Tidigare forskning har visat att personer med diagnosen ADHD (uppmärksamhetsproblem med hyperaktivitet och impulsivitet) löper ökad risk att dö i förtid, men det har rått osäkerhet om riskernas orsaker och huruvida psykiatrisk samsjuklighet har betydelse.
Med hjälp av de nationella sjukvårdsregistren med 2 675 615 individer (86 670, 3,2% med ADHD diagnos) födda i Sverige mellan 1983 och 2009 kunde forskare vid Karolinska Institutet undersöka specifika dödsorsaker vid ADHD, bland annat risk för självmord och oavsiktliga skador såsom trafikolyckor. Forskarna undersökte också om psykiatrisk samsjuklighet som debuterat tidigt (till exempel autismspektrumstörning) och sent (till exempel missbruksrelaterad sjukdom) hade någon betydelse.
Större risk för vuxna än för barn
När barn och vuxna analyserades separat visade det sig att vuxna med diagnosen ADHD löpte större risk för förtidig död än barn. Dessutom var risken högre för personer som fått ADHD-diagnosen senare i livet än för dem som fått diagnosen tidigare. Oavsiktliga skador och självmord var de främsta dödsorsakerna bland personer med diagnosen ADHD (35,8 procent respektive 31,4 procent av dödsfallen).
Studien visar enligt forskarna att psykiatrisk samsjuklighet har stor betydelse för den ökade risken för förtidig död. Exempelvis hade tidigt debuterad psykiatrisk samsjuklighet starkast samband med dödsfall av naturliga skäl, såsom somatisk sjukdom. Psykiatrisk samsjuklighet med senare debut påverkade däremot främst dödsfall av onaturliga skäl, såsom självmord och oavsiktliga skador.
– Bättre förståelse för hur psykiatrisk samsjuklighet påverkar sambanden mellan ADHD och förtidig död skulle kunna underlätta övervakning, ingripande och förebyggande åtgärder, säger Shihua Sun, doktorand vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
Missbruksrelaterade problem bidrog väsentligt till risken för förtidig död på grund av självmord, medan den ökade risken för förtidig död på grund av oavsiktliga skador verkar finnas även hos personer med ADHD utan psykiatrisk samsjuklighet.
Bättre vård vid samsjuklighet
– För personer med diagnosen ADHD och deras familjemedlemmar vill vi dock betona att de flesta personer med ADHD inte kommer att drabbas av dessa allvarliga konsekvenser. Huvudbudskapet är att sjukvården och behandlande läkare bör överväga psykiatrisk samsjuklighet noggrant i sin riskbedömning, eftersom det kan hjälpa dem att identifiera vilka som löper ökad risk för förtidig död. Ökad medvetenhet om och vård av psykiatrisk samsjuklighet, såsom missbruksrelaterade problem, kan bidra till att minska allvarliga följder av ADHD, säger studiens huvudförfattare Henrik Larsson, professor vid Örebro universitet och gästprofessor vid Karolinska Institutet.
Forskningen finansierades av Shire International GmbH, Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, SIMSAM‑initiativet (Swedish Initiative for Research on Microdata in the Social and Medical Sciences, som finansieras av Vetenskapsrådet), USA:s nationella institut för psykisk hälsa (NIMH), EU:s ramprogram för forskning och innovation ”Horisont 2020”, organisationen American Foundation for Suicide Prevention, Århus universitets forskningsstiftelse, iPSYCH-projektet, Lundbeckfonden, USA:s nationella hälsoinstitut (NIH), Novo Nordisk Fonden och Kinas statliga stipendieråd.
Några av artikelförfattarna, bland annat Henrik Larsson, har mottagit arvoden från läkemedelsföretag, och en av författarna (Stephen V. Faraone) innehar ett amerikanskt patent för en ADHD-behandling vid sin institution. Mer information om eventuella intressekonflikter finns i forskningsartikeln.
Shihua Sun, doktorand, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, shihua.sun@ki.se
Henrik Larsson, professor, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, Henrik.Larsson@ki.se
I en nyligen publicerad studie har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) jämfört hur växternas energi- och näringsinnehåll påverkas av att djur betar markerna året om jämfört med om man klipper dem en gång i månaden.
Det ökade energi- och proteininnehållet på den betade marken kan bero på en snabbare föryngring men också på en ökad variation av växter som gynnas av betet. Det i sin tur kan möjliggöra för en större variation av andra arter, till exempel olika insekter. Att det finns fler fjärilar och humlor på de betade ytorna har samma forskargrupp visat tidigare i en annan studie.
Betesmarker viktiga för den biologiska mångfalden
Att energi- och proteininnehållet ökar gynnar betesdjuren, eftersom de då kan maximera sitt energi- och proteinintag. Det ökade energi- och proteininnehållet gynnar förmodligen även vilda växtätare, till exempel harar. Studien ger ytterligare stöd för att betesmarker är viktiga för den biologiska mångfalden.
I undersökningen studerades tre gräs- och skogsområden (hagar) om vardera ca tio hektar där fyra gotlandsruss betade året runt i 2,5 år. I varje hage fanns det tre inhägnader som hästarna inte kom åt att beta på men som forskarna i stället klippte en gång i månaden. Sedan jämförde man energi- och proteininnehållet i prover tagna från de marker som hästarna kom åt att beta på med de prover som klipptes.
Nu läggs ytterligare en pusselbit till att förstå hur djur kan orientera sig med hjälp av jordens magnetfält. I en studie, som publiceras i Science Advance, har forskare lyckats avbilda strukturförändringar i flugans inbyggda kompass.
– Än så länge är det oklart hur kompassen fungerar. Men tar man bort kryptokromet så flyger fågeln eller insekten vilse, säger Sebastian Westenhoff, professor i biofysikalisk kemi.
Proteinet kryptokrom är litet och det är svårt att avbilda det och följa dess strukturförändringar. Men Sebastian Westenhoff har utvecklat en metod som med stor precision visar hur flugans kryptokrom ändrar struktur när det absorberar ljus. Och strukturförändringarna är mycket mer komplexa än vad forskarna tidigare trott.
– Det sista steget i aktiveringsprocessen använder sig inte bara av ljus, utan också av protoner, säger Sebastian Westenhoff.
Fungerar som ett par extra ögon
Kryptokromet har dessutom, förutom att vara en viktig del i flugans kompass, också en annan viktig funktion för flugan.
– Förutom att det känner av jordens magnetfält kan det även känna av synligt ljus, vilket är viktigt både för flugans dygnsrytm och rumsliga navigering. Det är som om flugan genom kryptokromet får ett extra par ögon.
Men medan det finns bra förståelse för hur flugans riktiga ögon fungerar, vet forskarna mycket lite om hur kryptokromet kan känna av ljus.
– Med studien ökar förståelsen för hur proteinet kryptokrom fungerar. Våra resultat kan vara viktiga för att i framtiden kunna identifiera hur flugor kan ”se” magnetfältet och hur deras dygnsrytm kopplas till dygnsljuset.
Studien togs fram i nära samarbete med professor Schleichers forskningsteam vid Freiburgs universitet i Tyskland.
Sebastian Westenhoff, professor, institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, westenho@chem.gu.se
SLU Aqua vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) presenterar en prognosen. I Vättern beräknas att den relativa fångsten 2019 landar på 137 gram matkräftor per bur och natt, en rejäl uppgång med nästan trettio procent jämfört med förra året, då fångsterna hade gått ner sedan 2017. Totalfångsten i yrkesfisket beräknas till 151 ton om fisketrycket blir normalt och fisket pågår säsongen ut.
Så här dags på året, i semestertider och med datumet för den ”klassiska” kräftpremiären i dagarna, har SMHI trots sina resurser haft problem med väderprognoserna. Samtidigt efterfrågas en uppskattning av hur kräftfisket är och kommer att bli i år. Trots en kall maj hade juni och juli mer normala temperaturer så fisket är redan i gång, då kräftorna har hunnit ömsa, bli hungriga och gå in i burarna.
Rapporterna hittills har visat på en normal till bra säsong. Rådet i år är, som oftast, att vänta med kräftfisket till slutet av augusti för att få bra fångster med välmatade kräftor. Från Finland, där fiskesäsongen startade den 21 juli, rapporteras också om en normal till bra kräftsäsong. Hur fisket blir i år vet vi med säkerhet först efter avslutad säsong.
Varje sjö kräver sin unika prognos
Men med långa tidsserier av provfisken och fångster som underlag kan man göra en prognos, ett kräftindex, för hur fångsterna i en sjö kommer att bli.
– Alla vill veta hur fisket kommer att bli i största allmänhet, men det krångliga är att man måste skräddarsy en modell för varje enskild sjö, säger Lennart Edsman, forskare vid SLU Aqua. Fångsterna och effekterna av klimatet påverkas av sjöns storlek, djup, näringsstatus, vattenkemi, konkurrens från andra organismer, rovfisksamhället, beståndets täthet, skyddsmöjligheterna, bottensubstratet och var i landet sjön befinner sig.
Det gör att varje sjö kräver en helt unik prognosmodell med olika tidsförskjutningar av klimateffekterna och med hänsyn till vilka stadier i kräftans liv som är viktiga just där.
– I modellen för Vättern testade vi temperaturens betydelse för fyra kritiska faser i en kräftas liv: överlevnaden för rommen innan kläckningen, rekryteringen, tillväxten strax innan kräftorna blir fångstbara samt vuxna kräftors vinteröverlevnad, säger Lennart Edsman.
Fångstprognoser och fångster i Vättern 1995–2019. Bild: Lennart Edsman, SLU
Kräftindex för Vättern visade att en bra fångst ett år hade en negativ effekt på fångsten nästa år. Det som hade störst betydelse för hur fångsten blev var stress genom stora variationer i vintertemperaturen två år tidigare. Fångsterna per bur beräknas i år bli nästan trettio procent högre jämfört med förra året.
Kräftindexet har utarbetats i samarbete med Ekoll AB i Malmö och projektet har delfinansierats av Havs- och vattenmyndigheten.
Lennart Edsman, SLU, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), lennart.edsman@slu.se
I en aktuell studie visar forskare vid Malmö universitet vad som får socialsekreterare att stanna i yrket och på arbetsplatsen. Vad är det som ger tillfredsställelse och glädje i arbetet och vilja att stanna kvar?
Socialsekreterare har länge haft det tufft i Malmö och övriga Sverige. Inte blev det lättare med den omfattande flyktingströmmen 2015 och 2016. Stress, underbemanning, fler administrativa uppgifter, tyngden av klienters berättelse m.m. har gjort att många bytt jobb eller lämnat yrket. Omsättningen av personal på vissa socialkontor i Malmö närmade sig för några år sedan 50 procent.
Upplevelse av att prestera ett kvalitativt bra jobb
– Det mest slående resultatet är att om man upplever att man bedriver ett kvalitativt bra arbete så vill man också stanna kvar på jobbet och man är tillfreds, säger Hanne Berthelsen.
– Oavsett vilka vi tittade på så fanns ett tydligt samband mellan den kvalitet man upplevde kunna leverera på avdelningen och jobbtillfredsställelsen och viljan att stanna kvar. Ju högre man värderade kvaliteten desto mer nöjd var man med jobbet. Det har också ett tydligt samband med kärnan i det sociala arbetet. Upplever man en god relation med klienterna och då inte bara man själv utan att också att kollegorna levererar bra kvalitet då blir man också mer lojal med sin arbetsplats.
Berthelsen och hennes kollegor undersöker alltså kvalitet som ett mått på hur medarbetare skattar sina möjligheter att utföra arbetet bra och tillfredsställande. Det rör också hur de skattar kvaliteten på den avdelning där de arbetar.
– Jag tror att det är viktigt att hitta en definition på kvalitet som är rimlig för just en organisation eller avdelning. Ofta har man olika synpunkter på vad som är kvalitet och det är viktigt att inte bara ledningen utan också medarbetarna får en möjlighet att diskutera frågan.
Stort moraliskt engagemang
– Människovårdande yrken bygger på stort moraliskt engagemang, säger Hanne Berthelsen, forskare på Centrum för tillämpad arbetslivsforskning, CTA, vid Malmö universitet och en av de inblandade forskarna. Oberoende av om omsorgen/omvårdnaden handlar om studenter, små barn, patienter eller klienter i socialsekreterares fall. Vad som är viktigt för dessa yrkesgrupper är att ha ett gott samvete i det arbete man utför.
I den nu aktuella studien har forskarna identifierat utmaningar men också förtjänster i jobbet hos bland annat socialsekreterare i Malmö. Via ett frågeformulär som rör organisation och sociala faktorer har socialsekreterare fått besvara ett stort antal frågor rörande arbetsmiljön.
En av analyserna har fokus på just positiva utfallsmått. Alltså vad är det som ger tillfredsställelse och glädje i arbetet och lusten och viljan att stanna kvar i organisationen?
När det gäller tillfredsställelse med arbetet har frågorna bland annat handlat om framtidsutsikter på jobbet, fysiska arbetsförhållanden, hur ens kunskaper används i organisationen och hur socialsekreteraren ser på sitt arbete som helhet. När det gäller arbetsglädje har frågorna rört engagemang, om man känner sig uppslukad av jobbet, möjligheten att kunna fördjupa sig, om arbetet upplevs som inspirerande m.m. När det gäller lusten och viljan att stanna kvar handlar frågorna om lojaliteten med sin arbetsplats, om man funderat på att byta jobb och om man kan rekommendera andra att söka sig till sin nuvarande arbetsplats.
Hanne Berthelsen, Docent, CTA – Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering, Odontologiska fakulteten, Malmö universitet, hanne.berthelsen@mau.se
Även om tidigare studier funnit många gener som har en effekt på dessa sjukdomar, så har forskare inte kunnat förklara hela den genetiska bakgrunden till uppkomsten av astma, hösnuva och eksem.
I en ny studie från Uppsala universitet, SciLifeLab, har forskare funnit totalt 141 regioner (gener) i vår arvsmassa som förklarar en stor del av den genetiska risken bakom astma, hösnuva och eksem. Så många som 41 av de identifierade generna har inte tidigare kopplats till en ökad risk för dessa sjukdomar. Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Human Molecular Genetics.
Studien visade att ett stort antal av de identifierade generna ger en ökad risk för alla tre sjukdomarna. Det visar att den ökade risken att drabbas av allergi vid en astmadiagnos, eller ökad risk för astma vid en allergidiagnos, till stor del verkar bero på genetiska faktorer. Studien kunde också identifiera flera gener som ger en större ökad risk för en av sjukdomarna jämfört med de andra, vilket visar på att det även finns ett antal effekter som är mer specifika för en av sjukdomarna.
Alla tre sjukdomar uppstår via ett komplext samband mellan flera gener, samt miljö- och livsstilsfaktorer. För att kunna förbättra vardagen för patienterna är det viktigt att utveckla läkemedel som är anpassade för den enskilda patientens genetiska risk, samt att förstå hur vår miljö och livsstil kan förhindra sjukdom och förbättra sjukdomssymptom.
– Resultaten från denna studie bidrar till en ökad förståelse för varför vissa individer har en högre risk att utveckla astma och allergier, och resultaten kommer förhoppningsvis komma till användning både vid diagnosticering på klinik samt vid läkemedelsutveckling, säger Weronica Ek.
Ökad risk ger inte alltid sjukdom
I denna studie, som är den hittills största i sitt slag, har forskarna analyserat självrapporterade data från 350 000 deltagare i brittiska UK Biobank. Miljontals positioner i arvsmassan testades för dess effekt på risken att vara diagnosticerad med astma, hösnuva och/eller eksem. De 41 nya genetiska fynden testades även i en oberoende grupp individer som bestod av 110 000 personer från det amerikanska företaget 23andMe. Detta verifierade att de flesta av dessa nya genetiska varianter har en effekt på individens risk att utveckla sjukdom.
Deltagarna i 23andMe har själva betalat för att skicka in ett salivprov som företaget använder för att analysera varje deltagares DNA. Deltagarna får därefter information kring huruvida de bär på olika ärva anlag som kan öka risken för ett antal sjukdomar. Forskare kan ansöka om att få ut resultat där 23andMe analyserat deltagarnas DNA för att finna ytterligare genetiska varianter som har en effekt på den sjukdom som analyseras (i detta fall astma, hösnuva och/eller eksem), men forskare får aldrig tillgång till en enskild individs resultat och kan heller inte koppla sina resultat till enskilda individer.
– För de som är intresserade av att delta i liknande studier där man kan få ut information kring sin egen arvsmassa, så vill vi påpeka att de resultat som kan utläsas från DNA från liknande studier endast anger sjukdomsrisk, vilket inte motsvarar en diagnos. Yttre faktorer påverkar också vår risk för dessa komplexa egenskaper och en ökad risk betyder inte att vi kommer att utveckla sjukdom, säger Weronica Ek, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, som har lett studien.
Det visar en ny artikel publicerad av en internationell forskargrupp som studerat sambandet mellan sommartemperatur och torka runt om i Europa. I studien analyseras relationen mellan sommartemperatur och torka över både långa och korta tidsskalor.
Forskarna undersöker meteorologiska data sedan 1700-talet och rekonstruktioner baserade på trädringar över sommartemperatur respektive sommartorka sedan 800-talet. Resultaten har jämförts med simuleringar från några av de klimatmodeller som används för att förutsäga framtida klimatförändringar.
Kartor över korrelationen under 1900-talet av 10-årsmedelvärden mellan meteorologiska data av temperatur och nederbörd (till vänster), trädringsrekonstruerad temperatur och torka (mitten) och modellsimulerad temperatur och nederbörd (till höger) för sommarsäsongen. Ju mer röda färger, desto mer positivt samband (varmt = fuktigt) och ju mer blåa färger, desto mer negativt samband (varmt = torrt).
Studiens projektledare, docent Fredrik Charpentier Ljungqvist vid Stockholms universitet, berättar att de nya resultaten är viktiga eftersom de innebär att forskare för första gången kan konstatera att den relation mellan sommartemperatur och torka i Europa som kan ses i meteorologiska mätningar har existerat åtminstone sedan 800-talet.
Risk för översvämning i norra Europa
– Vi kan också se att trenden mot fuktigare förhållanden i norra Europa och torrare förhållandena i södra Europa under 1900-talet inte är unik sett ur ett längre tidsperspektiv, berättar Fredrik Charpentier Ljungqvist.
Enligt studien ser det ut som att simuleringar med klimatmodeller visar en alltför stark koppling mellan varma och torra somrar, samtidigt som de verkar underskatta hur stor del av Europa som sannolikt kan få mer nederbörd i ett varmare klimat.
– De nya resultaten indikerar att klimatmodellerna kanske överdriver risken för att den globala uppvärmningen orsakar torka på grund av höga temperaturer i södra Europa. Modellerna kan mycket väl istället underskatta risken för kraftig nederbörd med översvämning som följd i norra Europa, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.
Fredrik Charpentier Ljungqvist, docent vid Historiska institutionen, Stockholms universitet, fredrik.c.l@historia.su.se
Forskare vid Uppsala universitet har lyckats framställa mikroorganismer som effektivt kan producera alkoholen butanol utav koldioxid och solenergi, utan att behöva gå omvägen via solceller.
– Vi har systematiskt designat och skapat en serie modifierade cyanobakterier som stegvis producerade ökande mängder butanol i direkta processer. När de bästa cellerna används i långtidsförsök i våra laboratorier ser vi en produktion som vida överstiger vad som finns rapporterat i litteraturen. Den är till och med jämförbar med indirekta processer där man matar bakterier med socker, säger Pia Lindberg, universitetslektor vid institutionen för kemi vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.
Kunskap och förmåga att modifiera cyanobakterier att producera olika kemikalier från koldioxid och solenergi växer fram parallellt med framsteg i tekniken att genetiskt förändra dem, genom syntetisk biologi. Genom en kombination av teknikutveckling, ett systematiskt arbetssätt och upptäckten att ju mer produkt som tas bort från cyanobakterierna desto mer butanol bildas, visar studien vägen framåt att förverkliga konceptet.
Fjärde generationens biobränsle är koldioxidneutralt
Redan tidigare vet man att det går att framställa butanol med den här processen (proof-of-concept). Det nya är att forskarna visar att det går att få till en betydligt högre produktion, så pass hög att det blir möjligt att använda i produktion. Rent praktiskt kan butanolen användas inom bilindustrin som både ett miljövänligt fordonsbränsle – den fjärde generationen biobränsle – och som en miljövänlig beståndsdel i gummi till däcken, och i plaster i olika delar av fordonen till exempel. I båda fallen ersätts användandet av fossila bränslen av en koldioxidneutral produkt bildad från solenergi, koldioxid och vatten.
Även större industrier, inom alla branscher, som idag har höga utsläpp av växthusgasen koldioxid kan använda processen med cyanobakterier för att binda koldioxid och på det sättet minska sina utsläpp betydligt.
– De mest effektiva fotosyntetiska organismerna på jorden är mikroskopiska cyanobakterier. I den här studien utnyttjar vi deras förmåga att effektivt fånga in solens energi och fixera luftens koldioxid tillsammans med alla de verktyg vi har att modifiera cyanobakterier att tillverka önskvärda produkter. Resultaten visar att en direkt produktion av koldioxidneutrala kemikalier och bränslen från solenergi är en framtida möjlighet, säger Peter Lindblad, professor vid institutionen för kemi vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet, som leder projektet.
Forskningen vid Uppsala universitet ingår i det större EU-projektet Photofuel som koordineras av fordonstillverkaren VW och vars målsättning är att utveckla nästa generation av tekniker för en hållbar tillverkning av alternativa bränslen inom transportsektorn.
Pia Lindberg, universitetslektor vid institutionen för kemi – Ångström, Uppsala universitet, pia.lindberg@kemi.uu.se
Peter Lindblad, professor vid institutionen för kemi – Ångström, Uppsala universitet, peter.lindblad@kemi.uu.se
Jästsvampen candida auris var länge okänd för människan. Det var inte förrän 2009, när läkare i Japan hittade svampen i örat på en 70-årig kvinna, som den fick sitt namn. Auris är det latinska namnet för öra.
Tre år senare dök svampen upp i ett laboratorium i Nederländerna när mikrobiologen Jaques Meis analyserade blodprov från patienter som hade vistats på sjukhus i Indien. Sedan dess har candida auris drabbat sjukhus i flera länder, bland dem Spanien, England och Norge.
I regel finns två sätt att få en allvarlig svampinfektion. Antingen kan man andas in sporer från svampar som lever i naturen, eller angripas av svampar som lever på olika delar av den egna kroppen; när immunförsvaret försämras passar den på att sprida sig.
– Men candida auris är något nytt, säger Constantin Urban, universitetslektor vid Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet. Den brukar inte vara en del av våra mikrobiota, för candida-arter är det något nytt och lite skrämmande.
Mikrobiota
Mikrobiota = den flora av mikroorganismer som finns hos en människa, i vävnad, kroppsvätskor och tarmar.
Källa: Wikipedia
Vad är nytt?
– De flesta har candida-arter på sig, men de brukar inte spridas från människa till människa utan man har sin stam från modern när man föds och sprider den inte till andra.
Varför har det blivit så?
– Om vi visste det, ingen har något bra svar på det. Vi vet inte varför candida auris har potentialen att spridas så. Men man kan också ställa frågan, om bakterier kan göra så varför skulle inte svampar kunna det. De är framgångsrika mikrober som är anpassningsbara, så varför inte.
Candida auris drabbar framför allt sjuka människor med nedsatt immunförsvar, till exempel nyopererade eller patienter som behandlas för cancer. Att svampen koloniserar en patient, alltså sprider sig på och i vissa fall i kroppen, är inte farligt. Det är när den tar sig in i blodet och orsakar en infektion, en sepsis, som tillståndet kan bli livshotande. Eftersom candida auris är resistent mot de flesta motmedel är den svår att behandla. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är 90 procent av alla candida auris-infektioner resistenta mot åtminstone ett läkemedel, medan 30 procent är resistenta mot två eller fler. Samma myndighet uppskattar att hälften av de drabbade patienterna dör inom tre månader.
Bekämpningsmedel en möjlig orsak
Men varför har den här svampen dykt upp just nu? Och hur har den utvecklat resistens? En teori är att de bekämpningsmedel som används inom jordbruket för att få bukt med svampangrepp har gynnat candida auris. En annan teori tar fasta på att candida auris uppkom på tre kontinenter samtidigt och lägger skulden hos ett varmare klimat Men oavsett orsak så har denna form av jästsvamp kommit för att stanna – och sprida sig. När svampen väl fått fäste, till exempel på en intensivvårdsavdelning, så är den mycket svår att bli av med.
– Det man vet om candida auris är att den är bra på att göra biofilm. När den växer på en yta bildar den ett skikt där cellerna klistras ihop med olika ämnen och då blir den svår att få bort, säger Constantin Urban.
Det här var något som ledningen för det brittiska sjukhuset Royal Brompton Hospital fick erfara sommaren 2016, när de tvingades stänga ner en hel intensivvårdsavdelning sedan tre patienter hade avlidit efter att ha infekterats av candida auris. Sjukhuset fick stänga avdelningen i nästan två veckor, och genomföra något som kallas ”deep clean”, för att bli av med svampen.
När svampen sprids till ett nytt land sker det oftast genom en patient som har vårdats på sjukhus. Candida auris är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och svenska sjukhus har inte någon skyldighet att screena patienter som har vårdats utomlands. Men ett sjukhus, Umeå universitetssjukhus, planerar att göra det ändå. Åsa Gylfe är forskare och läkare och ansvarig för svampdiagnostiken på sjukhuset:
– Hittills har svampen inte hittats i Sverige, men om man inte letar hittar man heller ingenting. För att göra det måste man ha ett riktat prov som letar efter candida auris.
Faller inte under smittskyddslagen
Än är inget formellt beslut fattat, berättar Åsa Gylfe, men sjukhuset prövar just nu olika metoder. Målet är att kunna starta screeningen av patienter som sjukhusvårdats utomlands under hösten 2019.
Lena Klingspor, docent i klinisk mykologi vid Karolinska institutet, var tidigare medicinskt ansvarig för Karolinska universitetssjukhusets laboratorium för mykologi som numera är referenslaboratorium. När candida auris började dyka upp på sjukhus runt om i världen fick hon ett samtal.
– Folkhälsomyndigheten kontaktade mig eftersom de inte längre har någon svampansvarig. Förut hade dåvarande smittskyddsinstitutet en svampavdelning där det bland annat bedrevs epidemiologisk övervakning av candidemier, (blodinfektioner orsakade av Candida) men den lades tyärr ner på grund av ändrade politiska direktiv då svampinfektioner inte faller under smittskyddslagen, säger Lena Klingspor.
600 arter av jästsvampar
Vanlig jästsvamp av familjen candida finns normalt i mun, slida, tarm och talgkörtlar utan att ge några besvär. Ibland kan den dock snabbt föröka sig och ge besvär, till exempel ge svampinfektioner i hud, slemhinnor och naglar. Det finns många receptfria läkemedel som motverkar svampinfektionen.
Jätsvamp är encelliga mikroskopiskt små sporsäckssvampar, och indelas i cirka 60 släkten och 600 arter. Bland annat Candida som lever på människors slemhinnor, och Saccharomyces som lever på frukt. (Jästsvamp som man bakar med är Saccharomyces cerevisiae.)
Källa: Wikipedia
Bild: Candida auris odlade i petriskål på laboratorium. Centers for Disease Control and Prevention
Folkhälsomyndigheten bekräftar via mail att candida auris inte hanteras som en smittskyddsfråga.
Lena Klingspor känner inte till om något annat sjukhus än Umeå universitetssjukhus tänker införa screening av patienter som vårdats utomlands, men hoppas att intensivvårdsavdelningarna är uppmärksamma på patienter som varit utomlands.
Enligt Lena Klingspor borde Folkhälsomyndigheten bedriva epidemiologisk övervakning av candidemier då dessa allvarliga infektioner ökar. Candida auris är en mycket smittsam jästsvamp som uppvisar resistens mot flera antimykotika och och kan ge upphov till livshotande infektioner.
– Varför just den här Candida-arten har spridit sig vet man inte . Det finns flera obesvarade frågor angående Candida auris, om var dess naturliga miljö finns och varför den har dykt upp på flera kontinenter. Om det beror på att omgivningen har förändrats, klimatet blivit varmare, att man använder pesticider i jordbruket mot svampangrepp. Det är ännu ingen som säkert kan säga vad det beror på.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Västra Amazonas är en så kallad hotspot för den biologiska mångfalden i världen och är mycket varierat när det gäller geologi, klimat och biologiska funktioner. Palmer (Arecaceae) är en av de mest artrika växtfamiljerna i området med över 150 arter representerade. Dessa arter skiljer sig i utbredning, växtsätt och livsstrategi, och på många sätt bidrar de till en myriad av ekosystemtjänster.
– Våra data ger stöd för idén att markens egenskaper varierar dramatiskt, även över korta avstånd, vilket kan vara avgörande för att förstå hur den biologiska mångfalden i tropikerna formats, utvecklas, och kan upprätthållas, säger Robert Muscarella vid Uppsala universitet som är en av författarna bakom studien.
Palmer ger större förståelse av tropisk ekologi
Hur tropiska ekologiska system fungerar och hur de utvecklats över tid är fortfarande relativt okänt för vetenskapen. Palmer, med deras unika mångfald, kan fungera som ett studiesystem för att belysa sådana frågor. Vi vet att till exempel markens kemi, textur och översvämningsfrekvens är viktiga faktorer för hur mångfalden kan utvecklas och arter fördela sig över landskapet, men på grund av bristfälligt dataunderlag har detta inte kunnat utforskas i detalj i tropikerna.
– Den insamlade datamängden är unik på många sätt men framför allt täcker den in ett större område än tidigare studier och inkluderar även markens egenskaper. Just markens egenskaper i tropikerna och dess påverkan på vegetation vet vi väldigt lite om och våra data möjliggör vidare studier, säger Robert Muscarella.
I den nya studien presenteras data om samtliga palmers förekomster och detaljerad markdata från 546 platser i västra Amazonas. I över 20 år har datainsamlingen, som letts av Henrik Balslev vid Århus universitet i Danmark, pågått. De första analyserna har visat hur förekomsten av både antal exemplar av olika palmarter och antalet arter per växtplats hänger ihop med livsmiljön och markens egenskaper som till exempel pH, textur och näringsinnehåll.
Datasetet finns nu tillgängligt för forskare för framtida analyser och kommer att bli viktig för att förstå växters utbredning, mångfald, och betydelsen av markförhållanden.
Robert Muscarella, universitetslektor vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, robert.muscarella@ebc.uu.se
Sommaren förknippas med dofter såsom jordgubbar, hav eller doften från grillen. Men hur förstår våra hjärnor vad det är vi doftar på?
Forskare vid Stockholms universitet, New York University och Northwestern University i USA har undersökt hur hjärnan identifierar dofter genom att kombinera olika sinnesintryck. I en ny forskningsrapport visas hur de upptäckte att hjärnans sinnesregioner kan lära sig att kommunicera direkt med varandra.
Under studien tränades råttor att lära sig matcha ett ljud med en doft. Råttan fick en belöning när den valde rätt kombination av lukt och ljud. Under övningen mättes samtidigt hjärnans aktivitet. Forskarna fann att efter denna träning började hjärnans hörsel- och doftregioner öka sin aktivitet för både ljud och dofter. Dofthjärnan började alltså även aktiveras av ljud, och vice versa. Forskarna fann även bevis för att hjärnområdena började kommunicera med varandra.
Kan hjälpa i kampen mot demenssjukdomar
De här resultaten överensstämmer med tidigare studier med liknande metoder gjorda på människor. När vi till exempel hör ordet ”jordgubbar” aktiveras hörselhjärnan, som i sin tur aktiverar dofthjärnan, vilket gör att den är förberedd på just doften av jordgubbar. Resultaten tyder på att människans och råttans hjärnor fungerar på liknande sätt. Forskarna menar att dessa resultat kan hjälpa oss i kampen mot demenssjukdomar.
– Personer med nedsatt förmåga att identifiera dofter har en ökad risk att drabbas av Alzheimers sjukdom. Men mycket av hjärnforskningen utförs på råttor. Eftersom vi ser att dofthjärnan fungerar på liknande sätt hos råttor och människor, hoppas vi att vår metod kan användas för att utveckla nya, förbättrade bromsmediciner, säger Jonas Olofsson, docent i psykologi vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien.
Den tidigare forskningen med mänskliga deltagare är publicerad i tidskriften Nature Communications.
– Små fält ses ofta som ett hinder för ett rationellt jordbruk, eftersom de kan ge högre kostnader per hektar åkermark, men vi ser att de verkligen kan vara en nyckel för att bevara den biologiska mångfalden. Jag hoppas att våra resultat kan bidra till att tillvarata de värden som finns i småskaliga jordbrukslandskap, säger Yann Clough, professor i miljövetenskap på Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) vid Lunds universitet och en forskarna bakom studien.
Många studier har de senaste decennierna pekat på att den biologiska mångfalden har minskat betydligt, inte minst i moderna jordbrukslandskap. Den största orsaken är intensifiering av jordbruket – sammanslagning av stora arealer där en och samma gröda odlas – och förstörelsen av små habitat, det vill säga livsmiljöer, i odlingslandskapet. Det kan till exempel handla om blommande fältkanter, häckar och gräsremsor som försvunnit.
Fler olika grödor bra för alla arter
Att återskapa sådana habitat är förenat med stora kostnader i många områden. Forskarna har därför undersökt om en ökad heterogenitet på odlade arealer, det vill säga en större variation av grödor på åkrarna samt mindre åkerstorlek, kan vara ett alternativ för att främja den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap. Detta samtidigt som jordbruksproduktionen upprätthålls och ingen mark tas ur bruk.
Att en diversitet av grödor har en positiv effekt på biologisk mångfald kan förklaras med att olika typer av grödor ofta erbjuder livsmiljöer för olika arter och kompletterar varandra på olika sätt.
Studien är den mest omfattande geografiskt som gjorts i sitt slag – den har genomförts i åtta regioner i Europa och Kanada – och resultaten som forskarna nu presenterar pekar på en tydlig koppling.
– Att heterogenitet inom odlade arealer leder till högre biologisk mångfald är något som landskapsekologiska teorier förutsäger, men det är väldigt spännande att se så tydliga bevis för det. Det jag har mest varit överraskad över är att effektstorleken blev så stor, att det blev så tydliga resultat i alla de regioner där studien har pågått, och att de gäller för varenda artgrupp som vi inventerade: vilda växter, vilda bin och humlor, blomflugor, fjärilar, spindlar, jordlöpare och fåglar, säger Yann Clough.
Små åkrar underskattade
Enligt resultaten kan det vara lika fördelaktigt för den biologiska mångfalden att öka heterogeniteten som att öka mängden icke uppodlade småhabitat. Till exempel genererar en minskning av medelstorleken på fält från 5 till 2,8 hektar i ett jordbrukslandskap som omfattar en kvadratkilometer en ökning av den biologiska mångfalden som är jämförbar med den som observeras när andelen naturliga habitat, såsom betesmarker eller permanent bevuxna fältkanter, ökar från 0,5 till 11 procent.
Yann Clough menar att studien visar att mindre åkrar och ökad mångfald av grödor utgör en underskattad och ändå betydande möjlighet för att bevara och återställa den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap. Resultaten kommer att bidra till den pågående debatten om reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, säger han.
– En politik som gör det möjligt att bevara landskap med mindre fält, och som till och med gynnar en minskning av den genomsnittliga storleken på odlade fält, samt en högre mångfald av grödor, skulle göra det möjligt att kombinera en bevarad hög biologisk mångfald med en upprätthållen jordbruksproduktion.
Som det svenska jordbruket ser ut idag är stora åkrar, där samma gröda odlas, ofta en nödvändighet för att få en god lönsamhet. Samtidigt betonar Yann Clough att produktiviteten kan öka med en större biologisk mångfald, till exempel genom ökad pollinering. Skördarna skiljer sig inte heller mycket åt om man jämför avkastningen på stora och små fält – ibland kan den till och med vara högre på små åkrar, enligt tidigare forskning.
– Därför är det intressant att synliggöra värdet av att ha mindre fältstorlek: det går att på ett bättre sätt kombinera biologisk mångfald med produktion av mat, utan att nödvändigtvis behöva odla ekologiskt. Detta är något som är väldigt positivt, säger Yann Clough.
Studien bygger på ett internationellt samarbete mellan 30 forskargrupper. Huvudförfattarna Clélia Sirami och Nicolas Gross forskar vid INRA och CNRS i Frankrike. Yann Clough, professor i miljövetenskap, och Romain Carrié, forskare, både på Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) vid Lunds universitet, är medförfattare och har deltagit i projektet genom forskning i jordbrukslandskap i Tyskland respektive Frankrike.
Kontakt:
Yann Clough, Professor, Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC), Lunds universitet, yann.clough@cec.lu.se
– Det är mycket viktigt att förstå detaljerna i hjärtats processer, säger Alf Månsson. Vid en rad sjukdomar, som hjärtsvikt och de genetiska sjukdomar i hjärtat som är den viktigaste orsaken till plötslig hjärtdöd hos unga, är de här processerna störda på olika sätt. Därför behöver vi veta hur de fungerar i normalläge.
Forskare vid Linnéuniversitetet har samarbetat med forskare vid McGill-Universitetet i Montreal, Kanada, i en unik studie.
När hjärtat pumpar blod binder tusentals miljarder av molekylmotor-proteinet myosin i hjärtmuskeln till det trådformade proteinet aktin, tar tag i detta och drar som vid repdragning. De aktuella motorerna är förstås mycket små, runt 10 nanometer långa, ungefär samma som diametern hos aktintrådarna.
Figuren visar strukturer av aktintrådar, rekonstruerade och naturliga tunna trådar sedda genom HS-AFM. I figuren är tropomyosin markerat med gröna linjer, troponin indikeras med blå pilar och myosin med röda pilar. Figuren återges med tillstånd från Proceedings of the National Academy of Sciences, USA.
Efter varje hjärtslag är det viktigt att hjärtmuskeln snabbt slappnar av för att hjärtat ska kunna fyllas med nytt blod. Denna avslappningsprocess, liksom övergången från avslappnat tillstånd till pumpning, beror på att proteinerna tropomyosin och troponin rör sig över aktintrådarnas yta.
När hjärtat är avslappnat gör dessa troponin-tropomyosin-komplex att bindningsställena för myosin täcks på aktinet. Och tvärtom, vid hjärtmuskelaktivitet. Då flyttar sig troponin och tropomyosin så att myosinet kan ta tag i aktinet och dra. Detta sker när kalciumjoner frisätts inuti hjärtmuskeln till följd av elektrisk aktivitet i hjärtat.
– Det är första gången enskilda proteiner filmats när de rör sig och skapar hjärtmuskelns sammandragningar. Det är oerhört fascinerande att verkligen kunna se detta på film, säger Alf Månsson, professor i fysiologi vid Linnéuniversitetet.
Viktigt veta hur hjärtat fungerar
Hittills bygger forskarnas förståelse av denna process bland annat på elektronmikroskopiska stillbilder, där man fångat olika relativt stabila strukturella tillstånd av isolerade aktintrådar med troponin och tropomyosin. För att kunna ta bilderna har man fått fixera proteinerna genom frysning eller med diverse fixerande kemikalier.
– Det vi gjort i denna studie är något helt unikt. Vi har nämligen använt en ny teknik, ”hög-hastighets-atomkraftsmikroskopi” (high-speed AFM; hs-AFM), som gjort att vi utan att behöva fixera proteinet för första gången kunnat skapa filmer, som med en tidsupplösning av ner mot en tiondels sekund visar när troponin och tropomyosin flyttar sig fram och tillbaka över aktinets yta.
Forskarna har nu för första gången kunnat visa att aktiveringsprocessen (då kalcium binder till troponin) är betydligt mer dynamisk än man tidigare trott. Enskilda molekyler, och andra föremål i nanometerstorlek, befinner sig som i en storm där de hela tiden knuffas hit och dit av kollisioner med massor av vattenmolekyler som rör sig med hög hastighet.
– Denna så kallade Brownska rörelse ser vi tydligt i våra studier och den gör att tropomyosin, även i frånvaro av kalcium, kan röra sig så mycket att vissa bindningsställen på aktinet exponeras för myosinbindning när systemet i stort är avslappnat. Detta gör det enklare att förstå hur enskilda mutationer som minskar styvheten (ökar flexibiliteten) hos tropomyosin-tråden kan orsaka hjärtmuskelsjukdomar, säger Alf Månsson.
2018 inträffade en lång värmebölja ibland annat Sverige, Finland och Estland, men även 2014 och 2010 hade markanta värmeböljor. Forskare från Umeå universitet och Tartu universitet i Estland samlade nyligen hälsoforskare, meteorologer och representanter för folkhälsomyndigheter till ett möte i Tallinn, för att analysera hur stort problem de allt vanligare och mer intensiva värmeböljorna har blivit i norra Europa.
Cirka 750 personer fler än normalt dog i Sverige under fjolårets värmebölja och i Finland var ökningen ungefär hälften så stor, vilket motsvarar ungefär samma procentuella ökning. Såväl svenska som finländska resultat pekar på att storstadsområdena Stockholm och Helsingfors drabbas av särskilt stor ökning av dödligheten.
Städerna blir mer uppvärmda
Umeåforskarna Christofer Åström och Bertil Forsberg, vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för hållbar hälsa, anser att det är viktigt att ta reda på varför. De menar att den större ökningen i Stockholm kan hänga samman med att storstadsmiljöer med mycket sten och betong blir mer uppvärmda samt har högre halter av luftföroreningar, men det kan även bero på hur väl vård och omsorg fungerar för äldre och sjuka.
Det finns ingen svensk forskning om effekterna av de större kapacitetsbristerna i vården under somrarna. Den svenska folkhälsomyndigheten har tagit fram underlag till hjälp för regioner och kommuner att utveckla handlingsplaner för att skydda mot hälsoeffekterna under värmeböljor.
Enligt Ida Knutsson från Folkhälsomyndigheten har merparten av Sveriges kommuner och regioner numera utvecklat någon form av åtgärdsplaner. Effekterna av dessa kan man ännu inte bedöma, enligt forskarna.
Bevattningsförbud, larmrapporter och kampanjer för att spara vatten. På flera håll i landet har man fått vänja sig vid detta under de senaste åren. Gotland har varit särskilt utsatt med nästan helt tömda reserver.
Öns berggrund håller inte kvar nederbörden och mycket av regnet som faller fortsätter ut i havet. Detta i kombination med flera torra år har gjort situationen kritisk och regionen tog för några år sedan två snabba beslut om att bygga avsaltningsverk och göra Östersjövattnet drickbart.
2016 startade ett mindre verk i Herrvik på öns sydostkust och 18 juni i år invigdes Sveriges hittills största avsaltningsanläggning, i Kvarnåkershamn på sydvästkusten.
Kvarnåkershamns avsaltningsverk. Tommy Grönström, projektledare Region Gotland.
Anläggningen ligger inbäddad i strandskogen en bit in på land och hämtar vatten via en ledning en dryg kilometer ut i Östersjön. Efter flera steg av silning pressas det salthaltiga bräckta vattnet under högt tryck genom ett membran och ut på andra sidan kommer då ett vatten som i princip är destillerat, helt rent. Det nu lite saltare vattnet på andra sidan återförs till Östersjön.
Varje dygn producerar det så kallade bräckvattenverket i Kvarnåkershamn 5000-7500 kubikmeter vatten. Hela Gotland gör av med 25000-30.000 kubikmeter vatten per dygn. Så detta är ett mycket välkommet tillskott, berättar vattenchefen på Region Gotland Susanne Bjrgegaard Pettersson.
– Det har framförallt två betydelser. För det första har vi inte inte haft några reserver. Alls. Nu har vi det. För det andra kan vi nu börja avlasta norra Gotland som har behövt skicka vatten söderut. Grund- och ytvattentillgångarna i norr får nu återhämta sig och Visby blir inte lika känsligt för vattenbrist.
På södra Gotland har vattensituationen varit så ansträngd att det har rått byggförbud i flera år. Inga nya fastigheter med behov av vatten har fått anläggas. När man väl beslutade sig för att använda den i praktiken outtömliga vattenresursen runt ön, Östersjön, byggdes avsaltningsanläggningarna relativt snabbt, trots vissa protester.
– I botten finns inte någon politisk enighet. Det finns grupper som anser att vi till exempel borde minska turismen istället, säger Susanne Bjergegaard Pettersson.
Gotland är inte ensamt om att ta till avsaltning. Öland fick en ny avsaltningsanläggning i Sandvik 2017 som renar 3000 kubikmeter Östersjövatten per dygn. Och det är många kommuner i Sverige, främst i den sydöstra delen av landet, som har problem med vattenförsörjningen. Att problemen kommer till ytan nu beror på ett antal torra år då grundvattnet inte har fyllts på samtidigt som behoven stadigt ökar.
Hur kan det komma sig att Sverige med sin frodiga grönska och regelbundna regn har problem med dricksvattnet? Situationen är ju inte sådan som i till exempel Mellanöstern där nederbörden helt enkelt är alldeles för liten för att räcka till.
Orsakerna är flera. En är att det svenska urberget är relativt dåligt på att hålla kvar grundvatten. Så småningom läcker det ut i havet. De områden i Sverige som inte har något annat än grundvatten i sin närhet drabbas därför lätt av vattenbrist eftersom ledningssystemen är lokala. Det går inte att hämta vatten från fjällsjöar till en skärgårdskommun.
– Vi sitter fast i tänkandet att vi har stora överskott på vatten, men investeringarna och planeringen som vi gjorde på 60- och 70-talet räcker inte, säger Kenneth Persson, professor i teknisk vattenresurslära på Lunds universitet.
– Vi måste bli bättre på att kartlägga våra behov och arbeta strategiskt. Man kan fördela uttagen på ett större område, man kan optimera konsumtionen och spara vatten bättre, man kan jobba med landskapet och samla upp vatten med hjälp av dammar och grundvattenbarriärer. Men någon måste ta ett helhetsgrepp om de här frågorna, säger Kenneth Persson.
Till skillnad från exempelvis energiförsörjningen finns idag ingen myndighet med helhetsansvar för vattenförsörjningen. Den uppgiften delas mellan flera verk. Enligt Kenneth Persson bör uppgiften samlas på ett departement.
Avsaltning – en teknik med anor
I flera hundra år har man kokat havsvatten till sjöss för att få dricksvatten.1959 uppfanns membrantekniken och på 70-talet började man med hjälp av den avsalta mer storskaligt. På 2000-talet blev avsaltning av havsvatten en mogen teknik och antalet verk har fördubblats de senaste tio åren.
Membrantekniken kallas även omvänd osmos. Osmos betecknar det faktum att vätskor med olika salthalt vill blanda sig och uppnå samma salthalt. Omvänd osmos är alltså tvärtom, och man uppnår det genom att under högt tryck tvinga saltvatten genom ett membran som släpper igenom vattenmolekyler, men i princip inget annat.
Omvänd osmos är idag den helt dominerande tekniken för avsaltning. Den är energikrävande, men med hjälp av forskning och ingenjörskonst har processerna förfinats och energiåtgången minskar. Man har också tekniker för att inte dumpa det salta vatten som blir över rakt ut i havet, vilket förändrar ekologin runt verket. Det gäller att späda ut det innan dumpning.
Med hjälp av avsaltningstekniken har flera katastrofala situationer med tömda vattenresurser kunnat avvärjas. Efter 20 års torka i Australien tvingades fler stora kuststäder till akuta åtgärder under 2010-talet. Flera stora avsaltningsverk har öppnat de senaste åren, vilket gör att grundvattnet kan återhämta sig. Israel har satsat stort på avsaltning, vilket har kylt ner åtminstone de vattenrelaterade politiska motsättningarna i området. Hälften av landets vattenbehov kan nu tillgodoses med avsaltat vatten.
Israel återvinner även 80 procent av avloppsvattnet för bevattning i jordbruket. Just återanvändning av avloppsvatten är något som många forskare förordar att man ska göra innan man satsar på avsaltning.
– Vi har varit vana vid att ta färskvatten, använda det under en kort period och släppa ut det förorenat. Det är ett linjärt användande och i tusentals år har det fungerat eftersom naturen har tagit hand om det. Nu förändras det på grund av klimatförändringar och befolkningsökning. Vi skulle behöva tänka mer på att återanvända vatten och inte hela tiden söka nya vattenresurser, säger David Nilsson, forskare vid Vattencentrum vid Kungliga tekniska högskolan (KTH).
Ett sätt att tänka mer cirkulärt i frågan om vattenbrist är att låta renat vatten från reningsverken gå till så kallad teknisk användning. Istället för att använda dricksvatten till att spola gator, använda i tillverkningsprocesser, på byggarbetsplatser och i parker, skulle man lika gärna kunna använda renat avloppsvatten. Det kräver ett utbyggt ledningssystem, men görs i till exempel Tokyo, Madrid och Barcelona.
– I Sverige måste vi titta mer på återanvändning än vad vi gör. I kustkommunerna har vi redan stora problem. Ibland kanske man måste lösa problemet snabbt, som man har gjort med avsaltning på Öland och Gotland, men där jobbar man också med återvinning av vatten för olika ändamål. Man kan göra båda, säger David Nilsson.
I Namibias huvudstad Windhoek går renat avloppsvatten direkt tillbaka ut i kranarna. I Las Vegas sker i princip samma sak, med en mellanstation i Lake Mead. Det är extremt torra platser utan alternativ, men den typen av radikal återanvändning tvekar dock många inför.
– Äckelfaktorn är stark. Vi lär oss ju att vi dricker samma vatten som dinosaurierna, men från det till att dricka vatten som någon annan människa drack igår, där finns ett visst motstånd. Samtidigt är det nog mest en vanesak. I Las Vegas finns en stor stolthet över hur man löst vattenfrågan, säger Kenneth Persson.
Kenneth Persson tror att framtiden för avsaltning är ljus globalt. Det är en beprövad teknik och ingenting tyder på att den kraftiga expansionen kommer att mattas av. Tekniken förbättras och blir mindre energikrävande, samtidigt som miljöutmaningarna minskar. För Sveriges del tror han mer på andra lösningar.
– Jag tror att vi kanske kommer att bygga avsaltningsanläggningar vid storstäderna för att av strategiska skäl ha en säkring där. Men jag tror faktiskt att återanvändning av avloppsvatten i längden kommer att bli större än avsaltning i Sverige.
Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se
Spara på vattnet
Ta korta duschar i stället för att bada i badkar. Samla upp regnvatten från takrännor för att vattna trädgården. Stäng av kranen när du borstar tänderna eller tvålar in dig.
Diska inte under rinnande vatten. Ställ en kanna med vatten i kylskåpet så har du kallt vatten redo, istället för att spola i kranen tills det blir kallt. Laga onödiga läckor och droppande kranar, över tid kan många kubikmeter gå till spillo.
Vattna inte med dricksvatten. Spola ur vattnet som stått still i kranen. Det kan man samla upp för att till exempel vattna växter med.
I Sverige regnar det mycket, men under sommaren tas allt vatten upp av växtligheten och avdunstar, så allt grundvatten måste bildas under höst och vinter. Och där har Sverige problem. Urberget som landet ligger på lämpar sig dåligt för grundvatten. Det håller kvar begränsade mängder och resten rinner sakta ut mot omkringliggande hav.
Situationen har blivit allt värre de senaste åren och i princip hela Sverige är idag drabbat av lägre grundvattennivåer än normalt. 2018 utfärdade 85 kommuner olika typer av restriktioner för vattenanvändning.
Det kalla och regniga vädret för två år sedan resulterade i att endast en bråkdel av det svenska vetet höll tillräcklig kvalitet för bakning. Förra årets avkastning var bedrövlig till följd av värme och torka. På grund av klimatet ökade livsmedelsimporten och de svenska lantbrukarna drabbades av stora inkomstbortfall.
– Vi kommer att få uppleva liknande situationer igen. Klimatförändringarna kommer att resultera i generellt varmare väder, men också i mycket mer extremer, i enlighet med vad många klimatforskare förutspår. Detta är förödande för den svenska växtodlingen och därmed för vår nationella matproduktion. I Norden saknar vi idag sorter som är anpassade till ett varmare klimat, men även till den långa dygnslängden vi har, säger Eva Johansson, professor och programchef för SLU Grogrund.
Världens viktigaste gröda
Vete är den gröda som odlas och handlas med mest. För att vi ska ha tillgång till bröd av svenskt ursprung och säkra livsmedelsproduktionen behöver vi även fortsättningsvis kunna odla vete av hög kvalitet i Sverige, menar SLU-forskarna.
Forskarna inom SLU Grogrund fokuserar på att hitta vetesorter som tål högre temperaturer och ett snabbväxlande klimat, med extremväder i synnerhet.
Proteiner och bakegenskaper
För att komma fram till vilka vetesorter som har de bästa bakningsegenskaperna används en kemisk metod där proteiner i en lösning får sedimentera. Det innebär att partiklarna (proteinerna) sjunker och lägger sig på botten av provkärlet. Ju mer sediment som bildas, desto bättre bakningsegenskaper anses vetet ha.
– Dessutom studerar vi vetets proteinkaraktär och typ med hjälp av vätskekromatografi för att ta reda på exakt vilken typ av proteiner som styr bakningsegenskaperna och brödets kvalitet. Därefter prioriterar vi en specifik typ av proteiner och gör ett urval bland de olika sorterna, säger Ramune Kuktaite.
Hur proteinkvaliteten i vetet har påverkats av extrema miljöfaktorer och variationer i klimatet har inte studerats tidigare, men målet är att de nya vetesorterna ska ha mycket bra proteinkvalitet och ett optimalt kväveupptag i ett förändrat klimat, jämfört med dagens sorter.
Källa: SLU
Äldre lantsorter har blivit intressanta
Samtidigt undersöker forskarna en unik samling av äldre vetematerial i ett annat projekt. Ett flertal rapporter från sommaren 2018 indikerar att gamla lantsorter som exempelvis Ölandsvete klarade torkan bättre än moderna vetesorter.
– Vi vill veta om detta stämmer och om de gamla lantsorterna kan innehålla gener som nu kan vara av intresse. Vi har tillgång till ett unikt vetematerial som tagits fram under en 40-årsperiod och som innehåller delar av kromosomer från råg. Eftersom att vi vet att råg är torktåligt så tror vi att materialet kan ha intressanta egenskaper, säger Ramune Kuktaite.
Effektivare metoder sparar tid och pengar
Växtförädling är en långsiktig process och det tar minst 10 år att få fram en ny sort.
– Allt tyder på att klimatförändringarna kommer att ske snabbt och vi behöver således öka tempot inom växtförädlingen, säger Eva Johansson.
– När vi utvärderar bakningskvaliteten hos vete behöver vi snabbare screeningsmetoder som sparar både tid och pengar. Vi tittar just nu på olika alternativ, säger Ramune Kuktaite.
SLU Grogrund har idag redan tillgång till effektivare screeningmetoder, däribland fenotypning. Denna metod innebär att forskarna använder bildanalys i kombination med generering och bearbetning av stora mängder data med hjälp av avancerade datorprogram.
– De här metoderna ger oss möjligheter att ta fram mer kunskap om vilka vetesorter som passar att odla under olika odlingsförhållanden. Genom att använda och utveckla ny fenotypningsteknik kommer det att bli möjligt att bedöma utvecklingen av ett stort antal vetesorter på kortare tid, vilket i sin tur reducerar kostnaderna för växtförädlingen, säger Aakash Chawade, projektkoordinator för forskningsprojektet ”Utveckling av fenotypning för vete och sockerbetor”, där vete är en av modellgrödorna.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
