Kreativitet är elixiret bakom de stora upptäckterna

Eva Hoff är lektor i psykologi vid Lunds universitet och hon har forskat om kreativitet de senaste 20 åren. Hon definierar kreativitet som förmågan att skapa nya och nyttiga idéer, produkter eller uttryck. Det handlar om att lösa problem som tidigare varit okända och att kunna komma på fler lösningar än bara en.

Föreställningen om det kreativa geniet som ensam gör en upptäckt är en föråldrad syn på forskning, menar Eva Hoff.

Kreativt ledarskap

Idag är all forskning ett samarbete mellan en rad olika människor. Inte minst gäller det på nobelprisnivå. Det ställer nya krav på kreativiteten.

– Att bli erkänd av ett forskarsamhälle handlar till exempel mycket om att man är duktig på att övertyga. Då krävs kreativitet i att få andra att se det speciella i det man åstadkommit.

– Antagligen har nobelpristagaren ett stort forskarlag runt sig och då krävs ett kreativt ledarskap men kreativitet krävs också för att hitta rätt samarbetspartner. Dessutom behövs kreativitet för att bygga nätverk för att kunna ta del av andras landvinningar.

Kreativitet uppstår inte av sig själv utan först när man har djup kunskap om sitt område, säger Eva Hoff och hänvisar den amerikanska forskaren Teresa Amabile. Man behöver också vara högt motiverad och ha förmågan att se förbi traditionella sätt att angripa problem.

Forskaren som skapade teorin om flow, Mihaly Csikszentmihalyi, menar att kreativa personer ofta förenar motsatta personlighetsdrag. De kan ha både stereotypt kvinnliga och stereotypt manliga egenskaper. De kan känna med andra. Men i nästa sekund kan de känslokallt avvisa andras åsikter.

– De behöver kunna växla mellan ytterligheter. Att ena stunden visa osäkerhet: ”nja jag vet inte”, för att i nästa vara bergsäker: ”det här kommer att gå” är nödvändigt i en kreativ process. Att alltid vara tvärsäker leder ingenstans. Men inte heller att bara lyssna på andra, säger Eva Hoff.

Osäker men kreativ

Ett gott självförtroende nämns ofta som en förutsättning för att vara nyskapande men Eva Hoff säger att det inte alls är nödvändigt.

– Jag har gjort undersökningar på barn. Vissa är självsäkra och kreativa. Men en del är osäkra på sig själva med ändå väldigt kreativa. Som nobelpristagare behöver man nog ha förmågan att tvivla men när det gäller ska man samtidigt kunna lita på sig själv och på att man är på rätt väg.

– Ännu viktigare än självförtroende är sannolikt motivation och engagemang. När man tvivlar kan det vara avgörande för att inte ge upp.

Djup kunskap det viktigaste

Men allra viktigast är att behärska sitt ämne.

– Kreativitet förutsätter både kunskap och erfarenhet. Vi kreativitetsforskare brukar säga att det fordras åtminstone 10 års praktik innan man kan göra något kreativt inom ett fält. För nobelpristagare krävs säkert betydligt längre tid än så innan de kan skapa något helt nytt som revolutionerar en domän, säger Eva Hoff.

Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se