeus försvarar sin doktorsavhandling vid SLU i Uppsala. Tid: Fredagen den 20 oktober 2017, kl 09.15. Plats: Sal Audhumbla, VHC, SLU, Uppsala. Opponent: Dr. Emmeline Hill, University College Dublin, Irland
Luktämnen som inandas i näsan eller som kommer i kontakt med insektsantenner stimulerar luktnervceller att bli elektriskt aktiva genom att binda till specialiserade proteiner, så kallade luktreceptorer.
Luktreceptorerna sitter på luktnervcellernas cilier som är långa trådliknande utskott. Hur luktreceptorer transporteras till och anrikas i luktcilier har varit okänt.
Genom att jämföra luktnervceller hos bananflugor och mus har forskarna funnit att detta sker med hjälp av den så kallade hedgehog-signaleringskaskaden. Denna reglering av luktreceptortransport till luktcilierna bestämmer i sin tur graden av en luktnervcells känslighet att bli aktiverad av ett luktämne.
Hedgehog-signaleringskaskaden finns hos alla djur
Hedgehog-signalering finns hos alla djur, från bananfluga till människa, och är extremt viktig under fosterutvecklingen. Hedgehog-signalering är mycket välstuderad bland annat då den är muterad i vissa typer av tumörceller.
– Ett av resultaten i den studie som visar att Hedgehog-signalering reglerar luktsinnet är att ett cancerläkemedel som hämmar Hedgehog-signalering också hämmar luktreceptor transport och aktivering av luktnervceller.
– Detta ger en förklaring till en biverkning som patienter har rapporterat att samma läkemedel har, nämligen nedsatt luktförmåga, säger Mattias Alenius, professor vid Institutionen för molekylärbiologi och en av artikelförfattarna.
Att Hedgehog-signalering förutom fosterutveckling och tumöruppkomst har en tidigare okänd evolutionärt konserverad funktion i regleringen av sinnesförnimmelse öppnar för möjligheten att även andra fysiologiska mekanismer kan vara beroende av Hedgehog-signalering.
Förutom luktnervceller har många andra typer av nervceller cilier som liknar luktcilier och forskarna tror att andra processer som minne och glömska kan vara reglerade av samma mekanism.
Bin och många andra djur använder så kallat optiskt flöde för att avgöra hur fort det går och hur långt de har förflyttat sig när de är i rörelse. I praktiken innebär det att de upplever att omgivningen rör sig och möter dem medan de själva står stilla. Tills nu har det varit okänt vad som faktiskt händer i biets hjärna när det hittar tillbaka till boet efter att ha flugit omkring och letat efter mat.
Studien är gjord på nattaktiva regnskogsbin. Resultaten innebär att forskarna för första gången kan visa vilka nervceller i hjärnan som gör att biet kan mäta hastighet och tillryggalagt avstånd. De har även hittat de nervceller som gör att biet kan använda polariserat ljus för att orientera sig om riktning.
Samarbetar för att skapa ett minne
– Vi visar hur ”hastighetsnervceller” och ”riktningsnervceller” arbetar var för sig, men också hur de samarbetar för att skapa ett minne som bina använder för att flyga raka spåret hem igen efter sina nattliga flygturer genom regnskogen, säger Stanley Heinze, biolog vid Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.
Det som bin och andra djur gör – även människor i viss mån, även om vi inte är särskilt bra på det – är att integrera och lägga samman olika rutter för att hitta raka spåret tillbaka. Detta sker utan att använda landmärken och andra detaljer i terrängen, en skillnad jämfört med vad som brukar kallas lokalsinne.
Modellen av biets navigationssystem testas i en specialbyggd robot:
I laboratoriemiljö har forskarna placerat elektroder i binas nervceller i hjärnan samtidigt som bina under virtuella flygturer har fått uppleva vad de upplever när de letar föda i regnskogen. Resultaten har använts i en beräkningsmodell och kompletterats med elektronmikroskopiska studier av nervcellerna.
– Sedan byggde vi en robot och testade vår modell i verkligheten. Vi skickade iväg den på en slumpmässig tur, och modellen av binas navigationssystem som vi implementerat i roboten gjorde att den tog raka spåret tillbaka till utgångspunkten, berättar Stanley Heinze.
Det virtuella biet hittar hem:
Han fascineras av att biet, vars hjärna är mindre än ett riskorn och har 100 000 gånger färre nervceller än människans hjärna, registrerar sina invecklade rutter, ofta några kilometer långa, och sedan utan problem flyger närmsta vägen hem igen.
– Vi vet ju att bekämpningsmedel försämrar binas orienteringsförmåga, vilket gör att det blir färre bin som pollinerar. Samtidigt är merparten av livsmedelsproduktionen i världen beroende av bin som pollinerar växter. Att förstå detaljerna om hur bin orienterar sig i världen kan visa sig avgörande för att kunna undvika faktorer som stör dem, säger Stanley Heinze.
Att bin har den förmågan kan visa sig ha existentiell betydelse för mänskligheten, enligt Stanley Heinze.
Resultaten är frukten av flera års forskning där Stanley Heinze har samarbetat med kollegor i Lund, Storbritannien och Australien. Resultaten har presenterats i en artikel i Current Biology.
Forskarna har i den aktuella studien undersökt det mikroskopiska och molekylära innehållet i mjukvävnad från ett fossil som är cirka 54 miljoner år gammalt. Mjukvävnaden kommer från en av världens bäst bevarade fossila havssköldpaddsungar; ett fossil från norra Jylland i Danmark.
Den fossila mjukvävnaden från sköldpaddan utgörs av dels den pigmenterade delen av skölden, dels den direkt underliggande huden.
– Våra resultat visar att ett flertal biomolekyler som kan kopplas till själva djuret finns bevarade i identifierbar form, säger Johan Lindgren, geologiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Samma färg som för 54 miljoner år sedan
Johan Lindgren har tillsammans med kollegor utomlands samt vid den egna institutionen och på MAX IV-laboratoriet i Lund undersökt de biomolekyler som finns i fossilets mjukvävnad. Forskarna har identifierat rester av flera olika molekyler, nämligen betakeratin, eumelanin, hemoglobin och tropomyosin. Eumelanin är ett pigment som ger mörkare färg även i våra egna människokroppar.
Sköldpaddsungen levde för 54 miljoner år sedan. Foto: Johan Lindgren.
Resultaten av studien tyder bland annat på att sköldpaddsungar var likadant färgade för 54 miljoner år sedan som de är idag, det vill säga med en mörk ovansida med ljusa kanter. Denna färg är en anpassning som gör att djuren är skyddade mot farlig UV-strålning från solen, men sköldpaddorna kan även använda det mörka skinnet för att bli varmare och därmed växa snabbare.
Detta fenomen kallas för adaptiv melanism och handlar om att djuret kan utnyttja färgen i överlevnadssyfte.
Ovärdera begreppet fossil
Upptäckten av ett flertal biomolekyler kan i förlängningen göra att forskarna mer direkt kan studera utvecklingen av liv över geologisk tid på en molekylär nivå.
– Vi har sedan tidigare identifierat eumelanin i fossila skinn, men att materialet från denna sköldpaddsunge skulle innehålla en så bred uppsättning identifierbara biomolekyler var en överraskning, säger Johan Lindgren.
Dessutom visar resultaten av studien att man måste revidera uppfattningen om vad fossil egentligen är och vad de består av.
– Fossil är inte bara så kallade försteningar utan kan även utgöras av delar av det ursprungliga biologiska materialet, säger Johan Lindgren.
Den aktuella studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
Kontakt: Johan Lindgren, universitetslektor. Geologiska institutionen, Lunds universitet. Tel 046 – 222 46 35, 0768 – 54 14 91.johan.lindgren@geol.lu.se
De ojämlika villkoren för dem som drabbats av stroke, beror delvis på den typ av sjukhus de vårdats vid.
Det är Anna Stecksén, doktorand vid institutionerna för Samhällsmedicin och rehabilitering samt Folkhälsa och klinisk medicin, som har tittat på implementeringen av trombolysbehandling i svensk strokesjukvård under en tioårsperiod. Hennes studier bygger på forskningsintervjuer och data från det nationella kvalitetsregistret för strokevård, Riksstroke.
Mer behandling för milda strokesymptom
Andelen patienter som får trombolysbehandling har ökat och det beror delvis på att en högre andel patienter med milda strokesymtom får behandling. Men det finns stora skillnader i tillämpning mellan sjukhus.
Vid en hjärninfarkt hindras blodflödet i något av hjärnans kärl, vilket påverkar syre- och näringstillförseln till närliggande nervceller. Det kan leda till symptom såsom svaghet i ena kroppshalvan och talsvårigheter. Trombolysbehandling innebär att snabbt ge ett proppupplösande läkemedel via dropp som syftar till att återställa blodflödet. Görs inte det snabbt dör hjärnceller.
– Man brukar säga att tid är hjärna. Trombolysbehandling får numera ges inom 4,5 timmar efter symtomdebut, och ju kortare tid till behandling desto bättre, säger Anna Stecksén.
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för svensk strokesjukvård har trombolysbehandling för hjärninfarkt högsta prioritet och behandlingen blev godkänd för användning i Europa år 2002. Tidigare forskning har visat att universitetssjukhusen var tidigast med att implementera behandlingen. Sedan följde de större icke-universitetssjukhusen efter, med en fördröjning på 2-3 år.
Högutbildade får oftare trombolys
I en av avhandlingens studier intervjuades läkare och sjuksköterskor verksamma inom strokevården. De beskrev att ett gott ledarskap och feedback på verksamheten var framgångsfaktorer för implementering av stroketrombolys. Bland exempel på barriärer för implementering nämndes brist på erfarenhet av behandlingen, resursbrist och kontraproduktiva maktstrukturer.
Tidigare har förbättringar i logistik och vårdkedjor, och i vissa fall ekonomiska incitament, setts som potentiella orsaker till ökad behandlingsnivå.
I en kvalitetsregisterbaserad studie kunde Anna Stecksén påvisa ett samband mellan en hög behandlingsnivå på det enskilda sjukhuset och att i högre utsträckning behandla patienter med milda strokesymtom. Likaså hade patienter med högre utbildningsnivå i större utsträckning blivit behandlade med trombolys, vilket till viss del hade samband med det typ av sjukhus som de vårdats vid.
– Det kan vara så att social segmentering spelar roll eftersom högutbildade i större utsträckning bor i närheten av sjukhus med högre specialiseringsgrad, säger Anna Stecksén.
Könsskillnader i patienters hjälpberoende
Anna Stecksén har även analyserat hur beroende av hjälp från andra i samband med aktiviteter i dagliga livet (ADL) fördelade sig mellan könen upp till 1 år efter trombolysbehandling. Kvinnor har ofta en svårare situation efter stroke i jämförelse med män och blir exempelvis i större utsträckning beroende i ADL.
Tidigare studier har föreslagit att trombolysbehandling skulle kunna utjämna den förväntade könsskillnaden efter stroke genom en bättre behandlingseffekt hos kvinnor med stroke.
I studien ingick patienter som varit oberoende i ADL före insjuknandet och som svarade på Riksstrokes frågeformulär både vid 3 och 12 månader efter insjuknande och trombolysbehandling. I jämförelse med männen hade kvinnorna 29 procent större risk för att uppge beroende i ADL vid 3 månader och 26 procent större risk vid ett år. Resultaten var oberoende av ålder, samsjuklighetsfaktorer, symtomen vid insjuknande och effekter av trombolysbehandling.
– Vad dessa könsskillnader beror på vet vi inte men det är något som skulle vara intressant att titta närmare på, säger Anna Stecksén.
Anna Stecksén är legitimerad sjukgymnast/fysioterapeut och har en master i folkhälsovetenskap från Umeå International School of Public Health, Umeå universitet. Hon är bosatt i Umeå.
Kontakt: Anna Stecksén, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet.Telefon: 090-786 6023. E-post: anna.stecksen@umu.se
Om disputationen: Fredagen den 20 oktober försvarar Anna Stecksén, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Stroketrombolys på lika villkor? Implementering och ADL-utfall. Engelsk titel: Stroke thrombolysis on equal terms? Implementation and ADL-outcome. Fakultetsopponent: Docent Anna-Karin Welmer, Institutionen för neurobiologi. Karolinska institutet. Huvudhandledare: Professor Erik Rosendahl. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Vårdvetarhusets aula, Umeå universitet.
Moderna IT-prylar – datorer, surfplattor, mobiler – innehåller processorer som kan arbeta med flera uppgifter parallellt. De flesta program och appar är dock utformade för att bearbeta uppgifter sekventiellt, en i taget, vilket innebär att stora delar av processorernas kapacitet inte används. För att utnyttja resurserna maximalt krävs avancerad kunskap i så kallad parallellprogrammering. Det är mycket svårare och de som är experter på detta kallas ibland ninja-programmerare.
– Det har utvecklats olika modeller för parallellprogrammering, men många nybörjare gör ändå vanliga misstag som kan leda till försämrad prestanda eller till att ett program beter sig konstigt. Därför utvecklar vi en kognitivt baserad digital assistent som hjälp, säger Sabri Pllana, ledare för High-Performance Computing Center och lektor i datavetenskap vid Linnéuniversitetet.
Kognitiva datorsystem
Kognition är en samlingsterm för processer som handlar om bland annat kunskap, tänkande och information. Kognitiva datorsystem ligger på gränsen till ett genombrott på grund av deras förmåga att bearbeta naturligt språk. Detta kommer att göra en helt ny nivå av interaktion mellan människor och datorsystem möjlig, vilket kan hjälpa oss att fatta bättre beslut.
Det kanske mest kända kognitiva datorsystemet är IBM:s Watson, som besegrade två tidigare mästare i tv-frågesporten Jeopardy! år 2011. Apples Siri och Googles Nu är andra exempel på system som kan svara på frågor om hälsa, kalendrar, sport och annat.
Hjälper nybörjare i parallellprogrammering
– På ett sätt som liknar Siris kan vår Parallel Programming Assistant (PPA) svara på frågor som rör parallell programmering. PPA kan kommunicera och interagera i realtid via text och tal. En nybörjare på parallellprogrammering kan ställa frågor, så söker PPA i sin kunskapsdatabas efter ett lämpligt svar, berättar Sabri Pllana.
Den PPA forskargruppen skapat utvärderas med hjälp av studenter som läser parallellprogrammering vid Linnéuniversitetet. Preliminära resultat tyder på att assistenten erbjuder värdefulla svar som skulle vara till hjälp för nybörjare och att dessa även är villiga att använda en sådan interaktiv digital assistent när de utvecklar sina program. Forskarna tror därför att PPA:n kan användas som en pedagogisk resurs på en grundkurs i parallellprogrammering – och att man i framtiden inte behöver vara en ninja för att utnyttja möjligheterna med parallellprogrammering.
Mer information:
Sabri Pllana, ledare för High-Performance Computing Center och lektor i datavetenskap vid Linnéuniversitetet, tel 0470-76 74 29, e-post sabri.pllana@lnu.se
Kortison kan förbättra läkning av senskador, om det bara ges vid rätt tidpunkt.
– Det är väl etablerat att kortison hämmar läkning, men vi visar att det faktiskt kan ha starka positiva effekter på läkning av senor. Tidpunkten är avgörande, säger Per Aspenberg, professor emeritus vid Institutionen för klinisk experimentell medicin vid Linköpings universitet.
När en skadad sena läker spelar inflammation en viktig roll. I ett första skede uppstår en relativt aggressiv inflammation, olika sorters immunceller attraheras till skadan, området blir svullet och det gör ont. Efter ett tag byter inflammationen karaktär och ger signaler till kroppen att bygga ny vävnad som ersätter skadan.
Tidigare forskning har visat att inflammationshämmande läkemedel, som kortison, har negativ effekt på läkning. Men med kortison vid rätt tidpunkt, blev den läkande senan hos råttor dubbelt så stark, visar försöken vid Linköpings universitet.
Övergången till läkande inflammation
Forskarna bakom den nya studien var intresserade av tidpunkten för övergången från destruktiv inflammation till konstruktiv, läkande inflammation. När nybildningen av senvävnad har kommit igång bör inflammationen försvinna. Forskarna misstänkte att inflammationen kan dröja kvar och störa uppbyggnaden av ny vävnad och de ville därför se vad som händer om kortison ges vid rätt tidpunkt.
En avsliten hälsena kan liknas vid ett rep som slitits av. Illustration: Per Aspenberg
En avsliten hälsena kan liknas vid ett rep som slitits av. Hur starkt repet är beror på tjockleken och materialets kvalitet. När forskarna väntade med att starta kortisonbehandlingen tills den återuppbyggande fasen inletts, upptäckte de att det blev högre kvalitet på fibrerna av kollagen i den läkta senan.
– Vid kortisonbehandling under den återuppbyggande fasen blev vävnaden i den läkta hälsenan mer än dubbelt så stark jämfört med obehandlad kontroll, säger Parmis Blomgran, doktorand och studiens huvudförfattare.
Mognaden störs av kvardröjande inflammation
– Vi blev mycket överraskade av hur stark den positiva effekten var. Skillnaden mellan kortisonbehandlade och obehandlade senor var så tydlig att den syns med blotta ögat, och ännu bättre i mikroskop, säger Per Aspenberg.
När senan läker byggs kollagenfibrerna till en början upp lite huller om buller och i stor mängd. Därefter behöver vävnaden mogna genom att fibrerna organiseras i buntar som löper parallellt med varandra i samma riktning.
– Den här mognaden störs av inflammationen. Mognaden har uppenbarligen skett snabbare när kortisonet tog bort kvardröjande inflammation, säger Per Aspenberg.
Men det är ännu för tidigt att veta om det fungerar på samma sätt hos människor. Per Aspenberg tror att det är möjligt att resultaten från studien på råttor är relevanta för människa också, men att det skulle behöva undersökas först i större djur och sedan i en klinisk studie.
– Effekten av kortisonbehandling vid rätt tidpunkt är så dramatisk att den verkligen förtjänar att utvecklas vidare med sikte på klinisk användning vid ortopediska skador, säger Per Aspenberg.
Studien har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet och Centrum för idrottsforskning.
En grupp RISE-forskare satsar nu tillsammans med två livsmedelsföretag och Findus ärtodlarförening på nya produkter och nya marknader för de svenska ärterna.
Projekttiteln är göteborgskt vitsig, men forskargruppen i Göteborg har en seriös och genomtänkt strategi, och har fått nästan 6 miljoner kronor från EU:s fond för landsbygdsutveckling för ett innovationsarbete som ska pågå till och med år 2019.
Nya vegetariska produkter
Från gröna, gula och grå svenskodlade ärter ska man ta fram en helt ny produktkategori av vegetariska livsmedel, som sedan ska introduceras på marknaden med hjälp av två väletablerade industriella partners: Food for Progress, som bland annat producerar den veganska produkten Oumph!, och Lyckeby Starch.
– Med hjälp av den infrastruktur och det kontaktnät som våra företagspartners Food for Progress och Lyckeby har, är målet att få fram en färdig konsumentprodukt efter avslutat projekt, säger Lina Svanberg, forskare och FoI-ledare vid RISE enhet Jordbruk och livsmedel.
För att kunna erbjuda nya spännande typer av livsmedel av ärter, ska forskarna utveckla den svenska ärtodlingen så att ärterna får de egenskaper som krävs.
Ärtor bildar fibernätverk
– Den innovationen är möjlig genom att ärtproteiner bildar ett sammanlänkat fibernätverk när det utsätts för rätt temperatur och tryck. Den egenskapen finns hos endast få växtbaserade proteiner. Utöver ärter är det främst sojabönor som uppvisar liknande egenskaper, säger Lina Svanberg.
Ärtproteinets förmåga att bilda fibernätverk är dock starkt beroende av odlingsförhållanden, mognadsgrad och sortval, och detta samband ska projektgruppen studera närmare, bland annat med hjälp av Findus ärtodlarförening.
– Vårt mål är att göra det möjligt för svenska ärtodlare att producera en ny anpassad ärtråvara till både nationell och internationell livsmedelsindustri, säger Lina Svanberg.
Arealen kan bli mycket större Forskarna räknar med att arealen för ärtodling kan bli större än den yta som tidigare har använts för ärtodling, och att odlingen inte kommer att vara begränsad till Skåne.
– Det här kan bli ett sätt att hitta ett hållbart svenskt alternativ till sojabönan, som grund för att producera nya växtbaserade livsmedel med spännande texturer och smaker. Då skulle vi åstadkomma tre vinster: minskad klimatpåverkan, förbättrad folkhälsa och en satsning på lokal, lönsam svensk jordbruksproduktion, säger Lina Svanberg.
Kontakt: Lina Svanberg, forskare och FoI-ledare vid RISE enhet Jordbruk och livsmedel, 010-516 66 79, lina.svanberg@ri.se
Genom att mäta små molekyler i blodprover har Elin Näsström hittat specifika mönster för infektionssjukdomen enterisk feber. Den här typen av metabolitmönster har potential att användas vid diagnos av sjukdomen.
Enterisk feber (eller tyfoidfeber) är en vanlig infektionssjukdom i många delar av Asien och Afrika och orsakas av en typ av salmonellabakterier. Till skillnad från många andra infektionssjukdomar, som malaria och fågelinfluensa, kan enterisk feber endast överföras mellan människor, vilket i sig skapar möjligheter för att eliminera sjukdomen. En faktor som dock komplicerar spridningen är förekomsten av kroniska bärare, det vill säga människor som kan sprida bakterierna utan att själva ha några symptom.
Begränsade diagnosmetoder
Dagens diagnosmetoder har många begränsningar och därför behövs förbättrade diagnosmetoder för att kunna ge en snabbare och mer specifik behandling av patienter med akut enterisk feber, men även för att kunna detektera kroniska bärare för att på så sätt minska spridningen av sjukdomen.
Genom att använda metabolomik i kombination med avancerade kemometriska dataanalysmetoder har Elin Näsström undersökt möjligheten att använda en panel av små molekyler, metaboliter, för att diagnosticera enterisk feber i olika sjukdomsstadier. Tanken är att en kombination av metaboliter har en starkare diagnostisk potential jämfört med enskilda metaboliter.
Metabolomik är studien av små kemiska molekyler i biologiska prover (till exempel blod, urin eller vävnad). Specifikt undersöks ofta förändringar av metabolitnivåer under någon form av störning, såsom en sjukdom. En sjukdom kan tänkas ge upphov till ett specifikt metabolitmönster.
Hittat metabolitmönster för enterisk feber
Elin Näsström har hittat metabolitmönster som kan skilja mellan prover från patienter med akut enterisk feber och olika typer av kontrollgrupper, inklusive en grupp med malariainfektion.
– För att hitta metabolitmönster som är specifika för enterisk feber är det viktigt att inkludera prover från patienter med liknande sjukdomar i studierna. Vi har också hittat skillnader i metabolitmönster mellan enterisk feber orsakat av två närbesläktade salmonellabakterier, säger Elin Näsström.
Elin Näsström har även visat på skillnader i metabolitmönster mellan kroniska bärare av Salmonellabakterier och icke-bärare. Vid en jämförelse av metabolitmönster relaterade till akut enterisk feber och kroniskt bärarskap hittades fler skillnader än likheter.
– Fem metaboliter var speciellt intressanta då de hade en förhöjd nivå hos de kroniska bärarna jämfört mot icke-bärarna samtidigt som de inte var påverkade under akut infektion, säger Elin Näsström.
Sammantaget kan resultaten i Elin Näsströms avhandling ses som ett steg på vägen mot förbättrade diagnosmetoder för enterisk feber. På sikt kan den här typen av studier också leda till en ökad förståelse kring mekanismerna bakom enterisk feber.
Elin Näsström har en kandidat- och magisterexamen i kemi från Umeå universitet och är född och uppvuxen i Strömsund.
Om disputationen: Fredagen den 27 oktober försvarar Elin Näsström, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Diagnosis of acute and chronic enteric fever using metabolomics. Svensk titel: Diagnos av akut och kronisk enterisk feber med hjälp av metabolomik.
Disputationen äger rum klockan 10.00 i sal KB.E3.03 (Stora hörsalen, Carl Kempe-salen), KBC-huset.
Fakultetsopponent är docent Peter Spégel, Centrum för analys och syntes, Kemiska institutionen, Lunds universitet.
Eva Vingård blev uppsagd från sin tjänst när hon uppnått den övre pensionsåldern 67 år – liksom alla statligt anställda. Då var hon professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet.
– Jag tycker att jag aldrig har varit så duktig som när jag slutade, säger Eva Vingård.
Idag är hon professor emeritus vid samma institution. En professor har möjlighet att fortsätta med sin forskning och undervisning som seniorprofessor eller emeritus. Denna möjlighet har dock inte de flesta som tvingas gå i pension vid en viss ålder.
Som specialist i arbetsmedicin vet Eva Vingård vad hon pratar om. Hennes forskningsområden var fysiska och psykosociala förhållanden i arbetslivet som orsaker till sjuklighet i rörelseorganen, hållbar hälsa och rehabilitering. Under 2011-2012 var hon expert i Pensionsåldersutredningen, som ville höja pensionsåldern.
Kronologiska åldern irrelevant
Eva Vingårds förslag ser ut så här: en möjlighet att gå i pension vid 63 år, men också en möjlighet att arbeta så länge man vill. Eller kan.
– Den kronologiska åldern är ganska irrelevant eftersom det kan variera så mycket beroende på vem man är. Man skulle kunna ha ett utvecklingssamtal vid 67 år där man diskuterar hur länge man vill jobba. Kanske att man efter 69 år får visa att man kan leverera. Å andra sidan finns många 40-åringar som inte levererar.
Ett argument mot höjd pensionsålder som förts fram är att de äldre blir en propp som hindrar unga människor att få jobb. Men det stämmer inte, enligt Pensionsåldersutredningen, där det fanns ekonomer som undersökte den saken.
– Det finns inget som säger att vi i dagens samhälle har en viss mängd arbeten och att detta inte förändras. I det gamla bruks- och bondesamhället var det mer statiskt. Nu ändrar arbetsmarknaden sig hela tiden, vissa arbeten försvinner och vissa kommer till. Hur arbetsmarknaden kommer att se ut om några år har vi ingen aning om utom att den kommer att se annorlunda ut. Det hela är en dynamisk process, säger Eva Vingård.
Fördelar med höjd pensionsålder
Vilka fördelar finns det då med att låta människor arbeta längre? Förutom det som brukar framhållas, att samhällsekonomin kräver ett längre arbetsliv för att vi ska ha råd med pensionerna, finns även skäl att ta tillvara på den kompetens som kommer med ålder.
– Den äldre hjärnan skulle framför allt ha fördelen av mer erfarenhet och en kunskapsbank som kan nyttjas i olika situationer, säger Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap vid Umeå universitet. Dels har äldre en erfarenhet av olika typer av situationer, dels har de rutiner för och automatiserat många färdigheter som gör att saker och ting går lätt.
Liberalernas partistyrelse föreslog nyligen en pensionsålder på 71 år. Värt att nämna att de använde ordet årsrik istället för äldre.
– Vad jag förstår är pensionsåldern mest satt utifrån förväntad livslängd. Det är väl länge sedan man fastlog 65 år och utifrån det kan jag tänka mig att 71 år är rimligt. Kognitivt skulle många klara det men det är värre med faktorer som att man blir utsliten och trött samt får skador och krämpor, säger Lars Nyberg.
Nackdelar med höjd pensionsålder
Nackdelarna har med de kognitiva funktionerna att göra.
– Åldrandet slår inte brett utan påverkar vissa kognitiva funktioner mer än andra. Som att känna igen saker och personer, komma ihåg namn och beteckningar och att kunna leverera saker och ting under tidspress.
Lars Nyberg framhåller att den kognitiva förändringen är individuell. Vissa kan tappa 15 procent jämfört med när de var på topp, andra har en flack kurva som visar en knappt märkbar försämring.
– Det vi driver i vår forskning är att försöka gå bort från gruppen av äldre som ett kollektiv och se den variation som finns, säger Lars Nyberg. Det för tankarna till en individualiserad pensionsålder och det är en trend som vi ser ibland, och som även Eva Vingård är inne på. Om jobbet bidrar till att stimulera hjärnan är det kanske onödigt att ta bort den möjligheten.
Bakgrund:
Den höjning av pensionsåldern från 67 till 69 år som Pensionsåldersutredningen föreslog för fyra år sedan mötte stark kritik. Något skarpt förslag har ännu inte tagits fram. I februari fick Göran Hägglund, före detta KD-ledare, och Göran Johnsson, före detta IF Metall-bas, i uppdrag att hitta en lösning. Ett förslag väntas komma under 2018
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Den 17 augusti observerade observatorierna Ligo i USA, och därefter Virgo i Italien, gravitationsvågor från två kolliderande neutronstjärnor. Inom några timmar hade astronomer runt om i världen hittat källan till utbrottet i en galax 130 miljoner ljusår bort. Det är första gången man kan observera ett himlafenomen i både gravitationsvågor och elektromagnetisk strålning.
Den banbrytande upptäckten bidrog till att ge forskarna bakom Ligo-detektorn årets Nobelpris i fysik och har lett till ett flertal vetenskapliga artiklar. Astronomer och fysiker vid Stockholms universitet har deltagit i ett antal av dessa studier.
– Först trodde jag nog att det var en vanlig supernova vi tittade på. Men snart blev vi varse att det handlade om något mycket mer spännande, berättar Jesper Sollerman, professor i astronomi vid Institutionen för astronomi, Stockholms universitet.
Tillsammans med bland annat forskare från Fysikum och Institutionen för astronomi, är han en av medförfattarna till en övergripande artikel om den elektromagnetiska studien av neutronstjärnorna. Artikeln publiceras i tidskriften Science.
Medförfattaren Stephan Rosswog vid Stockholms universitet medverkar även i flera andra artiklar och leder en egen studie med inriktning på grundämnesbildningen från dessa processer, som han modellerat under många år.
– Så vitt jag kan se så stämmer mina gamla beräkningar om att ämnen som exempelvis guld faktiskt bildas när neutronstjärnor kolliderar. Det här är det bevis jag väntat på i över 20 år, säger Stephan Rosswog.
Med teleskop i Chile har Jesper Sollerman tillsammans med flera andra forskare också kunnat följa hur ljuset från neutronstjärnekrocken falnade och blev allt rödare. De observationerna publiceras nu i tidskriften Nature.
Upptäckten knyter samman studier av gravitationsvågor, elektromagnetisk strålning och grundämnesbildning. Dessutom var stockholmsforskare inblandade i letandet efter neutriner från samma källa.
Nu har forskarna vid Oskar Klein Centrum snart färdigställt sin nya kamera på Palomar-observatoriet i Kalifornien.
– Det blir ett av de effektivaste teleskopen för att finna framtida neutronstjärnekrockar när LIGO/Virgo börjar observera igen efter sommaren, säger Jesper Sollerman.
Kontakt: Ariel Goobar, professor i experimentell astropartikelfysik, epost: ariel@fysik.su.se, 08-553 786 59 (GREAT och GROWTH)
Chad Finley, universitetslektor, Fysikum, chad@fysik.su.se, tel: 08-553 787 57
(Neutriner och IceCube)
Stephan Rosswog, professor, Institutionen för astronomi, epost:stephan.rosswog@astro.su.se, tel: 08-553 785 29
Jesper Sollerman, professor, Institutionen för astronomi, epost: jesper@astro.su.se, tel: 08-553 785 54
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
