En erfaren lärare i kemi tillsammans med två äldre gymnasieelever från årskurs 3, planerade, genomförde och utvärderade lektioner i en årskurs 1-klass på det naturvetenskapliga programmet.
Det visade sig vara ett lyckat koncept.
– Det var fantastiskt hur mycket den erfarna läraren lärde sig under studiens gång, säger Felix Schultze, kemi- och biologilärare på gymnasiet som har tittat närmare på lärarens perspektiv på kemiundervisning och så kallad coteaching.
Frågeställningen från början var om coteaching med hjälp av äldre elever kan vara ett sätt att få veta hur eleverna tänker och vilka svårigheter de har att förstå naturvetenskapliga begrepp.
Ett område där de äldre eleverna verkligen gjorde skillnad var i samtalen om naturvetenskapliga begrepp.
– När lärare och elever gemensamt satt och planerade lektioner kom de in på olika begrepp. Kollegor emellan pratar vi också om hur vi ska lägga upp undervisningen. Men med de äldre eleverna i gruppen pratade de om just begrepp och hur yngre elever resonerar.
Läraren fick ta del av de äldre elevernas egna erfarenheter och fick svar på många frågor som läraren inte kände till tidigare, frågor som: ”Varför är detta svårt? Hur kan det förklaras?”
Begrepp kan blockera förståelsen
Ett exempel är begreppet elektronegativitet, som handlar om hur atomer attraherar elektroner.
– Det är ett viktigt begrepp för att förstå hur atomer håller ihop, men det framgår inte av ordet vad det handlar om. Är elektronegativitet något negativt, frågar sig kanske eleven? När de äldre eleverna pekade på detta, kunde man i klassen reda ut begreppet och läraren kunde föregripa missförstånd. Enskilda ord eller begrepp kan blockera förståelsen för resten av undervisningen och just detta exemplet finns inte tidigare beskrivet i litteraturen.
– Vi har olika referensramar och de ramarna förändras hela tiden. Eleverna som jag hade i början på exempelvis 1980-talet har inte samma referensramar som eleverna i dag. Som lärare är det lätt att ta för givet hur elever uppfattar saker.
En annan fördel med coteaching var att de äldre eleverna tog initiativ till att testa nya grepp i undervisningen, exempelvis att använda rollspel för att illustrera kemisk bindning. De uppmuntrade läraren och ”puttade ut henne” lite grann utanför hennes bekvämlighetszon.
Vågade ställa frågor Eleverna och läraren jobbade tillsammans i klassrummet, och de turades om att hålla i olika moment.
– När årskurs tre-eleverna gick runt och hjälpte till märkte de själva att de yngre eleverna vågade ställa fler frågor till dem, förmodligen därför att de äldre eleverna inte uppfattas som bedömare och betygsättare.
Felix Schultze har fokuserat på kemiundervisning, och mer specifikt kemisk bindning.
– Men de här erfarenheterna kan tillämpas i vilket ämne som helst, inte minst om det finns svåra begrepp och i ämnen där det är viktigt att eleverna får komma till tals och förklara vad som är svårt, säger han.
Tvålärarsystem under luppen
Coteaching, eller så kallat tvålärarsystem, finns det en del erfarenhet av i Sverige och det handlar vanligen om att två eller flera professionella lärare gemensamt ansvarar för planering, undervisning och utvärdering i en klass. Vad som är mindre vanligt är coteaching där lärare och äldre studenter utgör ett team. Få vetenskapliga studier är dessutom gjorda av hur lärarna upplever och lär sig av det här upplägget, och det är just det som Felix Schultze nu har tittat närmare på.
Med medborgarlön eller basinkomst menas en allmän och personlig inkomst för varje medborgare i samhället utan några krav på motprestation. Syftet är att minska klassklyftor och fattigdom och ge den enskilde medborgaren tillräcklig ekonomisk trygghet för att leva ett utvecklande liv.
Ett liv som inte bara består av arbete, eller arbetslöshet och bidragstagande.
Idén om basinkomst är trots den senaste tidens uppmärksamhet ingalunda ny. Redan antikens Aristoteles och 1500-talspolitikern Thomas More funderade i samma banor. Men det var först på 1970-talet som idén fick sitt första riktiga genomslag och sedan dess har olika basinkomstprojekt inletts och genomförts på olika håll i världen.
Finland inledde 2017 ett projekt som ger 2000 arbetslösa 5300 kronor i månaden under två års tid. Även Nederländerna har startat försök med basinkomst. Barcelona, Ontario och Kalifornien befinner sig i startgroparna.
I Sverige har intresset för basinkomst varit lågt, både inom forskningsvärlden och i samhället i stort.
– Den forskning som har bedrivits har mer rört sig om spridda, individuella initiativ, säger basinkomstforskaren Simon Birnbaum, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola och forskare på Institutet för framtidsstudier i Stockholm, vars forskning är just ett sådant initiativ.
Basinkomst bara för lokala inköp
Trots det hittills låga intresset för basinkomst i Sverige, finns några få forskare som på ett eller annat sätt har implementerat idéerna i sina studier. En av dessa är Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet, som har föreslagit en variant av basinkomst: en komplementär valuta som bara kan användas för inköp av varor och tjänster producerade inom ett visst avstånd från inköpsstället.
– Detta skulle bland annat öka efterfrågan på lokalproducerat och därmed mångfalden i det lokala näringslivet, minska avstånd mellan producenter och konsumenter och stärka samverkan och gemenskap i samhället, säger han.
Valutan är menad att fungera som en försäkring vid framtida miljö- eller finanskriser och minska vår sårbarhet vid utebliven tillväxt. Den skulle även minska behovet av långväga transporter och således minska koldioxidutsläppen. Rent praktiskt ska den ”lokala” valutan tillgodogöras som en basinkomst på ett särskilt kreditkort varje månad.
– Kortet kan därefter bara användas för att köpa lokalproducerat som har märks med särskilda prislappar efter att ha transportcertifierats, lämpligen med hjälp av GPS-teknik. säger Alf Hornborg.
Det finns dock tecken på en bredare diskussion mellan höger och vänster, både i forskarvärlden och i samhället, menar Simon Birnbaum. Vilket kan tolkas som ett ökat intresse för basinkomst även i Sverige.
– Men för att basinkomst ska börja diskuteras på allvar i Sverige som i till exempel Finland krävs seriösa svenska studier, gärna i nära dialog med den internationella forskning som finns på området.
Enligt honom har den svenska debatten fastnat i konstaterandet att en skattefinansierad basinkomst antingen är för dyr för att vara ekonomiskt genomförbar eller för låg för att ge människor full trygghet.
– Ofta har man också föreställt sig en motsatsställning mellan basinkomst och arbete. Men i de länder där basinkomst diskuteras seriöst och fått bredare acceptans, som i Finland, handlar det förstås aldrig om att införa en hög basinkomst över en natt och målet är ofta att få bort olika hinder för att människor ska vilja och kunna bidra aktivt till samhället.
Vitsen med att arbeta
Om du fick tillräckligt med pengar utan att jobba, skulle du ändå jobba kvar på ditt arbete? Måste vi ha lönearbetet kvar även om vi inte behöver jobba, eftersom arbete ger mening?
Nej, den föreställningen är väldigt ogrundad som jag ser det, menar Roland Paulsen, docent i sociologi vid Lunds universitet. Idag svarar 75 procent av de tillfrågade att de antingen skulle byta jobb, eller sluta jobba helt om de blev ekonomiskt oberoende, Till skillnad från femtiotalet då hälften svarade att de skulle stanna kvar vid sitt jobb även om de fick lön utan att arbeta.
Det är svårt att veta vad effekterna skulle bli av en basinkomst för alla. Det saknas forskning.Inte heller internationellt finns tillräckligt många eller långa experiment för att säga något definitivt om effekterna av basinkomst.
Det finns egentligen bara ett enda exempel på en långsiktigt genomförd basinkomst, nämligen i Alaska där myndigheterna varje år delar ut 1000-2000 dollar ur statens oljefond till samtliga invånare, menar Simon Birnbaum.
– Fonden har funnits sedan 1980-talet och man får väl säga att det har varit lyckat i det att den har bidragit till att hålla tillbaka fattigdom. Man har också genomfört experiment som visar på positiva effekter på människors hälsa och välbefinnande.
Alaskas oljemiljoner blev medborgarlön
Medborgarna i Alaska får del av delstatens intäkter från olje- och gasutvinningen via fonden Alaska Permanent Fund. Fonden ägs av delstaten Alaska och medborgarna får del av fondens intäkter genom årliga dividends (andelar). Alla kvalificerade medborgare får samma belopp, vilket gör det till en delstatlig basinkomst. Förutom direkta utbetalningar av dividends gör fonden även investeringar.
Fonden röstades igenom av delstatens medborgare 1976 då bygget av Alaska pipeline var i slutskedet. Efter ett stort prisfall på olja 1999 hölls en rådgivande folkomröstning om fonden. Frågan gällde om regeringen skulle få använda en del av fondens medel till allmänna statsutgifter, istället för till basinkomst. Från regeringssidan kampanjade man för ett Ja, men omkring 84 procent av folket röstade Nej. Folket ville att fonden även i fortsättningen skulle användas till basinkomst. Källa: Wikipedia, Bild: Trans-Alaska pipelilne system By: Luca Galuzzi [CC BY-SA 2.5, via Wikimedia Commons
Försök med basinkomst som har gjorts exkluderar oftast stora delar av befolkningen, vilket också är en orsak till att det har varit svårt att dra några seriösa slutsatser.
Simon Birnbaum är också noga med att påpeka att effekterna av basinkomst skiljer sig radikalt mellan länder där det redan finns någon form av välfärdssystem, till exempel Kanada och Finland, och länder som saknar ett väl utbyggt socialt skyddsnät, till exempel Kenya.
– Det är inte så överraskande att basinkomst i Kenya leder till att människor får det bättre, men man kan inte dra slutsatsen att detsamma skulle hända i till exempel Finland eller Sverige, säger Simon Birnbaum.
”Money for nothing” i Kenya
Basinkomst har på senare år även blivit en het fråga i globala utvecklingssammanhang. Nyligen inleddes till exempel ett uppmärksammat pilotprojekt i Kenya som går ut på att ge 6 000 fattiga människor basinkomst i tolv år – utan några som helst krav på motprestation. Projektet är det största och längsta som någonsin har implementerats och syftet är att ta reda på vad som händer när människor får pengar i handen i utbyte mot ingenting.
Tidigare försök med pengar i handen har rosats eftersom det innebär att invånarna själva får bestämma hur pengarna ska användas. Även basinkomstforskaren Simon Birnbaum ser många goda skäl för en sådan strategi. Enligt honom är pengar i handen ett enkelt sätt att administrera resurser och nå ut till många behövande. Han pekar också på att systemet kan ses som ett respektfullt och förtroendefullt sätt att hantera behövande eftersom ingen hänger över axeln och kontrollerar vad pengarna används till.
– En annan fördel är att pengar i handen inte innebär hinder för arbete eller produktiva initiativ. I vanliga fall trappas bidrag ner när inkomsterna ökar, men här har man alltid en säkerhet i grunden som gör att man inte alltid behöver tänka på den dagliga överlevnaden. Man kan höja blicken och få ro och behöver inte ta första bästa jobb, säger han.
Många av både planerade och pågående basinkomstprojekt är också tätt knutna till politiska processer, vilket är en utmaning om man vill få fram vetenskapligt tillförlitliga resultat. Så är fallet i bland annat Barcelona, Nederländerna och Skottland, säger Simon Birnbaum.
– I många länder där basinkomst har diskuterats har politiker varit väldigt snabba med att lägga sig i projekten utformningen. Allt ska gå fort. Men om man ska kunna dra några som helst slutsatser krävs det att experimentet får ha sin integritet och att man ger en full belysning av de sammantagna effekterna.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Växtplankton har stora möjligheter att spridas långt eftersom de är små, många och flyter med strömmarna. Därför har forskarna tidigare trott att växtplankton är genetiskt lika över stora områden. Men istället har det visat sig att de genetiska skillnader i många fall kan vara stora bland populationer som är grannar.
En ny studie av forskare från Göteborgs universitet pekar ut växtplanktons förmåga att bilda vilostadier som en viktig förklaring till växtplanktons genetiska skillnader.
– När en art bildar cystor, ett vilostadium som liknar växternas fröer, kan arter överleva vilande under lång tid. Vissa arter kan överleva ett helt århundrade, säger Lisa Sundqvist, som bedrivit sin forskning vid Göteborgs universitet.
Gamla gener sparas i arkiv på havsbotten
När cystor bildas faller de ner till botten där de samlas i sedimentet och bildar ett arkiv av gamla generationer.
– Arkivet fungerar som en genbank, från vilken cystorna kan kläckas och börja leva på nytt i vattnet, säger Lisa Sundqvist.
Med hjälp av en modell visar forskarna att hos de arter som bildar vilostadier, kan en population förankras i ett område. Det gör att genetiska skillnader kan bibehållas och över tid förstärkas, även när det finns pågående förflyttning av individer mellan olika områden.
– Cystorna i sedimentet bidrar med ett lokalt genflöde från tidigare generationer som kan konkurrera ut, eller minska effekten av, genflödet från nutida populationer i andra områden. Litteraturgenomgångar visar också att genetiska skillnader mellan populationer nära varandra är betydligt vanligare hos växtplankton som kan bilda långlivade vilostadier jämfört med arter som inte kan det. Detta stärker vår teori, säger Lisa Sundqvist.
Större påverkan än förväntat
Den nya studien visar att den förankrande effekten som vilostadier har, troligen är mycket viktigare än vad forskarna tidigare trott. Den kan vara en stor del av förklaringen till de skillnader som forskarna ser i genetiska mönster, mellan arter som bildar vilostadier och de som inte gör det.
– Detta har stor betydelse för förutsättningarna till att anpassa sig till förändringar i miljön, säger Lisa Sundqvist.
Under 1800- och 1900-talens sekularisering började den religiösa föreställningen om evigt liv att förändras i takt med att det moderna, industrialiserade samhället växte fram.
– Människan sågs alltmer som en varelse som tillhörde livet här och nu och som inte hade något band till ett evigt liv bortom döden, säger Mårten Björk, doktorand vid Göteborgs universitet.
Synen på odödligheten förändrades
I sin avhandling i religionsvetenskap granskar han den förändrade synen på odödlighet, genom att undersöka fyra tyskspråkiga judiska och kristna teologers och filosofers föreställningar om evigt liv under den ödesmättade perioden 1914 till 1945.
Dessa år skakades världen av två världskrig och mänsklighetens historia skrevs om. Under samma period beskrevs också människan alltmer som en varelse som måste begripliggöras utifrån sin nation, kultur eller biologi.
– Denna biologisering och kulturalisering av politiken understödde den politiska utveckling som i Tyskland skulle leda till nazismens seger 1933.
Kritik mot den politiska utvecklingen
Björk visar i sin avhandling hur idéer om evigt liv och odödlighet blev till en kritik av denna utveckling. Människans öde lösgjordes från blodet, jorden och nationen och livet beskrevs som en kraft som överskred gränserna för den naturalistiska världsåskådningen.
Konkret ligger fokus på fyra tänkare: den judiske filosofen Franz Rosenzweig, den reformerte teologen Karl Barth, mytvetaren Oskar Goldberg och den katolske teologen Erik Peterson, och hur deras idéer om evigt liv griper in i den politiska verkligheten.
– Min studie visar på sambandet mellan politik och religion och hur något av det mest spekulativa – nämligen frågan om ett liv efter döden – har en mycket konkret och politisk klangbotten, säger Mårten Björk.
Året var 2010 och modeföretaget GAP presenterade sin nya logotyp. Den skulle vara modern, men följarna på sociala medier reagerade starkt – och modeföretaget tvingades backa och ta tillbaka sin gamla logga. En ny studie från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet visar att det här var det första av många fall där varumärken måste anpassa sig till en ny och oförutsägbar webbnärvaro.
Början på en lång nedförsbacke
Veronika Tarnovskaya är docent i företagsekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och har tillsammans med forskaren Galina Biedenbach från Handelshögskolan vid Umeå universitet, undersökt utmaningarna med varumärkesförändringar i en digital miljö.
– GAP tvingades erkänna sig besegrade av konsumenten. I dag kan vi se att det här var början på en lång nedförsbacke för företaget. Det är ett ikoniskt varumärke, men de tappade greppet om det. Längre fram fick man stänga affärer och gjorde stora förluster, säger Veronika Tarnovskaya.
Fallet som blev början på en trend
Hon blev intresserad av GAP-fallet redan när sociala medier-stormen startade i oktober 2010 och följde utvecklingen noga. Men vägen från utkast till publicerad artikel blev ovanligt lång.
– Först försökte jag med en teori som inte riktigt fungerade. Men tittar jag bakåt i dag, så ser jag att det var bra att det tog tid att skriva. Fallet är fortfarande intressant eftersom det inte var en enskild incident, utan bara början på en tydlig trend, där stora varumärken inte kan ignorera sina aktiva följare.
GAP hann under en knapp vecka både lansera sin nya logotyp med svart text mot vit bakgrund och en liten blå box, och efter stormen på sociala medier, dessutom återlansera den gamla loggan med vit text i versaler i en mörkblå ruta.
– I dag är den här typen av “online firestorms” en helt vanlig händelse. Nu är marknadsförare klokare och kan vända negativiteten till något positivt. Ett exempel är Burger King, som öppnade nya restauranger i Frankrike 2015 och som då fick arga tweets om långa köer. Då svarade de twittrarna personligen och lätt ironiskt via stora reklampelare på stan, vilket i sig fick mycket positiv uppmärksamhet och därmed skapade goodwill.
Växande polarisering
Veronika Tarnovskaya menar att reaktionerna på GAP-loggan visar på de tendenser till växande polarisering som finns i samhället. Du antingen älskar eller hatar – och du gör det direkt, omedelbart och utan större eftertanke.
– Nu är det jättesvårt att som företag göra något och inte hamna i rampljuset. Man måste inte alltid göra som folk vill, men man måste kunna visa att “jo, jag lyssnar, men vi gjorde på det här viset, därför att …” Det är okej att göra misstag, men man måste ta ansvar för dem. Ett nyare exempel på det är när det blev känt att H&M bränner kläder som de inte tänkt sälja av olika anledningar. Då försökte de ignorera kritikstormen och ge formella svar. Men sådant beteende ökar inte förtroendet för ett företag – tvärtom, säger Veronika Tarnovskaya.
I fallet med GAP har forskarna samlat in och analyserat allt innehåll från företagets sida på Facebook, Twitter, ett designerforum och en webbplats för perioden 6–12 oktober 2010.
När ljud från vår omgivning når innerörat omvandlas det till elektriska signaler som skickas vidare till hjärnan via nervcellerna i cochlea, eller snäckan. Tidigare har majoriteten av dessa ansetts vara av två typer (typ 1 och 2), varav typ 1-cellerna sänder de flesta hörselsignalerna. Men en ny kartläggning av forskare vid Karolinska Institutet visar att typ 1-cellerna i verkligheten består av tre helt olika typer, vilket även är i linje med tidigare forskning som visat variationer hos typ 1-cellernas elektriska egenskaper och ljudrespons.
Tre olika vägar till hörsel – Nu vet vi att det finns tre olika vägar in till det centrala hörselsystemet, i stället för en enskild. Något som ger nya möjligheter till en bättre förståelse av de olika nervcellernas funktion för vår hörsel. Vi har också kartlagt vilka gener som är aktiva i de enskilda celltyperna, säger Francois Lallemend, forskargruppsledare vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet, som lett studien.
Kartläggningen har gjorts hos möss med hjälp av den relativt nya tekniken encells-RNA-sekvensering. Resultatet är en katalog av de gener som uttrycks hos nervcellerna som kan ligga till grund för en bättre förståelse men även nya behandlingar och läkemedel.
– Vår studie kan öppna för utvecklingen av genetiska verktyg som kan användas för nya behandlingar av olika hörselskador, som till exempel tinnitus. Kartläggningen kan leda till olika sätt att påverka de enskilda nervcellernas funktion i kroppen, säger Francois Lallemend.
Spelar roll för förmågan att kunna filtrera bort Studien visar att dessa tre nervcellstyper troligen har en roll i avkodningen av ett ljuds intensitet, eller ljudnivå. Det är en funktion som är viktig till exempel vid samtal i en stökig miljö. Då blir förmågan att filtrera bort bakgrundsljudet viktig för att uppfatta själva samtalet. Även vid olika former av hörselskador är denna egenskap viktig, som vid tinnitus eller ljudöverkänslighet.
– När vi vet vilka nervceller som ger upphov till ljudöverkänslighet kan vi också försöka ta fram behandlingar för att skydda eller reparera dem. Nästa steg är att visa vilken påverkan dessa enskilda nervceller har på det centrala hörselsystemet, något som kan leda till utveckling av bättre hörselhjälpmedel som cochleaimplantat, säger Francois Lallemend.
Forskarna har även visat att dessa olika typer av nervceller redan finns närvarande vid födseln, genom jämförande studier med vuxna möss.
Kontakt
Francois Lallemend, forskargruppsledare, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, francois.lallemend@ki.se
Stress och stressrelaterad ångest och depression är vanligt bland unga människor i dag och verkar öka – särskilt bland unga kvinnor. I sin studie har psykologen Malin Anniko vid Örebro universitet undersökt vad högstadieelever från arton skolor i Sverige känner sig mest stressade över. Bland möjliga faktorer fanns skola, familj, vänner och kärleksrelationer.
– Skolstress är den största källan till stress hos både killar och tjejer. Vi fann också att tjejer rapporterar högre grad av upplevd stress inom nästan alla livsområden som vi har undersökt, säger Malin Anniko.
Social stress bakom ångest och nedstämdhet Malin Anniko har också tittat på sambandet mellan stress och utveckling av psykisk ohälsa under ungdomsåren. Social stress som omfattar kompis-, familje- och kärleksrelationer visade sig ha starkast koppling till ångest och nedstämdhet hos unga.
– Även om skolstress tycks vara den största källan till stress hos både tjejer och killar så fann vi indikationer på att social stress verkar ha en något starkare koppling till ökning av nedstämdhet och ångest över tid. Detta är viktigt att titta närmare på för att bättre förstå hur olika typer av stress påverkar unga, säger hon.
Resultaten visar även att strategier som oro och tankemässigt undvikande, som unga använder sig av för att hantera stress, bidrar till utvecklingen av stressrelaterad ohälsa.
– Högre grad av upplevd stress är kopplat till ökning av oro och tankemässigt undvikande. Det i sin tur är kopplat till högre nivåer av stressrelaterad ohälsa, förklarar Malin Anniko.
Fick lära sig hantera oro Då studien visar att oro och tankemässigt undvikande bidrar till stressrelaterad ohälsa hos unga kan en god idé vara att rikta förebyggande insatser mot just dessa strategier, menar Malin Anniko. Inom ramen för sin studie har hon utvärderat ett internetbaserat program där ungdomar får lära sig olika sätt att hantera stress.
– Det handlar om att känna igen tecken på att man börjar bli stressad och prova nya strategier för att hantera sin oro. Till exempel kan man vara mer aktiv, planera bättre och lära sig att fokusera på konkreta lösningar.
De preliminära resultaten hos unga som har tagit del av den förebyggande insatsen visar minskade nivåer av stress, oro, ångest och depressiva symptom.
– Mitt nästa mål är att jämföra ungdomar som tog del av insatsen med ungdomar som inte gjorde det, säger Malin Anniko.
Förra året kom en studie bland intagna på svenska fängelser som visade att de intagna efter tio veckors yoga var mindre aggressiva, mindre stressade och hade bättre kontroll på sina impulsiva handlingar. Nya analyser stärker bevisen för att yoga minskar de intagnas psykiska lidande.
Studien var världens största randomiserade kontrollerade studie om yogans effekt på fängelseintagna.
Randomiserad kontrollerad studie innebär att deltagarna var slumpmässigt utvalda till att delta i yogaklasser (yogagrupp) eller att inte öva yoga men utföra valfri fysisk aktivitet (kontrollgrupp)
Huvudfyndet i den nya studien är att yoga har specifika effekter på psykisk ohälsa och erbjuder betydande hjälp med symptom på agorafobi, minnesproblem, beslutsångest, koncentrationssvårigheter, tvångssyndrom och uppfattningar om kroppslig dysfunktion.
Bättre hälsa hos båda grupper I studien valdes 152 intagna slumpvis ut till en grupp där de kunde delta i en veckovis yogaövning under en 10-veckors-period eller till en grupp där de kunde träna valfri fysisk aktivitet – exklusive yoga – också under 10 veckor. I båda grupperna rapporterade intagna en signifikant förbättrad psykisk hälsa, vilket huvudsakligen återspeglades i en minskad nivå av ångest, depressiva symtom, interpersonell känslighet, misstänksamhet, fientlighet, rädsla och social utanförkänsla.
– Som slutsats kan dras att fysisk aktivitet bör vara en viktig del av intagnas vardagar eftersom det minskar psykisk ohälsa hos dem, säger Nóra Kerekes, professor vid Högskolan Väst som leder studien.
Minskar psykiatriskt lidande
Studien visar att yoga, som en specifik form av fysisk aktivitet, inte bara minskar depression, ångest, fientlighet hos intagna på anstalt, men även har specifik effekt på symptom på agorafobi, koncentration och minnesproblem, och somatisering, vilket innebär att yoga därmed i en större utsträck kan minska psykiatrisk lidande.
Agorafobi är en typ av ångestsyndrom som innebär skräck och rädsla för ställen där det finns mycket folk.
Somatisering är då ett psykiskt problem uttryckt i form av fysiskt besvär
I studien, som är gjord av professor Jens Nielsen, Yongjin Zhou och Eduard Kerkhoven, vid Institutionen för Biologi och bioteknik, utvärderas de hinder som måste övervinnas för att tillverka kolväten ur biomassa som ett reellt alternativ till fossila bränslen.
– Vår studie lyfter fram de senaste framstegen och potentialen inom biobränsle. Detta är speciellt intressant för beslutsfattare och forskningsfinansiärer. Den identifierar även var mer forskning krävs. Så vårt arbete kan också vara ett stöd när det gäller fördelning av forskningsfinansiering, säger Eduard Kerkhoven.
Måste bli effektivare för att konkurrera med fossila bränslen Idag är det tekniskt möjligt att producera biobränslen från förnybara resurser genom att använda mikrober som jäst och bakterier som små cellfabriker.
För att kunna konkurrera med fossila bränslen måste processen bli mycket effektivare. Men att höja effektiviteten hos mikrobiella cellfabriker är en dyr och tidskrävande process, därför är en snabb utveckling av cellfabriken ett av de viktigaste målen.
Professor Jens Nielsen och hans forskargrupp är världsledande inom jästteknik och att utveckla och använda datormodeller för jästens metabolism, det vill säga ämnesomsättning. De är även kända för sin forskning kring människans ämnesomsättning, åldrande och sjukdomar. Deras upptäckter och teknikutveckling kan även tillämpas för att tillverka nya kemikalier och biobränslen. I artikeln ”Barriers and opportunities in bio-based production of hydrocarbons” utvärderar forskarna produktion av olika biobränslen med hjälp av en sådan datormodell för jästmetabolism.
Effektiv omvandling av biomassa – Vi har teoretiskt räknat på maximala produktionsvinster och jämfört med vad som för närvarande är möjligt i labbmiljö. Det finns fortfarande en stor potential för att förbättra processen, säger Eduard Kerkhoven.
Det andra stora hindret är en effektiv omvandling av biomassa, som växter och träd, till sockerarter som kan användas i cellfabrikerna.
– Om denna omvandling kan göras mer effektivt skulle det vara möjligt att använda restmaterial från skogsindustrin eller grödor som avsiktligt odlas för biobränslen, för att producera helt förnybart biobränsle, säger Eduard Kerkhoven.
Biobränsle viktigt för tunga transporter Han understryker hur viktigt biobränsle kommer att vara i framtiden.
– Medan personbilar i framtiden primärt kommer att vara eldrivna, så är biobränslen avgörande för tyngre transportformer som flyg och lastbilar. The International Energy Agency förutspår att 27 procent av de globala tunga transporterna drivs av biobränslen år 2050.
Även stora oljebolag som Preem och Total säger att förnybara biobränslen spelar en viktig roll i framtiden. I sitt ”Sky Scenario” räknar Shell med att biobränslen står för 10 procent av all global energianvändning i slutet av detta århundrade. Det ligger i linje med vad vår forskning visar, sammanfattar han.
Kontakt
Eduard Kerkhoven, forskare och projektledare, Institutionen för Biologi och bioteknik, Chalmers, eduardk@chalmers.se
Jens Nielsen, professor, kvantitativ systembiologi, avdelningschef för Systembiologi, Institutionen för Biologi och bioteknik, Chalmers, nielsenj@chalmers.se
Resistens mot antibiotika är ett växande medicinskt problem vilket orsakar personligt lidande och kostar sjukvården stora pengar. Den ökande resistensen i kombination med läkemedelsindustrins bristande intresse och förmåga att utveckla nya antibiotika har lett till att många infektioner blir allt mer svårbehandlade, skriver Uppsala universitet. I den situationen är det av stort intresse att utveckla nya metoder för att använda existerande preparat på ett effektivare och bättre sätt.
Överraskade över resultatet I den aktuella studien undersökte svenska och tyska forskare i laboratorieexperiment om och hur effektiviteten kunde förbättras om man snabbt växlade mellan två olika antibiotika. Experimenten utfördes med bakteriearten Pseudomonas aeruginosa, en vanlig jordbakterie som kan ge mycket svårbehandlade infektioner hos människor och djur. Resultaten överraskade eftersom man såg att om man växlade mellan antibiotika A och antibiotika B med mycket korta tidsintervall (12-24 timmar) så eliminerades bakterierna snabbare och hade också svårare att utveckla resistens.
– Förklaringen till detta är att när bakterierna exponeras för antibiotika A så induceras fysiologiska förändringar som gör att bakterierna blir mer känsliga för antibiotika B. Det verkar också som att dessa förändringar i cellen också gör det svårare för bakterierna att adapteras och utveckla resistens, säger Dan I. Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid Uppsala universitet och medförfattare till studien.
Öppnar för att använda redan existerande antibiotika Resultaten är mycket intressanta eftersom de ger en möjlighet att med redan existerande antibiotika förbättra effektiviteten och reducera bakteriernas resistensutveckling. Forskarna planerar nu att undersöka hur väl metoden fungerar i djurmodeller och på infekterade patienter.
Artikel
Schulenburg et al. (2018) Cellular hysteresis as a principle to maximize the efficacy of antibiotic therapy, PNAS,
Många överviktiga och feta kvinnor går upp alltför mycket i vikt under sin graviditet vilket ytterligare försämrar deras redan förhöjda risk för allvarliga komplikationer för dem själva och deras barn.
Nya studier finansierade av den amerikanska hälsomyndigheten (National Institutes of Health, NIH) visar att gravida kvinnor på ett betryggande sätt kan begränsa sin viktökning med hjälp av kostråd och träning.
Sammanlagt utgör studierna den hittills största ansatsen i USA för att förhindra viktuppgång bland överviktiga och feta kvinnor. Studierna omfattar flera olika socioekonomiska grupper vilket innebär att fynden kan tillämpas på en större befolkning.
– Det här är en viktig studie eftersom den bekräftar att kvinnor kan ändra sitt beteende och därigenom kontrollera sin viktökning under graviditeten, säger Alan Peaceman, vid Northwestern University Feinberg School of Medicine.
Paul Franks är professor vid Lunds universitet och har deltagit i en av studierna.
– Fetma är det största hotet i dag mot hälsa, välmående och ett långt liv. Fetma påverkar inte bara välmåendet hos gravida kvinnor utan även deras ofödda barn. Vår studie visar hur intensiva livstilsinterventioner för gravida kvinnor med övervikt eller fetma kan bidra till att förbättra deras kroppsvikt. Det är sannolikt bra inte bara för mödrarna utan även för deras ofödda barn, säger Paul Franks.
Studien visade att:
Överviktiga och feta kvinnor i studien minskade sin viktuppgång under graviditeten med i genomsnitt 1,8 kilo
Överviktiga och feta kvinnor kan på ett betryggande sätt begränsa sin viktökning under graviditeten
Det kan vara försent att börja träna/ändra kosten under den andra trimestern (vecka 14-27) för att förbättra utfallet efter graviditeten.
Den minskade viktuppgången – i genomsnitt omkring 1,8 kilo per kvinna – resulterade inte i färre gynekologiska komplikationer såsom kejsarsnitt, diabetes, högt blodstyck eller havandeskapsförgiftning. Den påverkade inte heller den genomsnittliga födelsevikten hos barnen.
– Vi tror att det är försent att förändra kosten och motionsvanor under den andra trimestern. För att minska risken för komplikationer behöver de ändra sin livsstil före eller omedelbart vid befruktningen, säger Alan Peaceman.
Forskarna bakom studierna tror emellertid att det kan finnas fördelar för barnen på längre sikt och att en livsstilsomläggning kan resultera i minskad barnfetma och metabola sjukdomar som typ 2-diabetes hos barnen.
I studien som omfattar sju olika projekt deltog sammanlagt 1 150 kvinnor (varav 579 fick råd om kost och motion och 571 fick standardbehandling) från och med den andra trimestern fram till förlossning. Varje projekt erbjöd råd om livsstilsförändring som innebar förbättrad kost och lägre kaloriintag samt ökad motion och beteendemässiga strategier såsom självkontroll.
Majoriteten är överviktiga
Överviktiga och feta kvinnor är en viktig grupp att nå eftersom de går upp mer i vikt under graviditeten och bibehåller den vikten även efter förlossningen. Deras barn tenderar också att utveckla fetma i större utsträckning. Majoriteten av amerikanska kvinnor i fertil ålder är överviktiga eller feta.
Omkring 62 procent av kvinnorna i gruppen som fick ta del av livsstilsråden översteg de amerikanska råden om viktuppgång under graviditeten, jämfört med 75 procent i kontrollgruppen. Rekommendationen är att överviktiga kvinnor begränsar sin viktuppgång till ca 7-11 kilo och feta kvinnor ca 5-9 kilo jämfört med normalviktiga kvinnor som kan gå upp ca 11-16 kilo i vikt.
Det faktum att så många kvinnor i interventionsgruppen trots allt översteg den rekommenderade viktökningen visar på svårigheterna att uppmuntra gravida kvinnor att hålla sig till rekommenderade kost- och motionsnivåer i en tid när vi tenderar att äta för mycket och motionera för lite, enligt Alan Peaceman.
– Det är en svår nöt att knäcka, säger han.
Råden till gravida har ändrats
Råden till gravida kvinnor om viktökning har varierat stort under decennier. På 50-talet gav läkarna kvinnorna rådet att inte gå upp mer än ca 7 kilo. Under 70- och det tidiga 80-talet gick kvinnorna inte upp så mycket i vikt och födde små barn, vilket kunde leda till problem i utvecklingen under barnåren. Då uppmanade läkarna kvinnorna att gå upp mer i vikt.
– Läkarna sa till dem att de i praktiken kunde äta för två. Då började kvinnorna gå upp överdrivet mycket, men man tänkte inte då att det var ett medicinskt problem utan ett kosmetiskt. Attityden var att det bara var mer att gå ned i vikt igen efteråt, inte att det var något stor medicinskt bekymmer, säger Alan Peaceman.
I början av 2000-talet kunde läkarna notera att överdriven viktuppgång kunde kopplas till vissa komplikationer under graviditeten såsom fler fall av högt blodtryck, graviditetsdiabetes och kejsarsnitt.
– Då började vi se mer oroande saker, säger Alan Peaceman. Överdriven viktuppgång kunde inte bara kopplas till större barn, utan dessa barn hade även en ökad risk för fetma och diabetes i barndomen.
Olika forskare försökte då att på olika sätt undersöka om de kunde hjälpa kvinnor att undvika att dra på sig överflödskilon under graviditeten. Olika projekt testade olika metoder och fick varierande resultat, delvis beroende på att man använde olika befolkningsgrupper och att man saknade standardiserade mått på utfallen.
– Därför har NIH sett till att den här studien gjorts på flera olika befolkningsgrupper och med standardiserade mätresultat, säger Alan Peaceman.
Studien är utförd på elitidrottare i Sverige och är den första i sitt slag som undersöker konsekvenserna av sexuella eller fysiska övergrepp för idrottaren. Tidigare i år publicerade Athletics Research Center också en rapport som kartlade sexuella övergrepp inom svensk friidrott, på uppdrag av Svenska Friidrottsförbundet.
– Vi ville både upprepa studien om förekomst av övergrepp och titta på vad det innebär för idrottaren. Hur påverkar ett trauma en elitidrottsprestation? Vi ville undersöka om övergrepp kan hänga ihop med den höga graden överbelastningsskador vi ser inom toppidrotten i dag, säger Toomas Timpka, professor vid Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet.
Den här studien fokuserar på skaderisk.
Ökar övergrepp risken för skador som är relaterade till idrottsutövandet, och för skador som drabbar idrottarna utanför idrottslivet?
Av de 197 svarande i studien uppger 11 procent att de utsatts för sexuella övergrepp någon gång i livet och 18 procent att de utsatts för fysiska övergrepp.
Hos kvinnliga idrottare innebar fysiska övergrepp en 12 gånger högre risk för idrottsskada. Sexuella övergrepp innebar en åtta gånger så hög risk för icke-sportrelaterad skada. Sambanden mellan övergrepp och ökad skaderisk är framträdande främst hos kvinnliga idrottare.
Självskadebeteende inom idrotten
– Mycket i sambanden stämmer överens med självskadebeteende. Hos både unga kvinnor och unga män ser vi att de anklagar sig själva. Man bär traumat inom sig och utsätter sig för risker som i längden kan leda till överbelastningsskador.
– Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inte alla kvinnliga idrottare som drabbas av långvariga skador har utsatts för övergrepp. Dessa skador uppkommer genom en samverkan mellan många faktorer som skiljer sig åt mellan olika individer, säger Toomas Timpka.
Traumaforskning inom idrottsmedicin
Idrottsepidemiologi och idrottsmedicin är traditionellt inriktade på rörelseorganen och idrottspsykologi med fokus på prestation. Toomas Timpka vill se ett nytänkande inom området. Det finns flera faktorer som kan förklara prestationsvariationer, och det är viktigt att hantera själsliga ärr som till exempel övergrepp kan orsaka, menar han.
– Vi hoppas att vår studie kan öppna upp för ett nytt forskningsområde inom idrottsmedicin som är tvärvetenskapligt. Med hjälp av kliniska psykologer och barnpsykiatriker som deltar i den idrottsmedicinska forskningen kan vi få nya insikter.
Människor är väldigt olika när det gäller att prova på farliga eller spännande saker. Till och med syskon kan uppvisa stora skillnader i riskbeteende. De neurala mekanismerna som driver riskbeteende är i stort sett okända. Forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och Brain Institute of Federal University i Rio Grande do Norte, Brasilien har nu funnit att speciella celler i hippocampus spelar en nyckelroll i riskbeteende och ångest.
Ångest viktigt för överlevnad
I en artikel som publiceras i tidskriften Nature Communications visar de att speciella nervceller, som kallas för OLM-celler, skapar en speciell hjärnrytm när djur känner sig trygga i en hotande miljö, som till exempel när en mus gömmer sig från en katt men fortfarande är medveten om kattens närhet. Studien, som är författad av forskarna Sanja Mikulovic, Ernesto Restrepo, Klas Kullander och Richardson Leao med fler, visar att ångest och riskbeteende kan styras av OLM-celler. Att hitta ett sätt som snabbt och robust modulerar riskbeteende är mycket viktigt för att kunna behandla ångest eftersom minskat riskbeteende är vanligt hos personer med hög ångestnivå.
Ångest är viktigt för överlevnad eftersom det skyddar oss mot skador. Tyvärr kan överdriven ångest hos många människor allvarligt störa vardagslivet. I dessa fall är läkare ofta beroende av antidepressiva läkemedel för att hjälpa patienter att återhämta sig från det dysfunktionella tillståndet. Dessa läkemedel verkar dock i hela hjärnan och inte bara i de områden där de behövs och kan därför ge biverkningar. Möjligheten att kontrollera ångest genom att påverka en avgränsad hjärnregion och en specifik grupp av nervceller ger förutsättningar för genombrott i behandlingen av ångest och associerade störningar som depression.
Kan förklara varför rökning lugnar Ett annat intressant resultat i studien är att OLM-celler också kan kontrolleras av farmakologiska medel. Tidigare har samma grupp av forskare funnit att OLM-celler är mycket känsliga för nikotin.
– Det här skulle kunna förklara varför människor röker när de är oroliga, säger Dr. Richardson Leao, forskare vid Brain Institute of the Federal University of Rio Grande do Norte i Brasilien och Uppsala universitet.
Hippocampus betydelse för känslolivet är mycket mindre studerat än dess välkända roll i minne och inlärning. År 2014 tilldelades Nobelpriset för upptäckten av ”platsceller” som representerar en biologisk GPS och ligger till grund för minnet av var vi befinner oss i vår omgivning. Under det senaste årtiondet har forskare börjat uppmärksamma hippocampus betydelse för att reglera känslor.
Möjliggör utvecklingen av antidepressiva – Det är fascinerande hur olika regioner i samma hjärnstruktur kontrollerar olika beteenden och hur de interagerar med varandra. Att identifiera specifika kretsar som ligger till grund för antingen kognitiva eller känslomässiga processer är avgörande för den allmänna förståelsen av hjärnans funktion och för mer specifik läkemedelsutveckling för att behandla störningar, säger Dr Sanja Mikulovic, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.
Upptäckten av dessa neuroner och deras roll i ångest och riskbeteende är viktigt i det långsiktiga arbetet med psykisk ohälsa och kan möjliggöra utveckling av effektiva ångestdämpande och antidepressiva medel utan vanliga biverkningar, såsom apati.
Kontakt
Klas Kullander, professor vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, klas.kullander@neuro.uu.se
Richardson Leao, forskare vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, Richardson.Leao@neuro.uu.se
Huruvida det är övervägande bra eller dåligt att ha en extra arsenal av T-celler, redo att oskadliggöra virus, bakterier och andra inkräktare, är för tidigt att dra några slutsatser om.
Kan bidra till förståelse om varför vi reagerar olika – Men det är en viktig vetenskaplig upptäckt. Den visar hur det skiljer sig mellan män och kvinnor på biomolekylär nivå. Det är en konkret skillnad i en mycket viktig del av det immunologiska systemet. Kunskapen kan förhoppningsvis bana väg för fördjupad förståelse till för varför personer reagerar olika på sjukdomar, säger Jacob Bergstedt, bioinformatiker, doktorand i reglerteknik vid LTH, Lunds universitet och förste författare. Forskningen har han gjort tillsammans med forskare vid Pasteur-institutet och Diderot-universitet i Paris samt forskningsinstitutet Inserm.
Personer som har mutationen producerar nästan dubbelt så många T-celler. För kvinnor är skillnaden ännu större; 67 procent. Med tanke på att nybildningen av T-celler minskar med åldern, betyder det att en 40-årig kvinna som har mutationen har samma nyproduktion av T-celler som en 20-årig man som inte har mutationen.
– Men det är inte säkert att den 40-åriga kvinnans nybildade T-celler är lika effektiva som den 20-åriga mannens. Nya T-celler mognar i thymus och man vet att vävnaden i thymus försämras med åldern. Detta kanske leder till att vissa T-celler har sämre kvalitet. Det kanske till och med ökar risken att någon av dessa nybildade T-celler attackerar egen vävnad vilket leder till autoimmun sjukdom.
Mutationer är förändringar i cellers genetiska material och uppkommer hela tiden. Många har ingen effekt alls. Vissa har negativ effekt och försvinner då oftast snabbt från populationen, antingen därför att de är så negativa att bärare av dem helt enkelt inte kan överleva, eller därför att de leder till minskad fortplantningsförmåga. I väldigt sällsynta fall uppstår dock en givande mutation som ger en fördel gentemot andra. Dessa mutationer sprider sig sedan i befolkningen.
Bättre effekt av vaccin Hursomhelst, en garanterad fördel med ett extralager av T-celler är bättre effekt vid vaccinering. Den här fördelen främst gäller äldre, som exempelvis tar influensavaccin och vars lager i regel börjar sina.
– För barn och vuxna kan man tänka sig att dosen anpassas utifrån genetiska förutsättningar. Kanske blir det så i framtiden, säger Jacob Bergstedt.
En annan grupp som kan ha glädje av en högre produktion av fler unika T-celler är leukemipatienter. Åtminstone de som genomgår en blodcellstransplantation. Då slås immunförsvaret ut och byggs upp på nytt. Nybildandet av T-celler går snabbare om produktionen i thymus är högre.
Så här gick studien till
Tusen friska personer från Frankrike ingick i studien. Från dessa samlades in gensekvenser och annan relevant information. När T-celler utvecklas i thymus så avger de en speciell DNA-sträng. Genom att räkna antalet sådana strängar hos en person fick man ett mått på produktionen i thymus. Antalet sådana strängar korrelerades sedan med mutationer i genomet och variabler som kön och ålder. Resultaten är generaliserbara för befolkningen i Europa, men kan eventuellt variera inom andra etniska grupper.
Nybildning av T-celler kan ske på två sätt
T-cellerna som forskarna studerat har bildats i thymus. Sådana T-celler brukar kallas naiva T-celler. Naiva T-celler kan också bildas genom delning. Fördelen med att ha en hög produktion av T-celler i thymus är man får en bredare repertoar av specialiserade T-celler. Varje T-cell är nämligen försedd med en unik t-cellsreceptor som är kodad att upptäcka ett visst protein som utsöndras från exempelvis ett virus, en allergen eller bakterier. När väl T-cellen upptäcker ett protein delar de sig mycket för att på olika sätt kunna oskadliggöra proteinet. Då kallas de inte längre naiva, utan istället exempelvis T-hjälparceller, cytotoxiska T-celler, minnes-T-celler och regulatoriska t-celler.
Hittills har forskare trott att hjälpsamheten beror på att fåglarna delar gener med sina syskon, och att de på så vis försäkrar sig om att generna lever vidare. Men den nya studien visar att den bilden bara stämmer delvis.
Jackpot i reproduktionscasinot – Resultaten visar att hjälpsamheten inte bara gagnar familjemedlemmarna, utan också ökar chanserna för dem som hjälper till att senare i livet ta över i gruppen, något som kan liknas vid att få jackpot i ett reproduktionskasino, säger biologen Charlie Cornwallis.
Forskarna vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund har studerat 20 olika fågelarter. De studerade bland annat om det var hanar eller honor som mest hjälpte sina föräldrar att föda upp syskonen och i vilken utsträckning som de unga fåglarna fortplantade sig inom sin grupp senare i livet. Resultaten visar att individer av det kön som har störst sannolikhet att senare i livet fortplanta sig inom gruppen är de som satsar mest på att hjälpa till.
Blir en del av en större social grupp Enligt Charlie Cornwallis kan det finnas olika anledningar varför hjälpsamma individer ökar sina möjligheter att själva bli föräldrar. En anledning kan vara att de genom att hjälpa till blir en del av en större social grupp än de som inte hjälper till lika mycket, och att det bidrar till ökade chanser att i framtiden para sig och att då få hjälp med att föda upp de egna ungarna. Det kan också röra sig om ett slags kontroll, en form av övervakning, där individer som inte hjälper till kastas ut ur gruppen, medan de som hjälper till får stanna.
– I vilket fall som helst verkar det som om individer mer hjälper till för att främja sin egen framgång, inte bara familjemedlemmarnas. De hjälper till för att de själva tjänar på det, säger Charlie Cornwallis.
Förändrar bilden av hjälpsamhet – Även om det är ett starkt och laddat ord så kanske man skulle kunna säga att det finns ett mått av egoism hos hjälpsamma fåglar.
Enligt honom och hans kollegor kommer studien att förändra bilden av hjälpsamhet i sociala grupper. Den nuvarande synen att individer hjälper familjemedlemmar för att de delar gener måste kompletteras. Hjälpsamheten är inte bara osjälvisk, den färska studien visar att långsiktig egennytta och individuella fördelar också spelar en viktig roll för att fåglar ska hjälpa till.
Kontakt
Charlie Cornwallis, lektor (engelsktalande), Biologiska institutionen, Lunds universitet, charlie.cornwallis@biol.lu.se
Philip Downing, postdoc, (engelsktalande), Biologiska institutionen, Lunds universitet, philip.downing@biol.lu.se
– Ökad fysisk aktivitet är associerad med en förbättring av mag-tarmsymptom och på lång sikt även med förbättringar av andra symptom vid IBS, konstaterar Elisabet Johannesson, fysioterapeut, disputerad inom invärtesmedicin.
Begränsar vardagen IBS (Irritable bowel syndrome) är en vanlig funktionell mag-tarmsjukdom som kännetecknas av smärta eller obehag i magen och störda avföringsvanor. Symptomen är ofta påtagligt besvärande för patienterna och begränsar både deras vardag och livskvalitet.
Läkemedels- och andra behandlingar riktar sig främst mot att minska symptomen. Tillgången till effektiva behandlingar utan läkemedel är dock begränsad, beroende på kostnader och lokal kompetens. Det har även gällt hur IBS påverkas av ökad fysisk aktivitet.
Fick individuell rådgivning I arbetet med sin avhandling har Elisabet Johannesson följt en grupp om 102 IBS-patienter, 81 kvinnor och 21 män, som fick individuell rådgivning om hur de kunde börja röra sig mer. Målet var 20-60 minuter måttlig till hård konditionsfrämjande aktivitet tre till fem gånger i veckan.
I vissa fall handlade det om att börja träna, exempelvis cykla, gympa eller promenera, medan andra som redan var igång fick råd om utökad träning. Efter tolv veckor hade drygt fyra av tio som ökat sin fysiska aktivitet uppnått kliniskt signifikanta förbättringar av sina IBS-symptom.
Via fortsatta tester, frågeformulär och djupintervjuer studerades också långtidseffekterna, i snitt drygt fem år efter att första studien inletts, och den utökade fysiska aktiviteten visade sig ha gett effekter på flera plan.
Viktigt ta hänsyn till individen Generellt är IBS-patienter begränsade i sina aktiviteter, men med ökad fysisk aktivitet upplevde många av dem stabilare tarmfunktion, bättre kontroll och möjlighet att påverka sin situation. Det gällde även personer med diarrédominerad IBS, trots att tidigare studier visat att fysisk aktivitet ökar tarmmotoriken.
Elisabet Johannesson betonar vikten av att ta hänsyn till patientens erfarenheter och upplevelser när man ger råd om fysisk aktivitet vid IBS. Träningens former och omfattning ska utgå från individens symptom och intressen.
– Att prioritera och avsätta tid för sitt eget välbefinnande och sin egen fysiska hälsa kan ge ökat självförtroende genom en förbättrad självbild, men det gäller att träningen är utformad så att patienten klarar av den, säger hon.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
