Forskare på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har följt upp utsläppen i en badsjö som regelbundet behövde stängas på grund av förhöjda halter av de fekala indikatororganismerna E. coli och enterokocker. De utsöndras i avföring från såväl människor som vilda och tama djur.
Efter att ha gått igenom hundratals vatten- och fekalieprover kunde föroreningarnas ursprung spåras med hjälp av DNA.
– Det vi såg var att det var fekalier från människor och vilda fåglar som var källan. En trolig teori är att huvudparten av föroreningarna kom från läckande avloppsledningar runt den å som är sjöns främsta tillflöde och från det stora antal änder som fanns i en damm uppströms, säger Jon Ahlinder, forskare vid FOI.
Hundarna däremot visade sig vara oskyldiga.
– Vi fann en liten fekal påverkan av hund, men tolkar den som så liten att den inte utgjorde någon fara, säger Moa Hägglund, forskningsingenjör.
Arbetet med badsjön utvecklade FOI:s kunskaper.
– Det har hjälpt oss att utveckla vårt referensbibliotek för DNA-sekvensering. Där har vi ett stort antal föroreningskällor med referenser från hela Sverige och alla årstider, säger Jon Ahlinder.
Att stötta det svenska samhället med denna typ av forskning är en viktig del i FOI:s arbete, men arbetets ursprungliga mål är stärka skyddet vid en attack med biologiska vapen.
– Vi arbetar med att spåra källor, exempelvis vid ett sabotage mot ett vattensystem, för att forensiskt kunna binda en förövare. Det gör att vi också kan finnas som en resurs till polisen vid en utredning där det förekommer biologiska ämnen, säger Moa Hägglund.
Typ 1-diabetes är den vanligast förekommande kroniska livshotande sjukdomen hos barn i Sverige, och fortsätter av okänd anledning att öka. Finland och Sverige tillhör de länder som har flest typ 1-diabetiker i världen. I Sverige lider fler än 1 av 200 personer av sjukdomen som det varken finns skydd eller bot mot. Man vet inte heller vad som orsakar typ 1-diabetes. En teori som har diskuterats sedan 1990-talet är att infektion med enterovirus, vanligt förekommande förkylningsvirus, är en av de faktorer som ligger bakom insjuknandet.
Hade skyddande effekt I den nya studien har forskarna använt sig av en experimentell djurmodell för att testa om ett vaccin mot ett särskilt enterovirus skyddar mot typ 1-diabetes som uppkommer efter infektion. Vaccinet visade sig ha en skyddande effekt på möss utan att ge upphov till några allvarliga biverkningar.
– Detta tyder på att ett liknande vaccin skulle kunna utvecklas och testas i människa för att besvara frågan om förkylningsvirus orsakar sjukdomen. Om så är fallet skulle ett sådant vaccin vara högst intressant som preventiv behandling, säger professor Malin Flodström-Tullberg, vars forskargrupp vid Centrum för infektionsmedicin vid Karolinska Institutet utfört de prekliniska studierna.
Vaccin för människor Studien har genomförts i samarbete med forskare vid universitetet i Tammerfors, Finland, som ansvarat för själva vaccinproduktionen. Fortsatt arbete pågår i Tammerfors för att utveckla nya vacciner som skyddar mot flera av de virus som man tror kan ha en koppling till typ 1-diabetes i människa. Den modell som etablerats tillsammans med Karolinska Institutet kommer att användas för ytterligare så kallade proof of concept-studier. Sådana studier är ett viktigt steg innan vacciner för mänskligt bruk kan börja produceras och testas.
Inom kort planerar det amerikanska företaget Provention Bio att tillsammans med det finska företaget Vactech Ltd ta fram och testa ett liknande vaccin i människa.
Kontakt: Malin Flodström-Tullberg, professor, Centrum för infektionsmedicin, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, malin.flodstrom-tullberg@ki.se, 076-947 45 69
Bakom materialet står ett internationellt forskarlag som nu planerar fortsatta studier i samarbete med en brännskadeklinik.
– Resultaten är så intressanta att vi ser möjligheter för ett genombrott inom behandlingen av sår och skadade vävnader i allmänhet, säger Vadim Kessler, som är professor vid SLU:s institution för molekylära vetenskaper, och den som har lett projektet.
Titandioxid bildar ett skyddande skikt Nanopartiklar* av titandioxid är kända för att fästa starkt vid proteiner, och forskarlaget misstänkte att de därmed borde kunna användas för få kroppsvätskor att koagulera och bilda ett skyddande ytskikt på brännskadad hud. * Partiklar som mäts i namnometer, dvs. miljarddels meter.
Hinna av titandioxid på behandlad hud. Bilden är tagen med svepelektronmikroskopi av Gulaim Seisenbaeva, SLU.
Medicinsk användning av nanomaterial är ett snabbt växande forskningsområde. Ett problem med titandioxid har varit att det är fotoaktivt och giftigt under vissa förhållanden, då det bl.a. kan skada cellernas DNA. För att få fram ett material med de egenskaper som önskades har forskarna använt partiklar av titandioxid inom ett snävt storleksintervall och tillsatt ett ämne på partiklarnas yta, vilket gör att materialet är fotokemiskt inaktivt och ofarligt för mänskliga celler.
Nanopartiklarna sätter igång huden på flera sätt Materialet har i de inledande testerna visat sig ge en kraftigt förbättrad läkning av brännsår. Något som var särskilt spännande var att nanopartiklarna visade sig kunna sätta igång återbildningen av hudvävnad och att de förhindrade uppkomst av ärrbildning och missfärgningar, vilket annars är ett mycket vanligt problem vid läkning av brännskador. Inga förhöjda halter av titan kunde heller ses i vitala organ hos försöksdjur.
Forskarna ser studien som ett första steg i utvecklingen av en ny revolutionerande sårbehandlingsmetod och planerar nu fortsatta studier i samarbete med brännskadekliniken vid Akademiska sjukhuset Uppsala.
Kristina Nilsson Ekdahl, gästprofessor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, kristina.nilsson_ekdahl@igp.uu.se, 018-611 11 71
och professor vid Linnæus Centre for Biomaterials Chemistry Linnéuniversitetet, Kalmar
Resultaten publicerades i tidskriften Scientific Reports den 13 november av forskare inom bionanoteknologi från Sveriges lantbruksuniversitet, immunologer från Uppsala universitet och kollegor från universitetet ITMO i St. Petersburg.
Läkare och sjuksköterskor har generellt stor kunskap och är intresserade av att främja patienters hälsa, men det finns skillnader i hur man uppfattar stödet av riktlinjer och i vilken utsträckning man använder sig av dessa, visar en avhandling vid Umeå universitet.
Forskare har studerat hur läkare och sjuksköterskor uppfattar sina verksamheters arbete kring prevention och hälsofrämjande åtgärder. Resultaten visar att läkare och sköterskor överlag har en positiv attityd till att arbeta med patienters levnadsvanor och att kunskapen är generellt hög. Samtidigt finns enligt resultaten ett behov av mer utbildning i rådgivning om levnadsvanor och om riskbruk av alkohol. Bland läkare fanns också ett behov av mer kunskap om matvanor.
Svårt att prioritera – Vår forskning visar att hälsoorienteringen upplevdes som svår att prioritera i vården givet den icke-akuta karaktären av området, säger Therese Kardakis, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Enheten för Epidemiologi och global hälsa.
– Det förvånade oss också att faktorer i den yttre miljön i så hög grad påverkade organisationernas möjlighet att kunna fokusera och prioritera riktlinjerna.
Resultaten visade att konkurrerande interventioner och andra nationella riktlinjer, politiska val, och besparingar påverkar primärvårdens beslut gällande implementeringen. I den inre organisationsmiljön rapporterade läkare och sköterskor bland annat att hög arbetsbelastning, med för lite tid till rådgivning, läkarbrist, en svag ledning, och problem med att ”få alla att dra åt samma håll”, påverkade implementeringen.
Frågor om alkohol eftersatta En tvåårig uppföljningsstudie visade att arbetet med patienters levnadsvanor, såsom tobaksbruk och riskbruk av alkohol, hade ökat i omfattning. Samtidigt var riskbruk av alkohol den levnadsvana man arbetade minst med och ansåg sig ha minst kunskap om. Vidare rapporterade enbart 30 procent av vårdpersonalen att riktlinjerna till fullo hade implementerats på hälsocentralerna. Av läkarna uppgav endast 18 procent att de nästan alltid använder riktlinjerna i arbetet med patienter, och de uppfattar inte i samma utsträckning som sjuksköterskorna att riktlinjerna är ett stöd i deras arbete.
– Det behövs mer forskning om hur läkarnas arbetssituation påverkar attityder till att använda riktlinjerna. Likaså är det nödvändigt med mer djupgående studier kring rutiner och organisationsmodeller för hur arbetet med levnadsvanor kan utvecklas och bli en del av den rutinmässiga primärvården, säger Therese Kardakis.
Kontakt:
Therese Kardakis, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, therese.kardakis@umu.se 0030 6940 029 814
En grupp svenska forskare har studerat sambandet mellan hundägande och hjärt-kärlhälsa hos över 3,4 miljoner tidigare hjärtfriska svenskar i åldern 40-80 år. Målet med studien var att undersöka om hundägares risk för hjärt- kärlsjukdom och död skiljer sig från personer utan hund.
Hund kan kompensera i ensamhushåll
Studien visar att hundägare hade lägre risk att dö av hjärtsjukdom eller andra orsaker under den tolv år långa uppföljningsperioden. I ensamhushåll noterades också lägre risk för hjärtinfarkt och stroke hos hundägarna.
– Ett mycket intressant fynd i vår studie var att resultaten var tydligast i ensamhushåll. Att vara ensamstående har tidigare rapporterats som en riskfaktor för hjärtkärlsjukdom och det verkar som att en hund kanske kan neutralisera denna överrisk, säger Tove Fall, veterinär och docent i epidemiologi vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet som lett studien tillsammans med sin doktoranden Mwenya Mubanga.
Jakthund kan vara friskhetstecken
– Ett annat intressant fynd var att ägare till olika raser skiljde sig åt tydligt vad gällde hjärt-kärlhälsa, och vi observerade till exempel att ägare till hundar av olika jaktraser utmärkte sig som friskare.
Sverige har en viktig roll i registerforskning eftersom man till skillnad från många andra länder använder unika personnummer för all offentlig förvaltning. Register över befolkningen och hälsoregister hos Socialstyrelsen håller bra hög kvalitet och hög täckningsgrad.
Ägarregistrering av hundar hos Jordbruksverket är obligatoriskt sedan 2001, vilken vanligtvis sker när valparna undersöks och id-märks inför försäljning. Forskarna använde denna information från Jordbruksverkets och också Svenska Kennelklubbens register som länkades anonymt till befolknings- och hälsodata.
Oklart varför hundägare är friskare
– Den här sortens studier kan visa på samband mellan omgivningsfaktorer och sjukdomar i stora befolkningsgrupper. De kan dock inte ge svar på om och hur hundar faktiskt skyddar från hjärtsjukdom och förtida död. De associationer vi ser kan bero att hundar påverkar ägarens livsstil och välbefinnande positivt. Det kan också vara så att de personer som väljer att skaffa hund redan från början har lägre risk för hjärtkärlsjukdom exempelvis genom en aktiv livsstil, säger Tove Fall.
Forskarna bakom studien kommer från Uppsala universitet, Karolinska Institutet, Stanford University och Sveriges Lantbruksuniversitet, och har använt information från sju olika nationella register, inklusive Jordbruksverkets hundägarregister samt Svenska Kennelklubbens register för att studera kopplingen mellan hundägande och hjärt- kärlhälsa.
Kontakt:
Tove Fall, docent, molekylär epidemiologi, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, 070-221 58 59,tove.fall@medsci.uu.se
Tillsammans med Lunds Botaniska Förening har biologer och miljövetare vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet, inventerat den skånska floran. Inventeringen har pågått under nio år, 2007–2015. Resultaten har sedan jämförts med en inventering som gjordes 1987–2005.
Kartläggningen visar att 57 arter ökar och 177 arter minskar signifikant. Klotullört och rynkoxbär ökar mest medan luddveronika, åkerrättika och månlåsbräken minskar mest. 70 procent av de arter som ökar är främmande, så kallade invasiva arter som införts av människan.
Blommor borta från delar av Skåne
– Många mycket vanliga arter har minskat. Till exempel gulmåra, hampdån, vitmåra, blodrot och åkermolke. De finns inte längre i hela Skåne så som de gjorde förr, säger Torbjörn Tyler, intendent vid Biologiska museet och ansvarig för analysen av projektet Miljö- och floraövervakning i Skåne, Millora.
En slutsats är att det till stor del är samma arter som minskar nu som tidigare under 1900-talet. Däremot är det inte samma arter som ökar.
Under 1900-talet kunde förändringarna i floran till stor del förklaras av kvävenedfall, användning av konstgödsel och utdikning.
Varmare klimat en orsak
– De senaste årtiondena finns förklaringarna istället att hitta i varmare klimat och stora omstruktureringar inom jordbruket där antalet betesdjur och betad areal minskat samtidigt som jordbruksmark i främst de norra och inre delarna av Skåne inte längre brukas, säger Torbjörn Tyler.
Varmare klimat i Skåne förklarar mer än hälften av de generella förändringarna i den vilda floran. I Skåne har åren 2007–2017 varit 0,9–1,6°C varmare än perioden 1961–1990. Förändringar direkt orsakade av klimatet förstärks ytterligare av förändringar i markanvändningen eftersom arter som gynnas av bete och slåtter ofta också föredrar ett kallare klimat.
– Kanske är det därför vi ser överraskande snabba klimatrelaterade förändringar, säger han.
Störst minskning i skogsbygden
Skånes tre produktionsområden: slättbygd, mellanbygd och skogsbygd förändras på ungefär samma sätt. I hela landskapet gynnas arter som blommar tidigt eller sent på säsongen medan ljuskrävande arter missgynnas. Dessutom minskar arter som är beroende av beteshävd eller regelbunden omrörning i marken.
Men det finns skillnader mellan produktionsområdena. I slättbygden längs väst- och sydkusten och i skogsbygden i de norra och inre delarna av landskapet förändras floran snabbare än i mellanbygderna. Och medan arter som trivs i jord med högt pH-värde gynnas i slättbygden minskar sådana arter i skogsbygden.
Den största minskningen av antalet arter har dessutom skett i skogsbygderna. Arter som ändå ökar i dessa områden är sådana som tål skugga, klarar sig bra på marker som inte brukas och trivs när pH-värdet är lågt.
– Det har inte uppmärksammats tidigare hur vanligt det är att man använder sjögräs, marina blomväxter, som en miljö att fiska i runt om i världen. Det spelar ingen roll om det är ett rikt land eller ett fattigt land, om det finns sjögräs använder människor dessa områden för fiske, säger forskaren Lina Mtwana Nordlund vid Stockholms universitet.
Kommit i skymundan Åtgärder för förvaltning av havsområden har hittills främst riktats mot till exempel korallrev och fiske generellt men sjögräsängar har kommit i skymundan, speciellt på global nivå. Att veta hur sjögräsängar används är viktigt för att vi ska kunna fiska på ett så hållbart sätt som möjligt, så att vi även i framtiden kan fiska i sjögräs. Om man inte vet varför man fiskar i sjögräs, vilka redskap som används och vad man fångar, hur ska man då kunna förvalta resursen på bästa sätt?
Lina Mtwana Nordlund har under lång tid forskat om kvinnor som fiskar. Speciellt i fattiga länder är sjögräsfisket jätteviktig för kvinnor och barn, både för att kunna få proteinrik mat och som inkomstkälla. Det här fisket dammsuger sjögräset på allt som kan ätas eller säljas, till exempel musslor och krabbor. Ändå är detta nästan aldrig medräknat i fiskefångster eller inkluderat i fiskeförvaltning, säger Lina Mtwana Nordlund.
Minst i Sverige Forskarna har tittat närmare på 36 områden i världen såsom södra Australien, USA, Östafrikas kust och även den svenska västkusten. Av alla de undersökta områdena är Sverige det land med mest begränsat sjögräsfiske. Tidigare var ålfiske vanligt i sjögräsängar, det vi i Sverige kallar ålgräsängar. Sedan 2007 råder dock ett generellt förbud att fiska ål i Sverige, även om det fortfarande finns fiskare med specialtillstånd.
– Fritids- och sportfiskare fiskar i närliggande, något djupare områden omkring ålgräsängar men ibland även i ålgräset. Det man ofta är ute efter är havsöring, torsk, gråsej, bleka, vitling och makrill. Det begränsade fisket i ålgräsängar i Sverige beror till viss del på att fritids- och sportfisket är reglerat genom bland annat regler kring minimimått för fångst, regler för redskap och maskstorlekar samt fiskestopp vid fredningstider, säger medförfattaren och forskaren Martin Gullström vid Stockholms universitet.
– Sjögräsängars utbredning minskar i hela världen och vi behöver agera nu för att stoppa detta. Det faktum att sjögräsängar är viktiga för fisket är ännu ett skäl för att vi måste uppmärksamma värdet av sjögräs, säger Lina Mtwana Nordlund.
Lotte Wellton, doktorand på Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan, har besökt mindre restauranger på Öland och i några av de större städerna i Sverige. Genom att vara på plats i köken och matsalarna har hon studerat hur kockar, serveringspersonal och andra i branschen jobbar. Hon har också intervjuat ägare och chefer och pratat med deras personal om hur de upplever sin arbetssituation och vad som gör jobbet meningsfullt.
– Jag har tittat på vilka vanor och rutiner man har, vilka redskap som används, hur mycket tid personalen lägger ner på olika moment och hur lokalerna ser ut. Dessutom har jag tidigare jobbat på alla platser i en restaurang plus att jag har haft en egen cateringfirma och ett bageri, berättar Lotte Wellton.
Idealen i restaurangbranschen I sin avhandling, som läggs fram den 15 december, tar hon upp de ideal som råder i branschen. Dit hör vikten av att kunna hantverket – att vara yrkesskicklig. Annat som rankas högt är att ge en så god service som möjligt och att klara utmaningar som plötsligt dyker upp.
– Det här är ideal som givetvis finns även i andra branscher, men de är väldigt utmärkande för just restaurangnäringen. Här finns också en stark hierarki, säger hon.
Nyanställd personal lär sig yrket av dem med mer erfarenhet, i ett mästare-lärlingsförhållande. Sättet att överföra kunskap bidrar tillsammans med hantverksidealet till det hierarkiska ledarskap som fortfarande finns i krogvärlden, menar Lotte Wellton.
– På det sättet är det en ganska omodern bransch, även om den på andra sätt kännetecknas av kreativitet.
Tänker inte långsiktigt En sak som förvånade Lotte Wellton var inställningen till arbetstiden. Personalen jobbar tills allt är klart, oavsett hur många timmar det tar.
– Man hushållar aldrig med sin tid. Det gällde framför allt säsongsföretagarna på Öland, där man inriktar sig på sommarturisterna, säger Lotte Wellton.
Arbetet på krogar och restauranger präglas på ett vis av rutiner och planering – när det gäller den dagliga verksamheten vet alla vad som ska göras. Däremot är personal och restaurangägare sämre på att tänka långsiktigt.
– Branschen skulle vinna mycket på att utvärdera verksamheten och att planera på längre sikt. Det handlar ju om pengar och ekonomi och då måste man ha kunskap på det området.
Lite utbildning Lotte Wellton vill inte gå så långt som att säga att det saknas kunskaper om ekonomi. Men hon konstaterar att utbildningsgraden är låg.
– Det kan ha att göra med att det inom branschen generellt finns en liten förståelse för högre utbildning.
Lotte Wellton tror att hennes forskning kan bidra till att skapa mer attraktiva arbetsplatser.
– Eftersom servicesektorn växer enormt är det viktigt att locka och behålla kunnig personal.
Men mycket av det hon har gjort handlar om att skapa begrepp för att förklara restaurangarbetet och professionalismen i branschen. Här finns mycket att gå vidare på, exempelvis behövs det mer forskning om ledarskapet och de fysiska förhållandena i restaurangnäringen.
#Metoo
Lotte Wellton tycker även det skulle vara intressant att forska om sexuella trakasserier och ofredanden mot personal i krogmiljöer – något som hamnat i fokus under Metoo-kampanjen.
– Alla vet att det förekommer en sexistisk jargong och ett beteende som riktas mot kvinnor, yngre personer och de som finns längre ned på skalan. Fast det är inget jag tittat närmare på och heller inget som jag har sett på de restauranger jag besökte. Men det skulle vara intressant att studera om detta beteende kan hänga ihop med mästare-lärlingsförhållandet, det hierarkiska systemet och den extrema tidsanvändningen.
Kontakt:
Lotte Wellton, doktorand på Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan, lotte.wellton@oru.se, 073-679 68 79
Insekter kan produceras med förhållandevis lite och i flera fall lågvärdiga resurser och FN har därför lyft fram det som ett framtida livsmedel med stor potential. Hittills har det dock inte funnits några studier som i verkligheten försökt skatta potentialen i syrsor som livsmedel för människor.
Människor och grisar är lika inombords Grisar har ett fodersmältningssystem som i stort liknar människans matsmältningssystem och därför kan man anta att effekter som kan observeras på grisar kan vara relevanta även för människa.
I en svensk-kambodjansk studie har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet därför studerat hur unga grisar växer på en diet bestående av majsmjöl, riskli och antingen syrsmjöl eller fiskmjöl.
Man har också studerat vad som händer om man skalar syrsorna. Det är nämligen troligt att det i den europeiska lagstiftningen, den dag insekter godkänns som livsmedel, kommer att stå att syrsor skall skalas före konsumtion. Det betyder att ben och vingar skall tas bort.
Orsaken till detta är att det finns enstaka rapporter om att stor konsumtion av gräshoppor orsakat förstoppning. Det antas bero på att det finns delar på gräshopporna (t ex benen) som är mycket svårsmälta. Därför studerade man också hur grisarna växte om dieten innehöll mjöl baserat på hela syrsor eller mjöl där benen inte fanns med.
Skala inte syrsorna
Studien visade att grisarna växte mycket bra på dieterna som innehöll syrsmjöl. De smälte dessa dieter bättre än dieten med fiskmjöl och de visade också tecken på att kunna använda mer av det smälta proteinet för att växa. Mjölet utan ben fungerade inte bättre än det med ben och en slutsats är därför att man inte skall skala bort benen från syrsorna för då ”kastar man bort” bra näring.
Studien drar slutsatsen att syrsor kan vara ett bra fodermedel till grisar och troligtvis därför också ett bra livsmedel för människa.
Studien är utförd av Phalla Miech, doktorand vid SLU samt SLU-professorerna Anna Jansson, Åsa Berggren och Jan Erik Lindberg. Projektet är finansierat av SIDA.
– Man har länge trott att svampsamhällen är tåliga och gör samma saker även om artsammansättningen förändras, eftersom det finns så många svamparter, säger SLU-forskaren Kerstin Varenius.
– Förmodligen är det inte så, utan olika konstellationer av svampar gör olika saker,
Mykorrhizasvampar är en grupp i den biologiska mångfalden som måste återetablera sig efter en kalavverkning, eftersom de lever i symbios med träd och är beroende av levande trädrötter som kan förse dem med energi.
Dropptaggsvamp är en art som missgynnas av avverkningar och framförallt finns i äldre skogar. Foto: Michael Krikorev
Kerstin Varenius har undersökt hur samhällen av mykorrhizasvampar som har vuxit upp på tidigare hyggen utvecklas, i unga och upp till 60 år gamla tallskogar. Och jämfört med svamplivet i naturskogar.
Vanliga arter kommer tillbaka
Det visade sig att svampsamhällets artsammansättning i brukad skog skilde sig från den i naturskog, under flera decennier efter avverkning, även om de vanligaste arterna av mykorrhizasvampar verkar komma tillbaka.
Av de 20 arter som var vanligast i undersökta naturskogar, var 13 lika vanliga i tallskogar som varit kalhyggen 50 år tidigare. Bland dessa finns till exempel sandsopp och pepparriska. När det gäller mer sällsynta eller rödlistade svamparter gick det inte att dra några statistiskt säkra slutsatser för enskilda arter, eftersom underlaget var för litet.
Sandsopp är en populär matsvamp., som liksom rödskivig kanelspindling och pepparriska är mykorrhizasvampar som återetableras efter avverkning och med tiden blir lika vanliga som i gamla skogar. Foto: Michael Krikorev
– Det är intressant både att artsammansättningen förändras och att vanliga arter kommer tillbaka med tiden, säger Kerstin Varenius. Framför allt för att vi inte vet så mycket om olika arters funktioner. Antingen är de vanligaste arterna viktigast för flertalet funktioner eller så leder förändringar i samhället till förändrade nivåer av de ekosystemtjänster som svamparna bidrar med.
Pepparriska Foto: Michael Krikorev
Att lämna kvar träd har begränsad effekt
Kerstin Varenius och hennes kollegor har också undersökt om träd som lämnas kvar på ett hygge förbättrar svamparnas möjligheter att leva kvar i marken, tills en ny generation av träd finns på plats. Så kallade hänsynsträd, som lämnas kvar permanent, verkar kunna fungera som ”livbåtar” för vissa arter, som alltså kan leva kvar inom ett avgränsat område runt träden.
Däremot verkar inte fröträd som får stå kvar i tio år efter en avverkning kunna kompensera för de mer övergripande förändringar som en avverkning orsakar i mykorrhiza-samhället. Detta tyder på att de miljöförändringar som en avverkning orsakar har större betydelse än trädkontinuitet för mykorrhiza-samhällens artsammansättning.
– För den som vill förvalta mykorrhizasamhällen liknande dem i naturskogar på sin brukade skogsmark är vår rekommendation därför att hellre spara intakta skogspartier än utspridda träd, säger Kerstin Varenius.
Svampars liv i kalhuggen skog
Kunskapen om svampars roll i markprocesser och deras betydelse för skogens ekosystemtjänster har länge varit bristfällig, eftersom många arter är svåra att identifiera och sällan bildar synliga fruktkroppar.
Kerstin Varenius har undersökt hur samhällen av mykorrhizasvampar som har vuxit upp på tidigare hyggen utvecklas, i unga och upp till 60 år gamla tallskogar. Och jämfört med svamplivet i naturskogar.
Hon har även utvärderat effekten av att lämna kvar träd vid avverkning, och undersökt vad marksvampsamhällens sammansättning (hur vanliga arter är i förhållande till varandra) betyder för trädens tillväxt.
I arbetet har hon utnyttjat modern DNA-teknik, som ger helt nya möjligheter att identifiera svampar i marken. Dessutom har hon beskrivit de ekosystemtjänster som svampar bidrar med i skogen.
Annorlunda svampsamhällen i snabbväxande skog
Att mykorrhizasvampar hjälper träden att ta upp näringsämnen från marken är välkänt, men vad svampsamhällenas artsammansättning betyder för skogens tillväxt är dåligt utforskat. I ett delprojekt som ingick i den svenska Riksskogstaxeringen och Markinventeringen har Kerstin Varenius analyserat hur svampsamhällen i markprover som samlats in i 131 barrskogsdominerade bestånd i norra Sverige varierar med trädens tillväxt och andra faktorer, såsom klimat och beståndsålder.
– Det vi kan se är att bestånd som växer snabbt har delvis annorlunda svampsamhällen i marken än de som växer långsammare, säger Kerstin Varenius. Vi kan däremot inte säga något om orsak och verkan, det viull säga om det är svamparna som gör att träden växer bättre eller om det är trädens tillväxt som gynnar vissa svamparter, eller om det går lite åt båda hållen.
Svamparnas ekosystemtjänster
Svampar ger oss mat och fina naturupplevelser men de bidrar även med många andra nyttigheter i skogen, såsom omsättning av energi och näring i marken. Kerstin Varenius har sammanfattat vad svampar ger oss människor för olika ekosystemtjänster och bedömt hur dessa påverkas på lång sikt av olika sätt att bruka skogen.
– Med bättre kunskap kan vi anpassa hur vi brukar skogen och bättre ta tillvara svamparnas tjänster, Kerstin Varenius.
Kontakt: Kerstin Varenius, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, Sveriges lantbruksuniversitet, kerstin.varenius@slu.se, 070-5554326.
Miralem Helmefalk vid Linnéuniversitetet forskar i marknadsföring och har specialiserat sig på sinnesmarknadsföring. Han har undersökt hur överensstämmelse mellan till exempel lukt, syn och hörsel kan påverka känslor och köpbeteenden inom detaljhandeln.
Fältexperiment Med hjälp av bland annat fältexperiment har han studerat hur de olika sinnena kan påverkas genom olika kombinationer av stimuli, till exempel genom att kombinera färgat ljus med olika dofter.
– Jag har studerat hur man kan kombinera bakgrundsljud, musik, synintryck och olika dofter på ett sätt som upplevs tilltalande och som leder till att kunden spenderar mer tid i butiken och slutligen är mer benägna att köpa. Det finns såklart etiska aspekter på detta. Till exempel får dofter inte vara för svaga. Doften ska vara svag, men man ska känna den om man koncentrerar sig. Säljaren vill skapa en behaglig upplevelse av en miljö, men såklart måste man alltid moraliskt och etiskt stå bakom sina produkter.
Bäst när fler sinnen stimuleras Miralem Helmefalk har tagit reda på vilka kombinationer av stimuli som är mest effektiva och han har funnit att kombinationer som är multisensoriska fungerar överlägset bäst, både när det gäller kundernas känslor för produkterna och tid tillbringad i butiken, men även när det gäller köpbeteende. Denna typ av multisensoriska experiment inom sinnesmarknadsföring är nyskapande. Tidigare har mest enskilda sinnen studerats, till exempel hur enbart ljussättning i en butik påverkar kundens upplevelse.
– Intresset för sinnesmarknadsföring har ökat de senaste åren, speciellt hur man kan arbeta med dofter i butiker. Det är ett skifte inom handeln i och med den ökade näthandeln. De fysiska butikerna måste anpassa sig och erbjuda något mer än enbart försäljning. De måste skapa miljöer och upplevelser, ett mervärde som man inte kan få via en internetbutik.
Forskare har undersökt tusentals fossiler och fann att risken för utrotning minskade med artens ålder. De arter som undersökts är alla rovdjur. Det framgår av en studie som nyligen publicerats av en internationell forskargrupp med forskare från bland annat Göteborgs universitet.
För en art som överlevt en miljon år var till exempel sannolikheten att dö ut femtio procent mindre än för en art som just bildats.
Två miljoner en genomsnittlig ålder
Den genomsnittliga livslängden för arter som lever som rovdjur är runt två miljoner år. Men under de senaste 40 miljoner åren har de flesta arter dött ut mycket tidigare, även om det finns arter som överlevt i mer än 10 miljoner år.
– Att veta hur artens ålder påverkar utrotningsrisken kan ge oss viktiga insikter i den tidiga evolutionära historien och hjälpa oss att förutse artens framtid. Men det är inte klart i vilken utsträckning de historiska mönstren för utrotning kan överföras till dagens utrotningsrisk, eftersom de arter som finns idag starkt påverkas av mänskliga aktiviteter, säger Daniele Silvestro, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskaper, Göteborgs universitet.
Undersökt tusentals fossiler
Resultaten som presenteras i studien baseras på nya matematiska modeller och analyser av mer än 7000 fossiler av rovlevande däggdjur.
Bakom studien står forskare från Göteborgs universitet tillsammans med forskare från schweiziska federala tekniska institutet i Zürich (ETH) och forskare från University of Sao Paulo i Brasilien.
– Frågan om artens ålder ökar eller minskar deras utrotningsrisk har diskuterats i årtionden. Om man tittar på ett enskilt djur kan man förvänta sig att en gammal katt har större chanser att dö än en kattunge. Men när man tittar på en art som helhet gäller motsatsen, säger Oskar Hagen från schweiziska federala tekniska institutet i Zürich och huvudförfattare till artikeln.
Acklimatisering innebär att både djur och växter kan justera sin fysiologi när det blir varmt eller kallt. På så vis kan enskilda organ samverka effektivt och olika processer i kroppen fungera så bra som möjligt även i kyla och hetta.
Den gängse uppfattningen har länge varit att djur och växter som lever i närheten av någon av polerna är bäst på att acklimatisera sig. Antagandet har utgått från att de borde ha mest att tjäna på acklimatisering på grund av mycket stora temperaturskillnader mellan sommar och vinter i dessa områden.
Bäst acklimatisering i mellanklimat Nu utmanas den bilden av nya forskningsresultat som visar på motsatsen. Acklimatisering är mest fördelaktigt på mellanliggande, så kallade intermediära breddgrader. I Europa motsvaras detta av områden mellan södra Spanien och norra Tyskland.
– Säsongsvisa temperaturförändringar är ganska stora på intermediära breddgrader, men de sker relativt långsamt. I den typen av klimatzoner lönar sig acklimatisering bäst, för det tar ofta ganska lång tid att acklimatisera sig, säger Viktor Nilsson-Örtman biolog vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.
Forskningsresultaten kan komma att förändra synen på vilka arter som sannolikt påverkas mest av klimatförändringar.
– Höglatitudsarter kan ha en mindre flexibel fysiologi än vi tidigare har trott och därför vara mer utsatta för klimatförändringar, säger han.
Studerat flicksländor
Tillsammans med en kollega i Uppsala har Viktor Nilsson-Örtman studerat två arter av flicksländor. En som lever i norra Sverige, en i Mellaneuropa. Individer från båda arterna har levt i laboratoriemiljöer som motsvarar säsongsklimatet i norra Sverige och i mellersta Europa. Det innebär snabbt sjunkande temperatur i norra Sverige på hösten och snabbt stigande temperatur på våren. De mellaneuropeiska temperaturskiftningarna går långsammare.
Resultaten visar att den mellaneuropeiska arten alltid är bäst på att acklimatisera sig oavsett klimattyp. Men den tjänar mest på att kunna acklimatisera sig i ett mellaneuropeiskt klimat med långsamma förändringar.
– Vår studie visar att acklimatisering fungerar bäst på intermediära breddgrader. Nu behövs studier av fler arter spridda över jorden för att se om arter verkligen blir sämre på att acklimatisera sig närmare polerna.
Enligt Viktor Nilsson-Örtman har de flesta tidigare studier gjorts under kort tid och under förhållanden med mycket snabba temperaturförändringar som sällan motsvarar verkliga skiftningar i naturen.
– Vi har gjort studien under lång tid och realistiska ekologiska förhållanden, så den ger en unik inblick i hur acklimatisering går till i praktiken, säger han.
Forskningsresultaten har nyligen publicerats online i en artikel i The American Naturalist.
Typiskt för arbetet med att förebygga gängbildning i Sverige är en stark tilltro till att myndigheters samverkan är lösningen på problemet. Den svenska samverkansmodellen kan fungera proaktivt men fokuserar för lite på arbetsmetod och innehåll. Det visar forskning från Göteborgs universitet.
Doktorand Russell Turner och docent Torbjörn Forkby har i olika studier undersökt myndigheters satsningar för att stötta ungdomar i riskzonen. I en ny bok om internationell gängforskning bidrar de nu med en analys av den svenska samverkansmodellen och lyfter både styrkor och svagheter.
Fokus på myndigheters samarbete
– Utmärkande för den svenska modellen är att fokus ligger på myndigheternas samarbete redan innan problem och insatser hunnit definieras, säger Russell Turner.
Forskarna menar att en svaghet med modellen är att samverkan i sig ses som lösningen på problemet. Istället behöver mer krut läggas på att analysera och förstå bakomliggande orsaker, utveckla nya metoder och systematiskt följa upp användningen av dessa.
– Idag saknas en ordentlig kartläggning av hur arbetet med unga i riskzonen fungerar. Därför blir det svårt för myndigheterna att nå fram till någon kunskap om hur brottsutvecklingen ser ut eller på vilket sätt det förebyggande arbetet behöver utvecklas, säger Torbjörn Forkby.
Svensk modell saknar analys
Ett annat problem med den svenska samverkansmodellen är att det många gånger är oklart vilken myndighet som ansvarar för vad i arbetet.
– Det är svårt att nå fram till ett systematiskt arbete bara genom att samverka. Någon behöver ha mandat att leda och ett uppdrag att ifrågasätta tidigare arbetssätt och detta saknas idag, säger Torbjörn Forkby.
En styrka med samverkansmodellen är täta och strukturerade möten myndigheterna emellan, där unga i riskzon kan identifieras på ett tidigt stadium.
– Det ger myndigheterna möjlighet att agera snabbt lokalt när något förändras kring en ungdom. Arbetet kan också bli mer proaktivt, säger Russell Turner.
Gängproblematik i många länder
Forskarna har också gjort jämförelser med modeller från andra länder, som till exempel USA och England. Där finns en hög tilltro till att den tredje samhällssektorn, som kyrkor och volontärorganisationer, ska bidra med lösningar på problemet. Länderna kännetecknas också av en idé om samverkan men har en tydligare styrning av arbetet.
Att både USA och England har kommit längre än Sverige vad gäller metodutveckling och analys skulle kunna förklaras av att gängproblematik funnits i länderna under en längre tid och att de därför varit tvungna att nå fram till ett mer metodiskt arbetssätt.
– Deras arbete kan fungera som en inspiration för oss men för att utveckla nya metoder i Sverige krävs också mer samarbete mellan forskning och praktik, säger Torbjörn Forkby.
Forskningsresultaten finns publicerade i boken ”Gang transitions and transformations in an international context” (Maxson & Esbensen red. Springer).
De senaste årens forskningsframsteg inom kvantteknologi har placerat världen på tröskeln till en ny teknikrevolution – den andra kvantrevolutionen. Forskare har lärt sig att kontrollera enskilda kvantsystem som individuella atomer, elektroner och ljuspartiklar vilket öppnar dörren för helt nya möjligheter. I sikte finns extremt snabba kvantdatorer, avlyssningssäker kommunikation och hyperkänsliga mätmetoder.
Under ledning av Chalmers inleds nu en stor offensiv svensk satsning – Wallenberg Centre for Quantum Technology – för att bidra till, och realisera, den andra kvantrevolutionen. Runt 50 forskare ska rekryteras inom ramen för det tioåriga forskningsprogrammet som startar vid årsskiftet. Satsningen är möjlig genom en jubileumsdonation på 600 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Baserad på supraledande kretsar
Programmets fokusprojekt är att bygga en kvantdator baserad på supraledande kretsar. Kvantdatorns minsta byggsten – kvantbiten – bygger på helt andra principer än dagens datorer, vilket gör att det går att hantera enorma mängder information med relativt få kvantbitar.
– Vårt mål är en fungerande kvantdator med åtminstone hundra kvantbitar. En sådan har långt större beräkningskraft än dagens bästa superdatorer och kan exempelvis utnyttjas för att lösa optimeringsproblem, avancerad maskininlärning, och tunga beräkningar av molekylers egenskaper, säger Per Delsing, professor i kvantkomponentfysik vid Chalmers och programdirektör för satsningen.
Stort intresse för kvantteknologi
Intresset för kvantteknologi är stort världen över. Det investeras kraftigt i USA, Kanada, Japan och Kina. EU startar ett vetenskapligt flaggskepp på området 2019. Företag som Google och IBM satsar också på kvantdatorer, och har liksom Chalmers valt att basera dem på supraledande kretsar. Beslutsfattare och företagsledare börjar inse att kvantteknologin har potential att kraftigt förändra vårt samhälle, bland annat genom förbättrad artificiell intelligens, säker kryptering och effektivare design av läkemedel och material.
– Om Sverige ska fortsätta att vara en toppnation måste vi ligga långt framme inom dessa områden. Genom att satsa på långsiktig kompetensuppbyggnad och att attrahera de bästa unga forskarna kan vi på sikt sätta Sverige på kvantteknologikartan. Det finns ingen genväg och genom grundforskningssatsningar säkras den infrastruktur som behövs för att andra aktörer och företag över tid kan ta vid och utveckla applikationer och nya teknologier, säger Peter Wallenberg Jr.
Chalmers forskare har arbetat med supraledande kvantbitar i nästan 20 år och levererat många bidrag till kunskapsbygget inom fältet, med publiceringar i bland annat Nature och Science. De var bland de första i världen att skapa en supraledande kvantbit, och har utforskat helt ny fysik genom omfattande experiment på enskilda kvantbitar.
En miljard kronor
Kvantdatorn på Chalmers blir möjlig genom en jubileumsdonation på 600 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Utöver donationen från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse tillkommer ytterligare medel från industrin, Chalmers och andra universitet, vilket ger en total budget på närmare en miljard kronor.
Den andra kvantrevolutionen
Under 1900-talet ägde den första kvantrevolutionen rum. Den gav oss uppfinningar som lasern och transistorn – uppfinningar som ligger till grund för hela den informationsteknologi som formar dagens samhälle.
Efter många år av grundforskning kring häpnadsväckande kvantfenomen som superposition, sammanflätning och klämda tillstånd har forskarna lärt sig att kontrollera enskilda kvantsystem som individuella atomer, elektroner och ljuspartiklar. Att kunna kontrollera 20 kvantbitar innebär idag världsrekord, men utvecklingen går oerhört fort. Tillämpningar som extremt snabba kvantdatorer, avlyssningssäker kommunikation och hyperkänsliga mätmetoder finns nu inom räckhåll.
Nästa milstolpe: skapa en kvanffördel Därför investeras stort i kvantteknologi i hela världen. EU sjösätter en tioårig satsning på en miljard euro år 2019. Minst lika stora program finns i Nordamerika, Asien och Australien. It-företag som Google, IBM, Intel och Microsoft gör också betydande satsningar. Säker och snabb kommunikation är en stark drivkraft för teknologin. Redan idag finns kommersiella system som kan överföra kvantkrypteringsnycklar genom en obruten optisk fiber över avstånd på 100 kilometer, dock med ganska låg hastighet.
Ett nära förestående milstolpe, som forskare krigar om att nå, är att demonstrera en så kallad kvantfördel (på engelska quantum supremacy), vilket innebär att lösa ett problem som är utom räckhåll även för den mest kraftfulla klassiska datorn. För det krävs minst 50 kvantbitar. Det lär ske med hjälp av en kvantsimulator, en enklare form av kvantdator. Användbara tillämpningar av kvantsimulering förväntas inom fem år. Att realisera en fungerande programmerbar kvantdator kommer att ta betydligt längre tid
Större mätförmåga
Människans kunskap om världen och våra tekniska framsteg begränsas av vad vi kan mäta, och hur noggrant. Forskare håller också på att lära sig att använda enskilda partiklar, till exempel fotoner och elektroner, som sensorer i mätningar av krafter, gravitation, elektriska fält etc. Med kvantteknologi pressas mätförmågan långt bortom vad som tidigare varit möjligt.
Läs mer om centrala kvantfenomen i faktabladet: Kvantteknologi
– En av forskningens – och samhällets – stora utmaningar är att förstå varför vi ibland väljer att dela med oss av våra resurser. För vissa tycks det vara, rent bokstavligt, en hjärtefråga, säger Jonas Olofsson, docent vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, och en av medförfattarna till studien. Den har genomförts av psykologer vid Anglia Ruskin University i England och Stockholms universitet och publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Scientific Reports.
Deltog i spel Forskningen genomfördes med hjälp av deltagare i Sverige och England som fick vara med i ett datorbaserat ”diktatorspel” där de fritt fick dela upp små summor pengar mellan sig själva och andra deltagare som de aldrig hade träffat. Deltagarna i spelet kunde utan konsekvenser ta hela summan, men gav ofta bort en del av pengarna. Deras val påverkade hur mycket ersättning de sedan fick för sitt deltagande i studien, om de gav bort mer, blev ersättningen mindre.
I England gav deltagarna bort 36 procent av 78 brittiska pund. I Sverige gav spelarna bort 39 procent av 570 svenska kronor.
– Spelet liknar verkliga situationer; vi uppmanas ofta att donera mindre summor pengar till personer och föreningar, trots att vi inte känner personerna som gagnas av våra bidrag, säger Jonas Olofsson.
Lyssna på sin rytm Parallellt med spelet fick deltagarna sin puls uppmätt, samtidigt som de fick lyssna på en rytm som antingen gick i takt eller otakt med deras egna hjärtslag.
– Att kunna avgöra vilka rytmer som går i takt med de egna hjärtslagen visar på en förmåga att känna igen kroppens inre tillstånd. Det är en förmåga som varierar kraftigt mellan människor och psykologer har länge debatterat hur våra känsloupplevelser förhåller sig till kroppens fysiologiska förändringar: Är det kroppen som styr medvetandet eller styr medvetandet kroppen? Kan feedback från kroppen påverka hur vi beter oss mot andra människor, säger Jonas Olofsson.
I studien fann forskarna att deltagarnas donationer var högre hos dem som också var bättre på att känna igen sin egen puls – de som var 10 procent bättre än genomsnittet gav bort cirka 55 kronor mer till andra deltagare.
Kroppsliga signaler – Trots att vi människor får tydliga fördelar av att agera egennyttigt, så delar vi ofta med oss till okända människor. Vår forskning pekar på att generösa handlingar kan påverkas av kroppsliga signaler som registreras av hjärnan, säger Dr. Richard Piech, som har lett projektet vid Anglia Ruskin University i England.
Jonas Olofsson tror att forskningens resultat kan leda till ännu bättre metoder för att förstärka våra positiva, sociala beteenden. Men det är lättare sagt än gjort; i ett av studiens experiment gav forskarna sina deltagare en ”snabbkurs” där de tränades att bli bättre på att känna igen sin egen puls. Men trots att prestationen förbättrades så ledde inte det till ökad generositet.
– Det tyder på att sambandet mellan generositet och kroppsliga signaler är komplicerat, och det behöver utforskas ytterligare. Kanske har generösa personer under hela livet lärt sig att lyssna på sina egna signaler och införliva dem i vardagliga beteenden. Det är nog inget man gör i en handvändning, säger Jonas Olofsson.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
